Knife Review AKC X-Treme EVO

 -  a rare bird in the EDC-flock

An "OTF" as EDC, is that possible? This review is a first at this blog. A presentation of a spring-driven knife that propels the blade forward, what is commonly called a stiletto. Although "stiletto" is not really correct because that is actually a historical type of blade with a characteristic shape made solely for penetration. But you probably still understand what it's about.

The model, which is fairly new on the market, comes from the Italian brand AKC and their X-treme series and is called the Evo.

AKC X-treme EVO

Despite its modern materials and construction, this knife is well rooted in history. Evo, which of course is an abbreviation of Evolution, is a modern interpretation of a knife Angelo Campolin Sr. made in the seventies for German Solingen-based company Otello. Here, the shape have been modernized, which has given the knife its name.

To clarify, it can be said that AKC stands for Automatic Knives Creations and is a sister company to Maniago-based  A.G.A. Campolin. The production of the, in this context, slightly simpler AKC knives  takes place in Taiwan.

 

Twitter version: AKC X-Treme Evo, not your ordinary EDC-knife

Blade

Blade shapes on this type of knife used to be a very short chapter. They were typically equipped with some sort of dagger like blade with a single- or double edge. A very stabby blade made for penetration in other words. But not nowadays, now there are all kinds of shapes available even for OTF knives, of which Evo is a good example.

This blade is simply a slim spearpoint with a swedge towards the tip. Think big "Victorinox blade" and you end up pretty close. It is longer than you are first led to believe with its 90 millimeters. The height is 15 millimeters and the stock thickness is three millimeters. This is actually a more everyday-oriented blade than you might think at a first glance.

When you push the button a flat ground spear point blade appears

The steel found in this knife is definitely one step up from what you usually associate with these kind of knives. At least at this price point. AKC uses Japanese AUS8 in this model. 

It's not the most exclusive steel by today's standards but fully adequate for an EDC knife. It's not the best when it comes to edge retention but I do not think anyone is going to cut linoleum carpets or do woodcarving with this knife anyway. The factory edge was decent and was usable straight out of box. As per usual I gave it a couple of strokes against a strop just to touch it up. AUS8 isn't that hard so you get quick results when sharpening. 

This particular blade happens to be black, but it is also available in satin depending on which color scheme is chosen for the knife. The coating is made of PVD and is, as it has turned out, quite durable.

The blade is made out of Japanese AUS8 and is PVD-coated in this black version

One interesting thing about this knife is that it is more practical than the first impression suggests. No, I do not claim that it is a Mora knife in wolf clothes, but for what it is, it works well. The blade play always found in OTF knives* is in this case actually very small. Laterally, the tip moves perhaps a millimeter and up and down about half a millimeter more. And if you grip the blade closer to the handle the movement feels even less. It gives a tactile feeling when cutting with the knife but not enough to get annoying.

Evo is doing very well in disciplines like card board cutting for instance

As mentioned, the thickness of the blade is 3 mm, which gives a sturdy blade, but the full flat grind still makes it cut efficiently. But given the slimness, it is not extremely thin behind the edge. Sturdy but not a cutting machine is the verdict. But for everyday chores, this strange beast works rather well. Like cutting pieces of string, ropes and maybe a small cable tie, which I just did on my bike when some needed to be replaced. Package opening is close at hand and not least attacking nasty letters. It's a letter opener after all! Too bad it doesn't work on emails.

A bit surprisingly, this knife happened to be better than the Viper Kyomi at cardboard cutting. That if you can ignore the small click that occurs when the blade moves at the beginning of the cut. It is, after all, an OTF. There was a lot of cardboard to dispose of after a trip to IKEA. 

Handle

The looks of the knife can be a bit dividing. I guess I wasn't too excited to begin with as I in general prefer a bit more of a rounded shape. The advantage of this kind of dated appearance is that it feels genuine and that the knife does not look like everything else. That being said, the looks of OTF-knives has a tendency to go in the same direction. Mostly because of the limitations on design given by the function. The handle must be a box containing a blade and a mechanism. They must also have an opening for the blade and some kind of activation button.  

This particular looks is a legacy from the 70ies as I said at the beginning. 

The aluminum handle is symmetrical and rather ergonomic

The material in this box happens to be aluminum of good quality. The handle is milled from 6061-T6 aluminum. It gives a relatively light knife that weighs in at 120 grams despite all the metal on the inside in the form of springs and rails.

The construction is reminiscent of a coffin where the box itself contains the blade and the spring that drives it. A lid is then screwed on top of it. In this case fasten with six T6-screws. This means you can disassemble it, but I only recommend those who are used to the procedure to do so because it is slightly more complicated than with other types of folding knives. **

The thickness of the body is thirteen millimeter not including the button

Held this way the handle forms a finger guard, a palm swell, and a small duck tail at the end

The curvy handle is surprisingly comfortable in the hand. It's definitely large enough to accomodate the whole hand. The symmetrical front provides double finger guards no matter how you hold the knife. The clip hides in the palm of your hand without causing any hot spots. The thumb ends up in front of the button in a natural way when the knife is held in a hammer grip. 

The handle offers a generous eleven centimeters of grip space

Overall, this is a fairly sympathetic handle, almost ergonomic. BUT and it's a pretty big but, that is the case first after I sanded the whole handle. When the knife arrived, all the outer edges were extremely distinct, almost sharp. It was not comfortable at all! This was especially true of the corners. But it could be fixed with sandpaper. But that's only possible because of the naked aluminum on this variation. With a black or orange anodised surface, for example, I think it will look rathers scuffed if you don't like your Boba Fett patina. 

After some work, however, the handle is very comfortable. Especially as I modified it every so slightly. The upper back corner was rounded more since it comes in contact with your hand in some grips. I did also make the recess where the index finger sits  a bit wider and smoother. 

Opening and Lock

The Evo differs a bit from other knives I have reviewed in the past regarding how it is opened and closed. By now you have understood that it is an "OTF" - Out The Front. The blade simply protrudes forward instead of opening sideways. In addition, it is a so-called "double-action" OTF which in all simplicity means that the blade can both be pushed out and pulled in with the same button. "Single-action" knives require the spring to be tensioned in advance with some form of charging handle. Only then can they be opened.

The button that handles this function is excellent. Like the rest of the knife, it is made of milled aluminum and has been fitted with a distinctive step pattern that prevents you from slipping with your thumb. One detail that elevates Evo and reveals that the knife is well built is how solid it is. No play in any direction. 

The CNC-machined button is both sturdy and easy to operate 

The force needed to activate the blade is somewhere in the middle of the pack when it comes to OTF knives. Not the strongest I've encountered but definitely not flimsy. The spring itself has some power to it and propels the blade with decent speed and it produces a satisfactory sound. In this case, a rather muffled "tschaaaklack".

Retracting the blade is just as easy. Just pull the button backwards, which of course requires the same force as the spring inside the handle acts in both directions.

The lock on this type of knife is actually a fairly thin variant of liner lock. Inside the handle there is a springy metal plate behind the blade in the open position that prevents it from going into the handle again. In this case, it works great. As previously stated, the blade feels fairly solid. Although it has more to do with the tolerances in the rails and the handle than the lock. It contributes, however, and in this case it is enough for the knife to be stabbed into wood without breaking. Nota bene, I have not pushed Evo to the limit of what the lock can withstand and do not intend to do so either. For everyday use, however, the lock works well.

To Carry

There is a distinct "before and after" when it comes to how this knife behaves in a pocket. As new, it was not much to brag about with its almost sharp corners and a clip that was something extra. Not in a good sense though. 

But after the edges have been softened and the clip has been fixed, it's decent in a pocket. However, it is not small. Evo measures 12.5 cm in length and even though it is relatively thin for what it is, measuring 14 mm, the button adds another 6 mm to that for a total of 20 mm. The width is 30 mm, which is quite normal for a folding knife. But the volume thus becomes noticeable. The weight is a fairly low at 120 g.

The clip is made out of painted steel and was initally extremely tight  

What then needed to be fixed with the clip? There is nothing wrong with the shape. The ramp is not too small, it is big enough to handle even thick jeans pockets. Nor does the tip point outwards. The look is neutral even if the clip is quite large. No, the problem lay in the spring tension. The clip was so strong that once the knife was in place it was almost fixed to the fabric. The knife had no further desire to leave the warm and comfortable pocket. If you tried to pull the knife, both the pocket and pants wanted to accompoany it and it took two hands and a bit of wrestling to loosen and get the knife out.

Some muscle power and a couple of steady bends outwards and that detail was fixed. But be careful, you can ruin a clip that way!

Otherwise, the clip is an ordinary spring clip made of black painted steel. It is fastened with three screws and can not be moved, which is a given because the button for the opening needs the space on the other side. The space below is completely smooth aluminum and with more balanced tension it works well. Like many painted clips, it is sensitive to chafing and after a while it can be seen that the knife has been used.

Once in place about half an inch is visible

When pocketed some of the knife is visible but not too much I think. Thanks to the grooves found on the top of the handle, you get a good grip and can pull the knife. When you do this, the thumb also ends up in a natural position to activate the blade.

To Conclude

An OTF as an EDC? If we read the abbreviations, the question is, can a stiletto type knife be used as an everyday cutting tool? It can, is the short answer even though a couple of general limitations often are associated with this type of knife. One such is blade shape. They often have dagger like blades which is quite natural given the format. But when they, as in this case, are provided with a full flat ground spear point instead we are talking about a different beast. This blade, which also has a capable steel, is quite practical as it resembles an overgrown Swiss Army knife, even if it is a little thicker than they usually are.

Then OTFs in general are not for "hard use". It is not a knife for the craftsmen or the ones who is going to butcher a moose or are planning to carve walking sticks to the entire family. Now I have been clear about that.

But speaking of such activities, I can let you know that pine resin is not good for OTF-knives at all. All for the review, I actually carved for a while with this knife and cut some fresh twigs and pryed away some bark from dead trees in the forest. Some of those activities happened to involve pines, hence the resin.

AKC X-Treme Evo is a surprisingly good EDC knife even though it perhaps need to be complemented with something more socially acceptable

Then it can be added that this type of knife is not even a bit socially accepted. In those contexts, you better stick to small red folding knives with crosses on them. OTF knives are also heavily regulated in most places so check your local laws before carrying one. 

But once you have one at home, the sound is not entirely unimportant to the true connoisseur. What in the world does that mean? Well, that reveals a lot about how well made the knife is. The sound is pretty subdued in this case. Something that is actually important. A lingering ringing sound or clicking indicates simpler construction and poor precision in manufacturing. That's not the case here. The knife is also fast both in and out.

The main quality factor for an OTF in addition to the usual ones for knives such as material and build quality is how sturdy the blade is perceived in the open position. I have to say that detail is very good for being in this price range. A small play in the blade is almost inevitable with this construction. But here AKC has managed to reduce it to a minimum. It is one of the knife's main selling points in my opinion.

An OTF is perhaps not the ultimate camping knive but X-Treme Evo doesn't make a fool of itself in an EDC role

AKC X-Treme EVO is a knife for those who are looking for a fun knife, yes I wrote "fun", but actually works well as an EDC knife despite being an OTF. Another thing that can make you smile is the price. The goal when making this model was to create a knife with good quality that didn't cost an arm and a leg. EVO costs around hundred dollars or euros or a few cents below to be exact. That means that it ends up in a price category between the more expensive brands that usually costs three or maybe four times as much and the really cheap "No Name" knives that have a quality to match their lack of names.

It is perhaps not the most practical knife of all times but it sure doesn't make a fool of itself either and it is one of the knives that puts a smile on your face. Especially when it is found at a price level where it basically lacks competition. 

Specification:

• Length Overall: 215 mm
• Handle Length: mm
• Weight: 120 g
• Blade Length: 90 mm
• Blade Thickness: 3 mm
• Blade Steel: AUS8, HRC 58-59
• Handle Material: Aluminium
• Lock: OTF Liner Lock

Produced by: AKC, made in Taiwan

/ J 

 Possibly with the exception of Gant and Gavin Hawks' patented Deadlock. But that knife comes with a hefty price tag because of it.

** I've done this before to fix a spring that broke. A new loop was constructed from the existing spring. It is also a way to "tune" this type of knife as a shorter spring becomes more tense and thus the blade shoots out more quickly. But you also risk a knife that ending up ringing like a bell when opened and closed.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension AKC X-TREME EVO

-  en udda fågel i EDC-flocken

En "OTF" för EDC-bruk, kan det vara något? Dagens recension medför en nyhet för bloggen. En presentation av en  fjäderdriven kniv som fäller ut bladet framåt, det som idagligt tal kallas stilett eller springkniv. Även om "stilett" egentligen inte är korrekt eftersom det egentligen är en historisk typ av fastbladad kniv med en karaktäristisk bladform gjord enbart för penetration. Men ni förstår nog ändå vad det handlar om. 

Modellen som är tämligen ny på marknaden kommer från italienska AKC och deras X-treme serie och kallas för Evo. 

AKC X-treme EVO

Trots sina moderna material och konstruktion är den här kniven väl förankrad i historien. Evo, vilket förstås är en förkortning av Evolution, är en modern tolkning av en kniv som Angelo Campolin Sr. gjorde på sjuttiotalet åt tyska Solingenbaserade Otello. Här har man moderniserat de formerna vilket givit kniven dess namn. 

För att förtydliga så kan tilläggas att AKC står för Automatic Knives Creations och är ett systerföretag till Maniago-baserade A.G.A. Campolin. Tillverkningen av de i sammanhanget lite enklare AKC-knivarna sker i Taiwan. 

Twitterversion: AKC X-Treme Evo, inte en helt vanlig EDC-kniv

Blad

Bladformer på den här sortens knivar brukade inte vara ett omfattande kapitel. Vanligen var det en enkel- eller dubbelsidigt slipad dolkprofil som var aktuell. Ett blad att sticka med helt enkelt. Men inte nuförtiden, nu finns allehanda former att tillgå även för OTF-knivar vilket Evo är ett gott exempel på. 

Det här bladet är helt enkelt en spearpoint med en falskegg mot spetsen till. Tänk stort "Victorinox-blad" och du hamnar rätt nära. Det är längre än man förleds att tro då det är nio centimeter långt. Höjden är 15 millimeter och tjockleken på godset är tre millimeter. Mer vardagsorienterad än vad första intrycket ger vid handen med andra ord. 

Ett flatslipat spear point-blad uppenbarar sig efter att knappen aktiverats

Stålet är ett markant snäpp upp mot vad som brukar finnas i enklare knivar av det här slaget. I Evo hittas japanskt AUS8. Inte det mest exklusiva stålet enligt dagens standard  men ett fullt adekvat stål för en kniv som faktiskt kan användas. Det håller inte skärpan hur länge som helst men jag tror ändå inte någon ägnar sig åt att skära linoleum eller trä med den här kniven. 

Fabrikseggen var helt godkänd och gick att använda utan stora åtgärder från min sida. Som vanligt drog jag den ett par gånger mot en strigel. AUS8 är inte alltför hårt så det svarar snabbt när man bryner det.  

Just det här bladet råkar vara svart men det finns även att tillgå i satin beroende på vilket färgställning som väljs på kniven för övrigt. Beläggningen är gjord av PVD och håller riktigt bra har det visat sig. 

Bladet är gjort av japanskt AUS8 och PVD-behandlat i det svarta utförandet

En intressant egenskap hos den här kniven är att den är mer praktisk än vad det första intrycket antyder. Nej, jag påstår inte att det är en Morakniv i ulvkläder men för vad den är så fungerar den väl. Glappet i bladet som alltid finns hos OTF-knivar* är i det här fallet faktiskt mycket litet. I sidled rör sig spetsen kanske någon millimeter och i höjdled någon halv millimeter ytterligare. Mer än så handlar det inte om och längre in på bladet känns rörelsen ännu mindre. Det ger en taktil känsla när man skär med kniven men inte tillräckligt för att irritera.

Evo står sig mycket väl när det handlar om kartongskärande till exempel

Tjockleken på bladet är som sagt 3 mm vilket ger ett stabilt blad men den hela flatslipningen gör ändå att det skär dugligt. Men givet att bladet inte är så högt så är den dock inte extremt tunn bakom eggen. Stabilt men inte någon superskärmaskin. Men till alla vardagliga småsysslor fungerar den här särlingen bra. Som att skära av snören, rep och kanske ett litet buntband, vilket jag just gjorde på min cykel då delar av skärmarna sitter fast med dylika som behövde bytas. Paketöppning ligger nära till  hands och inte minst sprätta brev. Det är ju ändå en brevsprättare! Synd bara att det inte fungerar på e-post. 

Sen råkade den här kniven vara bättre än Viper Kyomi på att skära kartong, tänka sig. Det om man kan bortse från det lilla klick som uppstår när bladet rör sig i början av skäret. Det är trots allt en OTF. Det blir mycket kartong efter ett stadigt besök på IKEA.

Handtag

Handtagsformen kan man tycka lite olika om. Jag var väl inte helt såld då jag föredragit lite rundare former. Fördelen med hur den nu ser ut är att det är mer originellt och att kniven därmed inte ser ut som  alla andra. Även om nu spring-knivar tenderar att dra åt samma håll då handtaget per definition är en låda som innehåller ett blad och en mekanism. De måste även ha en öppning för bladet och en knapp för att aktivera det. Det ger vissa begränsningar i hur de kan utformas. 

Just det här specifika utseendet är ett arv från äldre tider som jag sade inledningsvis.

Aluminiumhandtaget är symmetriskt utformat och tämligen ergonomiskt

Materialet i den här lådan råkar vara aluminium av god kvalitet. Handtaget är fräst ur 6061-T6 aluminum. Det ger en relativt lätt kniv som väger in på 120 gram trots all metall på insidan i form av fjädrar, bleck och skenor. 

Själva konstruktionen påminner om en kista där själva lådan innehåller bladet och fjädern som driver det. Utanpå den är sedan skruvat ett lock. I det här fallet fäst med sex stycken Torx-skruvar. Det gör kniven demonterbar men jag rekommenderar endast de med vana  att ge sig på den proceduren då den är något mer komplicerat än vad som vanligen är fallet med andra typer av fällknivar.**

Totaltjockleken landar på tretton millimeter exklusive knappen

När kniven hålls på rätt köl sväller handtaget i mitten och bildar sedan både fingerskydd och en liten ankstjärt mot slutet

Det kurviga handtager är förvånansvärt bekvämt i handen. Storleken är väl tilltagen så det är inga problem att få plats med hela handen. Den symmetriska fronten ger dubbla fingerskydd hur man än håller kniven. Clipet gömmer sig i handflatan på rätt ställe utan att orsaka några problem. På samma vis hamnar tummen framför knappen på ett naturligt sätt. 

Handtaget erbjuder generösa elva centimeters greppyta, nog för alla fingrar

Sammantaget är det här ett tämligen sympatiskt handtag. Snudd på ergonomiskt. MEN och det är ett rätt stort men, det var först efter det att jag slipat hela handtaget. När kniven anlände var nämligen samtliga yttre kanter extremt distinkta, närmast vassa. Det var inte bekvämt alls! Särskilt gällde det hörnen. Men det kunde åtgärdas med sandpapper då jag inte har en av de färgglada varianterna utan naken aluminium. Med t ex en svart- eller orangeeloxerad yta lär det se tämligen illa ut om man nu inte gillar sina "patina" a´ la Boba Fett. Efter åtgärd är dock handtaget komfortabelt. Särskilt som jag rundade av det bakre övre hörnet vid clipet lite extra eftersom det trycker mot handen i vissa fattningar. Samtidigt rundande jag handtaget något mer precis där pekfingret ligger an. 

Öppning och lås

Den här kniven avviker en smula från andra jag recenserat. Det är under den här rubriken anledningen till det hittas. Jag talar förstås om hur Evo öppnas och stängs. Vid det här laget har ni förstått att det är en "OTF"- Out The Front, eller en springkniv som det ibland heter på svenska. Bladet skjuter ut framåt istället för åt sidan helt enkelt. Därtill är det en så kallad "double-action" som i all enkelhet innebär att bladet både kan skjutas ut och dras in med samma knapp. "Single-action"-knivar kräver att fjädern spänns i förväg med någon form av handtag. Först därefter kan de öppnas. 

Knappen som sköter den funktionen är utmärkt. Den är liksom resten av kniven gjord av fräst aluminium och har försetts med ett markant trappstegsmönster som gör att man inte halkar av med tummen. En detalj som höjer den och avslöjar att kniven är välbyggd är hur stabil den är. Inget glapp åt något håll. 

Den CNC-frästa knappen av aluminium är både stabil och lätt att manövrera

Kraften för att aktivera bladet ligger någonstans i mittfåran när det gäller OTF-knivar. Inte den starkaste jag stött på men heller inte extremt lätt. Däremot är det bra sprätt i själva fjädern och det ger en påtaglig snärt åt bladet som i sin tur åstadkommer ett tillfredsställande ljud. I det här fallet ett tämligen dovt "tschaaaklack".

Att fälla in bladet är lika smidigt. Det är bara att dra knappen bakåt vilket förstås kräver samma kraft då fjädern inuti handtaget verkar åt båda håll. 

Låset på den här typen av knivar är egentligen en tämligen tunn variant av liner lock. Inuti handtaget finns ett fjädrande metallbleck som lägger sig bakom bladet och hindrar det från att åka in i handtaget igen. I det här fallet fungerar det utmärkt. Bladet hålls som tidigare sagts tämligen stabilt. Även om det har mer med toleranserna i skenorna och handtaget att göra än låset. Det bidrar emellertid och i det här fallet räcker det till för att kniven skall kunna huggas i trä utan att den går sönder. Nota bene, jag har inte pressat Evo till gränsen för vad låset tål och ämnar inte göra det heller. Till vardagsbruk fungerar låset emellertid väl. 

Att bära

Det finns ett markant "före och efter" när det kommer till hur den här kniven är i fickan. Som ny var den inte mycket att hänga i granen med sina för distinkta kanter och ett clip som var något i hästväg.

Men efter det att kanterna mjukats upp och clipet ordnats är den duglig i fickan. Liten är den emellertid inte. Evo mäter 12,5 cm på längden och även om den är relativt tunn för vad den är med sina 14 mm så bygger knappen på bredden upp till 2 cm. Bredden är 3 cm vilket är rätt normalt för en fällkniv. Men volymen blir därmed påtaglig. Vikten är mer än godkända 120 g.  

Clipet är av målat stål och var inledningsvis oerhört tight

Vad var det då som behövde fixas med clipet? Det är inte något fel på formen. Inte är rampen för liten, den är stor nog för att klara även dubbel jeanssöm. Inte heller pekar spetsen utåt. Utseendet är neutralt även om clipet är rätt stort. Nej, problemet låg i fjäderkraften som var så stark att när kniven väl var på plats så satt den där den satt. Kniven hade ingen vidare lust att lämna den varma och bekväma fickan. Försökte man dra kniven följde hela fickan med och det krävdes två händer och en smula brottning för att lossa och få fram kniven. 

Lite muskelkraft och ett par stadiga böj utåt ordnade den detaljen. Men var försiktiga om ni följer den uppmaningen, man kan förstöra clip på det viset!

Annars är clipet ett vanligt fjäderclip av svartmålat stål. Det är fäst med tre skruvar och kan inte flyttas vilket är givet eftersom knappen för öppningen behöver utrymmet på andra sidan. Utrymmet under är helt slät aluminium och med mer balanserad kraft fungerar det bra. Som många målade clip är det känsligt för skav och efter tag syns det att man använt kniven. 

Väl i fickan sticker cirka en centimeter av kniven upp

I fickan syns lite av kniven men inte så mycket att det irriterar. Tack vare räfflorna som återfinns på ovansidan av handtaget får man fäste och kan hala fram kniven. När man gör det hamnar dessutom tummen naturligt bra till för att aktivera bladet. 

Sammanfattningsvis

En OTF som EDC? Om vi läser ut förkortningarna lyder frågan, kan man använda en springkniv som brukskniv? Det går faktiskt kan konstateras även om ett par generella begränsningar ofta är kopplade till knivtypen. En sådan är bladform. De har inte sällan dolk eller stilett-blad vilket är tämligen givet formetet. Men när de som här försetts med en flatslipad spear point istället är saken en annan. Det här bladet som dessutom fått ett dugligt stål är tämligen praktiskt då det påminner om en förvuxen schweizerkniv även om det är lite tjockare än de vanligtvis är. 

Sen är inte OTFer knivar för hårda tag. Det är inte en kniv för hantverkaren eller den som skall ta ur en älg eller den som ämnar tälja vandrarstavar till hela släkten. Nu har jag varit tydlig med det. 

Men apropå dylika aktiviteter kan jag låta meddela att tallkåda inte alls är bra för springknivar. Allt för recensionen, jag täljde faktiskt en stund med den här kniven samt skar en del färska kvistar och bände bort lite bark från döda träd i skogen. En del av de aktiviteterna råkade involvera tallar, därav kådan. 

AKC X-Treme EVO är en förvånansvärt bra EDC-kniv men bör kanske kompletteras med något mer socialt accepterat

Sedan kan tilläggas att den här typen av kniv inte är det minsta socialt accepterad. I de sammanhangen bör man hålla sig till de små korsförsedda röda fällknivarna istället. Springknivar måste också importeras med allt vad det innebär. 

Men när man väl har en hemma är ljudet inte helt oviktigt för den sanne konnesören. Vad i hela friden menas med det? Jo det avslöjar en del om hur välgjord kniven är. Ljudet är tämligen dovt i det här fallet. Något som faktiskt är viktigt i sammanhanget. Ett kvardröjande ringande ljud eller klickande antyder nämligen enklare konstruktion och dålig precision i tillverkningen. Här är den mycket god. Kniven är också snabb både in och ut. 

Den främsta kvalitetsfaktorn för en OTF förutom de sedvanliga för knivar som material och byggkvalitet är hur stabilt bladet upplevs i öppet läge. På Evo måste jag säga att det är mycket bra för att vara i den här prisklassen. Ett litet spel i bladet är nästan helt oundvikligt med den här konstruktionen. Men här har AKC lyckats begränsa det till ett minimum. Det är ett av knivens främsta försäljningsargument enligt mig. 

En OTF kanske inte är den ultimata campingkniven men EVO gör inte bort sig till vardags 

AKC X-Treme EVO är en kniv för den som söker en rolig kniv, ja jag skrev "rolig" men som faktiskt fungerar bra som EDC-kniv trots att det är OTF. En annan sak som kan få en att dra på smilbanden är priset. Målsättningen som dessutom uppnåtts var att få till en kniv av det här slaget som trots god kvalitet inte kostade en förmögenhet. EVO kostar runt hundringen räkna i både $ och € eller någon cent under för att vara exakt. Men det gör att den hamnar i ett gyllene mellanläge mellan de dyra märkena som vanligen kostar det tre eller kanske fyrdubbla och riktigt billiga "No Name"-knivar som har kvalitet därefter. 

Det är inte den bästa brukskniv du kan få tag på men en av de som tillhör de roligaste kategorierna och därtill i ett prisläge där den så gott som saknar konkurrens. 

Specifikation:

• Längd utfälld: 215 mm
• Längd hopfälld: 122 mm
• Vikt: 120 g
• Bladlängd: 90 mm
• Godstjocklek: 3 mm
• Bladstål: AUS8, HRC 58-59
• Handtag: Aluminium
• Lås: OTF Liner Lock

Producerad av: AKC, tillverkad i Taiwan

/ J - sätter sprätt på tillvaron

*Möjligen med undantag för Gant and Gavin Hawks patenterade Deadlock. Men den kniven kostar därefter. 

** Jag har gjort det förut för att laga en fjäder som gick av. En ny öggla konstruerades av den befintliga fjädern. Det är även ett sätt att "trimma" den här typen av knivar då en kortare fjäder blir mer spänd och därmed skjuter ut bladet kvickare. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Kershaw Launch 5

- en grovarbetare med en fjäder i hatten

Det enda som diskvalificerar den här kniven från att ingå i serien "jakten på den perfeka fickkniven" är att den är försedd med en fjäder. Just det faktumet krånglar till själva anskaffandet av kniven ifråga. Svensk knivlag är ett kapitel för sig. Endera är knivar totalförbjudna eller tämligen tillåtna allt beroende på sammanhang. Särskilda regler gäller emellertid för "stiletter"/automater eller springknivar som lagstiftarna kallar dem. Det här är en kniv i den kategorin. Den ingår i Kershaws sortiment och har fått namnet Launch 5. 

Kershaw 7600 OL "Launch 5"

Kershaw började för några år sedan introducera en serie knivar utrustade med fjäder. Serien fick namnet "Launch" följt av en siffra. Först ut var fyra stycken av lite olika karaktär. Nummer ett var en tämligen stabil pjäs något påminnande om deras modell "Knockout" med rätt brett blad. Nummer 2 var en slankare variant på samma tema och nummer tre var egentligen rätt lik tvåan fast kompletterat med ett mer uttalat fingerskydd. Fyran avvek kraftigt från spåret då det är en liten "California legal"-kniv vilket innebär ett blad på under 2 tum. Den påminner för övrigt inte så lite om en gammal ProTech-modell kallad "Stinger". Serien fortsatte sedan logiskt nog med nummer 5, vilket är den här modellen som introducerades 2016. Den stora skillnaden är att den här gången samarbetades det med ett av de stora namnen inom "taktiska" knivar, Ernest Emerson vilket satt sina tydliga spår i utseendet.

Eftersom serien blivit en succé så har nummer tio precis lanserats så följetongen fortsätter!

Förutom att det står att läsa på bladet är det för den kunnige lätt att se vem som ligger bakom modellen

Något som umärker hela serien är att knivarna är tillverkade i USA. I Kershaws fall borgar det för god kvalitet och ursprunget avspeglas även i materialvalet.

 Twitterversion: En Emersondesign med Kershaws "made in U.S"-kvalitet försedd med en fjäder i hatten!

Blad

Herr Emersons knivar brukar kännetecknas av rejäla blad och det avspeglas även här. Launch 5 ståtar med en lika rejäl som klassisk clippoint. Måtten är för knivtypen rätt väl tilltagna med en längd på 8,6 cm och en höjd av 2,7 cm. Bladformen ger en allround-betonad kniv med en bit rak egg arbeta med, duglig buk och en stark spets som är tämligen centrerad i relation till handtaget vilket underlättar penetrerande skär. Den "klippta" delen av bladet har fått en markant falskegg vilket tunnar ut bladet samt gör det mer visuellt tilltalande.

Finishen på bladet är stentumlad och tämligen blank. Märkningen är tyvärr Kershaws vanliga där man uppenbarligen känner ett behov av att skriva allt inklusive modellbeteckning på bladet. Förutom den så kan uttydas att det här är är en "Kershaw Auto", att den kommer från KAI och är en Emerson design, ståltyp samt att den är gjord i USA. Ett tips till Kershaw är att det räcker gott att lämna den informationen i medföljande informationsblad.  

Det är inte mycket som är fel med en proportionerlig clip point

Stålet i den här kniven är lika helylleamerikanskt som kniven i övrigt, det vill säga CPM 154. Det är "lyxversionen" av 154-stålen då det är ett pulverstål av god kvalitet. Av det har man tagit 3,2 mm godtjocklek som man sedan flatslipat tämligen högt. Det ger en kniv som skär riktigt bra samtidigt som bladet är starkt eftersom tämligen mycket material lämnas vid ryggen. De flata delarna av bladet underlättar dessutom för alla som använder slipsystem med fasta vinklar.

Originaleggen får godkänt vad beträffar att den var jämn och centrerad nog för att motsvara mina krav. Den kunde däremot varit betydligt vassare. Som tur var så är CPM 154 i i den här tappningen lätt att skärpa och bryna. 

Bladet har fått en tydlig falskegg och dessvärre alldeles för mycket text

Väl i arbete kan man bara bli glad. Hur många "stiletter" eller automatknivar är egentligen bra bruksknivar? Jodå, de finns och inte minst ett antal äldre Benchmade är bra exempel på det. Men även Launch 5 är riktigt sympatisk. Bladet är precis så flexibelt när det kommer till användningsområden som man narras att tro. Inte minst märktes det när det fanns en rejäl rabarberskörd från min kära fars hus att ta hand om. De liksom morötter har nämligen en tendens att obarmhärtigt avslöja för tvära yxeggar på knivar. Den som inte tror mig kan försöka ge sig på samma uppgift med en Mora Robust.

Kökshandräckningen innebar rabarber, massor av rabarber

Men det är förstås inte i köket den här kniven gör sig bäst även om den klarar att tranchera fågel och bena ur en kotlettrad med bravur också. Vad som däremot gillas av undertecknad är att det gick bra att tälja till en vandrarstav med den också. Den gjorde inte ens bort sig när man närmar sig det mest "bushcraftiga" jag ägnar mig åt, "feathersticking". Fast jag kör gärna tändstickor istället för eldstål måste erkännas. Men komforten i handtaget parat med den mångsidiga bladformen ger en mycket kompetent EDC-kniv som inte ens backar för lite tyngre uppgifter som buntband av grövre modell samt trädgårdsslang. 

Handtag

Det här handtaget är gjort av aluminium. Något som jag vet avskräcker somliga. På vilka grunder finner jag lite mer oklart då titan är ett ruskigt populärt material i fällknivskretsar. Aluminium är förvisso billigare men besitter i mångt och mycket samma egenskaper. Som några kanske vet har jag ett intresse till och det är cyklar. Där är aluminium fortfarande vanligt även om det är utkonkonkurrerat av kolfiber sedan några år. Aluminium har dock alltid varit mer populärt än titan. Med det vill jag säga att egenskaperna går att variera rejält beroende på vilken typ av aluminium det handlar om och hur den behandlas. I fallet med Launch 5 och övriga knivar i den här serien är det 6061-T6 som sedan hårdanodiserats. I det här fallet till en mycket mörk grön som fått namnet "oliv".

Så långt har anodiseringen hållt bra men över tid kommer förstås repor att synas. Det är mer eller mindre oundvikligt med metallhandtag. 

Ett mjukt format handtag av anodiserad aluminium



I ryggen har fål för fånglina gömts

Formen på handtaget har några drag vilka är utmärkande för i princip alla Emersondesignade knivar. Ett av dem är rampen för tummen, en annan de runda formerna på bakänden även om det mest typiska är den kraftiga fördjupningen för pekfingret som även den här kniven försetts med. Det var för övrigt en av orsakerna till intresset för den här modellen. Den detaljen i kombination med de mjuka linjerna formligen skrek god ergonomi. På den punkten lär ingen bli besviken. Den här kniven är precis lika bekväm i hand som den ser ut. Urtaget för fingret är nämligen helt perfekt utfört. Stort nog men framförallt har det rätt rundning för att hålla kvar handen istället för att trycka den bakåt vilket dessvärre inte är ovanligt på fällknivar. Dessutom återfinns knivens balanspunkt precis här!

Tummen finner sin naturliga plats på därför avsedd ramp och den rundande aktern passar väl in i handflatan. Även hammargrepp fungerar bra men då hamnar handen möjligen något långt från eggen för att det skall vara perfekt i mina ögon. Men det är anmärkningar på detalj- och petnivå.

Alla kanter är mjukt rundade vilket ytterligare bidrar till den goda komforten. För ännu bättre grepp har sidorna försetts med frästa mönster. Men i det här fallet är det främst själva formen på handtaget som står för fästet. 

Skall handtag formas efter fingrar, gör då så här!

Handtaget består av två halvor som skruvats ihop med två skruvar av T6-typ utöver pivotskruven. De är dragna från ett håll vilket ger en mycket ren presentationsida rent visuellt. Skruvarna är tämligen fingängade så risken att skada gängorna känns inte överhängande även om jag tycker de kunde vara snäppet grövre. De var också enkla att få loss då gänglåsning lyste med sin frånvaro. Spänningen i pivotskruven är lätt att justera då den på en sida har försetts med Kershaws sexkantiga huvud som är försänkt i ramen. Därmed kan den inte spinna fritt när den skall dras åt.

I den halvöppna ryggen har finurligt gömts ett fånglinehål för den som gillar att fästa pärlor och liknande på sina knivar. 

Öppning och lås

Att Launch 5 är en "stilett" eller snarare en fjäderdriven fällkniv har säkert ingen missat vid det här laget. Själva drivkraften är av den vanligaste typen på moderna knivar av det här slaget vilket innebär en spiralfjäder. Den aktiveras via en knapp som för säkerhets skull gjorts så att den ser ut som en måltavla för att inte missas. Några extra säkringar och annat tjafs har inte kniven vilket jag är glad för. Det behövs inte då risken att komma åt knappen och dessutom trycka in den långt nog för att aktivera bladet är i princip obefintlig.

Snärten i det här bladet är rejäl och kraften större än t ex i min Launch 2. En del av förklaringen kan troligen återfinnas i att det här bladet har mer massa helt enkelt. Det är så pass gott tryck i mekanismen att om kniven hålls löst kan en liten rekyl uppfattas. Fjäderkraften är alltid en avvägningsfråga i knivar av den här typen. Mer tryck i fjädrarna ger högre fart och "häftigare" öppning. Men det kan också göra att kniven slits fortare och faktiskt riskerar att tappas vid öppning. 

Öppning och lås - allt sköts med samma knapp

Låset är en så kallad "button lock", en låstyp inte ovanlig på automatknivar. Första gången jag stötte på mekanismen var på en Böker Speedlock från nitttiotalet. Även Pro Tech är kända för att använda den här låstypen. Det är en rätt enkel och rättfram konstruktion som ger den fördelen att bladet både fälls ut och låset släpps med samma knapp. 

Vad gäller att hålla bladet på plats är låset utmärkt utan att vara perfekt. Om du fattar bladet i spetsen och riktigt bryter kan en smula rörelse uppfattas i bladet. Men det finns inget egentligt glapp och det är inget som känns vid bruk utan endast om man provocerar kraftigt. Rörelsen i höjdled ligger på samma nivå som en välgjord "Back lock" om ni förstår vad jag menar. I sidled rör sig bladet inte alls.

Låset är enkelt att släppa och det enda som kan invändas är att bladet inte faller in av sig själv vilket användare av flipperknivar med kullager vant sig vid. Eftersom fjäderkraften skall övervinnas måste kniven stängas med två händer alternativt tryckas mot något som låret, armen eller annat. Men det är enkelt gjort och en ren vanesak. 

Att bära

Launch 5 är överlag sympatisk i fickan. Sedan kan den betraktas som excellent eller något mindre bra beroende på din inställning till "deep carry" visavi synliga clip och knivar. För är det något den här kniven knappast är så är det osynlig. Dels sticker det upp en bit kniv ur fickan där den sitter, runt en 2,5 cm och dels drar man till med ett extra "Kershaw" skrivet med vitt på det svarta clipet. Utseendet på clipet är annars tämligen neutralt. Det vare sig lyser upp tillvaron eller skämmer ut sig på den punkten. 

Ett clip som fungerar lika väl som det är synligt

Sett till ren funktion får clipet godkänt. Det håller kniven på plats, det är lätt att dra kniven och stoppa tillbaka den igen och det kan flyttas från höger till vänster sida beroende på preferens. Det jag gillar mest med det är emellertid att det är extremt diskret i handen när kniven brukas. För mig är det en viktig parameter. Snygga clip som skär in i handen är en styggelse. Då föredrar jag enklare clip som fungerar. I det fallet går alltid funktion före utseende enligt mig. 

I övrigt består Launch 5 av idel rundande och mjuka aluminiumkanter och det finns inget som sticker ut och stör. Den väger in på under 120 gram så inte heller vikten är något som märks nämnvärt i en ficka. 

Sammanfattningsvis

Kershaw kombinerat med Emerson, kan det vara något? Jodå det visade sig bli en riktig fullträff. Även den här gången kan tilläggas. De har sammarbetat förut och resultatet blev "CQC"-serien men då har det varit enklare knivar från Kershaw tillverkade i Kina som varit aktuellt. Av dem äger jag någon modell och är väl inte helt begeistrad även om det inte är något fel på den.

Launch 5 övertygar däremot med många riktigt sympatiska egenskaper. Därtill tycker jag personligen att den ser mycket bra ut. Men det som framförallt utmärker den här kniven är den förnämliga ergonomin som Emerson är känd för. Att få till den och para ihop den med rättframt, praktiskt blad var ett snilledrag. Särskilt när det förpackas på det här viset och tillverkas med den byggkvalitet som Kershaws amerikanska fabrik erbjuder. Något lite extra blir det också av det faktum att det är en fjäderdriven kniv.

Launch-familjen växer och här är tre av dem. Ovanifrån No 5, 2 och 4

Ur praktiskt perspektiv är det här en mycket bra fällkniv. Bladet skär bra och spetsen fungerar till det mesta från småpill till att gräva ut saker ur virke med. Skärpevaraktigheten är god och det här stålet givet att det är ett pulverstål är hyfsat lätt att slipa. Greppet är som sagts tidigare av toppkvalitet och kniven är synnerligen civiliserad i fickan.

Något mindre förtjust är jag i den "affischisering" man ägnat sig åt. Uppenbarligen är man stolt över den här kniven från Kershaws sida. Förutom den myckna informationen på bladet har man även valt att skriva namnet tvärs över hela clipet samt för säkerhets skull klämma in en amerikansk flagga på handtaget. Den senare är emellertid tämligen diskret och smakfullt utförd så den kan jag ha fördrag med. Mindre text hade jag gärna sett på bladet men det lär aldrig hända och text på clip är fult för att uttrycka det kort. 

Kershaw Launch 5 är en praktisk kniv som inte gör bort sig i något sammanhang

Men det är små invändningar och mitt sammanfattning blir att det här samarbetet blev riktigt lyckat. Det vill säga den här kniven motsvarade mina tämligen högt ställda förväntningar. Och den gjorde det på precis de punkter jag hoppats på. Sen råkade jag hitta kniven på en rea någonstans vilket förstås gjorde den relativt prisvärd vilket amerikanska knivar i Europa sällan är. Materialen är av god kvalitet och gör inte bort sig. Byggkvaliteten är helt i paritet med andra riktigt bra Kershawmodeller som Knockout och Blur. 

Att den sedan ståtar med schysst action ökar "villhöverfaktorn" för mig som är svag för den här typen av knivar. Sedan kan fjäderdrivna knivars vara eller icke vara alltid diskuteras.

Det tråkiga för den som önskar köpa den här kniven är att den tagits ur produktion under innevarande år. Så skynda att fynda om du vill få tag i en!

Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm

Längd hopfälld: 130 mm

Vikt: 117 g

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3,2mm

Bladstål: CPM 154

Handtag: Aluminium

Lås: Button lock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

/ J - med fjädrande gång

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre