Knivrecension - Real Steel "Sea Eagle"

-  elegant kinesisk havsörn

Hur gör man som etablerad kinesisk knivtillverkare i lågprissegmentet om man vill slå sig in på den europeiska men framförallt den amerikanske marknaden? Man skapar förstås en sidolinje med mer exklusiva knivar under nytt namn. Man gör en Lexus av en Toyota för att använda en bilanalogi.

Nu är det inte ett unikt förfarande för San Ren Mu som i det här fallet ordnade dotterbolaget eller hur ägarförhållandena nu ser ut, "Real Steel". Samma uppdelning har som bekant japanska KAI-koncernen där Kershaw står för volymprodukterna och ZT för de mer exklusiva knivarna*.

I det här fallet var det nödvändigt eftersom SRM gjort sig kända för att göra företrädesvis små och extremt billiga knivar som förvisso är mycket prisvärda men inte tillhör den mer illustra skaran. De hade med andra ord redan nischat in sig tämligen hårt.

Som tidigare exempel på försök från "budgetmärken" att höja exklusiviteten under egen flagg kan CRKTs satsning på "Hi Jinx" tjäna. Det var många som hade svårt för att betala de aktuella summorna för en kniv med deras logotyp på bladet oavsett hur bra eller dålig den var och den blev ingen direkt succé. Så den vägen kändes inte aktuell för SRM.

Storleken på knivarna är en annan begränsning som är knuten till kinesisk lagstiftning. Det kringgicks redan tidigare till exempel med modell 963 som helt enkelt var en större version av den äldre 763 genom att man tillverkade omärkta versioner som såldes till Hong Kong och som sen återinfördes till resten av Kina. Av det skälet finns den modellen märkt som "SRM" för exportmarknaden, sterila för den inhemska marknaden och numera återfinns de även som "Real Steel" i vissa sammanhang.

Real Steel E771 "Sea Eagle"

Under det nya märket tillverkar man nu knivar av diverse slag, såväl fastbladare som fällknivar. Borta är knivar i 10-20$ klassen och nu sträcker sig spannet istället från knivar med riktpris på runt 30-40$ upp till "Sebenzautmanare" i 400$ klassen. Återstår att se hur det går med försäljningen av de dyrare modellerna. De skall inte bara utmana de etablerade märkena utan även de andra kinesiska uppstickarna som Reate, Kizer, Rike, Stedemon, CH Knives med flera. 

Men ur detta projekt har fötts några mycket intressanta knivar. SRM och numera Real Steel har alltid haft utmärkt byggkvalité med god passning och små toleranser även om materialen i allmänhet varit enklare. En sådan modell som redan fått gott rykte är "H6" som först släpptes som "Blue Sheep", sen i en "S1"-version med annat lås och som nu utvecklats ytterligare. Real Steel är nämligen mycket lyhörda för vad kunderna anser och har ändrat flera modeller efter direkt feedback de fått genom bland annat sin FaceBooksida**. Nytt är även att formgivarna numera inte är anonyma utan de kinesiska designers som ligger bakom får ståta med sina namn.

En tämligen stilren profil som känns vagt bekant för den knivintresserade

Den här kniven, "Sea Eagle" är den största i Real Steels "E-serie" och min första kontakt med en kniv från den här nya blodlinjen. Frågan är hur väl man kommer lyckas i sitt uppsåt att ta marknadsandelar från konkurrenterna med den här modellen.

Men med stilren design, låg vikt och ett flatslipat blad i godkänt stål finns uppenbarligen förutsättningarna där.

Blad

Formen på bladet är en distinkt droppoint där ryggen sveper ned redan från basen för tumrampen för att möta eggen i en kompetent spets. Längden är hela nittiofem millimeter och bredden är tjugofem millimeter. Det är med andra ord ett tämligen påtagligt blad vi talar om. Jag har hört invändningar om att det är för stort men då kan tilläggas att det finns andra modeller i programmet som är mindre för den som önskar det.

Ett flatslipat droppointblad med en väl utförd stentumlad yta

Bladet är nästan helt flatslipat från en godstjocklek på tre och halv millimeter och det är gjort i ett stål vi svenskar är väl bekanta med - Sandviks 14C28N. Finishen på den här "Explorer-versionen" är en tumlad och sen tämligen polerad yta som är motståndskraftig mot repor men även ger en attraktiv lyster. Kniven finns också i en "gentlemanna-version" där bladet har fått en satinfinish och skollorna är i polerad kolfiber istället för som här i G10.

Ett blad tillverkat av 14C28N-stål

Finishen på bladet är extraordinärt väl utförd med en homogen tumling och jämnt slipad egg. Kniven kom ytterst vass från fabrik vilket är något jag alltid uppskattar. Det höjer helhetsintrycket.

Sen gjorde jag som jag oftast gör. Ger mig på min fysiska omgivning och skär loss. Jag testar skärpa, hur väl kniven skär och uthållighet på de vanligaste materialen i hemmet som: papper, papp, kartong, tejp, nylon- och hamprep, mjuk- och hårdplast, trä - både torrt och färskt. Och något som är av yttersta vikt för mig - tyg! Är man cykelentusiast går det åt mycket trasor så att att processa gamla kläder är en tämligen vanlig uppgift för mina knivar.

Bladformen och geometrin fungerar någorlunda på de flesta material. Det är inte direkt en täljkniv det handlar om men jag attackerade ändå en 2x2" för att se hur handtaget upplevdes efter en längre stunds karvande. Jag upplevde inte direkt några obehag eller vassa kanter.

Men generellt kan sägas att jag hade uppskattat om godset varit tunnare bakom eggen för att kniven skulle prestera optimalt. Det är en "miss" eller detalj som är vanlig på de flesta knivar oavsett prisläge. I syfte att göra dem starkare vilket alltid tycks vara ett försäljningsargument som vinner över skärförmåga av någon anledning så är bladen för tjocka bakom eggen. 

Sandvikstålet kanske inte kan matcha "superstålen" när det gäller förmågan att hålla egg men ett par drag på en strigel eller skärpstål återställer det snabbt.

Handtag

Handtagsformen är enkel och välfungerande. Sidorna av svart G10 är monterade på en ram av rostfritt stål. Två skruvar håller ihop konstruktionen som fått en distans i ryggen gjord i G10 även den. Det är således ett slutet handtag vilket försvårar rengöring något men å andra sidan ger en smula bekvämare grepp vid tyngre arbete vilket passar knivens framtoning väl. 

Tämligen tunna G10-skollor på en mycket lättad ram av stål

Skruvarna är ett speciellt men trevligt kapitel. De stabila överdimensionerade skruvhuvudena ger extra stadga åt kniven samtidigt som de är dekorativa. De är dock försedda med dolda insexhuvuden. Det är således inga specialskruvar som är aktuella vilket gör kniven lätt att justera och demontera.

Ramen är den mest urborrade jag sett. Faktum är att den är så lättad att uttrycket "ram" på en kniv sällan  känts mer adekvat. I det här fallet gör det att kniven känns förvånansvärt lätt med tanke på storleken och materialen. Det är inte titan utan stål vi talar om. Det gör även kniven välbalanserad.

Här kan den urborrade ramen skymtas

Skollorna är gjorda i G10 som inte tillhör den strävaste varianten jag stött på vilket i och för sig är något jag uppskattar och mina byxor ännu mer. Å andra sidan kan jag tänka mig att de efter ett tags slitage kommer att bli relativt glatta. Något man bör vara medveten om. Ramen sticker ut utanför skollorna vilket i det här fallet gör att kniven känns som den försetts med konturer vilket rundar ryggen och gör den mycket bekväm i handen.

Alla detaljer på handtaget är mjukt rundade och polerade vilket gäller även insida på låsarm och ram. En detalj som förhöjer helhetsintrycket är till exempel att ryggen på ramen försetts med en rundning precis där pekfingret landar efter att flippern nyttjats. Ovanligt och riktigt bra på en kniv i den här prisklassen.

Rundad insida på ramen gör landningen för fingret bekvämare

Formen på handtaget bär tydliga influenser hämtade från Shirogorovs knivar även om kniven på inget sätt är en direkt kopia. I det här fallet innebär det att den utmärkta ergonomin fått följa med från inspirationskällan. Kniven ligger utmärkt i handen och fungerar i alla grepp. Ett rejält "hammargrepp" fungerar lika väl som omvända fattningar, sidledes grepp med kniven i nypan eller varianter där man tar stöd med tumme eller pekfinger ovanpå bladet.

Konstruktionen är sluten med ett stycke G10 i ryggen

För att underlätta det förfarandet har basen på bladryggen försetts med några väl utförda räfflor. De biter bra utan att slita på fingrarna. Annars finns inga ytterligare greppförstärkande åtgärder någonstans på handtaget vilket jag tackar för. Personligen är jag ingen stor anhängare av dylika tilltag nämligen. 

Är man väldigt optimistisk kan man nog trycka igenom ett tunt snöre som fånglina genom den ihåliga bakre skruven. Men annars finns inget dedikerat hål för dylika attiraljer.

Öppning och lås

Sea Eagle öppnas med en flipper som är föredömligt liten och diskret. För att underlätta förfarandet löper bladet på kullager. Känslan är mjuk men inte helt utan friktion. Något som i och för sig inte gör något - då faller den inte in helt av egen vikt och riskerar att kapa en olycksalig fingertopp på vägen in.

En välfungerade flipper som kunde tjänat på något mer friktion

Något ovanligt för flipperknivar är att Sea Eagle har tämligen svag "detent" för att hålla bladet i stängt läge. Det går att skaka ut kniven om man snärtar till med handleden, en "yoyo-öppning". Men den öppnas inte av misstag vad jag märkt så funktionen är ändå godkänd. 

Kniven åstadkommer ett mycket speciellt tillfredsställande ljud när den öppnas. Eftersom ramen är så lättad och sidorna är av G10 så fungerar de närmast som en resonanslåda vilket förstärker effekten som uppstår när låset faller på plats. Ett ljudligt "KLACK" med svag ekoeffekt blir resultatet.

Låsarmen tar relativt sent men slitage brukar inte vara ett bekymmer med stål

Väl i utfällt läge hålls bladet på plats av en stabil linerlock. Låset är välfungerande och något glapp eller spel kan inte ens provoceras fram. Låset är även lätt att släppa, kanske lite för lätt. Om jag skulle förbättra något hade jag gärna sett något mer kraft i låsarmen. Funderar på att ta isär kniven och bända till den lite. 

Fördelen med materialet - stål är att det inte slits på samma vis som titan vilket gör att den förmodade livslängden förlängs. 

Att bära

Jag skulle vilja poängtera att den här kniven försetts med ett av de bästa clip jag stött på. Snyggt, diskret, litet och monterat med samma skruv som håller ihop handtaget. Det finns dock en detalj som är mindre bra. För den vänsterhänte kan meddelas att det inte går att flytta clipet alls. Kniven bärs helt enkelt på höger sida med spetsen uppåt vare sig man vill eller inte. 

Tillsammans med Spydercos Wireclip är det här ett av de bästa clipen jag stött på

Väl i fickan hålls kniven kvar på ett bra sätt tack vare en avvägd spänst i stålet samt friktionen i G10-skollorna som dock inte är grova nog för att äta upp tyget. En god balans helt enkelt. Det är lätt att hala fram kniven och lika smidigt att stoppa undan den. Det är egenskaper som är nog så viktiga hos en fickkniv eftersom de trots allt spenderar mer tid i fickan än i handen. 

Annars gör tjockleken på clipet samt den låga profilen att det inte känns alls när man väl brukar kniven. Spetsen är också föredömlig då den inte pekar utåt och hakar i eller skrapar upp omgivningen.

För en kniv tillverkad med stålram och ett blad på närmare decimetern är inte vikten avskräckande heller. Hundratjugo gram skäms inte för sig i sammanhanget.

Sammanfattningsvis

Det första intrycket när jag plockade ut kniven ur lådan var att den var lättare än förväntat. Sea Eagle är trots allt en substantiell kniv. Det andra intrycket var upplevelsen av att den kändes välbalanserad i hand. Vid närmare granskning konstaterades att kvalitén både vad gäller passning och utförande är utmärkt. På det planet lever Real Steel upp till förväntningarna. Det är en mycket välbyggd kniv helt enkelt.

E771 här sida vid sida men Endura 4 för storleksjämförelse

Sea Eagle ger mycket kniv för pengarna enligt mig. En stor kniv med god F&F som sagt och bra material med ett godkänt knivstål om än inte tillhörande absoluta toppen, kullager och G10 alternativt kolfiber i sidorna.

Det man inte får med en kniv från ett relativt nystartat varumärke med hemvist är Kina är känslan av exklusivitet. Om det nu ens är viktigt. Ibland kan det i sammanhanget saknas en känsla av "personlighet". De kan på ren svenska kännas tråkiga. Men här finns ändå embryot till en sådan.

Sen kan disktueras hur lyckat "Real Steel" är som namn betraktat. De är inte alltid så bra på den biten - kineserna. Det värsta exemplet på de dyrare knivarna därvidlag torde vara "Rike Knife" som verkligen inte fungerar. De borde åtminstone kontrollerat grammatiken innan logotypen hamnade på bladet.

Annars kan sägas att det här definitivt är en kniv för den som söker en stor och stabil flipperkniv som inte kostar skjortan och som är utrustad med en sund bladform och ett godkänt stål. Ett arbetsredskap som skär bra och som du inte behöver vara allt för rädd om.

Sea Eagle är däremot inte en kniv för den prestigejagande individen som letar efter nästa smycke att pryda fickan med. Det är heller inget för den som söker en liten diskret och socialt accepterade kniv för dagligt bruk. Därtill är den för stor.

Men trots allt, det är en bra kniv.

Specifikation:

Längd utfälld: 213 mm
Längd hopfälld:  mm
Vikt: 121 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60HRC
Handtag: G10 på ram av stål
Lås: Linerlock i stål

Producerad av: Real Steel (SRM) , tillverkad i Kina


/ J - örnskådare

* Sen finns det gott om exempel på märken som gör tvärtom. Skapar sig ett budgetmärke och prånglar ut knivar tillverkade i Kina under eget namn. Benchmade har sina H&K, Spyderco sin "Byrd-line" och Böker har "Böker Plus" för att nämna några.  

**  Ett gott exempel är modellen H6 som nu finns om "H6 plus" där de ändrat bland annat slipning från skål till flat, egg från s-formad till rak samt drog eggen närmare handtaget. De gjorde även kniven tunnare och inte minst lättare. Endast de yttre dragen och ergonomin behölls.

 #knivigtvarre #aliaspostmortem