Knivrecension Cold Steel "Ultimate Hunter"

- en sann mångsysslare

De främsta punkterna på en stående önskelista från många potentiella kunder riktad till Cold Steel har länge varit: Bättre stål och fler sunda knivar.

Det vill säga färre överdrifter och mindre svärtade blad - mindre "Tacticool" och mer bruksknivar. Inte för att det helt saknats sådana i sortimentet tidigare. De har poppat upp med jämna mellanrum men de har fört en undanskymd tillvaro i skuggan av sina mer högljudda släktingar. 

Men vad hände då under 2015? Jo, i princip hela deras sortiment försågs med valmöjlighet när det gäller ståltyp och sen kommer en finsk varg som jag tidigare skrivit om och upphäver ett yl i etern och inte minst den här kniven! Tala om att lyssna på sina kunder i det hänseendet. 

Cold Steel Ultimate Hunter

Dagens recensionsobjekt "Ultimate Hunter" är för övrigt en nästan direkt överföring av Andrew Demkos customdesign AD10 till mer produktionsvänligt format och det är inte något dåligt kan tilläggas. 

En intressant aspekt av de här knivarna från Cold Steel och Demko är att de går emot den rådande trenden som resulterat i en stadig ström av titanhandtagsförsedda flipperknivar med ramlås och kullager från snart sagt alla tillverkare, åtminstone de med hemvist i USA eller de som siktar på den marknaden.

Istället är det enkla robusta knivar med tumöppning och "lockbacks" som lanseras och den här kniven följer den linjen.

Enkel och rättfram kniv i väl valda material

När Cold Steel dessutom släpper de flesta av sina knivar med ett så avancerat stål som CTS XHP så blir de ett riktigt konkurrenskraftigt alternativ. Tidigare har de stått fast vid stapelvaran AUS 8A vilket förvisso är ett material de förvaltat väl men det är ett enklare stål hur man än vrider och vänder på det.

Bäva månde konkurrenterna! 

Blad

Ofta går det avgöra en knivs kvalitéer bara genom att titta på hur den ser ut och inte minst bladets utformning. Det här är ett sådant fall. Inga extravaganser, ingen utsmyckning, inga onödiga detaljer utan ren funktion - knivbladsextraktion. 

Formen är en droppoint med en mycket hög om än inte hel flatslipning. Spetsen fungerar väl men är inte särskilt aggressiv. Det är en eftergift för att matcha namnet "Hunter" - jägare. Tar man ur djur är det en god ide att undvika att punktera bukhinnor och annat och då kan ett mycket spetsigt blad vara mer svårhanterat.

Ett flatslipat droppoint-blad, välbeprövat och funktionellt

Bladet mäter strax under nio centimeter på längden och är tjugoåtta millimeter brett innan buken tar vid. Tjockleken över nacken är tre och en halv millimeter. Stor men inte ruskigt stor, bred men inte överdrivet och grov nog för att vara stabil utan att bli ett vässat spett. Måtten ligger väl in linje med vad många skandinavisktillverkade jaktknivar brukar hålla.

Finishen är en riktigt väl utförd tvåtons halvpolerad satin. Det ger ett lyxigt intryck samtidigt som det fungerar ytterst väl. Repor och skav syns inte allt för mycket samtidigt som friktionen blir låg. Ett rejält kliv upp enligt mig från alla svarta bladbehandlingar som CS tidigare envisats med. 

Ett markant steg upp i stålhierarkin - Carpenters XHP

Stålet är amerikanska Carpenters XHP vilket får ses som en rejäl uppgradering från tidigare standardstål. Förvisso har Cold Steel under åren haft knivar i till exempel laminerad "San Mai" och liknande material men deras stapelstål de senare åren har varit AUS 8A. Förvisso inget dåligt "mellanklass-stål" om det är rätt värmebehandlat men det matchar inte konkurrenterna och prisklassen och det håller inte skärpan särskilt väl.

Men hur tänkte de här? Varför inte utnyttja mer av blandlängden och dra eggen närmare handtaget?

Initialt var kniven vass men inte i samma klass och lika överjäkligt skarp som min EnZo Birk 75 till exempel. Jag nämner den för att de införskaffades ungefär samtidigt. Annars har jag haft blandade upplevelser av nya knivar från CS sedan tidigare. Somliga har varit riktigt vassa medan andra har varit mindre bra slipade från fabrik.

Men varför i hela fridens namn har inte eggen dragits längre in mot handtaget? Som det är nu börjar den åtta millimeter ut på bladet. Det gör förvisso att man kan smita fram med ett finger framför fingerskyddet för att utföra detaljarbeten. Ett slags improviserat "choil". Med längre indragen egg hade man emellertid sluppit den "funktionen". I mitt tycke en miss på ett annars mycket vettigt utformat blad. 

Kniven är försedd med en ganska robust fabriksegg vilket gör att den inte briljerar i att skära papper och andra tunna material. Den gör det men under protest. Hår går att raka men med visst tryck på bladet. Så finlir är inte knivens främsta sida med originalegg.  

Däremot övertygar egenskaperna när man kommer till andra, kraftigare material. Kartong skärs igenom med lätthet även efter att både två, tre och fyra kartonger strimlats och eggen biter bra i trä, såväl färska grenar som ved. Hårdplast, PET-flaskor och liknande närmast glider bladet igenom.

Eftersom jag inte är jägare har jag inte testar trovärdigheten i namnet men väl använt kniven i köket. Där är den anmärkningsvärt effektiv till allroundbruk med tanke på hur bladet ser ut. 

En illa dold hemlighet för att uppnå effektivitet är att göra flatslipade blad tämligen breda så att slipfasen inte behöver vara så tvär, något som exempelvis Spyderco behärskar till fulländning. Den tanken finns även på den här kniven vilket gör att kniven skär förvånansvärt bra i frukt och grönt samt rotsaker med tanke på att det finns rätt mycket stål bakom eggen. Jag hade förväntat mig att den skulle kännas mer "kilformig" och ha mer motstånd vid sådana skär men blev positivt överraskad.

Det närmsta jag kommit kött är att skiva och bena karré, skiva stek samt stycka ett par kycklingar. Där är kniven utmärkt. Bladgeometrin fungerar helt som det är tänkt. Sen är den förstås för kort jämfört med en kockkniv när det kommer till att åstadkomma snygga skivor av större köttstycken men det är en annan jämförelse. 

Handtag

Något som slår en efter att ha betraktat kniven ett tag är att det här är en fällkniv som har en något märklig ratio mellan blad och handtag. Bladet är väsentligt kortare än det kunnat vara. Samma typ av förhållande återfinns på till exempel Spydercos modeller "Military" och "Gayle Bradley" för övrigt. I det här fallet beror det på att man ville ha ett handtag som klarar alla typer av grepp från alla storlekar på händer samt att det skulle fungera att arbeta med även med handskar på.

Två fällknivar med korta blad i relation till längden på handtagen

En del av förklaringen till utseendet återfinns även i det faktum att kniven är kraftigt byggd. Pivotskruven är därför placerad längre in på handtaget vilket ger kortare blad i relation till handtag men också mer kontaktyta dem emellan vilket generellt ger en starkare konstruktion.

Ett handtag för även dem med större händer eller handskar på

Anledningen till att kniven känns extremt stark men samtidigt lätt för sin storlek är att den byggd utan ram. Stabiliteten kommer istället från de tjocka sidorna av G10 som inte ger med sig överhuvudtaget även om de provoceras. Det finns således inget flex i kniven. Det är skönt att se att även CS har insett att man inte behöver göra knivar starka in absurdum. Materialet har också den fördelen att det känns bra i lägre temperaturer.

Handtaget är inte öppet eftersom det är en lockback och i ryggen återfinns även ett ilägg av aluminium. Fånglinehål finns för den som vill trä ett snöre genom handtaget, att bruka till sjöss eller i skogen. 

Handtaget utmärker sig eftersom det inte har flata sidor vilket ofta är fallet med enklare knivar och de flesta äldre modeller från CS. Istället är det tredimensionellt format med välvda ytor vilket ger ett riktigt bekvämt och bra grepp.

En utmärkt ythehandling ger ett gott grepp utan att vara överdrivet sträv

Finishen är blästrad och sedan lätt polerad vilket ger en sträv men ändå mjuk känsla. En bra ytbehandling som ger gott grepp utan att vara så jäkla rivjärnsgrov som deras andra knivar kan vara. Det gör även att man slipper modifiera greppet under clipet för att det skall fungera utan att äta byxtyg till frukost. 

För att underlätta vissa grepp är handtaget försett med strategiskt placerade fördjupningar

I hand är kniven helt enkelt utmärkt. Det finns inget grepp som inte fungerar och handtaget känns naturligt. För att göra kniven smidigare när du håller den i "nypan" så finns det fördjupningar i sidorna som gör handtaget tunnare där. De fungerar även väl när kniven greppas "normalt" och gör då att handen låser bättre när man behöver ta i.

På ovansidan av ryggen finns ett par grova räfflor som inte är i vägen förrän de biter på rätt vis i tummen om man tar stöd där efter att ha flyttat bak handen på handtaget. För att underlätta omvända grepp så finns en fördjupning på toppen av handtaget. Det är inget av mina vanliga grepp men om man t ex benar kotlettrad vet jag sen min tid som styckare att det inte är oävet.

Öppning och lås

Utformningen av såväl lås som tumknopp känns vid det här laget igen från de flesta av Cold Steels större knivar som släppts på senare tid. I det här fallet är knoppen asymmetrisk och vändbar beroende på om den skall användas på höger eller vänster sida. Samma konstruktion återfinns på exempelvis "Code 4". 

Den är mycket lättåtkomlig och det här är en av de smidigaste knivarna med den här låsmekanismen jag stött på. Gången är mjuk och kniven låser med ett förtroendeingivande "klack" som låter som man knäcker en valnöt. Kniven öppnas bäst med värdighet, det vill säga lugnt och stilla. Det går om man koncentrerar sig att "snärta" upp kniven med tummen men fjäderkraften från låsarmen gör att det inte känns helt naturligt. Det märks att snabböppning inte är en egenskap som prioriterats vid konstruktionen av den här kniven.

Väl fungerande asymmetrisk tumknopp står för öppning och det stabila "Tri-Ad"-låset för säkerheten

Låset är det på Cold Steel-knivar sedvanliga "Tri-Ad". Den här trimmade versionen av en lockback har visat sig vara en ytterst pålitlig och inte minst stabil lösning. Det här exemplaret är sannerligen inget undantag. Således finns inte minsta tillstymmelse till rörelse i bladet, inget glapp eller spel kan upptäckas. 

Konstruktionen har förutom exceptionell styrka även den stora fördelen att den inte slits ut över tid. Låsklackens utformning gör att den är självjusterande för nötning gentemot bladet. Den enda eftergiften för att få den utmärkta funktionen är att låstypen är tämligen tung att släppa och inte helt lätta att hantera med en hand även om det går. Men i det här fallet är den mjukare och därmed smidigare än på andra knivar jag har med samma lås. På den punkten matchar den Code 4.

En liten varning är på sin plats. Det går att släppa låset och fälla ihop kniven med en hand men det görs bäst med två av det enkla skälet att bladet är en "freedropper" som delvis faller in av sin egen vikt om låsarmen frigörs helt vilket gör att fingertopparna ligger i farozonen.

Att bära

Kniven levereras med två clip. Det monterade för höger sida och ett medföljande för vänster sida. Det tillsammans med låskonstruktionen och öppningslösningen gör kniven helt ambidextriös vilket är till glädje för alla vänsterhänta eller för den som bara föredrar att bära kniven på den sidan ändå.

Clipets placering gör att kniven inte helt försvinner i fickan men den sitter tämligen lågt. Funktionen är utmärkt och kniven hålls bestämt på plats utan att vara omöjlig att få fram. Det beror till stor del på materialet under vars ytbehandling inte är lika sträv som på t ex "Hold Out III" och andra G10-försedda knivar från CS som är ökända på det området. 

Cold Steels standardclip fungerar här bättre än vanligt tack vare att handtagssidorna är relativt släta

Sen går det inte att komma ifrån att det här är en tämligen substantiell kniv. Den mäter över tolv centimeter hopfälld vilket är mycket och väger in på närmare hundrafyrtio gram. Men trots de måtten så är den rätt diskret i fickan. En ödmjuk bjässe med andra ord. De mjuka och rundade sidorna hjälper till att kamouflera yttermåtten.

Men storleken diskvalificerar den från att ingå i min serie "den perfekta fickkniven". Men som namnet mer än antyder är det en kniv riktad mot andra användningsområden än EDC. Men namnet till trots är den betydligt mer än bara en jaktkniv enligt mig. 

Sammanfattningsvis

"Ultimate Hunter" markerar för mig ytterligare ett steg i rätt riktning för Cold Steel. Kniven avviker en del från deras grundutbud av knivar då den är försedd med tredimensionellt formade G10-handtag vilket höjer den ett snäpp över mängden. Ytfinishen på handtaget är i mitt tycke också en förbättring med sin mjuka greppiga yta som dock inte är sträv och inte minst har man valt ett premiumstål i bladet och gett f-n i att svärta det.

Ultimat - i flera hänseenden

Allt sammantaget gör att jag upplever att Cold Steel har tagit det som är bra med flera av deras modeller som god ergonomi, utmärkt byggkvalité och Demkos designidéer och parat det med matchande materialval. Baksidan av det är förstås att priset hoppar upp ett steg. Jag tror att jag betalade runt tusenlappen för den här kniven. 

Konkurrens finns förstås och inte minst hittas några av dem i CS egen katalog. Tidigare nämnda FinnWolf är möjligen en kandidat även om det är en betydligt mindre avancerad kniv med enklare materialval i både handtag och blad och inte minst ett mindre arbetat grepp. Men även det är en resolut brukskniv redo för det mesta.

Närmare i pris och material ligger i så fall nya "American Lawman" med sitt uppgraderade stål. Men den kniven dras med sitt svarta blad även om ytan numera är "DLC"-behandlad. Detsamma gäller "Recon 1" som även den är en utmanare. Men de har inte samma förfinade handtag och helt klart en annan inriktning.

Både bladform och utformning av Ultimate Hunter får mig att associera till Spydercos Gayle Bradley som utan tvekan är en annan kraftfull fällkniv som har en liknande framtoning. Även Fällknivens PXLWH kan vara ett alternativ då den i princip har identiska mått. Däremot är handtagen på de två sistnämnda utmanarna och särskilt då PXL betydligt simplare i sin utformning. Sen kan nämnas att de båda alternativen trots detta är dyrare än kniven från Cold Steel.

I jämförelse med en annan praktisk kniv från Cold Steel - "FinnWolf"

Första intrycket jag fick när jag öppnade paketet var att kniven kändes stor och kraftfull men framför allt lätt. Något av de egenskaper jag hoppats på men som alltid är svåra att bedöma utifrån bilder och specifikationer. En bidragande orsak till att kniven känns smidig i hand trots ett bastant yttre är att den är välbalanserad. 

Ett inte helt oävet utseende trots den praktiska framtoningen och obalansen mellan blad och handtagslängd

Om det sen är "den ultimata jaktkniven" vet jag inte. Jag jagar inte själv men känner flera som gör det och någon som gör det riktigt mycket så jag vet ungefär vilka bladtyper de vanligtvis föredrar och dit kan den här definitivt räknas. Sen vet jag inte om en fällkniv är det jag personligen skulle välja för ändamålet i vilket fall med tanke på rengöring och annat. Men det är mycket en fråga om tycke och smak och en "storjägare" jag känner använder ofta en Puma 4-star fällkniv till bland annat hare. 

Men jag vet rätt mycket om andra knivtyper och "Ultimate Hunter" är i mitt tycke ett ytterst kompetent eggverktyg. Den är för stor för att kvalificera sig för "Den perfekta fickkniven" enligt mig. Däremot fungerar den väl som kraftig allround-fällkniv. Ett bekvämt handtag parat med ett enkelt och väl utformat blad i utmärkt stål med bra geometri och slipning räcker långt.

Så köp den om du önskar en kompetent fällkniv som fungerar till det mesta som kräver en egg. Köp den däremot inte om du vill ha en liten diskret fickkniv eller ett precisionsinstrumet för att peta naglarna med. 

PS. Bortse från allt vad marknadsföring heter från det här företaget. På den fronten är de infantila och ni blir bara upprörda.


Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 138 g*
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CTS XHP
Handtag: G10, blästrad
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - fryser inte

* Vägd av mig.

 #knivigtvarre #aliaspostmortem