New Knife - Ferramonster Glideman

 Ferramonster Knife or FMK is a relatively new brand on the market. Or rather, they have existed as an OEM manufacturer since 2004 according to the website but have now also started releasing knives under their own name. A path that is not entirely uncommon regarding new knife brands. As a company, you accumulate knowledge and experience along the way, which you are eager to translate into your products.

FMK - Ferramonster Knives, a new brand on the market

Currently, Ferramonster has three models available on the website. They are the Urban Grip, Aurora Rays, and this one called Glideman. From what I understand, they are all the result of "in-house" design. Some men and possibly women have sat in their chambers and designed these creations. They have done it with flying colors, it must be said.

Ferramonster Glideman

The Glideman is currently available in four versions. The materials are common, with titanium handles and blades made of fine M390 steel. What sets them apart is the titanium's appearance, and one of the versions comes with a blackened blade for those who prefer it.

Apart from those materials, there are not many others found in this knife. A little ceramic is found in the ball bearings and another small piece of steel is found in the lock bar reinforcement. I mention this because the Glideman is unusual in that not only are the handle sides, the clip, and the back spacer made of 6ALV titanium but the screws too!

It is one of several details that reveal that the manufacturers have put time and effort into their product. In addition to the material in the screws, the care for the details also shines through when it comes to their size, the finely worked (in) sides of the handle, and the fact that several of the small "traps" that can be encountered as a new manufacturer have been avoided. I will return to what I mean by that at a later time. But I can reveal that it is nicely done. 

Glideman is a very well-built knife made from only top-notch materials

Overall, the first impressions speak of a very well-built and solid little knife. Glideman not only looks exclusive, it feels so in the hand. This applies to how the knife feels to open and close but also to the fact that it feels light and well-balanced but at the same time solid. In addition, I can reveal that it is really nice to hold even though I had some concerns about it.

But I will have reason to return to that and much more in the upcoming review.

Ferramonster Knives

/ J - testing news

* A knife I spontaneously want to place in the same category as, for example, the Vox-designed MKM Isonzo. The similarities are found partly in the choice of materials but also in certain common details such as a distinctive "forward choil" and the design of the lanyard bolt incorporated into the back spacer. But they are certainly not portrait-like and the Glideman is larger.

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - QSP Hamster

Most folding knives that come from Chinese QSP are named after birds. There is nothing wrong with that as there are many to choose from and you avoid the nuisance with only a number designation. A few times they have deviated from this principle. I can immediately recall the Worker and Leopard from previous reviews. Not even with the best of intentions can those names be derived from the bird kingdom. Of course, there is also a Locust but it is at least one creature that can fly. But then I realize that the range also includes an exotic anteater (Pangolin) and snakes (Copperhead, Mamba), a crocodilian (Gavial), and a little pig (Piglet) so I may have to rethink. Animals may be more a more accurate theme than birds alone.  

In any case, today's knife also deviates from the bird theme as it is called Hamster. Small and chubby, the name may not be so misleading after all. Besides the name, it also differs in terms of the format. This is the smallest knife that QSP has made to date I believe.

QSP QS138-C Hamster

QSP Hamster is a knife that actually measures as little as 13 cm opened. Something that places it in the minimum class when it comes to EDC knives. Or knives that in this case go down into the fifth jeans pocket. The one that was originally invented for watches. The teeth or blade of the Hamster measure 5 cm and the material is S35VN. Steel that QSP previously worked with on some of its finer knives. Here they have also given it a nice two-tone satin finish.

The rest of the animal is well built as well. A flipper opening in combination with ceramic ball bearings sharp tongue and the coat is nicely green shimmering titanium. The same material is also found in the backspacer and in the clip. The backspacer only covers a small part of the back that is otherwise open. A small trap line hole is also found in it. For safety, there is a frame lock in titanium. In true hamster fashion, it is lightweight. In this case, the weight is 63 grams.

A review will come at a later time.

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Two Sun Shockwave

-  både ris och ros

Two Sun är ett märke som inte förnekar sig när det kommer till produktionstakt. Vid något tillfälle sade jag att man skall  hålla koll på deras sifferbeteckningar. De har nu passerat tvåhundra med rask fart kan jag meddela. Vad de också gör är att alltmer bredda sitt utbud genom samarbeten med olika internationella knivdesigners. På senare tid har de även börjat marknadsföras på fler ställen än enbart kinesiska säljsidor och via sina butiker på eBay. Nu kan man även beställa dem via Amazon eller hos Whitemountainknives för den som föredrar det. Det återstår att se när de får en europeisk representant. 

Idag skall vi kika på en kniv som inte är det absolut senaste från dem men ändå tämligen aktuell,  ett samarbete med en amerikansk designer som fått beteckning TS134.  

Two Sun TS134 Shockwave

I och med den här kniven fortsätter Tepe Designs, även känd som Shan Hassan, med sitt samarbete med Two Sun. Det första mötet dem emellan resulterade i modellen TS128 Dynamo som jag tidigare recenserat. Därefter har det rullat på och de senaste alstren är cigarrsnopparkniven TS179 Perfecto och TS180 Vortex.

Men mitt emellan dem kom den här kniven kallad Shockwave som vi nu skall granska närmare.  

En stilren best med mycket bekvämt handtag

Twitterversion: Two Sun Shockwave, en kniv för den som gillar sina "forward choils"

Blad

Bladformen i sig är inte extraordinär. Men utförandet bjuder på detaljer som gör det rätt unikt ändå. I grund och botten är den en drop point som mäter 7,6 centimeter på längden och är 2,85 cm högt. Inga extrema proportioner. Mer uttalat är grovleken som bjuder på hela 4 mm. Och mer extremt är den fördjupning/forward choil som återfinns vid bladbasen som är rejält uttalat i relation till övriga mått.

Bladet har dessutom en falskegg och bladet har av oklar anledning försetts med ett avlångt hål. Andra egenskaper hos bladet som får det att avvika en smula från det gängse är att ryggen är nästan rak vilket ger en markant buk. På samma vis som kan återfinnas på exmpelvis ett flertal knivar designade av Jesper Voxnaes. 

Bladformen är en droppoint med en rejäl buk och en falskegg. Ja, och en enorm fördjupning för pekfingret

Stålet är av toppkvalité i form av M390 från Böhler/Uddeholm. Jag har någon erfarenhet av Two Suns utförande av det här stålet sen tidigare men det var från en så liten kniv så där märks inte fördelarna med ett så exklusivt stål.

I det här fallet innebär det att kniven håller skärpan riktigt bra. Bladet har inte heller utvecklat någon rost eller fläckar under testtiden trots en del skärande av julskinka där jag även glömt att rengöra kniven vid några tillfällen. Så av vad jag kan bedöma känns stålet välbalanserat även om det inte känns som om hårdhetsgraden skrämts upp till extrema höjder. Det är i alla fall intrycket när man stålar eller striglar kniven. 

Här syns stålbeteckning och Tepe Designs logotyp

Fabrikseggen får helt klart godkänt. Inledande test klarade den galant och den är även jämn både i höjd- och sidled. Något som kanske är viktigare än skärpan faktiskt då det är en detalj som är lättare att åtgärda. Bladet har fått en relativt hög flatslipning vars övergångsfas mot den flata ytan vinklats i relation till ryggen så att den i främre delen av bladet går ihop med falskeggen.

Annars kan sägas att den här kniven har en mycket robust spets som fungerar till det mesta men är rätt högt belägen i relation till handtaget, nästan som på ett flåblad. Som ofta är fallet med knivar från Two Sun är de inte de tunnaste bakom eggen. De tycks satsa mer på hållbara eggar än prestanda. På Shockwave mäter 0,5 mm ovanför primäreggen. 

Handtag

Mjukt rundad, svepande linjer och med en elegant ändalykt. Nä, jag beskriver inte en Jagurar E-type utan handtaget på Shockwave. Tepe Designs har lyckats få till ett handtag som är både snyggt, personligt och bekvämt. 

Ett handtag lika bekvämt som en insutten soffa



Handtaget är mjukt rundat och tämligen brett. I ryggen hitttas en 
backspacer i titan

Materialet är TC4-titan vilket är det Two Sun jobbar mest med. I titanet hittas ett finrandigt mönster och över det har det frästs spår som både är dekorativa och ger ökad friktion. För att lyxa till det har materialet anodiserats lätt med en kopparfärgad ton. Sidorna är lättade invändigt och skruvad med två skruvar i en backspacer som även den är gjord i titan.  

Alla grepp fungerar

Den goda ergonomin kommer sig av enkel form, välvda sidor och gott om utrymme. Hela min hand ryms och den svällande rumpan fyller handen och stöder lillfingret på ett förträffligt vis. Möjligen kunde kanterna rundats ännu lite mer där det fingret befinner sig. Clipet som jag annars inte uppskattar är inte i vägen det minsta vid arbete med kniven. Eller jo, lite känns det men inte så att det stör. På något vis känns den här kniven som en mer rundad Strider om ni förstår vad jag menar. 

Öppning och lås

Nästan alla knivar från Two Sun öppnas med en flipperfena. Undantag finns dock och på senare tid har de lanserat allt fler slipjoints. Vad jag ibland saknar är någon som öppnas med tumknopp. Men eftersom man övat så mycket på flippers är man nu riktigt bra på det. Mekanismen på den här kniven är riktigt snärtig vilket resulterar i hög fart och ett maffigt ljud. Det är resultatet av en mycket krispig detent-kula och en bra placerad flipperfena. Det bör påpekas att den bara kan användas på ett sätt och det är genom att dra den bakåt. Försöker du pressa nedåt händer inget.

Flipperfenan ger en mycket effektiv öppningsmetod i det här fallet



Vad hålet i bladet är till för är mer oklart. Det lurade mig
eftersom det inte kan användas till att öppna kniven

Jag antydde tidigare att orsaken till att det finns ett hål i bladet är diffus. Den enda anledningen jag kan se är kosmetisk. Motståndet från detentkulan är nämligen helt anpassad för flipperöppning varpå det är omöjligt att fälla ut bladet med tummen. Det retar mig något eftersom det ser ut som och är placerat som om det vore ett alternativt sätt att öppna kniven. Måhända gäller det bara det här exemplaret. 

Låset är mycket bra och stabilt. Kanske något svårt 
att komma åt att släppa

Lås är något annat Two Sun är bra på. Här är det inte så lyxigt som de kan vara då de ofta tunnar ut låsarmen på insidan istället för som här på utsidan. Men i övrigt är det mycket snyggt utfört. Mönstret på handtaget sträcker sig hela vägen över låsarmen och skarven är tunn och utförd med precision. Som vanligt bjuds vi på en elegant utförd kombination av låsarmsförstärkning och översträcknings-skydd. Båda borgar för lång livslängd hos kniven.

Själva funktionen är exemplarisk med ett undantag. Det är att det inte är helt lätt att släppa. Av utseendeskäl finns ingen fördjupning på motstående titansida. I gengäld finns mindre försänkningar på insidan för att ge något mer utrymme för tummen. Men låser gör det resolut med ett tillfredsställande ljud, säkert och effektivt. Något spel är det inte tal om vare sig vertikalt eller horistontellt. 

Att bära

Shockwave är lite mellanmjölk att bära. Inte helt usel men sannerligen ingen höjdare heller. Inte alltför tung men å andra sidan ingen lättviktare. Formerna är som sagt rundade men den är tämligen tjock med sina 14 mm. Det märks särskilt väl eftersom den bredden hittas i bakänden på handtaget där även handtaget är som högst med över tre centimeter. 

Clipet är relativt snyggt men ändå lite av ett sorgebarn

Sorgebarnet är emellertid clipet. Det är helt enkelt inte bra. Det är ett litet rakt clip av typen "skulpterad titan". Den sortens utförande kan bjuda på både högt och lågt. I det här fallet hade det behövt testats mer i verkligheten och mindre i ett CAD-program. Det är nämligen försett med en läpp som är underdimensionerad för att clipet med enkelhet skall kunna föras över kanten på en ficka. Spänsten imponerar inte heller men det som verkligen ställer till det är mönstret under. De frästa spåren har mycket distinkta kanter vilket är bra ur utseendesynpunkt men det gör dem också relativt vassa. I kombination med ett styvt clip gnager det hårt på tyg och gör det onödigt svårt att få kniven på plats. 

Läppen på clipet är liten och kanten hamnar precis i mönsterfårorna
vilket är olyckligt

Väl på plats i fickan syns en del av kniven som ofta är fallet med den här sortens clip. Egentligen inte extremt mycket men i gengäld är det den bredaste delen på handtaget som sticker upp. Själva clipet är annars mycket diskret till utseendet. 

Sammanfattningsvis

Mycket är bra med Shockwave men det finns några moln som skuggar de två solarna. Det är som oftast från Two Sun en välbyggd kniv. Den är dessutom gjord i riktigt högkvalitativa material och har ett tydligt formspråk. Tepe Designs kan kännas igen i linjerna. Lägg därtill ett bekvämt handtag som dessutom är snyggt med sin anodiserade lätta bronston.

Shockwave, en stilren kniv med eget formspråk gjord i idel toppmaterial

Men det finns också detaljer och val jag inte helt uppskattar. För det första är clipet mindre bra. Det är slarvigt designat med för liten ramp, för dålig spänst och framförallt med ett skarpt mönster där det möter handtaget vilket gör det svårt att dra och stoppa undan kniven. Clipet skulle behöva en översyn.

Huvudproblemet återfinns dock på annat håll. Jag inser att göra ett så här stort "forward choil" är ett medvetet designval och inte ett misstag men det är inte ett jag uppskattar av flera skäl.

Problemet för mig är främst att det inte behövs eftersom handtaget är stort nog för att rymma hela handen ändå. På riktigt små knivar är det annars ett sätt att trolla med handtagsstorleken.* Ett annat argument som brukar framhållas är att det är lättare att "smyga fram" på bladet vid detaljarbete. På Shockwave hade inte varit något problem att hantera småjobb om man istället dragit eggen närmare handtaget.

Konsekvensen blir tvåfaldig med den här lösningen: man får ett ineffektivt utnyttjande av kniven då eggländen är kort i relation till storleken och man måste använda fingerurtaget till vissa uppgifter vare sig man vill eller ej. Med en så stor krater i början av bladet riskerar annars det mesta att fastna där när man skall skära något. Det är inte roligt när man arbetar i vare sig kartong eller tyg till exempel.

Vad som nu händer är att hela kniven lider av samma fenomen som tidiga Strider. En stor kniv med mycket liten egg. Jag är helt enkelt ingen vän av det förfarandet. Särskilt som det även gör kniven något baktung.

En Tepe Design från Two Sun. Ett alternativ för den som gillar sina "forward finger choils"

Av de orsakerna blir mitt omdöme om den här kniven blandat, både ris och ros. För den som kan bortse från clipet och uppskattar den här typen av konstruktion med ett tydligt "forward finger choil" är det här en riktigt bra kniv. Bladet skär trots allt mycket bra och handtaget är synnerligen bekvämt. Allt är väl utfört i toppmaterial så där finns inte mycket negativt att invända. Det är också en mycket arbetad kniv. Som exempel kan nämnas att Two Sun valt att göra sidorna välvda, de är väl fasade och försedda med två olika mönster samt bronsanodisering.

Sen är det här en snygg kniv på så vis att linjerna är harmoniska och modellen har ett eget utseende. Riktpriset på skönheten ligger kring 120$ men priset varierar om man jagar dem på auktioner. 

Specifikation:

Längd utfälld: 183 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 134 g

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Böhler/Uddeholm M390

Handtag: TC4-titan

Lås: ramlås i titan

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina

/ J - träffad av en shockvåg

* Exempel på det är knivar som Spyderco Dragonfly, Cold Steel Tuff Lite och CRKT Pilar. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Two Sun TS128 "Dynamo"

-  bäva månde konkurrenterna

Den här kniven är ett gott exempel på hur Two Sun som märke börjat bredda katalogen. Grunderna känns igen då det är en flipperkniv med ramlås i titan där bladet löper på lager av keramiskt material. Det är inget revolutionerande vare sig på marknaden eller i Two Suns redan stora utbud. Därefter stämmer inte riktigt den sedvanliga konceptbeskrivningen för märket igen. Bladstålet är vare sig deras stapelvara D2 eller lyxalternativet M390 och presentationssidan är gjord av kolfiber istället för det för dem vanligare titan eller enklare G10. Förvisso har de gjort någon enstaka modell tidigare i det materialet men det är inte många. Kniven ifråga har fått nummer 128 i katalogen och namnet "Dynamo" och det är den jag ämnar presentera här. 

Two Sun TS128 "Dynamo"

Förutom att materialen inte är Two Suns vanligaste är personen som formgett modellen ny i sammanhanget. De flesta knivar i TS digra katalog är annars designade av personerna bakom endera "Night Morning Design" eller "Wong Design". I det här fallet är det istället ett samarbete med Tepe Designs. 

En kniv med ett påtagligt enkelt formspråk

Twitterversion: Liten men kraftfull dynamo i solkraftverket!

Blad

Formen på det här bladet är något så ovanligt som vad i knivnomenklatur brukar beskrivas som "rak". Det är alltså ingen droppoint utan ryggen på en den här kniven är helt rak. Det medför att bladet trots sitt relativt ringa format erbjuder en rejäl buk att arbeta med. Nackdelen som en sådan bladtyp medför är att spetsen hamnar relativt högt i relation till handtaget. Sedan blir den inte heller lika, eh...spetsig. I praktiken erhålls ett litet flåblad i miniatyr. Bra för svepande skär, mindre bra för penetration. Rent teoretiskt i alla fall. 

Bladryggen på den här kniven är helt rak vilket ger mycket buk

Som nämndes inledningsvis har Two Sun valt att frångå sina vanligaste ståltyper. Vanligtvis håller man sig till D2 i de enklare knivarna och Böhler/Uddeholms M390* i de mer exklusiva. Men här har man valt ett annat "superstål" i och med Crucibles avancerade pulverstål S90V. Ett stål som även det har gott renommé men faktiskt är en ny bekantskap för mig personligen.

Av det stålet har man sedan gjort ett blad som mäter något under sex och en halv centimeter. Bladet är 2,3 cm högt och godset 3,5 millimeter tjockt. Slipningen är nästan helt flat. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra, riktigt vass och även jämn samt symmetrisk. På den här kniven har tillverkaren även lyckats med att få till hälen på eggen. Det "sharpening choil" som finns går utanför "plunge line" vilket gör att man slipper den lilla kälkbacke som annars kan uppstå mot handtaget till.

Förutom stålsort har man från tillverkarens sida även frångått sin vanliga satinfinish och istället försett Dynamo med en tumlad finish. Det ger en mörkare nästan grå yta. För att matcha det enkla utseendet på kniven i övrigt har även logotypen minskats och syns därför knappt mot bakgrunden. På motstående sida hittas Tepe Designs vingar i lika litet format. Överlag ett sobert och snyggt blad. 

Kniven var välslipad från fabrik och här har jag satt ett jack i den

Det här lilla bladet är faktiskt en fröjd att arbeta med. Det såpass att jag ägnade mig åt att tälja lite enklare saker. Formen på bladet kombinerat med att eggen dragits nära handtaget och handen ger god kraft och kontroll just när man skär i hårdare ting. Sen ger så här korta handtag inte riktigt den volym och hävstång som krävs för att riktigt ta i. Men det är sällan små fickknivar avsedda för. Att det går så bra som det gör betraktar jag därför som en bonus.

I de enklare mer "vardagsbetonade" materialen som papp, kartong och plast uppstår inga problem alls. Det relativt tunna bladet paras med en god eggeometri (bladet mäter ca 0,3 mm bakom eggen). Den kombinationen gör att allt sådant arbete går smidigt. Detsamma kan sägas om Pet-flaskor, annan hårdplast samt buntband och liknande. Det märks förstås ibland att det är en kniv med kort blad det handlar om. Där en större kniv skulle ha klarat sig med ett snitt får man här göra ett omtag.

Penetration går dugligt. Spetsen är inte extrem men vass nog och kraft får man genom att placera handtagsänden mot handflatan och trycka till. 

Handtag

Den här kniven är ett typexempel på hur det ser ut när en fällkniv har en tydlig presentationssida och en låssida/baksida. Rent generellt är jag inte helt förtjust i den lösningen. Personligen föredrar jag när båda sidor drar åt samma håll rent utseendemässigt. Men i det här fallet fungerar kombinationen ovanligt bra. Troligen för att designern tänkt ett steg längre. Exempel på det är att fasningen är densamma på båda sidor och att de två fästpunkterna för handtaget är genomgående vilket följaktligen ger samma position för skruvarna på både fram- och baksida. Det skänker mer harmoni trots de olika materialen och färgerna. 

Handtag i "godisbitsformat". Det fungerar nästan alltid

Det som utmärker konstruktionen av den här kniven är enkelhet. Något paradoxalt är att det inte är helt lätt att få till när det kommer till fällknivstillverkning. I det här fallet har det gjorts genom att låta kniven endast ha två fästpunkter. En pivotskruv och en skruv i bakänden på handtaget. Den är helt genomgående och agerar även fästpunkt för både clipet samt distansen i ryggen. En smart lösning som gör att kniven inalles endast har tre skruvar om man räknar med den till låsarmsförstärkningen. För att lyckas med det konststycket krävs hög precision vid tillverkningen. Det gör även att den här kniven är mycket lätt att plocka isär och ihop. Skruvhuvudena är standard Torx 8 och djupa nog för att inte bli runda när man justerar sin kniv. 

Materialet är TC4-titan för låssidan och presentationssidan är tillverkad i ett stycke massiv kolfiber. Den kännetecknas av mycket hög kvalitet helt fri från blåsor eller gropar. Faktiskt bland de bättre jag sett fullt i paritet med modeller från mer kända märken som Fox TUR och Spyderco Kapara.

Med pekfingret bakom flippern blir det här 
en trefingerskniv


Men sen kan fingret förtjänstfullt placeras över flippern
varpå hela handen faktiskt får plats


Med hela handen på plats går det att ta i rätt rejält

Formen på handtaget är enkel även den. Godisbitstypen fast med midja. Placeras pekfingret bakom flippern är Dynamo en "trefingers"-kniv och en duglig sådan. Men en finurlig detalj återfinns i formen på flipperfenan, något som jag återkommer till senare. Den är nämligen så rund att det går att greppa över den. Den bidrar då faktiskt till bättre fäste och på köpet erhålls mer utrymme. Tillräckligt för att få plats med alla fyra fingrar. Den greppbara ytan med flippern inräknat är 9 centimeter. Utan den strax under 7,5 centimeter. Ett förhållande som är ett vanligt problem på många flipperdrivna fällknivar. De där förbaskade fenorna stjäl plats helt enkelt.

När man väl kommit på hur kniven kan hållas gör den grundläggande formen att alla varianter på grepp fungerar. Särskilt tydligt blir det eftersom kniven har en egg dragen nära handtaget och en form och slipning på bladet som gör att man kan ta i relativt mycket givet Dynamos blygsamma format.

En sak jag emellertid inte är helt förtjust i är hur nära eggen befinner sig ryggsidan när kniven är hopfälld. Där är inte många millimetes frigång och smalare fingrar än mina misstänker jag kan få sig en skråma om olyckan är framme.

Öppning och lås

Sättet att öppna kniven är knappast unik då Dynamo är en "TFF"- Titanium Frame lock Flipper bland andra. Men formen på flipperfenan är desto mer avvikande. Den är nämligen i det närmaste helt rundad och bildar en halvcirkel. Formen ger ett par distinkta fördelar men även någon begränsing. Det sistnämnda handlar mest om att du inte kan trycka fenen rakt nedåt (push button) utan måste rikta kraften båkat om du vill fälla ut bladet. Det är "light switch" som gäller. Då händer det desto mer och den här kniven får godkänt på området. Dynamo är inte den snabbaste flippern på marknaden men bra nog. Fårorna på fenan ger gott fäste så risken att halka av är inte överhängande. Den rundade formen är också snäll mot pekfingret. 

Ett ovanligt vänlig flipperfena

Sen var det fördelarna som den här formen på flipperfena ger. Den första upptäcks när kniven vilar i fickan. Eftersom den saknar den utstickande spets som andra flipperknivar har så är den mildare till humöret där den sitter. Den är inte aggressiv visavi sin omgivning. I det här fallet harmonierar dessutom det bulliga utseendet med handtagets form. Den andra fördelen märks när man håller i kniven. Istället för att begränsa utrymmet för handen vilket är hur det brukar vara så går det som tidigare nämnts på Dynamo att greppa handtaget med ett finger ovanpå flipperfenan.

En liten miss som störde mig inledningvis var att kraften hos bladet parat med hur den är byggd gjorde att pivotskruven tämligen omgående och upprepade gånger gängade upp sig vilket gav upphov till glapp i bladet. Det är emellertid något som en droppe gänglåsning effektivt satte stopp för. 

Stabilt lås utan anmärkningar

Om flipperfenan avvek från det gängse så är låset desto mer strömlinjeformat. Det är ett ramlås i titan med de nästan obligatoriska tilläggen låsarmsförstärkning i stål samt översträckningsskydd. Men det är inget jag har något emot då Two Sun som märke fått till både utseende och funktion på ett mycket bra sätt. Det gäller för övrigt i princip alla deras modeller. De kan det här med att  tillverka bra lås helt enkelt.

Det är inte alltid jag tycker att översträckningsskydd är nödvändigt men i det här fallet liksom på andra mindre knivar i titan fyller det en funktion. Det diminitiva formatet gör att det faktiskt går att ta i för mycket när man släpper låset och därmed böja låsarmen ur läge.

Och appropå att släppa låset så är det inte omöjligt men heller inte särskilt bekvämt på den här kniven. För att få till de eleganta övergripande linjerna på kniven så har det inte gjorts något alls för att underlätta åtkomst till låset. Istället får man snällt pilla in mjukdelarna på tummen i ramen för att sedan trycka i fyrtiofem graders vinkel utåt bortåt för att frigöra bladet. Rörelsen underlättas något av att låsarmen inte är så stark och därmed bjuder på litet motstånd. Men smidigare kunde det varit.

Annars sköter sig låset som det skall. Det missar aldrig, låser med stadiga femtio procent, glider inte när kniven används och bladet har vare sig glapp eller spel. Själva funktionen är därmed felfri.

Lagren gör att bladet snällt glider igen när den skall men helt mjuk var rörelsen inte inledningsvis. Den kändes något "grusig" och lagren samt detentkulan behövde rengöras och få lite olja. Lite slitage har även det gjort sitt för att tämja kniven. Gången blir mjukare allt eftersom den slits in. Jag misstänker att det är spåret för detent-kulan som är orsaken till det.

Att bära

Dynamo väger in på åttio gram vilket är lätt! Lägg därtill blygsamma yttermått där handtaget mäter under decimetern och är försett med idel rundade hörn och en mjuk kolfiberyta på en sida och du får en ficksmygare. Kniven märks knappt där den sitter. 

Clipet är både snyggt och i det närmast obemärkt i hand. Det är också hopplöst

Lika excellent som kniven är när den är på plats i fickan lika svår är den att få dit. Jag har tidigare läst att andra tycker att Two Suns blandar högt och lågt när det kommer till clip. I allmänhet anser jag att de lyckas bättre än genomsnittet även med sina skulpterade titanclip eller snarare just med dem. Det är ett av deras fjäderclip som är uselt. Men det gäller sannerligen inte i det här fallet.

Snyggt är clipet förvisso. Det passar knivens tema med sina fasade kanter och centrerade placering. Det är också utmärkt på så sätt att det inte känns i handen när kniven brukas. Att det är litet ser jag inte direkt som någon nackdel av det skälet men det medför andra begränsningar. Som det är utformat är läppen som skall föras över textilkanter försvinnande snålt tilltagen och det gäller även utrymmet under clipet. Som tur var har det varit mestadels varmt under perioden jag mottog och testade kniven och det innebär tunnare trekvartsbyxor i mitt fall. Tur är väl det för till och med de nätta tygkanterna erbjuder utmaningar för det här lilla clipet.

Väl på plats fungerar kniven mycket bra. Men att få dit den är en kamp

Allt som oftast får man ta till ett tvåhandsgrepp och lirka kniven lite i sidled för att på så sätt få clipet att glida över tygkanten. Inte tillfredställande alls. Det går förvisso att få fast kniven på ett par jeans också men det kräver en rejäl insats.

Av samma skäl är det inte heller lätt att dra kniven. Clipet vill gärna dröja kvar på fickkanten ett tag och kräva att man tar i och gör ett litet ryck. Det har lett till att jag alltsom oftast bär kniven löst i en ficka istället. Men det var nog inte tanken med clipet misstänker jag. 

Sammanfattningsvis

Two Sun är ett företag med mycket hög produktionstakt och de laborerar friskt med bladtyper, handtagsformer och har på senare tid även adderat allt fler slip joints till sin katalog. Sedan tidigare har de mycket avancerade konstruktioner som är hopsatta utan skruvar samt "integraler". De fortsätter även att blanda storlekar vilket är tacksamt. Dels för att alla knivar inte behöver vara gigantiska och dels med tanke på begränsningar i olika jurisdiktioner världen över.

Med Tepe Designs och Dynamo har Two Sun tagit ytterligare ett par steg mot en bredare katalog. Fler formgivare och för dem nya stålsorter introduceras i mixen. Säg hej till Tepe Designs och CPM S90V. 

En kniv från Tepe Designs, liten och het

Stålet är av vad jag kan bedöma väl behandlat. Det håller skärpan väl vilket tyder på att härdning och värmebehandling lyckats. Men jag vill betona att jag inte är någon expert på stål**. Jag ser mer till hur det upplevs när det används och slipas. Det under dagligt bruk (EDC), camping och annat friluftsliv.

Det finns lite smolk i glädjebägaren även om det inte är mycket. Lagren behövde rengörning och lite inkörning för att fungera optimalt och låsarmen kunde vara mer lättåtkomlig. Men främst handlar det om clipet som enligt mig är uselt. Det finns inget snällare sätt att uttrycka det. Det är epitomet av dåliga skulpterade clip i titan. Det är snyggt men fungerar inte är den korta versionen. En annan sak som kan förbättras är att låta bladet sitta något mindre djupt i handtaget alternativt förse den med hel backspacer. Avståndet mellan egg och rygg är snålt tilltaget och smala fingrar kan stoppas in där. Inte så sannolikt men möjligt.

I övrigt är Dynamo en mycket behaglig bekanskap. Jag gillar utseendet som är stilrent och konsekvent med harmoni mellan bladform och handtag. Generellt föredrar jag blad med satinfinish men i det här fallet tycker jag att omväxling förnöjer.

Dekorationselementen är sparsmakade och märkningen diskret vilket andas elegans. "Less is more" heter det ju. Lite extra flärd tillförs istället genom de högklassiga materialen. Kolfibern har god lyster är väl formad och bearbetad.

Dynamo, en flipperkniv för kolfiberkonnesören

Materialen avspeglar sig även i hur kniven känns och uppträder. Den här lilla kniven inbjuder faktiskt till att ta i med. Det går till och med karva i trä utan att den skäms för sig även om det förstås är mot EDC-segmentet den främst riktar sig.  Stålet biter som sagt bra och håller skärpan väl.  Godisbiten till handtag fungerar väl även om storleken är tämligen blygsam.

Jag märker att priserna på deras huvudsakliga försäljningskanal, auktioner via eBay går stadigt uppåt. Det är inte bara jag som uppskattar märket tycks det. Vill man inte ägna sig åt budgivning finns de även att tillgå till fasta priser på Amazon och på någon kinesisk säljsida.

Dynamo från Two Sun är en kniv jag rekommenderar för den som gillar moderna "TFF"-knivar i toppmaterial men inte vill eller kan betala en förmögenhet för dem. På köpet får du ett stilrent utseende och god funktion. När det gäller allt utom clipet då. 

Specifikation:

Längd utfälld: 155 mm

Längd hopfälld: 91 mm

Vikt: 80 g

Bladlängd: 63,5 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: CPM S90V

Handtag: Kolfiber/TC4-titan

Lås: Ramlås i titan med låsarmsförstärkning

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina

/ J - testar ett litet kraftpaket

* Det kan tilläggas att stålen är testade både för komposition och hårdhetsgrad och Two Sun erbjuder det som utlovas. 
** När det kommer till "hardcore" ståltestande finns det hela YouTube- och Instagramkonton som ägnar sig helhjärtat åt det. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Two Sun TS52 "Boot Dagger"

-  en fällkniv för Shakespeare?

"Is that a dagger I see before me?" frågade sig Macbeth. Det är frågan det, är det här en dolk? Namnet antyder det då den här kniven från Two Sun fått namnet TS52 "Boot Dagger". Formen finns där och stilen är korrekt. Sen kan man diskutera om en kniv skall vara tveeggad för att få kvalificera sig som dolk och om en sådan ens kan vara fällbar. Hur som haver det är en kniv av den typen jag ämnar presentera idag!

Two Sun TS52 "Boot Dagger"

Two Sun är ett smula udda märke på det viset att de än så länge verkar vara baserade på ett par försäljningsställen där eBay-auktioner är det främsta. Där säljer de direkt till kund via två separata konton. Priserna varierar förstås till följd av formatet men dolda reservationspriser verkar förekomma då vissa nivåer aldrig understigs. Men chansen att fynda finns och jag har i flera fall har jag gjort det. De har dock ingen hemsida eller är representerade på Facebook vilket annars är vanligt särskilt bland kinesiska företag. Deras främsta knivdesigner som hittas under artistnamnet "Night Morning Design" är dock välrepresenterad på Instagram. 

Den klassiska symmetrin hos förlagorna finns där

Twitterversion: Shakespeare möter Kina. Resultatet - en modern fällbar dolk

Blad

Vissa bladformer är mer distinkta än andra. Dolkar och blad inspirerade av sådana hör definitivt till den kategorin. Inte bara är det dolk-estetiken i sig som skänker det här bladet dess särpräglade utseende utan även den mycket speciella spetsen. Den är kantig som en dubblerad amerikansk tanto eller snarare en romersk gladius. 

Ett mycket "dolkigt" blad även om det inte är slipat på båda sidor

Proportionerna är rätt typiska för bladformen med en längd på strax över nio centimeter och en bredd på 2,4 centimeter. Grovleken på godset är 3,8 mm men känns tunnare på grund av den dubbla slipfasen. För ovanlighetens skull har jag inget emot det tjockare materialet då blad med det här utseendet kan bli klena om de är för tunna. 

Finishen är en tilltalande blank satin. Bladet har försetts med en elegant blodskåra som på ett snyggt sätt återspeglas i handtaget. Kniven är diskret märkt med Two Suns rätt snygga logotyp på en sida och bladstål samt designer på andra sidan. Även här återfinns signaturen "Night Morning Design" som upphovsman. En synnerligen produktiv herre som vid det här laget närmare torde närma sig hundratalet modeller från TS om man får tro sättet att märka modellerna. De har för övrigt namn i vissa fall men inte i andra. Den här nämns ibland som "Boot Dagger". 

Spetsen är en av den här knivens främsta igenkänningstecken, inspirerad av en Gladius

Kniven kan slipas dubbel om man känner för det eftersom bladet är helt dolt i handtaget när kniven är hopfälld.* Grundutförandet är enkeleggat och den är riktigt bra slipad. Den är vass, jämn och centrerad men även snyggt utförd utåt den kantiga spetsen till. Det kräver lite precision då det är lätt att linjerna svajar lite när de skall gå ihop. 

Att skära med är kniven ungefär som förväntat. Att bladet är utmärkt för alla penetrerande skär kanske är överflödigt att säga. Vid mer mer vanligt förekommande uppgifter uppträder den som andra sabelslipade blad. Den handikappas något av att slipfasen endast har 11 millimeter på sig att nå tjockleken på närmare fyra millimeter. Därför är den inte exemplarisk till att skära i födoämnen till exempel. Men det är knappast det den är designad till heller.

Eggen däremot var som alla knivar från Two Sun riktigt vass direkt från fabrik. 

Handtag

Konstruktionen är sparsmakad med endast en fästpunkt utöver pivotskruven vilket överlag ger mycket rena linjer. Den är skruvad i en liten närmast symbolisk "backspacer" i vilken även clipet är fäst. Enklare blir det knappast och lösningen ger ett mycket luftigt handtag både utseende- och viktmässigt.

Ett riktigt snyggt utfört handtag som är förvånansvärt bekvämt att hålla i

Sidorna av TC4-titan har lättats genom de genomgående hål som finns även om deras syfte främst är dekorativt. Finishen är en rätt grovt stentumlad variant som jag uppskattar av flera skäl. Dels döljer den repor tämligen väl och dels ger den mörkare färgen en kontrast mellan handtag och blad. Ytterligare ett element har tillförts genom den längsgående fördjupning som löper över handtaget. Det är snyggt och ger därtill fingrarna någonstans att vila när man greppar kniven. 

Konstruktionen är luftig med de stora hålen i handtagssidorna och den minimala backspacern

Sidorna på det på det här knivhandtaget är kraftigt fasade vilket gör att den fulla tjockleken endast återfinns längs mitten. Det ger ett tvärsnitt av handtaget som är tämligen ovalt och bidrar till att kniven ligger bra i handen samt att den är lättare att orientera än ett rundare handtag är. 

En i grunden enkel form som därmed fungerar väl i alla standardgrepp med något litet undantag. Det är trots allt ett dolkblad och det är därmed inte helt bekvämt att lägga fingrarna på ryggsidan. Det är heller inte att rekommendera. Fingerskyddet är i vägen och framförallt är det smått riskabelt. Jag har skurit mig eftersom hela kniven är symmetrisk inklusive fingerskydden är det svårt att  enbart via känsel känna vart eggen befinner sig. Sen kan ni tänka er resten. 

Öppning och lås

Kniven är försedd med ett dubbelt fingerskydd vilket ger det typiska symmetriska parerskydds-liknande utseendet som hör till vissa dolkar. En av dem agerar flipper. Fästet är utmärkt till följd av några välplacerade räfflor och funktionen är mycket effektiv. Så länge du använder dig av "light switch"-öppning vill säga. På grund av placeringen är alla försök att trycka flippern nedåt dömda att misslyckas. 

En dubblerad flipper för utseendets skull

Som alla knivar från Two Sun löper bladet på keramiska lager och samma material återfinns i "detentkulan". Motståndet är väl avvägt för att få fart på bladet vilket även lyckas. 

Ramlås enligt mall 1A vilket inkluderar stålskoning i låsarmen

som även agerar översträckningsskydd

Ramlåset i titan har fått en sedvanlig stålskoning som även är utbytbar. Även om jag nu aldrig har hört talas om någon som de facto bytt en sådan. Låset är inte helt lätt att släppa då man för att hålla utseendet konsekvent valt att ha tämligen diskreta för att inte säga nästan osynliga fördjupningar för åtkomst. Men det fungerar trots allt eftersom motståndet inte är brottarstarkt. 

Att bära

Boot Dagger har fått ett osedvanligt bra clip för att vara ett så kallat skulpterat titanclip. Det är också sällsynt väl anpassat till knivens övriga linjer och formspråk. Det gäller både formen och det faktum att det har samma finish som resten av handtaget. Det intrycket förstärks av en exklusiv detalj som består av en dold fästskruv, det vill säga clipet är skruvat från insidan av handtaget. Sammantaget gör det att clipet nästan är svårt att upptäcka. 

Clipet flyter verkligen ihop med det övriga utseendet

Dessbättre är clipet även funktionellt dugligt. Läppen kunde vara större men spänsten fullt godkänd vilket gör att det går att trä det över även lite tjockare tyg som exempelvis jeansfickor. Men utöver utseendet är clipets främsta förtjänst att det inte känns i handen alls när kniven används. Som framgår av bilderna är det på utsidan helt platt och följer handtagets form. Kanterna är fasade men det är framförallt detaljen med den mjukt rundade bakre kanten som förhöjer intrycket. En snygg detalj må jag säga. 

Clipet är snyggt och relativt väl fungerande

I övrigt är kniven riktigt bra i fickan. Totalvikten är i sammanhanget låga 117 gram och det mesta på kniven är mjukt och rundat med ett undantag. Det går inte att komma ifrån att en flipperfena nästan alltid utgör en distraktion i fickan eller att det till och med gnager på sin omgivning. Här har man för att få symmetri egentligen inte mindre än två stycken! De räddas något av att de är snyggt fasade och framförallt små. Men det går inte att komma ifrån att de gnager på omgivningen. 

Sammanfattningsvis

Utmärkande för Two Sun som märke är en tillverkningskvalitet långt över vad prislappen** skvallrar om. Det handlar om saker som precision i utförandet, de många detaljerna och hur handhavandet känns när kniven öppnas och stängs. Materialen skäms inte för sig de heller. Just den här modellen har den vanligaste kombinationen med D2-stål i bladet och TC4-titan i handtaget och deras sedvanliga batteri med teknik i form av lager och "detent" i keramiskt material och metallskoning på låsarmen som även agerar översträckningskydd. Till paketet kan läggas ett skulpterat clip med dold fästskruv. En detalj som vanligtvis inte återfinns förrän rejält långt upp i prisklasserna. 

En tämligen elegant historia där handtaget speglar bladets form på ett tilltalande vis

Men Two Sun som märke spänner även musklerna rent tekniskt med några extremt avancerade knivar där de använder sig av M390-stål i bladen och handtag som är "integraler", alltså gjorda i ett stycke. Lägg därtill några modeller som är sammanfogade helt utan skruvar! Allt för att visa vad de rent produktionstekniskt är kapabla till. 

"Framelock Flippers" kan vara anonyma och grå både bildligt och bokstavligt. Färgen kan förstås anodiseras bort om man vill ha mer färg i tillvaron. Men Boot Dagger bjuder därtill på harmoniska nästan helt symmetriska linjer som lever upp till namnet. Det speciella utseendet gör den även mindre anonym. Utmärkande för den här kniven är den kantiga spetsen, symmetrin när kniven är stängd, hålen i handtaget samt det lyxiga clipet. Sammantaget mycket teknik i snygg förpackning. 

Two Sun TS52 Boot Dagger för den som vill spetsa till tillvaron

Det är också främst därför man köper den här kniven. Man tilltalas av estetiken hos en dolk och på köpet får man en modern fällkniv med de attribut som därtill hör. I det här fallet ett synnerligen väl genomfört koncept. Sen skär faktiskt inte kniven så illa som man kan befara och fungerar därför bra som EDC-kniv. I grund och botten är det nämligen ett helt rakt blad med tantospets som försetts med en flat sabelslipning. Egentligen inga konstigheter. Något handikappande är emellertid utseendet då den ser smått aggressiv ut så det är inget du sliter fram i lunchrummet på jobbet förstås. 

För den som vill ha en välgjord modern dolkliknande fällkniv är TS52 Boot dagger därför ett mycket gott alternativ.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 116 mm
Vikt: 117 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: TC4 titan
Lås: Ramlås

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina

/ J - på besök i Daggerstan

* På samma vis som t ex Gerber CF och Ontarios Dozier Arrow till exempel. 
** Och den kan variera mycket beroende på att Two Sun främst säljs på auktioner på eBay. Folk börjar dock upptäcka dem och priserna klättrar stadigt uppåt. Jag gav 440 kr för den aktuella kniven sen tillkommer tull och moms på det beloppet.  

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Kizer Ki3499 Feist

- en något udda gentleman

Personligen har jag undvikit Kizer som märke ett tag. Inte för att de gjort "fel" i någon bemärkelse. Tvärtom har de breddat sitt modellprogram och har nu hela tre olika serier uppdelade i Vanguard, Prime och Bladesmith och har parallellt med dem även lanserat ett budgetmärke kallat Tangram. Så de har sannerligen inte legat på latsidan. 

Men många av deras knivar i de högre divisionerna lider i mina ögon av att de är något för trendiga. Allt fler modeller har "styrketränat" det vill säga blivit bredare över axelpartiet och försetts med de så populära köttyxebladen. Trendkänsligheten har också lett till att i princip alla deras lyxigare modeller följer exakt samma mall när det gäller material, finish och därmed utseende trots att de har olika designers som upphovsmän. Särskilt som nittionio procent eller så är flipperknivar. Lägg därtill att den generella prisnivån på dem ökat i takt med att märkets popularitet tilltagit. De tillhör numera de etablerade och är inte längre uppstickare på en ständigt mer konkurrensutsatt marknad. 

Kizer Ki3499 Feist

Dagens kniv är i mångt och mycket en frisk fläkt i sammanhanget samtidigt som den lider lite av Kizersjukan. Formatet avviker då den är rejält mycket mindre än allt annat de gjort och designen från Justin Lundquist är behagligt avskalad vilket placerar Feist i en klass för sig. Kvar finns materialval, konstruktion och finish på både blad och handtag samt val av skruvar. Det borgar för kvalitet men strömlinjeformar även utseendet. Till exempel pivotskruven känns igen för dem som äger andra knivar från Kizer.

En minimalistisk design från Justin Lundquist

Twitterversion: Feist - konsten att sticka ut trots att man är strömlinjeformad som en inoljad säl

Blad

Bladformen är en droppoint som klart närmar sig en spearpoint i utseende. Det betyder att det är nästan symmetriskt med tillhörande svaga buk som sträcker sig över större delen av bladets längd. Måtten är 73 millimeter på längden och det är tre millimeter grovt. Det är således harmoniska mått även om de tre millimeterna faktiskt av mig upplevs som grövre. Mycket beroende på att bladet är rätt smalt. I storlek ligger det rätt nära en Vixtorinox Cadet till exempel.

Utseendemässigt karaktäriseras det tydligast av en rejält rundad rygg och en svepande "plunge-line". Finishen följer som sagt det mesta Kizer gör i Bladesmith-serien med sitt tumlade, lätt polerade uttryck. Sen är det värt att notera att de numera fått till både logga och storlek på text. 

Ett nästan fullt flatslipat blad i S35VN

Feist har liksom de flesta finare Kizer-produktioner blad i S35VN-stål från Crucible. Inte mycket att orda om då det är ett synnerligt kompetent stål. Invändningen är att det inte är helt lätt att slipa men å andra sidan kan jag inte föreställa mig att en så här liten fickkniv används så till den milda grad att eggen måste finjusteras varje dag så i det här fallet är det ett gott val.

Den här typen av verktyg betraktar jag som  liten kompletterande kniv, tillhörande samma klass som Schweizerknivar och andra mindre fickknivar. De är inte till för att "arbeta" med under längre perioder. Därtill formatet och därmed ergonomin oftast alltför begränsande. Istället tar du fram din kniv, skär av eller till en eller två saker och stoppar undan dem igen. Och som sådant redskap fungerar Feist ypperligt. Bladet är både vasst och skär dugligt. Dugligt på grund av att eggvinkeln blir något tvär, inte för att bladgodset är överdrivet tjockt utan för att det är smalt.

Ett mycket vasst litet blad bra till vardagliga småsysslor

I det här fallet får man skilja på att skära och skära motsvarande engelskans "cut" respektive "slice". Feist skär bra men är inte fullt lika bra på att skära igenom saker. Men i sammanhanget är den ändå mycket duglig. När jag säger är "inte fullt lika bra" så skall det betonas att det är i relation till de knivar som briljerar på området. Men kniven är vass och det flatslipade bladet avverkar papper, kartong, plast och rep och allehanda vardagliga småsysslor på ett utmärkt vis. 

Handtag

Som tidigare sagts följer den här kniven samma grundkoncept som många andra Kizers i den här klassen. Det skänker både viss igenkänning på marknaden och underlättar förstås produktionen och sänker därmed kostnaderna. Har man exempelvis samma typ av pivotskruvar till nästan samtliga modeller behöver man inte ta fram nya. Dock har man i det här fallet låtit bli de blå detaljerna som annars är vanligt förekommande. Möjligen kan jag tycka att den är kniven liksom den av mig tidigare recenserade T1 kan behöva någon liten färgklick. Annars är handtaget en blank canvas för dem som ägnar sig åt hemanodisering. Det är grått helt enkelt.

En konstruktion nästan lika sparsmakad som designen

Utöver skruvarna känns finishen på handtaget igen, en blästrad variant. Konstruktionen är öppen i ryggen med endast en mycket liten backspacer mot bakänden till. Tacknämligt har man låtit bli att förse kniven med fånglinehål vilket i mina ögon hade totalmassakrerat utseendet. Nu är det rent och elegant. En finess som understryker renheten är hur skruvarna för både för backspacer, låsarmsförstärkning och clip är grupperade i par. Sådana detaljer höjer helhetsintrycket på en kniv. 

Handtagsformen är modell pinne, en bekväm pinne

Formen på handtaget är strömlinjeformat och vi talar om urtypen för kategorin "pinne". Mjukt rundat med välvda sidor och därmed så ergonomiskt som ett sådant kan bli i den här storleken. Handtagsdesignen understryker att det här inte är en kniv för grovarbete. Det fungerar emellertid väl för de lättare uppgifter som det är tänkt för. Det är fördelen med pinnar, de är inte i vägen på något vis. Men å andra sidan skänker de inte särskilt mycket fäste heller så det gäller att hålla i sin kniv. Här bidrar ytbehandlingen som ger en smula friktion. 

Öppning och lås

Öppningsmekanismen är en av de saker som tydligast definierar den här kniven. Förutom det uppenbara att den avgör hur kniven fälls ut så påverkar den utseendet kraftigt. Det är en frontflipper! Som kuriosa kan nämnas att det är ett system som av någon anledning är ovanligt populärt hos knivmakare och designers med bakgrund i Sydafrika. 

Frontlippern kräver viss tillvänjning och hade tjänat på kraftigare mönster

Fördelen med lösningen är att man får en kniv som inte ser ut som en traditionell flipper men som trots det kan öppnas rasande kvickt med en hand. Det gäller även Feist , OM man träffar rätt vill säga. Annars missar man och du står där med en fällkniv med delvis öppnat blad. Toppen av den förlängda bladtangen som agerar flipper har försetts med några räfflor för bättre fäste. I det här fallet är de inte en kosmetisk detalj utan helt nödvändiga. Trots dem går det nämligen att missa öppningen på den här kniven. Feist hade behövt ett mer markant mönster på bladtangen för att vara perfekt. Kniven tarvar en viss tillvänjning helt enkelt. En sak som bevisar det är det faktum att jag räckt över den här kniven till ett flertal personer som förvisso är vana vid knivar men inte till den grad jag är. De får inte upp den alls vilket pekar mot att öppningsmekanismen inte är helt intuitiv att hantera.

Sen tillhör det här specifika exemplaret uppenbarligen den första generationen som led av det omtalade problemet att insidorna av handtaget inte var helt perfekta med lätt grusig känsla till följd. Det samt att dent interna bladstoppet låter som en maraccas. Det gäller dock bara om bladet är halvöppet. I stängt respektive öppet läge är kniven helt tyst tack och lov. Så den detaljen stör mig inte särskilt mycket. Vad gäller finishen på insidan så räckte det för min del att demontera kniven, rengöra insidan, fetta in stoppinnen och olja lagren varpå kniven fungerar utmärkt. 

Ett mycket bra lås som dock är lite fippligt att släppa

Lås är något som Kizer behärskar vid det här laget. Jag tror alla knivar jag hanterat från dem med något sällsynt undantag varit närmast perfekta vad gäller funktion och utförande. Det stämmer in på Feist också. Stabil konstruktion och med de korrekta attributen för ett ramlås gjort av titan i form av stålförstärkning i låsarmens kontaktyta samt översträckningsskydd. Det senare är närmast nödvändigt på en så här pass liten kniv där det är lätt att ta i för mycket av misstag. 

Det som inte når samma höga standard är hur svårt det är att komma åt att släppa låset. Det kan möjligen bero på det slanka formatet för samma problem gäller även en annan Kizermodell, Sliver. Det krävs helt enkelt lite pillande för att komma åt låsarmen. Ett visst motstånd bjuds det också på vilket gör kniven något mindre "lekvänlig". 

Att bära

Formatet på Feist gör den naturligt lättburen. Kniven är som synes liten och lätt. Lika naturligt är inte clipet, det är mer snyggt än bra i ärlighetens namn. Skulpterat som sig "bör" men när de varianterna blir så här små trivs de inte särskilt bra tillsammans med lite grövre tyg som jeans till exempel. Då studsar det till lite innan det kan träs över kanten och samma fenomen uppträder på vägen upp ur fickan. Inte omöjligt att hantera på något vis men inte heller något att höja till skyarna. Det fungerar, fast med ett frågetecken kan sägas. Skulpterade clip är mycket svåra att få till och oftare än inte upplevs de mer som metallkrokar att hänga kniven på än fjäderclip.  

Clipet är inte Feists främsta försäljningsargument men det är snyggt!

Men trots att Feist är försedd med clip är det här en kniv som jag faktiskt för det mesta bär löst i vänster ficka på en hoodie eller liknande. För mig har den tydlig karaktär av "gentlemans knife" eller som en sekundärkniv som kompletterar något mer substantiellt. Den mäter inte mer än nio gånger en centimeter i hopfällt läge och matchvikten är nätta 73 gram. 

Den yttre formen lämpar sig även den synnerligen väl för att bäras löst. Den ser ut som en liten cigarr eller klassiska knivmönster som Barlows eller Canoes eller varför inte en Vixtorinox Cadet. Av uppenbara skäl har Feist en utstickande tang. Men den är rundad och märks på så vis inte alls. Det jag inte gillar med att bära knivar löst rent generellt är att det är lättare att tappa eller förlägga dem än om de sitter fast. 

Sammanfattningsvis

Den här kniven fyller en tydlig roll för mig som komplement till en större kniv. Som sådan bär jag den mest löst i vänster ficka på en hoodie eller en jacka medan den primära EDCn för dagen som vanligt får husera i höger byxficka. I den rollen uppskattar jag Feist mycket. Den är välbyggd och snygg på ett elegant vis. Några av de utseendemässiga fördelarna kan härröras till att formgivaren Justin Lundquist valde en "frontflipper" vilket överlag ger renare linjer.   

Som en god cigarr efter maten, ja om jag hade rökt då

Häri återfinns även en nackdel i relation till användningsområde måste erkännas. Det gör den nämligen betydligt svårare att fälla fram diskret, något som en kniv i den här kategorin bör klara av i mitt tycke. Det går men det är inte helt lätt. Endera exploderar bladet fram eller vågar det sig inte ut ur sitt gömsle alls. Det senare är tyvärr inte helt ovanligt då det diminutiva formatet hos flippern parat med de alltför snälla räfflorna gör att den går att missa om man inte koncentrerar sig. 

Feist - en kniv som skär med stil

Men i övrigt är det här en kniv som är lite av vad ""WYSIWYG" var för nittiotalets datorer, "what you see is what you get". Du får definitivt inte en stor, stabil fällbar ersättare för Morakniven ute i skog och mark eller ens en kartongmassakrerande demon till fällkniv.

Istället får du en liten elegant fickkamrat som klarar av allehanda mindre uppgifter med den äran och ser bra ut medan den gör det.

Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm
Längd hopfälld: 92 mm
Vikt: 75 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: Titan
Lås: Ramlås i titan med stålförstärkning

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina


/ J - ägnar sig åt småkniveri

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre