Ny kniv - Max Knives P21

De här knivarna från franska Max Knives införskaffades inte för att jag tror att de på något vis är de bästa kastknivar man kan få tag på. Istället var motivet tudelat. Dels ville jag ha tag i någon relativt billigt att öva "no spin"-kastning med och dels ville jag ha något relativt litet som skulle gå att använda i min mycket begränsade trädgård.

 

Max Knives P21

Utifrån de premisserna såg inte den här modellen kallad P21 helt illa ut. Det jag är ute efter är en jämn och mjuk rygg på bladet för att kunna använda tekniker där man kontrollerar knivens rotation med pekfingret mot bladryggen. 

Sen får man bortse från det billiga fodralet och det faktum att det billiga nylonsnöret kring handtaget kommer att gå av efter ett par tre kast. Jag har lindat om dylika vid tidigare tillfällen men det spelar ingen roll. Kastar man med flera knivar är det bara en tidsfråga innan det kommer en projektil och skär av snöret. Så ser man någon med sådana handtag som är hela så kastar de endera bara en kniv i taget eller inte alls. Enda sättet att lyckas behålla handtaget är att dränka snöret i epoxy misstänker jag. 

Kniven är förstås något för lätt för att vara optimal med sina 175 g men det är dugligt på kortare avstånd. Längden är 23,5 cm, tjockleken är 4,5 mm och materialet är 440C. Om rostfritt stål i kastknivar kan man säga en del och det kommer jag att göra i senare texter. Kniven är tämligen neutralt balanserat fast med tyngdpunkten förskjuten mot handtaget till vilket underlättar vid "no spin". 

Det här var en modell av ett par som införskaffats så det kommer att följa mer presentationer och så småningom, recensioner på kastknivar. 

/ J - kastar igen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension SRM 9201

 -  en robust brukskniv för inte mycket pengar alls

SRM, tidigare känt som en förkortning för SanRenMu, skall numera utläsas "Stay Ready for More". De inledde sin nysatsning med ett par tre större knivmodeller jämte de mindre varav 7228 har recenserats tidigare. Dagens recensionsobjekt har mycket gemensamt med syskonmodellen 9202 som i princip är samma kniv med en något modifierad bladform. De släppte även 9211 som är en slankare kniv fast med tantoblad. Gemensamt för de tre är att bladlängden ligger runt nio centimeter. Därtill finns en mer  bastan kniv men med något kortare blad i modell 1168. 

Så låt oss titta närmare  på en av de större  fällknivarna från SRM kallad 9201.  

SRM 9201

Det som fick mig att välja den här kniven var den enkla men till synes solida formgivningen med ett rättframt handtag och framförallt ett i mitt tycke snyggt clip point-blad. Ibland är jag svag för knivblad som flirtar med Bowie-former även om jag i grund och botten tycker att drop point-blad är mer praktiska. 

Systermodellens stora knöl ovanför öppningshålet ger en tumramp men en sådan känner jag ändå inget behov av samtidigt som det i mina ögon förfular kniven. Så dem emellan var valet enkelt. Tantokniven gick bort av just det skälet, tantoblad kan vara kul som omväxling men annars har jag inte mycket till övers för dem. 

9201, en mycket praktisk kniv som inte ser oäven ut heller

Twitterversion: SRM har med sin budgetkniv 9201 fått mig nyfiken på vad "Stay Ready for More" kommer att innebära framöver 

Blad

Bladformen har jag redan varit inne på och sagt att det är en clip point. I det här fallet mäter det 89 mm på längden och är 28 mm högt. Grovleken är tre millimeter och bladet har en hög flatslipning. Så hög att jag inte skulle kalla det sabelslipning även om det tekniskt är vad det handlar om. Det som ger det nästan bowie-knivslika utseendet är att den klippta delen av bladet är mycket lång och förstärkt med en svag antydan till falskegg/swedge.  

9201 erbjuder ett rejält clip point blad

På toppen av ryggen hittas lite räfflor för bättre fäste. Sedan har vi om inte elefanten i rummet så åtminstone en mycket tydlig detalj, bladhålet för att fälla ut bladet. Det är en detalj som brukar polarisera den knivköpande delen av befolkningen. Hålet är för övrigt väl arbetat med en trappstegsfräsning för att runda av kanterna. Märkningen på kniven är rätt frikostig men som tur är hållen i liten stil. Här kan hittas bladstål, tillverkningnummer, tillverkningsmånad, modellbeteckning och inte mindre än två loggor vilket är en för mycket. 

Finishen är en satin i det här fallet men kniven finns även som black wash om man väljer versionen med brunt handtag. 

Stålet som används är D2 vilket jag inte har så mycket att säga om givet prisklassen och användningsområdet. Det håller i det här versionen skärpan tämligen väl och svarar väl på några drag på strigel med jämna mellanrum. Jag har därför inte behövt slipa om kniven under testperioden. 

Blad i D2-stål

Fabrikseggen var duglig om än inte rakbladsvass, vilket för övrigt är ett dåligt uttryck då det ändå inte är önskvärt hos en brukskniv. Men hur som haver, eggen fungerar väl och den är jämnt och fint slipad. Sedan medför låsmekanismen den fördelen att man automatiskt får ett mycket väl fungerande sharpening choil, dvs ricasson blir sådan att det är lätt att slipa kniven. 

Rent praktiskt fungerar 9201 utmärkt. Spetsen är precis så effektiv som den kan vara med ett bra blad av den här typen. Den är mycket vass och penetrerar därmed väl. En icke föraktlig egenskap i den plastålder vi lever i. Själva bladet skär bra i de flesta vanligt förekommande material. Kartong, tyg, plast och faktiskt trä. Kniven har fått följa med ut på många turer i skog och mark den senaste tiden. Där har den bland annat använts att tälja till pinnar för avståndsmätning vid knivkastning, att tillreda mat med samt en del avstressande täljande av mindre målinriktad karaktär. Som fickkniv har den fått hantera alla de där småsysslorna som inte riktigt går att förutse men tarvar en bra spets eller en vass egg och 9201an sköter uppgifterna med den äran. 

Handtag

Handtaget på 9201 är byggt kring en en stålram som är tämligen arbetad för att sitta på en budgetorienterad kniv. Den är kraftigt lättad genom en frikostig mängd hål och även försänkt i sidorna vilket ger en tunnare kniv. Materialet är G10. Samma material återfinns för övrigt i back spacern som även utgör ett  fånglinehål rymligt nog att köra en arm igenom. 

Handtag av G10

G10-materialet har försetts med två olika mönster vilket ger ett bolsterliknande utseende. Båda är för övrigt rätt finmaskiga vilket inte bidrar särskilt mycket till bättre fäste om det är det man söker. Kniven är sammahållen av två små T6-skruvar jämte pivotskruven. Den senare har fått sig ett par utseendehöjande detaljer med en krage i vad  jag tror är anodiserad aluminium och SRMs nya logotyp på skruvhuvudet på presentationssidan. 

Fånglinehålet är integrerat i back spacern

Handtaget är 12 cm långt varav lite drygt 10 cm utgör tillgänglig greppyta för handen. Tjockleken är 12 mm. Det ger ett handtag som är stort nog för nästan alla händer. Framtill finns en litet men dugligt fingerskydd som sedan övergår i en liten fördjupning för pekfingret. Formen är också svagt svängd vilket ger bättre komfort. 

SRM 9201 erbjuder ett mycket bra handtag, efter att det är sandpapprat

Den enkla formen och storleken gör att alla grepp som tänkas kan fungerar bra. Både hammar- och sabelgrepp är bekväma. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladrygen eller om man håller kniven i nypan. Att vända på kniven för omvända grepp går också bra vare sig det är med bladet uppåt för skära mot dig eller med spetsen nedåt som en ishacka. 

Öppning och lås

9201 är en kniv som öppnas via ett hål i bladet. Det är en av anledningarna till att jag tittade på kniven från första början. Hålet är i det här fallet fasat på ett sätt som fungerar bra. Det gör kanten mjukare samtidigt som det inte gör att man tappar fästet vilket ibland kan vara fallet med det tillvägagångssättet.

Bladhålet har fått en fasad kant vilket gör den mjukare mot tummen

Hålet är välgjort då det både är lagom stort för att komma åt samtidigt som det är välplacerat. När kniven skall öppnas behöver man inte treva för att hitta det och öppningsrörelsen känns naturlig. Eftersom det ligger ett visst fjädertryck på bladet från låsets sida så kan den här kniven inte öppnas med en snärt av långfingret som annars är vanligt med knivar med bladhål. 

Men i gengäld kan kniven förstås öppnas med hjälp av låset. Det är bara att dra tillbaks låsbulten och snärta ut bladet med gravitationsöppning om så önskas. På samma vis kan kniven förstås fällas ihop. 

Den här varianten av lås med en tvärgående bult kallas Ambi lock

SRM tillhör de företag som jobbat ett längre tag med vad de kallar Ambi lock. Det är ett av många derivat från Axis-låset då Benchmades patent löpt ut. Den här versionen är en av de bättre kan väl tilläggas. Det är inte lika mjukt som på lillebror 7228 som jag recenserade härförleden men inte långt ifrån. Men framförallt låser det mycket bra. Inget glapp eller spel och det är mycket lätt att släppa. 

Extra bra är att den här typen av lås tillåter att du använder både vänster eller höger hand eller greppar båda sidor, allt efter tycke och smak. 

Att bära

Modell 9201 är en relativt stor kniv men den låga profilen, 34 mm som högst, kombinerat med att det inte finns något som sticker ut och en låg vikt gör den lättburen. Längden är som sagt 12 centimeter och vikten så låg som 96 gram. Det är inte illa för en kniv med ett niocentimeters blad och stålram. 

Ett tämligen standardiserat clip

9201an har ett enkelt stålclip som sköter sin uppgift väl. Spänsten är tilltagen men eftersom underlaget under clipet är rätt slätt fungerar det ändå utan att riva sönder byxor i onödan. Det bör dock tilläggas att rampen är rätt liten och eftersom man begått ett litet misstag genom att fästa clipet med uppstickande runda skruvhuvuden är utrymmet under det snålt varpå riktigt tjocka byxor är inte att rekommendera. 

Clipet sitter i en fördjupning i sidan vilket gör att det inte rör sig i sidled. Det är skruvat med två stycken T6-skruvar och kan avlägsnas eller flyttas till vänster sida om så önskas. 

Försänkningen i handtagssidan är bra,
de uppstickande skruvhuvudena är mindre bra

Väl på plats i fickan sitter kniven säkert och det sticker inte upp särskilt mycket av handtaget vilket jag uppskattar. Tack vare de finmönstrade G10-sidorna är kniven både lätt att dra och stoppa undan. 

Sammanfattningsvis

SRM 92012 är en kniv som bjuder på enkel och rättfram formgivning som tydligt avslöjar vad du får för dina investerade medel. En robust vardagskompanjon. Det till ett mycket sympatiskt pris kan tilläggas. Den kostar i skrivande stund runt 400 SEK. 

För de slantarna får du tämligen mycket att glädjas över både vad gäller material och formgivning. Eller vad sägs om ett snyggt knivblad som dessutom är praktiskt och gjort i ett dugligt D2-stål parat med ett bekvämt G10-handtag. Särskilt som clipet känns mycket lite i handen vilket annars kan vara ett problem när man väljer en "loop over"-konstruktion. Men varför inte flytta det ytterligare några millimeter bakåt på kniven och göra så att kniven sitter ännu djupare i fickan när man ändå håller på?

9201 är en bra kniv för den som söker en större EDC-kniv

Och när jag ändå håller på så kan jag passa på att undra varför man tycker att det är nödvändigt med två loggor på bladet? Särskilt som den nyare av dem även återfinns på pivotskruven. Sedan behöver man inte skriva ut serienummer eller vad det nu är på bladet även om det sker med mikroskopisk text. 

Det kan tilläggas att handtaget är bra men bara efter det att jag gått över hela kniven med sandpapper. Det exemplar ni ser här har fått alla hörn och kanter såväl invändigt som utvändigt bearbetade. Direkt ur lådan var insidorna närmast vassa och det gäller även hörn och kanter kring fånglinehålet och handtagsryggen. Det är definitivt en punkt som kan förbättras. 

Men personligen tycker jag SRM 9201 gör sig bättre som prisvärd friluftskniv

Men överlag är SRM 9201 en mycket positiv bekantskap. Flera små detaljer visar på att man trots den låga prislappen vill åstadkomma en bra produkt. Materialen är väl valda, låset välgjort, ramen är lättad, bladhålet fasat och man har lyxat till det med en krage kring pivotskruven till exempel. 

Att SRM inte krånglat till det med exotiska former eller udda lösningar ger dessutom en praktisk kniv med ett bra knivblad och ett sympatiskt handtag. Låter det som något för dig är det bara att slå till.  

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 96 g

Bladlängd: 89 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Ambi lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - undrar vad som komma skall

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - SRM 7228

Ett nytt märke har sett dagens ljus, SRM. En förkortning som skall utläsas "Stay Ready for More".

Men vänta nu, den uppmärksamme eller kunnige på området kinesiska fällknivar har nog invändningen att de hört namnet förut. Det kan jag bara hålla med om då det är en etablerad förkortning av tillverkaren San Ren Mu. De i sin tur har förekommit på marknaden med ett flertal olika märken. Dels skrivit med kinesiska tecken och då avsett för den inhemska marknaden i Kina. Men även med en logotyp med ett stiliserat R med tre streck framför på den internationella scenen. Sedan har de tillverkat knivar åt andra under många år. Bland dem kan Real Steel och Ruike nämnas. De orsakade också en del kontrovers för många år sedan då deras lilla modell 710 nådde framgång samtidigt som den påminde om den berömda CRK Small Sebenza. Själv anser jag att den debatten var fånig och sett med några års perspektiv blir den ännu mer så med tanke på hur friskt det lånas idag mellan olika märken. 

Bland annat gäller det låsmekanismer vilket osökt leder oss in på dagens kniv. Benchmades patent på Axis-låset har nämligen gått ut vilket gjort att marknaden formligen exploderat av mer eller mindre nära besläktade varianter av låstypen. Bland andra hittas de på knivar från SOG, Gerber och Hogue. 

Och den här kniven SRM 7228 har ett av dem kallad Ambi lock. 

Nygammalt märke och ny kniv, modell 7228 från SRM

Bland annat ståtar den här kniven med ett patenterat clip

Modell 7228 bjuder på några intressanta detaljer. Kniven har som sagt ett Ambi lock, tvåfärgad G10, ett blad i D2-stål och kanske mest intressant, deras "ambi clip" med SRMs patenterade "TFAC"-teknik. Det innebär i korthet att clipet kan skiftas utan användandet av några som helst verktyg. Clipet som är av deep ride, loop over-typ är för övrigt mycket bra kan konstateras direkt

Gillar man inte den gula färgen kan tilläggas att den skiftar beroende på ljus. Från nästan grönaktig via senapsgul till klargul. Om man nu inte uppskatar gula nyanser alls finns den även i orange och blått. 

Annars bjuder kniven på mycket bra handhavande och det till ett synnerligen gångbart pris. Vi talar om ett riktpris från fabrik på precis under 50$ vilket landar på ca 600 kr på svenska marknaden. 

En recension kommer förstås och något säger mig att det här inte var den sista på temat SRM med den här utvecklingen. 

/ J - återupptäcker

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension CH Knives 3511

-  välbyggd, prisvärd och en smula tråkig

Nu känner jag mig lite varm i kläderna. CH Knives är inte längre terra icognita i och med recensionen av Toucans härförleden. Den här gången är det dags för en kniv i samma härad som den förra vad gäller material och pris men med ett annat uttryck. Istället för ett trendriktigt wharncliffe-blad är det nu dags för ett mer standarbetonat utseende. Eller måhända mer tidlöst beroende på  hur man ser på saken.

Dagens kniv är sådär härligt förvirrande namnlös men beteckningen är 3511. Ett tips till CH det är riktigt svårt att komma ihåg.  

CH Knives G10-3511

Kinesiska CH Knives gör som så många andra och breddar sin repertoar varefter tiden går. I begynnelsen var mest knivar i titan och lite senare har de fått sällskap av modeller i den här konfigurationen. Det vill säga flipperknivar med G10 handtag och D2-stål i bladen. En rätt vanlig kombination på budgetknivar så frågan är vad 3511 har att erbjuda?

En materialkonfiguration vi sett förut

Twitterversion: CH Knives 3511, prisvärd och välbyggd utan större åthävor

Blad

Temat för den här kniven är "mittfåra". Det innebär att det inte finns mycket som sticker ut vare sig på design- eller materialfronten. När det gäller bladet betyder det en droppoint. Det är inte dåligt utfört på något vis och formen framhävs av en rygg som välver sig något uppåt, en mindre falskegg och  jimpings eller räfflor på bladryggen för ökad friktion. Bladet mäter nio centimeter på längden och är 2,7 cm högt.

Finishen är inte så dum den heller med sin jämna stentvättade yta. Jag föredrar den framför den blästrade grå som annars är vanligt förekommande på lite enklare knivar. Den här är både snyggare och mer praktisk. Den blanka ytan skyddar i någon mån materialet från att få fläckar samtidigt som det fina mönstret döljer repor bra. 

En typisk drop point i ett för prisklassen lika typiskt material, D2

Skyddet behövs kan tilläggas eftersom materialet som sades i inledningen är D2. Ett verktygsstål med flera positiva egenskaper som att ta en bra egg, kunna härdas till hög hårdhet samtidigt som det är hyfsat segt. Men det är inte rostfritt. Ibland räknas det som semirostfritt, vad det nu skulle vara? Min erfarenhet är att det brukar få svarta små prickar efter ett tag om man inte ser upp. Det har dock inte hänt med den här kniven. 

En duglig fabriksegg men en liten kälkbacke mot hälen till
kan skönjas

Bladet har fått en hög flatslipning som effektivt tunnar ut det fyra millimeter tjocka godset. Fabrikseggen var vass och någorlunda jämn förutom att en liten kälkbacke mot hälen till kan skönjas.

Jodå, det går att tälja lite med den här kniven också. Handtaget är bekvämt 

när man tar i men vinkeln på originaleggen är alldeles för brant

Satt i arbete är faktiskt 3511 riktigt bra. Samma egenskaper som bidrar till att kniven är en smula anonym gör också att den fungerar väl att jobba med. Handtaget, vilket jag kommer till senare, fungerar väl och bladet gör vad det skall. Spetsen är stark och penetrerar väl. Det kraftiga bladet lockar också till att ta i lite mer och därför känns grövre sysslor rätt naturliga. När det kommer till trä är det breda handtaget till hjälp. Dessvärre drar en väldigt robust fabriksegg ned intrycket inom det här området. Den är vass men brant vilket i teorin gör den hållbar men det gör också att det känns som den vill glida över träet istället för bita i det. Man får jobba med vinklar för att få det att fungera. Det gör även att den här kniven inte är riktigt vän med rotsaker som potatis och rotselleri. Just rotselleri kan det vara lite jord på utsidan av och därför skalar jag dem endera med en testkniv eller en enklare kökskniv.

I övrigt är kniven robust. Bladet klarar både rep och mattstumpar, kartong och plast, buntband och koppartråd. Jo, jag kände att jag var tvungen att se om det sistnämnda påverkade eggen då de valt att göra den så brant. Den stod emot bra men i gengäld var det mjuk koppartråd. 

Handtag

Handtaget höjer sig inte över mängden det heller. Men å andra sidan skall sägas att det känns både stabilt och tryggt där det simmar med strömmen. Vissa detaljer är värda att framhålla. Trots den låga prislappen på kniven är ramen urborrad/fräst för att spara lite vikt, åtminstone på en sida Sen har man bemödat sig med en G10 i flera lager med tre färger för att liva upp tillvaron.

Det är ett rätt stort handtag som mäter 12 cm på längden varav lite drygt 10 cm är greppyta. Höjden är 2,5 cm och tjockleken hela 1,5 cm. Sammantaget ger det ett handtag som fyller handen väl. 

CH Knives bjuder här på en mycket enkel handtagsform. Något som inte behöver vara fel

Stålramen är stabil med sina 1,7 mm och kniven är ihopsatt med två skruvar plus pivotskruven. Ryggen är öppen med två distanser. Kniven har ett fånglinehål för den som begagnar dylika.

Kniven är öppen i ryggen och den kraftiga stålramen är lättad på en sida

G10 materialet är tämligen slätt som det brukar vara på enklare knivar. I gengäld ger det färgglada mönstret faktiskt något mer friktion. Sen är grundformen bra, enkel men fungerande. Om du inte vill göra något avancerat gör en pinne brukar jag säga. Mänskliga händer är bra på att greppa dylika. Ta sedan och runda av alla kanter och hörn samt vinkla bakänden åt rätt håll. Den formeln fungerar oftast och så även här. Sidorna är väl fasade och såväl rygg som insida på ramen är slipade varpå man slipper vassa kanter.

Utrymme finns även för de största händer

Det är lätt att komma nära fingerskyddet som flipperfenan utgör. En viktig detalj då det gör att man får bättre kontroll över bladet och mer utrymme för handen. Just utrymmet är för övrigt väl tilltaget och du får ha rejäla labbar om du inte skall få plats.

Det finns en antydan till fördjupning för pekfringret även om det egentligen fyller ett annat syfte. Det är det enda som styr hur kniven skall greppas och det gör att alla grepp fungerar. Liksom övrigt på kniven gör den inte bort sig även om den inte heller är bäst på området. 

Öppning och lås

Grundformeln känns igen, i det här fallet avslöjas kniven av hajfenan som sticker upp från handtaget. I ärlighets namn sticker den inte upp särskilt mycket vilket är bra. Bra är även funktionen trots att flipperfenan saknar mönster. Den kunde varit hal men på något vis fungerar den ändå. Bladet kommer ut och det med viss fart och framförallt säkerhet. Liksom övriga ståldelar på kniven är den här rundad och slipad. 

Flipperfenan fungerar väl trots att den saknar räfflor för ökad friktion

Bladet löper på kullager och det hjälper förstås till med att göra 3511 godkänt snabb. Gången är mycket bra utan att ha det där lilla sista som skulle gjort den silkesmjuk. Men ett väl avstämt motstånd hos detent-kulan ger en pålitlig öppningsmekanism vilket är viktigast. Det tunga bladet gör å andra sidan att det glider igen med ett par lätta skak. 

Linerlåset är extra starkt på grund av att låsarmen inte är uttunnad. 
Den är heller inte fasad vilket känns om kniven öppnas och stängs ett par gånger i rad

Sen är det för all del viktigt att ha ett lås man kan lita på om en sådan funktion nu finns. Och jo, det finns och det är tillförlitligt. Det har inte fallerat på något vis vare sig under normal användning och lättare stresstest som att slå på bladet från fel håll. En sak som bidrar till styrkan i låset är att låsarmen faktiskt inte är uttunnad alls. 

Linerlåset håller även bladet i föredömligt stabilt grepp utan glapp och spel. Låsarmen är lättåtkmomlig tack vare att motstående handtagssida försänkts. Men precis som på tidigare recenserade kusinen Toucans så har den här låsarmen inte fasats eller bearbetats.

Att bära

I fickan är inte 3511 någon höjdare för att vara ärlig. Det vill säga den fungerar men det går inte att komma ifrån att den är tämligen tjock. Det är det mått som irriterar mest. Längden är inte heller omärkbar men duglig för en kniv i det här formatet, höjden på handtaget likaså. Men en och en halv centimeter på bredden är handfyllande men fyller även en ficka rätt väl.

Ett rejält och effektivt stålclip

Modell 3511 är också tämligen tung med sina 138 g. Visst, inte så farligt i relation till storlek på kniv men ändå påtagligt.

Clipet är en enkel modell i fjäderstål. Det fungerar dock väl och är rätt starkt. Ytan under clipet är tämligen slätt vilket i kombination med en bra ramp/läpp gör att det är lätt att föra över kanten på en ficka. En annan mycket god egenskap är att clipet knappt känns mot handen när man arbetar med kniven.

I fickan syns ett blankt clip och ett stycke blåvitt handtag

Clipet är placerat så att en del av kniven syns där den sitter i fickan. Ungefär en och halv centimeter sticker upp och därtill kan läggas att den biten är vit och blå samt ackompanjeras av ett blankt clip vilket signalerar att något finns där. 

Sammanfattningsvis

Att bygga budget/billiga/prisvärda, välj det ord som passar er bäst, knivar handlar mycket om val. Skall man få till dugliga knivar till lågt pris är det vissa eftergifter eller snarare kompromisser som måste göras. Massproduktion är förstås ett måste. Se bara på märken som Morakniv, Victorinox och Opinel. Men de har även det gemensamt att deras designavdelning inte direkt är överhopade med nya idéer. Eller snarare olika utseenden på sina nya modeller. Framförallt håller de sig oftast till in-house formgivare.

På samma vis jobbar CH Knives. Det märks på den här kniven kallad 3511. Den påminner om saker vi sett förut och man har till och med sparat tid genom att inte hitta på ett namn på modellen. 

Modell 3511 ger mycket kniv för pengarna, både bildligen och bokstavligen

Någonstans måste det också sparas pengar. Materialen är förstås ett viktigt området. G10 och inhemskt D2 är billigt. Sen har man valt att fokusera bearbetningen av dem på vissa detaljer och låta andra vara. Som sagt handlar det om avvägningar. Ramen är rundad och väl slipad men man har enbart lättat en sida, låsarmen är inte fasad och clipet kan inte flyttas. Allt exempel på hur man spar tid. Och tid är pengar, i alla fall i det här fallet.

Slutresultatet är en välbyggd kniv som dock känns en smula tråkig. Det är verkligen inget fel på den men den sticker heller inte ut på så många områden. Utom ett och det är viktigt i sammanhanget, nämligen priset. I skrivande stund kan du få ditt exmplar för 349 kr hos Wanderoo. 

CH Knives har med den här kniven fått till en mycket duglig kniv i budgetsegmentet

Det du får för de slantarna är en kniv som kanske inte orsakar några höjda ögonbryn genom vare sig utseende eller konstruktion. Men den har enligt mig godkända linjer och ser därmed inte allt för pjåkig ut.

CH Knives 3511 är också överlag ett stabilt bygge. Den känns gedigen och välkonstruerad och prislappen i kombination med materialen gör att man inte heller är rädd att skita ned kniven och ta i när så behövs. Nu är det en rätt stadig pjäs så för den lilla fickknivsbäraren är den inget alternativ. Men för den som jagar prisvärda alternativ på knivmarknaden är det här definitivt en kniv att överväga. 

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 119 mm

Vikt: 138 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10 på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: CH Knives, tillverkad i Kina

/ J - funderar på knivnamn

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Kineseri

- har ni koll på era kineser?

Det är en uppgift som kan te sig grannlaga nuförtiden. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med jag heller. Men idag skall vi botanisera bland några av de mer kända och kanske några mer okända märken som finns. I den här här texten har jag av uppenbara skäl utelämnat märken som ägnar sig åt ren kopiering.

Apropå det, i arla gryning var endast kopierings- och förfalskningsindustrin. Ja såvitt vi här i väst känner till det eller som det beskrivs i vilket fall. I utkanten av den återfanns även OEM-tillverkare och förstås de som gjorde knivar för den inhemska kinesiska marknaden. Vi talar trots allt om i runda slängar en tiondel av jordens befolkning så en viss avsättning för knivar finns trots allt även där. Låt oss inte bli för etnocentriska här. 

Ett av de senaste märkena på scen är QSP, här representerade av modellerna Phoenix, Copperhead och Parrot

Vid den här tiden dök märken som SRM - Sanrenmu upp. De hade mestadels egna modeller på programmet även om några få var "lånade" och knivarna var nästan alltid små i formatet till följd av kinesiska lagar. De var aldrig menade för marknaden i "väst" men började sippra ut via nätsidor som AliExpress och DH-Gate. De släppte och släpper även knivar under märket Land. Innan någon fnyser kan sägas att de är en av världens största producenter av fällknivar. Förutom knivar under egen flagg gör de knivar åt Ruike och Real Steel men även åt Spyderco, Böker Plus och Kershaw med flera västmärken.

I begynnelsen var Sanrenmu. Små knivar med typiskt enkla material även om modellen 7071 i mitten både har 

dubbelslipning - flat/skålslipad, två lager G10 samt Sandvikstål i bladet

Parallellt med SRM hittades även märken som Enlan, Bee och Inron till USA och Europa genom nätets förtjänst. Sedan fanns det förstås de som helt byggde sitt sortiment på kloner och förfalskningar men de lämnar vi som sagt därhän. 

Men alla de här knivarna hade det gemensamt att de var av enklare sort och återfanns i de lägre prisklasserna. Bland de dyrare härjade ett "fruktat" namn på de obskyra marknadsplatserna på nätet, Kevin John. Ett namn förknippat med rena kloner även om de inte var bedrägligt märkta och därmed inga rena förfalskningar såvitt jag vet. Men de höll en sällan skådad kvalitet vilket gjorde det hela värre. Han släppte även några egendesignade modeller som lär hålla mycket hög standard.* Men jag nämner dem därför att genom de knivarna visades att det tekniska kunnandet fanns. Nu var det designers med egna idéer som saknades. 

I skuggan av den mer grå/svarta verksamheten fanns bland andra Carson Tech Labs** som var bland de första att släppa något riktigt exklusivt från Kina under eget namn och försöka få den såld på en världsmarknad. Modellen var "Megalodon" en modell som numera något förvirrande återfinns hos Real Steel. 

Trevande försök gjordes även att etablera seriösa märken genom att dyka upp på framför allt Bladeforums.com med batterier av frågor och bilder. Det var så bland andra Reate startade sin resa här i väst och de öppnade med sin kända "Horizon"-serie och var för en kort stund rätt ensamma om att producera exklusiva knivar från Kina.  

Kizer - ett av de större kinesiska märkena som tidigt profilerade sig genom ett omfattande samarbete med etablerade
 knivmakare. Den övre kniven "T1" är designad av Uli Hennicke och den mittersta "Gemini" av Ray Laconico till exempel

De är också en av vad som skämtsamt omnämns som de fyra drakarna i knivvärlden. Reate följdes nämligen av Rike, Kizer och WE-Knives. De fyra har i sin tur knoppat av sig och specialiserat sig ytterligare. De står bland annat bakom de flesta "midtechs" som görs nuförtiden. Reate ligger till exempel bakom knivarna från Liong Mah och Todd Begg. Inte illa marscherat för ett företag som började som en ren kopieringsmaskin vid namn A Dai.  

Avknoppningen består i att inse det finurliga med budgetmärken för att bredda den potentiella kundkretsen. Därför började Kizer dela upp sitt omfattande modellprogram i Bladesmith- och "Vanguard"-serier till att börja med. Senare tillkom även "Prime" som kategori i sortimentet.  Uppenbarligen tyckte de inte att ens det räckte utan startade därutöver sitt budgetmärke Tangram på samma vis som Spyderco och Benchmade gjort före dem. Samma resa har WE nyligen gjort och släpper nu sina enklare knivar under namnet Civivi. 

I kölvattnet av de fyras växande framgång har förstås fler märken följt. Av dem finns det ett som knoppar av sig i sådan takt att man blir yr. Det är Stedemon. De har ett syskonmärke i ZKC - Zon Knife Company som ståtar med märkningen "design by Stedemon". För att ytterligare förvilla finns de även som Vouking Knives. Lägg därtill Maxace, ett märke som förvisso är fristående från dem men inte har egna fabriker och vars modeller därför tillverkas av Stedemon. Det bidrar till mer än en likhet hos den färdiga produkten. 

  

Även fler fabriker fått upp ångan där borta i österlandet och nyligen har märken som Bestech och ArtisanCutlery gjort storstilad entré. Båda märkena gör "en Kizer" genom att öppna med rejält omfattande kataloger redan från början och pumpa ut nya knivar i sällan skådat tempo. Likt sin föregångare finns modellerna i ett otal utföranden. Parallellt med dem har även något mer budgetorienterade märken som Tuya Knives och QSP dykt upp.

Artisan Cutlery - stora knivar i ett ännu större modellprogram. Uppifrån räknat "Osprey", "Apache" och "Shark"

Sen har vi förstås tillverkare av andra saker som breddar sina produktutbud till att även omfatta knivar. Ett gott exempel är belysningsjätten Fenix Light som numera även erbjuder knivar och då under namnet Ruike. 

Det finns även märken som av någon anledning endast återfinns på eBay och några portaler. Bland dem hittas till exempel Two Sun och CH-Knives. De senare är intressanta av det skälet att de faktiskt funnits länge och drivs av en av två bröder där den andra står bakom tidigare nämnda Rike! Besöks samma typ av sidor sidor kan även enklare märken som Tekut och Harnds hittas. 

För att sluta cirkeln ryktas att Sanrenru bestämt sig för att satsa hårdare och ämnar lansera "SRM" med större knivar främst tänkta för den västerländska marknaden. Det som förvillar i sammanhanget är att de redan gjort den manövern en gång då de knoppade av sig till Real Steel***. Det var under det märket de inledningsvis lade sina större knivar. Från början budgetorienterade men nu allt mer exklusiva även de.

Real Steel samarbetar med mannen bakom Carson Tech Labs och fick därmed modellen "Griffin" i mitten. 

Men de samarbetar även med europeiska knivdesigners som Ostap Hel som ligger bakom "Puukko", underst

Med andra ord kan det konstateras att kinesiska knivar har kommit för att stanna. På samma vis kan konstateras att mängden väldesignade knivar ökar i stadig ström. I allt högre grad väljer dessutom flera av märkena att satsa på samarbeten med etablerade och duktiga knivdesigners och knivmakare. Relativt nytt är att även kinesiska namn återfinns på bladen. Tidigare har de upphovsmännen oftast varit helt anonyma. 

Konkurrensen är hård nuförtiden och det går inte längre att släppa halvdana produkter och hoppas på det bästa. Det goda det för med sig är att vi konsumenter får allt mer att välja på. Däremot kommer nog tiden sålla agnarna från vetet och vi får se vilka som verkligen finns kvar om några år. Min förhoppning är också att många av de här märkena då har hunnit bli mindre diffusa. Några av dem är i mitt tycke aningen opersonliga, könlösa och lite för trendmedvetna.

Men jag tycker mig se en sådan trend redan nu inte minst bland de fyra drakarna. De har sina egna profiler och stilar som de satsar på. En utveckling jag uppskattar.   

Länkar till de som har hemsidor:

Artisan Cutlery
Bestech
Civivi
Enlan
Harnds
Kizer
QSP
Reate
Real Steel
Rike
Ruike
Maxace
Sanrenmu
Stedemon
Tangram
Tekut
Tuya Knives
Two Sun
WE-Knives
ZKC


/ J - botaniserar

*Modellen kallades Venom. En kniv som senare fått efterföljare och därmed blivit en serie.
** Mannen bakom det namnet heter egentligen Huang Liang Zhi. Han har på senare tid börjat samarbeta med Real Steel och är namnet bakom flera av deras mer exklusiva modeller. Av det skälet återfanns hans modeller "Megalodon" och "Griffin" bland de tidigaste som Real Steel släppte.
*** För att vara mer korrekt var det designern bakom SanRenMus originalmodeller Liang Gang som var ett av huvudnamnen. Det är därför det exempelvis finns större omärkta av 963or från Sanrenmu som senare blev en Real Steel-modell.

Två solar och andra kineser

Ett nygammalt märke som aktualiserats med en lång rad nya modeller i katalogen på sista tiden är kinesiska Two Sun. De tillhör den ständigt ökande ström av märken att hålla reda på med hemvist i Kina. I flera fall är det före detta OEM-tillverkare som beslutat stå på egna ben och många gör det med den äran. 

Two Sun TS16B, för dem som gillar sitt BM 940-blad

Först ut var Carson Technology Laboratory* såvitt jag vet. De var lite för exklusiva för att nå de stora publikerna och blev därför inte kända i de bredare lagren. Sen följde Kizer, Reate, Rike och senare WE-Knives. Alla kända för mycket hög kvalitet och att inte tillhöra de mest budgetvänliga alternativen bland produktionsknivar. I kölvattnet på dem dök även märken som Real Steel och Stedemon upp.

Det som komplicerar saker ytterligare är det som de två senaste uppräknade namnet är exempel på. Varumärken som celldelar sig och blir till nya. Exempelvis är RSK - Real Steel från början den "trimmade varianten" av knivar från SanRenMu. De tillverkar även knivar åt andra som Fenix Lights eget märke Ruike. Stedemon i sin tur har knoppat av sig i varumärken som ZKC - Zon Knives Company och Maxace. Till en början återfanns de i olika prislägen men den gränsen är utsuddad och därför nu mest förbryllande. 

Two Sun TS56, stor extremt tunn kniv med tantospets

För att ytterligare spä på faunan så har flera märken bestämt sig för att göra knivar i olika serier och prislägen. Kizer får tjäna som exempel och startade med att enbart ge ut knivar under eget märke men har därefter delat upp produktionen i Bladesmith- och Vanguard-serier beroende på ambition. Tydligen räckte inte det för på sista tiden har de även börjat släppa än mer budgetorienterade knivar under märket Tangram. 

I budgetkategorierna har alltid funnits en rad märken med tjuvar som Ganzo i spets men även märken som jobbat på med egna modeller som Harnds, tidigare recenserad här på bloggen. 

Two Sun TS52 Boot Dagger för den som söker symmetri i tillvaron

Den sista vågen eller kanske tsunamin från Kina bjuder på märken som snabbt håller på att etablera sig och däribland återfinns då Two Sun men även Bestech och QSP med flera. 

Two Sun TS57 en excellent liten EDC-kniv för den som gillar titan

Det går att konstatera att knivmarknaden både växer och breddas. Mycket för oss entusiaster att bita i således. Personligen håller jag på att utforska de två solarna för tillfället och jämte det har jag fått en kniv från QSP från en vän och välgörare. Recensioner kommer, var så säkra. 

/ J - kinesar nästan


* Som kuriosa kan nämnas att Carson Tech Labs först tillverkade modellen "Griffin" som de sedermera överlät till RSK - Real Steel Knives. 

PS. Intressant med Two Sun är att allt jag har från dem märkt "Night Morning Design" håller toppkvalitet, de två knivarna som inte gör det är riktiga bottennapp varav den ena är långt ned i dyn!

Knivrecension CRKT Batum Compact (Little Big Knives)

-  kniven som krympte

Att ändra storlek på populära knivmodeller är ett vanligt tillvägagångssätt idag och ett relativt enkelt sätt för knivtillverkare att bredda modellprogrammet. Oftast krymps en befintlig kniv för uppnå ett smidigare format och nå andra och större publiker. Inte minst de som är bosatta på adresser i världen där det råder lagar kring bladlängder. 

Sen finns exempel på där den mindre modellen presenteras först och sedan får växa till sig varpå den släpps i storebrorformat. Det är emellertid ovanligare. 

CRKT 5451 Batum Compact

Dagens kniv Batum Compact från CRKT är ett exempel på det förstnämnda. Kniven är ritad av den uppenbarligen mycket produktive Jesper Voxnaes från Danmark. Jag har recenserat andra knivar av honom här på bloggen som CRKT Pilar, Fox Tur samt Ansö-samarbetet Spyderco Pingo.

En kniv i klassen "Little Big Knives" med omissigenkänneliga drag av Voxnaes

Frågan är då hur den här kniven står sig mot andra knivar han formgett och inte minst andra knivar i klassen. Den är nämligen med sitt "choil" och sina krympta mått en kniv som kan räknas till klassen "Little Big Knives" och där är konkurrensen hård. Här återfinns storheter som Spyderco Techno och DPx HEAT till exempel. Men i ärlighetens namn är just den jämförelsen inte helt rättvis då det är knivar i helt olika prisklasser vi talar om och det skall vägas in. 

Twitterversion: CRKT Batum Compact - en Vox-kniv i budgetformat

Blad

Batum Compact bjuder på en deja vu-upplevelse i och med bladformen som går igen i stora delar av Voxnaes produktion. Formen är inte helt olik modeller som Fox Ravn eller Böker F3 för att nämna några. Det innebär ett knubbigt och i det här fallet litet blad gjort av relativt grovt gods.

Det rör sig om en droppoint med rak egg, mycket uttalad buk och en trubbig spets. Utseendet förstärks på det här bladet av en uttalad falskegg. Finishen är en blank satin vilket är en av mina favoritvarianter rent allmänt och CRKTs logotyp på bladet har krympts i motsvarande grad som kniven vilket undertecknad uppskattar.  

Liten knubbig droppoint med falskegg och nästan full flatslipning

Bladet mäter 62 mm på längden, 31 mm på höjden och tjockleken är hela 3,7 millimeter vilket definitivt är väl tilltaget för en så kort kniv. Om det kan man säga mycket men det ingår som komponent i de flesta av Voxnaes skapelser.

Stålet behöver knappt nämnas eftersom CRKT använder 8Cr13MoV i större delen av sin produktion. Tyvärr får jag väl säga eftersom jag inte är helt vän med det stålet generellt och särskilt inte i deras tappning. Jag tycker det är för mjukt och håller skärpan för kort tid och dessutom rostar det gärna. Jag har inget emot att ståla knivar men det gäller om jag är hemma i köket. Utanför hemmet släpar jag inte omkring på brynen. Jag hade därför mycket hellre sett ett annat stål även om det är budgetknivar vi talar om. Varför inte ett svenskt alternativ som 12C27 eller ännu hellre 14C28N?

Men, vart tog min spets vägen?

Hur stålet kändes i just den här kniven gick inte att uttala sig om inledningsvis eftersom sliparbetet var  erbarmligt dåligt. Kniven var slö helt enkelt. Eggen var dessutom ojämn i höjd och det fanns tendenser till flera vinklar i den. Dessutom "kantrade" eggen och blev brantare och därmed ännu slöare mot spetsen till. Och gudarna skall veta att den spetsen inte behövde bli trubbigare!

Vid första användning växte den initiala frustrationen ytterligare. Först försökte jag något så elementärt som att jobba mig in i ett paket korv. Det gick inte! Fick göra det pinsamma och sträcka mig efter en sax, kom på mig och valde en skalkniv från knivlisten istället. Nästan lika illa gick det med en ostförpackning strax därefter. Spetsen är värdelös men i det senare fallet gick det att skära längs med kanten vilket löste dilemmat.

Så här får en egg inte se ut! Notera även på första bilden hur svajig den är på motstående sida

Eftersom även handtaget har påtagliga problem har jag inte använt kniven särskilt mycket. Jag återkommer till varför. Den här kniven är sannerligen inte särskilt användarvänlig i originalskick. 

Handtag

Grundformen på handtaget var en av orsakerna till att jag alls köpte den här kniven. Det såg inbjudande ut på papper. Jag är svag för ett bra "choil" helt enkelt. På den punkten fick jag nästan rätt skulle det visa sig. Vid en snabb okulärbesiktning ser den nämligen ut att påminna om sin förträffliga kusin Pilar eller varför inte en Cold Steel Tuff Lite och andra knivar med integrerade "choils". Dessvärre upphör likheterna där skulle det visa sig.

Ett handtag som gör sig bättre på bild än i hand skulle det visa sig

Sättet på vilket Batum Compact är gjord påminner om dyrare framelockknivar fast i andra och enklare material. Det vill säga en konstruktion med en låssida i stål och en presentationssida i G10. Den är sedan hopsatt med ett mellanlägg i ryggen skruvat med hela tre, förvisso små skruvar. Sättet att sammanfoga kniven tillsammans med det grova bladet och stålet i låset gör att kniven andas "överdimensionerad"/overbuilt. Frågan är om den är det? Kniven har ett fånglinehål för den som önskar ett sådant kan tilläggas. En inte helt dum egenskap hos en liten kniv då många önskar något att lättare fiska upp kniven med. Sen har företeelsen att göra hela konstverk av fånglingor spridit sig och de entusiasterna skall ju ha sitt.  

Jämförelse av två "forward Choils" på två olika Vox-designade knivar från CRKT tillverkade i Kina. 

På den översta, Pilar är det rätt gjort. Där återfinns även en jämn och bra fakriksegg. 

G10-ytan är tämligen slät som den tenderar att vara på billigare knivar. Det är dock inget jag har något emot och särskilt inte i det här fallet. Hade bara handtaget fungerat som tänkt så räcker formen till för att ge tillräckligt grepp. Alla yttre hörn och kanter på den här kniven väl slipade och fasade så på den punkten får Batum Compact godkänt. Men det finns kanter som missats, flera stycken faktiskt. Det gäller dels insidan på G10-sidan men framför allt snittet som gjorts för att bilda låsarmen. Där är kanten skarp, nästan vassare än eggen faktiskt. 

Om handtagets ursprungliga form kan jag inte uttala mig om då jag inte äger eller har känt på den större Batum. Men här är det tyvärr inte särskilt bra. Det går nämligen knappt att hålla i kniven utan att använda urtaget för fingret. I annat fall blir handtaget för litet varpå kniven förvandlas till en trefingerskniv med långt avstånd mellan fingrar och blad. Greppas hela kniven  kunde det vara bekvämt om det inte vore för att jag skulle skära mig direkt om jag försökte använda kniven på det viset. Det "choil" som finns är helt enkelt för litet och då har jag inga jättehänder med korvfingrar kan påpekas. Ett nödgrepp kan åstadkommas om man bara stoppar in yttersta fingerleden på pekfingret i urtaget. Men då blir greppet synnerligen krystat istället. Tråkigt eftersom CRKT med "Pilar" visade att det inte är några problem att göra det rätt på knivar även i den här storleksklassen och att de behärskar konsten om de bara lägger manken till.

Öppning och lås

Batum Compact öppnas med ett hål för tummen. Inte Spydercos runda signaturvariant utan ett mer ögonlikt, som ett Byrd-hål vänt baklänges. Det och en oval är de former som Voxnaes brukar nyttja i sina knivar.

Hålet fungerar knappt och är därför ingen favorit i det här utförandet. Det är storleken kombinerat med formen som ställer till det. Det är svårt att snabbt och intuitivt fälla ut bladet. Visst går det men man får lirka in tumspetsen och tänka medvetet på vad som görs för att bladet skall öppnas med säkerhet varje gång. Det är även lätt att slinta då man inte får in så mycket av mjukdelarna i hålet och kanterna är fasade vilket gör dem hala. Då återstår ändå att se hur den här kniven fungerar i kyla och i väta.  

Ett något för litet hål, åtminstone om det förses med så rundade kanter

Låset är åtminstone en halv fröjd. Ett välgjort ramlås i stål som har fått sig ett tillskott av ett översträckningsskydd. Om det är nödvändigt på ett lås i stål kan väl diskuteras. Men det finns och fungerar.

Batum Compact låser stabilt i alla fall

Funktionen är klanderfri, kniven låser varje gång, utan tendens till seghet hos låsarmen eller att den glider i sidled ens vid hård belastning. Det finns heller inget vobbel i bladet. Det var den positiva biten.

Att släppa låset är däremot inte lika nöjsamt. Det går tack vare fasade kanter på låsarm och presentationssida. Men Batum lider tungt av tillägget "Compact" även här. Utrymmet inne i ramen för att komma åt låset är inte stort givet knivens format. Det gör att det behövs lite press för att få in fingertoppen och det biter därmed i mjukdelarna på tummen varje gång låset frigörs.

Att bära

Batum Compact är en liten kniv med mjuka yttre kanter och i avsaknad av vassa hörn eller utstickande flippers. Vikten är inte avskräckande den heller då den hamnar runt hektot. Därför är den här kniven rätt sympatisk när den befinner sig i fickan. Det är kanske där den gör sig bäst faktiskt.

Ett på tok för fullklottrat clip som för all del fungerar såvida inte det inte fastnar i byxorna vill säga

Clipet är enkelt, i stål och kan flyttas mellan ändarna på handtaget men inte till motstående sida. Det sitter stabilt förankrat med två skruvar och fästet är försänkt. Spänsten är god och det är ingen risk att man tappar kniven. Eller nästan ingen skall jag snarare säga. Det sticker upp en bit kniv ur fickan när den bärs och det är ett kort handtag vi talar om så en liten risk finns faktiskt. Ju mindre knivar desto djupare i fickan vill jag ha dem av just det skälet.   

En detalj som irriterar mig är när man som här har låtit förtunningen av låsarmen vara på utsidan av kniven och det hålrummet sammanfaller med clipets spets eller snarare kontaktyta. Det gör att kniven ibland fastnar i tyget på vägen upp ur fickan. Inte varje gång men tillräckligt ofta för att jag ska notera det och irritera mig på det.

Sammanfattningsvis

Voxnaex formspråk är lätt att känna igen. Även på avstånd går det att tala om vem som står bakom den här kniven. Bladets konturer, knivens generella proportioner och hålets utformning är tydliga tecken som avslöjar upphovsmannen och det är det bästa försäljningsargumentet för Batum Compact.

Hans knivar är lite av en framgångssaga för stunden och inte minst är modellen "Pilar" ett gott exempel på det. Även det en CRKT-produktion för övrigt. Den har blivit en markant succé och en kniv jag för övrigt varmt rekommenderar i budgetklassen. 

Men allt är inte guld som glimmar. Om storebror Batum kan jag inte uttala mig men i  fallet Batum Compact blev inte allt rätt. På olika forum sägs det inte sällan om CRKT att de "förstör" goda knivar när de får tag i dem. Så långt vill jag inte sträcka mig men vill ändå rikta viss kritik av det slaget åt deras håll. Genom att i ytterst få fall variera sin formula överhuvudtaget ser man inte till knivens tänkta användningsområde alls utan stöper alla i samma form.

Alla knivar kanske inte passar som stålframelocks försedda med 8Cr13MoV i bladet! Men det är den kostym alla knivar får när de hamnar i CRKT-stallet. 

Jodå, en kopp kaffe är den värd men inte så mycket mer

I fallet Batum Compact är det inte så mycket materialvalet som spökar utan utförandet. Jag har tre stora invändningar mot den här kniven. 

• En återfinns faktiskt redan på designnivå och det är spetsen. Den är, ursäkta ordvalet, värdelös! Den här kniven är att betrakta som en kniv utan spets. Den är för trubbig från början och i det här utförandet slö och går därmed inte använda alls. Sen blir vinkeln på handleden mycket märklig om man faktiskt försöker jobba med den och när du väl lyckas få till det penetrerar den inget. Nä, ingen favorit för att uttrycka det milt. 

• Den andra missen tror jag är ett resultat av formatändringen. Det blev fel när Batum fick tillägget "Compact". Jag har tidigare talat om att alla knivar inte lämpar sig för att krympa rakt av*. Det som hände i det här specifika fallet blev framförallt att det "fingerchoil" man behöver för att få plats med hela handen på kniven blev för litet och man riskerar att skära sig. Det här är en kniv som behöver modifieras för att fungera som tänkt. Jag har efter det jag började plita på den här recensionen funderat på att förstora hålet något och ta bort den vassa klacken vilket skulle förbättra ergonomin avsevärt. Frågan är om kniven är värd det arbetet?

Sen finns en annan viktig detalj som inte mådde väl av att minska i storlek och det är öppningshålet. Det är alldeles för fippligt att använda och därmed inte bra det heller. 

• Den tredje invändningen rör exakt det som CRKT ibland får kritik för och det är själva genomförandet. I det här fallet brister såväl utförande som kvalitetskontroll. Det här är helt enkelt en dåligt producerad kniv! Det finns de som hävdar att det alltid är fallet när priset är så här pass lågt men det är en ståndpunkt jag inte delar. Moraknivar är alltid vassa oavsett prisklass och det finns gott om andra moderna fällknivar som likt den här är tillverkade i Kina som levereras med såväl egg som fasade kanter så upphovsland kan inte heller användas som argument. På mitt exemplar är snittet som gjorts för ramlåset så vasst att det går att skära sig på om du drar fingret eller handen längs med det. Men det är ändå eggen som är det stora sorgebarnet. Den som slipade den här kniven hade ingen bra dag på jobbet. Kniven är allmänt slö, eggen är ojämn i höjd och vinkel, den kantrar markant mot spetsen till och hälen utgör en lätt kälkbacke mot urtaget som påpekats är för vasst. Det går förstås att slipa om knivar men när det behöver göra med fabriksnya diton blir jag sur. Därtill är bladformen svår att följa. Men så brant buk är det mer komplicerat att behålla vinkeln korrekt så delvis förstår jag problemen som uppstått vid slipning.

Batum Compact, en kniv som kunde varit bra och kanske blir det om jobbet läggs ned på att slipa om bladet, modellera om ett choil och fila ned en mycket skarp kant

Så vad skall man då säga om den här kniven? Enligt mig är Batum Compact en kniv för den som uppskattar Voxnaes formspråk och vill ha det till ett budgetpris. Men tyvärr gör utförandet att jag utifrån det här exemplaret inte kan rekommendera den.

Jag vill nog trots det hävda att kniven i grund och botten är en sund design och jag vill tycka om den mer än jag gör. Utseendet tilltalar mig, ergonomin skulle efter modifiering troligen bli god, materialen är normala för prisklassen och den låser stabilt och bra. Vad man tycker om bladformen är personligt men vill du likt mig ha en kniv med spets så överväg andra alternativ. Den var trubbigare än jag kunde avgöra utifrån bilder.

Men Batum Compact kunde verkligen tjäna på att levereras i bättre skick till köparen så har du möjlighet att antingen känna på kniven själv eller be säljaren besiktiga den så rekommenderar jag det förfarandet.

Har du inte det tycker jag du skall köpa en Pilar istället! Då får du Jespers eminenta formspråk och på köpet en mycket bättre kniv. 

Länk till tillverkarens hemsida

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 62 mm
Godstjocklek: 3,7 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC 58-60
Handtag: stål med presentationssida i G10
Lås: ramlås i stål

Producerad av: Columbia River Knife & Tools, CRKT, tillverkad i Kina.



/ J - inte imponerad

* OKC RAT2 eller Buck Vantage till exempel. Ett bättre förfarande är oftast att göra som Spyderco gjort med Delica kontra Endura. En krympt version men som inte är identisk.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre