Knivrecension Kershaw Camber

- den perfekta fickkniven del 26 eller "det bidde en tumme"

Dags att återgå till min evigt pågående serie "jakten på den perfekta fickkniven". Som ni kanske redan förstått vid det här laget lär jag aldrig hitta den. Det finns för många parametrar och personliga preferenser för det. Men på vägen tänker jag mig att vi kan ha kul och knivbilda oss lite tillsammans. 

Om dagens objekt känner jag för att utbrista: Jaha Kershaw, den inte bara minskade i storlek utan till slut krympte den så mycket att den försvann. Camber blev en kortlivad kniv i Kershaws synnerligen digra modellprogram. Detta kan synes lite märkligt då den delvis var tänkt att ersätta den Ken Oniondesignade storsäljaren Blur.

Kershaw 1678 "Camber"

Receptet för att uppnå tänkt framgång var att göra nästan samma kniv en gång till fast med några justeringar förstås. Tanken var att modernisera kniven. Storleken krymptes, S30V stålet som tidigare funnits på några få modeller blev standard på Camber men den största skillnaden var att tumknoppen fick ge vika för en trendig flipper. Kvar blev ett övergripande släktskap i linjerna, aluminiumhandtaget och speedsafesystemet. Jag ämnar återkomma med en direkt jämförelse dem två emellan vid senare tillfälle.

Som synes är Camber mindre och rakare i linjerna än Blur

Namnet som sådant är passande då det är ett engelsk ord som syftar till något som är välvt eller krökt vilket handtaget på den här kniven är.

Blad

Bladformen på Camber är enklare och mer renodlad än på sin föregångare Blur. Båda är droppoints men här återfinns inga recurves eller andra utsvävningar från grundtemat. Det enda som hindrar bladet från att vara helt rent är att ryggen är uttunnad på mitten. Falskegg vet jag inte om jag vill kalla det då den slutar innan spetsen tar vid. En detalj som mest är kosmetisk men även bidrar till ett något lättare blad och förbättrad balans.

Enkelt och kompetent. Formen följer det tänkta användningsområdet, EDC

I mitt tycke är bladet elegant fast på gränsen till anonymt. Ytan har fått sig en mycket väl utförd stentumling vilken motstår repor bra. Det finns heller inte mycket till text på bladet. På en sida talar Kershaw om modellnummer och säger att kniven är patenterad. I liten font kan även stålsort läsas för den intresserade. Annars inga stora logotyper eller liknande. Det finns inga tumknoppar, ricassos eller märkliga slipningar som stör funktionen. Det här är genomgående ett mycket praktiskt blad.

Visst finns det text men inte allt för stor i alla fall. Den upplyser bl a om att S30V återfinns i bladet

Stålet är det utmärkta CPM S30V och av det har man tagit tre millimeters grovlek och gjort ett blad som mäter runt sju och en halv centimeter på längden. Slipningen är flat och sträcker sig nästan över hela bladet höjd. 

Ursprungsskärpan gör ingen besviken och kniven var redan utan åtgärder riktigt vass. Det gäller även spetsen som är just det - spetsig! Sen kan jag inte låta bli att tycka att kniven är något för tjock bakom eggen vilket är en egenskap den delar med många, kanske majoriteten av moderna knivar. Troligen ligger alla jäkla tortyrtest som utförs på knivar bakom det. Ingen tillverkare vill figurera på Youtube-klipp där deras produkter går sönder. Kan man inte bända upp en ammunitionslåda med sin fällkniv tycks de inte vara bra.

När kniven används uppträder den exakt som den ser ut. Det excellerar när det kommer till att ta fram kniven, utföra små snabba uppgifter och stoppa undan den igen. Ni vet att ta sig in i krympplast, kapa ett buntband, döda en kartong eller två, öppna paket och liknande. För övrigt kan tilläggas att det är en riktig kartongmördare. Något att tänka på så här i juklappastider. 

För att testa geometrin har den som vanligt fått ägna sig åt lite kökstjänst. Det nästan helt flatslipade bladet parat med skärpan i eggen gör att den är riktigt duglig sett till begränsningarna då - att bladet är för brett och att den inte matchar en köksknivs tunna egg. 

Det relativt bastanta bladet eller snarare det faktum att det inte är så långt och att eggen går ända fram till handtaget gör att det går att ta i om så behövs. Därför går det över förväntan att tälja sig en korvpinne och en vandrarstav också. 

Men som alla mindre fällknivar är handtaget för tunt för att ägna sig åt det någon längre stund. Då kommer du att få blåsor. Men sen kan jag inte komma ifrån att den där extra lilla centimetern från storebror Blur saknas. 

Stålet är som vanligt utmärkt höll jag på att skriva. Men det är faktiskt min första Kershaw med det atkuella stålet. Även de klarar att förvalta de överlag mycket goda allroundegenskaperna som CPM S30V besitter. Det är ett stål som är rosttrögt men framförallt slitstarkt och jag har inte behövt slipa om kniven än. Någon liten kontakt med skärpstålet och det är på banan igen. 

Handtag

Liksom sin föregångare är handtaget gjort av aluminium som fått ett tillskott av "Trac-Tec" för att öka friktionen och förbättrar fästet. Konstruktionen är sluten med "flytande backspacer" som tillsammans med tre skruvar håller ihop kniven. Resultatet blir ett lätt och stabilt handtag.

Ett enkelt men ergonimiskt handtag i aluminium med inslag av Trac-Tec

"Trac-Tec" är Kershaws namn på ett gummliknande material. Det ger gott grepp utan att fastna alltför mycket mot byxtyg. I början var jag skeptisk till det på Blur då jag befarade att det skulle slitas fort och bli blankt med tiden. Den farhågan bekräftades aldrig och det fungerar faktiskt utmärkt även efter många års användning. 

Sen kan jag inte låta bli att tycka att det krympta formatet medför en försämring när det kommer till handtaget. Det är förstås ytterst individuellt men på det här handtaget är det precis att min hand får plats. Alla fyra fingrar går att klämma in för ett fullgott grepp. Problematiken känns dock igen från andra mindre knivar som öppnas på det här viset. Själva flippern stjäl utrymme helt enkelt.

Formen på handtaget är däremot utmärkt och det finns faktiskt inga grepp som inte kan användas. Min brasklapp handlar om flippern. Som nästan ALLA flipperknivar är den i vägen vid arbete till exempel mot en bänk eller skärbräda. Det är metall som sticker ut och ställer till förtret. 

Öppning och lås

På modernt manér är det här en kniv som öppnas enbart med en flipper. Den tanken förstärks av att kniven är försedd med Kershaws patenterade "Speedsafe" som var det första assisterande systemet på marknaden. Uppfinningen är förstås mycket äldre då det egentligen bara handlar om en stilett vars fjäder inte tar lika tidigt och som aktiveras på alternativt vis. En uppfinning som tillkom för att kringgå märkliga lagar. 

Kritiken mot Speedsafe har varit att den skallrar. Det gör den även på min annars superba Blur. Det kommer sig av att fjäderspetsen när den inte belastas kan röra på sig i handtaget. Det kan förekommas genom att t ex fetta in den. Det positiva är att det inte behövs på Cambern. Inte än i alla fall, den är knäpptyst vilket är uppskattat. Jag är inte förtjust i knivar som låter.  

En mycket liten flipper som emellertid fungerar utmärkt ihop med Speedsafe

Som vanligt höll jag på att skriva så fungerar den funktionen utmärkt även på Camber. Kershaw kan det här med fjäderassisterade system vid det här laget och flippern är väl avvägd för det. Funktionen är utmärkt. Lätt att komma åt, kvick och säker på så vis att bladet alltid kommer ut. Själva "knappen" har försetts med ett par spår för ökat fäste vilka fyller sin funktion och är nödvändiga då det inte är mycket yta för fingret att ta spjärn emot.

En linerlock som är väl gömd med hjälp av små toleranser och hög precision

Bladet hålls sedan på plats av en linerlock. En ibland förbisedd lösning i ramlåstider. På ett aluminiumhandtag är det nästan ett måste*. Den här varianten är extremt välgjord och när de är det tillhör linerlocks mina favoriter. Camber låser stabilt som tusan och  utan minsta tillstymmelse till glapp eller spel och är lätt att både komma åt och släppa. Konstruktionen är mer än stark nog för mina behov och har den fördelen framför ramlås att inte knivens geometri ändras när låset fallet på plats och man slipper även fenomenet med en "låssida" och en "presentationssida"**.

Att bära

Kort och gott tillhör Camber toppskiktet när det gäller hur den uppträder i fickan. Grunden återfinns i ett mycket bra clip sett till funktion. Kniven sitter lågt och diskret men är ändå lätt att nå. Precis som jag vill ha det. Det som ligger i vägen för ord som "perfektion" är att skruvarna som håller det på plats är i vägen. Enda sättet att undvika det är en mer avancerad lösning där man fäster clipet från insidan av ramen för att slippa utstickande skruvhuvuden. Något som jag aldrig sett på knivar i den här prisklassen.

Utseendemässigt är det mest neutralt. Det är en svart, vikt metallbit helt enkelt. Här vet jag att det finns de som är helt besatta av "skulpterade" clip trots att de i nio fall av tio är betydligt sämre än sina "fjäderkompisar". Skälen är förstås estetiska. Jag tycker väl att funktion skall premieras framför hur de ser ut eftersom jag i så fall anser att knivar är absolut snyggast utan clip alls. Men skall det delas ut poäng på området så vinner det här inga skönhetspris. Men det är genomtänkt och fungerar. 

Ett suveränt "Deep Carry"-clip sånär som på skruvhuvudena

Förutom clipet är Camber fickvänlig eftersom den är lätt och har diskreta yttermått. Kniven väger in precis över hektot och lägg därtill att den vikten är välbalanserad och som sagt sitter lågt i fickan. Det gör att kniven inte skvalpar omkring i fickan vilklet kan bli fallet med knivar som väger mycket och sitter högt.

Det enda som stör harmonin i paradiset är flippern som förstås sticker ut som en liten fågelnäbb i fickan. Men för att vara en sådan är den ändå tämligen diskret måste medges. Det är annars ytterligare en nackdel med flipperknivar som sällan nämns. De vill äta upp andra saker som förvaras i samma ficka. I synnerhet om kniven är lite större med längre handtag som sträcker sig mot botten av fickan. 

Sammanfattningsvis

Camber är en kniv med två styrkor - bladet och handtaget! Är inte det hela kniven undrar vän av ordning? Det ligger något i det. Men det här ÄR en bra kniv sett ur många aspekter och vägs de samman får du en riktigt bra "EDC-kniv". En kniv som kanske inte är bäst i något enskilt avseende men som briljerar som välavvägd kompromiss.

Kershaw Camber, en riktigt bra "EDC-kniv"

En separat jämförelse med sin mer namnkunniga föregångare Blur kommer som sagt senare. De största förändringarna återfinns i ett någon mindre format och övergång till flipper från tumknoppar samt en uppgradering av stålet redan i grundutförande.

Vad man tycker om ändringarna är förstås avhängigt av de personliga preferenserna. Uppenbarligen blev kniven ingen större försäljningssuccé då den nu utgår ur sortimentet. Det hindrar den inte från att vara en mycket bra kniv. För en relativt modest penning erhålls en styck kniv med ett högkvalitativt stål som utnyttjats i ett både elegant och användbart blad. Ergonomiskt får kniven mer än godkänt även om jag tycker att föregångaren är snäppet bättre på det området. 

Länk till tillverkarens hemsida: Kershaw Camber.


Specifikation Kershaw 1678 "Camber":

Längd utfälld: 183 mm
Längd hopfälld: 107 mm
Vikt: 108 g
Bladlängd: 76 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: 6061-T6 aluminium
Lås: linerlock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i Oregon, USA


* Även om t ex "Subframelocks" som på Kershaws egen Knockout är ett alternativ. 
** En nackdel med det som sällan eller aldrig nämns är nämligen att balansen inte sällan blir märklig eftersom presentationsmaterialet, exempelvis kolfiber eller G10 ofta är lättare än låssidan som vanligen är gjord i titan. Är den gjord i stål blir förhållandet ännu tydligare. Du får en kniv som tenderar att vilja "kantra" i handen om den greppas löst.  


/ J - not Cambersome

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre