Jagdkommando

- en reflektion kring samlandet och dess egenvärde

För stunden plitar jag på ett blogginlägg med den tänkta rubriken "Mitt Stall". Den handlar om käpphästar jag hyser när det kommer till vad jag personligen gillar och inte gillar hos knivar, vilka detaljer jag först undersöker på en ny kniv och vad som fungerar som en kalldusch för intresset. Bäst jag satt där och funderade kring ämnet dök ett närbesläktat tema upp som jag ämnar dryfta här.

Inte en käpphäst men kanske en mental åsna i alla fall. Det handlar om att inte erkänna samlande som legitimt användningsområde. Det är egentligen inte så ofta jag hör det från "utomstående", det vill säga de som inte är lika knivtokiga som undertecknad och du som läsare av den här bloggen. I deras ögon är vi ändå galna allihop.

Snarare kommer det från några av de som samlar själva. Jag misstänker att de tycker att det förringar värdet hos kniven/eggredskapet/det knivliknande föremålet de har införskaffat. Intresset kostar ju såväl tid som pengar som bekant. Det gör att det blir en laddning knutet till föremålet på ett vis som det inte förtjänar. I resonemanget undantar jag riktigt dyra knivar, vad det nu är. Men många av dem återfinns fotograferade av "Sharp by coop".  Där hittar du knivar vars användningsområde står klart och inte behöver diskuteras. De är enbart samlarföremål!

Gränsande till det här fenomenet ligger även det som på engelska brukar kallas "fanboys", de som försvarar ett märke mer eller mindre intensivt beroende på hur långt smittan spridit sig. Den senare kategorin ser all kritik mot ett visst märke som ett påhopp på deras egen person då de sammankopplar sina smakpreferenser med egenvärde. De reagerar därför häftigt och personligt när någon påpekar att Emerson har dålig byggkvalité, att Spydercos är fula eller att Medford inte är en kniv utan ett fällbart bräckjärn. Eftersom de gillar märket/modellen/produkten ifråga så måste åsikter riktade mot dessa gälla även dem själva. Det finns spaltkilometer skrivet om ämnet i ämnen som psykologi och socialpsykologi så det lämnar jag därhän. Men det är värt att reflektera över. 

Fula?

Det finns många exempel på det här fenomenet och i knivkretsar brukar de flesta stora märken ha "hangarounds". Spyderco och Benchmade kan tjäna som exempel men ofta blir det hetare och vildare diskussioner desto dyrare knivarna är och därför upplever jag anhängare till Medford, Emerson, Hinderer och Chris Reeve som mer högljudda, bara för att nämna några.

När det gäller samlandet som egenvärde tenderar jag att återkomma till Microtechs "Jagdkommando", inte för att hacka på den specifika modellen utan för att den är ett så lysande exempel på vad jag avser i det här fallet.*

Den är komplett oanvändbar ur praktiskt perspektiv. Det gäller även det den påstås vara bra till - att ha ihjäl folk med. Den är nämligen inte ett bra vapen oavsett hur de jäkla sårkanalerna må se ut, något som bisarrt nog diskuterats på flera forum vid upprepade tillfällen. Det finns många argument till varför den inte är bra men jag nöjer mig med att säga att historiens dom därvidlag är hård. Korkskruvar är inte bra vapen och har aldrig varit det för då hade de förekommit på den tiden när blankvapen verkligen användes. Som jag brukar säga, intet är nytt under solen. Det var inte Microtech som uppfann flereggade spiraler även om många tycks tro det. Idén har återupptäckts sporadiskt inte minst inom fantasygenren men är att betrakta som en död gren i eggvapnens evolutionsträd. 

Jagdkommando är ett samlarföremål. Ett tämligen dyrt sådant för att vara massproducerat men det behöver inte motiveras mer än så. Men det blir lätt fånigt när det argumenteras för något annat. Så vänligen sluta med det, hitta inte på användningsområden som inte finns. Var stolt samlare! Folk gillar guld också och har alltid gjort även om det länge var en tämligen värdelös mjuk metall till man kom på att den leder ström. 

Studieobjekt

Sen får jag väl tillägga att det finns ytterligare ett användningsområde för knivar numera. Vi kan kalla det "knivar som studieobjekt" tills vidare. Jag och alla andra som ägnar sig åt att recensera och skriva om knivar kan tjäna som goda exempel på det. I ett vidare perspektiv kan även alla som äger ett Instagramkonto med vass inriktning eller ett Youtubekanal räknas dit. Det vill säga man ägnar sig åt fotografering, jämförelser och skrivande eller inspelande av filmer av våra kära eggföremål och närbesläktade "EDC-prylar". Det har nästan blivit ett nytt skott på intresseträdet möjliggjort av diverse sociala medier.

Det gäller i alla fall mig. För stunden ägnar jag mer tid åt att testa, jämföra, fotografera och skriva om knivar än att använda dem dagligdags. Den här texten är ett bevis på det!

/ J - stolt knivsvamlare


* Jag låter med flit bli att närma mig ämnet "äkta" customknivar. Det är ett begrepp som inte är okomplicerat det heller idag. När är en kniv handbyggd och när är det en "mid tech"?


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre