Om "Freedroppers"

Många tillverkare verkar nuförtiden sträva efter att användaren skall bli av med åtminstone någon liten kroppsdel om denne inte är extremt uppmärksam när knivar fälls ihop. Man vill tillverka fingergiljotiner. 

För att uppnå det använder man sig vanligen av ett koncept som utgår från ett blad med mycket stål i som gör det tungt och därmed skapar mer moment. Sen kombineras det med goda toleranser även om det framförallt är kullager och en trimmade "detents" som förespråkas för önskat resultat. 

Därefter är du redo att effektivt kapa fingertoppar på löpande band. 

SanRenMu 963 faller precis så fritt det går till fingrarna tar emot

Frågan är varför? Jim Skelton* och andra liknande figurer med god spridning är svaret. Själv föredrar jag en mer "hydralisk" känsla i mina knivar om jag får tycka något. Det vill säga eftersom jag inte BARA leker med mina knivar och gillar de fingertoppar jag har så vill jag att knivarna skall löpa lätt men helst inte falla helt fritt när låset släpps. Det är nämligen inte praktiskt. 

Av någon anledning finns det en kategori knivmänniskor som ser förmågan att få bladet att falla fritt som det yttersta måttet på god kvalité. Man säger "ahh" och "åhh" i olika tonarter och använder sig av uttryck som "smooth as glass" och "effortless" för att beskriva känslan i otaliga recensioner och omdömen.  

Då skall jag vara elak och säga att det är det inte alls! Det ultimata testet alltså. Faktum är att det finns rätt många budgetmärken och budgetmodeller som klarar av den bedriften också. Det tarvar inte kullager, faktum att det inte ens är nödvändigt med glidlager i brons eller den minsta droppe olja. Så var det sagt. För att ta några konkreta exempel:

• San Ren Mu 963 (numera Real Steel 963) - en kniv med lågt pris vars blad löper på nylon eller kanske till och med billigare plastglidlager om jag minns rätt. Inget glapp eller spel och trots det har den inga problem med att få bladet att dingla fritt och falla in av egen vikt.
• Helt fritt faller även bladet på min något dyrare MCusta när spärren hålls inne. Även den på glidlager i nylon även om deras variant är unika för märket. Den har gett mig mer än ett litet snitt i fingrarna då kniven även är mycket vass. 
• Bronslager hittar du i Benchmade Mini Griptilian men den faller lika fritt den när det kända Axislåset släpps.  
• Kullager återfinns förvisso i Real Steels "Sea Eagle" vars blad är en "freedropper" men det är fortfarande en budgetkniv.

Spyderco PM2, det här specifika exemplaret har så lite friktion att bladet vill studsa ut igen

Minst motstånd av alla knivblad jag äger bjuder emellertid min Camoversion av Spydercos PM2 på. Det blir extra påtagligt då min svarta version som kontrast är närmast seg. Trots avsaknad av glapp i bladet faller den FÖR lätt. Den går nämligen inte att hålla med bladet uppåt när man fäller ihop den. Då löper bladet så smidigt att det ofelbart studsar ut igen istället för att låta sig hållas kvar i stängt läge. Istället måste man lägga kniven lite på sidan för att minska vinkeln och därmed farten på bladet för att det skall fungera som tänkt är.

Lite kul är det ibland men inte vill jag se det på alla knivar och inte tusan är det särskilt svårt att uppnå.  

/ J - i fritt fall


* För den som inte känner till honom så är han en mycket egocentrerad amerikansk klock- och knivsamlare som har en hysteriskt dyr knivsamling som han visar upp på IG och YT. I sina många och långa videos avslöjar han ständigt att han älskar bling och dyra material, att han inte vet något om ergonomi eller användning och att utseende alltid går före funktion.