Det sköts en björn i de uppländska skogarna om det var igår eller möjligen förrgår. En stackars ensamströvande hane som gick vilse och har setts i trakterna de senaste femton åren eller så. Väckt ur sitt försök att försova sig fram till våren och skita i jobbet fick han tumla upp. Då hade jag också blivit arg! Hur som haver gick han till anfall mot en jägare, blev dömd och arkebuserad på plats.
Det fick mig att tänka på jakt. Och jakt handlar den här kniven om även om det är synnerligen indirekt. Den är tysk, den är traditionell, den är tung och är absolut inte lämpad till att ta ur eller flå djur. Men det är en Hubertus och sankt Hubertus är jägarnas skyddshelgon. Det anrika tyska företaget gör utöver klassiska fickknivar även en mängd jaktknivar. De gör till exempel sådana där anskrämliga vidunder med hjortklövar till handtag. Det kan vara det fulaste som existerar! Om det inte är det så är företeelsen i alla fall med och tävlar om det föga ärorika priset.
Just det här exemplaret är min enda från Hubertus och är ur deras "Slimline" vilken omfattar ett par tre modeller där den största är en riktig bjässe som dessutom kan fås med krisblad för den intresserade.
Det är en intressant kniv så till vida att det är en klassisk "leverlock" där såväl öppning som lås sköts med en liten utfällbar hävarm. När den är infälld utgör den även ett skydd mot oavsiktlig avfyrning som vida föregick alla moderna varianter. På bilden syns den redo för att fälla ut bladet.
Egentligen ville jag vid tiden för inköpandet ha en annan modell med mer traditionella rundade former men de var för dyra. Även den här kniven ökade hastigt i värde några år efter det att jag köpt den. Det var på nittiotalet någon gång.
Det är en mycket tung kniv med enkelt stål byggd på klassiskt vis. Den är dock välbyggd och gedigen men kan inte mäta sig med modernare konstruktioner när det kommer till precision och toleranser. Materialet i bolstren är elfenbensmicarta. Det började nästan vitt och har nu gulnat precis som gamla betar. Materialet togs fram just för att ersätta elfenben i bland annat klaviatur.
Det är en sympatisk fickkniv för att modellen har historia. Praktisk? Nä - den är blytung för sin storlek och har kanter både här och var så det skulle jag inte påstå.
/ J - känner sig jagad
#aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar