Ny kniv - Civivi Over Yonder

Att Civivi är ett företag som generellt är kompetenta och vet vad de gör är bekant vid det här laget. Beträffande precision i tillverkningens alla moment går de från klarhet till klarhet. Eggar är skarpa, kanter och hörn på handtaget är det inte. Låsen är smidiga och lättanvända och ofta blixtrar det till när knivarna skall fällas ut. Överlag brukar de tekniska aspekterna hålla mycket hög standard.

Kritiken som ibland riktas mot Civivi hamnar på ett annat plan. Att det släpps nya modeller för tätt helt enkelt. Visst, jag förstår delar av kritiken men du är inte tvungen att köpa alla och det går inte att förneka att chansen att hitta en favorit som passar just dig ökar. Men för att det skall gälla måste designen ändå locka eller sticka ut på något vis. Annars finns risken att de försvinner i mängden. Den här modellen lyckades sticka ut tillräckligt i just det här utförandet för att jag skulle titta på den en gång till. Sedan finns förstås ytterligare en faktor som spelar in. En som vana läsare av bloggen nog kan gissa sig till.

Civivi Over Yonder

Over Yonder heter modellen som sagt och att jag hade höga förväntningar beror förstås på att jag äger och tidigare har recenserat lillebror Yonder. Båda knivarna är förstås designade av Zac Whitmore, även om det i det här fallet mer kanske handlar om att skriva ut skissen på papper och sträcka ut den! Skämt åsido, så lätt är det inte att vare sig förstora eller krympa befintliga modeller. Handtag med fördjupningar för fingrar som inte passar längre, clip som inte orsakade skav gör plötsligt det och så vidare. Vissa hänsyn måste tas.

Over Yonder mäter strax över nitton centimeter, närmare bestämt 191,2 mm om vi får tro hemsidan. Jag brukar avrunda men det betyder i runda slängar att den är lite drygt två centimeter längre än originalet. Frågan jag skall försöka besvara är om den lilla biten gör någon skillnad? Bladet har vuxit till 85 mm på längden men tjockleken är föredömliga 2,2 mm. Det är tunt för en modern fällkniv. Om du kombinerar det med hur tunna Civivi brukar slipa sina fällknivar nuförtiden förstår ni att den här kniven kommer att skära mycket väl. Bladstålet är ett kompetent budgetstål i det så ofta använda 14C28N. För er som inte brukar läsa mina texter kan jag säga att det är ett av mina favoritstål av de enklare varieteterna. Bladet är flatslipat och har fått en satinfinish. Formen är närmast en Spey Point. Det kan nämnas att bladet är omkring tre centimeter högt vilket ger god balans åt utseendet.

Handtaget är det som sticker ut på det här exemplaret. Som vanligt med Civivi finns fler alternativ men jag önskade något lite mer "blingigt" så blicken drogs mot det här materialet som är G10 som kombinerats med aluminiumfolie. Effekten påminner om skimret som kan fås från äkta abalone eller pärlemor. Framförallt var det inte svart. Inget fel med det men jag har rätt många av den sorten.

På nya Over Yonder är handtaget 106 mm, tjockleken 11,6 mm och höjden 25 mm som mest. Skillnaderna från den mindre är inte enorma men det förvandlar en liten EDC-kniv till en mer mediumbetonad EDC-kniv. Resultatet blir en kniv som faktiskt ligger bättre i handen och känns mer ämnad åt något tyngre uppgifter. Samtidigt är det ingen grovjobbare med den profilen och det tunna bladet. Vikten pekar åt det hållet också då den är så låg som 87 g.

Over Yonder är vad jag tror blir en ny succé för Civivi

Bladet fälls ut med tumknoppar och låsningen sker med Civivis variant av cross bar-lås. Funktionen både vad gäller att få fram bladet, känslan när det sitter fast samt hur det är att fälla in igen håller sedvanlig toppkvalitet. Har ni aldrig provat en kniv från det här företaget kan ni börja här. Men det är lite att gå händelserna i förväg. Det slutgiltiga omdömet lämnar jag till recensionen. Men mycket av känslan när kniven manipuleras kan härledas till väl -designade och -placerade dubbelsidiga tumknoppar, ett lagom starkt lås vars omegafjädrar är trimmade väl för att ge bra snärt till öppningen. Sen kan tilläggas att bladet löper på keramiska kullager och att det naturligtvis går att öppna kniven på alternativa sätt för den som föredrar det. Med det avses pekfingersnärt och inte minst genom att lossa låsarmen som även håller bladet på plats i infällt läge.

Det råder ingen tvekan om att det här är en mycket kompetent kniv som passar väl till många olika typer av arbetsuppgifter. Men så var det det där med designen. Jag tycker om den för att känns harmonisk i proportioner, den ser "praktisksnygg" ut samtidigt som handtagsmaterialet skänker något lite extra.

För mig var den här kniven vad man ibland kallar en "no brainer", det var bara att slå till. Det grundades mest på att jag gillade ettan men tyckte att den var något för liten. Nu skall jag se om jag står fast vid de orden lite senare.

Civivi Knives

/ J - övertygad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Al Mar B21 Folder

 

-  en flexibel bjässe

Känslan av deja vu är stark i det här fallet. För den som tycker sig känna igen den här kniven är inte helt fel ute. Jag har tidigare presenterat och recenserat en kniv från Al Mar som är mycket lik den här. Det är förstås dess nära släkting B-21  jag talar om. Med det i åtanke är det inte så långsökt att se varifrån namnet på den här kniven härstammar då en av få saker som skiljer dem åt är förmågan att vikas på mitten. Således heter den här B-21 Folder.

Al Mar B-21 Folder

Bakom namnet "B-21" döljer sig en tanke då det står för Bowie for the 21th century, en modern tolkning av ett gammalt koncept med andra ord. Särskilt modern blir den i det här fallet då det översatts till fällknivsformat. Mannen som formgett den här kniven är förstås Kirk Rexroat.

Släktskapet är inte svårt att spåra

Hans namn kan för övrigt hittas på fler knivar från Al Mar Det började tidigt, redan 1997, med att han tillverkade en customkniv kallad "Havanna Clipper" åt Gary Fadden som då var ägare till företaget. Sedan dess har Rexroat även designat knivar som Back Up I, Back Up II och inte minst Payara. Den sistnämnda har släppts i en ny version som jag recenserat. 

Kirk Rexroat har designat även den fällbara versionen av B-21

Kortversion: Al Mar B-21 Folder, en robust och mångsidig fällkniv tänkt att ersätta en fastbladad kniv

Blad

Liksom ett flertal andra detaljer påminner det här bladet om sin fastbladade släkting. Den bygger på ett modifierat Bowie-blad vilket i grund och botten förstås är en clip point. Men här blir beskrivningen något mer omfattande. Bowie-delen består främst av den djärvt klippta spetsen men sin för typen karaktäristiska falskegg. 

Modifieringen återfinns i den tydliga böjen som hittas i bladryggen, en detalj som dessutonm förstärks av tumrampen som leder fram till den. De skapar fler sätt att greppa kniven på.

Det modiferiade Bowie-bladet går igen även i fällknivsversionen av B-21

Att det här är en relativt stor fällkniv avspeglar sig i måtten på bladet. Det är 95 mm långt och 35 mm högt. Tjockleken är 3,3 mm vilket inte känns överdrivet med tanke på knivens tänkta användningsområde som "taktisk"/friluftskniv. Men för all del, den hade varit hållbar nog med ett blad på 3 mm också. Vad som ibland tycks förbises är att höjden på bladet förstås bidrar till styrkan i allt utom om man använder  sin kniv som bräckjärn. 

En sak som bidrar till det robusta intrycket är valet av stål. D2 är inget extraordinärt material och ibland  gillar jag det inte då jag med ett antal knivar har haft problem med korrosion. Ibland räknas D2 som "semirostfritt" men det vet jag inte om jag håller med om. 

Men i det här fallet känns valet korrekt då det är ett stål som tål mycket stryk. Det flisar sig inte lätt och det går att få riktigt vasst. Givet att härdningen är bra så håller det dessutom skärpan länge. Fabrikseggen på B-21 var för övrigt mycket bra, vass och relativt jämn. 

Stålet fått en satinfinish vars blanka yta hjälper till att hålla rosten borta. Märkningen är för övrigt tämligen diskret med Al Mars nya logga, den utan rött i, på en sida  och modellbeteckning, designer och tillverkningsland på andra sidan. Mycket information men i litet format. 

Stålet som använts är D2

Sedan har man valt en tämligen brant egg och ett blad som förvisso har en hög flat (inte full) slipning. Sekundäreggen är 25 mm hög. Därtill är kniven för att bli extra tålig hela 0,7 mm tjock bakom eggen. 

Det påverkar förstås hur kniven fungerar i olika material. Det står klart när man använder kniven att den är mer tänkt som frilufts och kanske jaktkniv än för typiska EDC-sysslor. Det är inte världens bästa kartongdödare men den var inte heller tänkt som det. Samtidigt skall det inte överdrivas, det är nyanser det handlar om. En vass egg och ett stadigt handtag gör att det bara är att köra på och dessutom längre än de flesta givet den goda ergonomin. Så det går att strimla stora mängder kartong, bara inte så lätt som med de för ändamålet bästa knivarna. 

Väsentligt mycket bättre fungerar den i kött. Jag är inte jägare men har testat den på blandade grisdelar, läs kotletter och kareér för att bilda mig en uppfattning. 

Trä i olika tillstånd, färskt och torrt jämte rep av olika typer är andra saker som den här typen av kniv måste hantera väl och det gör den. Det är ju bland det vanligaste man kommer i kontakt  med om man är utomhus i någon form. 

Sedan är spetsen en fröjd. Vass nog för småarbeten samt stark nog för  att inte gå av. Geometrin gör även att den penetrerar till exempel tjockare plast på ett utmärkt vis. Småarbeten jag ofta utför är mindre "kirurgiska ingrepp" på min egen person i form av att pilla ut metallflisor ur händerna. Som knivkastare är det frekvent förekommande. Även till det fungerar den här spetsen. 

Handtag

Det uppseendeväckande bladet matchas av dito handtag. Här har vi en djärvt blåanodiserad ram och en allmänt skulpturalt utseende. 

Det resulterar i sin tur i ett handtag med många detaljer värda att notera. Vi kan börja med att konstatera att det har både rejält med skydd mot att halka framåt och bakåt. Det märks att Rexroat var ute efter ett handtag som fungerade till diverse olika uppgifter. Framåt hittas ett fingerskydd samtidigt som ovandelen utgör en tumramp. Både hängslen och livrem med andra ord. På samma vis sväller handtaget baktill till en "anknäbb" som förhindrar att användaren glider bakåt när man skär. 

Handtaget är både rymligt och flexibelt

Det skulpturala utseendet kommer sig av sidopaneler i G10 som är rejält formade. Som mest är de kring 4,5 mm tjocka. Men de är både välvda och tunnas ut framtill. Hela kniven är 15 mm tjock som mest och som minst endast 6,5 mm vilket är närmast unikt. Men det finns en finess med det som jag återkommer till. 

Längden på hela handtaget när kniven är hopfälld  är 130 mm och användbart utrymme för fingrarna är 90 mm. Även om det är en sanning med modifikation beroende på hur många sätt det finns att variera greppet på. Sedan är bakre delen av handtaget utformat så att skulle det behövas en centimeter till om du bär tjockare handskar till exempel, så fungerar även det. 

I ryggen syns den blåanodiserade ramen samt en back spacer i stål

Konstruktionen är något speciell jämfört med de flesta fällknivar av ett par skäl. En sak som sticker ut är förstås den blå färgen som använts som accentfärg. Men det som är mer unikt är hur stor del av ramen som är i kontakt med bladet kring pivotskruven. Det ger en väsentligt mycker styvare och tåligare fällkniv i sidled. En detalj som ofta förbises när man skall tillverka stadigare fällnivar. Oftast har tillverkare endast talat om låsstyrka i det fallet. 

När vi talar om styrka kan tilläggas att ramen inte är lättad på något vis. En av de saker som tillsammans med måtten, back spacern i stål samt de många skruvarna förstås bidrar till den höga vikten. Med många skruvar avses att sidorna är fastsatta med tre små T6-skruvar per sida men det är inte de som håller ihop ramen. Det gör ytterligare tre lika små skruvar per sida utöver pivot-skruven. Den är för övrigt en stabil T10. Man har lagt krut där det behövs. Men det gör att inte mindre än tretton skruvar återfinns i den här kniven trots att den saknar clip. 

Balanspunkten hittas precis bakom fingerskyddet. B-21 är riktigt bekväm i alla vanliga grepp...

Formen som beskrivits ovan ger ett mycket mångsidigt handtag. Det passar förstås utmärkt i ett hammargrepp, konstigt vore det annars eftersom det är kraftig fällkniv och det är den fattning som ger mest kraft.

Sedan kan B-21 Folder hållas i två varianter av sabelgrepp, både med tummen på tumrampen men även med pefingret precis bakom eggen på den flata delen av bladet där och med tummen i den fördjupning som finns på bladryggen. Det gör att du kan komma betydligt närmare det som skärs vilket är utmärkt vid detaljarbete. 

...samt i några till. Faktum är att det här handtaget fungerar i alla olika grepp

Pekfingret vilar naturligt på ovansidan av bladet vilket gör att även det greppet känns bra. Sedan är den här kniven riktigt bra att hålla i nypan tack vare hur tunt handtaget är framtill. Där är det bara den utstickande ramen som har kontakt med bladet. Det är en ovanlig egenskap för en så här bastant fällkniv och ett gott exempel på god design. 

Det går som sagt att använda ytan bakom bladet för att placera ett pekfinger i om man vill komma närmare bladet men det är inte lika bekvämt som på den fastbladade kniven som är väsentligt mycket mer rundat där. 

Utöver alla andra möjligheter så är den här kniven även förträfflig att hålla i omvända grepp. Inte minst underlättar den platta bakänden av handtaget om håller kniven med eggen nedåt/framåt. Drar du mot dig i omvänt grepp med bladet uppåt är både tjockleken och längden på handtaget till stor hjälp. 

Öppning och lås

B-21 Folder öppnas med  tumknoppar och för ovanlighets skull bara på ett vis, långsamt och stilfullt. Det vill säga den är kniven har inte några kullager och bladet kan därför inte snärtas fram. Det ligger helt i linje med användningsområdet. Inga lager som kan samla på sig grus och skit i onödan. 

Du kan öppna kniven med två händer om du känner för det men endast lite av bladet sticker ut så det är en manöver som inte är helt enkel. 

Tumknopparna gör det de skall, lätta att komma åt och med god hävstång

Tumknopparna är rejält tilltagna i dimension vilket gör dem snälla mot tummen. För att öka fästet har de ett mönster på toppen. De är rätt placerade för att ge hävstång och göra öppningsrörelsen smidig. De är inte heller så höga att de sticker ut för mycket. Något som dock är mindre viktigt på en kniv som inte bärs med clip i en ficka. Men du vill ändå inte ha utstickande delar som kan fastna i saker. 

Det här är en kraftig liner lock vars låsarm nästan är dold

Givet  att ramen är kring 1,5 mm tjock så är den liner lock som hittas på den här kniven också stadig. Den är väldigt välgjort och det har aldrig missat att låsa. 

När låsarmen är på plats håller den bladet synnerligen stabilt. Något glapp eller spel är det inte tal om. Det enda speciella är att låset är tämligen svårt att släppa. Det finns en fördjupning för att underlätta åtkomst men det är trångt om utrymme och låsarmen har inget mönster för att undvika att fingret halkar av.

Nu tror jag att utformningen är sådan med flit. Jag har stött på en liknande tanke i en kniv från Spyderco, nämligen Bradley Folder 2. Vad det handlar om är att man "gömmer" låsarmen för  att man absolut inte skall kunna komma åt den ens om man utför vridande rörelser med kniven. Något som annars är en teoretisk risk. 

Att bära

Så var det elefanten i rummet. Eller kanske inte förresten eftersom det inte är dolt. Bara en elefant då. B-21 Folder är byggd för att ersätta en fastbladad kniv och det märks förstås. Den är som tidigare sagt tretton centimeter lång och en och en halv centimeter tjock hopfälld. Ja, och sen var den över fyra centimeter hög också. Slår man ihop det så får man mycket volym. 

Men det är ändå vikten som utmärker sig. Den här kniven väger in på 195 gram. En tungviktare för att vara fällkniv.

Ett kraftigt läderfodral medföljer att bära kniven i. Här har jag våtformat lädret för bättre passform

Av de skälen valdes förnuftigt nog att inte förse B-21 Folder med något clip. Den hade varit för klumpig i fickan. På köpet får man förstås bättre ergonomi med utstickande metalldelar ur vägen. 

Istället levereras den här kniven med ett klassiskt läderfodral av "pannkakstyp". Det är gjort i kraftigt ljust läder och är välsytt. På en sida hittas ett  klassiskt rutmönster och på den andra är Al Mars logotyp instansat.  

Så här ser fodralet ut när det precis är uppackat ur kartongen

Dock rekommenderar jag att du våtformar fodralet efter kniven. Att naturligt slita in det till en bra passform lär ta evigheter med den läderkvaliteten. Fodralet har hällor för bälten upp till 45 mm bredd. 

Sammanfattningsvis

Eftersom jag var mycket förtjust i den fastbladade varianten kändes det som jag var tvungen att se om jag uppskattar den fällbara versionen av kniven lika mycket. Och det gör jag, kanske. Jag är lite ambivalent måste medges. Allt som är knivens styrka är också dess achilles-häl. Låt mig förklara!

Al Mar B-21 Folder är trots allt tänkt att ersätta en fastbladad kniv, något som både dimensioner och bältesfodral skvallrar om. Vi har en fällkniv med ett stadigt blad men ett ännu stadigare och mångsidigt handtag. Materialen är valda för att vara hållbara och det avspeglas även i konstruktionen. Det syns bland annat genom att den kraftiga stålramen har stor anläggningsyta mot bladet för ökad lateral styrka och att ramen inte är lättad.  

B-21 Folder och en kaffe i vårsolen

Funktionsmässigt är det en mycket bra kniv. Bladformen är gångbar till det mesta med en bra spets, lagom mycket buk och en bit rak egg att arbeta med. Det är inte många arbetsuppgifter som inte kan klaras av med den bestyckningen. 

Sen har du som sagt ett handtag som möjliggör allt från ett mycket kraftfullt hammargrepp till ett mycket delikat grepp i nypan. Det är lite av en konstart att få till det, något som Rexroat lyckats med. 

Sammantaget är det därför ett mycket bra handtag. Något lite att anmärka på har jag dock och det är själva genomförandet. Hörnen vid fördjupningen som underlättar åtkomst till låsarmen är för vassa och detsamma kan sägas om insidan på ramen. Något som jag valt att runda av själv. 

Men alla de här fördelarna kommer med ett pris. B-21 Folder blir naturligt en stor och därtill tung kniv. Det är en fällkniv som inte är en fickkniv. Något som sagt förklarar det medföljande fodralet. Sedan kan tilläggas att när jag haft en stadigare vinterjacka har jag ändå burit den på botten av en ficka. Annars huserar den mest i väskor. Sättet att bära den polariserar dock lite, alla gillar helt enkelt inte bältesfodral till fällknivar. 

Tillhör du dem som inte ser det som ett hinder är dock det här ett utmärkt val från Al Mar. 

Al Mar B-21 Folder i alla väder. Här under en vandring i höstas

B-21 Folder är nämligen en mycket bra kniv. Mångsidig och därtill mycket välbyggd. Den är för övrigt gjord i Taiwan. Så den som söker en robust kniv med inriktning på jakt och friluftsliv i fällbart format är det här en kandidat. 

Al Mar

Specifikation:

Längd utfälld: 226 mm

Längd hopfälld: 130 mm

Vikt: 195 g

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: 3,3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Taiwan

/ J - testar tungviktare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Olitans Lemon Shark

 

-  en haj med bra bett

Ibland behöver saker och ting inte vara så komplicerade eller nydanande heller för den delen. De kan vara bra ändå. Den beskrivning passar väl in på den här kniven från Olitans kallad Lemon Shark.

Om formen kan sägas att den känns igen och detsamma kan sägas om både material, öppningsmetoder och lås. Men för mig är Olitans ett nytt märke och det var därför spännande  att se om de tillför något till en ständigt växande knivmarknad. 

Olitans Lemon Shark

Kniven finns i ett flertal olika varianter och jag valde den här varianten enbart på grund av namnet. En "Lemon Shark" måste ju ha ett gult handtag eller hur? Därtill skall läggas att jag har rätt många knivar så ibland vill jag ha lite färg mitt i allt det svarta, titangrå och bruna. 

Vill man inte ha en fullt lika distinkt färg så finns hajen även i fyra ytterligare färger och där varierar även materialen. En genomskinlig gul PEI, grön eller blå Micarta och vit G10 är andra alternativ. 

Min första kontakt med Olitans blev en positiv sådan

Kortversion: Olitans Lemon Shark, inte den mest rara hajen i haven men den sköter  sin nisch i ekosystemet väl

Blad

Som jag sade i inledningen är Lemon Shark inte nydanande så därför får vi en alldeles vanlig drop point till blad. Men det är ett mycket välpropertionerligt och därmed snyggt blad. Längden är 83 mm och höjden 25 mm, även om hemsidan anger 26 mm. Tjockleken är 3,5 mm. 

Bladet har inga dekorelement eller liknande eller förresten, det beror på hur man ser på saken. Jag  återkommer till det. Det enda som bidrar till utseendet utöver själva formen är en tydlig falskegg samt att en längre del av basen av ryggen är försedd med räfflor för bättre fäste. Något som i det här fallet fyller en dubbel funktion. Dels att placera tummen på men även vid öppning av kniven. 

En klassisk och välpropertionerlig drop point 

Knivbladet är inte märkt med någon logotyp för ovanlighets skull. Den hittas annorstädes vilket jag återkommer till. Det enda som står på bladet i mycket liten text bakom en av tumknopparna är ståltyp.

I alla utföranden utom ett är stålet försett med en titan-beläggning. Det är det som ger den mörka färgen. Om det är nödvändigt ur rostskyddssynpunkt kan diskuteras då stålet redan från början är rostfritt. 

Stålet är ett bra kinesiskt stål kallat 10Cr15MoV. I min erfarenhet är det ett snäpp upp över exempelvis det vanligare och enklare Cr8-stålen. Det håller skärpan längre samtidigt som det uppvisar samma motståndskraft  mot korrosion. 

Stålet som används står att läsa bakom tumknoppen och är 10Cr15MoV
som sedan fått en titannitridbehandling

Bladgodset på 3,5 mm är tämligen väl tilltaget ställt i relation till bladets längd och det tänkta användningsområdet. Det tunnas ut genom en nästan full flatslipning. Tjockleken bakom eggen är 0,5 mm på den raka delen och hela 0,6 mm vid buken. Det är för mycket för min smak. Särskilt om kniven är tänkt som EDC. Den kraftiga eggen är mer lämpad för en fastbladskniv av "överlevnads"-typ, något att hugga ved  med och liknande och är därmed overkill för en liten fickkniv.

Med det sagt  kom Lemon Shark med skapligt vassa tänder, det vill säga fabrikseggen får godkänt. Men tjockleken gör att det är inte den kniv som skär med minst motstånd. Men å andra sidan är man heller inte rädd för att skära i lite tuffare material med den här kniven. Jag har till och med testat den på några gamla bildäck. Något jag vanligtvis inte gör men nu var de där. Vad bladet också är förvånansvärt bra till är att skära i trä av olika slag, både färskt och torrt. 

Lemon Shark kom väl till pass när det skulle skäras till pinnar för att säkra avståndsmarkeringar med på knivkastningsbanan

Lite sämre är naturligtvis kniven i fibrösa material som kartong men även textil. Ett tjockt blad med fastbladsknivsrobust egg går förstås inte att förneka. I gengäld gör det att man inte är rädd för att ta i lite extra när man snittar av buntband eller liknande. Men överlag är det här ett mycket funktionellt blad. Det finns en bit rak egg och en bra buk att arbeta med lite beroende vilka sysslor som skall utföras. 

Det kan även sägas att om eggen är stadig så är spetsen desto mer delikat och punkterar bra. Det eftersom bladet är rejält taperat. 

Handtag

Att Lemon Shark inte bjuder på några nyheter bekräftas av handtaget som är byggt enligt mall 1A. Men det behöver inte vara dåligt som sagt. Mer konkret innebär det att kniven har en ram gjord av stål som lättats kraftigt invändigt, åtiminstone på en sida. Om ramen kan även noteras att den fått samma färg som bladet vilket är en snygg detalj. 

Utanpå den hittas sidor av G10 och i ryggen en partiell back spacer av samma material. Den blå färgen från tumknopparna går igen här. Det är också i den som man har gömt ett fäste för fånglina för den som nyttjar dylika. 

Handtaget är bekvämt men en smula kort

Sidorna är skruvade i två punkter utöver pivotskruven. Alla tre skruvarna är i samma dimension, T8, vilket är utmärkt. Du behöver bara använda en mejsel om du vill justera eller demontera din kniv. Att man valt en grövre dimension än de ofta nyttjade T6orna för med sig ytterligare en fördel. Den grövre dimensionen är väsenligt mycket mer hållbar i längden. Åtminstone om skruvarna är någorlunda härdade. De mindre skruvarna återfinns här enbart i clipfästet. 

Handtaget är 107 mm långt varav 91 mm är tillgänglig greppyta bakom fingerskyddet. Det är i minsta laget för min handstorlek men ett fyrafingersgrepp får plats om än knappt. Tjockleken på handtaget är dock hela 13,5 mm vilket är rejält tilltaget. 

På utsidan av stålramen hittas sidor i G10 i i det här fallet

G10 materialet i sidorna är lite speciellt då de flesta tillverkare väljer att ha det lite  grövre för att ge bättre fäste. Det är till och med vad G10 är känt för. Olitans har valt att nästan polera dem. Det finns ett mikroskopiskt mönster men det ger ingen friktion att tala om. Snarare känns sidorna nästan som plast. En nackdel med det förutom att det känns billigare är att det ger sämre grepp särskilt om man har händer som är våta av svett, regn eller snö. 

Fördelen är dock att kniven sliter väsentligt mycket mindre på en ficka och det är trots allt där en fickkniv tillbringar större delen av sin tid. Så det är något man själv avgöra betydelsen av. 

Lemon Shark är bekväm i hand, både att hålla och arbeta med

När  man håller Lemon Shark så känns den i min hand i minsta laget men ändå bekväm. Fördjupningen för pekfingret låser tillsammans med räfflorna på bladet handen på ett bra sätt i ett sabelgrepp. Då ligger även den mjukt rundade bakdelen av handtaget mot insidan på min hand på ett bekvämt vis. 

Hammargrepp fungerar även det väl och  här är det främst tjockleken som räddar handtaget. Det gör att handen fylls väl. Men det är ett dubbeleggat svärd, tjockare handtag gör knivar bättre att jobba med om du utför tyngre sysslor och under längre tid. Samtidigt blir knivar sämre att bära på. Men den ökade ytan som tjockleken innebär gör också att du kan nyttja mer kraft bakom snitten när du skär i exempelvis trä. Det gör Lemon Shark till en bättre grovarbetare.  

Omvända grepp utgör inga problem de heller medan ett grepp med kniven i nypan för de riktigt intrikata detaljerna är sämre på grund av att handtaget är tjockt i framänden. 

Öppning och lås

Olitans har hakat på trenden med flera öppningsmetoder. Här är det två eller kanske två plus en om tvåhandsöppning räknas in i ekvationen.  Annars är det en frontflipper och tumknoppar som gäller. Det var på det området jag bad om att få återkomma. De extra långa området med räfflor på bladryggen är nämligen där för att ge bra fäste när för tummen när du flippar ut bladet. 

Metoden fungerar för övrigt mycket bra. Geometrin är god och hastigheten hjälps på traven av kullager. Gången vid både öppning och stängning av kniven är både snabb och mjuk. 

Lemon Shark kan öppnas med både en front flipper eller de klart lysande tumknopparna

Det andra och för min del föredragna sättet att öppna kniven är med hjälp av tumknopparna. De var för övrigt de jag hade i åtanke när jag nämnde dekorelement på bladet. De är nämligen anodiserade lysande blå i det här fallet. 

Inte bara det, fungerar väl gör de också! Bladet kan både smygas fram eller snärtas ut anrtingen med tumme eller ett pekfinger på baksidan. Alla sätt fungerar utmärkt. Handtaget är fasat för att underlätta åtkomst och de sitter lagom långt ut för att både vara lätt att nå samt ge god geometri för själva  öppningen. 

Själva formen är  inte mycket att orda om då det är tämligen traditionella tunnformade knoppar det handlar om. De är mjuka mot fingrarna och gör det de skall. 

För säkerheten står en  mycket bra version av en liner lock

Låset är en liner lock och det kan direkt slås fast att det fungerar förträffligt. Kanske att låsarmen kan upplevas något tunn för att ge fullt förtroende men det sitter mer i mitt huvud än i funktionen. 

Tvärtom så hålls bladet på plats utan mankemang. Inget negativt att anmärka på alls faktiskt. Något glapp i sidled går inte att upptäcka och inte heller finns det spel upp och ned i bladet. Därtill tar låset vid varje  öppning och har aldrig krånglat för mig under testperioden. 

Låsarmen är även den lättåtkomlig och eftersom den som sagt är relativt tunn är inte motståndet mycket att bråka om heller. Det är enkelt att släppa låset. En sak som ytterligare underlättar det är att låsarmen är fasad vilket ger en behagligare kant att trycka tummen mot. 

Att bära

Lemon Shark är som tidigare nämnts en knubbig liten sak. Längden är inte mycket att orda om men bredden över ryggen gör att kniven känns rätt tjock, 13,5 mm är mycket för en fällkniv.

Clipet är inget extraordinärt men gör vad det skall med den äran

Vikten uppgår till 112 g vilket möjligen hade gått att få ner en smula om G10 sidorna hade varit tunnare men är inte så mycket att det är något att anmärka på. Viktfördelningen gör för övrigt att balanspunkten hamnar mitt i fördjupningen för pekfingret. 

De släta sidorna gör att kniven lätt glider på plats både när kniven skall dras stoppas undan. 

Lite av kniven syns i fickan men mest av allt syns texten på clipet

Clipet är av enkel fjäderstålsvariant. Spänsten är emellertid tillräcklig för att sköta sin funktion och detsamma kan sägas om utrymmet under. "Normala" tyger får plats,  dvs jeans, byxor och tunnare jackfickor utan att orsaka problem. Spetsen på clipet pekar  lite utåt, något jag vanligen inte uppskattar men här orsakar det inte några direkta problem. Faktum är att  clipet inte känns särskilt mycket mot handen förutom om man kramar handtaget hårt.

Färgen på clipet är snygg då den matchar resten av hårdvaran på kniven. En sak som kan vara polariserande är vart Olitans valt att placera sin logotyp/namn. Den hittas nämligen förutom lite diskret på pivotskruven även med stora bokstäver på clipet. Visst, det är en god reklamplats men det är en detalj jag inte uppskattar. Jag föredrar mer neutrala clip. 

Clipet är flyttbart och är fäst med två skruvar i tandemposition. De är försänkta i själva clipet men det är å andra sidan inte försänkt i handtagssidan. En av få eftergifter åt prisnivån. 

Sammanfattningsvis

Mitt möte med Lemon Shark var extra spännande då det var mitt första möte med Olitans som märke. Den här specifika modellen är en budgetmodell såtillvida att priset inte är särskilt högt. Riktpriset på hemsidan är 45$. För det får du en kniv som förvisso inte bjuder på några direkta överraskningar när det kommer till konstruktion och material. Men allt är väl valt för prisklassen. 

För dina pengar får du också en kniv som är välbyggd och som känns genomtänkt. Utseendet är balanserat och det finns detaljer som tyder på viss omsorg. Blad, ram, clip och skruvar är färgmatchade och tumknoppar och back spacer agerar färgklickar. Dessutom har man gömt fånglinehålet på ett finurligt vis. Ett extra plus får Olitans även för de försänkta skruvarna. 

Att addera till det positiva intrycket är att öppning och stängning av kniven är mycket smidig med god fart och mjuk gång. Det gäller vare sig du föredrar en front flipper eller använder tumknopparna. 

Precis som Olitans säger i sin produktbeskrivning så är Lemon Shark en mycket bra EDC-kniv

Olitans säger själva att kniven är designad för EDC och det är något jag verkligen håller med om. Men faktum är att den klarar lite mer än så. Kniven är inte oäven i skogen heller som komplement till en yxa eller större kniv. Särskilt som eggen tycks vara anpassad för väsentligt tyngre uppgifter. Det är en av få saker jag inte upplever som helt positiv. 

En annan är att Lemon Shark kan kännas en smula klumpig i fickan på grund av handtaget som upplevs som tjockt. Men den nackdelen uppvägs å andra sidan av att just den egenskapen är trevlig när man exempelvis behöver tälja. Den extra ytan mot handen ger mindre skav och tryckpunkt än en smalare kniv. Så det är en balansgång. 

Lemon Shark är även en god följeslagare i skog och mark, här under en vinterpromenad

Men över lag måste sägas att Lemon Shark var en mycket sympatisk första bekantskap med det här märket. Faktum är att jag sträcker mig så långt som att säga att det här är en förbaskat bra budgetkniv. 

Den har allt man kan förvänta sig av god fickkniv, bjuder på några fina detaljer och ser inte oäven ut. Den finns som sagt i andra nyanser än pippigult för den som föredrar mer diskreta knivar. 

Olitans 

Specifikation:

Längd utfälld: 190 mm

Längd hopfälld: 107 mm

Vikt: 112 g, vägd av mig, angiven vikt 112 g. 

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: 10Cr15MoV

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Olitans, tillverkad i Kina

/ J - positivt överraskad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Dolphin

 

-  Blank, blankare, Dolphin

Ibland får man bejaka sin inre skata och visa uppskattning  för det som är blankt och skimmrande. Om du gör det är det mycket lätt att falla för den här kniven från QSP Knives kallad Dolphin. 

Stora delar av den har fått en spegelpolerad finish vilket gör den notoriskt svårfotograferad. Vilka övriga egenskaper kan en silverblank delfin tänkas besitta förutom det? Det är vad jag ämnar gå in på i den här presentationen. 

QSP Dolphin

QSP är ett märke som började med tämligen robusta knivar i de något lägre prisklasserna. Välbyggda, gjorda i dugliga material samt prisvärda. Idag har de vidgat katalogen väsentligt. Numera finns knivar i de flesta prisklasser där är både fastbladare och fällknivar representerade även om fokus ligger på det sistnämnda. 

Bland dem finns allehanda låstyper, bladstål  och handtagsmaterial representerade. Trots det är Dolphin en smula unik. Bland annat för sin spegelfinish men även för den övergripande formen, vissa dekorelement och inte minst hur låset är konstruerat. 

För närvarande finns fem olika varianter av Dolphin som alla utstrålar lyx. Du kan få den  med träinlägg som här eller med pärlemor, abalone, kolfiber eller lite enklare resin i handtaget. Det finns en delfin för de flesta. 

Kortversion: QSP Dolphin, en kniv som lyser upp tillvaron med en känsla av lyx utan att tömma plånboken helt.

Blad

Själva bladformen är inte komplicerad. Dolphin har fått en uttalad nos i form av en spetsig drop point. Bladet är 80 mm långt och 20 mm högt som mest nära handtaget för att sedan direkt börja smalna av. Tjockleken på bladgodset är 3 mm. Ett slankt blad med andra ord. Särskilt som spetsen är mycket distinkt. 

Formen förstärks av en av avfasad rygg som dock i vissa vinklar kan vara svåra att på grund av en av de mer utmärkande detaljerna på det här bladet, nämligen finishen. 

Lyckas du fånga det här bladet på bild så ser du att det är en drop point

Det går nämligen inte att undvika att tala om den spegelfinish som bladet försetts med. Den är för övrigt mycket välgjord utan att för den skulll vara perfekt. 

Men det finns fler detaljer att upptäcka och de är mycket positiva. För det första är kniven nästan fullt flatslipat i hela bladets höjd. När det sedan kombineras med ett tunt bladgods  och en av de bättre fabrikseggarna jag stött på för en tid så blir man glad. En extra bonus är att spetsen är nåluddsvass. 

Särskilt när märkningen är lika diskret som vanligt hos QSP. De förlitar sig nu ofta på sin andra logotyp, sin triangellogga på pivotskruven för att upplysa om vem som gjort kniven. Den på bladet är liten och snygg. Bladstål finns på andra sidan men är svårt att uppfatta. 

I vilket fall som helst står där 14C28N. Man får förmoda att valet av stål inte bara föll på de generella  egenskaperna, vilka är goda, utan även på hur väl det gå att polera.  

Stålet som fått en spegelfinish är 14C28N

Bladet har ett "sharpening choil" vilket underlättar framtida slipning. En procedur som helt klart kommeratt  förstöra bladfinishen å andra sidan. Men knivar är till för att användas. 

Men det kan jag säga direkt, den här kniven har inte testats "hårt", vad det nu är! Inga bildäck, inga knotiga bitar ek som torkat i tre år i solen och inte har det skurits halfrusen torsk eller liknande.  

Jag betraktar det här som en gentlemans knife och den har därför använts som sådan. En EDC-kniv av  den mer eleganta skolan. Därför är saker som kartong, lite tejp, några buntband, nylonremmar runt  lådor, lite grönsaker i köket till utflyktssmörgåsar exempel på vad kniven använts till. 

Och så att pilla metallflisor ur händerna. Det blir en del sådana om man är knivkastare och den här grymma spetsen är mycket bra till dylika uppgifter. Men i övrigt skär den här kniven förbaskat bra. Ett tunt, vasst blad är en bra start för det. 

Därmed är Dolpin perfekt för alla lättare uppgifter du kan stöta på. Men vet du med dig att du arbetar i skogen, på en byggarbetsplats eller behöver bända upp färgburkslock på regelbunden basis så finns bättre alternativ i QSPs katalog. 

Handtag

Handtaget är lika spektakulärt som bladet. Konstruktionen är förvisso inte unik, här har man bara tweakat ett standarkoncept. Dolphin har en ram av stål som är lättad, men inte på insidan utan på utsidan för att få plats med de inlägg av olika material som hittas där. Sedan är ramen skruvad i två punkter utöver en stoppbult för bladet samt pivotskruven förstås.

Pivotskruven är justerbar och som vanligt är det skruvhuvud som försetts med QSPs triangellogga D-formad vilket gör att den inte spinner om du vill justera eller demontera din kniv. En liten men sympatisk finess. 

Men sedan följer en annan av de tidigare nämnda dekorelementen som får kniven att avvika  från mängden. Det är den skruv som håller kniven samma i änden av handtaget och genom sitt hål även agerar fäste fånglina. Inspirationen är hämtad från cykelvärlden och är av "klingbultskonstruktion". Det medför att  den bara kan lossas med en specialnyckel. En sådan är dock bifogad i lådan. 

Träinlägget i handtagssidan är av mycket hög kvalitet. Det gäller både själva infattningen samt ådringen

Det mest uppenbara med handtaget är dock ett par andra saker. En är förstås att stålet även här är spegelpolerat för att matcha  bladfinishen. Utöver det kan sägas att alla hörn och kanter är mycket väl rundade och mjuka mot handen. 

I handtagets sidor hittas sedan intarsia av trä i det här fallet. Ett stabiliserat trä för övrigt så risken för att det krymper eller spricker under normal användning är mycket liten. Jag vet faktiskt inte vad det är för träslag  som använts  men det har en extremt vacker ådring. 

De här träsidorna är även de rundade vilket förstärker det mjuka intrycket som hela handtaget ger. Det följer av formen då Dolphin har ett typiskt "pistolgrepp" där  hela formen  är svängd och något vinklad i förhållande till bladet. 

Ramen är även den blankpolerad. För övrigt är Dolphin öppen i ryggen

Längden är 118 mm och det räcker till ett fullt fyrfingersgrepp med lite över. Det vill säga pekfingret faller perfekt på plats på avsedd plats och sedan fyller resten av fingrarna på. Den runda avslutningen fungerar som stopp bakåt. Tjockleken är 11 mm vilket  är slankt nog för att kniven skall vara lätt att bära men tjockt nog för att fylla upp handen. Höjden på handtaget är som mest 23 mm över fingerskyddet och själva handtaget strax under 20 mm. 

Dolphin är bekväm att greppa i alla de vanligaste fattningarna samt några till

Med sitt svängda handtag och mjuka former även i övrigt har Dolpnin fått ett riktigt bekvämt handtag. Långt bekvämare än vad man förleds att tro. Hammargrepp som beskrevs ovan är riktigt sympatiskt men på samma vis känns ett sabelgrepp alldeles förträffligt. Men även i övrigt fungerar pinch-grip/nypan och omvända grepp lika bra. 

Det som saknas för hard core-användarna är förstås bättre fäste i form av friktion. Det här är inte en kniv att filea fisk med i en gungande båt till havs. Den gör sig bättre på en picknick i en park för att dela en baguette, skiva en tomat och skära till en bit Brie.  

Öppning och lås

Under den  här rubriken hittas de delar som verkligen talar till entusiastsidan av knivanvändare. Men först vill jag säga att jag är tacksam för att QSP valt att frångå den nu populära trenden att ha multipla öppningsmetoder. En riktigt bra duger gott åt mig. 

Ett exempel på det har vi här. Tumknoppar nära perfektion. Formen gör att de inte känns vassa mot tummen. De är lätta att nå och sitter lagom långt upp samt från bladet för att tummen lätt skall hitta dem. Bågen de beskriver gör användningen enkel kronan på verket är att de är helt ur vägen när kniven används. De nästan försvinner bakom den rundade  framänden på handtaget. 

Tumknoppar nära perfektion möjligen undantaget utseendet då

Men sedan kommer den riktiga bonusen. Förvisso brukar QSP knivar i allmänhet kännas bra att öppna. Ofta tack en kombination av god geometri och keramiska lager. Det hittar vi här också men Dolphin är på en helt egen nivå. Den har en absolut magisk känsla, den som brukar beskrivas som glas som glider mot glas. Jag kan bara anta att det är vad det polerade bladet gör när det kommer i kontakt med kullager. I vilket fall som helst resultatet strålande. 

Låset är ett liner lock men ser ut som ett bolster lock

Låset står i katalogen beskrivet som en liner lock men det ger snarare intrycket av ett bolster lock. Anledningen är att den hittas under träsidan, inte bara bolstret då men nära på. I vilket fall är det extremt väl utfört.

Vad beträffar funktion finns inget alls att anmärka på. Det låset hundra procent av gångerna du öppnar kniven och det är extremt stadigt. Här finns verkligen inte en tillstymmels till rörelse i bladet åt något håll. En solid känsla helt enkelt.

Därtill är det relativt lätt att släppa. Det finns utrymme att komma åt låsarmen och motståndet är rimligt. Men anlednigen till att jag skrev "relativt" och inte ger full pott är förstås den polerade ytan som inte ger det bästa fästet för tummen. Men det är en eftergift man får göra på skönhetens altare ibland.

Att bära

Måtten på QSP Dolphin är sådär i mitten av allting utan att sticka ut. En totallängd på 198 mm ger en hopfälld längd på 118 mm. Den "extra" längden där kommer sig förstås av avslutningen på handtaget vilket inte ger världens bästa ratio mellan blad/handtag. Tjockleken ligger på strax  över centimetern och sammantaget ger de här måtten en vikt av 104 g. 

Alla mjuka former gör att det här vattendjuret gömmer sig väl i  en ficka

Till formen är Dolphin lika strömlinjeformad som sin namne och ligger bekvämt när den befinner sig i en ficka. Men observera att jag skriver "ligger". Dolphin saknar nämligen clip.

...nej, inget clip på den sidan heller

Det är förstås ytterligare en detalj som är kopplat till hur man valt att designa den här kniven. Men det kan vara bra att känna till. 

Själv bär jag min i en skyddande liten läderpåse tillhörande en annan kniv.  Annars kan man köpa till en läderfodral försett med clip till den här kniven från QSP. 

Sammanfattningsvis

Dolphin är en av de där knivarna som sticker ut och gör det på ett positivt vis. Knivmarknaden idag är större än någonsin vilket är till fromma för oss konsumenter. Men det medför förstås att många knivar är intill förväxling lika. 

Men det gäller inte i det här fallet där QSP har utgått från vad  som skulle kunna vara inspiration från många knivar hemmahörande i medelhavsområdet när de formgav den här strömlinjeformade skapelsen. Den egenskapen samt den böjda formen gör att jag tycker att namnet är osedvanligt passande. 

Utöver det har QSP valt att förstärka utseendet genom att dels polera såväl ram som blad. Något som förstås tar tid i anspråk samtidigt som det definitivt polariserar köparna. Men å andra sidan gillar inte alla svärtade blad och ökenkamoflage heller. Vidare har man försett kniven med en stor och dekorativ skruv i slutet av handtaget. 

Men främst är det iläggen av de olika materialen som talar till ögat. Träet i det här fallet är snyggt infällt utan skarvar eller kännbara kanter. Det är även fint rundat och mjukt att ta på. Men framförallt har det en ådring som skapar ett dramatiskt mönster de lyckats framhäva väl. 

En av de vackrare knivarna som QSP har släppt enligt mig

Utöver ett tilltalande yttre så följer QSP upp med en av de mjukaste  fällknivar jag stött på. Ja, jag vågar sträcka mig så långt. Känslan i öppning och stängning är silkesmjuk. När det kombineras med tumknoppar som förvisso är generiska till utseendet men perfekta sett till funktion uppstår ljuv musik. Särskilt som låsfunktionen sjunger med i den symfonin. 

När bladet sedan uppenbarar sig är det blankt. Det är det första intrycket. Det andra är att det skär och sticker bra. Det är tunt, vasst och flatslipat till i princip hela bladets höjd. 

Med en sån här bladfinish följer att den är hopplös att fotografera men även att kletiga saker man skär får svårare att fastna än säg på något som är blästrat och rost får svårare att få fäste. Något annat som får fäste är förstås fingeravtryck. 

Så sammantaget är bladet rätt praktiskt och handtaget är inte bara snyggt utan mycket bekvämt. Men med tanke på finishen skulle jag sätta kniven i det något diffusa facket "gentlemans knife". En EDC-kniv men kanske inte för de tyngsta sysslorna. 

Något som understryker det är förstås avsaknaden av clip och närvaron av läderfodral. 

QSP Dolphin, en elegant vardagsföljeslagare

Det här gör att QSP Dolphin känns som en kniv för den som söker något elegant i vardagen, som har en inre skata att  bejaka men som trots det söker funktion om än inte till de allra tyngsta uppdragen. Med tanke på vad som skrevs ovan får man heller inte vara clip-fetishist, då går den här kniven bort.  

Men för alla andra är det en lite udda men ändå en pärla. En kniv som inte riktigt ser ut som alla andra.*

QSP Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 198 mm

Längd hopfälld: 118 mm

Vikt: 104 g, uppgiven vikt +/- 102 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: 14C289

Handtag: Stål med träintarsia

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - bejakar sin inre skata

*Riktpris på hemsidan för den här versionen är 90$

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre