Knife review QSP Piglet

-  a platform to build on

Today's review object feels like a natural development of QSPs more budget-friendly offerings. Among them, you find knives like the earlier reviewed Parrot. A knife I appreciated for its straight forward approach. But there is no doubt in my mind that it is made for competing with other somewhat simpler knives like the Ka-Bar Dozier or the OKC RAT2.

This knife is, according to me, a step above and a more advanced knife in some ways. Perhaps not so much in materials as in design.

QSP 112-A Piglet

Piglet is a knife from a to me unknown inhouse-designer working for QSP. But the person concerned succeded. That I can tell you without revealing too much in advance.

What we have before us is, how shall I put it, a very sound knife. The materials are well chosen and machined to create an affordable knife with some finesse and great potential as a platform. It seems QSP thinks so too since this model besides this basic version also can be had in a limited edition with Damascus blade combined with a handle with Raffir Noble scales. In that implementation, it's definitely not a budget knife anymore I might add.

Better knife,  Better life, that's what QSP claims and who am I to disagree?

Twitter version: QSP - Piglet with potential 

Blade

If the mother of all knife-blades is a "straight" one I guess the father must be "drop points". This is a good example of such a blade. Piglet offers a blade length of slightly under eight centimeters with a height of 2,6 centimeters and a blade thickness of around three millimeters. Nothing out of the ordinary.

The blade finish is a satin, no more no less. There are no extra elements added in order to make the blade look special on this version. And that is not needed. What makes this blade look good is the well-balanced proportions. They are enhanced by the sweeping plunge line which mirrors the shape of the blade and also the knife as a whole. 

The blade is a basic drop point

The material, Sandvik 14C28N is one of my favorites among so-called "budget steels". I put that expression within citation marks. I'm not particularly fond of that categorization since there is a danger in using such terms casually. But given the price level, it's not one of the more exclusive steels. However, as I see it, it's very well-balanced in terms of taking and holding an edge versus toughness and corrosion resistance. 14C28N is not super steel by any means and can't compete with them in the edge holding department. But a property it shares with more expensive materials such as CPM S30V and S35VN is that it's developed as dedicated knife steel and, not for any other industrial cutting tasks. It makes for a bigger body of knowledge when it comes to usage in this context. That increases the chance of success for knifemakers. More exotic and thereby less used steel is more of a gamble.

The factory edge on this specimen was decent without being extraordinary good. Centered and fairly consistent and sharp enough to shave hair but not entirely without pressure, if you know what I mean. The existing sharpening notch is almost correct executed. A couple of more millimeters and it would have kept clear of the plunge line entirely. As is there is an ever so slight slope towards the heal of the blade.

Piglet is otherwise rather thin behind the edge. Something that is helpful when you cut into materials like double-walled cardboard and other materials that isn't as flexible as thinner paper.

 A flat ground blade in Sandvik 14C28N 

The blade shape gives this knife away just by looking at it. Piglet is a user with a broad assortment of tasks in mind. A similar shape can be found on many competent small fixed blade knives as well. Think Fallkniven VM1 just to name one. The shape is well proven and works for most smaller jobs.

Occasionally I stated that some knives behave the way they look. That really applies in this case. Piglet is a knife that works in most materials and in a way you can expect from a well-made pocket knife. Especially nice was to discover that it works more than decent in woodcutting and carving, both fresh and dried wood. That certainly makes life easier when you bring your knife out on camping and hiking adventures. At least in these parts of the world you must be able to handle wood. A fun fact, about 70% of Sweden's land area is covered in forests.

The tip is more of a precision tool than a pry bar on this knife. The flat ground makes it less strong than say on a typical scandi-grind knife. But in return, you get a blade that is significantly better at field cooking and other cutting tasks which is favored by less steep angles.

Handle

If you look at this handle you are struck by one of few and the most obvious decorative element on this knife. That is the two-colored G10. Piglet can be had in this beige/black version or in green/black if you so prefer. And then, of course, you have the before mentioned limited edition with Raffir Noble for those who like a little more bling in their life.

The other palpable attribute is the overall rounded shape of this handle. It feels as it looks, round and soft. Perhaps it feels the way a Piglet looks? Food for thought.

The ergonomics on this knife is excellent. Besides sweeping lines that is achieved by chamfering and softening all edges on the frame. But the foremost secret behind the comfortable grip is the vaulted sides. The G10-sides are heavily 3-D shaped and that is not too common in a price class where slab sides dominate. Time is money and each moment, like shaping G10, costs in terms of production time. 

The well-shaped handle has sides in two-colored G10

The base of this knife is a well-made steel frame insofar that it's properly weight relieved and rounded. The open construction is held together with two screws beside the pivot. The size of screws is for this size of knife rather standardized T6. So far my experience with hardware from QSP is positive. But I wouldn't mind a size bigger screw heads. If you are going to take your knife apart it's always better with somewhat sturdier dimensions to avoid stripping the screws. That is especially true for a user like the Piglet.

The frame is standing proud over the sides and is very well 
chamfered and polished

The blade runs on phosphor bronze washers and the frame is, as can be seen, heavily
weight relieved

The liners stand proud and letterbox the scales. I know there are different opinions about that way of making handles but it for sure makes the handle more rounded. Personally, I don't mind but I've heard that some simply put think it looks ugly.

Ergonomics are as said good and most grips work really well even if hammer- and saber grips are favored. Pinch grips, for instance, doesn't feel completely natural with thumb studs in general and the same goes for this knife.

A thing I like is that the somewhat wider handle makes for less pressure against your hand and your little finger while cutting. Especially when you are applying some force in a hammer grip, think as in cutting wood. The Piglet also works just fine in reversed grip with the edge facing towards you. Something that can be useful when carving for instance. The rounded handle fit at least my hand very well and the clip is hardly noticeable. I write hardly as it actually can be felt if you really squeeze the handle. The tip is pointing outwards too much to be totally anonymous. That can be bettered.

Piglet is well balanced without being perfect. The point of balance is found at the back end of the finger choil. That combined with a weight of just around 100 grams makes for a knife that feels lively in hand.

Opening and lock

By now you have to include thumb studs when talking about basic ways of opening a folding knife. Not as classic as two-handed slip joints but that is just a matter of time. That's my way of saying that the method is simple, it works and it won't go away. 

The thumb studs are well placed, accessible and mostly out of the way when the knife is used

The thumb studs work especially well on this knife. How the studs are positioned and the good accessibility enables both finger flicking as well as a calm and quiet opening of the blade. That is an option I want to see. Too me it is important since Piglet is a knife I see in an everyday context were you not always want to demonstrate to the whole world that you got a knife in your hand. Discretion can be a virtue. Especially in these times when so many unfortenately perceive a tool as a weapon.

The shape of the studs is soft enough to not bite your thumb in a CRK-fashion. These pyramids are more rounded. 

The lock does what it is supposed to

Safety is provided by a liner lock in steel. Usually, that is a very reliable way of constructing a lock. That is true for Piglet too even if I have some negative to say about the execution. It may have to do with the very rounded and polished surfaces.

The access is exemplary with a recess on the opposite side and a chamfered lock bar. No objections there. The same goes for the function itself. The lock never fails to engage and don't slip under negative pressure. Thus, there is no risk of the knife closing on you while in normal use.

But I've heard others talking about a little vertical play in the blade and it's true for this knife as well. There is, though a very minor, play in the blade. Not so much that is felt during use, luckily enough since that's something I can't stand. It can only be felt by holding the knife firmly and provoke the tip. But for the connoisseur that can be an issue. I solved it by disassemble the knife and increase the lock bar tension just a notch.

To Carry

In a pocket, Piglet is both very likable and very visible. One thing positive, the other not so much. As mentioned it doesn't weigh much and the entire knife is rounded when closed. So far so good. 

The clip works well. It is easy to pull and put away the knife

But the clip isn't the best I've ever used. Partly because of the placement which is a result of the tapered handle. When you to that add a lanyard hole the result is a clip that shows pretty much knife. And it is really shiny. These two details, unfortunately, scream "knife".

Then the deadly sin of angling the tip of the clip slightly outward is committed. It shall be parallel with the handle to be less of a nuisance for the surroundings, cathing things, scratching car doors, etc. Back to the drawing board!

Left-handed people or the ones who just want to carry their knife that way will have a hard time since the position of the clip can't be altered. This knife is carried tip-up, right side only.

I certainly wouldn't mind a bit more discreet carry. 
The very shiny clip is quite visible

Otherwise, the function itself is there. Spring tension is good and the space beneath it is adequate.  The Piglet doesn't want to escape and lure it from its hide-out is easy. Similarly, the Piglet is well trained when it's prompted to disappear back to the sty after the chores are done.

To Conclude

Piglet doesn't really stand out in a crowd. Be it literally or figuratively. It's a rather streamlined design and not remarkable in that way. The strength of the knife is instead found in several minor details done right. That affects the end result that feels solid, but not astonishing. In 2019 there are a lot of good knives to chose from so it is not easy to get excited. But it's still a smart designed and well-built knife that is a good value.

An example of choices made is the use of thumb studs instead of flipper opening. They may not be as flashy as say a spring-loaded disappearing flipper tab. But a good option in this context. Thumb studs are not complicated and they just work. Especially if they have the right shape and are placed correctly. That is what characterizes this model. Details that are right for the purpose and price range. 

This applies not least to the blade shape. The Piglet is not a collectors knife and therefore requires a functional blade. Much more so than knives that mainly are made to look good and being flicked sitting in front of the TV. Therefore QSP went with a harmonious drop point.

The steel is also well-chosen. I for one prefer 14C28N over the now so popular D2 on budget knives.  Simply because it gives good performance while being stainless which D2 is not. The Sandvik steel, therefore, requires less maintenance. Hot summer days with the knife in pockets near the body and some salty bath in the sea are not D2-steel's best friends.    

Latte colored knife. If you so wish it can also be had in green or in a luxury version with Raffir Noble scales

Then the list goes on with more care of details. The steel frame is weight relieved instead of solid. QSP uses phosphor bronze instead of nylon for bushings. The double-sided pivot screw is D-shaped in order not to spin freely. Furthermore, the sides are made out of G10 and not FRN and they are not slab-sided but 3-D shaped for increased comfort. The spacers in the handle are shaped, not straight and they are also screwed from two sides instead of one.

Foremost simplicity is in focus but not even this most basic model lacks visual interest. In this case, the two-toned G10 gives something for the eye. They could have chosen monochrome but they didn't.

Piglet, an excellent little workhorse that with its sweeping lines don't look too bad either

What Piglet perhaps lacks in this configuration is a bit of "wow-factor". But that isn't the kind of knife this is anyway. We are instead talking about a sturdy pocket companion in the middle- to the smaller format. A little workhorse that can do some prolonged cutting if need be. That's the reason you get more of a "this is going to work"-feeling rather than "wow" when you grip the knife. That is, by the way, an impression that grows over time carrying and using the Piglet. I must say I prefer this development to the contrary. A knife that you initially likes but then seldom use. This knife does what it's supposed to do and it does it well.

Piglet is a reliable everyday companion that I highly recommend for the ones looking for a utilitarian knife that is both well made and cost relatively little. It is simply put, worth its price.

Specification:

Length Open: 181 mm

Length Folded: 102 mm

Weight: 100 g

Blade Length: 79 mm

Blade thickness: 3,2 mm

Blade Steel: Sandvik 14C28N

Handle: G10 on a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - the pig herder

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP Piglet

-  en modell att bygga vidare på

Den här kniven känns som en naturlig utveckling av QSPs mer budgetorienterade sortiment. Där hittar vi till exempel knivar som den tidigare recenserade Parrot. En kniv jag uppskattade för sin rättframhet men det är ingen tvekan om att den är gjord för att konkurrera med enklare knivar som t ex Ka-Bar Dozier och OKC RAT2. Dagens kniv  är enligt mitt förmenande ett naturligt kliv framåt och en mer avancerad kniv på sätt och vis. Kanske inte sett till material men väl till formgivning. 

QSP 112-A Piglet

Piglet är en kniv från en för mig okänd inhouse-designer hos QSP. Men vederbörande har lyckats över hövan. Det kan jag avslöja utan att gå händelserna i förväg alltför mycket. Vad vi har framför oss är, hur skall jag uttrycka det, en mycket sund kniv. Materialen är väl valda och arbetade för att skapa en prisvärd kniv med stor finess och potential. Uppenbarligen tycker QSP detsamma då kniven förutom i den här basversionen förekommer i en lyxutgåva med damascus-blad och handtag i Raffir Noble. I det utförandet tillhör den definitivt inte budgetsortimentet längre kan väl tilläggas. 

Better knife,  Better life hävdar de

"Twitterversion": QSP Piglet - Kulting med kapacitet 

Blad

Om alla enkla bladformers moder är den "raka" varianten så är fadern troligen "drop points". Det här är ett gott exempel på en sådan. Piglet erbjuder strax under åtta centimeter blad av den formen med en höjd av 2,6 centimter och en godstjocklek på strax över tre millimeter.

Ytfinishen är en satin rätt och slätt. Några extra element för att lyxa till det här bladet har inte lagts till på den här varianten och det behövs inte heller. Det som är snyggt är de välbalanserade proportionerna. De förstärks av den svepande övergången mellan slipfasen och ricasson som speglar bladets huvudsakliga form. Bladets övergripande linjer matchar dessutom handtaget på ett förtjänstfullt vis. 

Bladet är en renodlad drop point utan extra åthävor

Materialet, Sandvik 14C28N är ett av mina favoritstål bland rostfria så kallade "budgetstål". Jag sätter det uttrycket inom citationstecken då jag inte är helt förtjust i formuleringen eftersom det finns en fara i att slänga med sig dylika uttryck alltför lättvindigt*. Men rent prismässigt tillhör det inte de mer exklusiva stålyperna. Som jag ser det är det däremot ett mycket välbalanserat stål vad gäller förmåga att ta och hålla en egg kontra att inte rosta. En egenskap det delar med dyrare material som t ex CPM S30V och S35VN är att det är direkt framtaget för att specifikt användas som knivstål och inte för andra mer industriella skäruppgifter. Det gör att kunskapsbanken för hur man nyttjar det i de här sammanhangen är stor vilket ökar möjligheterna för knivproducenter att lyckas.

Fabrikseggen på det här exemplaret var duglig utan att vara extraordinär. Vass nog att raka hår men inte helt utan tryck. Sen har man bara nästan lyckats med det "sharpening notch" som finns. Den fördjupningen är inte stor nog för att sträcka sig helt utanför ricasson och plunge line varpå en en liten liten kälkbacke bildas. Ett par millimeter till och man hade varit hemma.

Piglet är annars tämligen tunn bakom eggen. Det underlättar när man skär i exempelvis tjockare kartong och andra material som inte flexar lika mycket som tunna papper. 

Flatslipat blad i  Sandvik 14C28N

Bladformen skvallrar om att det här är en allroundbetonad brukskniv. Liknande bladform kan hittas bland mången kompetent liten fastbladare också, tänk Fällkniven VM1 bara för att nämna någon. Formen är beprövad och effektiv till det mesta.

Det märks förstås när man arbetar med den här kniven. Ibland säger jag att knivar uppträder som de ser ut, det gäller sannerligen i det här fallet. Piglet är en kniv som fungerar i alla material och på alla de sätt man kan förvänta sig av en god liten fickkniv. Särskilt sympatiskt är att den även fungerar bra i trä och torrt virke. Det underlättar när man tar med kniven ut på camping och skogsäventyr.

Spetsen är mer ett precisionsverktyg än något att bända med. Flatslipningen gör att den inte är lika stark som exempelvis på en "skandinaviskt" slipad kniv. I gengäld får man här ett blad som fungerar väsentligt bättre till lite fältmatlagning och annat skärande som premieras av mindre brant skuldra på slipfasen. 

Handtag

Utseendemässigt slås man av det enda dekorelement den här kniven försetts med och det är att G10-sidorna är tvåfärgade. Kniven finns i den här beige/svarta utgåvan alternativt grön/svart för den som föredrar det. Ja och så den tidigare nämnda begränsade upplagan med Raffir Noble i skollorna.

Det andra som är påtagligt är de överlag rundade formerna. Det är även så kniven känns i handen, allmänt mjuk och rund. Som en liten kulting ser ut kanske?

Ergonomin är utmärkt på den här kniven. Vid sidan av svepande linjer uppnås det genom att alla kanter är fasade och mjuka. Men främst är det handtagets kraftigt välvda yta som är hemligheten bakom den goda komforten. G10 sidorna har nämligen formats rejält, något som inte är helt vanligt i den här prisklassen där raka sidor på handtag annars dominerar. Tid är pengar och varje moment som att bearbeta G10-sidorna kostar förstås en slant i form av produktionstid. 

Det väl formade handtaget har sidor i tvåfärgad G10

Knivens bas är en välgjord stålram såtillvida att den lättats och slipats enligt konstens alla regler. Den är sedan skruvad i två punkter utöver pivotskruven. Storleken på skruvhuvudena är de på en kniv i den här storleken tämligen standardiserade T6. Så här långt är min erfarenhet av QSPs kvalitet på skruvarna att de får godkänt. Men jag hade inte haft något emot en storlek större skallar. Skall man demontera knivar är det alltid bättre med något grövre dimensioner för att undvika att dra dem runda. Det gäller särskilt knivar som är ämnade att brukas. 

Ramen som höjer sig en smula över sidorna är mycket väl slipad och polerad.
De två distanserna har fått sig en duvning och är timglasformade


Bladet löper på bronsbussningar och ramen är som synes rejält lättad

Ramen höjer sig en aning över de utanpåliggande skollorna. Om det kan man tycka olika men det bidrar till den rundade formen på handtaget. Personligen har jag inget emot den lösningen men har hört att det finns de som tycker det är fult helt enkelt.

Komforten är som sagt god och de flesta grepp fungerar även om det främst är hammar- och sabelgrepp som premieras. Grepp i nypan blir exempelvis inte helt naturliga med tumknoppar ivägen. Något som förstås gäller fler knivar än den här.

Det något bredare handtaget gör att pressen mot såväl tumveck och lillfinger blir mindre. Särskilt då när man tar i lite med kniven i hammargrepp. Piglet fungerar även exemplariskt i omvänt grepp med eggen mot dig. Något som är användbart om man täljer till. Det välvda greppet passar åtminstone min hand väl och clipet är knappt kännbart. Jag skriver knappt då det faktiskt känns om man kramar handtaget hårt. Spetsen är något för mycket vinklat utåt för att bli helt anonym.

Balansen hos kniven är god utan att vara exemplarisk. Jämvikten återfinns i bakre delen av fingerurtaget. Det parat med att Piglet väger in på hektot gör att kniven känns livlig. 

Öppning och lås

Vid det här laget får man räkna tumknoppar till ett av de klassiska sätten att öppna en fällkniv. Vi är inte framme vid odödligheten hos tvåhandsöppnade slipjoints än men det är bara tiden som skall till för att de skall hamna där. Med det vill jag säga att metoden är enkel, fungerar och inte lär försvinna. 

Tumknopparna är lätta att komma åt och relativt diskreta när kniven brukas

Särskilt väl fungerar den på den här kniven. Positionen och åtkomsten av knopparna gör att det går att  snärta upp bladet med fart såväl som att fälla ut kniven lugnt och stilla. Det är en valfrihet jag gärna ser på den här sortens knivar. Särskilt som den kan tänkas användas i vardagliga sammanhang där man inte vill demonstrera för hela världen att man har en kniv i handen. Diskretion kan vara en dygd. Särskilt i tider när dessvärre allt fler uppfattar verktyg som vapen.

Formen på knopparna är desstuom mjuka nog för att inte bita dig i tummen på CRK-vis. De här är mer rundade pyramider till sin form. 

Låset sköter sin uppgift

Låser gör Piglet med en linerlock i stål. Vanligtvis ett mycket pålitligt system. Så även här även om det finns en aning kritik att rikta mot utförandet. Det kan ha att göra med de väl slipade ytorna.

Åtkomsten är exemplariskt utfört med försänkning i motstående sida samt fasad kant på själva låsarmen. Där finns inget att invända. Själva funktionen är också god. Låset missar aldrig och glider inte under negativ belastning. Därmed finns det ingen risk att kniven skall slå igen över fingrarna på dig under normal användning.

Men jag har hört andra som upplevt en smula spel i bladet från fabrik och det gäller även det här exemplaret. Det finns ett aldrig så litet spel vertikalt i bladet. Det känns inte när kniven brukas och endast om bladet provoceras genom att man håller i spetsen och ruckar upp och ned. Men för konnesören kan det vara ett problem. Jag löste det genom att demontera kniven och öka fjäderbelastningen i låsarmen en smula. 

Att bära

I fickan är Piglet synnerligen sympatisk samt mycket synlig. Det ena bra, det andra något mindre bra. Kniven väger som sagt inte mycket och hela kniven består av rundande former. Så långt är allt väl. 

Clipet fungerar väl. Det är lätt att dra kniven och stoppa undan den igen

Men clipet är inte det bästa jag stött på. Dels blir placeringen som den blir eftersom den bakre änden på handtaget smalnar av. När man dessutom klämmer i med ett fånglinehål gör det att det här clipet visar rätt mycket kniv när den sitter i fickan. Dessutom är det blankt. De två sakerna skriker "kniv" där handtaget tittar fram. Sen begås dödssynden att vinkla läppen på clipet utåt. Den skall vara parallell med handtaget för att skrap i saker något mindre. Gör om och gör rätt QSP.

Vänsterhänta eller den som vill bära sin kniv på den sidan stöter på patrull då clipet inte kan ändras till någon annan position än höger med spets uppåt. 

Piglet kunde fått vara mer diskret i fickan för min del. 
Det blanka clipet är väl synligt

Själva funktionen annars mycket bra. Kultingen vill inte rymma och att locka fram den ur sitt gömsle är lätt. På samma sätt är den väldresserad när den ombeds att efter förrättat värv försvinna tillbaka till båset igen.

Sammanfattningsvis

På Piglet finns egentligen inget som sticker ut. Vare sig bokstavligt och bildligt. Det är en rätt strömlinjeformad design och inte anmärkningsvärd på det viset. Knivens styrka återfinns istället i flera mindre detaljer och det märks på slutresultatet som känns solitt om än inte uppseendeväckande. 

Ett exempel på sådana detaljer eller kanske snarare val är att använda sig av tumknoppar istället för flipperöppning vilka kanske inte är lika flashiga som en säg en försvinnande fjäderbelastad flipper. Men ett gott alternativ i sammanhanget. Knoppar är inte komplicerade och fungerar. Särskilt som de är väl formade och placerade på rätt ställe  Det är vad som kännetecknar den här modellen. Detaljer som är rätt för ändamålet och prisklassen.

Det gäller inte minst bladformen. Piglet är ingen samlarkniv och kräver därför ett funktionellt blad framför ett som huvudsakligen är till för att se bra ut när du flippar kniven i tv-soffan. Det har den också fått i och med en harmonisk droppoint. Stålet är även det väl valt i sammanhanget. Sandvik 14C28N är att föredra framför det nu för tiden så populära D2 enligt mig. Helt enkelt därför att det ger god prestanda samtidigt som det är rosttrögt vilket D2 inte är. Sandvikstålet kräver därför mindre underhåll. Varma sommardagar i fickor nära kroppen och lite salta bad är inte D2-stålens bästa vänner.   

Kaffelattefärgad kniv, för den som önskar finns den även i grönt eller lyxutgåva med Raffir Noble

Sen fortsätter listan med fler goda val eller omsorg om detaljerna om man så vill. Stålramen är lättad istället för solid. QSP har valt att använda glidlager i brons istället för enklare nylon. Den dubbelsidiga pivotskruven är D-formad för att inte spinna. Vidare återfinns G10 i sidorna istället för FRN och de är inte raka utan välvda för ökad komfort. Distanserna i ryggen är timglasformade istället för rakt cylindriska och de är även skruvade från två håll istället för ett.

Främst är det enkelhet som står i fokus men flärdfulla detaljer saknas inte helt ens på grundversionen. Det är förstås de tvåtonade sidorna som står för den biten i det här utförandet. Man kunde valt att använda sig av enfärgade sidor men det gjorde man nu inte.

Piglet, en utmärkt arbetshäst som med sina harmoniska linjer ändå inte ser oväven ut

Piglet kanske saknar "WOW-faktor" i det här utförandet. Men det är inte heller den sortens kniv det är. Vi talar om en stabil allroundfickkniv i mellan- till det mindre formatet. En liten arbetshäst redo att ta i när så behövs. Därför blir känslan mer av "det känns bra det här" när kniven greppas. Det är dessutom en känsla som växer efterhand kniven bärs och brukas. Den gör det den skall och gör det väl. Jag måste säga att jag föredrar den utvecklingen framför tvärtom.

Piglet är en stabil vardagskompanjon som jag varmt rekommenderar för den som söker en brukskniv som är både välbyggd och relativt billig. Den är prisvärd helt enkelt**.

Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 100 g

Bladlängd: 79 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N

Handtag: G10 på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - grisaherden


* Något som också visat sig i den debatt kring "superstål" och deras härdning, samt värmebehandling som blossade upp strax innan den här texten skrevs. Främst var det hur  egenskaperna hos M390 tillvaratagits eller snarare inte utnyttjats av knivtillverkarna. 

** I skrivande stund kan den köpas från t ex Messerdepot för 42,90 EUR och Wanderoo har den begränsade upplagan för 3500 kr. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recept på en lyckad fickkniv

Egentligen borde det inte vara så svårt att laga efter recept. Men förvånansvärt många misslyckade saker åstadkomms ändå som bekant. Det gäller i stort och smått, världen är full av dem!

Utgångspunkten när det handlar om knivar är ofta ett styck ram. I det här fallet i stål. Man tager sagda ram och slipar därefter av alla kanter och hörn. När arbetet ändå är i full gång glömmer man inte att lätta den.

På utsidan fästes ett par sidor i lämpligt material, exempelvis G10. För flärdens skull kan den förses med någon detalj, som två färger men viktigare är att sidorna görs välvda. För komfortens skull. Till det adderas en fördjupning som verkligen passar ett pekfinger. Handtagsbiten avrundas med ett väl fungerande samt lättåtkomligt lås. Använd gärna något beprövat som en liner lock.

Till det läggs ett funkis blad med mer än dugligt stål väl valt för prisklassen. Varför inte ett fullt flatslipat droppoint-blad i Sandvik 14C28N? Bladet bör löpa på något enkelt och fungerande som bronslager.

Öppningen bör även den göras enkel, låttåtkomlig men ändå inte i vägen för arbete - exempelvis med en välplacerad tumknopp.

QSP Piglet, följer receptet för en lyckad fickkniv

Resultatet kan bli en QSP Piglet. En liten och ny modell från en tillverkare med stadigt växande katalog.

Skulle man nu tycka att det här receptet är för enkelt kan det lätt kryddas upp. Även det har gjorts med en begränsad upplaga med damask-blad och Raffir Noble-handtag.



/ J - receptgranskaren

Fredags-EDC XL

Så var det fredag igen. En klämdag för de flesta där den ligger inknökad mellan kristi flygare och en lördag. Själv kläms det inget förutom kaffe. Det vill säga, jag är inte ledig men det händer inte mycket på bygget idag i vilket fall. 

Tidigare idag konstaterade jag att det är en fördel att bo i en relativt liten stad. Eller snarare i utkanten av en. Trots att jag bara har ett par kilometer till centrum är det bara ett par hundra meter till början av de första skogsdungarna. Vill man sen ha större skogspartier styr man kosan därifrån vidare österut. Vägar måste passeras med jämna mellanrum men i princip kan man hålla på att trava till man kommer till Kalmartrakten. Grönt är skönt och jag gillar träd!

"Ingen dålig kombination"

Knivarna för dagen är en ett par nya knivar från QSP. Den större kallad "Locust" vilket inte alls är långsökt med tanke på hur handtaget ser ut. Sen den mindre "Piglet". Den är faktiskt något större än man kan tro. I alla fall känns den så i hand. Sympatiska är de i alla fall och de första intrycken är övervägande goda. Som med de flesta (alla) knivar finns det saker som kunde varit bättre men det mest är klart positivt. 

/ J - fredagsnjutaren


#qspeurope #qspknives 

Den bästa sortens kaffe

Viss java smakar bättre än annan. Själv föredrar jag den här varianten med smakligt tilltugg. Eller snarare kanske det bara är ögongodis? 

Det dök helt enkelt upp ett paket för någon dag sedan innehållande några knivar. Knivarna är från QSP och modellerna kallas för Locust, Piglet och Songbird. Djurriket får låna ut namn till knivarna även fortsättningsvis. 

Den bästa sortens kaffe!

Piglet är en liten kniv som egentligen inte är så liten. Snarare hamnar den i närheten av "Little Big Knives" i format. Någon knubbigare handtag än vad bilderna antyder och en väldigt välbyggd gynnare i budgetklassen är de första intrycken. Det och att den känns mycket bra i hand. Den byggs på en rundad, polerad och lättad stålram som klätts med tvåfärgad G10. Bladet löper på glidlager i brons och bladstålet är Sandvik 14C28N. Vill man ha modellen i en lyxversion så finns den för all del med Damaskblad och Raffir Noble handtag. 

Piglet - eller kulting som vi säger på svenska

Locust är en större historia i QSPs "mellanklass". Det innebär VG10 som bladstål och i det här fallet ett för mig nytt material kallat "Flax" i handtaget. Av vad jag förstår och hur det känns är det någon variant av Micarta-liknande material. Jag misstänker att det kan ha med varumärke att göra, ungefär som det förhåller sig med många GFN/FRN-material. Mellanklass är det däremot inte på storleken då bladet mäter in ett hårsmån från en decimeter! 

Locust är en kniv i det större formatet som flirtar med Wharncliffe-trenden

Den tredje kniven har fått det poetiska namnet Songbird och är ett nytt tillskott till katalogen. Inte bara som modell utan även som kategori. Här flexar QSP musklerna en aning. Pivotskruven är av egen modell. Stålet i det "talon-formade" bladet är S35VN och handtaget är gjort i anodiserad titan med paneler av kolfiber. Titan återfinns även i backspacer och clip. Kullager i keramik återfinns också i kniven men trots det sker öppningen med tumknopp. 

Songbird - en representant för QSP nya högsta liga om man får kalla den så

Alla tre knivarna kommer förstås att testas och recensioner kommer därefter. De har fått följa med ut under helgen och de lovar gott även om allt inte är guld och gröna skogar.  Eller ja, det var till skogen de fick följa med och där var det banne mig visst grönt. 

/ J - avnjuter gärna en knivfika