torsdag 30 april 2020

Ny kniv - A.G.A. Campolin Swing guard

Ibland vill man inte ha det senaste. Inte flest hästkrafter under huven, inte en dubbelturbo, inte ens en elhybrid eller fyrhjulsdrift. Ibland vill man ha gammeldags charm och enkelhet med roliga eller vackra linjer. En Citroên 2CV eller kanske en Jaguar E-Type framför en Tesla så att säga. 

Nu är jag mer inne på cyklar när det kommer till fordon men jag tror ändå ni förstår analogin. När det handlar om knivar och dylika från Italien kan det då vara skillnaden mellan säg en Lionsteel Rok och den här, en Swing Guard från A.G.A. Campolin.

En 9 tums kniv med handtag i ebenholts
A.G.A. Campolin Swing guard, 9" med ebenholtshandtag

A.G.A. Campolin är inte ett företag som kopierar de klassiska stiletter som byggdes på fyrtio- och femtiotalet utan ett av dem som faktiskt var med redan på den tiden!

En av de mer ikoniska varianterna på en klassisk italiensk stilett är den här typen, en "Swing Guard". Namnet kommer sig förstås av det vikbara fingerskyddet som fälls åt sidan och lägger sig parallellt med handtaget när bladet fälls in. De finns som de flesta andra modeller i en uppsjö av utförandet med olika material, storlekar och kvalitéer. Den här modellen råkar vara en 23cm/9" med dolkblad och ebenholtshandtag.


/ J - är gudfader men inte gud fader


#knivesandbikes  #knivigtvarre

söndag 26 april 2020

Dagens bild nr 209 Trettiofem elva

Trots alla fina knivar som finns tillgängliga känner jag ibland att en rejäl budgetkniv är det enda rätta. Om jag är hemma sträcker jag mig inte sällan efter någon av Moras basmodeller. Ofta handlar det om uppgifter som kanske inte är helt vänliga mot knivblad eller faktiskt bäst skulle utföras med något annat redskap. 

Jag har också ett antal fällbara knivar på samma tema. Det här är en av de nyaste som sorterar under den kategorin. Visst, inte lika enkel som en Morakniv men fortfarande inte så dyr att man gråter blod om det händer något med den. 


"Thirtyfive Eleven"

Kniven är den icke namngivna modell 3511 från CH Knives. En kniv jag recenserade för inte allt för länge sedan. Den har inte riktigt hunnit bekänna färg än. Jo förresten, just färg har den fått känna på då det skrapats lite dylikt med den. Typexempel på uppgifter jag kanske inte vill utsätta alla mina knivar för. Stålet i den här är D2 och av det får man rätt mycket så några slipomgångar skall det nog hålla för. 

Det här är en kniv jag tycker är något för personlighetsbefriad för att den skall vara spännande. Men vad den istället står för är ruskigt bra pris i relation till prestanda. Wanderoo är ett bra ställe att inhandla den på!


/ J - bokstaverar siffror

#knivesandbikes  #knivigtvarre

lördag 25 april 2020

Knivrecension Al Mar 2.75 Hawk Ultralite FRN

-  lätt, lättare, Hawk UL

Nysatsande Al Mar har släppt några av sina vid det här laget klassiska modeller i ny tappning. Häromdagen recenserade jag en av dem. Det var lättviktsversionen av Eagle och just den kniven hade fått titankostym vilket är den mest exklusiva varianten. Då sade jag att Ultralight-knivarna numera finns i två serier och idag skall jag presentera den andra. En enklare kniv med handtag  av FRN och dessutom skall vi ned rejält i storlek. Från en örn till en liten hök. 

Al Mar AMK4122 2,75" Ultralight Hawk


Kniven som är aktuell har modellnamn AMK4122 vilket står för Hawk UL med FRN handtag. Målet var att göra en liten, lätt och smidig kniv. Vare sig materialval eller konstruktion sticker därför ut. En  flipperkniv med ett blad som löper på kullager byggd på en stålram med skollor av plastmaterial är inget revolutionerande men i sammanhanget väl valt. Men att förse en klassisk Al mar-modell med de här attributen är något mer uppseendeväckande. Frågan är då hur resultatet blev? 

Gammalt möter nytt. Äldre formgivning med moderna attribut



Blad


Bladformen känns igen då det är exakt densamma som återfinns på alla knivar som ingår i Ultralight-serierna oavsett storlek och för den delen version. Det innebär en form som Al Mar döpt till "Talon"*. Det innebär en slank, mycket spetsig droppoint med en rejält tilltagen falskegg på toppen. Finishen är också densamma modellerna emellan, en halvblank satin.

Det som skiljer syskonen åt är två saker. Materialet och naturligtvis storleken. Det här är minstingen i familjen och det innebär ett blad som mäter 70 mm. Höjden är blygsamma 9,5 mm och även godset är påfallande tunt med sina två millimeter. 

Ett mycket spetsigt blad med markerad falskegg


Tidigare har Al Mar alltid använt sig av olika japanska stål, företrädesvis AUS8 i de här knivarna. Mycket beroende på att knivarna gjordes där en gång i tiden. Nu har produktionen flyttats till Kina och det har även medfört ett skifte vad gäller ståltyp I den här något enklare versionen hittas 8Cr13MoV. Ett kinesiskt "bokstavstål" som vi vid det här laget känner igen. Ett stål jag i allmänhet inte är helt förtjust i. Min erfarenhet från flera olika tillverkare är att det har en tendes till att rosta trots att det är "rostfritt". Det håller inte heller skärpan speciellt väl. Särskilt inte som Al Mar uppger hårdheten till låga 56HRC. Vi är nu på "Schweizerknivsnivå" när det gäller egguthållighet.

Fördelen med det här stålet är två för konsumenten och ett eller kanske två för tillverkaren. För oss användare är det mycket lätt att slipa och blir faktiskt riktigt vasst. För den som gör dem är materialet förstås billigt men även lätt att forma och värmebehandla även i större omgångar. Det är nog i det sistnämnda de främsta vinsterna står att hämta.

Men jag hade mycket hellre sett ett annat stål. Varför inte sikta på något svenskt som 14C28N till exempel?

På framsidan återfinns logga och namn och på baksidan beteckning samt tillverkningsland


Samtidigt kan det påtalas att en så här liten kniv men framför allt det slanka formatet gör att den inte lär användas till några avancerade uppgifter. Inte som i tyngre i alla fall. Till vardagsuppgfter som att skära av ett snöre, öppna en plastförpackning, avlägsna en klädetikett, skära av plastband mm är stålet fullt adekvat. Så missförstå mig rätt när jag säger att jag inte är helt förtjust.

Fabrikseggen får godkänt och kunde utan problem raka hår utan större tryck. Fördelen med det här mjuka stålet är att det är mycket enkelt att strigla vilket är mitt favoritsätt att underhålla eggar på mindre knivar. Ett par drag på ett gammalt läderbälte med Autosol och kniven är vass igen. Och det behövs efter att ha avverkat ett par kartonger. Hawk gör det däremot med den äran. Det tunna bladet glider med lätthet igenom den sortens material. Och för den som nödvändigtvis vill använda fällknivar i köket så kan det meddelas att den här kniven är en excellent liten skalkniv. 



Handtag


Formen på handtaget käns bekant eftersom det är en mindre version av Eagle och Falcon. Här har handtaget krympt till 89 mm på längden. Det hade möjligen räckt till för hela handen om det inte varit för en av de uppenbara nackdelarna med just flipperknivar. Flipperfenor stjäl utrymme och i det här fallet leder det till att det här blir en trefingerskniv för min del. Den yta som återstår för fingrarna att greppa kring är nämligen bara 75 mm.

Höjden på handtaget är annars som mest 18 mm och tjockleken 8,5 mm. Litet och lätt var det. 

En välformat men mycket litet grepp i FRN med drakfjällsmönster


Stålramen är gjord i 410-stål och helt gömd inuti plastskollorna. Det bidrar till att göra kniven så tunn som den är. Ramen är också lättad vilket tillsammans med det slanka bladet och FRN-sidorna håller ned vikten rejält.

FRN är som de flesta kanske vet en förkortning för Fiber Reinforced Nylon. En fiberförstärkt nylon, ett slags superplast med andra ord. Mycket hållbar, lätt att forma och egentligen ett utmärkt handtagsmaterial med undantag för att det inte känns särskilt exklusivt. Ytan har fått vad Al Mar kallar "dragon hyde" och det mönstret ger gott fäste. 

Hawk är även mycket tunn, under en centimeter


Hawk är öppen i ryggen och hophållen i två fästpunkter utöver pivotskruven. Storleken för sidorna och clipet är pyttiga T4 och för pivotskruven T8. Dessvärre är inte skruvarna av högsta kvalité utan glappar något. Så pass att jag vid första försöket var osäker på om det var T4 eller T6 som var aktuellt. Försiktighet vid demontering rekommenderas därför.

Tack och lov har man låtit bli att förse handtaget med ett fånglinehål. Förutom att det varit fult så hade det ställt till det för placeringen på clipet som är illa nog i vilket fall som helst.

Hela handen ryms inte på handtaget och det är i nypan Hawk gör sig bäst


I hand märks det att det här är en riktigt liten men framförallt slank kniv. För mig är det som sagt en trefingerskniv och det gör att hammargrepp i princip är uteslutet. Bäst fungerar Hawk när den används som precisionsinstrument endera i nypan eller med pekfingret ovanpå bladet. Skall man ta i någon lite mer är det ett "sabelgrepp" med tummen på den bredare delen av bladet som får användas. Texturen på FRN-sidorna gör då ingen nytta eftersom min hand är för stor för att de skall vara i kontakt med den. Fingerskyddet fyller dock sin funktion och hindrar kniven från att glida. Det är först när tummen placeras på sidorna i handtaget som mönstret gör nytta. 


Öppning och lås


Flippern på den här kniven är förvånansvärt bra. Anledningen till den överraskade tonen är knivens storlek. Det är nämligen inte helt enkelt att få till god effektivitet och en snabböppnad kniv i ett så smått format. Det är två saker som måste övervinnas för att det skall fungera. Det första är att bladet är mycket lätt och därför inte erbjuder mycket moment även om detentkulan har rätt motstånd. Det andra är att själva flipperfenan givet storleken på kniven är liten vilket ger kort hävstång. 

Liten men naggande god flipperfena


Det som gjorts rätt i det här fallet är att man har god geometri, flippern är rätt placerad helt enkelt parat med ett väl avvägt motstånd hos detent-kulan. Sen underlättas det hela att Al Mar valt att lyxa till det med keramiska kullager även hos den minsta av knivarna. Sammantaget ger det en explosiv liten kniv som är lätt att öppna. Det spelar heller ingen roll på vilket sätt man träffar flipperfenan, den kan både tryckas nedåt och dras bakåt med samma goda resultat. Den är snabb som en vessla. 

Ett utmärkt lås väl anpassat till modellen


Även låset är välgjort på den här kniven. En linerlock är mer än adekvat för den här storleken på kniv. Den som finns är dessutom utmärkt. Hawk låser lika effektivt varje gång utan det minsta glapp eller spel. Hela kniven känns också stadigare än den ser ut. Den dolda stålramen bidrar till det. Låset är också lätt att både komma åt och släppa eftersom låsarmen är något förhöjd samt försedd med räfflor för ökad friktion mot tummen. En låsarm i det här formatet bjuder heller inte på särskilt mycket motstånd.

Något som är mindre bra däremot är att den här kniven eller åtminstone exemplaret är en "banan". Det vill säga bladet är förvisso centrerat när kniven är stängd men dessvärre inte i öppet läge. Bladet pekar markant åt höger. En miss i kvalitetskontroll helt enkelt.  



Att bära


Det här kunde varit den ultimata fickkniven att bära om det inte vore för en detalj. Men i övrigt är den exemplarisk. Den är liten, vilket förutom att den är relativt kort innebär att den är extremt slank och dessutom tunn. Och så var det vikten, 37 gram är inte mycket hur man än vänder på det. 

Clipet är bra utformat och fungerar väl men placeringen lämnar en del övrigt att önska


Sen var det dags för "detaljen". Det är clipet jag talar om. Själva funktionen är faktiskt utmärkt. Utformningen på Al Mars clip har alltid varit bra och det här är inget undantag. Bra ramp givet storleken på clip, god spänst och anpassad storlek kombinerat med tillräckligt utrymme under för att en byxkant skall få plats. Placeringen gör även att det överhuvudtaget inte känns i handen när man skär med kniven. Så långt inget att anmärka på.

Men nackdelar finns och den första är rent kosmetisk. Det är ett målat clip och precis som alla andra dylika så skavs det lätt. Gillar man patina på sina knivar är det utmärkt för den kommer snabbt i det här fallet.


Sällan har en sån här liten kniv varit så synlig


Den andra nackdelen är dock inte kopplad till utseende. Det som förstör för Hawk när det gäller hur väl den fungerar i en ficka är clipets placering. Jag tror inte att jag varit med om någon kniv som syns så mycket i relation till storleken. I det här fallet sticker nästan 2,5 cm upp ur fickan. Totallängden hopfälld är 8,9 cm. Det är inga bra proportioner. Lägg därtill att clipet försetts med logoyp och text. Det sistnämnda är förvisso mest en utseendefråga det med. En som jag inte är odelat förtjust i.

Något som jag däremot uppskattar är den lyxiga detaljen med en ifyllnadsplatta till den sida som inte används för stunden.



Sammanfattningsvis


Al Mars tidigare utgåvor av UL-serien var gjorda i Micarta och faktiskt ännu lättare än dagens efterföljare då de saknade ram. De fick ett mycket gott erkännande för att vara extremt välbyggda även om de betraktades som aningen dyra.  Nu har man istället valt att göra dem i två varianter. En mer exklusiv i titan och den här enklare i FRN. Hur står sig då dagens Al Mar-modeller på en hårt konkurrensutsatt marknad?

Tämligen väl dryftar jag mig till att säga. Al Mar har lyckats med konststycket att få till en god flipperfunktion på en mycket liten kniv. Man har därtill lyckats bibehålla stilen tämligen väl trots att de ursprungliga designerna försetts med flipperfenor. Materialen är inte uppseendeväckande men väl använda. FRN på stålram samt 8Cr13MoV är inte ovanliga för knivar i den här prisklassen medan keramiska kullager och täckplattor till cliphålen är det. Så frågan blir då vad prisklassen är? I det här fallet ligger MSRP på 55$ vilket är rätt långt ifrån det aktuella butikspriset som snarare ligger runt 35$ vilket får anses godkänt. Tyvärr vet jag inte i skrivande stund vad den kommer att kosta i Sverige. Ibland är det en (helt) annan historia.

Liten, lätt och elegant, ungefär som en espresso


När det kommer till utförande så konstaterade jag att titanversionen kunde matcha de gamla Al Mar vad det gäller precision i tillverkningen. Den här kniven får däremot både ris och ros när det kommer gäller tillverkningskvalitet. 

FRN är är plast och kommer så alltid förbli men här är den väl använd och snyggt gjord med väl rundade hörn och kanter samt gott fäste. Öppningsmekanism och lås får toppbetyg för klassen både vad gäller funktion och känsla.

Mindre bra är däremot ett par saker. En detalj som känns billig är att Al Mar loggan relativt omgående skavdes bort från handtaget genom vanlig användning. För den som önskar mindre märkning på sina knivar kan det förvisso kännas bra men då kanske den inte skall vara där från början? En något allvarligare detalj som irriterar min inre OCD-person mer är att bladet inte sitter rakt i handtaget. Det pekar åt höger när kniven är öppen. Det stör inte funktionen hos kniven men intrycket blir mindre bra. Sen kunde skruvarna varit av bättre kvalitet. Risken att dra dem runda är uppenbar.

Familjeporträtt - Al Mar Hawk UL FRN med sina större syskon

Trots det tycker jag att Al Mar har lyckats väl med vad de siktat på. Det var att leverera en mer budgetorienterad version av sin klassiska lättviktsserie. Jag blir dock rätt nyfiken på hur storebror i FRN-utförande känns. Jag tror nämligen att om den är lika stadig i konstruktionen som den här lilla höken kan dem konkurrera med knivar som t ex Spyderco Endura.

Hawk klarar sig emellertid bra på egen hand. Den är nämligen ett utmärkt alternativ för den som söker en ultralätt, jo den lever upp till namnet, liten kniv som knappt märks i fickan. En liten fickskalpell som därtill levererar utmärkt handhavande då den är mycket snabb och enkel att fälla ut och även ihop. En kniv som både är bra som "fidget toy" och fungerar väl. Sade jag att den är snygg också?



Länk till tillverkarens produktsida hittar du här

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm
Längd hopfälld: 89 mm
Vikt: 37 g (vägd av mig)
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC56
Handtag: FRN
Lås: Liner lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina


/ J - downsizar

* Något som annars brukar beteckna knivblad med nedåtpekande spets och konkav egg. 

torsdag 23 april 2020

New Knife - Steel Will F62 Avior

Eventually it showed up. Avior, a new model from Steel Will. It took some time because the world is crazy and everything does not work as usual. Myself, I'm slightly impressed that something actually works at all. A praise to the all the men and women who keep everything going.

In these strange times, you have to stick to simple things to get some "normality", whatever it is, into ones life. One of the things I do is maintain my interests. The weather happen to be excellent for cycling as well as taking photos of knives for the moment. Luckily enough since when it rains it pours it seems. 

New knife from Steel will, the Avior
Steel Will F62-10 Avior

The first impression of this knife is that it vaguely reminded me of something I've seen before. Then I remembered and after a bit of searching I found an old tiny Kershaw Chive. Actually, Avior is even more similar to the larger Scallion but still.

That's not a bad thing when it comes to overall design. What is reminiscent is mainly the soft curvature of the blade spine, the revurve in the blade and the thumb rest. Otherwise, this knife is radically different. In addition to being significantly larger, for example, it is not provided with spring assistance. Something it doesn't need because the unusual placement of the flipper tab in front of the pivot point makes this knife extremely fast in any case.

The materials are G10 and D2, the lock a liner lock and the blade runs on ceramic bearings. Proven formula in slightly different clothing. So it will be really fun to test this knife!



/ J - curious

#knivesandbikes  #knivigtvarre

tisdag 21 april 2020

Dagens bild nr 208 X

Coolt namn har den också den här kniven från Victorinox. Den är inte bara snygg att se på. Smaka på Pioneer X och känn hur det ligger i munnen. Jo jo, de kan få till det ibland, schweizarna. 



"Coffee X"

Kniven är en treradig rackare i Pioneer-serien. Bestyckningen är förutom det stora knivbladet,  en kapsylöppnaer med stor spårmejsel och vajerböjare, konservöppnare med mindre spårmejsel, pryl samt en rejäl fjäderbelastad sax. Allt förpackat i snygg Alox-kostym. Alox är Victorinox benämning på sina aluminiumhandtag och är en förkortning för aluminiumoxid helt enkelt. 

Förresten, saxen kan man trimma mustaschen med om så tarvas kan jag låta meddela. 


/ J - för dagen stilist

#knivesandbikes  #knivigtvarre

måndag 20 april 2020

Ny kniv - Viper Lille

Liten men naggande god. Det är vad jag hoppas på att den här kniven skall vara. Namnet är synnerligen beskrivande då den är döpt till "Lille".

Designern bakom kniven är inte obekant för de flesta då det förstås är Jesper Voxnaes. Vet man därtill att han är dansk så blir plötsligt namnet på kniven mer lättbegripligt. 


Viper Lille


Företaget som gör den här kniven är Viper eller Viper by Tecnocut som det fulla namnet lyder. Ett italienskt Maniago-baserat företag som Voxnaes framgångsrikt samarbetat med ett flertal gånger förut. Modeller som Kyomi, Odino, Fortis och senast Belone och Key är exempel på sådana. Listan växer stadigt och även ett par fastbladare signerade Jesper återfinns i Vipers katalog.

Återstår så då att ta reda på om den här lille gynnaren också är ett bra exempel på godt samarbete. 

/ J - tar "en lille en"

#knivesandbikes  #knivigtvarre

söndag 19 april 2020

Knivrecension Maserin Gourmet

-  bestick på steroider

Ibland händer det att knivar som faktiskt är utmärkta knivar för dagligt bruk, alltså fickknivar, EDC eller vad du vill kalla dem har sitt ursprung i alternativa användningsområden. Det här är en sådan kniv. Den har sina rötter i en vana som vi inte har så mycket av i det här landet. Den att gå ut på restaurang och äta en stor köttbit. Något som uppenbarligen är vanligare i Italien där dagens kniv har sitt ursprung. Modellen heter passande nog Gourmet och kommer från Maniago-baserade Maserin

Maserin Gourmet


Ännu ovanligare med svenska mått mätt är kanske att ta med sig egna knivar för att de som tillhandahålls av etablissemanget är av sekunda kvalitet i restaurangbesökarens ögon. Men det var i alla fall grunden för den här kniven som är designad av Atti eller Attilio Morotti som han heter. 

Gourmet i sitt rätta element

Twitterversion: Maserin Gourmet, lyxbesticket som även fungerar som EDC-kniv


Blad


För att karva i en rejäl köttbit behövs förstås en viss räckvidd. Därför har den här kniven ett blad som mäter en hel decimeter på längden. Höjden på bladet är 21 mm och tjockleken blygsamma 2,8 mm. Ett långt, slankt och tämligen tunt blad med andra ord. Något annat hade varit överraskande med tanke på idén kniven är sprungen ur. 

Långt, slankt och elegant är bladet på Gourmet


Stålet är det inte alltför märkvärdiga AUS8. Men det är inte så illa valt med tanke på applikationen då det är tämligen motståndskraftigt mot korrosion. På senare tid har dock det japanska stålet bytts mot ett europeiskt 1.4116-stål av vad som kan utläsas på hemsidan.

Annars kan sägas att det här versionen av AUS8 återfinns någonstans mitt i klassen så att säga. Det har inte utmärkt sig vare sig åt det negativa eller positiva hållet.

Materialet är AUS8 och finishen en halvblank satin


Men så har jag inte skurit så värst många stekar med den. Men några har det faktiskt blivit. Mest någon rostbiff och så kyckling förstås även om det inte kan räknas dit.


I brist på t-benstekar har kniven fått skära högrev bland annat


Men faktum är att Gourmet inte alls är tokig som EDC-kniv. Förutom längden är den inte avskräckande rent utseendemässigt. Bladet är allroundbetonat med en spets som fungerar utmärkt att peta ut spetor ur fötterna med konstaterade min sambo häromdagen. Sen är geometrin utmärkt för att skära med i största allmänhet. I alla fall så länge du håller dig borta från alla tyngre sysslor, ni vet som att karva bort gamla heltäckningsmattor från 70-talet och drämma in kniven i brädfodringen på huset för att se om där finns torröta. Det här är inte den sortens kniv helt enkelt.

Med tanke på handtagets utformning så rekommenderas inte heller att sticka särskilt hårt med den här kniven. Då lär du skära dig förr eller senare. Men i övrigt en väl fungerande EDC-kniv. 


Handtag


Handtaget på Gourmet är även det en elegant historia. Materialet i den här versionen är naturlig ebenholts med sin mörkt bruna, nästan svarta yta. Annars finns kniven numera i ett flertal färgställningar. Både med naturliga träskollor och färgade diton. Materialet, det slanka formatet och den tunna ramen gör kniven mycket lätt. Särskilt som även back spacern är gjort i trä. Något mycket ovanligt som jag inte sett på många andra knivar. Totalvikten hamnar på låga 90 gram trots ett blad på en decimeter. 

Nästan svart ebenholts är materialet i handtaget


Konstruktionen är annars sedvanligt byggd på en stålram. Skollorna är dock heltäckande och för att kunna justera pivotskruven måste de därför tas bort. Skruvhuvudena till träsidorna är för ovanlighets skull anpassade för vanlig spårmejsel. Rent utseendemässigt ser det renare ut i det här fallet och den extra styrka du får med torx är helt enkelt överflödig. 


Även back spacern är gjord i trä vilket är ovanligt


Handtaget är långt för att kunna husera det likaledes tilltagna bladet och det gör att alla händer ryms med råge. Formen är oval i genomskärning eftersom träsidorna är välvda med en lätt markerad åskant på mitten. Sedan är formen på handtaget även en smula krökt. Sammantaget utgör det grunden för ett bedrägligt enkelt handtag som dock fungerar väl på grund av just det.

Alla grepp fungerar men det längst till höger är det som är mest optimalt


Sen är det förstås ingen tvekan om att kniven bäst hålles med ett pekfinger ovanpå bladet. Men även sabel- och hammargrepp fungerar väl. Inte så konstigt när det är förfinad pinne vi talar om. Det är heller ingen som helst tvekan om att den här kniven är inriktad på att skära med och att skära i material som inte bjuder alltför mycket motstånd. Det är framförallt dimensioner på ram, skruvar och lås som gör att kniven har sina begränsningar. 


Öppning och lås


Gourmet öppnas med en för tiden något så ovanligt som en front flipper. Vad menar jag med det? De är väl inte ovanliga inflikar vän av ordning. Men när den här modellen kom var de faktiskt det. Särskilt utanför kretsen av sydafrikanska knivmakare där trenden tog fart. Egentligen bygger de ju på det äldsta sättet att öppna en fällkniv som finns. Det är nämligen samma princip som återfinns på rakknivar och andra friktionsfällknivar. 

Den diskreta frontflipperfenan fungerar väl men allra bäst till att smyga fram bladet


Funktionen är god men är inget för den som gillar att "flippa" sina knivar. Det går men kniven är främst gjord för en lugn kontrollerad rörelse. Minns restaurangmiljön den är avsedd för!

Det gör också att man avstått från att förse flipperfenan med några räfflor eller liknande. Utseendemässigt går den väl ihop med kniven och den försvinner helt när bladet är utfällt 

En liner lock står för säkerheten


Låset är i det här fallet en enkel liner lock. Det är inte starkt nog för att jag skulle vilja hänga mig i det på sant Cold Steel-vis. Men det fyller sin funktion och hindrar bladet från att slå igen. Och i ärlighets namn räcker det. Det glider inte och det låser stabilt med hela låsarmens bredd. Men det är väl där som det kan kännas något klent eftersom den är tunn. Men det är ett rent visuellt baserat intryck. Det klarar till och med lättare spine whack utan att låsarmen rör på sig. 


Att bära


Eftersom det här är en kniv i sann gentlemans-anda så har den inget clip. Något som idag är så ovanligt att man får inleda ett sådant här stycke med att särskilt påpeka det. Istället levereras Gourmet med ett tunt och enkelt men fungerande läderfodral som skyddar ditt lyxbestick. 

Inga clip finns inom synhåll. På köpet får man ett renare utseende


Kniven är annars lätt att bära lös i en ficka. Den väger som sagt lite, klart under hektot och allt är mjukt och rundat på handtaget. Men som alla knivar som bärs löst och är så här långa så behövs endera en ficka som är stor nog för kniven att lägga sig på tvären, som en jackficka. Eller att den kilas fast på höjden. Mellantinget är besvärligt eftersom kniven då gärna vill hamna på tvären. 


Sammanfattningsvis

Frågan är då om allas vår Atti lyckats designa det ultimata porttabla grillbesticket? Det har han nog faktiskt. Den är diskret nog att kunna ligga vid en tallrik utan att någon höjer ögonbrynen. Den är också elegant att se på och smidig att hantera. En överlag riktigt sympatisk kniv får jag säga.

Men en liten brasklapp skall kastas in. Det är faktiskt inte bara ett bestick. Gourmet är inte oäven i de flesta EDC-sammanhang. Ett långt slankt blad ger mycket egg att arbeta med och spetsen får godkänt även den.

Materialen är dugliga nog särskilt givet grundtanken med kniven. Japanskt AUS8 är tämligen rostfritt och det är förstås en viktig egenskap i det här fallet. Trähandtaget är både snyggt och lätt och faktiskt rätt komfortabelt därtill. 

Maserin Gourmet för den som vill äta sin köttbit med stil

Gourmet är en intressant kniv på så vis att den har ett uttalat syfte som inte tillhör de vanligaste i dagens fällknivsvärld. Framförallt ett som inte är "high speed low drag tactical". Förvisso stämmer första delen av detta modeuttryck, kniven är enkel, avskalad och därmed effektiv. Men den är inte svart, dödlig och stridsorienterad. Eller möjligen delvis svart då. 

Atti och Maserin har istället åstadkommit precis det de ville uppnå. En snygg och sober design som skär bra och är att hantera och någorlunda lätt att bära med sig. En lyxversion av en "steak knife" men som klarar betydligt mer än så. 



Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: 125 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Ebenholts med backspacer i trä
Lås: Liner lock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - gourmet och en smula gormand

fredag 17 april 2020

Fredags-EDC LX "Basbehov"

Datumet skrivs till fredag den sjuttonde mars. Detta i nådens år 2020. Eller måhända onådens år med tanke på tiderna.

Och trots tiderna inmundigas inte rätt dryck som synes. Allt för att bekämpa Corona i hushållet. Annars kan konstateras att ryggskott är skit, vädret kallt men vackert och att vissa redskap på multiverktyg används mer än andra. Som kapsylöppnare till exempel. 


"Basic Needs"


Knivarna känns troligen igen. En från verkligheten även om Victorinoxmodellen Spartan inte är den vanligaste och den andra här från bloggen. Det är QSPs Puffin även om det inte var det här utförandet jag recenserade. Den här har fått sig en tumknopp att användas för enhandsöppning och hålet i bladet är borta. Ficklamapan är en Olight Baton 1S mini. Mycket sympatisk sak även om den troligen inte behöver tjänstgöra idag.

Med det sagt vill jag tillönska eder alla en god fredag! Håll er friska go' vänner!


/ J - friskus

#knivesandbikes  #knivigtvarre

torsdag 16 april 2020

Dagens bild nr 207 Rok på styva linan

Rok på rep är väl egentligen en snyggare titel. Men det är ju som alla och envar kan se en bit fallskärmslina. Man får skilja på snöre, rep och lina. Ännu mer noggrann får man vara om man kliver till sjöss. Då talar vi istället om tamp, tross och tåg beroende på tjocklek och vart de sitter. Sedan får man förstås inte blanda ihop en kardel med en kabel. 


"Rok and Paracord"

Kniven är troligen bekant vid det här laget eftersom jag envisas med att visa upp den i tid och otid på diverse sociala medier. Det är Rok från Lionsteel. Designad av Molletta och innehållande mångahanda spännande detaljer. Den har det vanliga för moderna knivar med fint stål och kullager. Men därtill tillkommer avskruvbar flipper, extra lås och högteknologi i lådan den kom med. Men finast av allt är att det är en integral, det vill säga att handtaget är gjort i ett stycke samt att den har en teknik som gör clipet utfällbart. 

Bekväm att skära med är den också. Den rekommenderas varmt!


/ J - tampas med linor

#knivesandbikes  #knivigtvarre

onsdag 15 april 2020

Ny kniv - Al Mar Quicksilver Slimline Ultralight

I mitten av nittiotalet satt jag som så många andra knivfantaster i Sverige och bläddrade i Fällknivens kataloger. De var då inte tillverkare av egna knivar utan återförsäljare. Ett av märkena de sålde var Al Mar. Både namnet och loggan klingade exotiskt och de knivar som presenterades var långt från moraknivsmentalitet. 

En av knivarna jag kikade på var deras toppmodell SERE. Den var helt galen i mina ögon  en "stridskniv" och mycket dyr. En annan lika galen modell var döpt till Quicksilver. Ja eller den mindre modellen var inte så extraordinär men den större kallad Jumbo var det. Den hade ett fjorton centimeter långt blad och mätte in på runt 30 cm öppen! Det var i en tid då Cold Steel ännu inte hade översvämmat marknaden med fällbara sablar. 

Riktigt så stor är inte den moderna efterföljaren med samma namn. Men nästan, den har ett 5" eller 12,5 cm långt blad. 


Al Mar Quicksilver Slimline Ultralight

Det här är en riktigt elegant kniv som andas stilett och italienska knivar. Något som förstärks av de dubbla fingerskydden. En av dem agerar flipperfena. För det här är en synnerligen modern konstruktion. En flipperöppnad kniv med ramlås, stålförstärkning av låsarmen, översträckningsskydd, kullager och titanhandtag.

Öppningen är kvick, gången silkeslen och den stänger med ett lätt väsande. Eller ja, den är tyst men den skulle kunna ha glidit igen med det ljudet. Känslan när den gör det är också mycket god, tänk Mercedesdörr från 70-talet. 

Mycket kul kniv hur som haver!


/ J - ägnar sig åt nostalgitrippar

#knivesandbikes  #knivigtvarre

tisdag 14 april 2020

Dagens bild nr 206 En bättre Delica

Kategorin halvt bortglömda knivar kan vara intressant att utforska. En av dem som hittas där är den här skapelsen signerad Frank Centofante. Den har fått nummer 3 i serien och kommer förstås från Spyderco. Om inte hålet i bladet skvallrat om det kanske spindeln på bladet eller den infällda loggan av palladium som återfinns i handtaget gör det.


"A better Delica"

Anledningen att jag letade upp en bild på Centofante 3 är att jag sett att Para 3LW ofta omnämns som en "bättre Delica". Det epitetet tycker jag snarare tillfaller den här kniven. Den är nämligen väsentligt närmare i konstruktion och inte minst har den samma låstyp. Med sitt mycket tunna blad, skålslipade och fulla egg utan forward choil är den en av de bästa skärmaskiner Spyderco åstadkommit. 

Trots att det är en nitad konstruktion med en back lock är den så len i gången att den kan snärtas både ut och in som en Axis-lock om låset släpps. Det helt utan glapp eller spel.

Den har således mer och tunnare egg, smidigare handhavande och bättre komfort i hand än en Delica.  


/ J - knivsemantiker

#knivesandbikes  #knivigtvarre

söndag 12 april 2020

Knivrecension Al Mar Eagle Ultralight Titanium

-  nysatsning från klassiskt märke

Sedan länge äger jag en klassisk Al Mar Falcon UL som vid det här laget får betraktas som vintage. En mycket uppskattad fickkniv som är arketypisk för märket på så vis att den har en klart daterad design som jag emellertid finner tilltalande. Den har en likaledes omodern konstruktion eftersom det är en nitad back lock som därtill saknar ram. Även stålet är ute ur den moderna leken då det är AUS8.

Jag sneglade länge på storebror i serien kallad Eagle och även på gentlemannaversionen i Classic-serien som var tvåhandsöppnad och ståtade med bolster och naturmaterial i handtaget. Men ingen av de modellerna görs längre varpå priserna börjat klättra rejält. Sedan kom för rätt många år sedan en ny version av Eagle med G10-sidor som fick namnet Heavy Duty, därefter tystnad från företagets sida. Den bröts för ett tag sedan då det släpptes ett par av modeller i samarbete med Kershaw och därefter mer tystnad.

Men så poppade märket upp igen under eget flagg med nya reviderade upplagor av de gamla knivarna. Mycket har emellertid ändrats sen det begav sig och frågan är vart på kartan Al Mar Knives befinner sig idag? Något av det skall jag försöka utröna i en serie recensioner av deras senaste produkter. 

Al Mar AMK4116 4" Eagle Ultralight Titanium


Al Mar har alltid delat upp sina fällknivsmodeller tillhörande de här serierna efter storlek och döpt dem efter fåglar. Minst var miniatyren Osprey, sedan följde Hawk, Falcon och Eagle. Lättviktserierna saknade minstingen som var förbehållen Classic-serien och så är fallet även nu.

Dagens recensionsobjekt är Eagle och således den största av knivarna. Den finns förutom i Classic-utförande med benhandtag i två lättviktsversioner där en har handtag i FRN och så den här mer exklusiva gjord i titan.  

Eagle, den största av UL-modellerma som fick nytt liv, inte bara en utan flera gånger


Twitterversion: Al Mar, klassiskt märke som dammar av och uppdaterar lika klassisk knivmodell 


Blad


Al Mars fällknivar gick tidigare alltid att få i två olika utföranden. Dels med ett fullt flatslipat blad och dels den här varianten som de kallar Talon. För närvarande är det här emellertid den enda tillgängliga formen. Det är egentligen en drop point som är så nära att vara symmetrisk att den närmar sig en spear point. Särskilt som bladet har en mycket kraftig falskegg som tunnar ut bladet rejält. Bladformen andas klassisk Al Mar och anknyter därmed till tidigare upplagor av kniven.

Formen ger en lång egg att arbeta med och en mycket vass spets utmärkt för penetrerande skär.

Bladformen och proportionerna är typiska för Al Mars lättviktsknivar


Namnet Eagle talar som sagt om att det är den största kniven i serien och det innebär ett rejält blad på 4" eller strax över en decimeter. Men mer utmärkande för det är hur tunt bladgodset är. Det mäter 0.1" eller 2,54 mm! Det är extremt ovanligt för att vara en modern fällkniv. Slipningen är en sabelslipning som sträcker sig till strax över halva bladets höjd. Det mäter för övrigt 20 mm på den ledden.

Stålet är en av de saker som fått sig en rejäl överhalning jämfört med tidigare utgåvor av modellen. Förr var så gott som alla knivar från Al Mar utrustade med japanskt AUS8 och senare VG10, oavsett modell och prisklass. I nysatsningen ingår att man spritt ståltyperna något mer. Den är versionen är uppgraderad till ett D2 stål. Förvisso inte lika rostfritt som AUS8 men det håller eggen väsentligt bättre har jag noterat under testperioden. Det var inget fel på deras gamla AUS8 men det var heller inte särskilt uthålligt.

Rostskyddet på det här bladet har också förbättrats genom ytbehandlingen som är en mycket blank satin. Det har resulterat i att bladet fortfarande ser nytt ut. Men då skall tilläggas att jag inte direkt lagt det i saltlake heller. Hade jag bott vid havet eller tänkt använda kniven vid fiske hade jag valt bort D2 som stål. 

Materialet i det här här bladet är D2


Fabrikseggen på mitt exemplar var dugligt utan att briljera. Vass men en smula brant och inte helt jämn måste medges. Här finns det förbättringspotential. Med det sagt skär Eagle alldeles förträffligt. Hemligheten bakom den förmågan är egentligen inte så hemlig. Man har låtit bli att falla i fällan som innebär att förse alla moderna fällknivar med 3,5-4 mm tjocka blad. Trots storleken mäter det här som sagt inte mer än två och en halv millimeter och det märks!

Tjockleken är närmast köksknivstunn och bladet glider igenom tomater och lök på ett föredömligt vis. Visst, det är ingen kockkniv men köket är som alltid ett bra ställe att testa knivar på. Dessutom avslöjar det att den här kniven är utmärkt för utomhusmatlagning. Bladet är nämligen långt nog för att klara en limpa bröd och en stor tomat utan allt för många omtag.

Det tunna och långa bladet gör att Eagle skär bra i det mesta, inklusive grillad kyckling


Av samma skäl är det här kartongernas nemesis. Ett tunt blad som därtill är gjort i D2 formligen avlivar boxar och lådor. Samma sak gäller detaljarbeten som kräver sin spets. I det här fallet prövat genom att lirka ut en liten glasbit ur foten. Sedan misstänker jag att den mindre kusinen är ännu bättre till dylika arbeten då det här bladet är på gränsen till för långt.

Till tyngre arbeten föredrar jag andra knivar och andra knivar ur Al Mars sortiment. Det här är som sagt en "ultralätt" kniv och med det följer en mycket tunt och slankt handtag. Det är inte perfekt om det skall täljas eller skäras gummimatta. Eagle klarar alla uppgifter men för dem medför formatet vissa begränsningar. 



Handtag


Handtaget är ett annat område där den här kniven fått sig en rejäl överhalning. Kniven har tidigare funnits i utförande i stål, micarta och innan den försvann, G10. Nu handlar det istället om titan, närmare bestämt TC4. Med det materialet har man snålat. Nu är det en god sak då man skall döpa en kniv till "Ultralight". Sidorna är tunna från början men de är även urfrästa på insidan för att ytterligare minska vikten.

De är även välgjorda på så vis att alla kanter och hörn har blivit mjukt rundade och slipade. Det finns inga vassa kanter alls på den här kniven. Utseendet är sobert grått. 

Ett mjukt format och rundat handtag i sobert titangrått


Förutom att materialet är uppdaterat är även konstruktionen det. Tidigare Al Mar gjordes i Japan av Moki och senare Sakai och var nitade. Det här är en modern kniv på så vis att den är skruvad och har öppen rygg. Skruvstorleken som använts är T8 för den justerbara pivotskruven och T6 för de två som håller samman handtaget. Mellan handtagssidorna återfinns två distanser som tillsammans med stoppinnen har försetts med en klick blå färg. 

Handtaget är mycket tunt och därtill lättat


Formen på det här handtaget är beprövad och mycket neutral. Hittar du inte ett bekvämt grepp på det här handtaget så är det dina händer som avviker. Längden är mer än tillräcklig för att täcka in även mycket stora händer eller om man har handskar på sig.

Titanytan är tämligen hal vilket ger en vink om hur kniven är tänkt att mestadels brukas, som EDC-kniv helt enkelt. Men tacknämligt fungerar fingerskyddet som flipperfenan utgör utmärkt i det här fallet. Två små detaljer som väsentligt höjer intrycket av flipperfenans utformning är hur framdelen av fingerskyddet harmonierar med främre delen av handtaget och hur den bakre bildar en linje med handtaget. Det är snyggt gjort!


Ett neutralt och mycket rymligt handtag


Clipets placering för med sig både för- och nackdelar, något jag återkommer till. Men fördelen som det är nu är att det inte känns i hand när man brukar kniven. Handtaget kan greppas i vilken fattning användaren föredrar. Med den här enkla grundläggande formen finns inget som talar om hur du bör hålla din kniv. Hammargrepp fungerar väl, sabelgrepp ännu bättre men även omvända grepp samt grepp i nypan är gångbara alternativ.

För riktigt tungt arbete är handtaget för smalt helt enkelt. Bredden är magra 9,6 mm. Så trots sin tilltagna storlek är det här knappast någon friluftskniv.


Öppning och lås


Tidigare iterationer av den här modellen har varit både tvåhandsöppnade och enhandsöppnade via tumknopp men i det här utförandet är det en flipperkniv. Det är dessutom en bra flipperkniv, något som inte är givet när man tar en befintlig modell och adderar en annan öpppningsmetod.

Flipperfenan i sig är utmärkt. Den tämligen liten och diskret vilket jag uppskattar men ändå stor nog och framför allt rätt placerad för att sköta sin uppgift.* Vidare har den försetts med microräfflor vilket är exemplariskt vis att ge fäste utan att metallen skaver av skinner från pekfingret. 

En föredömligt diskret men ändå fungerande flipperfena


Funktionen är god vilket i det här fallet innebär pålitilig och dugligt snabb utan att vara den kvickaste kniven på marknaden. För att uppnå högre hastighet hade den här kniven behövt en smula mer motstånd hos detent-kulan.

Kniven är försedd med kullager och det är någon form av keramiskt material som återfinns i kulorna. Knivbladet faller inte in under egen tyngd men ett lätt skak på bladet och det glider på plats efter det att detent-kulan släppt sitt grepp om bladet. Det är rätt imponerande med tanke på hur lätt bladet är. 

Utformningen av låsarmen är genomtänkt. Lätt att nå och släppa


Låset är även det omgjort jämfört med äldre generationer av kniven. Förr var det Al Mars karaktäristiska midlock det som gällde. Men i och med materialet i handtaget, titan, så kommer låsvarianten inte som någon överraskning. Det är ett ramlås. Det är gjort som sig bör och uppvisar inga brister. Det håller bladet på plats utan glapp eller spel i någon riktning. Det låser med ca 40 % av låsarmens bredd. Den är för övrigt stålförstärkt för ökad livslängd och låsarmen har översträckningskydd. I det här fallet finner jag inte den detaljen överflödig. Låsarmen är relativt lång och framförallt tunn så den hade lätt kunnat böjas för långt utan förstärkning.

Låset är även lätt att släppa mycket tack vare en ovanlig detalj. Man har inte bara rundat och fasat kanten på låsarmen för att ge tummen en liten plattform, man har även gjort den en smula förhöjd. En utmärkt idé som fler borde anamma. 


Att bära


För att vara en så här pass stor kniv är den en fröjd att bära. En fröjd med ett litet smolk i bägaren. De mjuka ytorna parat med ett clip med stor ramp gör det lätt att både dra och stoppa undan kniven.

Men det som främst bidrar till att Eagle är lättburen är formen, formatet och inte minst vikten. De övergripande linjerna är rundade och mjuka och man har till skillnad från min äldre Al Mar lyckats gömma undan kanten som uppstår där bladet möter låsarmen. Sen är kniven exceptionellt tunn. Den mäter under en centimeter i bredd. Det är tunt rent generellt men särskilt för en kniv som erbjuder ett blad på en decimeter.

Som grädde på moset gör den sig förtjänt av epitetet Ultralight. Vikten är blygsamma 96 gram. Återigen, för en kniv i den här storleksklassen är det modest. 

Funktionen hos clipet är god och det känns mycket lite i handen när kniven brukas


Sen toppas allt med ett riktigt bra clip rent funktionsmässigt. Spänsten är tillräcklig för att hålla kniven på plats, rampen tilltagen nog för att den smidigit skall gå att föra över fickkanter och utrymmet under stort nog för att rymma även tjockare jeans. Dessutom har man hos Al Mar förstått att spetsen på clip inte skall peka utåt. Men ett problem föreligger. 

Men även solen har sina fläckar, så här mycket av
kniven vill jag verkligen inte skall sticka upp


Det är även ett av de mest synliga clip jag känner till. Det är inget jag är någon större vän av. Inte nog med att det visar flera centimer av själva knivhandtaget det är dessutom försett med text och logotyp. Förvisso en snygg logga men ändå. 


Sammanfattningsvis

Jag har alltid gillat Al mar som märke. Det fanns en tid, innan internet, när de var i praktiken omöjliga få tag i där jag bor. Jag satt och bläddrade i någon gammal Fällkniven-katalog på nittiotalet och önskade man hade råd att köpa någon av de exotiska knivarna. Men det har alltid varit Al Mars akilleshäl. De har aldrig varit billiga. Måhända var de prisvärda en gång i tiden men inte billiga. Snarare har många ansett att de varit överprissatta, särkilt på senare tid. Mycket för att de hållt fast vid gamla modeller och tillverkat dem i de material och på det vis de alltid gjort. Till slut blir det ohållbart. Att sälja knivar som var heta och nyskapande för trettio år sedan till priser som inte ens var låga då blir till slut avskräckande trots utmärkt renommé. För historia saknar märket sannerligen inte.

Frågan är då om man lyckas med sin nysatsning? Den bygger i mångt och mycket på gamla modeller som dock fått sig en överhalning för att passa in i moderna tider. Några helt nya modeller kanske kommer vad det lider. Men under tiden håller vi till godo med den här splitter nya inkarnationen av åldermannen, Eagle Ultralight

Titanverionen av Eagle är verkligen "UL"- ultralätt samt stor


Den här kniven symboliserar satsningen på ett utmärkt vis tycker jag. Den bjuder på vissa nya grepp men har rötterna väl förankrade i Al Mar-tradition. Det som finns kvar är framförallt de övergripande linjerna. Det är inga problem att se vilken modell det handlar om. Bladformen är identisk med ursprunget och likaså vanan att hålla nere tjockleken på bladgodset. Dessvärre finns även clipets placering kvar från förr.

Brotten som begåtts mot traditionen är att byta material till titan i handtaget och D2-stål i bladet, att förse den med ramlås, flipperfena och kullager.

Särskilt uppskattar jag hur man lyckats inkorporera en flipperfena i designen utan att förstöra knivens utseende. Det känns särskilt viktigt med en så här ikonisk knivmodell. 

Sedan finns det en liten elefant i rummet. Något som kanske upprör andra mer än mig. Men tillverkningen som tidigare skedde i Japan av Moki och senare Sakai är numera förlagd till Kina. Att motivet främst är kostnadsdrivet behöver man inte sväva i tvivel om. Det har även medfört vissa materialförändringar.  Frågan som är mer brännande är emellertid om det även lett till försämrad kvalitet vilket var en farhåga hos många.

Jag kan inte helt och fullt svara på den frågan än då jag har för lite underlag än så länge. Men för den här specifika modellen blir svaret - nej. Men en rättvis jämförelse kan inte göras förrän jag får tag i en kniv mer konstruktionsmässigt lik den äldre jag har. I Japan tillverkades aldrig några titanium framelock flippers vilket gör den här kniven unik i Al Mars historia.

Al Mar Eagle, en elegant och numera modern EDC-kniv


Men trots de markanta skillnaderna mellan då och nu har man lyckats bevara mycket av knivens "själ". Den står att finna inom tre olika områden. Nummer ett är faktiskt utseendet som kan beskrivas som retro i någon bemärkelse även om tidlöst ligger lika nära till hands. Det finns en orsak till att vissa modeller inte går ur tiden.

Det andra handlar förstås om vikt. Skall man kalla något Ultralight så bör det vara det också. Genom att välja titan som lättats och sen para det med ett slankt handtag och ett riktigt tunt blad så lever man upp till det epitetet.

Ett tredje område delvis kopplat till det är hur väl kniven skär. Inte som sina flatslipade äldre släktingar men ändå. Ett så här tunt blad i D2 skojar man inte bort. Inte många moderna tillverkare låter ett blad med den här längden vara under 3 mm. Det är  utmärkt. Al Mar har andra modeller i programmet för dem som gillar mer stridsvagnskänsla i sina knivar.

Jag tycker att Al Mar med sin titaniumversion av den klassiska Eagle har lyckats med syntesen mellan gammalt och nytt. Traditionen lever vidare men i ny kostym. Så är det lockande är det är kniven för dig! Det skall bli spännande att se vad Al Mar kommer att bjuda på i framtiden. 



Specifikation:

Längd utfälld: 227 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 96 g (vägd av mig)
Bladlängd: 101,6 mm
Godstjocklek: 2,54 mm
Bladstål: D2, HRC 58-60
Handtag: Titan, TC4
Lås: Ramlås

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina


/ J - nyintresserad


* Vilket inte är fallet för alla nya modeller kan jag avslöja. Jag har anledning att återkomma till ämnet i senare recensioner.