Ny kniv - Honey Badger Knives Medium Flipper

Honungsgrävlingar är kända för att vara ett av världens tuffaste djur. Beväpnade med långa klor och ett sjujäkla temperament räds de inte ens att flyga på ett förbipasserande lejon om så skulle vara. 

Om det smittat av sig på knivmärket med samma namn vet jag inte direkt. Snarare verkar humöret på den här kniven vara tämligen lågmält. Möjligen delar den bettet med sin mer kände namne. 

Honey Badger Medium Flipper

Märket heter som sagt Honey Badger och modellen kallas helt sonika för "Medium Flipper". Det är en kniv jag testar i samarbete med Wanderoo.se. Honey Badger gjorde sig kända för att erbjuda väsentligt mycket mer prestanda än prislappen antyder. En av de där knivarna som trixar med vad som är möjligt i den vägen.

Vi får se vad jag tycker om det men på papperet erbjuds ett blad i D2, dubbla öppningsmetoder och ett deep carry-clip. Sidorna på handtaget är någon form av fiberförstärkt nylon och de är fästa på en ram som lättats kraftigt. Resultatet är en lätt och välbalanserad kniv.

De första intrycken är goda. En slitvarg med linjer som minsann inte är alltför pjåkiga. 

/ J - snart lika närsynt som en honungsgrävling

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 209 Trettiofem elva

Trots alla fina knivar som finns tillgängliga känner jag ibland att en rejäl budgetkniv är det enda rätta. Om jag är hemma sträcker jag mig inte sällan efter någon av Moras basmodeller. Ofta handlar det om uppgifter som kanske inte är helt vänliga mot knivblad eller faktiskt bäst skulle utföras med något annat redskap. 

Jag har också ett antal fällbara knivar på samma tema. Det här är en av de nyaste som sorterar under den kategorin. Visst, inte lika enkel som en Morakniv men fortfarande inte så dyr att man gråter blod om det händer något med den. 

"Thirtyfive Eleven"

Kniven är den icke namngivna modell 3511 från CH Knives. En kniv jag recenserade för inte allt för länge sedan. Den har inte riktigt hunnit bekänna färg än. Jo förresten, just färg har den fått känna på då det skrapats lite dylikt med den. Typexempel på uppgifter jag kanske inte vill utsätta alla mina knivar för. Stålet i den här är D2 och av det får man rätt mycket så några slipomgångar skall det nog hålla för. 

Det här är en kniv jag tycker är något för personlighetsbefriad för att den skall vara spännande. Men vad den istället står för är ruskigt bra pris i relation till prestanda. Wanderoo är ett bra ställe att inhandla den på!

/ J - bokstaverar siffror

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension CH Knives 3511

-  välbyggd, prisvärd och en smula tråkig

Nu känner jag mig lite varm i kläderna. CH Knives är inte längre terra icognita i och med recensionen av Toucans härförleden. Den här gången är det dags för en kniv i samma härad som den förra vad gäller material och pris men med ett annat uttryck. Istället för ett trendriktigt wharncliffe-blad är det nu dags för ett mer standarbetonat utseende. Eller måhända mer tidlöst beroende på  hur man ser på saken.

Dagens kniv är sådär härligt förvirrande namnlös men beteckningen är 3511. Ett tips till CH det är riktigt svårt att komma ihåg.  

CH Knives G10-3511

Kinesiska CH Knives gör som så många andra och breddar sin repertoar varefter tiden går. I begynnelsen var mest knivar i titan och lite senare har de fått sällskap av modeller i den här konfigurationen. Det vill säga flipperknivar med G10 handtag och D2-stål i bladen. En rätt vanlig kombination på budgetknivar så frågan är vad 3511 har att erbjuda?

En materialkonfiguration vi sett förut

Twitterversion: CH Knives 3511, prisvärd och välbyggd utan större åthävor

Blad

Temat för den här kniven är "mittfåra". Det innebär att det inte finns mycket som sticker ut vare sig på design- eller materialfronten. När det gäller bladet betyder det en droppoint. Det är inte dåligt utfört på något vis och formen framhävs av en rygg som välver sig något uppåt, en mindre falskegg och  jimpings eller räfflor på bladryggen för ökad friktion. Bladet mäter nio centimeter på längden och är 2,7 cm högt.

Finishen är inte så dum den heller med sin jämna stentvättade yta. Jag föredrar den framför den blästrade grå som annars är vanligt förekommande på lite enklare knivar. Den här är både snyggare och mer praktisk. Den blanka ytan skyddar i någon mån materialet från att få fläckar samtidigt som det fina mönstret döljer repor bra. 

En typisk drop point i ett för prisklassen lika typiskt material, D2

Skyddet behövs kan tilläggas eftersom materialet som sades i inledningen är D2. Ett verktygsstål med flera positiva egenskaper som att ta en bra egg, kunna härdas till hög hårdhet samtidigt som det är hyfsat segt. Men det är inte rostfritt. Ibland räknas det som semirostfritt, vad det nu skulle vara? Min erfarenhet är att det brukar få svarta små prickar efter ett tag om man inte ser upp. Det har dock inte hänt med den här kniven. 

En duglig fabriksegg men en liten kälkbacke mot hälen till
kan skönjas

Bladet har fått en hög flatslipning som effektivt tunnar ut det fyra millimeter tjocka godset. Fabrikseggen var vass och någorlunda jämn förutom att en liten kälkbacke mot hälen till kan skönjas.

Jodå, det går att tälja lite med den här kniven också. Handtaget är bekvämt 

när man tar i men vinkeln på originaleggen är alldeles för brant

Satt i arbete är faktiskt 3511 riktigt bra. Samma egenskaper som bidrar till att kniven är en smula anonym gör också att den fungerar väl att jobba med. Handtaget, vilket jag kommer till senare, fungerar väl och bladet gör vad det skall. Spetsen är stark och penetrerar väl. Det kraftiga bladet lockar också till att ta i lite mer och därför känns grövre sysslor rätt naturliga. När det kommer till trä är det breda handtaget till hjälp. Dessvärre drar en väldigt robust fabriksegg ned intrycket inom det här området. Den är vass men brant vilket i teorin gör den hållbar men det gör också att det känns som den vill glida över träet istället för bita i det. Man får jobba med vinklar för att få det att fungera. Det gör även att den här kniven inte är riktigt vän med rotsaker som potatis och rotselleri. Just rotselleri kan det vara lite jord på utsidan av och därför skalar jag dem endera med en testkniv eller en enklare kökskniv.

I övrigt är kniven robust. Bladet klarar både rep och mattstumpar, kartong och plast, buntband och koppartråd. Jo, jag kände att jag var tvungen att se om det sistnämnda påverkade eggen då de valt att göra den så brant. Den stod emot bra men i gengäld var det mjuk koppartråd. 

Handtag

Handtaget höjer sig inte över mängden det heller. Men å andra sidan skall sägas att det känns både stabilt och tryggt där det simmar med strömmen. Vissa detaljer är värda att framhålla. Trots den låga prislappen på kniven är ramen urborrad/fräst för att spara lite vikt, åtminstone på en sida Sen har man bemödat sig med en G10 i flera lager med tre färger för att liva upp tillvaron.

Det är ett rätt stort handtag som mäter 12 cm på längden varav lite drygt 10 cm är greppyta. Höjden är 2,5 cm och tjockleken hela 1,5 cm. Sammantaget ger det ett handtag som fyller handen väl. 

CH Knives bjuder här på en mycket enkel handtagsform. Något som inte behöver vara fel

Stålramen är stabil med sina 1,7 mm och kniven är ihopsatt med två skruvar plus pivotskruven. Ryggen är öppen med två distanser. Kniven har ett fånglinehål för den som begagnar dylika.

Kniven är öppen i ryggen och den kraftiga stålramen är lättad på en sida

G10 materialet är tämligen slätt som det brukar vara på enklare knivar. I gengäld ger det färgglada mönstret faktiskt något mer friktion. Sen är grundformen bra, enkel men fungerande. Om du inte vill göra något avancerat gör en pinne brukar jag säga. Mänskliga händer är bra på att greppa dylika. Ta sedan och runda av alla kanter och hörn samt vinkla bakänden åt rätt håll. Den formeln fungerar oftast och så även här. Sidorna är väl fasade och såväl rygg som insida på ramen är slipade varpå man slipper vassa kanter.

Utrymme finns även för de största händer

Det är lätt att komma nära fingerskyddet som flipperfenan utgör. En viktig detalj då det gör att man får bättre kontroll över bladet och mer utrymme för handen. Just utrymmet är för övrigt väl tilltaget och du får ha rejäla labbar om du inte skall få plats.

Det finns en antydan till fördjupning för pekfringret även om det egentligen fyller ett annat syfte. Det är det enda som styr hur kniven skall greppas och det gör att alla grepp fungerar. Liksom övrigt på kniven gör den inte bort sig även om den inte heller är bäst på området. 

Öppning och lås

Grundformeln känns igen, i det här fallet avslöjas kniven av hajfenan som sticker upp från handtaget. I ärlighets namn sticker den inte upp särskilt mycket vilket är bra. Bra är även funktionen trots att flipperfenan saknar mönster. Den kunde varit hal men på något vis fungerar den ändå. Bladet kommer ut och det med viss fart och framförallt säkerhet. Liksom övriga ståldelar på kniven är den här rundad och slipad. 

Flipperfenan fungerar väl trots att den saknar räfflor för ökad friktion

Bladet löper på kullager och det hjälper förstås till med att göra 3511 godkänt snabb. Gången är mycket bra utan att ha det där lilla sista som skulle gjort den silkesmjuk. Men ett väl avstämt motstånd hos detent-kulan ger en pålitlig öppningsmekanism vilket är viktigast. Det tunga bladet gör å andra sidan att det glider igen med ett par lätta skak. 

Linerlåset är extra starkt på grund av att låsarmen inte är uttunnad. 
Den är heller inte fasad vilket känns om kniven öppnas och stängs ett par gånger i rad

Sen är det för all del viktigt att ha ett lås man kan lita på om en sådan funktion nu finns. Och jo, det finns och det är tillförlitligt. Det har inte fallerat på något vis vare sig under normal användning och lättare stresstest som att slå på bladet från fel håll. En sak som bidrar till styrkan i låset är att låsarmen faktiskt inte är uttunnad alls. 

Linerlåset håller även bladet i föredömligt stabilt grepp utan glapp och spel. Låsarmen är lättåtkmomlig tack vare att motstående handtagssida försänkts. Men precis som på tidigare recenserade kusinen Toucans så har den här låsarmen inte fasats eller bearbetats.

Att bära

I fickan är inte 3511 någon höjdare för att vara ärlig. Det vill säga den fungerar men det går inte att komma ifrån att den är tämligen tjock. Det är det mått som irriterar mest. Längden är inte heller omärkbar men duglig för en kniv i det här formatet, höjden på handtaget likaså. Men en och en halv centimeter på bredden är handfyllande men fyller även en ficka rätt väl.

Ett rejält och effektivt stålclip

Modell 3511 är också tämligen tung med sina 138 g. Visst, inte så farligt i relation till storlek på kniv men ändå påtagligt.

Clipet är en enkel modell i fjäderstål. Det fungerar dock väl och är rätt starkt. Ytan under clipet är tämligen slätt vilket i kombination med en bra ramp/läpp gör att det är lätt att föra över kanten på en ficka. En annan mycket god egenskap är att clipet knappt känns mot handen när man arbetar med kniven.

I fickan syns ett blankt clip och ett stycke blåvitt handtag

Clipet är placerat så att en del av kniven syns där den sitter i fickan. Ungefär en och halv centimeter sticker upp och därtill kan läggas att den biten är vit och blå samt ackompanjeras av ett blankt clip vilket signalerar att något finns där. 

Sammanfattningsvis

Att bygga budget/billiga/prisvärda, välj det ord som passar er bäst, knivar handlar mycket om val. Skall man få till dugliga knivar till lågt pris är det vissa eftergifter eller snarare kompromisser som måste göras. Massproduktion är förstås ett måste. Se bara på märken som Morakniv, Victorinox och Opinel. Men de har även det gemensamt att deras designavdelning inte direkt är överhopade med nya idéer. Eller snarare olika utseenden på sina nya modeller. Framförallt håller de sig oftast till in-house formgivare.

På samma vis jobbar CH Knives. Det märks på den här kniven kallad 3511. Den påminner om saker vi sett förut och man har till och med sparat tid genom att inte hitta på ett namn på modellen. 

Modell 3511 ger mycket kniv för pengarna, både bildligen och bokstavligen

Någonstans måste det också sparas pengar. Materialen är förstås ett viktigt området. G10 och inhemskt D2 är billigt. Sen har man valt att fokusera bearbetningen av dem på vissa detaljer och låta andra vara. Som sagt handlar det om avvägningar. Ramen är rundad och väl slipad men man har enbart lättat en sida, låsarmen är inte fasad och clipet kan inte flyttas. Allt exempel på hur man spar tid. Och tid är pengar, i alla fall i det här fallet.

Slutresultatet är en välbyggd kniv som dock känns en smula tråkig. Det är verkligen inget fel på den men den sticker heller inte ut på så många områden. Utom ett och det är viktigt i sammanhanget, nämligen priset. I skrivande stund kan du få ditt exmplar för 349 kr hos Wanderoo. 

CH Knives har med den här kniven fått till en mycket duglig kniv i budgetsegmentet

Det du får för de slantarna är en kniv som kanske inte orsakar några höjda ögonbryn genom vare sig utseende eller konstruktion. Men den har enligt mig godkända linjer och ser därmed inte allt för pjåkig ut.

CH Knives 3511 är också överlag ett stabilt bygge. Den känns gedigen och välkonstruerad och prislappen i kombination med materialen gör att man inte heller är rädd att skita ned kniven och ta i när så behövs. Nu är det en rätt stadig pjäs så för den lilla fickknivsbäraren är den inget alternativ. Men för den som jagar prisvärda alternativ på knivmarknaden är det här definitivt en kniv att överväga. 

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 119 mm

Vikt: 138 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10 på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: CH Knives, tillverkad i Kina

/ J - funderar på knivnamn

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension CH Knives Toucans Edge

-  en nykomling fast ändå inte

Nya kinesiska knivmärken går det tretton på dussinet av nuförtiden. I alla fall kan det kännas så ibland. Men det kan också konstateras att för den knivintresserade lever vi i en intressant och spännande tid. Många av dem är nämligen riktigt bra och det ger oss mer att välja på helt enkelt. Det som återstår att se däremot är vilka som etablerar sig, blir klassiska och finns kvar om tio eller tjugo år och vilka som försvinner. Ja och om CH Knives tillhör ett av dem.  

CH Knives Toucans Edge G10

Dagens presentation är nämligen en kniv från dem döpt till Toucans Edge. Det enligt CHs hemsida även om bladet endast säger "Toucans" vilket känns något förvirrande. Det eftersom det är engelskt plural av tukan som är en färgglad fågel med jättenäbb. Så frågan är om det är ett plural- eller ett genitiv-s som egentligen är aktuellt på bladet. Det är endast en kniv det handlar om och således borde det vara Toucan eller kanske bestämd form the Toucan. Men om bokstaven s står för ägande så betyder det att fågeln endera är beväpnad eller att den har egg. Något förvirrande är det i vilket fall. 

Apropå märkning så har varumärket CH faktiskt funnits ett tag men endast varit tillgängligt via diverse kinesiska säljplattformar. På senare tid har de dock expanderat och finns nu både i USA och Europa hos ett flertal återförsäljare. I sverige säljs de av Wanderoo.

Bakom CH återfinns en av flera knivtillverkande bröder. Ett mer känt märke finns också i familjen, Rike Knives. CH är för de första bokstäverna i grundarens namn för övrigt. Han heter Chen Ping. 

En rejäl wharncliffe från kinesiska CH Knives

Twitterversion: CH Toucans, välgjord kniv som förtjänar epitetet "budget".

Blad

Formen på det här bladet är rätt snygg i mitt tycke. En wharncliffe med dragning åt sheepsfoot-hållet givet proportionerna och ryggens utformning. Bladet är stadigt och rejält. Nio centimeter långt och närmare fyra centimeter högt (37 mm). Godstjockleken är rätt maffig den också med närmare fyra millimeter. Det gör bladet tämligen massivt vilket i sin tur behöver balanseras på något vis och slår man ihop de egenskaperna får man förklaringen till varför den här kniven är en tungviktare. Men det är att gå händelserna i förväg.

Finishen på bladet är en satin hävdas det på hemsidan. I verkligheten är ytbehandlingen faktiskt mer avancerad än så med en längsgående satin på de flata delarna av bladet vilket kontrasterar  mot resten som faktiskt är stentumlat. Ytan är bra på så vis att den är klart motståndskraftig mot repor. Men åtminstone på det här exemplaret är det således två ytbehandlingar.

Ett inte bara stabilt utan även mycket välslipat wharncliffe-blad

När det kommer till material så bjuder inte CH Knives på något revolutionerande alls. Det innebär D2 kort och gott. Eller måhända en kinesisk motsvarighet, något jag låter vara osagt. Den minnesgode läsaren kan nog erinra sig vad jag tycker om det materialet. Visst, det är inget större fel på D2. Men att använda ett stål som kräver underhåll och kan rosta på en kniv som skall bäras ofta och dessutom nära kroppen även på sommaren när man kanske är varm och lite svettig är ingen god idé. Det är bara något knivindustrin fått för sig att vi konsumenter tycker.

Något som skall framhållas är att kniven kom med en riktigt bra fabriksegg. Något som inte är givet i  prisklassen. Den var mycket vass och därtill både symmetrisk och jämn i höjd. Man har även från CHs sida lyckats med att få till ett sharpening choil som sträcker sig utanför plunge line vilket underlättar framtida slipande av det här bladet. Enkla detaljer förvisso men som ofta missas på väsentligt dyrare och mer kända knivmodeller.

Slipa skall väl förhoppningsvis inte behöver göras alltför ofta då D2 och i dess olika manifestationer brukar gå att hålla rätt hårt. Uppgiven hårdhet från fabriken saknas emellertid så vad de siktat på vet jag inte. Jag har under testperioden hållt mig till att strigla eggen. 

Materialet är D2 och finishen mer avancerad än vad hemsidan uppger

Tyvärr stämmer inte de 3,3 mm jag såg angivet för bladgodset på något ställe. Det hade förbättrat prestandan väsentligt. Men trots det överraskade den här kniven positivt. Den höga flatslipningen tunnar ut bladet tillräckligt mycket för att den skall vara smidig att hantera porösa material som kartong och dylikt med. Och se på tusan, Toucans klarar till med att finhacka lök. Det var mer än jag trodde att den skulle vara kapabel till. Som jag brukar påpeka, det är inte där fällknivar hör hemma men jag låter dem gå ett par ronder i köket för att dels få mer tid med dem och dels för att det ger anledning att skära i fler ämnen än bara kartong och trä.

Ännu bättre är att Toucans faktiskt fungerar till uppgifter som kanske ligger närmare till hands. Den har fått agera allt från tapetkniv till spackelskrapa vid något tillfälle eftersom sovrummet vidgörs för tillfället. Skall man skära bort bitar av gammal tapet så är inte wharncliffe-blad så dumma konstaterade flickvännen som stod för arbetet.

Handtag

Ska man göra något enkelt skall man inte krångla till det. En tautologi javisst men i det ligger sanningen att inte stöka till det för sig. På Toucans Edge hittas därför ett par platta sidor av medium- till finmönstrad svart G10 utanpå en stålram som lättats en smula invändigt. Sidorna har fått ett enklare fräst spår som dekoration.

Kniven är av modern skruvad konstruktion och fäst i tre punkter utöver pivotskruven. Det finns ett par detaljer som tyder på att någon tänkt till. En är att alla skruvar är T8 och en annan är att tuberna som skruvarna är dragna i ryggen försetts med kanter så de låser bättre. Det gör konstruktionen starkare.

En något ovanlig detalj är att kniven saknar egentlig stoppinne för bladet. Här nyttjas istället backspacern för det ändamålet. Något som borde vara minst lika stadigt som alternativet. 

Ett rymligt och tämligen välformat handtag av  G10

Just backspacern kan vi uppehålla oss vid ett tag då den tillsammans med pivotskruven utgör ett blickfång. Skruven har fått sig ett enkelt spårmönster medan ryggen skimrar i blått. Förutom att det här är snyggt för det med sig att det ger ett bekvämare grepp om kniven än vad öppna konstruktioner gör. Det passar det robusta formatet. Men främst fyller det en annan funktion. Metallen i ryggen hjälper till att balansera det massiva bladet. Balansen på kniven hittas därför mitt i fördjupningen för pekfingret strax bakom pivotskruven.

En färgklick finns i form av en back spacer i blått

Komforten är riktigt bra och inte blir det sämre när man går till attack med kniven. På träbitar, mattstumpar och intet ont anande repändar får jag skyndsamt tillägga så ingen anmälning mot mig och bloggen inkommer. Det stora handtaget rymmer utan problem hela min hand och lite till. Det innebär att handskar inte är något problem det heller. Längden på greppytan är 9,5 cm och behövs det kan även änden nyttjas varpå ytterligare någon centimeter tillkommer.

I hand är Toucans Edge riktigt sympatisk

Den rejält tilltagna bredden på hela 15 mm gör att kanterna på handtaget inte känns på samma vis som på smalare knivar. Med det följer även att anläggningsytan kring tumgreppet är större liksom kontaktyan mot lillfingret. De två punkter som mycket tryck hamnar på om man tar i med ett knivhandtag så att det börjar vilja rotera i handen. Sammantaget är Toucans Edge en ergonomisk kniv.

Öppning och lås

Ibland stöter man på de som inte kan bestämma sig. Det gäller vem som än designat den här kniven. Det är svårt att veta vem då det är en s k in-house design. Skall vi ha tumknoppar? Eller skall vi slå till på de nu så populära "front flipper"-öppnade knivarna? Nä, vi tar både och löd förmodligen svaret då det var där man hamnade. Båda fungerar dugligt även om front flipper-fenan måste röras i en rätt vid båge på grund av det breda bladet. Kniven fungerar bäst att öppna med de dubbelsidiga tumknopparna i mitt tycke. De har också den sympatiska egenskapen att de är ur vägen då man skär med kniven. 

Varför välja? Toucans Edge kan öppnas både med tumknoppar och en front flipper

Bladet löper glatt på kullager som nästan alla knivar nuförtiden. Här kunde jag varit utan den finessen men visst det ger en smidig gång det går inte att förneka. Efter det att jag justerat den bör tilläggas eftersom lagren från fabrik var så hårt spända att de klickade och kändes grusiga. Att justera dem var inte heller helt lätt då pivotskruven satt hårt och är av frispinnande sort som dessutom kräver två T8 mejslar för att hantera. Inte den smidigaste lösningen. Här märks det att kniven inte är den mest avancerade. Att dylika missar görs är inte ovanligt när det kommer till billigare knivar.  Men en detalj som det inte snålats på är att den här kniven faktiskt har multi row bearings, alltså flerradiga kullager. Det är inte ofta det hittas på budgetknivar. De är dock i stål och inte i keramik. 

Sen blir bieffekten av sådant här tungt blad parat med kullager att kniven tämligen enkelt kan gravitationsöppnas med en  lätt knyck på handleden. Så egentligen finns tre öppningsmetoder.

En enkel men stabil liner lock

Låset är lite mindre ambivalent än öppningen och det är jag glad över. En stabil liner lock i stål överraskar vare sig negativt eller positivt. Låset fungerar och känns som det skall. Det vill säga pålitligt utan noterbart glapp eller spel i bladet när kniven är utfälld.

Den är inte överjäkligt att släppa heller. Gott om utrymme i ramen och en svag försänkning av motstående sida underlättar åtkomst av låsarmen. Däremot märks det återigen på små detaljer att det här är en kniv i budgetsegmentet. Ramen och även låsarmen är förvisso rundade och slipade men någon avfasning eller några räfflor för bättre fäste finns inte. På så vis spars lite bearbetningstid här och var. 

Att bära

En bjässe är vad det här är i fickan. Ofta sägs om fällknivar att de "inte känns förrän de behövs". Den här pjäsen representerar motsatsen. Det finns inget sätt att undgå att märka den här kniven där den sitter. Den är 1,5 centimeter grov, handtaget hela 12 centimeter långt och kniven mäter inte mindre än 4 cm på höjden! Lägg till 168 gram och du har en riktigt stor kniv. Inget anonymt över de måtten alls. 

Clipet fungerar men får inga extra poäng för utseendet

Clipet gör situationen en aning bättre. Det är om än lite trist utseendemässigt faktiskt bra. Det fjädrar som det skall, det har en ramp som gör att det passerar kanterna på fickor med viss ackuratess och det känns inte när man använder det. Mycket av det kan tillskrivas att det sitter en bit in på handtaget. Det gör att den bakre kanten inte skär in i handloven som en del för övrigt goda "deep ride"-clip kan göra. 

Clipet är stort blankt och väldigt synligt

Clipet visar lite för mycket kniv för min smak och det är blankt och utan estetiska fördelar men det kan jag leva med så länge funktionen är god. Några som inte kan leva med det är emellertid vänsterhänta människor. Clipet kan inte flyttas alls. Det används på höger sida med bladspets uppåt eller inte alls. 

Sammanfattningsvis

Vad blir då omdömet av mitt första möte med en kniv tagen ur CH Knives instegsnivå? Den som hittar sina likar i den nästan oändliga oceanen av knivar från Kina utrustade med D2-blad, linerlås och G10-handtag. De är för övrigt nästan lika vanliga som sina dyrare kusiner TFFs (Titanium Frame lock Flippers). Ja, några intryck blir i alla fall tydliga.

Ett är att Wharncliffe-blad fortfarande är på modet. Det märks inte minst hos märken som är lite ängsliga. Det vill säga inte har en helt klar egen profil utan hakar på andra. Det får väl sägas gälla CH Knives också. Således har de några varianter på programmet och det här känns som en av de mer renodlade knivarna på temat. Så där har du argument nummer ett, det är en kniv för dig som gillar stora knivar med Wharncliffe-blad. 

Toucans är en rejäl kniv

Ett estetiskt skäl således. Håll kvar vid den tanken för det lilla som lagts på utseendet är väl gjort. Balanserade proportioner överlag, ett par mönster på pivotskruven och G10-sidorna och framförallt en färgklick i den blåskimrande back spacern ger något för ögat. Detsamma gäller de två kontrasterande finisharna på bladet.

Gillar du utseendet och går vidare därifrån får du en kniv som faktiskt är riktigt bekväm att hålla i och arbeta med. Ett generöst handtag som inte förstör något genom att krångla till det  försett med G10 sidor av lite enklare sort. Men de fungerar.

Bladet skär dessutom bättre än vad det första intrycket ger vid handen. Den spets som finns är vass och stark, en hög slipfas gör att Toucans är mer praktisk än vad åtminstone jag initialt trodde. Så inte heller på det området finns några kraftiga invändningar. 

Toucans (Edge), en kniv för den som gillar bastanta Wharncliffe-blad men vars kassa är begränsad

Sedan går det inte att komma undan elefanten i rummet. Och då menar jag bokstavligen. Det här är en heffaklump! Kniven är stor i fickan, den är lång, bred, hög och tung. I hand är den något mer förlåtande mycket tack vare rätt neutral balans. Något som är minst lika betydelsfullt som vikt brukar jag hävda. Men måtten är inget som kan nonchaleras. Det här är inte en liten diskret fickkniv. Så är det som eftersöks bör Toucans Edge undvikas.

Men önskas en rejäl kniv som du inte är det minsta rädd för att gå loss på det där du sparar dina lite finare fällknivar från så kan det här vara en god kandidat. Inte minst som vi inte ens har talat om en av knivens främsta förtjänster. Det är priset, du får in skrivande stund betala 349 kronor från Wanderoo för den här kniven. Det går inte att komma ifrån att det är jäkligt prisvärt i mina ögon.  

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 168 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,92 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: liner lock

Producerad av: CH Knives, tillverkad i Kina

/ J - botaniserar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Det har hunnit bli februari

En sak som jag försöker notera vid varje månadskifte är vilka födelsedagar som kan tänkas infalla under den närmsta tiden. Sen glömmer jag tyvärr en hel del av dem ändå. På det viset är jag en social katastrof. Men en ansats gör jag faktiskt!

Men förutom det försöker jag även upprätta en liten lista i mitt huvud på vad som kan tänkas hända ett par veckor framåt. Just på den här sidan är det den knivigare delen av tillvaron som får utrymme. Så frågan är då vad som händer här inom kort?

Snart dags att diskutera den här kniven, Lionsteel Gitano

Svaret på den frågan är: en hel del!

Bland annat väntar jag hem in min första nya kniv för året. Bara en sådan sak! Jag kan avslöja så mycket att den kommer från Italien. Sen kommer jag i samarbete med Wanderoo presentera ett för mig helt nytt märke "CH-Knives". Jag har hört talas om dem förut och vet att ägandet där har med brödraskap och ett annat mer känt kinesiskt märke att göra. Men de något komplicerade turerna skall avhandlas framöver. Ett annat märke jag inte äger värst många knivar från är italienska Fox. Även från dem väntas ett litet paket. 

Sen står eller kanske ligger en rad knivar redo för presentation. Några har jag testat, andra är under utvärdering och ett par plitar jag recensioner på. Men det handlar om knivar från Lionsteel, Civivi, Two Sun och Maserin. 

Naturligtvis fortsätter mina serier "Fredags-EDC" och "Dagens bild" som vanligt. Sen har jag all ambition att publicera en fortsättning på min serie "Lås" också. Det har efterfrågats av ett par glada läsare. Men ibland räcker inte tiden till helt enkelt.

Fast med tanke på att det är skottår och att februari har en dag extra borde jag hinna med en kniv till!!

/ J - skrivarmyra

Böker & Burnley = SANT

- snabbpresentation, Böker Plus "Kihon"

Idag skall saker göras något annorlunda mot vad brukligt är. För det första så här den här presentationen ett resultat av ett samarbete mellan Knivigt värre och Wanderoo. Det är första gången så det känns lite speciellt. Säg hej till Wanderoo allihopa. Om är ett gästspel eller ej det får framtiden utvisa. 

För det andra så är det här inte en regelrätt recension utan mer av vad som i Youtube-kretsar brukar betecknas "Table top Review". Eller kort och gott en genomgång på ren svenska. Orsaken är enkel - kniven skall färdas vidare till lycklig ägare vad det lider och jag har därför inte använt den alls. Men det måste erkännas att det kliar i fingrarna så här i lediga helgtider. Särskilt som den är kniven faktiskt vill skära i saker. Det har den sagt mig, jag lovar. 

Från Kwaiken till "Kihon"

För de flesta kniventusiaster är det känt att det förra samarbetet mellan Böker och Lucas Burnley mynnade ut i "Kwaiken" en kniv med lika ren som spännande design och som med rätta gjort sig ett namn. En kniv som även blev en av Böker Plus absoluta storsäljare. Den kom senare i flera versioner med olika handtagsmaterial och öppningsmetoder och den sista upplagan innebar att den krympte och vi fick en "Mini Kwaiken" att sukta efter. Så modellen är ingalunda obsolet än. 

Kihon är tänkt att bli modellen som får det otacksamma jobbet att agera uppföljare till en succé. Formspråket är inte alls svårt att känna igen med det lätt japaninspirerade bladet och de tämligen strikta linjerna. I relation till Kwaiken så är den här kniven mer kompakt och handtaget har något mer substans. Det är inte utan att jag tycker mig känna igen förhållande mellan blad och handtag från den gamla Kershawkniven "Starkey Ridge", även den i titan. 

Burnley har öga för detaljer och Böker har förvaltat dem väl

Första intryck är viktiga sägs det och kan appliceras även på Kihon. När jag med stor entusiasm öppnade lådan var det med en aning skepsis jag såg kniven för första gången. Visst, snygga linjer, något industriellt kantig med sitt sparsmakade geometriska mönster i titansidan men också... titantråkig! 

Det intrycket ändrades eller snarare nyanserades raskt när jag fick kniven i hand och kunde granska den lite mer ingående. Det bör påpekas att kniven är riktigt lätt. För en fällkniv som kan visa upp över åtta och en halv centimeters blad är 113 gram inte tungt! Det har Böker lyckats åstadkomma genom att handtagssidorna förutom att vara i titan är kraftigt urfrästa på insidan. Troligen är det även en av faktorerna bakom att Kihon är så välbalanserad. Den ligger riktigt bra i hand och känns kvick och livlig. Allt annat än tråkig med andra ord!

Lägg märke till hur väl bladtangen följer handtaget i stängt läge

Men det är när man fäller ut den som det stora leendet bryter fram. Jag brukar inte uppehålla mig alltför mycket vid det som ibland kallas "action" - att fälla ut och ihop knivar. Men omväxling förnöjer så nu skall jag det! För det här är utan tvekan en av de bästa produktionsflippers jag stött på. Den är bättre än t ex ZT 0450 och placerar sig i topp med konkurrenter som Kizer Ursa Minor bara för att nämna några få. 

Tumknopp/bladstopp eller flipper, fart premieras när det gäller att fälla ut bladet

Kihon kan öppnas med de dubbelsidiga tumknopparna, som egentligen inte är tumknoppar alls utan utanpåliggande bladstopp. Dock går det inte att göra det långsamt på grund av stark "detent". Huvudsakligen är kniven dock tänkt att öppnas med den föredömligt diskreta flippern. Den är nästan helt perfekt utformad. Vad menar jag med det? Jo, den sticker inte ut alltför långt vilket därmed inte stör knivens linjer eller stjäl utrymme i fickan. Utseendet harmonierar även väl med det övriga formspråket.  Däremot är den för kantig och vass och blir därmed en "hackspett" i fickan mot andra saker som förvaras där. 

Men funktionen...den är eh..., UTMÄRKT. Det spelar ingen roll hur du närmar dig "uppdraget". Om du föredrar att trycka på flippern eller dra den bakåt och oavsett vilket finger som används eller hur kniven hålls. Bladet far ut som det löpte på lager....vilket det gör för övrigt.  De väl avvägda räfflorna gör även att fästet är adekvat för att man inte skall slinta. Den här kniven är omöjlig att misslyckas med när det kommer till öppning. 

Här har Burnley/Böker lyckats få till den heliga treenigheten bakom en lyckad flipper. God geometri både i flipperns utformning och placering i relation till bladet, väl avvägt motstånd "detent" samt mjuk gång under öppningsrörelsen. 

Och om leendet vid det här laget vuxit sig till ett brett grin hotar det att få huvudet att ramla av när kniven skall fällas ihop. Då blir Kihon riktigt sympatiskt. Men dess emellan har vi ett lås som är perfekt. Stabilt, ingen tendens till glapp eller spel och hundraprocentigt varje gång och saknar helt all lockstick. I sammanhanget kan sägas att jag tidigare stött på knivar från Böker Plus som inte varit lika perfekta så det här var en bekräftelse på att de kanske lärt sig. 

Mycket bra titanramlås. Ingen seghet, glapp eller

spel samt extremt lätt att komma åt och släppa

För att fälla ihop kniven räcker det med att man tittar hårt på låsarmen. I alla fall känns det så. Den bjuder på ett svagt, mjukt och jämnt motstånd sen tar den verkliga magin vid. Bladet är nämligen inte en fingergiljotin och faller inte av egen tyngd. Trycket från låsarmen håller det på plats men de minsta lilla rörelse får bladet att silkesmjukt med ett svagt väsande att krypa tillbaks i sitt bo. Så skall ett ramlås göras konstaterar jag varefter kniven öppnas och stängs en gång till och sen ännu en gång. 

Handtaget är så bekvämt som den här typen av sidor tillåter

Handtaget är bra på det där viset som enkla raka handtag ofta är när dimensionerna i övrigt är väl genomtänkta. De talar inte om för dig hur kniven skall fattas utan det bestämmer du själv. Kanterna på Kihon är fasade och det som skall vara slipat och rundat är det på den här kniven. Gott så. Ergonomiskt får kniven mer än godkänt även om den inte briljerar. Det är svårt för knivar som är så här pass smala och med helt raka sidor och öppen konstruktion att göra det. För lite anläggningsyta mot handen när man tar i helt enkelt. Annars fungerar samtliga grepp utan anmärkning och särskilt "sabregrip" med en tumme på ovansidan och bakänden på kniven inne i handen premieras. Sen uppskattar jag verkligen att Burnley låter bli att besudla sina knivar med avarter som "jimpings". 

Konstruktionen är så enkel det är möjligt utan att vara ett integralhandtag. Två titansidor hophållna av en enda skruv med distans förutom pivotskruven. Inte ens en stoppinne återfinns i handtaget eftersom tumknopparna sköter den funktionen. På låssidan hittar du ett översträckningsskydd av Hinderer-typ. I bakänden har handtaget försetts med ett rektangulärt hål för fånglina. 

Skall någon kritik riktas mot finishen så bör jag påpeka att den som köper den här kniven bör gilla stentumling, För det är vad kniven strävar mot av sig själv. Varje liten repa eller "snigelspår" syns direkt. Även på det här exemplaret som inte ens är använt eller buret. Personligen har jag inget emot det men den som inte uppskattar patina bör nog titta på något annat. 

Clipet är litet men fyller sin funktion. Låg vikt och mager kropp gör kniven bekväm i fickan

De raka sidorna, den låga vikten och en tämligen blygsam profil gör att den här kniven knappt känns i fickan. Väl där hålls den på plats av ett litet springclip i stål. Det sköter sin funktion men man får se till att kniven verkligen hamnar på plats innan man släpper den. Den släta titanytan i kombination med det rätt korta clipet gör att kniven troligen kan få för sig att rymma annars. En nackdel för den vänsterhänte är att clipet inte är flyttbart alls från sin enda position, höger sida, spets uppåt. Det kan demonteras inget annat. 

Ett uppkäftigt blad fast på ett lågmält vis. Burnley hämtar inspiration från japan och Böker hakar på det lågmälda och minskar storleken på logotypen, tack för det!

Sen är frågan vad det är som så blixtsnabbt kommer fram när man kliar det här husdjuret bakom öronen. 

Ett riktigt jäkla bra blad helt enkelt. 

Bladformen är i mitt tycke mycket attraktiv. I princip är det en vanlig droppoint som försetts med samma typ av falskegg/"swedge" som exempelvis Kershaw Camber. Det vill säga den smalnar av över ryggen för att sedan bli bredare igen mot spetsen till. Det ger en mycket stark spets som här dessutom är riktigt användbar. Spetsig liksom. På det där spetsiga viset. Ja, ni förstår. 

Men det som särskiljer det här bladet från de flesta droppoints är hur eggen är formad. Den är nyfiken och önskar omgående en date med spetsen. Därför strävar den uppåt i en buk redan från start vid hälen. Anhängare av Wharncliffes göre sig icke besvär då längden rak egg därmed är noll.  

Stålet är VG10 som så ofta på Böker Plus-knivar och bladet är  flatslipat över nästan hela bladets bredd. Utförandet är bra med jämn och konsekvent slipning. Finishen är en attraktiv tvåtonssatin som jag uppskattar förutom att den som fixat poleringen råkat slinta lite mot spetsen till och orsakat en liten fläck. Sen lider den här kniven av samma problem som i princip alla moderna fällknivar. Den är något tjockare bakom eggen än vad den behövt vara. Men hur det påverkar funktionen vet jag inte. 

Samlat intryck

Skall jag våga mig på någon form av sammanfattning av den här Böker Plus tolkningen av en Lucas Burnley skapelse så lyder den ungefär så här: 

Visst, Kihon är lite musgrå. Det går inte att förneka. Färgsättningen är bokstavligen grå och sen har den raka sidor av titan. Det är försedd med ramlås med tillhörande översträckningsskydd. Det är även en flipper vars blad löper på kullager. Därmed går det inte att bortse från att den med automatik hamnar i ett fack. I det här fallet 1A för moderna flippermatade fällknivar. Så konstruktionsmässigt är den inte det minsta originell.

En kniv som passar till en smakrik kopp lungo

Så varför skall man kika extra just på den här kniven och inte välja någon av de andra i den snårskog av liknande konstruktioner som finns på marknaden?

Tre saker utmärker den här kniven och tilltalar de dig är det bara att slå till:

•  "Gråheten" är här smakfullt utförd. Burnley har sinne för detaljer och den skenbara enkelheten döljer en del finesser. Därför tycker jag att kniven är mer stilren och elegant än tråkig. Den kan dock anklagas för att vara anonym. Åtminstone till bladet flyger ut. 

• "Action" på den här kniven är anmärkningsvärd. Flippern är väl utformad, toleranserna små och lagren löper precis så lätt som de skall. I ena sekunden finns inget blad i nästa är det där. Den som förutom en kniv även söker mekaniska stresskulor att hantera i TV-soffan lär inte bli besviken. Särskilt som bladet smyger och gömmer sig lika smidigt som det jagas fram. Intrycket däremellan är solitt. 

• Sen var det själva bladet! Det är allt annat än tråkigt. Det har snarare en tämligen djärv linjeföring förankrad i japansk tradition. Utseendet är tämligen sparsmakat och framhävt med en tvåtons satinfinish och diskreta loggor. Till råga på allt så ger en bra slipning, dugligt stål och goda dimensioner ett blad som jag visst skulle kunna tänka mig att använda mycket och ofta i diverse EDC-funktioner.

"Kihon", från Böker Plus

Den här kniven känns därmed som ett givet köp för den som vill komplettera sin samling Kwaikens i hyllan där hemma eller den som vill ha en modern fällkniv i stilrent utförande och gillar Burnleys flirt med japanska klingor. Eller varför inte bara vad jag tror mig veta kan vara en riktigt bra EDC-kniv.

Söker du fart och fläkt i form av färg får du söka dig någon annanstans.

Kniven köper du från Wanderoo och länk till aktuell kniv hittar du här!



Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Längd hopfälld: 113 mm
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3,4 mm
Ståltyp: VG10
Handtagsmaterial: titan
Låstyp: ramlås
Vikt: 113 g

Designer: Lucas Burnley



/ J - ger Böker Plus en chans till

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre