Visar inlägg med etikett Ultralight. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ultralight. Visa alla inlägg

söndag 10 maj 2020

Knife Review Al Mar Eagle UL Ti

-  a new venture from a classic brand

Since long I have an Al Mar Falcon Ultralight with micarta scales. A knife which by now may be considered vintage. A by me much-appreciated pocket knife that is archetypal of the brand in such a way that it has a clearly dated design which I, however, find appealing. It has a similarly outdated construction since it is a back lock and besides that lacks frame and liners. Even the steel is slightly obsolete as it is AUS8.

For a long time, I considered buying the big brother in the series, Eagle, and also the gentlemen's version of the Falcon in the Classic line. A knife that was two-handed opening with bolsters and natural materials in the handle. But both those models went out of production and prices are going up. Then, some years ago, a new version of the Eagle with G10 scales was released. It was called "Heavy Duty". After that, there was silence from Al Mar. Suddenly they re-emerged with a couple of collaborations with Kershaw not too long ago. Then more silence.

But recently the brand appeared again under its own name with new revised versions of some of the old models. However, much has changed since the beginning and the question is what position Al Mar Knives holds in the modern knife market?

 I will try to find out in a series of reviews of their latest products. First is the Eagle UL Titanium.

Light and large Al Mar Eagle
Al Mar 4" Ultralight Titanium Eagle


Al Mar has always divided these knives by size and named them after birds. More specifically, birds of prey. The smallest was the Osprey, followed by Hawk, Falcon, and Eagle in that order. The lightweight-series lacked the miniature Osprey. It could only be had in the classic series.

Today's review object is the Eagle and thus the largest of the knives. In addition to the Classic version with handles in honey jigged bone, it nowadays comes in two lightweight versions where one has a handle in FRN and then there is this more exclusive knife made of titanium.  

Eagle, the largest of the UL-knives that got new life not once, but several times


Twitter version: Al Mar, a classic brand that dusts off and renews 
an equally classic knife model - the Eagle


Blade


Al Mars folding knives used to come in two different blade designs. One was a full flat-ground version and then this variant they call Talon. At present, however, this is the only available option. It is basically a drop point that is so close to being symmetrical that it approaches a spear point in overall shape. Especially as the blade has a very pronounced swedge which thins out the blade considerably. The blade oozes classic Al Mar and thus acts as a link to earlier editions of the knife.

The shape gives a long edge to work with and a very sharp tip excellent for penetrating cuts.

Al Mars typical Talon-blade
The blade shape and proportions are typical of Al Mars lightweight knives


The name Eagle tells us that it is the largest knife in the series and it means a blade of 4" or just over a decimeter in length. But even more distinctive is how thin the blade is. It measures only 0.1" or 2.54 mm! It is not common for a modern folding knife to have such a thin blade stock. The blade is saber ground to just above half of the blade height, which by the way is 20 mm at its highest.

The steel is one of the areas that has received an overhaul compared to previous editions of the model. In the past, virtually all knives from Al Mar were equipped with Japanese AUS8 and later VG10, regardless of model and price range. This model is upgraded to D2 steel. Certainly not as stainless as the old AUS8 but it keeps an edge substantially better I have noted during the test period. There was nothing wrong with their old AUS8 but it wasn't very durable.

The rust protection on this knife blade has been improved by the finish which is a shiny satin. This has resulted in the blade still looking almost new after the testing period. But it should be added that I did not directly put it in brine either. If I had lived by the sea or intended to use the knife when fishing, I would have not chosen D2. 

The material used in this blade is D2 of some variety


The factory edge on my specimen was decent. Sharp but a bit steep and not quite even truth be told. There is potential for improvement here. That being said, Eagle cuts perfectly fine. The secret behind that ability is not really that secret at all. Al Mar has not made the mistake that so many modern manufacturers do. That is to provide all modern folding knives with 3,5-4,5 mm thick blades whether they need it or not. Despite the size, this, as I said earlier, measures no more than two and a half millimeters and it is quite noticeable in use!

The thickness is almost "kitchen knife-thin" and the blade glides through tomatoes and onions in an exemplary way. Sure, it's not a chef's knife, but the kitchen is, as always, a good place to test knives. Also, it reveals that this knife is excellent for outdoor cooking. The blade is long enough to handle a loaf of bread and a large tomato without too many cuts.

The long thin blade makes Eagle a good slicer in most materials, including grilled chicken


For the same reason, this knife is the cardboard nemesis. A thin blade made of D2 literally kills boxes and other types of packaging. The same goes for detail work that requires a precision tip. In this case, prying small pieces of glass out of someone's foot. I suspect that the smaller cousin is even better at such jobs though since this blade is on the verge of being too long.

For heavier jobs, I must admit that I prefer other knives including other knives from the Al Mar range. This is, as I said, an "ultralight" knife and that means a thin and not very tall handle. That combination is not exactly perfect for carving or cutting old carpet. Eagle can handle all tasks but for some, the format imposes some limitations.



Handle


The handle is another area where this knife has received an overhaul. This model has previously been available in steel, micarta, and before it disappeared, G10. Now it is titanium, more specifically the TC4 variety. With that material, Al Mar has been stingy. Now, that's a good thing if you name a knife "Ultralight". The sides are thin from the beginning but they are also milled on the inside to further reduce the weight.

They are also well made in such a way that all edges and corners have been smoothly rounded. There are no sharp edges at all on this knife. The look is sober titanium gray.

A slim but comfortable knife handle
A well-rounded handle in elegant titanium gray


In addition to the material being updated, so is the construction. The earlier Japan made Al Mars were riveted. This is a modern knife in such a way that it is screwed and has an open back. The screw size used is T8 for the adjustable pivot and T6 for the two screws holding the handle together. Between the handle slabs, you find two spacers, which together with the stop pins are provided with a pop of blue color.

The handle is very thin and also weight relieved


The shape of this handle is very neutral and well-proven by now. If you do not find a comfortable grip on this handle, it is your hands that deviate. The length is more than enough to cover even very large hands or if you wear gloves.

The titanium is quite slippery which gives a hint of which role this knife is mainly supposed to fulfill. It is an EDC-knife plain and simple. But thankfully the finger guard provided by the flipper tab works excellent in this case.

Two tiny details that significantly enhance the appearance of the flipper tab design are how the front of the finger guard harmonizes with the front of the handle and how the back forms a line with the handle. It's nicely done.


A very neutral and spacious handle


The clip's location brings with it both pros and cons, something I will return to. But the advantage with the way it's situated is that it does not create a hot spot when using the knife.

The handle can be gripped in whatever position the user prefers. With this simple and basic form, there is nothing that tells you how to hold your knife. Hammer grips work well, saber grip even better but reverse grips, as well as sideway grips, are viable alternatives.

For really heavy work, the handle is too thin as mentioned before. The width is a meager 9.6 mm. So despite its large impression, this is hardly an outdoor knife.



Opening and Lock


Earlier versions of this model have been both two-handed and one-handed opened but in this embodiment, it is a flipper knife. It is also a good flipper knife, something that is not given when you take an existing design and change the opening method.

The flipper tab itself is excellent. It is quite small and discreet, which I appreciate, but still large enough and above all correctly placed to carry out its task. Furthermore, it has been fitted with micro-grooves, which is an exemplary way of creating traction without the metal acting as a file. 

An small but excellent flipper tab
An exemplary discreet but yet well functioning flipper tab


The function is good, which in this case means reliable and decently fast without being the quickest knife on the market. To achieve a higher speed, this knife would have needed a bit more resistance from the detent ball.

The knife is equipped with ceramic ball bearings. The knife blade does not fall shut under its own weight but a slight shake and it glides into place after the detent ball releases its grip on the blade. That's pretty impressive considering how light the blade is

A very well executed frame lock
The lock bar is well designed. Easy to access and disengage


The lock is also new compared to older generations of the knife. In the past, Al Mar's characteristic mid-lock was used. But with the material being titanium, the lock type comes as no surprise. It's a frame lock and a very good one at that. It holds the blade in place with no play in any direction. The lock engages about 40 percent. The lock bar is also steel reinforced for increased service life and has an overtravel stop. In this case, I don't find that detail superfluous. The lock bar is relatively long and above all thin, so it could easily have been bent too far without that extra security.

The lock is also easy to disengage because of one unusual detail. Not only have they rounded and beveled the edge of the lock bar to give the thumb a small platform, but it's also slightly elevated. An excellent idea that more makers should embrace.



To Carry


For being such a large knife, the Eagle is a joy to carry. An overall delight with a small fly in the ointment. The soft surfaces paired with a clip with a large ramp make it easy to both draw and put away. But what mainly contributes to Eagle being easily carried is the overall shape and not least the weight. It is rounded and soft and, unlike on my older Al Mar, they have managed to hide the heel of the blade when the knife is closed.

And as mentioned above the knife is exceptionally thin. It measures under a centimeter in width. It is thin in general but especially for a knife that offers a four-inch blade. As icing on the cake, it earns the epithet Ultralight. The weight is 96 grams. Again, for a knife of this size class, it's modest.

The function of the clip is good and it feels very little in the hand when using the knife


Everything is topped off with a really good clip in terms of functionality. The tension is sufficient to hold the knife in place, the ramp big enough to allow it to move smoothly over pocket edges and the space underneath large enough to accommodate even thicker jeans fabric. Besides, Al Mar has understood that the tip of a clip should not point outwards. But there is one problem, however.

Every rose has its thorns, I prefer less 
knife handle visible 


It is also one of the most visible clips I've seen and that is something I'm not a big fan of. Not only does it show several centimeters of the knife handle itself, but the clip is also provided with text and logo. Certainly a nice logo but still. I would much prefer it if the knife was less visible when carried in a pocket. 


To Conclude

I've always liked Al Mar as a brand. There was a time, before the internet when they were practically impossible to get hold of where I live. I was browsing through knife catalogs in the early nineties and wished I could afford to buy one of those exotic knives. But it's always been Al Mars' Achilles heel. They have never been cheap. Maybe they were affordable but not cheap.

Rather, some have considered them a bit overpriced, especially in recent times. Much because they stuck to old models and made them with the same materials and in the same way they always did. Sooner or later, that situation becomes unsustainable. Selling knives that were hot and innovative thirty years ago at prices that were not even low back then ultimately becomes tough despite excellent reputation grounded in history.

The question then remains, is the new venture a succéss? It is largely based on old models, which have, however, been overhauled to fit modern times. Some brand new models may be in the pipeline. But meanwhile, we can enjoy this new incarnation of the elder, Eagle Ultralight. 

A knife that really is both large and light
The titanium version of the Eagle really is "UL" as in Ultra Light...and large


This knife symbolizes the new Al Mar in a good way I believe. It offers some new features while being firmly rooted in tradition. What remains are primarily the overall lines. It's no problem too see what model and brand this is. The blade shape is the same as it used to and so is the thin blade stock. Unfortunately, the placement of the clip is also a reminder of the good old days.

Less traditional is the transformation of this classic model into a TFF - a Titanium Frame lock Flipper. Besides adding a flipper tab for opening and bearings for speed it also meant a change of materials to titanium as handle material and D2-steel in the blade. Included in the package are a frame lock with a steel-reinforced lock bar and an overtravel stop. So all boxes are checked.

In particular, I appreciate how they managed to incorporate a flipper tab into the design without ruining the look of the knife. With such an iconic knife model that feels especially important.

Then there is a small elephant in the room. Something that might upset others more than me. But the production that was previously done in Seki City Japan by Moki and later Sakai is now located in China. The motive is, of course,  primarily cost-driven. This has also led to some material changes. However, the burning issue is whether it has also led to a lesser quality which was a concern of some knife enthusiasts.

I cannot fully answer that question yet as I have too little evidence so far. But for this specific model, the answer is that the quality is there for sure. But a fair comparison can not be made until I get a knife more constructionally similar to the older one I have. In Japan, no titanium frame lock flippers were ever made, making this knife unique in Al Mars history.

Al Mar Eagle, an elegant and nowadays quite modern EDC-knife


But despite the marked differences between then and now, much of the knife's "soul" has been preserved. It can be found in three different areas. The number one is the look that can be described as kind of retro, even if timeless is just as close at hand. There is a reason why some models do not become obsolete.

The second is, of course, about weight. If you call something Ultralight, it should be just that. By choosing titanium that has been lightened and then pairing it with a slim handle and a really thin blade, you live up to that epithet. This is both a very light and well-balanced knife.

The third link between now and then is cutting performance. Ok, the modern one is not like their FFG older relatives but still. Such a thin blade as this in D2 is no joke. Not many modern manufacturers keep a blade with this length under three millimeters in thickness. It is excellent. Al Mar has other models in the catalog for those who like more of a "tank feeling" in their knives.

I think that Al Mar with this ultralight titanium version of the classic Eagle has succeeded in the synthesis of old and new. The tradition lives on but in a new suit. So if that sounds appealing, this is the knife for you! It will be exciting to see what Al Mar will offer in the future


Specification:

Length overall: 227 mm
Length folded: 127 mm
Weight: 96 g (weighed by me)
Blade length: 101,6 mm
Blade thickness: 2,54 mm
Blade steel: D2, HRC 58-60
Handle: Titan, TC4
Lock: Frame Lock

Produced by: Al Mar, made in China


lördag 25 april 2020

Knivrecension Al Mar 2.75 Hawk Ultralite FRN

-  lätt, lättare, Hawk UL

Nysatsande Al Mar har släppt några av sina vid det här laget klassiska modeller i ny tappning. Häromdagen recenserade jag en av dem. Det var lättviktsversionen av Eagle och just den kniven hade fått titankostym vilket är den mest exklusiva varianten. Då sade jag att Ultralight-knivarna numera finns i två serier och idag skall jag presentera den andra. En enklare kniv med handtag  av FRN och dessutom skall vi ned rejält i storlek. Från en örn till en liten hök. 

Al Mar AMK4122 2,75" Ultralight Hawk


Kniven som är aktuell har modellnamn AMK4122 vilket står för Hawk UL med FRN handtag. Målet var att göra en liten, lätt och smidig kniv. Vare sig materialval eller konstruktion sticker därför ut. En  flipperkniv med ett blad som löper på kullager byggd på en stålram med skollor av plastmaterial är inget revolutionerande men i sammanhanget väl valt. Men att förse en klassisk Al mar-modell med de här attributen är något mer uppseendeväckande. Frågan är då hur resultatet blev? 

Gammalt möter nytt. Äldre formgivning med moderna attribut



Blad


Bladformen känns igen då det är exakt densamma som återfinns på alla knivar som ingår i Ultralight-serierna oavsett storlek och för den delen version. Det innebär en form som Al Mar döpt till "Talon"*. Det innebär en slank, mycket spetsig droppoint med en rejält tilltagen falskegg på toppen. Finishen är också densamma modellerna emellan, en halvblank satin.

Det som skiljer syskonen åt är två saker. Materialet och naturligtvis storleken. Det här är minstingen i familjen och det innebär ett blad som mäter 70 mm. Höjden är blygsamma 9,5 mm och även godset är påfallande tunt med sina två millimeter. 

Ett mycket spetsigt blad med markerad falskegg


Tidigare har Al Mar alltid använt sig av olika japanska stål, företrädesvis AUS8 i de här knivarna. Mycket beroende på att knivarna gjordes där en gång i tiden. Nu har produktionen flyttats till Kina och det har även medfört ett skifte vad gäller ståltyp I den här något enklare versionen hittas 8Cr13MoV. Ett kinesiskt "bokstavstål" som vi vid det här laget känner igen. Ett stål jag i allmänhet inte är helt förtjust i. Min erfarenhet från flera olika tillverkare är att det har en tendes till att rosta trots att det är "rostfritt". Det håller inte heller skärpan speciellt väl. Särskilt inte som Al Mar uppger hårdheten till låga 56HRC. Vi är nu på "Schweizerknivsnivå" när det gäller egguthållighet.

Fördelen med det här stålet är två för konsumenten och ett eller kanske två för tillverkaren. För oss användare är det mycket lätt att slipa och blir faktiskt riktigt vasst. För den som gör dem är materialet förstås billigt men även lätt att forma och värmebehandla även i större omgångar. Det är nog i det sistnämnda de främsta vinsterna står att hämta.

Men jag hade mycket hellre sett ett annat stål. Varför inte sikta på något svenskt som 14C28N till exempel?

På framsidan återfinns logga och namn och på baksidan beteckning samt tillverkningsland


Samtidigt kan det påtalas att en så här liten kniv men framför allt det slanka formatet gör att den inte lär användas till några avancerade uppgifter. Inte som i tyngre i alla fall. Till vardagsuppgfter som att skära av ett snöre, öppna en plastförpackning, avlägsna en klädetikett, skära av plastband mm är stålet fullt adekvat. Så missförstå mig rätt när jag säger att jag inte är helt förtjust.

Fabrikseggen får godkänt och kunde utan problem raka hår utan större tryck. Fördelen med det här mjuka stålet är att det är mycket enkelt att strigla vilket är mitt favoritsätt att underhålla eggar på mindre knivar. Ett par drag på ett gammalt läderbälte med Autosol och kniven är vass igen. Och det behövs efter att ha avverkat ett par kartonger. Hawk gör det däremot med den äran. Det tunna bladet glider med lätthet igenom den sortens material. Och för den som nödvändigtvis vill använda fällknivar i köket så kan det meddelas att den här kniven är en excellent liten skalkniv. 



Handtag


Formen på handtaget käns bekant eftersom det är en mindre version av Eagle och Falcon. Här har handtaget krympt till 89 mm på längden. Det hade möjligen räckt till för hela handen om det inte varit för en av de uppenbara nackdelarna med just flipperknivar. Flipperfenor stjäl utrymme och i det här fallet leder det till att det här blir en trefingerskniv för min del. Den yta som återstår för fingrarna att greppa kring är nämligen bara 75 mm.

Höjden på handtaget är annars som mest 18 mm och tjockleken 8,5 mm. Litet och lätt var det. 

En välformat men mycket litet grepp i FRN med drakfjällsmönster


Stålramen är gjord i 410-stål och helt gömd inuti plastskollorna. Det bidrar till att göra kniven så tunn som den är. Ramen är också lättad vilket tillsammans med det slanka bladet och FRN-sidorna håller ned vikten rejält.

FRN är som de flesta kanske vet en förkortning för Fiber Reinforced Nylon. En fiberförstärkt nylon, ett slags superplast med andra ord. Mycket hållbar, lätt att forma och egentligen ett utmärkt handtagsmaterial med undantag för att det inte känns särskilt exklusivt. Ytan har fått vad Al Mar kallar "dragon hyde" och det mönstret ger gott fäste. 

Hawk är även mycket tunn, under en centimeter


Hawk är öppen i ryggen och hophållen i två fästpunkter utöver pivotskruven. Storleken för sidorna och clipet är pyttiga T4 och för pivotskruven T8. Dessvärre är inte skruvarna av högsta kvalité utan glappar något. Så pass att jag vid första försöket var osäker på om det var T4 eller T6 som var aktuellt. Försiktighet vid demontering rekommenderas därför.

Tack och lov har man låtit bli att förse handtaget med ett fånglinehål. Förutom att det varit fult så hade det ställt till det för placeringen på clipet som är illa nog i vilket fall som helst.

Hela handen ryms inte på handtaget och det är i nypan Hawk gör sig bäst


I hand märks det att det här är en riktigt liten men framförallt slank kniv. För mig är det som sagt en trefingerskniv och det gör att hammargrepp i princip är uteslutet. Bäst fungerar Hawk när den används som precisionsinstrument endera i nypan eller med pekfingret ovanpå bladet. Skall man ta i någon lite mer är det ett "sabelgrepp" med tummen på den bredare delen av bladet som får användas. Texturen på FRN-sidorna gör då ingen nytta eftersom min hand är för stor för att de skall vara i kontakt med den. Fingerskyddet fyller dock sin funktion och hindrar kniven från att glida. Det är först när tummen placeras på sidorna i handtaget som mönstret gör nytta. 


Öppning och lås


Flippern på den här kniven är förvånansvärt bra. Anledningen till den överraskade tonen är knivens storlek. Det är nämligen inte helt enkelt att få till god effektivitet och en snabböppnad kniv i ett så smått format. Det är två saker som måste övervinnas för att det skall fungera. Det första är att bladet är mycket lätt och därför inte erbjuder mycket moment även om detentkulan har rätt motstånd. Det andra är att själva flipperfenan givet storleken på kniven är liten vilket ger kort hävstång. 

Liten men naggande god flipperfena


Det som gjorts rätt i det här fallet är att man har god geometri, flippern är rätt placerad helt enkelt parat med ett väl avvägt motstånd hos detent-kulan. Sen underlättas det hela att Al Mar valt att lyxa till det med keramiska kullager även hos den minsta av knivarna. Sammantaget ger det en explosiv liten kniv som är lätt att öppna. Det spelar heller ingen roll på vilket sätt man träffar flipperfenan, den kan både tryckas nedåt och dras bakåt med samma goda resultat. Den är snabb som en vessla. 

Ett utmärkt lås väl anpassat till modellen


Även låset är välgjort på den här kniven. En linerlock är mer än adekvat för den här storleken på kniv. Den som finns är dessutom utmärkt. Hawk låser lika effektivt varje gång utan det minsta glapp eller spel. Hela kniven känns också stadigare än den ser ut. Den dolda stålramen bidrar till det. Låset är också lätt att både komma åt och släppa eftersom låsarmen är något förhöjd samt försedd med räfflor för ökad friktion mot tummen. En låsarm i det här formatet bjuder heller inte på särskilt mycket motstånd.

Något som är mindre bra däremot är att den här kniven eller åtminstone exemplaret är en "banan". Det vill säga bladet är förvisso centrerat när kniven är stängd men dessvärre inte i öppet läge. Bladet pekar markant åt höger. En miss i kvalitetskontroll helt enkelt.  



Att bära


Det här kunde varit den ultimata fickkniven att bära om det inte vore för en detalj. Men i övrigt är den exemplarisk. Den är liten, vilket förutom att den är relativt kort innebär att den är extremt slank och dessutom tunn. Och så var det vikten, 37 gram är inte mycket hur man än vänder på det. 

Clipet är bra utformat och fungerar väl men placeringen lämnar en del övrigt att önska


Sen var det dags för "detaljen". Det är clipet jag talar om. Själva funktionen är faktiskt utmärkt. Utformningen på Al Mars clip har alltid varit bra och det här är inget undantag. Bra ramp givet storleken på clip, god spänst och anpassad storlek kombinerat med tillräckligt utrymme under för att en byxkant skall få plats. Placeringen gör även att det överhuvudtaget inte känns i handen när man skär med kniven. Så långt inget att anmärka på.

Men nackdelar finns och den första är rent kosmetisk. Det är ett målat clip och precis som alla andra dylika så skavs det lätt. Gillar man patina på sina knivar är det utmärkt för den kommer snabbt i det här fallet.


Sällan har en sån här liten kniv varit så synlig


Den andra nackdelen är dock inte kopplad till utseende. Det som förstör för Hawk när det gäller hur väl den fungerar i en ficka är clipets placering. Jag tror inte att jag varit med om någon kniv som syns så mycket i relation till storleken. I det här fallet sticker nästan 2,5 cm upp ur fickan. Totallängden hopfälld är 8,9 cm. Det är inga bra proportioner. Lägg därtill att clipet försetts med logoyp och text. Det sistnämnda är förvisso mest en utseendefråga det med. En som jag inte är odelat förtjust i.

Något som jag däremot uppskattar är den lyxiga detaljen med en ifyllnadsplatta till den sida som inte används för stunden.



Sammanfattningsvis


Al Mars tidigare utgåvor av UL-serien var gjorda i Micarta och faktiskt ännu lättare än dagens efterföljare då de saknade ram. De fick ett mycket gott erkännande för att vara extremt välbyggda även om de betraktades som aningen dyra.  Nu har man istället valt att göra dem i två varianter. En mer exklusiv i titan och den här enklare i FRN. Hur står sig då dagens Al Mar-modeller på en hårt konkurrensutsatt marknad?

Tämligen väl dryftar jag mig till att säga. Al Mar har lyckats med konststycket att få till en god flipperfunktion på en mycket liten kniv. Man har därtill lyckats bibehålla stilen tämligen väl trots att de ursprungliga designerna försetts med flipperfenor. Materialen är inte uppseendeväckande men väl använda. FRN på stålram samt 8Cr13MoV är inte ovanliga för knivar i den här prisklassen medan keramiska kullager och täckplattor till cliphålen är det. Så frågan blir då vad prisklassen är? I det här fallet ligger MSRP på 55$ vilket är rätt långt ifrån det aktuella butikspriset som snarare ligger runt 35$ vilket får anses godkänt. Tyvärr vet jag inte i skrivande stund vad den kommer att kosta i Sverige. Ibland är det en (helt) annan historia.

Liten, lätt och elegant, ungefär som en espresso


När det kommer till utförande så konstaterade jag att titanversionen kunde matcha de gamla Al Mar vad det gäller precision i tillverkningen. Den här kniven får däremot både ris och ros när det kommer gäller tillverkningskvalitet. 

FRN är är plast och kommer så alltid förbli men här är den väl använd och snyggt gjord med väl rundade hörn och kanter samt gott fäste. Öppningsmekanism och lås får toppbetyg för klassen både vad gäller funktion och känsla.

Mindre bra är däremot ett par saker. En detalj som känns billig är att Al Mar loggan relativt omgående skavdes bort från handtaget genom vanlig användning. För den som önskar mindre märkning på sina knivar kan det förvisso kännas bra men då kanske den inte skall vara där från början? En något allvarligare detalj som irriterar min inre OCD-person mer är att bladet inte sitter rakt i handtaget. Det pekar åt höger när kniven är öppen. Det stör inte funktionen hos kniven men intrycket blir mindre bra. Sen kunde skruvarna varit av bättre kvalitet. Risken att dra dem runda är uppenbar.

Familjeporträtt - Al Mar Hawk UL FRN med sina större syskon

Trots det tycker jag att Al Mar har lyckats väl med vad de siktat på. Det var att leverera en mer budgetorienterad version av sin klassiska lättviktsserie. Jag blir dock rätt nyfiken på hur storebror i FRN-utförande känns. Jag tror nämligen att om den är lika stadig i konstruktionen som den här lilla höken kan dem konkurrera med knivar som t ex Spyderco Endura.

Hawk klarar sig emellertid bra på egen hand. Den är nämligen ett utmärkt alternativ för den som söker en ultralätt, jo den lever upp till namnet, liten kniv som knappt märks i fickan. En liten fickskalpell som därtill levererar utmärkt handhavande då den är mycket snabb och enkel att fälla ut och även ihop. En kniv som både är bra som "fidget toy" och fungerar väl. Sade jag att den är snygg också?



Länk till tillverkarens produktsida hittar du här. 

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm
Längd hopfälld: 89 mm
Vikt: 37 g (vägd av mig)
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC56
Handtag: FRN
Lås: Liner lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina


/ J - downsizar

* Något som annars brukar beteckna knivblad med nedåtpekande spets och konkav egg. 

måndag 23 mars 2020

Ny kniv - Al Mar Hawk Ultralight


Äh, vad tusan nu kör vi. En tredje Al Mar i rovfågelsfamiljen. Nu kliver vi ned i storlek ett snäpp till. Det här är minstingen kallad Hawk. Det kompletterar min trio då jag sedan tidigare har en Eagle och en Falcon i Ultralight-serien. Låt vara att de alla är i olika utföranden. En i titan, en i micarta och så den här i FRN.  


Al Mar Hawk Ultralight FRN

Den här kniven är den enklaste och därmed lägst prissatta av de nya lättviktarna från Al Mar. Den här versionen har till skillnad från den äldre en vanlig men mycket lättad stålram. Sidorna är av Fiber Reinforced Nylon eller FRN. Det i kombination med det mycket tunna bladet vilket är karaktäristiskt för Al Mars gentlemannaknivar gör den mycket lätt. Sen är det en av de kvickaste flipperknivar jag hanterat i det här formatet. Hawk mäter bara drygt 15 cm (6") på längden. 

Ni lär se mer även av den här kniven framöver. 


/ J - Al Maniac

#knivesandbikes  #knivigtvarre

tisdag 28 augusti 2018

Knivrecension Al Mar Falcon UL

-  lätt, lättare, Al Mar UL


Al Mar är ett tämligen omskrivet märke. Särskilt med tanke på att det inte är och aldrig har varit ett av de större eller mest säljande på marknaden. Men de var trots det ett av de hetaste namnet på 80- och 90-talen och de var tidigt ute med det som senare blev "tactical folders" med modeller som SERE bland andra. De gjorde även många klassiska fastbladare som har sin plats i knivhistorien. Några nya modeller kommer inte från deras sida av naturliga skäl kanske skall tilläggas då herr Al Mar själv gått ur tiden. Fast säkert är det inte då det relativt nyligen upptäckts en skatt med en stor mängd skisser på icke släppta modeller som börjat ges ut av några olika tillverkare. Men idag skall vi kika på klassisk formgivning som inte ändrats på många år, Falcon.

Al Mar Falcon Ultra Light


Falcon är typisk i form och konstruktion för Al Mars fällknivar. Det innebär nästan alltid en backlock, nitad konstruktion och lite enklare stål. En aning tidstypiska helt enkelt. Just den här kniven ingår i en serie med rovfågelsnamn. Modellen finns i ett antal olika utföranden och byter namn beroende på storlek. Den aktuella kniven, "Falcon" är "UL"-versionen där UL förstås står för "Ultra Light", något som inte bara är snack.


Klassiskt elegant


Twitterversion: Klassisk,lätt, dyr


Blad


Den sparsmakade och eleganta designen som kännetecknar hela kniven går igen i bladet. En mycket enkel smal droppoint står för den vassa sidan av kniven. Bladet är helt flatslipat från en godstjocklek på endast två millimeter. Det är också tämligen polerat och materialet är AUS8. Formen ger en nåluddsspets och tämligen mycket egg att skära med för det modesta formatet. 


Spetsig droppoint i AUS8 försedd med högblank finish


På en sida återfinns Al Mars klassiska logga i rött och motstående sidan är omärkt sånär som på bladstål på ricasson. 

Formen och utförandet på bladet är ett föredöme för hur man gör en liten vass kniv som skär förträffligt. Det är av det skälet knivar som Opinel no 8, Douk Douk och Victorinox singelbladare har blivit så populära. De gör vad de skall på ett synnerligen effektivt vis. De är knivar som faktiskt SKÄR saker.

I det här fallet är det geometrin som är hemligheten. Tunt gods och hel flatslipning ligger till grund men även att man vågat låta bladet vara tunt bakom eggen. Den sista delen är tillsammans med grovlek de saker som det syndas med mest frekvent på moderna knivar. Av någon anledning får även små skärverktyg eggvinklar som spräckyxor. Varför är min ständiga fråga. 


Geometrin parat med tunt bladgods ger en kniv som skär mycket bra


Den här kniven är således en ren fickskalpell. Däremot kan jag tänka mig en uppgradering på stålfronten. AUS 8 är tämligen mjukt i det här utförandet och håller inte skärpan så vidare värst. Av det skälet använder jag inte den här kniven till tyngre uppgifter alls. Men mot det får alltid ställas hur lätt det är att slipa en kniv.*

Sen kan tilläggas att jag visst vet varför somliga knivar är för tjocka bakom eggen. En del av förklaringen återfinns i stålval. Nuförtiden är t ex D2 trendigt och anses bättre än just AUS8 . Men på grund av att det är grovkornigt (stora karbider) så flisar det sig gärna om det är för tunt vilket förklarar eggvinklar på många fällknivar. 

Bladet är som ni kan se i princip en skalkniv och med sitt tunna blad uppför den sig som det i köket också. Att putsa kött, strimla små grönsaker och skala frukt och grönt är den utmärkt till.

På samma vis glider det här bladet genom allt som ens påminner om papper, wellpapp och kartong. Det tar dock sin tribut från stålet och kniven behöver brynas ibland. På den punkten märks det att det inte är ett uthålligt stål vi talar om.

Spetsen bjuder på utmärkt penetration för till exempel allehanda plastförpackningsöppning. Men som ni förstår är det inget man hugger i trä med. Då lär spetsen högst troligt gå av.

Allehanda småsysslor i vardagen vare sig det är att öppna paket, pilla ut en speta ur ett finger eller skära av klädetiketter är Falcon som gjord för. Eller ja, det är den faktiskt. 

Tyngre arbeten utsätter jag den inte för framförallt därför att handtaget givet sin storlek medför begränsningar och att det tunna bladgodset inte tillåter bräckande rörelser. Och även om sådana inte görs med flit kan de uppstå exempelvis när man lossar eggen ur trä. 

Handtag


Handtaget är lika enkelt som bladet. Det utgörs av en självbärande nitad konstruktion utan ram. Två bitar micarta och sluten rygg givet låstypen. Faktum att det räcker alldeles utmärkt till en så här nätt liten kniv. Micartans inneboende styrka och tjockleken gör att handtaget inte flexar även om du klämmer hårt och provocerar det. 


Den enkla handtagsformen är gjord av svart linnemicarta


Sidorna är mjukt formade och har därför inga vassa kanter eller hörn. En aning av bladbasen sticker ut i stängt läge men den är så gott som gömd. Den kunde emellertid dolts helt för att undvika att det hamnar fickludd och annat emellan. Sådant kan faktiskt hindra en backlock från att låsa i värsta fall. 

Eftersom Falcon är nitad så kan inte pivotskruven justeras eller kniven demonteras. 

Falcon är tunn vilket kan tillskrivas avsaknaden av ram. Konstruktionen är nitad och kan inte demonteras


Ergonomiskt är kniven en fullträff för vad den är och de ramar formatet medför. Det vill säga liten och enkel. Jag får plats med alla fingrar men givet storleken fyller förstås inte handtaget handen. Men så är det ingen grovarbetare vi talar om heller. En miss finns och det är det i övrigt väl fungerande fingerskyddet som utgörs av en liten näbb på främre delen av handtaget. Den är lite för vass och känns mot handen vid vissa rörelser.

Däremot är förstås inte kniven ergonomisk ställt i relation till en Casström No 10 eller liknande eller ens de fickknivar som är mästare på området. 


Öppning och lås


Falcon öppnas i den här versionen med dubbelsidiga tumknoppar. De är suveränt placerade för blixtrande handhavande vare sig kniven snärtas fram eller smeks fram med en kontrollerad tumrörelse. Dessutom sitter de inte i vägen när det arbetas med kniven. Intressant att det gjorts rätt så länge och sedan kan det komma knivar långt efter som inte får till det på den fronten. Kunnandet fanns uppenbarligen där för många år sedan. 

Tumknopparna sticker ut en bit utanför sidorna på handtaget vilket gör dem lättåtkomliga. Dock inte så mycket att de fastnar i saker som tur är. Att de sticker ut medför tyvärr även att de kan kännas lite vassa när man skrapar handen emot dem. De kunde vara mindre distinkta i utformningen och istället mer rundade. 


Mycket effektiva tumknoppar som inte är i vägen när kniven används


Låser gör kniven med en för Al Mar typiskt backlock. Eller snarare med den variant som är hans bidrag till låsfaunan, ett "midlock". Samma typ av placering kan hittas på t ex EKA Swede 60. Falcon har ett av de bästa lås i klassen jag stött på. Finishen och funktionen är helt utan anmärkning. 

Så här go' vänner gör man ett "backlock". Skarven är knappt synlig


Möjligen kan invändas att det känns något i tummen då låset släpps eftersom fjädern är rätt kraftig relativt storleken på kniven. Det måste den vara eftersom den är kort. För att få rakare linjer har dessutom inte stålkanten rundats. En detalj som återfinns på många knivar som likt den här är tillverkade i Japan för övrigt. Det lär ses som ett tecken på precision har jag hört som förklaring till varför de inte mjukats upp alls. Jag låter det vara osagt om det är sant eller ej. 


Att bära


Behöver det sägas att den här kniven är bland de bättre som överhuvudtaget finns att bära? Först är den bland de lättaste av de lätta för sin storlek. Vi talar om 42 gram! Falcon UL är också mycket tunn med sina åtta millimeter och därtill slank. Den mäter tjugosju millimeter på höjden.  


Clipet fästs i det som annars är fånglinehål. Det kan skiftas från höger till vänster


Sen bidrar de släta micartasidorna med nära noll friktion vilket gör kniven enkel att hala fram. Det rundande akterkastellet skalar inte heller av huden på handen när den söker sig mot fickans djup. 

Även clipet är riktigt bra. Det håller den lilla kniven säkert på plats och har en riktigt bra läpp att föra över bångstyriga tygkanter. Det känns heller inte i hand tack vare att spetsen på det inte pekar utåt. Vidare är det flyttbart vilket tillsammans med låset och de dubbla tumknopparna gör kniven helt ambidextriös till alla vänsterhäntas stora glädje. 


Falcon är en kniv som inte känns med dessvärre syns i fickan


Det finns bara en enda invändning mot clipet som jag ser det. Det syns som tusan. Dels sitter kniven högt i fickan och dels återfinns en röd logo och text på det. Den reklamen kunde jag vara utan.   

Om man talar om att en kniv "inte känns förrän den behövs" är det den här kniven som avses är annars sammanfattningen.  


Sammanfattningsvis


Al Mar Falcon UL är en kniv som är aningen svår att bedöma då den är en klassiker som på något märkligt vis överlevt tidens gnagande tand. Inte lika gammal som en Buck 110 men den drar åt det hållet samtidigt som det är dess absoluta fysiska motsats i många avseenden. Men de delar ett par egenskaper. Enkla men välbeprövade material och en enkel rättfram konstruktion kännetecknar dem båda.

Det är en daterad design men det är en del av charmen i mitt tycke. Än mer klassiskt blir utseendet för övrigt om man istället för Ultra Light-versionen väljer en av de äldre med bolster och hornhandtag.   

En utmärkt kniv för de flesta uppgifter och kombinerat med något kraftigare är man rustad för allt


Det är också en kniv som är dyr i relation till de ingående materialen. Handtaget består av ett par bitar micarta och ett blad i enklare stål. Inga lager, ingen flipper, inga avancerade lösningar för att hindra låsarmar att vandra eller översträckas. Märkligt nog behövs inte alltid det. Det enkla kan vara det vackra och för övrigt det praktiska. Men som sagt du får inte så mycket finesser för dina investerade slantar.

Även om kniven är rätt kostsam så är den också ett exempel på utmärkt hantverk. En bättre nitad konstruktion än den här är svår att hitta. Övergången mellan materialen är utmärkt och det är faktiskt svårt att se skarven mellan låsarm och blad när kniven är öppen. 

Al Mar Falcon Ultra Light en jätte i lättviktsklassen


Men vad!? Ingen justerbar pivotskruv, hur skall det gå? Märkligt nog går det alldeles utmärkt. Och det går att hålla kniven ren trots att den inte går att demontera med "field-strip"-teknik. Visst, den här typen av kniv är inte den man stoppar in i buken på en älg och kör runt för att sedan kasta den på en sandstrand eller vad man förväntas göra med sina små fickknivar idag om man får tro reklammakarna. Ibland tror jag att det fokuseras för mycket på teknik och material på moderna fällknivar och för lite på faktisk prestanda. 

Av de skälen skall du inte köpa den här kniven om det är just det du söker i en kniv. De tekniska lösningarna, de senaste innovationerna och "superstål". Du skall heller inte köpa den om du är på jakt efter den mesta prisvärda kniven på marknaden. För det är den inte!

Det här är en kniv jag däremot varmt rekommenderar om du är på jakt efter ett stycke modern knivhistoria att bära i fickan. En som därtill är synnerligen praktisk och användbar trots sina många år på nacken. 


Länk till tillverkarens hemsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 42 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: AUS8 57-59 HRC
Handtag: Micarta
Lås: Lockback

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Seki City, Japan


/ J - falkeneraren

* ett extremfall men ett gott exempel är Douk Douk. De är så mjukt härdade som 52HRC även om kolstålet i dem skulle kunna skickas upp betydligt högre på skalan. Men man ville/vill att de skall gå att skärpa mot en porslinstallrik om det är vad som finns att tillgå. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 22 januari 2016

Dagens bild nr 14


Bilden är tagen under den först riktiga köldknäppen här i sydsverige i mitten av december. Kaffet jag tänkte dricka i trädgården frös nästan till is. Morgonespresso håller inte värmen något vidare i vårt klimat.

Kniven för dagen: Min första och enda Al Mar. Extremt sympatiska knivar men inte så lite överprissatta om enbart de ingående materialen tas i beaktande. Lägg därtill synnerligen daterad formgivning, vilket jag i och för sig kan uppskatta. Men attans vilken  finess de bjuder på och en tillverkningskvalité få andra produktionsknivar kan mäta sig med. 


"Ice Cold"


Modellen är en Ultralight Falcon och är en i en synnerligen omfattande syskonskara där det finns både större och mindre versioner, olika bladkonfigurationer och material i handtagen.

Den här har ett blad på strax över tre tum och kniven väger i princip ingenting. Mycket av det kan tillskrivas att det är en konstruktion utan liners där man förlitar sig på styrkan hos linnemicartan. Låset är en frontlock och kniven är nitad. Bladstålet är AUS-8 och formen en slank droppoint. Den är sammansatt med yttersta precision i Japan. 


/ J - dricker kallnat kaffe även idag

(den här kniven kommer att presenteras närmare vid senare tillfälle)