Trots alla fina knivar som finns tillgängliga känner jag ibland att en rejäl budgetkniv är det enda rätta. Om jag är hemma sträcker jag mig inte sällan efter någon av Moras basmodeller. Ofta handlar det om uppgifter som kanske inte är helt vänliga mot knivblad eller faktiskt bäst skulle utföras med något annat redskap.
Jag har också ett antal fällbara knivar på samma tema. Det här är en av de nyaste som sorterar under den kategorin. Visst, inte lika enkel som en Morakniv men fortfarande inte så dyr att man gråter blod om det händer något med den.
"Thirtyfive Eleven"
Kniven är den icke namngivna modell 3511 från CH Knives. En kniv jag recenserade för inte allt för länge sedan. Den har inte riktigt hunnit bekänna färg än. Jo förresten, just färg har den fått känna på då det skrapats lite dylikt med den. Typexempel på uppgifter jag kanske inte vill utsätta alla mina knivar för. Stålet i den här är D2 och av det får man rätt mycket så några slipomgångar skall det nog hålla för.
Det här är en kniv jag tycker är något för personlighetsbefriad för att den skall vara spännande. Men vad den istället står för är ruskigt bra pris i relation till prestanda. Wanderoo är ett bra ställe att inhandla den på!
/ J - bokstaverar siffror
#knivesandbikes #knivigtvarre
För mig är det BARA budgetknivar som gäller, oavsett om det rör sig om fällknivar eller fastbladare. Är inte ett dugg intresserad av att inhandla dyra knivar med det allra senaste "superstålet". Bara trams. Visst, om man använder sin kniv jättemycket (exempelvis i jobbet) så kan det vara bra med ett stål som håller skärpan lite längre så att man slipper skärpa upp den var femte minut. Men då jag använder mina knivar främst till att öppna förpackningar av diverse slag, samt kapa lite snören då och då, så klarar jag mig finfint med billigare knivar. Tror det gäller de allra flesta knivanvändare, om jag ska vara ärlig. Budgetstål som 440 A, 440 C, 8CR13MOV, 8CR14MOV, Sandvik 12C27, AUS8 mfl har alltid funkat bra för mig. För att inte tala om gammalt hederligt kolstål. Fördelen med dessa stål är att det är väldigt enkelt för en korkad amatör som mig att skärpa upp på kort tid. Vill inte ha något mardrömsstål som tar en evighet att få vasst. Har ingen personlig erfarenhet av D2 stål, men vänner till mig säger att det tappar "rakbladsskärpan" snabbt, men att det sedan håller en acceptabel bruksegg väldigt länge. Jag är förstås ingen "expert", men litar på mina vänner.
SvaraRaderaHej och tack för kommentaren!
RaderaI grund och botten håller jag med dig men samtidigt vill jag "komplicera" saker och ting eller möjligen nyansera dem något. För det första är det inte givet vad som är "budget". Själv har jag ont om pengar och knivar för tusen kronor eller mer är dyrt i min värld. För någon som samlar på handgjorda customknivar eller kanske moderna klassiker eller dylikt är det kaffepengar. Så vad som är vad är inte givet eller fastställt.
Vad gäller stål håller jag även där med dig till största delen. Det vill säga de som stål som tidigare var "superstål" som 440C, ATS-34 etc är plötsligt inte värdelösa för att nya tillkommit. Inte heller behöver man M390 för att öppna kuvert eller kartonger. Med det sagt så sker det en utveckling på de flesta områden här i världen vare sig vill det eller ej. Särskilt gäller det om man är samlare eller entusiast i det här fallet. Det vore en tråkig hobby om man bara skaffade det mest praktiska. Mitt sista köp är ett exmpel på motsatsen. Visst, stålet är 440A men det är en stilett! Men med enbart praktiska argument skulle jag slutat skaffa knivar för länge sedan.
Stål är lite som med effekten i bilar. Det räcker med 90hk för att fordonet skall ta sig fram. Jag vet, jag kör en sådan bil. Det är sedan av olika anledningar "roligare" med 200hk och fyller i något enstaka fall (dra hästsläp eller något) en funktion. Men de flesta behöver inte den kraften.
Vad gäller D2 är jag inte värst förtjust i dem av det skälet att de har en tendens till att rosta. Och just fickknivar tillbringar ju mycket tid där. Även när det är varmt. Fukt från kroppen och instängda miljöer är därför inte deras bästa vän.