Visar inlägg med etikett Maserin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maserin. Visa alla inlägg

söndag 19 april 2020

Knivrecension Maserin Gourmet

-  bestick på steroider

Ibland händer det att knivar som faktiskt är utmärkta knivar för dagligt bruk, alltså fickknivar, EDC eller vad du vill kalla dem har sitt ursprung i alternativa användningsområden. Det här är en sådan kniv. Den har sina rötter i en vana som vi inte har så mycket av i det här landet. Den att gå ut på restaurang och äta en stor köttbit. Något som uppenbarligen är vanligare i Italien där dagens kniv har sitt ursprung. Modellen heter passande nog Gourmet och kommer från Maniago-baserade Maserin. 

Maserin Gourmet


Ännu ovanligare med svenska mått mätt är kanske att ta med sig egna knivar för att de som tillhandahålls av etablissemanget är av sekunda kvalitet i restaurangbesökarens ögon. Men det var i alla fall grunden för den här kniven som är designad av Atti eller Attilio Morotti som han heter. 

Gourmet i sitt rätta element

Twitterversion: Maserin Gourmet, lyxbesticket som även fungerar som EDC-kniv


Blad


För att karva i en rejäl köttbit behövs förstås en viss räckvidd. Därför har den här kniven ett blad som mäter en hel decimeter på längden. Höjden på bladet är 21 mm och tjockleken blygsamma 2,8 mm. Ett långt, slankt och tämligen tunt blad med andra ord. Något annat hade varit överraskande med tanke på idén kniven är sprungen ur. 

Långt, slankt och elegant är bladet på Gourmet


Stålet är det inte alltför märkvärdiga AUS8. Men det är inte så illa valt med tanke på applikationen då det är tämligen motståndskraftigt mot korrosion. På senare tid har dock det japanska stålet bytts mot ett europeiskt 1.4116-stål av vad som kan utläsas på hemsidan.

Annars kan sägas att det här versionen av AUS8 återfinns någonstans mitt i klassen så att säga. Det har inte utmärkt sig vare sig åt det negativa eller positiva hållet.

Materialet är AUS8 och finishen en halvblank satin


Men så har jag inte skurit så värst många stekar med den. Men några har det faktiskt blivit. Mest någon rostbiff och så kyckling förstås även om det inte kan räknas dit.


I brist på t-benstekar har kniven fått skära högrev bland annat


Men faktum är att Gourmet inte alls är tokig som EDC-kniv. Förutom längden är den inte avskräckande rent utseendemässigt. Bladet är allroundbetonat med en spets som fungerar utmärkt att peta ut spetor ur fötterna med konstaterade min sambo häromdagen. Sen är geometrin utmärkt för att skära med i största allmänhet. I alla fall så länge du håller dig borta från alla tyngre sysslor, ni vet som att karva bort gamla heltäckningsmattor från 70-talet och drämma in kniven i brädfodringen på huset för att se om där finns torröta. Det här är inte den sortens kniv helt enkelt.

Med tanke på handtagets utformning så rekommenderas inte heller att sticka särskilt hårt med den här kniven. Då lär du skära dig förr eller senare. Men i övrigt en väl fungerande EDC-kniv. 


Handtag


Handtaget på Gourmet är även det en elegant historia. Materialet i den här versionen är naturlig ebenholts med sin mörkt bruna, nästan svarta yta. Annars finns kniven numera i ett flertal färgställningar. Både med naturliga träskollor och färgade diton. Materialet, det slanka formatet och den tunna ramen gör kniven mycket lätt. Särskilt som även back spacern är gjort i trä. Något mycket ovanligt som jag inte sett på många andra knivar. Totalvikten hamnar på låga 90 gram trots ett blad på en decimeter. 

Nästan svart ebenholts är materialet i handtaget


Konstruktionen är annars sedvanligt byggd på en stålram. Skollorna är dock heltäckande och för att kunna justera pivotskruven måste de därför tas bort. Skruvhuvudena till träsidorna är för ovanlighets skull anpassade för vanlig spårmejsel. Rent utseendemässigt ser det renare ut i det här fallet och den extra styrka du får med torx är helt enkelt överflödig. 


Även back spacern är gjord i trä vilket är ovanligt


Handtaget är långt för att kunna husera det likaledes tilltagna bladet och det gör att alla händer ryms med råge. Formen är oval i genomskärning eftersom träsidorna är välvda med en lätt markerad åskant på mitten. Sedan är formen på handtaget även en smula krökt. Sammantaget utgör det grunden för ett bedrägligt enkelt handtag som dock fungerar väl på grund av just det.

Alla grepp fungerar men det längst till höger är det som är mest optimalt


Sen är det förstås ingen tvekan om att kniven bäst hålles med ett pekfinger ovanpå bladet. Men även sabel- och hammargrepp fungerar väl. Inte så konstigt när det är förfinad pinne vi talar om. Det är heller ingen som helst tvekan om att den här kniven är inriktad på att skära med och att skära i material som inte bjuder alltför mycket motstånd. Det är framförallt dimensioner på ram, skruvar och lås som gör att kniven har sina begränsningar. 


Öppning och lås


Gourmet öppnas med en för tiden något så ovanligt som en front flipper. Vad menar jag med det? De är väl inte ovanliga inflikar vän av ordning. Men när den här modellen kom var de faktiskt det. Särskilt utanför kretsen av sydafrikanska knivmakare där trenden tog fart. Egentligen bygger de ju på det äldsta sättet att öppna en fällkniv som finns. Det är nämligen samma princip som återfinns på rakknivar och andra friktionsfällknivar. 

Den diskreta frontflipperfenan fungerar väl men allra bäst till att smyga fram bladet


Funktionen är god men är inget för den som gillar att "flippa" sina knivar. Det går men kniven är främst gjord för en lugn kontrollerad rörelse. Minns restaurangmiljön den är avsedd för!

Det gör också att man avstått från att förse flipperfenan med några räfflor eller liknande. Utseendemässigt går den väl ihop med kniven och den försvinner helt när bladet är utfällt 

En liner lock står för säkerheten


Låset är i det här fallet en enkel liner lock. Det är inte starkt nog för att jag skulle vilja hänga mig i det på sant Cold Steel-vis. Men det fyller sin funktion och hindrar bladet från att slå igen. Och i ärlighets namn räcker det. Det glider inte och det låser stabilt med hela låsarmens bredd. Men det är väl där som det kan kännas något klent eftersom den är tunn. Men det är ett rent visuellt baserat intryck. Det klarar till och med lättare spine whack utan att låsarmen rör på sig. 


Att bära


Eftersom det här är en kniv i sann gentlemans-anda så har den inget clip. Något som idag är så ovanligt att man får inleda ett sådant här stycke med att särskilt påpeka det. Istället levereras Gourmet med ett tunt och enkelt men fungerande läderfodral som skyddar ditt lyxbestick. 

Inga clip finns inom synhåll. På köpet får man ett renare utseende


Kniven är annars lätt att bära lös i en ficka. Den väger som sagt lite, klart under hektot och allt är mjukt och rundat på handtaget. Men som alla knivar som bärs löst och är så här långa så behövs endera en ficka som är stor nog för kniven att lägga sig på tvären, som en jackficka. Eller att den kilas fast på höjden. Mellantinget är besvärligt eftersom kniven då gärna vill hamna på tvären. 


Sammanfattningsvis

Frågan är då om allas vår Atti lyckats designa det ultimata porttabla grillbesticket? Det har han nog faktiskt. Den är diskret nog att kunna ligga vid en tallrik utan att någon höjer ögonbrynen. Den är också elegant att se på och smidig att hantera. En överlag riktigt sympatisk kniv får jag säga.

Men en liten brasklapp skall kastas in. Det är faktiskt inte bara ett bestick. Gourmet är inte oäven i de flesta EDC-sammanhang. Ett långt slankt blad ger mycket egg att arbeta med och spetsen får godkänt även den.

Materialen är dugliga nog särskilt givet grundtanken med kniven. Japanskt AUS8 är tämligen rostfritt och det är förstås en viktig egenskap i det här fallet. Trähandtaget är både snyggt och lätt och faktiskt rätt komfortabelt därtill. 

Maserin Gourmet för den som vill äta sin köttbit med stil

Gourmet är en intressant kniv på så vis att den har ett uttalat syfte som inte tillhör de vanligaste i dagens fällknivsvärld. Framförallt ett som inte är "high speed low drag tactical". Förvisso stämmer första delen av detta modeuttryck, kniven är enkel, avskalad och därmed effektiv. Men den är inte svart, dödlig och stridsorienterad. Eller möjligen delvis svart då. 

Atti och Maserin har istället åstadkommit precis det de ville uppnå. En snygg och sober design som skär bra och är att hantera och någorlunda lätt att bära med sig. En lyxversion av en "steak knife" men som klarar betydligt mer än så. 



Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: 125 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Ebenholts med backspacer i trä
Lås: Liner lock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - gourmet och en smula gormand

söndag 2 februari 2020

Det har hunnit bli februari

En sak som jag försöker notera vid varje månadskifte är vilka födelsedagar som kan tänkas infalla under den närmsta tiden. Sen glömmer jag tyvärr en hel del av dem ändå. På det viset är jag en social katastrof. Men en ansats gör jag faktiskt!

Men förutom det försöker jag även upprätta en liten lista i mitt huvud på vad som kan tänkas hända ett par veckor framåt. Just på den här sidan är det den knivigare delen av tillvaron som får utrymme. Så frågan är då vad som händer här inom kort?

Snart dags att diskutera den här kniven, Lionsteel Gitano

Svaret på den frågan är: en hel del!

Bland annat väntar jag hem in min första nya kniv för året. Bara en sådan sak! Jag kan avslöja så mycket att den kommer från Italien. Sen kommer jag i samarbete med Wanderoo presentera ett för mig helt nytt märke "CH-Knives". Jag har hört talas om dem förut och vet att ägandet där har med brödraskap och ett annat mer känt kinesiskt märke att göra. Men de något komplicerade turerna skall avhandlas framöver. Ett annat märke jag inte äger värst många knivar från är italienska Fox. Även från dem väntas ett litet paket. 

Sen står eller kanske ligger en rad knivar redo för presentation. Några har jag testat, andra är under utvärdering och ett par plitar jag recensioner på. Men det handlar om knivar från Lionsteel, Civivi, Two Sun och Maserin. 

Naturligtvis fortsätter mina serier "Fredags-EDC" och "Dagens bild" som vanligt. Sen har jag all ambition att publicera en fortsättning på min serie "Lås" också. Det har efterfrågats av ett par glada läsare. Men ibland räcker inte tiden till helt enkelt.

Fast med tanke på att det är skottår och att februari har en dag extra borde jag hinna med en kniv till!!


/ J - skrivarmyra

fredag 9 november 2018

Dagens bild nr 162 "En decimeter"

Med tanke på föregående recension kunde jag inte låta bli att ta en jämförande bild mellan de här två knivarna. På topp återfinns Maserin "Gourmet" designad av Attilio Morotti även känd som "Atti". Underst "Shark" från Artisan Cutlery. 

Båda knivarna har ett blad på runt en decimeter och som synes är de rätt lika till utseendet även för övrigt. De är båda flatslipade till större delen av bladets höjd. Det finns dock en markant skillnad dem emellan. Eller ja, egentligen två. Bladstålen är inte desamma då Shark är gjort av D2 och Gourmet av AUS8. Vilket för övrigt inte är ett helt vanligt stål på en kniv tillverkad i Maniago. Mer väntat hade exempelvis N690 varit. 

Annars är det så att en av knivarna skär utmärkt, den andra gör det inte. Ni kanske kan lista ut vilken som bara är trendig och vilket som faktiskt skär saker också. 



"4 Inches"

Geometrin är nämligen helt olika på de två knivarna och eftersom de har i princip samma mått vad gäller längd, höjd och kurvatur på buken så måste det vara något annat som skiljer dem åt. 

Jodå, godstjockleken förstås. Den italienska kniven är 2,8 mm över nacken. Den kinesiska mäter 3,8 så nog är det skillnad alltid. 

Annars är "Gourmet" tillräckligt trendig för att även den vara en linerlock och ha en flipper. En helt osynlig frontlipper i det här fallet. Den väger dock in på 90 g mot 120 g för hajen. Det skall väl förvisso tilläggas att den italienska kniven är en uttalad lättviktare då den designats som en slags "steak knife", alltså en kniv som riktar sig mot att skära födoämnen med. Sen råkar den på kuppen vara en helt ok EDC-kniv även om den är rätt lång. 

Men efter att ha testat "Shark" kan sägas att bortsett från bladets grovlek och G10-sidorna så finns det inget hos den kniven som gör den lämplig som brukskniv för tyngre sysslor heller. Möjligen finns det ett område som den dominerar men som jag brukar undvika att ta upp eftersom jag finner det mer eller mindre meningslöst utöver som teoretiskt resonemang. Det är det som brukar kallas "tactical applications" i amerikanska recensioner. Det vill säga att sticka kniven i någon. Där briljerar hajen i det här fallet med sitt fingerskydd och bättre grepp. Där kommer troligen det tjockare bladet även till sin rätt. 


/ J - i jämförelsetagen

#knivesandbikes  #knivigtvarre

torsdag 16 augusti 2018

Knivrecension Maserin 392

-  Maserin, Italiensk doldis


Maserin tillhör de märken som passerar under radarn ibland tycker jag mig se. Mer kända namn från Italien och Maniago är kanske Fox Knives, Lionsteel och Viper. Särskilt som de tre samarbetat med stora namn som Terzuola, Ansö och Voxnaes till exempel och dessutom tillverkar knivar åt andra i stor utsträckning. Idag skall vi emellertid ta en närmare titt på en av de mer okända modellerna från just Maserin. En liten fickkniv i lättviktsklassen. 

Maserin Carbon Linea 392


Den här knivmodellen, 392 Carboline har senare fått syskon i andra handtagsmaterial och färger. Den finns nu att få i svart och med träskollor. De säljs även under namnet "Beretta" numera och är då av någon för mig okänd anledning väsentligt mycket dyrare. Vi talar om tredubblat pris för namnbytet! Förvånande eftersom det är samma kniv gjord på samma ställe.




Twitterversion: Udda okänd Italienare, kanske en utmanare till lättviktstronen? 


Blad


Bladformen är rätt modern då den flirtar med wharncliffeformatet utan att egentligen vara ett sådant. Det är snarare en väldigt rak droppoint med en falskegg som narras med utseendet. Resultatet blir hur som haver en bit rak egg, en svag buk och en distinkt spets. Spetsen befinner sig rätt långt ned visavi handtagets mittlinje vilket gör den enkel att använda vid precisionsarbete. En detalj som inte alls är oäven för en EDC-kniv.  


Ett praktiskt och inte oattraktivt blad


Materialet är i det här kniven AUS8 men det stålet har fått ge vika till förmån för N690 i senare utgåvor. Bladlängden är under 8 centimeter och godstjockleken modest med sina 2,7 millimeter. Det känns dock som ett gott val för en liten kniv. 

Fabriksslipningen får godkänt då kniven anlände vass och med jämn egg. Tumknoppen kan för övrigt avlägsnas om man slipar kniven med system med fasta vinklar och bladet har ett "sharpening choil".

Blygsam tjocklek på bladgodset bidrar till goda skäregenskaper


När det gäller att skära i saker är bladet bra till det som det ser ut att vara bra till. Det innebär till exempel att den här kniven är en riktigt bra skalkniv. Vid så små uppgifter är det tunna handtaget snarast till fördel och de ergonomiska bristerna inte så uppenbara. Kartong och liknande bråkar tämligen omgående då stålet faktiskt inte håller eggen särskilt väl och handtaget inte passar till den sortens arbete.

Det är något som är generellt för den här kniven. Ett bra blad och ett mindre bra handtag. Bladet fungerar till och med i trä och biter relativt bra. Handtaget däremot, återkommer vi till. 


Handtag


Konstruktionen av den här lille gynnaren avviker från det gängse. Greppet är nämligen helt gjort i kolfiber och lägg därtill en ovanlig grå färg på det materialet. Mer anmärkningsvärt är emellertid att kniven saknar ram. Så här små knivar behöver inte stålram för att vara hållbara så styrkan är inte ett problem. Faktum är att inte ens större knivar alltid behöver det. Något som inte minst Cold Steel bevisat och de är sannerligen inte kända för att bygga klena fällknivar.


Handtagssidor av massiv kolfiber


De två bitarna kolfiber är sammanfogade med två skruvar utöver pivotskruven vilket ger en öppen rygg. Förutom att det är enkelt att rengöra gör det också kniven lättare. Handtaget är inte avfasat på något vis men kolfibern är rundad. Fånglinehål finns för den som önskar det. 

Ur ergonomiskt perspektiv är det här handtaget inte någon höjdare. Sidorna är raka vilket i sig inte är ovanligt men här är de dessutom både tunna och rätt låga vilket gör att handtaget inte fyller handen. Det brukar nu inte små knivar göra generellt men det går att trolla med formatet. Det är bara att kika på knivar som Dragonfly och Pilar till exempel. Nu är de knivarna extremt bra på det området men det finns mellanting också.  


Den där aktern är inte rätt utformad och behöver rundas av


Men värre är att trots att alla fyra fingrar faktiskt får plats på längden är handtaget obekvämt. När jag håller i kniven sticker den övre bakre kanten in i handen. Dessutom får mina fingrar inte riktigt plats där de förväntas befinna sig.

Det gäller hammargrepp men så här små knivar är oftast bättre i "sabelfattningar" med tummen ovanpå bladet. Jo, då det är den här också förutom att det vassa övre hörnet då skär in än mer markant i mjukdelarna på handen. För att lägga sten till börda pressar de nedre kanterna av handtagssidorna mot fingrarna på ett obehagligt vis om kniven faktiskt används till att skära lite hårdare.

Sen kan tilläggas att glatt kolfiber är såphalt och att kniven inte har några friktionsökande åtgärder alls. Något jag förvisso inte brukar vara någon större vän av, det vet ni som följer mig men det gäller bara om handtag är välkonstruerade i övrigt. Här är det helt rakt och ger därför inget bra grepp alls. 


Öppning och lås


Den här kniven har en ovanlig öppningsmekanism eller snarare består det ovanliga i att det kan skrivas i plural, "mekanismer". Den kan nämligen öppnas på två olika sätt. Tumknopp finns och tarvar ingen närmare förklaring men den kompletteras med en förlängd bladtang som agerar frontlipper.

Knoppen är för övrigt ensidig så vänsterhänta göre sig icke besvär. Den sticker ut något utanför handtaget så den är inte omöjlig att nå trots det lilla formatet. Men den är också något kantig vilket skänker bättre grepp men även känns en smula vasst vid handhavandet. Inte någon favorit hos mig. Men eftersom allt annat på kniven är kantigt passar den in i temat.  

Sen är jag inte heller förtjust i det faktum att man måste lära sig hur man skall hålla kniven för att öppningen ska fungera smidigt. Tänker man sig inte för finns risken att den förlängda bladtangen tar emot pekfingret och bråkar med öppningsrörelsen. För att undvika det måste handen flyttas bakåt på handtaget. 


Dubbla öppningsmöjligheter


Vilket osökt för oss in på öppningsmetod två, "frontlipper". Eller det är inte en flipper per se utan mer av typen "förlängd tang" av samma typ som återfinns på friktionsknivar. Särskilt som 392an löper på tämligen sega nylonlager. Någon blixtrande snabb kniv att öppna är det inte oberoende av vilket av metoderna som väljs. Men gången är jämn om än en bit seg. 

Även låset är en smula udda då det är av samma variant som på t ex en Spyderco Military, en så kallad "nested linerlock". Det är en lösning som kommer sig av att låsarmen måste fästas i något och handtaget saknar ram. 


Väl fungerande men något svåråtkomligt lås


Låset är delvis mycket välkonstruerat. Det vill säga det sköter låsfunktionen med bravur. Inget glapp, spel eller glidande låsarm vid provokation från fel håll. Men lås skall släppas också och på den punkten är det mindre bra. Det finns ett liten försänkning i kolfibersidan som egentligen är till för tumknoppen. Den hjälper till men man får ända gräva in mjukdelarna av fingret för att komma åt låsarmen. I gengäld är den är den rätt tunn så väl där är det inga problem att få den att släppa. Någon seghet när armen skall frigöras finns inte heller. 


Att bära


Carboline 392 tillhör det ultralätta gardet. I den kategorin där knivar som Al Mar Falcon UL och Spyderco Des Horn med flera återfinns. I det här fallet innebär det en vikt på 52 gram. Av någon förunderlig anledning uppges vikten till 80 gram på Maserins hemsida. Det måste avse modellen med träskollor. Jag har kontrollvägt och strax över ett halvt hekto väger det här exemplaret!

Sen är handtaget så tunt som 9 millimeter och mäter endast 9,7 centimeter på längden så någon större plats tar inte 392an. Särskilt inte som den inte sticker iväg på höjden heller då större delen av bladet dolts i handtaget. 


Ett utmärkt clip förutom att det sitter där det sitter


Så här lätta knivar kan bäras löst i fickan men clip finns. Modellen är tämligen blank och iögonfallande men mycket väl fungerande. Det är lätt att dra och stoppa undan kniven, den sitter djupt och säkert. Så långt var det bra men mindre lyckat är att det sitter där det sitter, på höger sida med spets nedåt. Det är inte flyttbart. 


Bra i fickan med ett spetsigt undantag


Väl i fickan känns kniven inte alls som det brukar heta. Men det är sant! Men det finns smolk även i den glädjebägaren. Det är känslan som uppstår så fort du skall ha något annat i samma ficka. Kombinationen enbart spets nedåt och en förlängd tang är rent ut sagt korkad! Det sticker upp en vass tagg mitt i banan för handen. Här har någon missat att tänka helt. Testar inte designers sina modeller innan de släpper dem?


Sammanfattningsvis


Som ni kanske börjat ana är jag en smula kluven till den här kniven. På pluskontot återfinns:
  • Originalitet både i form, konstruktion och materialanvändning
  • Ett kompetent blad
  • Oerhört lätt och smidig i fickan
  • Alternativa öppningsmetoder
  • Mycket bra clip

Men det balanseras dessvärre av:
  • Tämligen medioker ergonomi
  • Ett såphalt handtag
  • De öppningsmetoder som finns är inte särskilt bra
  • Clipet kan inte flyttas
  • Bladtangen äter händer i fickan


Så vad vi har är en tämligen elegant kniv som utseendemässigt inte skäms för sig och som är bra i fickan så länge den får vara ifred. Väl i hand fungerar den dugligt tack vare ett bra blad men enbart till lättare uppgifter som paket- och brevöppning, kapandet av lösa trådar och liknande. 


Tämligen elegant flugviktare för mindre uppgifter


Men vi har också en kniv som är lite fipplig att öppna och som inte ligger bekvämt i handen. Styrkan hos den ligger emellertid i bladformen. Den är synnerligen praktisk för just de små arbeten som gentlemannaknivar som den här kan tänkas bli utsatta för.


Carbo Line 392 tillsammans med en av klassens "tungviktare", Al Mar Falcon UL


I övrigt känns den inte helt färdigdesignad. Det finns en rad små förbättringar jag hade gjort om jag ritat den här kniven kan jag säga. Därför kan jag inte helhjärtat rekommendera den som det är nu.

Men gillar du utseendet och vill ha en ultralätt och tämligen elegant fickkniv för småuppgifter är den inte helt fel. 



Specifikation:

Längd utfälld: 175 mm
Längd hopfälld: 97 mm
Vikt: 52 g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Kolfiber utan ram
Lås: linerlock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - inte helsåld

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 18 augusti 2017

Dagens bild nr 119 "Italiensk EDC"


De gör många bra saker i Italien som exempelvis god mat, designprylar, Vespa och snabba sportbilar. Men även knivar kan de i stövellandet. 

Maniago är en ort vars namn säkerligen klingar bekant i sammanhanget för de flesta knivtokar. I detta knivmecka återfinns stora märken som Lionsteel, Viper, Maserin, Fantoni och Fox. Dessutom görs många klassiska stiletter här från märken som SKM, AKC och Beltrame. För att förvirra är de sistnämnda varumärkena korsägda och vad som är vad och tillverkas i vilken fabrik är ibland lite luddigt. 

Sen finns förstås fler märken från Italien som exempelvis Extrema Ratio fast de görs i Prato istället. 



"Italian EDC"


De två skönheterna på bilden är båda gjorda i just Maniago. Kniven längst upp är en 'slankelegant' kniv från Maserin. Namnet är "Gourmet" och den är designad av "Atti" eller Attilio Morotti som hans namn lyder. Kniven är en uttalad "gentlemans knife" med utgångspunkt i en fällbar "steakknife" avsedd att skära kött på restaurang med. På köpet får man en duglig EDC-kniv som är ultralätt trots det substantiella bladet. Handtag och även backspacer i ebenholts gör kniven tämligen unik. Den är också en frontflipper. Sammantaget en intressant kniv. 

Under den hittar du ett av de senaste alstren från vår danske vän Jesper Voxnaes och en knivtillverkare. Förutom samarbeten med CRKT har blickarna riktats mot Italien och där landade de först hos Viper vilket resulterade i knivar som Odino, Kyomi och sist den större Fortis. Därefter har den här kniven släppts i samarbete med Fox Cutlery. TUR som den heter blev en omedelbar favorit då den besitter de flesta av de egenskaper jag söker hos en fickkniv. Recension kommer, var så säkra! 


/ J - gillar italienskt

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 14 oktober 2016

Fredags-EDC III


Eftersom jag för stunden testar knivar i en sällan skådad omfattning har jag knappt någon "EDC" längre utan snarare en vild rotation som börjar likna en mixer. Det byts mycket och fort.  

Förmiddagens last ser därför ut som följer:



"Friday EDC III"



Telefon och plånbok ingår förstås. Huvudbestyckning är en kniv designad av Atti - Attilio Morotti kallad "Gourmet" från italienska Maserin. Den åtföljs av en liten paketöppnare i form av Spydercos "DogTag" och en mindre kniv från SanRenMu som har det föga spirituella namnet "GB 702". Den påminner i form en hel del om Spydercos "Des Horn" fast är egentligen en förminskad kopia i andra material av schweiziska Klotzlis "CHW". Den kniven är designad av Christian Wimpff. 

SRM-kniven är intressant eftersom ämnet "kloner" dök upp i "Knivsamlaren" på FB. Där skrev jag bland annat att gråzonerna kan vara komplicerade till skillnad från ytterligheterna. Det här är ett typexempel på det. Den är inte märkt med fel namn, den har inte samma mått som förlagan och den är gjord i andra och enklare material. Men linjerna finns där utan tvekan. 

Således kan man säga att utseendet är kraftigt influerat alternativt stulet av Klotzli men den är ingalunda en kopia på något konkret plan. 

Ämnet är knivigt som sagt!


/ J - fredagsmarodören

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 6 oktober 2016

Dagens bild nr 88 "Espresso, naeh"


Det där med att testa nya knivar är bra kul! Det stillar nyfikenheten och man får nya objekt att både fotografera och skriva om. För stunden råder febril aktivitet på det området. Dels testar jag ett par knivar som är lån från Knivshop.se och dels har jag ett par privata nyanskaffningar att stoppa i fickan också. Det blir lite trängsel då jag inte har hur många fickor som helst och fler än ett par tre knivar på ens person lätt blir en överdrift till och med i mitt fall. 

Och det får medges att jag får hitta på uppgifter för att sysselsätta dem. En uttråkad kniv riskerar att bita en i fingrarna. 


"Espresso, Naeh"



De två knivarna på bilden tillhör de senaste i samlingen. Båda med ursprung i Maniago, Italiens stora knivcentrum. Den översta är från Maserin och är döpt till "Gourmet" och den undre är "Big Opera" från Lionsteel. Båda riktigt sympatiska kan jag avslöja i förväg. Räkna med tämligen positiva recensioner!

Namnet på bilden kommer sig av att kaffet naturligtvis inte är en espresso utan en Lungo. Annars tyckte jag att boken, kaffet och knivarna hörde ihop på ett självklart vis. Det italienska färgerna sammankopplar dem. 


/ J - tänker italienskt

#aliaspostmortem #knivigtvarre