Recension Sencut Acumen

- en färgstark EDC-kniv

Det vilar något bekant över linjerna på den här kniven. Det djupa fingerurtaget känns igen från flera andra knivar särskilt som det kombinerats med ett tämligen brett blad. Resultatet är inte oävet rent visuellt. 

Materialen är desamma som Sencut brukar använda sig av och det i  kombination med en förhoppning om sedvanlig kvalitet från deras sida gjorde att jag blev nyfiken på den här modellen kallad Acumen.  

Sencut SA06D Acumen

Sencut är kanske inte bekant för alla men ni som är trogna läsare av bloggen vet att jag recenserat en kniv från dem förut, Episode. Den kniven var en sympatisk första bekantskap och därför behövde jag inte tveka alltför mycket innan jag testade en kniv till från den här tillverkaren. Särskilt som Sencut är ett systermärke till Civivi som i sin tur är en avknoppning från WE Knife. 

Det handlar om knivar i olika prissegment helt enkelt. I den hierarkin hittas modellerna från Sencut längst ned men materialen är dugliga och tillverkningskvaliteten är fortfarande mycket god. 

Svart mot lila är en slående kombination

Twitterversion: Sencut Acumen, en stilfull kniv för den som söker en prisvärd EDC-kamrat för lätta uppgifter

Blad

Acumen är en modell som kännetecknas av ett påfallande brett drop point-blad. Höjden på bladet är 32 mm vilket skall relateras till en längd på precis över 75 mm. Tjockleken på godset är 3 mm. 

Själva ytan har sedan i det här utförandet fått en svart beläggning. Det gäller för övrigt för alla versioner av den här modellen än så länge. Vilken typ av ytbehandling det handlar om vet jag inte. Men den är för syns skull med tanke på stålet i sig är rostfritt och inte behöver skyddas av den anledningen.

För syns skull är också märkningen vilket betyder föredömligt liten i det här fallet. Ännu mindre är märkningen för bladstål som finns där men som knappt kan skönjas för den med normalsyn. 

Ett brett svärtat drop point-blad gömmer sig i handtaget

Appropå stål så använder sig Sencut nästan genomgående av kinesiskt 9Cr18MoV. Det är ett stål jag har goda erfarenheter av. I mitt tycke uppför det sig något likt t ex 14C28N från Sandvik. Det vill säga det är lätt att slipa och går att få mycket vasst samtidigt som uthålligheten är godkänd. Det gäller även motståndet mot korrorsion. Således ett mycket bra "budgetstål". Det skall för övrigt inte förväxlas med det enklare 8Cr13MoV som är ett stål med något sämre rykte. Åtminstone i kniventusiastkretsar. 

I det här fallet tycker jag Sencut lyckats väl med behandlingen av stålet. Det håller som sagt skärpan dugligt och är tämligen enkelt att få vasst igen. Till just den här kniven har jag med gott resultat använt min Spyderco Sharpmaker för underhåll då jag testar en sådan för tillfället. 

Fabriksslipningen får även den godkänt. Det märks att man har kunskapen inom koncernen. Det innebär att kniven har någorlunda jämn vinkel på eggarna, kniven anlände vass och den är tämligen tunn bakom eggen med sina 0,5 mm. 

Har du mycket god syn kan du hitta texten som säger att stålet är 9Cr18MoV

Det gör i sin tur att det är bra bett i bladet. Acumen är en kniv som skär bra. Dess brister finns på annat håll men de återfinns inte i bladet. Tvärtom är bladformen mycket mångsidig med en kompetent spets, en buk för lite mer svepande skär och en bit rak egg att arbeta med. Som med alla drop point blad som är så här breda så blir vinkeln på handleden lite tvär när man skall arbeta med spetsen. Men det är en nackdel som följer med bladformen. Annars punkterar spetsen som den skall och kniven är på det hela stora taget sympatisk att arbeta med. Så länge det gäller lätta och snabba uppgifter vill säga. Det finns egenskaper som gör att jag vill kasta in den brasklappen. 

Handtag

Handtaget på Acumen följer de flesta mallar för hur man gör en god fällkniv nuförtiden. Här har man utgått från en stålram som svärtats på samma sätt som bladet. Sedan har man lättat den ramen ordentligt genom att fräsa ur fack i ramdelarna. Kniven är öppen i ryggen och där återfinns två distanser utöver lösningen för fånglina som inkluderar ytterligare en bult. Det är för övrigt en mycket snygg lösning som gör att man slipper extra hål i handtagssidorna. 

Ramen är även föredömligt rundad och därmed mjuk och behaglig mot handen. Inga onödiga "hot spots" därifrån. 

Sidor av G10 hittas utanpå en kraftigt lättad stålram

Utanpå ramen hittas sidor av G10. Det kan för övrigt fås i fyra olika färger, lila som här alternativt svart, rött eller naturlig G10. Det här är ett av få ställen där det möjligen kan sägas att prisnivån märks. G10-materialet är tämligen slätt och känns därmed en smula mer likt plast. Men i gengäld skaver det mindre på fickor och i slutändan slits all G10 och blir lenare över tid. På samma vis handlar det om platta sidor och de har inte fått någon ytterligare volym. Däremot är kanterna avrundade och väl slipade. 

Konstruktionen är öppen i ryggen

Utseendet på handtaget utmärks av två saker. Dels att handtaget kröker rygg en smula, det vill säga det är svängt. Det andra och mest synliga är den stora förtdjupningen för pekfingret. En detalj som jag vanligen är mycket förtjust i. Generellt ger en sådan utformning ett säkert grepp samtidigt som det ger ett naturligt fingerskydd utan extra tillägg i den vägen. 

På Acumen har man nästan fått till den här detaljen. Men tyvärr för min del, bara nästan. Jag skriver "för min del" för jag är inte säker på att det gäller alla händer. För att säkerställa det kollade jag dock med min fästmö som tyckte ungefär detsamma som jag trots att hon har väsentligt myckt mindre händer.

Rundningen på fingerurtaget är egentligen väl utformat och det känns mycket bra att ha ett finger i. Problemet är dock att handtaget är rätt kort samtidigt som flipperfenan stjäl en del utrymme. Resultatet förvandlar Acumen till en trefingerskniv för mig! Eller möjligen en tre och en halvfingerskniv om man skall vara mycket optimistisk. Men när lillfingret tvingas dit uppstår andra problem. 

Handtaget ser ut att vara stort nog men när jag greppar kniven rymms inte alla fingrar och det uppstår därmed problem

Det gör tyvärr även att handtagets bakända hamnar inuti min hand varpå följer att bakänden på clipet skapar en öm punkt. Åtminstone när jag försöker hålla kniven i ett fast grepp. Ett sådant som tarvas när man skär i trä, tjock kartong eller något annat som bjuder motstånd. Vid skär i tunna material uppstår inte problemet. Därav min tidigare kommentar om att skära "lätt". Det här gäller vid "sabelgrepp" med en tumme på knivryggen. 

Fattar jag Acumen i hammargrepp för att få mer kraft blir det värre. Då känns både bakänden och spetsen på clipet samtidigt som bakänden på handtaget trycker illa mot den lilla bit av mitt lillfinger som hamnar mot handtaget. 

Öppning och lås

Acumen tillhör de där knivarna som kan öppnas lite som du vill. Det går att att använda två händer om du känner för det. När det kommer till enhandsöppning har kniven både ett bladhål och en flipperfena och båda fungerar lika väl vilket inte är helt lätt att åstadkomma. Därtill kan man göra en "spyderflick", det vill säga öppna kniven med en snärt av långfingret. Flippern är lätt att använda och den är försedd med räfflor för ökad friktin. Hålet är lätt att nå och de rundade kanterna gör det bekämt att använda. 

En väl fungerande flipperfena som kompletteras av ett lika bra bladhål

Orsaken till den fina känslan står att finna i en kombination av kullager men framförallt i att man har ett väl avvägt motstånd i "detent-kulan". Det gör att Acumen är en mycket lättöppnad kniv med ett blad som är lätt att få upp i höga farter för den som har bråttom. Läs "den är lekvänlig". 

En liner lock i stål håller bladet på plats

Låset är lika bra som på föregående kniv jag testade från Sencut. Även här handlar det om en liner lock i stål. En välgjord sådan kan snabbt konstateras. Inget glapp i sidled, även om det kan justeras med pivotskruven, eller i höjdled. Låset är inte det allra lättaste att komma åt när det skall släppas då låsarmen inte sticker ut särskilt mycket men i gengäld är det tillräckligt och låsarmen har fått lite mönster för att ge bättre fäste mot tummen. Gott så!

Att bära

Det här är en typiskt lagomkniv. Det vill säga vikten är inte för låg eller hög, den hamnar på 106 gram enligt min våg. Det råkar för övrigt vara detsamma som den uppgivna vilket alltid är trevligt. Acumen är inte heller för lång eller kort, den mäter 108 mm hopfälld. Därtill är tjockleken tämligen ordinära 12 mm. Det enda som möjligen avviker från mellanmjölksmått är höjden som med sina 37 mm gör kniven tämligen bred i fickan. Inte Spyderco-territorium men nästan. 

Clipet känns igen från andra Sencut modeller och är snarlikt det som hittas på knivar från Civivi

De tämligen Svensson-aktiga måtten kompletteras med rundade kanter och som jag påpekade tidigare, tämligen snäll G10. Allt som allt gör det kniven enkel att bära. Särskilt som clipet är Sencuts standard som de med små justeringar lånat från sina dyrare kusiner från Civivi. 

Det bådar för god funktion. Rampen är int enorm men räcker till för alla byxtyg utom de allra grövsta och detsamma gäller för utrymmet under clipet. Spänsten är god vilket förutom att det gör kniven lättare att få plats bidrar till att det håller bättre om man fastnar i något. Utseendet är inte så mycket att orda om. Inget extraordinärt men det har hållts svart för att matcha färgtemat på kniven. 

Kniven är av deep-ride typ och låter kniven dyka djupt ned i fickan. I praktiken sticker inget upp när den är på plats. Den släta G10-sidan bjuder dock inte på så mycket motstånd så kniven är lätt att dra och stoppa undan. Inga negativa anmärkningar där. 

Den enda invändning jag har mot clipet är den jag slog ned på när jag resonerade kring handtaget. Clipet känns i handen om kniven greppas hårt. Det är snällare om man inte gör det. 

Sammanfattningsvis

Acumen är en kniv som känns familjär utan att på något vis vara en kopia av något. Men den har drag av en del andra modeller på marknaden. I det här fallet är det inte något dåligt. Slutresultatet blev en snygg kniv med sympatiska proportioner. Det lockade och därmed slog jag till. Döm om min besvikelse när jag fick kniven i handen. Det första intrycken var mycket kluvna kan jag säga. Allt det bra fanns där med utseendet, bra öppningsmetoder, välfungerande lås och god byggkvalitet. 

Men kniven passade inte alls i min hand! Den som såg så bekväm ut på bild. Men sanningen är att handtaget på något vis är lite för kort för min hand. Märkligt då jag har knivar som är mindre än den här sett till faktiska mått som känns bättre att arbeta med. Det som hände här vara att jag kände clipet, både spets och bakände samt att det kändes som kniven ville krypa ur handen. 

Tack och lov har det intrycket modifierats något under tiden jag använt kniven! Nu är jag lite mer positivt inställd. Men, det finns ett men och det är att man använder kniven till mycket lätta uppgifter så man inte behöver greppa handtaget bestämt. Det är då de negativa aspekterna framträder. 

Det är en snygg kniv i mitt tycke, Acumen

Utöver det finns det mycket gott att säga om Acumen. Den är som sagt välbyggd och materialen är väl valda för prisklassen. Stålet är bättre än de flesta tror och G10 i handtaget samt kullager avrundar paketet. 

Det finns också ett flertal områden som visar på omsorg om detaljer på ett sätt som inte alltid är närvarande på mer budgetorienterade knivar. Ett sådant är att bladryggen fått sig en smula rundning. Ett annat är hur kraftigt lättad ramen är för att få ned vikten och bättra på balansen. Sedan har man valt att vara mycket konsekvent när det kommer till färgskalan. Handtagssidorna i en färg och allt annat svart. Det betyder svart blad, svart ram samt svart clip och skruvar. En annan sympatisk detalj är att man valt att ha en av bultarna till clipet genomgående vilket tar bort ett synligt hål i handtaget. 

Sencut Acumen, en sympatisk EDC-kniv

Så sammantaget kan jag rekommendera Acumen. Särskilt för den som söker en snygg och inte minst prisvärd EDC-kniv men som inte planerar att skära några längre stunder eller i besvärliga material. I det fallet är Episode från samma företag ett bättre val. 

Som vanligt kan Acumen endast köpas via Amazon eller från Sencuts hemsida. Det är ett av de sätt de håller ned priserna. 

Sencut på Amazon

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 106 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 9Cr18MoV

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Sencut, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Ruike P848B

Om den här kniven skall räknas som ny är en fråga som kan diskuteras. Den är nämligen inte ny i Ruikes katalog men ny för mig. 

Faktum är att det inte kommit något helt nytt från dem på mycket länge. Någon enstaka modell har släppts annars gör man "en Spyderco", det vill säga släpper befintliga modeller i fler konfigurationer. I Ruikes fall innebär det att man uppgraderar stålet och byter ut stålhandtag mot dito i titan varpå de får tillägget "TZ" till namnet. Så har skett med modeller som t ex 126, 105 och 662B. 

Den sistnämnda har jag recenserat i sin originalversion. Men hur gärna jag än vill godkänner jag inte det som "nya" knivar lika lite som tio nya varianter av Delica är det i Spydercos fall. 

Ruike P848-B

Men mitt i det här hittade jag det här guldkornet. Föga upphetsande är den döpt till P848-B. "Pitchen" eller försäljningsargumentet på hemsidan kan dock vara bland det dummaste jag läst. De hävdar från Ruikes sida att kniven är bra för de "EDC-fans" som söker "/../safe to carry knives /../" och att

"Without any projecting parts like a flipper or thumb stud on the blade that may cause accidental blade opening, the P848B is easy to carry."

Jag äger hundratals knivar och har testat fler än så. Och hittills har jag stött på det problemet EN gång och det var med en kniv i "Speedsafes" tidiga historia, en Kershaw Chive. Den kan vara farlig när den är osäkrad. Det är ett lösning som söker sitt problem. Inte f-n är det något som några entusiaster eftersökt. Inte de sista femton åren i vilket fall som helst. 

Men bortser man från det tramset har man en kniv som i mina ögon är jäkligt snygg, så när som på den titanbelagda ramen som är blåanodiserad. Den är lite skrikig i mina ögon. Men inte så illa heller när jag tänker efter. En färgklick kan vara välkommet ibland. 

De övergripande linjerna är riktigt eleganta. De bjuder på ett närmast ett nordiskt avskalat utseende som tilltalar mig. Dessutom har man lagt nagelskåran där den inte stör utseendet utan den flyter in i designen. Det som möjliggör det är att bladet löper på kullager trots att det här en tvåhandsöppnad kniv. Låset är en liner lock och stålet i bladet svenskt 14C28N från Sandvik. Vikten ligger på strax över hektot med 104g och bladlängden är 84 mm.  

En recension av den här till synes enkla kniven följer så småningom. 

/ J - väljer estetiskt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Sencut Episode

- en kniv som ger mersmak

Den här kniven kallad Episode är mitt första möte med knivmärket Sencut. Ett märke som är både nytt och gammalt på marknaden om man kan uttrycka det så. De är nämligen systermärke till Civivi som i sin tur är WE-knives avdelning för något mer budgetorienterade knivar. Men när de blev allt mer förfinade och därmed klättrade i pris tyckte de uppenbarligen att den övergivna nischen behövde fyllas och då tillkom Sencut. Generellt kan väl sägas att tillverkningkvalitén ligger nära Civivi men materialen är något enklare och man har valt att begränsa försäljningen till Amazon för att hålla ned priset. 

Sencut SA04E Episode 

Först kan sägas att Episode är mycket lik en annan modell från Sencut kallad Snap som släpptes nästan samtidigt. Men skillnaden ligger i att den senare är något mer tillbakalutad i sin design med ett "snällare" drop point-blad och ett rakare handtag. Episode har en djärvare, mer utmanande form på bladet och ett kurvigare handtag. 

Sencut Episode finns i ett flertal versioner. För den som inte gillar grön Micarta finns även en brun variant i samma material. Därtill kan kniven fås med G10 i handtaget i färgerna vinrött, svart eller ofärgad G10. Den vinröda kniven har ett svärtat blad vilket ger en dramatisk kontrast. Det borde täcka en del olika smakriktningar. 

Episode bjuder på dramatiska linjer

Twitterversion: Sencut Episode, en kniv som ger mersmak för märket med både god byggkvalitet och utmärkt handhavande. Ännu bättre är att den skär bra och ser bra ut medan den gör det!

Blad

En av de saker som är mest påtagligt med Episode är det rätt dramatiska bladet. Grundformen är en clip point men utseendet har förstärkts med en dramatisk falskegg som slutar i vad som brukar kallas "harpun"-spets och utrymmet för tummen där bakom är svängt vilket ytterligare understryker designen.

Finishen är en jämn och väl utförd stentumlad yta. Märkningen är nästan lika diskret som systerföretagets och det innebär att namnet Sencut jämte logotyp finns på en sida av bladet fast i mycket diskret format. Därtill kan man utläsa ståltyp på ricasson, mycket nära handtaget men då tarvas nästan förstoringsglas. 

Clip point-bladet är strax under nio centimeter långt

Men har man ett sådant eller mycket god syn kan 9Cr18MoV utläsas. Det är en av de saker som skiljer den här kniven från knivar från t ex Civivi. Men frågan är om det är en försämring jämfört med det 14C28N som ofta hittas där. Det här kinesiska stålet skall nämligen inte förväxlas med det väsentligt mycket enklare stålen i "8Cr"-familjen. Det är lite som att jämföra 440A med 440C. Det här stålet är rosttrögt som sina enklare kusiner men min erfarenhet är att det håller skärpan väsentligt mycket längre samtidigt som det är lättslipat. Sammantaget inget dumt budgetstål alls. 

Särskilt inte i det här utförandet. Godstjockelen är nämligen inte grövre än 3 mm över nacken. Det är därtill så gott som fullt flatslipat och eftersom bladet är 28 mm högt finns det gott om utrymme att tunna ut bladet till de 0,5 mm det mäter bakom eggen. Den är för övrigt hyfsat jämn och därtill vass. Fabrikseggen får därmed godkänt. Som så ofta på knivar har man dock missat en smula med övergången från ricasso till blad (plunge line). Det sharpening choil som finns kunde helt enkelt varit aningen större.

För den med mycket god syn kan utläsas att bladstålet är 9Cr18MoV

Längden på bladet närmare sig 3,5 tum eller 8,85 cm vilket gör att det ligger i mellanklass vad gäller EDC-inriktade knivar. Egglängden räcker till för de flesta sysslor och kniven är kraftig nog för att man inte skall backa även för lite tyngre arbeten. Även om det finns andra områden som gör att jag inte tycker att det här är den ultimata fällkniven för friluftsliv. 

Som den vardagskompanjon den är ämnad är den emellertid förträfflig. Det relativt breda bladet gör att kniven är stadig och skär rakt i t ex kartong och tjock papp. Det går också lätt då kniven som sagt är tunn bakom eggen och vass. Samma egenskaper gör att Episode även klarar att skära i plast och tyg på ett föredömligt sätt. När det kommer till tejp och paketöppning är den nästan uppåtpekande spetsen en fördel i mitt tycke då jag ofta vänder knivar upp och ned och använder baksidan av spetsen för att undvika limrester på bladet. Som sagt, lite tuffare material går bra även det. Den testades på gummislang och en bit gammal bilmatta med gott resultat även om det tar sin tribut av eggen. Jag tillhör inte de där som vill döda knivar genom att t ex skära i bildäck och liknande för sakens skull. Jag ser liksom inte poängen. För dylika uppgifter, om de skulle vara aktuella, finns Moraknivar. 

Det spetsiga bladet gör för övrigt att all förpackningsöppning går som en dans. Det enda man behöver vara en smula uppmärksam på är att bladstpesen är myckte tunn. Så inget brytande i sidled. Det är en av andledningarna till kommentaren om friluftsliv ovan. En annan har med handtaget att göra. 

Handtag

Konstruktionen av handtaget på Episode följer modern mall 1A fast med några fina detaljer värda att framhålla. Ramen är av stål och en och en halv millimeter tjockt vilket är tämligen vanligt. Mindre vanligt är emellertid hur lättad ramen är. Istället för att bara fräsa några hål ser den ut som ett fackverk på insidan. Det lättar kniven en hel del. Ramen är också väl rundad med mjuka kanter både på ryggsida och i bladskåran. Det senare ökar komforten när man skär med kniven. 

I handtaget hittas sidor av tämligen slät Micarta

Kniven är till största delen öppen i ryggen men en liten backs pacer finns. I den har man finurligt dolt ett fäste för fånglina. En lösning jag är mycket förtjust i då det gör att jag slipper onödiga hål i mina handtag. En liten detalj jag är mindre förtjust i är att den satt löst så den åstadkom ett rasslande ljud så fort jag rörde kniven. Det löstes genom att jag demonterade kniven och satte en mycket liten klick med gänglåsning där. 

Demonteringen gick smärtfritt, särskilt som både den justerbara pivotskruven och de kompletterande två skruvarna som håller ihop kniven är av samma storlek, T8. 

Ryggen är till största delen öppen och i back spacern göms ett fäste för fånglina. Här syns också hur lättad ramen är invändigt

Utanpå ramen hittas sidor som kan fås i två olika material och i några olika färgställningar. I det här fallet grön Micarta. Här är ett av få områden där det märks att man sparat in. Micartan är inte dålig men tillhör inte heller den finaste jag hanterat. Den är därtill rätt väl polerad vilket faktiskt gör att den känns mindre exklusiv. En annan sak som avslöjar att det är en enklare kniv är att sidorna är helt raka. De har förvisso fasats runt om men det är inte mycket och det är något som känns om man tar i lite grann med kniven. Då upplever jag den som kantig. Det är en annan orsak till att jag inte anser att det här är en bra friluftskniv. Men det finns betydligt mer namnkunniga knivar än den här som lider av det problemet.* 

Handtaget på Episode bjuder på mycket god komfort och den enda farhågan jag hade, clipet, smiter undan i de flesta fattningar utan att orsaka problem

Annars är Sencut överlag mycket bekväm i hand. Hammargrepp fungerar utmärkt och alla fyra fingrar får plats. Tillgänglig greppyta bakom flipperfenan är ca 10,5 cm. Det blir till och med så mycket över att man slipper få skav av bakkanten på clipet som hamnar precis utanför handen. Om du inte har giganthänder förstås. Det var annars den största farhågan jag hade på förhand efter att granskat clipets utformning. 

Ännu bättre är kniven med en tumme på den därför avsedda fördjupningen på bladet i ett sabelgrepp. Där kan man med fördel även placera en pekfinger om man byter fattning för lite mer precisionsinriktade snitt. De skåror som återfinns där för bättre fäste är utmärkta. De ger bra bett utan att riva sönder skinnet. Handtaget fungerar även väl i omvända grepp som om du vill tälja mot dig eller hålla kniven som en ispik för att hugga nedåt. 

En sak jag uppskattar generellt med det här handtaget är att det går att komma relativt nära det man skär. Det ökar både kraft och precision när så behövs. 

Öppning och lås

Episode är en renodlad flipperkniv även om den med lätthet kan öppnas med två händer om så önskas. Det kanske inte alltid är så att man vill öppna sin kniv kvickt. Men vill man det är det här rätt kniv! Här märks det att man lånat kunskap från sin övriga produktion inom koncernen. 

Flipperfenan är rätt diskret men fungerar mycket bra

Flipperfenan är välplacerad, lagom stor, ger rätt  mängd fäste och fungerar exceptionellt väl. Sencut Episode är lika kvick och pålitlig som sina dyrare kusiner. Förutom rätt geometri och placering bidrar kullager och ett väl avstämt motstånd till det fina handhavandet. 

Låset matchar resten av precisionen i tillverkningen

Säkerheten sköts av en liner lock som även den är förträffligt utförd. Den är säker som i att den alltid låser. Den tar för övrigt med hela bredden av låsarmen men ca fyrtio procent av bladtangens bredd och eftersom materialet är stål lär den i princip aldrig slitas ut. 

Låset är även enkelt att hitta och släppa. Ramen är aningen lägre på motstående sida och låsarmen har försetts med mönster för att ge bättre fäste för tummen. 

Att bära

Episode är en mellanstor kniv sett till bladlängd och det gäller även hur den känns i en ficka om ni förstår vad jag menar. Den är vare sig liten men heller inte enormt stor även om den lutar mer åt det hållet. Längden på kniven hopfälld är elva och en halv centimeter, tjockleken är 12 mm och höjden drar iväg lite i och med harpunformen på bladet till 37 mm. Det ger lite volym men i gengäld är vikten relativt låga 102 gram. 

Sedan är kniven mycket civiliserad i fickan på grund av det släta materialet. Det bidrar till att kniven är enkel att dra och stoppa undan igen. Det gör också att det inte finns något som sliter i onödan på byxtyget när kniven bärs. 

På kniven hittas ett enkelt men fungerande clip som skiftas från höger till vänster

Clipet i sig påminner en del om Civivis standardclip och det är inget dåligt i det här fallet. Det betyder ett stansat stålclip med god spänst, hög och bra ramp och dugligt med utrymme under själva clipet. Det förstärks av att man hållt sig till skruvar med platta huvuden. Det som kunde gjorts ännu bättre är om clipet försänkts i handtagssidan men det ger ytterligare ett moment och är saker som skippas på enklare knivar av det skälet. Maskinbearbetningstid är pengar! Sen inverkar det förvisso även på utseendet till det sämre på den sida som inte används för clipet. Så det finns även fördelar med att låta bli. 

Den enda invändningen jag har emot clipet, förutom att det möjligen är lite "tråkigt", är att spetsen pekar aningen utåt. Inte mycket, den är rundad men ändå så att jag ibland tycker att det är lite obehagligt att stöta till den eller får justera greppet när jag arbetar med kniven. 

Sammanfattningsvis

Episode är som sagt mitt första möte med Sencut men lär inte bli det sista eftersom det var en mycket positiv bekantskap. Det märks att även om märket är relativt nytt på marknaden så finns det mycket kunnande och erfarenhet i bakgrunden. Många av de små misstag som görs av nya märken, särskilt i budgetklassen har man här undvikt. Det handlar om detaljer som gör att billigare knivar ofta känns en smula klumpiga. Det kan gälla både precision i tillverkning, finishen på materialen, balansen och inte minst små missar redan på designstadiet. 

Episode är en utmärkt EDC-kniv tillhörande den lite större skolan sett till dimensioner

Här finns istället flera små men sympatiska detaljer som visar på gott omdöme vid formgivandet av Episode. Exempel på dylika är att ramdelarna är väl rundade och slipade, något som är särskilt viktigt då det gör att man kan ta i mer när det behövs utan att det blir obehagligt för fingrarna. Dessutom är ramen extremt lättad, något som inte bara sparar vikt utan kanske snarare är av godo för att det ger bättre balans. Ett område inom vilket knivar i den här prisklassen ofta har brister. 

Sedan har kniven försetts med platta skruvhuvuden vilket är snyggt på handtagssidorna men desto viktigare rent praktiskt då det ger mer utrymme under clipet. Dessutom har alla skruvar som dessutom är få till antalet, samma storlek på huvudena varpå endast en mejsel behövs för att plocka isär eller justera kniven. Även det mycket positivt.

Clipet är enkelt men väl fungerande även om spetsen dessvärre pekar utåt. Dock inte så mycket att jag vill sätta det som ett minus.  

Utöver de här områdena finns även kvalitetsmarkörer på den här modellen som är lånade från dyrare släktingar. En sådan är hur kniven känns att hantera. Flipperfenan är synnerligen effektiv och det i kombination med kullagren gör den här kniven extremt snabb att öppna. Därtill har den ett förträffligt lås. Det medför att själva handhavandet höjer sig långt över vad som är vanligt i prisklassen.  

Sencut Episode är en snygg kniv i en attraktiv prisklass

Jag vid flera tillvällen nämnt "för prisklassen", den ligger för närvarande på 53€ på Amazon där de säljs. För den summa får du en kniv som är både välbyggd och ser bra ut. Trots att det är en "in house"-design, ingen känd designer är kopplad till den här modellen så är den mycket harmonisk. Att den sedan är mycket välbyggd i godkända material gör inte saken sämre. 

Sencut på Amazon

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 116 mm

Vikt: 104 g

Bladlängd: 88,5 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 9Cr18MoV

Handtag: Micarta 

Lås: Liner lock

Producerad av: Sencut, tillverkad i Kina

/ J - testar något nytt

* Något som bland annat gäller t ex Spyderco PM2. Något jag skrivit om i "Några ord om ergonomi"

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Civivi Mini Bullmastiff

- en liten hund med bra bett

Jag skall vara tydlig med att jag egentligen inte alls är förtjust i den här sortens knivar. Personligen har jag mycket svårt för att se några som helst praktiska fördelar med att förse en fällkniv med ett riktigt litet köttyxblad. Inte heller är jag tilltalad av estetiken. När det kommer till mer opraktiska bladformer föredrar jag i så fall en dolk helt enkelt. Det vill säga så långt från det här bladet som tänkas kan. 

Med det sagt så överraskade den här kniven mig på ett par punkter och bekräftade vissa farhågor tämligen omgående. Låt oss ta en närmare titt på Civivi Mini Bullmastiff. 

Civivi C2004C Mini Bullmastiff

Som namnet antyder finns det en större hund som skäller i bakgrunden. En Bullmastiff är för er som inte är bekant med dem, en förbaskat massiv hund med ursprung från den brittiska öarna där man korsade Mastiffer (ännu större) med Bulldogar. På den punkten kan namnet vara träffande då även kniven ger ett massivt intryck. Dock är hunden tung och rejäl medan kniven med samma namn är väsentligt lättare än vad utseendet ger vid handen. Det var en första positiv överraskning för övrigt. 

På sant Civivi-manér finns kniven att få i en uppsjö olika varianter. Både med olika färger på G10-sidorna, varianter på handtagsmaterial med laminatsidor (CF på G10) samt blad både i monostål samt mönstervälda varianter. De tenderar att göra på det viset med sina populära modeller. 

Det mest slående hos den här kniven är förstås bladformen. Handtagsformen är inte lika spektakulär utan närmast generisk och återfinns i snarlika varianter på ett flertal knivar från Civivi. 

En djärv bladform är det som kännetecknar den här kniven

Twitterversion: Mini Bullmastiff är en  mycket bra representant för Civivis knivar och riktar sig till den som söker en liten EDC-kniv med ett köttyxeinspirerat blad. 

Blad

Det som utmärker den här kniven är som sagt bladformen, en tämligen djärv och uttalad köttyxa i miniformat med en tydlig "blodskåra"/fuller i bladet. Bladet mäter 7,5 centimeter på längden, är 3,3 centimeter högt som mest och håller en tjocklek av tre millimeter. 

Bladfinishen i det här utförandet är stentumlat och polerat till en halvblank finish. Som vanligt saknas i princip all text på bladet. Civivi har valt att hålla sin logga borta från bladet och istället placera den på pivotskruvens huvud. Men jag skrev "i princip" all text eftersom man faktiskt kan utläsa bladstålet där. Om man har god syn vill säga. Det har nästan blivit en gimmick för dem att skriva ut det med så liten text som möjligt. En sak som jag faktiskt uppskattar. Informationen finns där men lyser inte i ögonen.  

Det yxinspirerade bladet överraskade genom att skära långt över förväntan bra

Det falkögonen kan utläsa är 9Cr18MoV. Ett stål som tillhör de som ibland fnyses lite åt och kallas "bokstavsstål" av somliga. Det är lite förmätet då det är väsentlig skillnad dem emellan på samma vis som det är mellan säg AUS6 och AUS10. 9Cr-stålet är bra på så vis att det är rosttrögt, lätt att vässa och håller skärpan dugligt. Min erfarenhet är att det är bra stål för knivar som inte tillhör de alldra högsta prissegmenten. Det är det även i det här fallet. Det håller skärpan rätt bra så längen man håller sig borta från riktigt hårt trä och liknande. 

Det går att hitta ståltyp på bladet men det kräver god syn

Själva funktionen hos bladet överraskade mig en smula. Positivt kanske jag skall tillägga. Vad man inte ser är att den höga flatslipningen gör att bladet är riktigt tunt bakom eggen. Vi talar om mått kring en halv millimeter här. Det är inte alla tillverkare som förstår hur viktigt det är. Inte heller WE (som ligger bakom Civivi) gjorde det till en början men har alltmer gått över till knivar som skär bra istället för att bara vara hållbara. Fina stål är mer eller  mindre bortkastade om bladets geometri inte är bra. 

Att bladet är tunt på Mini Bullmastiff gör att det här bladet skär mycket bra i typiska vardagsmaterial. Då menar jag såväl mjuk- som hård plast, papper, kartong, tejp, tyg, buntband och liknande. 

Faktum är att den strimlar kartong som den hade betalt för det. En annan överraskning var att sättet man format bladet på faktiskt, till skillnad från en riktig köttyxa, ger en spets. En förvånansvärt duglig sådan. Småknivar använder jag nämligen frekvent till förpackningsöppning och då menar jag inte bara nästa knivförsändelse. Där ingår förutom andra typer av kartonger mycket av det som vår mat förpackas i som plasttråg till kött, plasten runt osten, nät kring apelsiner och dylikt. Sedan gör det inget om man kan pilla ut en speta ur handen heller. Sådana får jag ofta inte minst när jag kastar kniv. 

Appropå skog så är inte det här bladet oäven till att skära av grenar och tälja i mjukare trä som gran heller. Något med vinkeln gör att det fungerar. Sen hjälper det att fabrikseggen var föredömlig. Vass som tusan, tunn som ni kan se och jämn i höjd och sidled. Så skall en slipsten dras, bokstavligen! 

Handtag

Civivi har ett vid det här laget väl beprövat koncept för hur man bygger bra knivar i budgetklassen. Det innebär att de flesta är snarlika i konstruktion, inte något dåligt då de är mycket välbyggda. Grunden är en ram i stål som är markant lättad och närmast ser ut som en fackverkskonstruktion. Ramdelarna är dessutom snyggt rundade och slipade vilket bidrar till bättre komfort. Det gäller såväl rygg- som undersida. Utanpå ramen hittas skollor i G10 i det här fallet. De är skruvade i två punkter utöver pivotskruven genom en back spacer även den i samma material. Lösningen ger en delvis öppen rygg. 

Handtagsformen känns bekant, konstruktionen likaså

Sedan använder de sig som vanligt av sitt stiliserade C som enda märkning och logotyp på kniven. Den återfinns på pivotskruvens huvud vilket är ett mycket stilrent sätt att lösa det på. Appropå skruvar kan väl tilläggas att man valt bort billigare skruvar med välvda huvud utan kör med platta huvuden vilket höjer totalintrycket. Storleken för dem och pivotskruv är T8 och clip-skruvarna är T6:or. 

Kniven är delvis öppen i ryggen

Handtaget på Mini Bullmastiff mäter 107 mm på längden varav lite över 7,5 cm utgör greppyta beroende på hur man räknar då bakänden sluttar. Sedan kan man om man har mycket smala fingrar kanske använda det "sharpening choil" som finns som ett "forward finger choil" men det går inte för mig förutom med yttersta leden av pekfingret. Tjockleken på handtaget är 1,2 cm och höjden är ca 2,2 cm. 

Ett tämligen neutralt handtag som är något för kort för mig för att vara optimalt

De måtten orsakar inga problem för mig men längden eller snarare bristen därav gör det. I hammargrepp vill mitt lillfinger  hamna helt eller delvis bakom handtaget. Något som förvärras av att handtaget är aldrig så lite bredare framtill, bakom flipperfenan, vilket gör att min hand vill glida bakåt om jag tar ett fastare grepp. Dessutom känns clipet i handen vid den här fattningen. Sabelgrepp är lite bättre då både clip och bakände på handtaget hamnar inuti handen. Detsamma gäller när pekfingret placeras på bladryggen för bättre kontroll eller om man håller kniven sidledes i nypan. 

I ett Instagraminlägg där jag jämförde två knivar med samma längd på handtaget kallade jag det här för "Flipperdilemmat".Det är nämligen inte den absoluta längden på handtaget som ställer till det utan det faktum att flipperfenor stjäl en del av det tillgängliga utrymmet. Något som inte bara gäller den här kniven. 

Öppning och lås

Civivi börjar kunna det här med flipperöppnade knivar vid det här laget. Faktum är att de tillhör den yppersta eliten bland tillverkare när det gäller den funktionen och när det kommer till lite lägre prisklasser är de i princip omatchade. Därför är det ingen större överraskning att även den här kniven flippar bra. 

En liten men naggande god flipperfena

Funktionen är mycket pålitlig och den kan hanteras lite hur som helst. Det vill säga det går både att trycka på fenan alternativt dra den bakåt. Det går även att öppna kniven sidledes, på rätt köl eller upp och ned utan problem. Utöver god geometri kan en del av förtjänsten tillskrivas de fina kullagren i keramik. Det och att bladet är väsentligt lättare än det ser ut. 

Själva flipperfenan har räfflor såväl på fram- som ovansida för att motverka att man halkar. Det kan behövas då själva fenan är föredömligt liten och diskret. Utöver det bjuder Mini Bullmastiff på ytterligare ett sätt att fälla ut bladet. Kombinationen av ett brett blad och skåran som finns i det gör att  kniven även kan öppnas med tummen. 

Ett skolexempel på ett väl utfört lås

Låser gör kniven med en rak och enkel liner lock. Den är gjord efter mall 1A med alla detaljer korrekt utförd. Fjäderkraften är väl avvägd och det är lätt att komma åt låsarmen när låset skall släppas. Att låset håller bladet på plats utan glapp eller spel behöver knappt påpekas. Låsarmen vandrar inte heller under negativ belastning även om det bör påpekas att jag inte ägnar mig åt så kallad "spine wacking". 

Att bära

Det går inte att komma ifrån att en kniv med en sådan här bladform innebär vissa eftergifter. En sådan är hur den känns i fickan. Måtten är faktiskt tämligen blygsamma, åtminstone längd och tjocklek som mäts till 106 mm respektive 12 mm. Även vikten är mycket respektabel då den väger in precis under 100 gram. 

Även clipet är återanvänt, ett "deep carry"-clip i stål

Bredden däremot är mer påtaglig med den här bladformen även om den är mindre än man förleds att tro. Kniven är 42 mm hög som mest. Men förutom att det är något mer än gemene kniv av den här längden så är det framförallt var den bredden hittas som är en smula irriterande. Kniven är som bredast längst upp i fickan. Precis där den är som mest i vägen om man vill åt något annat i samma utrymme. 

Clipet är inte försänkt men skruvhuvudena är flata vilket ger mer utrymme

Själva clipet som håller kniven på plats är ett av Civivis standardclip. Om det kan sägas att det är mycket bra. Spänsten är fullt godkänd, rampen är hög nog för att fungera och även om de två fästskruvarna inte är försänkta har de flata skruvhuvuden. Men en av två är inte så dumt och det ger tillräckligt mycket utrymme under clipet för att de flesta tyg skall få plats. 

Möjligen kan invändas att clipet är en smula tråkigt rent designmässigt då det inte är unikt för just den här kniven. Men det är egentligen den enda invändning jag har. 

Sammanfattningsvis

Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta mina intryck av den här kniven. De är nämligen lite tudelade. Det går nämligen inte att komma ifrån att formatet medför vissa begränsningar. Problemet med avsaknad av spets har man hittat en väg runt men inte bredden på kniven i fickan. Och det är förstås den rätt extrema bladformen, även om formatet är litet, som ställer till det. Det är även det som gör  mig tudelad, jag gillar inte utseendet. Men det är högst personligt.  

Bryter man ned måtten är bladet egentligen inte så extremt. Det är mer formen som luras. Längden är tämligen normal för en mindre EDC-inriktad kniv och höjden är inte de facto extrem med en bit över tre centimeter. Det som ger det massiva intrycket är förstås vart den bredden hittas vilket är framtill. 

I övrigt fungerar det här bladet riktigt bra när det kommer till det praktiska. Det skär bättre än jag förväntat mig och utseendet är sobert med snygg finish och närmast avsaknad av märkning. Endast en bred blodskåra får stå för dekorationen. Mina invändningar kommer snarare på annat håll och det hade jag inte väntat mig innan jag kände på kniven. 

Vacker är den inte, i mina ögon vill säga. Det här är en kniv för den som uppskattar ett brett blad

Handtaget är lite för kort för min smak. Eller snarare sagt är det inte för kort men greppytan blir för snålt tilltagen eftersom flipperfenan hamnar i vägen när den agerar fingerskydd. Dessutom förvärras det något av att handtaget är något bredare precis där vilket ger känslan av att handen vill glida bakåt. Det är bara millimeter det handlar om men det räcker. Men det bör tilläggas att det är mest i hammargrepp jag upplever det här och en sådan här liten kniv gör sig bäst i sabelgrepp ändå. I den fattningen är den faktiskt riktigt bra! Så inte heller den kritiken skall tas alltför hårt. 

Civivi Mini Bullmastiff, en utmärkt EDC-kniv för den som gillar den särpräglade estetiken

Så överlag är Mini Bullmastiff en riktigt sympatisk bekantskap. Den har ett särpräglat utseende vilket får den att sticka ut. Tja, förutom från alla andra knivar som hakat på samma trend förstås. Men lite från de vanligaste formerna på EDC-knivar. Den är även tämligen praktisk givet formatet och välbyggd på samma vis som Civivi knivar är. Farten i bladet och säkerheten i öppningen finns där liksom ett stabilt lås. Handhavandet är därmed okomplicerat.

Med det vill jag säga att den som gillar den här typen av estetik och söker en mindre EDC-kniv har en god kandidat i Mini Bullmastiff. 

Mini Bullmastiff och andra Civivi kan köpas hos Wanderoo.se eller via deras egen Amazonbutik

Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm

Längd hopfälld: 106 mm

Vikt: 98 g (vägd av mig, uppgiven 100 g) 

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek:3 mm

Bladstål: 9Cr18MoV, 58-60HRC

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre