Ny kniv - Cold Steel Ti Lite 4" Zy-Ex

Att det här är en modern tolkning av en klassisk italiensk stilett råder det ingen tvekan om. Att kniven blivit en stor succé är inte heller mycket att orda om då det här är en kniv från Cold Steel som finns och har funnits i många olika varianter. 

Det börjar märkas på namnet. Med det menar jag att det över tid blivit längre. Modellnamnet är i grunden Ti Lite och i det här fallet kan det kännas lite missvisande. Originalet var nämligen tillverkat i Japan och var gjord i titan. Därefter kom versioner med aluminiumhandtag, som för övrigt finns kvar i sortimentet. Utöver det finns de även med G10 skollor och inte mindre än två varianter på plast, Zytel och den här kallad Zy-Ex. 

Sedan var det storleken. Den finns i flera längder vilket inkluderar en bjässe med 6"/15 cm blad. Den här kniven råkar ha det mindre 4" eller tio centimeters bladet. 

Därmed får vi namnet Ti Lite 4" Zy-Ex.

Cold Steel Ti-Lite 4" Zy-Ex

Fast antalet kombinationer var inte färdigt i och med det. Det vanligaste utförandet är det här med ett bajonettslipat blad vilket innebär en dolkspets där den övre delen är en falskegg som inte sträcker sig längs hela bladryggen. Men Ti Lite finns även att få med Kris-blad, med eller utan sågtänder och numera i en Lynn Thomson Signature Edition med ett Clip point-blad. Men den är emellertid en begränsad upplaga och tillhör jättarna. Förutom det kan kniven fås i med svärtade blad och olika färg på handtagen. 

Det är inte svårt att se varifrån den här modellen hämtat inspiration

Den här kniven från Knivshop håller sig däremot till mer modesta mått vilket ger en totallängd på 219 mm och en vikt på kring 99 g. Bladstålet som använts är japanskt AUS8. 

De något enklare materialen ger en lägre prissatt kniv som fortfarande känns kompetent och välbyggd. Det skall bli riktigt roligt att testa den här kniven!

 

/ J - svalkar sig med kallt stål

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Camillus Vortex

Från inga till några stycken på kort tid skulle kunna sammanfatta  min nya bekantskap med Camillus. Tidigare har jag presenterat både en fastbladare och några fällknivar och här följer ytterligare en sådan. 

Den här modellen kallas Vortex och är något mindre "taktisk" i sin framtoning än Ti Tanto och framförallt CUDA och är inte inriktad mot "bushcraft" heller. 

Det här är istället en kniv som uttalat vänder sig mot EDC-segmentet. Eller en kniv för vardagsbruk helt enkelt. Nu vill jag väl hävda att de gäller de andra knivarna också men den här har ett mindre aggressivt utseende hur som haver.  

Camillus Vortex

Och apropå utseende så är det svart i det här fallet. Handtaget är av svart G10 och bladet svärtat med någon form av titannitridbeläggning. Den som åtföljs av de missvisande försäljningstexterna som hävdar att de gör stålet si och så många gånger starkare än andra stål.* Möjligen kan jag gå med på att det skyddar mot korrosion men inget annat. Nu är det inte helt nödvändigt då stålet är rostfritt i vilket fall som helst, eller korrosionströgt som det kanske borde hetat på svenska. Stålet är japanska AUS8. Ett inte helt modernt men fullt gångbart stål för prisklassen. Tyvärr har man enligt uppgift valt att hålla hårdheten till låga 56HRC. Om det stämmer lär inte eggen vara länge. Mer om detta i kommande recension. 

Bladet öppnas med tumknoppar och låser med en liner lock. Kniven är försedd med clip som kan repositioneras men bara på "fel" håll. Åtminstone tror jag de flesta kniventusiaster tycker det då det fäster runt pivotskruven och därmed innebär att kniven bärs med "spets uppåt". 

Handtaget är byggt kring en mycket kraftig stålram och är öppet i ryggen. I princip hela kniven är täckt av räfflor och knottror så fästet är bra. Återstår att se hur bra. Ibland kan det nämligen bli för mycket av den varan för min sak. 

Det gäller för övrigt hela den här kniven. Första intrycket är att den känns solid och välbyggd men kanske aningen klumpig. Vi kan uttrycka det så här, det har inte varit någon känd knivmakare eller formgivare i närheten av den här designen. Det är en designgrupp eller vad ett AI-program skulle hitta på om den skall göra en generisk EDC-kniv. Alla komponenter finns med men de är gjorda utan större finess är min uppfattning. Vi får se om den ändras över tid. 

/ J - inte helt såld

* Närmare bestämt hävdar de " The steel is bonded with Carbonitride Titanium to provide enhanced resistance to rust and corrosion while also making the blade up to 10x harder than untreated steel. This also in turn provides unparalleled edge retention regardless of how the knife is used." Som var och en förstår är det kvalificerat dravel. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Camillus Cuda 9"

Det här måste vara en av de mest intressanta knivar jag införskaffat på länge! Kniven är nämligen en paradox. Den bjuder på daterad design, av tiden delvis frånsprungna material, en obsolet öppningsmekanism och ett klart omodernt clip som inte kan flyttas och sitter i "fel" ände av handtaget. Bladgeometrin är inte mycket att skriva hem om heller. Ändå är den här och då kanske någon undrar, varför?

Svaret är enkelt och stavas "nostalgi". Den här kniven var tillsammans med några andra DE taktiska knivarna att äga under sent nittiotal. De andra har jag redan i samlingen och i det illustra sällskapet ingår Gerber CF, Benchmade AFCK, Spyderco Starmate och så den här Camillus CUDA 9".

Camillus CUDA 9"

Namnet står för "Camillus Ultra Design Advantate" och materialen som inte är helt uppdaterade är mjukt härdat AUS8 (56 HRC enligt hemsidan) parat med tunna sidor av G10 utanpå en ram som inte är lättad det minsta. Stålet är sedan enligt hemsidan behandlat med "carbonitride titanium" som enligt texten skall göra stålet tio gånger hårdare än vanligt stål. Det är naturligtvis skrivet av en marknadsförare som inte vet vad han eller hon talar om eller bara har missuppfattat tingens ordning. En felaktig, men klatchig formulering. 

Clipet är en kantig historia  med endast en fästpunkt vilket gör att kniven enbart kan bärast med spetsen nedåt (tip down) vilket inte är vad de flesta föredrar. Troligen kan det ha med den udda eller till och med unika öppningsmekanismen att göra. Den som gjorde att den här kniven en gång betraktades som "snabbare än en automat". Vilket den för övrigt inte är. Men det var tider innan flipperfenans ankomst till knivarenan. 

Något av en relik från 90-talet men med mycket charm, särskilt för den som är nostalgisk

Bladet är tjockt bakom eggen och slipningen är därtill en tämligen låg sabelslipning. En kombination som knappast utgör den perfekta grunden för en kniv som skall skära väl. Originalet var bättre därvidlag med en rejäl skålslipning och dessutom finare stål i och med ATS-34. 

Trots att det låter som jag nu skriver ned kniven gillar jag den skarpt. Jag ämnar diskutera varför och beskriva kniven närmare vid senare tillfälle. 

/ J - "goes vintage"

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Al Mar Hawk Classic

Well, I guess I must confess, it was just a matter of time. But now it's here, the smallest in Al Mar classic series called Hawk. Sometimes called 2.5" honey jigged bone or AMK7002

Basically, it's the same design as the larger knives in the series. A classic-built knife with an equally classic look.

Al Mar 2.2" honey jigged bone a k a Hawk Classic

Classic means a brass frame with bolsters in stainless steel and sides in "honey jigged bone" or bone that has been treated to look more like stag. The blade has the same shape as the larger models but measures only 2.5 inches or 64 mm in length and is 2 mm thick, or rather thin. The steel is also the same as for the rest of the series and that means AUS8. Using that Japanese steel is almost a tradition for Al Mar by now, one that they perhaps should abandon soon. The lock offers no surprises either since it's a back lock in Al Mars's typical fashion. After all, it was they who popularized "mid locks".

As the classic knife it is, it has no clip but comes with a simple but well-sewn case in thick leather to protect your precious knife from unnecessary wear.

There will also be a review of this knife in due course.

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Al Mar Hawk Classic

Ja det var väl bara en tidsfråga måste erkännas. Men nu är den här, minstingen i Classic-serien från Al Mar kallad Hawk. Ibland skrivet 2.5" honey jigged bone alternativt modelle AMK7002. 

I stort eller kanske snarare i smått är det samma utförande som på de större knivarna. En klassiskt byggd kniv med ett lika klassiskt utseende. 

Al Mar 2.2" honey jigged bone aka Hawk Classic

Det innebär en ram i mässing med bolster i rostfritt stål och skollor i "honey jigged bone" eller ben som behandlats för att mer likna horn. Bladet med samma form som de modellerna större mäter bara 2,5 tum eller 64 mm på längden och är 2 mm tjockt. Stålet är liksom de andra i serien AUS8. Närmast en tradition för Al Mar, en som de kanske snart borde frångå. Låset är lika sedvanligt då det är en back lock i Al Mars typiska utförande. Det var trots allt de som lanserade "mid locks". 

Som den klassiska kniv det är har den inget clip men levereras med ett enkelt men välsytt fodral i kraftigt läder för att skydda din dyrgrip från onödigt slitage. 

En recension blir det även av den här kniven i sinom tid. 

/ J - gillar fåglar

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Al Mar Eagle Classic

"Trends come and go while some things remain the same" I wrote in a review of Al Mars model Falcon Classic. By that, of course, I meant that the word "Classic" in the name was unusually appropriate. Some types of looks do not get dated, they are instead timeless. Of course, this applies not only to knives but to all sorts of things that are the result of good design. You will find cars that only get nicer with age, furniture that possesses timeless charm and so on. But one thing is clear, flared jeans have never been and will never be appealing.

Since I really liked the looks of the Falcon, it was almost inevitable that I was going to get this model too. As the title says, it's the larger Al Mar Eagle Classic.  

Al Mar Eagle Classic

Creating an Eagle means that you take a piece of Falcon and make it bigger. It means more of everything. A larger handle, more blade, pointier shape and even longer elegant lines. To be more concret that means that this knife offers a 4 inch blade. We are thus talkin about a rather big knife here. The blade steel is AUS8. A steel that Al Mar sticks to when it comes to this series of knives.

The handle material is also in this case "honey jigged bone" or bone treated to look like stag. A very classic material in a knife making context. The lock is Al Mar's rather famous "mid lock" or a back lock with the lock bar placed at the middle of the handle. There is no clip on this knife, but instead the knife comes with a simple but well-sewn leather case.

The action on this specimen was remarkably good I must say. Overall, I'm really happy with the first impressions of this knife. It matches my other knives from Al Mar just perfectly!

/ J - happy

#knivesandbikes  #knivigtvarre 

Ny kniv - Al Mar Eagle Classic

Trender kommer och går medan somligt består skrev jag i en recension av Al Mars modell Falcon Classic. Med det syftade jag förstås på att ordet "Classic" i namnet var ovanligt passande. Vissa typer av utseendet blir inte daterade, de är snarare tidlösa. Det gäller förstås inte bara knivar utan allehanda ting som är resultatet av god formgivning. Du hittar bilar som bara blir snyggare med åren, möbler som besitter tidlös charm och så vidare. Men en sak är klar, utsvängda jeans är aldrig och kommer aldrig bli tilltalande. 

Eftersom jag uppskattade utseendet hos Falcon så låg det i farans riktning som det heter att den här kniven skulle kunna bli aktuell. Det är som rubriken redan skvallrat om en Al Mar Eagle Classic.  

Al Mar Eagle Classic

Eagle betyder i det här fallet att man tager en styck Falcon och gör den större. Det betyder mer av allting. Större handtag, mer blad, spetsigare form och längre eleganta linjer. I det  här fallet betyder det konkret att kniven erbjuder ett tio centimeters blad. Det är med andra ord ingen liten kniv vi talar om. Bladstålet är AUS8. Ett stål som Al Mar håller fast vid när det gäller den här modellen. 

Handtagsmaterialet är även i det här fallet "honey jigged bone" eller ben behandlat för att se ut som horn. Ett mycket klassiskt material i knivmakarsammanhang. Låset gör kniven med en back lock som sig bör i sammanhanget. Något clip finns inte på den här kniven utan istället levereras kniven med ett enkelt men välsytt läderfodral. 

Gången på det här exemplaret var anmärkningsvärt god må jag säga. Överlag är jag riktigt nöjd med den här pjäsen. Den gör sig bra bland de andra knivarna från Al Mar. 

/ J - nöjd

#knivesandbikes  #knivigtvarre 

Dagens bild nr 234 Föreställ dig

Den här kniven är intressant. Modellen kallas lite fyndigt för "Wharning" och är designad av Dirk Pinkerton. Någon på ett Spydercoforum kallade den för "Clonin" då de tyckte att den är för lik Spydercos modell Yojimbo. 

Men sanningen är att det är en gammal modell som Pinkerton först designade till sig själv. Tydligen har han små händer och valde därför att utgå från handtaget. Sedan blev bladet vad det blev. Det började med ett klyvarblad men sen såg han en Seax, blev inspirerad och bestämde sig för att dra bladet mer åt det hållet. Senare sågs modellen av Meyerco och resten är historia som det brukar heta. 

"Imagine that"

Anledningen till att jag döpte bilden till vad jag gjorde är däremot lite sorgligare. Det är nämligen en riktigt häftig kniv på ett plan. Det där enkla handtaget är riktigt bekvämt och bladet har ett tämligen grymt utseende. Sammantaget ser kniven bra ut och är därtill användbar!

Men så var det precisionen i tillverkningen. Meyerco är inte kända för att göra de mest högkvalitativa skapelserna i universum och det gäller dessvärre den här kniven med. Den är kvick som tusan då man fuskat med assisterad öppning men den fungerar väl. G10-materialet har man inte heller snålat på då det är av god kvalitet och riktigt strävt. Knivstålet är AUS8. Materialen är således godkända de också.

Bladfinishen däremot ser precis så billig ut som kniven var men värst är låset, en liner lock. I det här utförandet låser det förvisso men så vandrar också lås-armen hela vägen till motsatt sida. Mycket mindre bra kan man säga om det. 

Därför undrar jag hur den här modellen kunde ha varit om den tillverkats av någon som lade ned en smula omsorg på sina knivar. 

/ J - undrar vad som kunde ha varit

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review AKC X-Treme EVO

 -  a rare bird in the EDC-flock

An "OTF" as EDC, is that possible? This review is a first at this blog. A presentation of a spring-driven knife that propels the blade forward, what is commonly called a stiletto. Although "stiletto" is not really correct because that is actually a historical type of blade with a characteristic shape made solely for penetration. But you probably still understand what it's about.

The model, which is fairly new on the market, comes from the Italian brand AKC and their X-treme series and is called the Evo.

AKC X-treme EVO

Despite its modern materials and construction, this knife is well rooted in history. Evo, which of course is an abbreviation of Evolution, is a modern interpretation of a knife Angelo Campolin Sr. made in the seventies for German Solingen-based company Otello. Here, the shape have been modernized, which has given the knife its name.

To clarify, it can be said that AKC stands for Automatic Knives Creations and is a sister company to Maniago-based  A.G.A. Campolin. The production of the, in this context, slightly simpler AKC knives  takes place in Taiwan.

 

Twitter version: AKC X-Treme Evo, not your ordinary EDC-knife

Blade

Blade shapes on this type of knife used to be a very short chapter. They were typically equipped with some sort of dagger like blade with a single- or double edge. A very stabby blade made for penetration in other words. But not nowadays, now there are all kinds of shapes available even for OTF knives, of which Evo is a good example.

This blade is simply a slim spearpoint with a swedge towards the tip. Think big "Victorinox blade" and you end up pretty close. It is longer than you are first led to believe with its 90 millimeters. The height is 15 millimeters and the stock thickness is three millimeters. This is actually a more everyday-oriented blade than you might think at a first glance.

When you push the button a flat ground spear point blade appears

The steel found in this knife is definitely one step up from what you usually associate with these kind of knives. At least at this price point. AKC uses Japanese AUS8 in this model. 

It's not the most exclusive steel by today's standards but fully adequate for an EDC knife. It's not the best when it comes to edge retention but I do not think anyone is going to cut linoleum carpets or do woodcarving with this knife anyway. The factory edge was decent and was usable straight out of box. As per usual I gave it a couple of strokes against a strop just to touch it up. AUS8 isn't that hard so you get quick results when sharpening. 

This particular blade happens to be black, but it is also available in satin depending on which color scheme is chosen for the knife. The coating is made of PVD and is, as it has turned out, quite durable.

The blade is made out of Japanese AUS8 and is PVD-coated in this black version

One interesting thing about this knife is that it is more practical than the first impression suggests. No, I do not claim that it is a Mora knife in wolf clothes, but for what it is, it works well. The blade play always found in OTF knives* is in this case actually very small. Laterally, the tip moves perhaps a millimeter and up and down about half a millimeter more. And if you grip the blade closer to the handle the movement feels even less. It gives a tactile feeling when cutting with the knife but not enough to get annoying.

Evo is doing very well in disciplines like card board cutting for instance

As mentioned, the thickness of the blade is 3 mm, which gives a sturdy blade, but the full flat grind still makes it cut efficiently. But given the slimness, it is not extremely thin behind the edge. Sturdy but not a cutting machine is the verdict. But for everyday chores, this strange beast works rather well. Like cutting pieces of string, ropes and maybe a small cable tie, which I just did on my bike when some needed to be replaced. Package opening is close at hand and not least attacking nasty letters. It's a letter opener after all! Too bad it doesn't work on emails.

A bit surprisingly, this knife happened to be better than the Viper Kyomi at cardboard cutting. That if you can ignore the small click that occurs when the blade moves at the beginning of the cut. It is, after all, an OTF. There was a lot of cardboard to dispose of after a trip to IKEA. 

Handle

The looks of the knife can be a bit dividing. I guess I wasn't too excited to begin with as I in general prefer a bit more of a rounded shape. The advantage of this kind of dated appearance is that it feels genuine and that the knife does not look like everything else. That being said, the looks of OTF-knives has a tendency to go in the same direction. Mostly because of the limitations on design given by the function. The handle must be a box containing a blade and a mechanism. They must also have an opening for the blade and some kind of activation button.  

This particular looks is a legacy from the 70ies as I said at the beginning. 

The aluminum handle is symmetrical and rather ergonomic

The material in this box happens to be aluminum of good quality. The handle is milled from 6061-T6 aluminum. It gives a relatively light knife that weighs in at 120 grams despite all the metal on the inside in the form of springs and rails.

The construction is reminiscent of a coffin where the box itself contains the blade and the spring that drives it. A lid is then screwed on top of it. In this case fasten with six T6-screws. This means you can disassemble it, but I only recommend those who are used to the procedure to do so because it is slightly more complicated than with other types of folding knives. **

The thickness of the body is thirteen millimeter not including the button

Held this way the handle forms a finger guard, a palm swell, and a small duck tail at the end

The curvy handle is surprisingly comfortable in the hand. It's definitely large enough to accomodate the whole hand. The symmetrical front provides double finger guards no matter how you hold the knife. The clip hides in the palm of your hand without causing any hot spots. The thumb ends up in front of the button in a natural way when the knife is held in a hammer grip. 

The handle offers a generous eleven centimeters of grip space

Overall, this is a fairly sympathetic handle, almost ergonomic. BUT and it's a pretty big but, that is the case first after I sanded the whole handle. When the knife arrived, all the outer edges were extremely distinct, almost sharp. It was not comfortable at all! This was especially true of the corners. But it could be fixed with sandpaper. But that's only possible because of the naked aluminum on this variation. With a black or orange anodised surface, for example, I think it will look rathers scuffed if you don't like your Boba Fett patina. 

After some work, however, the handle is very comfortable. Especially as I modified it every so slightly. The upper back corner was rounded more since it comes in contact with your hand in some grips. I did also make the recess where the index finger sits  a bit wider and smoother. 

Opening and Lock

The Evo differs a bit from other knives I have reviewed in the past regarding how it is opened and closed. By now you have understood that it is an "OTF" - Out The Front. The blade simply protrudes forward instead of opening sideways. In addition, it is a so-called "double-action" OTF which in all simplicity means that the blade can both be pushed out and pulled in with the same button. "Single-action" knives require the spring to be tensioned in advance with some form of charging handle. Only then can they be opened.

The button that handles this function is excellent. Like the rest of the knife, it is made of milled aluminum and has been fitted with a distinctive step pattern that prevents you from slipping with your thumb. One detail that elevates Evo and reveals that the knife is well built is how solid it is. No play in any direction. 

The CNC-machined button is both sturdy and easy to operate 

The force needed to activate the blade is somewhere in the middle of the pack when it comes to OTF knives. Not the strongest I've encountered but definitely not flimsy. The spring itself has some power to it and propels the blade with decent speed and it produces a satisfactory sound. In this case, a rather muffled "tschaaaklack".

Retracting the blade is just as easy. Just pull the button backwards, which of course requires the same force as the spring inside the handle acts in both directions.

The lock on this type of knife is actually a fairly thin variant of liner lock. Inside the handle there is a springy metal plate behind the blade in the open position that prevents it from going into the handle again. In this case, it works great. As previously stated, the blade feels fairly solid. Although it has more to do with the tolerances in the rails and the handle than the lock. It contributes, however, and in this case it is enough for the knife to be stabbed into wood without breaking. Nota bene, I have not pushed Evo to the limit of what the lock can withstand and do not intend to do so either. For everyday use, however, the lock works well.

To Carry

There is a distinct "before and after" when it comes to how this knife behaves in a pocket. As new, it was not much to brag about with its almost sharp corners and a clip that was something extra. Not in a good sense though. 

But after the edges have been softened and the clip has been fixed, it's decent in a pocket. However, it is not small. Evo measures 12.5 cm in length and even though it is relatively thin for what it is, measuring 14 mm, the button adds another 6 mm to that for a total of 20 mm. The width is 30 mm, which is quite normal for a folding knife. But the volume thus becomes noticeable. The weight is a fairly low at 120 g.

The clip is made out of painted steel and was initally extremely tight  

What then needed to be fixed with the clip? There is nothing wrong with the shape. The ramp is not too small, it is big enough to handle even thick jeans pockets. Nor does the tip point outwards. The look is neutral even if the clip is quite large. No, the problem lay in the spring tension. The clip was so strong that once the knife was in place it was almost fixed to the fabric. The knife had no further desire to leave the warm and comfortable pocket. If you tried to pull the knife, both the pocket and pants wanted to accompoany it and it took two hands and a bit of wrestling to loosen and get the knife out.

Some muscle power and a couple of steady bends outwards and that detail was fixed. But be careful, you can ruin a clip that way!

Otherwise, the clip is an ordinary spring clip made of black painted steel. It is fastened with three screws and can not be moved, which is a given because the button for the opening needs the space on the other side. The space below is completely smooth aluminum and with more balanced tension it works well. Like many painted clips, it is sensitive to chafing and after a while it can be seen that the knife has been used.

Once in place about half an inch is visible

When pocketed some of the knife is visible but not too much I think. Thanks to the grooves found on the top of the handle, you get a good grip and can pull the knife. When you do this, the thumb also ends up in a natural position to activate the blade.

To Conclude

An OTF as an EDC? If we read the abbreviations, the question is, can a stiletto type knife be used as an everyday cutting tool? It can, is the short answer even though a couple of general limitations often are associated with this type of knife. One such is blade shape. They often have dagger like blades which is quite natural given the format. But when they, as in this case, are provided with a full flat ground spear point instead we are talking about a different beast. This blade, which also has a capable steel, is quite practical as it resembles an overgrown Swiss Army knife, even if it is a little thicker than they usually are.

Then OTFs in general are not for "hard use". It is not a knife for the craftsmen or the ones who is going to butcher a moose or are planning to carve walking sticks to the entire family. Now I have been clear about that.

But speaking of such activities, I can let you know that pine resin is not good for OTF-knives at all. All for the review, I actually carved for a while with this knife and cut some fresh twigs and pryed away some bark from dead trees in the forest. Some of those activities happened to involve pines, hence the resin.

AKC X-Treme Evo is a surprisingly good EDC knife even though it perhaps need to be complemented with something more socially acceptable

Then it can be added that this type of knife is not even a bit socially accepted. In those contexts, you better stick to small red folding knives with crosses on them. OTF knives are also heavily regulated in most places so check your local laws before carrying one. 

But once you have one at home, the sound is not entirely unimportant to the true connoisseur. What in the world does that mean? Well, that reveals a lot about how well made the knife is. The sound is pretty subdued in this case. Something that is actually important. A lingering ringing sound or clicking indicates simpler construction and poor precision in manufacturing. That's not the case here. The knife is also fast both in and out.

The main quality factor for an OTF in addition to the usual ones for knives such as material and build quality is how sturdy the blade is perceived in the open position. I have to say that detail is very good for being in this price range. A small play in the blade is almost inevitable with this construction. But here AKC has managed to reduce it to a minimum. It is one of the knife's main selling points in my opinion.

An OTF is perhaps not the ultimate camping knive but X-Treme Evo doesn't make a fool of itself in an EDC role

AKC X-Treme EVO is a knife for those who are looking for a fun knife, yes I wrote "fun", but actually works well as an EDC knife despite being an OTF. Another thing that can make you smile is the price. The goal when making this model was to create a knife with good quality that didn't cost an arm and a leg. EVO costs around hundred dollars or euros or a few cents below to be exact. That means that it ends up in a price category between the more expensive brands that usually costs three or maybe four times as much and the really cheap "No Name" knives that have a quality to match their lack of names.

It is perhaps not the most practical knife of all times but it sure doesn't make a fool of itself either and it is one of the knives that puts a smile on your face. Especially when it is found at a price level where it basically lacks competition. 

Specification:

• Length Overall: 215 mm
• Handle Length: mm
• Weight: 120 g
• Blade Length: 90 mm
• Blade Thickness: 3 mm
• Blade Steel: AUS8, HRC 58-59
• Handle Material: Aluminium
• Lock: OTF Liner Lock

Produced by: AKC, made in Taiwan

/ J 

 Possibly with the exception of Gant and Gavin Hawks' patented Deadlock. But that knife comes with a hefty price tag because of it.

** I've done this before to fix a spring that broke. A new loop was constructed from the existing spring. It is also a way to "tune" this type of knife as a shorter spring becomes more tense and thus the blade shoots out more quickly. But you also risk a knife that ending up ringing like a bell when opened and closed.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Al Mar 3.15 Falcon Classic

Trender kommer och går medan somligt består. Det uttrycket gäller i högsta grad den här knivmodellen. Den har funnits med i Al Mars sortiment om inte i evinnerliga tider så åtminstone väldigt länge. Den har dessutom inte förändrats det minsta vad gäller utseende, materialval eller sättet den är byggd på under den tiden.

Den gör därmed skäl för namnet Classic. Hela namnet lyder nuförtiden Classic Collection 3.15" Honey Jigged Bone. Men mellanstorleken är mer populärt kallad "Falcon" och det är den som skall granskas närmare här. 

Al Mar AMK7004 Falcon Classic

Falcon är mellanbrodern i familjen som även inkluderar lillebror Hawk och jätten Eagle. Knivarna i Classic-serien bjuder på ett mer traditionellt utseende än de mer moderna lättviktsvarianterna som också erbjuds i Al Mars katalog. Plast och Titan är bannlyst. Här får du istället mässingramar, stålbolster och sidor i jigged bone. Öppningen sker med tumknopp och knivarna saknar clip. 

Klassiska linjer på en lika klassisk kniv 

Lite mindre traditionellt för Al Mars del är att produktionen numera återfinns i Kina. Tidigare har alla deras knivar tillverkats i Seki City, Japan. 

Den mest intressanta frågan för oss konsumenter är dock om kvaliteten bibehållts. Utan att ha möjlighet att jämföra alla äldre modeller med de nya kan jag dock avslöja att den är mycket hög. 

Twitterversion: Falcon, en kniv från Al Mar i traditionell fjäderdräkt.

Blad

Nyckelordet för dagen är "klassiskt" och det gäller för bladet också. Därmed har man från Al Mars sida inte frångått den bladform som man kallar "Talon" även om den inte överensstämmer med vad resten av fällknivsvärlden refererar till när det gäller den beteckningen.

Men bladformen känns igen från de av mig tidigare recenserade knivarna i lättviktserierna. Det innebär en spetsig spear point med en uttalad falskegg eller swedge som sträcker sig lite mer än halva ryggens längd. Bladet på den här mellanstorleken mäter 80 mm med en höjd på 17,5 mm där det är som bredast. Bladgodset är tunt med sina två millimeter. 

Ytterligare en "talon" från Al Mar. Det här bladet mäter knappa 80 mm på längden

Inte heller när det gäller materialet har man valt att frångå det som är gammalt och vant. Således hittas även i de moderna Al Mar Classic-knivarna japanskt AUS8-stål i bladen. Det är vare sig det "senaste" eller det hetaste på marknaden men det fungerar utmärkt till den här sortens kniv tycker jag. Till att börja med är det mycket rosttrögt vilket är en god egenskap hos en fickkniv och därtill går det att få riktigt vasst. Uthålligheten kanske inte är den bästa men fullt adekvat i relation till vilken sorts kniv det här är. 

Fabrikseggen är värd att framhålla då Falcon anlände riktigt vass. Eggen är även symmetrisk och till största delen helt jämn utom mot spetsen till på en sida där sliparen kantrat något. Det tyder på att en människa varit inblandad i processen. 

Något annat som utmärker det här bladet är den nåluddsvassa spetsen. Den är mycket användbar på den här typen av kniv som riktar sig mot lättare uppgifter. Därtill ser det mycket distinkt ut. 

Bladstålet är i sammanhanget lika klassiska japanska AUS8 även om det inte kan utläsas av bladet

Det här bladet skär som en liten fickskalpell. Förvisso är de fullt flatslipade äldre versionerna kanske ännu bättre på det området men grundförutsättningarna är goda även i det här fallet. Bladgodset är som sagt endast två millimeter och eggen vass.

I många recensioner skrivs det om diverse knivar att "den inte är lämplig att skära äpplen med" eller något i den stilen. Ofta sagt något nedlåtande som en ursäkt för vässade spett med dålig bladgeometri. De är gjorda för "hard use". 

Det gäller inte Al Mar Falcon. Den är synnerligen lämpad både för äpplen och annan frukt. Inte bara det, det är även utmärkt för att kapa garntrådar, skära av snören, avlägsna en tvättettikett, sprätta ett kuvert eller två, öppna en kartong, skära av tejp, att pilla bort en ruva, avlägsna en speta, tälja till en improviserad blompinne och inte minst karva in ditt och kärestans namn i barken på en bok med. Kort sagt allt man avänder en äkta fickkniv till. 

Handtag

Handtaget är det som kännetecknar Classic-serien och skiljer den från de övriga knivarna i "rovfågelsserierna". Den här mellanstorleken bjuder på ett decimeterlångt handtag som försetts med bolster i stål. Tjockleken på handtaget hamnar precis under centimetern och höjden kring 1,8 cm. 

Falcon bjuder i det här utförandet på skollor i honey jigged bone

Handtaget är nitat och kan därmed inte demonteras eller justeras. Eller snarare behöver man justera en kniv med nitade sidor och en pivot utan huvud så går det men det är mer omständligt.  

I handtaget hittas inte moderna material som FRN eller Titan som på lättviktsserierna utan kniven är mer traditionellt byggd. Det betyder att man utgår från en ram i mässing och utanpå den återfinns skollor i honey jigged bone. Det är ett ofta använt material när det kommer till klassiska mönster bland fällknivar. Man utgår från ben som behandlats för att mer påminna om horn helt enkelt. Här är det mycket väl gjort och passningen mot bolstret är om inte perfekt så mycket god. Några vassa övergångar finns inte och sidorna sväller en aning på bredden baktill i relation till bolstret. 

Passningen är generellt god men en liten glipa kan synas vid låsarmen 

Bygggkvaliteten är genomgående god om än inte perfekt. Det skiner igenom lite ljus precis vid sidan om låset då kniven hålls upp mot en lampa men inget i resten av handtaget och det är bra. Likaså syns övergången mellan låsarm och blad rätt mycket särskilt om den jämförs med min äldre japantillverkade Falcon UL. 

I övrigt har man rundat och polerat det mesta och sidorna liksom bolstret är elegant välvda vilket gör kniven mjukare och mer komfortabel i hand. Materialet i bolstret är som sagt stål och finishen satin. 

Anledningen till varför jag oftast föredrar enkla handtag

Och just i hand bjuder inte Falcon på några överraskningar. Det här är ett utmärkt handtag av det bedrägligt enkla slaget. Längden på en decimeter kan också till fullo nyttjas för att greppas vilket gör att kniven kan hållas med hela handen. Något som ofta inte är fallet med t ex flipperknivar där fenorna stjäl plats. 

Den lätt krökta ryggen avslutas med en mjukt rundad bakdel som följer handens inre kontur väl. Eftersom formen är enkel fungerar alla grepp. De arbetade hornsidorna ger också en känsla av bättre fäste där de möter fingertopparna. Annars är handtaget befriat av allt vad greppbefrämjand åtgärder heter. På en fickkniv av den här typen är det helt rätt val. 

Öppning och lås

Jag sade tidigare att inga förändringar har gjorts på modellen under dess existens men det var en sanning med modifikation. Förr fanns den både i tvåhandsöppnad version och med enhandsöppning. Nu är det enbart det senare som gäller. Det sker via dubbelsidiga tumknoppar. 

De fungerar utmärkt och är väl placerade för bästa funktion. Knopparna är lätta att nå samtidigt som de inte sitter i vägen när man skall skära. Tumknoppar halvvägs ut på blad är annars ett rött skynke för mig. Eftersom de i det här fallet sticker ut en smula utanför bolstret är de även lätta att hitta. Det enda abret är att tumknoparna är på tok för vassa. Faktum är att jag gav mig på dem med en bit sandpapper för att de skulle bli mer umgängesvänliga. I gengäld ger de mycket fäste, det är ingen risk att fingret halkar av dem. 

Rätt placerade tumknoppar som är lätta att såväl hitta som använda

Bladet har mycket mjuk och len gång som endast störs lite av låset som bjuder på en smula friktion eftersom det är en back lock. När bladet låser sker det med ett distinkt och tämligen högt ljud som inger förtroende. Än  mer förtroende får man av det faktum att det inte finns något spel i sidled på bladet. Upp och ned kan en mycket liten rörelse anas om bladspetsen provoceras. Något som är mycket vanligt på i princip alla back locks.  

Att släppa låset känns en smula i fingret men inte av någon egentlig negativ anledning. Godset är tunt eftersom bladet är det och fjädern bjuder på rejäl kraft vilket ger lite motstånd helt enkelt. 

Att bära

Falcon Classic är en äkta fickkniv och det innebär i det här fallet att den saknar clip. Den bärs enklast löst i fickan eller ännu hellre i det medföljade läderfodralet. Vill man bära den löst kan man fästa en fånglina i det därför avsedda hålet i syfte att lättare kunna fiska upp den.

Själva kniven är mycket modest sett till måtten. En decimeter på längden, under centimetern på bredden med en höjd på 27 mm. Vikten är därtill låga 84 gram trots tunga material och traditionell konstruktion. 

Falcon Classic kommer med ett läderfodral

En detalj som jag inte är helt förtjust i generellt och inte heller på den här kniven är sättet på vilket kanten på bladet sticker ut på när kniven är hopfälld. Särskilt med bra passform på låset så lämnar det en skarp kant som sticker ut. Med det sagt så kan det konstateras att det är svårt att undvika det med den här designen. 

Sedan har Al Mar valt en elegant lösning på problemet och det är att inkludera ett läderfodral i paketet. Det inte bara skyddar dig från den vassa kanten utan även kniven från allehanda repor. Fodralet mäter 4 gånger 11,5 cm och är gjort av ljust läder. Det är enkelt men välsytt och fyller sin funktion. Som synes håller det på att utveckla en smula patina. 

Sammanfattningsvis

Det är med glädje jag kan konstatera att det här var en av de modeller Al Mar valde att behålla i katalogen då märket gjorde en omstart. Förutom att den är något av ett signum för varumärket så är det en rasande elegant kniv. Linjespelet i Falcon Classic är inte daterat utan precis som namnet antyder klassiskt. Det betyder mer konkret harmoniska proportioner och ett materialval som matchar utseendet. Måhända kanske flatslipade blad skär bättre i vissa material men å andra sidan är det här bladet med sin falskegg och slipning väsentligt mycket mer sympatiskt att titta på. Ögat lockas av att det händer något. 

Men det är inte bara utseendet som är värt att beakta. 

Två goda ting i livet, en espresso och en Falcon Classic

Al Mar Falcon är också en fickkniv som är utmärkt för alla de där småuppgifterna som dyker upp i vardagen och som tarvar en vass egg eller en tunn spets. Men den kan behöva kompletteras med något mer stabilt om du skall använda din kniv i arbetet eller vet med dig att du gillar att bända med knivblad. 

Egentligen skall jag väl inte behöva påpeka det uppenbara men jag gör det ändå. Nej, just den här modellen rekommenderar jag inte heller till allmänt friluftsliv. För det har Al Mar andra modeller. Men jag har märkt att det emellanåt finns en tendens att tvinga in knivar i situationer de inte är gjorda för med argumentet "en kniv är väl en kniv". Jo, förvisso och en hammare är en hammare men det är en viss skillnad på en långskaftad femkilosslägga och en liten kulhammare.  

Al Mar Falcon, en kniv som åldras med värdighet

Istället är Al Mar Falcon Classic en kniv med både stil och finess. Det som brukar kallas a "gentleman's knife" på engelska. En behändig liten kniv som klarar av alla de vardagliga småsysslorna och ser bra ut medan den gör det. 

Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 84 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: AUS8

Handtag: sidor i jigged honey bone med stålbolster

Lås: back lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina

/ J - falkeneraren

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre