Friday EDC CXLIII "Pocket Kings"

Another Friday is here—a good one, it seems. The weather is sunny, the work day is going smoothly, and, most importantly, I feel "sunny." 

The day will be mostly spent working and then taking it easy and doing some crafting at home. There will be a little extra luxury in the way of cooking as my dear wife and I are celebrating our engagement anniversary. It will be beef fillet and some kind of herb butter and probably some variation of baked root vegetables to go with it. But I haven't thought of that yet. 

At work, I have just been treated to classic Swedish "kalops". It's a take on a beef stew. Prepared with care, a splash of wine, lots of allspice, and a pile of bay leaves.

"Pocket Kings"

When you are working in a professional kitchen that involves a lot of opening, not least tough plastic packaging and the like, it is good to have a sturdy knife with you. Ferramonster Glideman is one of those. A relatively new acquaintance for me, as the brand has not been on the market for a very long time. At least not that I know of.

But this is my first encounter with it and it is a genuinely positive one. The knife is both well-built and, above all, well thought out. There are several details that are sometimes missed, but this knife excels in those areas. Soon, I will develop that idea somewhat in a review.

Then you can't forget a classic Victorinox. They are simply never wrong. Extremely practical and easy to carry. This happens to be a Pioneer. The golden color comes from the fact that it is the 2019 limited edition.

Together they are phenomenal, so I chose to call the picture "Pocket Kings". The English is mostly because most of my followers are from the rest of the world, not Sweden. I had a Swedish reader who wondered a little about the choice of language.

/ J - in Friday-mode

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC XCV

Färg. Det är något som kan behövas så här års. Med undantag av de mycket få dagar när himlen faktiskt har varit blå är det mesta grått. Särskilt i den här delen av landet där snön mestadels gör tillfälliga besök för att ställa till det i trafiken och göra allt halt och isigt för att sedan försvinna i ett nästan oändligt slask. Eller vatten med konsistens som jag brukar kalla det. 

Finns ingen färg i tillvaron får den tillföras. Dagen till ära sker det med hjälp av två färgklickar i fickan. Sedan går mitt humör i dur. Är det rött eller gult? En färgklick hursomhaver. Helt oförhappandes är jag på glatt humör. Ingen särskild orsak alls, det bara råkade bli så. Om jag sätter mig i ett hörn och håller truten kanske det går över?

"Double the Vics"

Knivarna som står för det glada inslaget i bilden kommer förstås från Victorinox. Skölden med det schweiziska korset ger en ledtråd även om det nog inte är många i knivvärlden som inte känner igen världens överlägset mest sålda knivmärke. Faktum är att de är så kända att ett flertal människor utanför vår lilla sfär känner till dem. 

De här specifika knivarna är något mer ovanliga och kommer från 2021 års begränsade upplaga i färgen "tiger orange". En lysande och i mina ögon mycket tilltalande nyans. Modellerna är Hunter Pro Alox LE och Pioneer X LE. X:et innebär att det är en Pioneer med extra tillägg av en sax i arsenalen av verktyg. Hunter Pro är Victorinox största fällkniv och ståtar med ett av de mest bekväma handtaget för en sådan kniv som jag stött på. 

Om du gillar dem så går båda modellerna fortfarande att köpa i de flesta butiker som saluför märket. Victorinox begränsade upplagor innebär inte att de gör ett mycket litet fåtal utan att de förbehåller vissa utvalda färger för ett specifikt år. 

Glad fredag på er go' vänner!

/ J - fredagsjoddlar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Victorinox Classic Alox Limited Edition 2021

För någon dag sedan presenterade jag ett nytillskott till samlingen i form av Victorinox Pioneer X och nu är det dags för nästa årskniv. Den här gången är det minstingen med det passande namnet Classic. 

Victorinox Classic Alox Limited Edition 2021

Skillnaden från andra Classic i Alox-serien är enbart färgen så för den som letar efter nyheter därvidlag letar förgäves. Kniven bjuder på det vanliga, det vill säga ett knivblad, en sax och en nagelfil/nagelpetare där den senare även dubblerar som instrumentmejsel. Inte så många verktyg måhända men det räcker till det mesta småpill i vardagen och kniven väger inte mer än 17 gram kan väl tilläggas. 

Istället är allt koncentrerat kring den lysande färgen som på den här upplagan är en orange nyans som fått det illustra namnet "Tiger Orange". En mycket slående färg som tilltalade mig inte minst som orange ingår i klubbemblemet till Lammhultcyklisterna samt mitt favoritlag i NFL Denver Broncos. Ja, och för den som gillar hockey så är det även Växjö Lakers färg även om jag personligen inte fäster mig så mycket vid det. Men det är ju där jag bor!

Håll med om att det är en slående färg!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Victorinox Cadet

 - när liten är stor

I min förra recension av en kniv från Victorinox tog jag mig an den numera moderna klassikern Pioneer. Då nämndes den  här modellen, Cadet Alox, endast i förbifarten. Idag skall den dock få spela huvudfiolen. För även om Cadet till formatet är mindre så tror jag faktiskt att den säljer bättre än storebror.  

Anledningen är enkel. Det finns inte något annat multiverktyg på marknaden som kan matcha den ifråga om storlek och vikt i relation till användbarhet. Särskilt inte om pris adderas till ekvationen. Då åstadkoms en liten gigant!

Victorinox Cadet Alox

Cadet är en ultratunn tvåradig Victorinox

En liten kuriosadetalj kring den är modellen är att den föregåtts av en "Cadet II" som faktiskt kom tidigare än "Cadet". Men den döptes om när den nuvarande Cadet hamnade i sortimentet. I den usprungliga kniven var nagelfilen ersatt med ett litet pennblad. Det har även funnits en mycket begränsad upplaga om femtio exemplar kallad "Cadet Plus" där man lade till ett extra lager vilket innehöll en såg. 

Utöver standardversionen som ni ser här ingår den i serien av knivar som varje år släpps i en begränsad upplaga i en utvald färg. Vad gäller nyanser kan nämnas att under åren har kniven släppts i ytterligare en rad olika färger. 

Handtag

Victorinox Cadet tillhör 84 mm modellerna vilket refererar till längden. Den mäter 8,3 mm över ryggen. Höjden mätt över där knivbladet sticker ut är 23 mm. Sidorna är gjorda i Alox, det vill säga hårdanodiserad aluminium. Den ursprungliga Cadet hade mer ribbformade mönster än det idag standardiserade rutmönstret som hittas på alla Alox-modeller. 

Handtagsformen känns igen vid det här laget. För den som vill gravera något finns en platta för ändamålet

Precis som är fallet med storebror så skänker aluminiumsidorna kniven en något mer lyxig känsla än plastversionerna. På köpet får man bättre fäste än vad motsvarande cellidor-sidor erbjuder. Dessutom är de extremt hållbara. Ytan är mycket motståndskraftig mot repor och om möjligt ger det mest en snygg patina med åren. Och vi talar år här. 

Cadet är för liten för att fylla upp handen men är trots det bekväm att arbeta med

Storleken gör förstås att den inte fyller handen lika väl som den större Pioneer men det är något som man får ta för att få till det här extremt lätta och kompakta verktyget. Trots det kan man greppa kniven med hela handen och därmed skära förvånansvärt tunga saker. Det är ett mycket enkelt handtag men med en form som överlevt tidens prövning och visat sig vara inte bara bra utan enastående. Särskilt gäller det som ytan ger ett gott grepp vid användandet av samtliga verktyg. Men det är klart, ordet "ergonomi" kanske inte kan användas i sammanhanget.  

Därtill kan sägas att den mjukt rundade formen gör den till den ultimata fickkniven. 

Knivblad

Knivbladet på Cadet är imponerande på så vis att det är så mycket blad instoppat i ett litet format och att det visar sig vara kapabelt till mer än vad man kan förledas att tro. Bladet mäter på den här modellen 63 mm varav 55 mm är egglängd. Som högst är bladet 12 mm och godstjockleken ligger på 2 mm.

Formen är förstås Victorinox vanliga drop point och den är har en lika sedvanlig v-slipning. Fabrikseggen var på det här exemplaret mycket bra. Riktigt vass och som oftast tunn och jämn. 

Ett klassiskt Victorinox-blad i något mindre utförande

I bladet hittas förstås Victorinox standardstål som brukar anges som X55Cr14 eller din 1.1410. Ett stål som främst har två positiva egenskaper. Den ena kommer sig av att härdningen ligger i det lägre spannet och hamnar mellan 54-56HRC. Det gör bladet extremt lättslipat. Du kan i princip slipa det här bladet mot vad som helst. Av samma skäl kan du behöva bryna det tämligen ofta om du skär mycket. Den andra och mer överskuggande fördelen med det här stålet är att det är riktigt riktigt rosttrögt. Har du sett många schweizerknivar med bruna blad? Nä, trodde inte det utan det kräver lång och systematisk misshandel för att uppnå. Stålets inneboende egenskaper förstärks av ett rejäl polering för att göra det så rostfritt. Samma behandlning har alla verktyg samt ryggfjädrarna fått.  

Sedan skär Cadet alldeles förträffligt. Förutom en vass egg så hjälper det fullt flaslipade bladet till, särskilt som godtjockleken är så tunn som två millimeter. Det gör att faktiskt att det här bladet skär relativt bra genom det mesta även när det inte är rakbladsvasst. Något som kraftigare knivar generellt är mycket känsligare emot. Sen är spetsen på det här exemplaret mycket bra vilket inte alltid är fallet med Victorinoxknivar. Det gör den användbar till precisionsarbete. Sticka hårt med den rekommenderar jag inte då kniven saknar lås. Den lilla buk som finns på bladet hjälper också till genom att det är lättare att vinkla handtaget och samtidigt skära mot exempelvis en skärbräda, en stock eller något annat planare underlag.  

Det tunna bladet glider genom kartong även när det inte är helt nyvässat. Notera den jämna och fina fabrikseggen

Men innan man skär skall man få ut bladet och hur man än vänder och vrider på sakfrågan så är Victorinox rätt omoderna. De är slip joints, det vill säga saknar lås samt kräver en nagelskåra för att få ut blad och verktyg. Särskilt påtagligt blir det för mig som är nagelbitare och därmed inte förfogar över något att nyttja för att öppna mitt verktyg. Tacknämligt nog sticker det ut mycket blad ändå för att jag med nypan skall kunna få ut det.

Motståndet är som vanligt med knivar från alplandet, perfekt. Förutom klockor är de här knivarna en av orsakerna till att man talar om schweizisk precision. Det är bara att öppna respektive stänga den här kniven så både känner du och hör varför det epitetet uppkommit. 

Verktyg och funktioner

Cadet tillhör det tvåradiga gardet av knivar i Victorinox sortiment. Här är de dessutom extra tunna då man valt att utgå från tunnare bladgods än i de större modellerna. Totalt hamnar man som sagt på väsentligt under en centimeter i total tjocklek. Som alla Alox-knivar saknar Cadet de tillbehör som annars återfinns i plastsidorna som tandpetare och pincett. Det ger ett rent utseende samt gör att alla verktyg fälls ut från samma sida.

Det här är hela bestyckningen redo för en bredsida

De åtta funktionerna är fördelade på fyra olika verktyg. Därtill räknas nyckelringshållaren som en funktion av Victorinox. Inalles blir det således nio funktioner räknat på det viset. Knivbladet är som på nästan alla Victorinoxknivar* själva huvudredskapet. På god andraplats hittas förstås öppnarna som även dubblerar som skruvmejslar. Den stora mejseln, som för övrigt har samma mått som på storebror, går även att använda till en rad alternativa användningsområden. De som kommer närmast till hands är till exmpel som skrapa eller ett mycket litet bräckjärn för häftklammer, möbelstift, märlor och liknande. Öppnaren som hör till den mejseln är den mycket effektiva kapsylöppnaren. Troligtvis den bästa på marknaden som sitter på ett multiverktyg.  

Den stora flatmejseln har som vanligt halvvägsstopp vilket gör att man kan vinkla handtaget för mer kraft. Den är också mycket användbar
som skrapa eller litet bräckjärn

På motsatt sida hittas fortfarande en konservöppnare. En funktion som jag tror kommer att försvinna med tiden. Dels används inte konserver i samma utsträckning längre och dels kan de flesta idag öppnas på annat vis. Men den som finns är mycket effektiv och när man behöver en dylik är oftast behovet stort. Den mindre skruvmejseln som avslutar verktyget är däremot mycket mer ofta använd av mig personligen. Den fungerar nämligen även utmärkt till stjärn/Phillips-skruvar också. 

Den mindre flatmejseln går även att använda till annat

När det visade sig att man kunde fila annat än naglarna
blev jag mer vänligt inställd till filen

Det sista verktyget Cadet är utrustad med är en kombinerad nagelfil/nagelpetare. Något som för mig närmast kan räknas som ett hån, ett uppsträckt långfinger. Men efter att ha börjat använda den här lilla rackaren till kniv så har jag upptäckt att likt alla andra verktyg på Victorinox-knivar så har de alternativa användingsområden. Det är endast fantasin som sätter gränserna. I det här fallet har jag kommit på att de kan användas för att fila till både plast och till och med G10 om så behövs. Det samt att spetsen faktiskt kan avändas på mycket små stjärnskruvar. 

Slutsats

Honnörsordet för dagen är "minimalism". Victorinox Cadet Alox är en personifikation i knivhamn av det uttrycket. Eller åtminstone bland multifunktionsverktyg. Handtaget i sig själva andas enkelhet och materialet har en självklarhet i hand. Det ger bra fäste, ser bra trevligt ut och är hållbart. Det fungerar helt enkelt. Samma sak gäller för själva bestyckningen av det här multiverktyget. Det har det mesta av det man behöver och det är inte mycket i vardagen som den här lilla kniven inte klarar av. 

Visst finns återkommande teman när det gäller invändningar mot Victorinox. Stålet är enkelt och så verkar det förbli. De kan vara något svåra att öppna utan tillgång till naglar och de flesta modeller saknar clip.  

Men i gengäld kan invändas att de är mycket prisvärda. Cadet Alox kostar i Sverige runt 375 kr. För de pengarna får du en anmärkningsvärd byggkvalitet. Ta gärna en slipjoint från ett känt märke som Spyderco eller Benchmade och placerad den sida vid sida med en Cadet och jämför. Det lär bli rätt  jämnt skägg och på vissa områden vinner Victorinox. De kan sin sak helt enkelt. Det finns en orsak till att de är världens största fällknivstillverkare. 

Och avsaknaden av clip och annat som sticker ut möjliggör det här extremt kompakta formatet och vikten på under ett halvt hekto. Det gör att det inte är några som helst problem att kasta in den här kniven i vilken ficka som helst och glömma bort att den finns där till du behöver den, som det brukar heta.    

Cadet är den stora lilla verktygslådan från Victorinox

I formatet finns ytterligare ett par styrkor inbakade. En är hur pass bra den här kniven skär i relation till yttermåtten vilket överraskar. En annan styrka är hur acceptabel en sådan här kniv är i diverse sociala sammanhang. Med sitt klassiska utseende och lilla blad skrämmer den inte folk. Tvärtom väcker logotypen ofta igenkännande leenden. 

Konkurrens finns förstås och ett avvägande som alltid måste göras är huruvida man vill utgå från ett multiverktyg byggt kring en tång eller en kniv försedd med kompletterande verktyg. I den här klassen tycker jag frågan är enklare att besvara än i de större storlekarna då en så här liten tång i praktiken inte är mycket att ha. Antalet funktioner i relation till storlek och vikt hos Cadet är svårslagen.  

Sedan finns förstås andra Victorinox-knivar. En nära släkting till Cadet är "Recruit". I den har filen ersatts av ett knivblad precis som på den ursprungliga Cadet-modellen. Därutöver har den de vanliga tilläggen som följer med cellidor-sidorna i form av tandpetare och pincett. 

Med Cadet fås istället en tunnare profil, bättre fäste, mer slitstark yta och i mitt tycke snyggare och mer klassiskt utseende. Kopplat till ordet klassisk är även att det ett möjligt samlarobjekt trots att det är ett rent verktyg. De många färgalternativen och årsknivar utgör grunden för det. 

Victorinox Cadet är ett måste för den knivintresserade och för alla andra

Utan att överdriva allt för mycket så är en Cadet ett måste för varje knivsamlare. Och om inte just den här modellen så en eller flera andra Victorinox. Eller förresten det gäller om du inte är ett dugg intresserad av knivar heller för den delen. De här små multiverktygen har verkligen mejslat ut sin nisch och i den är det inte  många som ens är i närheten av kvalitén och den prisvärdhet de erbjuder. 

Specifikation Victorinox 0.2601.26 Cadet Alox

Längd: 84 mm
Höjd: 23 mm
Bredd: 8 mm
Vikt: 46 g
Handtag: Alox
Lås: inget, slipjoint

4 verktyg, 9 funktioner:

• Knivblad
• Konservöppnare
• Liten flatmejsel, 3 mm
• Kapsylöppnare
• Stor flatmejsel, 6 mm
• Vajerskalare
• Nagelfil
• Nagelrengörare
• Nyckelringsfäste

/ John

* Det finns faktiskt Victorinoxverktyg utan knivblad

Nya knivar - Victorinox Alox X2

Ibland kommer de i par knivarna! Det gjorde de i det här fallet. Två gånger Victorinox, dubbelt upp vad gäller Alox och två gånger samma storlek som en Pioneer. Fast det här är mer kusiner till den modellen. Formatet är snarare detsamma som en Pioneer X. Det innebär en treradig kniv med aluminiumskollor som mäter 93 mm hopfälld. Så tittar man hastigt kan man få för sig att det är vad det är. 

Men bestyckningen skiljer dem åt annars skullde det ju vara samma modell. Så några små men distinktiva skillnader föreligger och de gör dem till Farmer Alox och Swiss Army 7. 

Victorinox Farmer Alox

Victorinox Swiss Army 7

Om vi börjar med modellen Farmer så här det egentligen en Pioneer med en såg. Det är vad den utnyttjar den tredje raden till. Annars återfinns de vanliga öppnarna och mejslarna jämte prylen/brotschen vi vant oss vid. Det är också vad som skiljer den åt från Pioneer X som istället för såg är utrustad med en sax. Sen för att förvirra oss konsumenter finns även Farmer numera med tillägget "X" för sax. 

Swiss Army 7 har två distinkta skillnader som gör att jag nästan gillar den bäst av alla tre. För det första något som syns på utsidan och det är att den här modellen saknar fångline/nyckelringsfäste. Det gör den väsentligt skönare i hand. Den andra skillnaden återfinns i det faktum att man ersatt konservöppnaren med ytterligare ett knivblad, ett beskärarblad eller "pruner". Ett litet hawkbill-blad helt enkelt. 

Antalet konserver jag öppnar är obefintligt och om jag nu nödvändigtvis släpar med mig något sådant ut i skogen kan jag byta kniv den dagen. Av det skälet föredrar jag det lilla men effektiva bladet istället. 

/ J - dubblerar


#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 208 X

Coolt namn har den också den här kniven från Victorinox. Den är inte bara snygg att se på. Smaka på Pioneer X och känn hur det ligger i munnen. Jo jo, de kan få till det ibland, schweizarna. 

"Coffee X"

Kniven är en treradig rackare i Pioneer-serien. Bestyckningen är förutom det stora knivbladet,  en kapsylöppnaer med stor spårmejsel och vajerböjare, konservöppnare med mindre spårmejsel, pryl samt en rejäl fjäderbelastad sax. Allt förpackat i snygg Alox-kostym. Alox är Victorinox benämning på sina aluminiumhandtag och är en förkortning för aluminiumoxid helt enkelt. 

Förresten, saxen kan man trimma mustaschen med om så tarvas kan jag låta meddela. 

/ J - för dagen stilist

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Victorinox Hunter Pro M Alox

-  stor tillverkare satsar på stor fällkniv

Modellen Hunter Pro från Victorinox finns i ett flertal olika varianter och den första utgåvan kom redan för sex år sedan. Det var då ett stort steg för Victorinox som i och med modellen breddade sortimentet från att enbart baseras på köksknivar och multifunktionsknivar till att även omfatta den här typen av mer konventionella fällknivar. Visst har de även tidigare haft enbladade fällknivar i katalogen som Army 1, Bantam och Excelsior. Men de  bygger alla på samma grund som multifunktionsknivarna. 

Satsningen fick blandad kritik. Mycket tror jag beror på att många testade dem som rena EDC-knivar och det var de inte särskilt lämpade för. Något som redan namnet skvallrar om i och för sig men det har aldrig hindrat en "YouTuber". De kunde fås både med nylon, gummi och trähandtag och för att passa bättre för friluftsliv så var de försedda med rejält grova handtag. 

Victorinox Hunter Pro M Alox

Därefter var det dags för ytterligare ett steg i utvecklingen av Hunter Pro då den i slutet av 2018, början av 2019 kom med tillägget Alox. Alox står för aluminiumskollor och är vad den här kniven har. Men även det här utförandet finns i två versioner. En tvåhandsöppnad som därmed trots formatet och låset är gångbar på den viktiga tyska marknaden och så den här enhandsöppnade utgåvan. De är omöjliga att blanda ihop då den tvåhandsöppnade kniven är klarröd.

Förutom att knivens handtag fick en överhalning så utrustades den även med clip. Därmed stod det klart att man satsade på den luckruativa (amerikanska) EDC-marknaden där det är mer av ett måste än i Europa. 

En för att vara Victorinox riktigt brutal kniv, sett till storlek

Det avspeglar sig även i hur man väljer att presentera kniven i katalogen då man säger att Hunter Pro Alox är "perfect for everyday adventure in the great outdoors or in the city" samt att den är "built for discovery and wanderlust, the latest incarnation of the Hunter Pro adds sophistication and slick looks into the mix". Vad som sägs är med andra ord att eftergifter gjorts för utseendets skull samt att man även siktar vardagsbruk jämte friluftsliv och jakt. En EDC-kniv således. Frågan är om man lyckats med det förvandlingsnumret?

Twitterversion: Victorinox satsar stort med Hunter Pro M Alox

Blad

Det här bladet är olikt det mesta du sett på en kniv märkt Victorinox. Det är till att börja med större än något annat de gjort. Det rekordet hölls tidigare av Rangerknivarna som ståtar med 95 mm blad. Den här kniven har ett som är över en decimeter långt, närmare bestämt 101 mm. Grovleken drar också åt det bastana hållet med tre millimeter.

Både mått och form känns väl valda med tanke på knivens originalnamn Hunter men har fått leva kvar även i den här inkarnationen. Formen är Victorinox traditionaella spearpoint där särskilt vikt lagts vid ett par detaljer. En är att se till att spetsen befinner sig tämligen långt ned och är lätt att täcka med ett finger. Något som förstås kan vara till hjälp då man tar ur vilt. En annan är den långa buk som den lätt svängda eggen utgör. Den är emellertid långt ifrån ett flåblad som synes. För att göra det starka bladet något spetsigare har det en mindre falskegg. 

Formen känns igen från andra Victorinoxknivar men storleken och ytbehandlingen är ovanlig i sammanhanget

Finishen på bladet är jag inte helt vän med. Victorinox har frångått sin sedvanliga spegelpolering till förmån för en grå blästrad yta. Utförandet får godkänt men inte mer. Jag tycker ytan ser lite billig ut. Den kan bero på att bladet är just det. Stålvalet är nämligen ett av den här knivens sorgebarn. De borde ha valt något ett snäpp upp i hierarkin. Nu är det Victorinox vanliga stål från 1.4419-gruppen, ett X38CrMo14 som ungefär motsvarar AISI 420 som är aktuellt. Nu har de likt Buck mycket erfarenhet av härdning och värmebehandling av det här stålet men det räcker ändå inte hur långt som helst. Särskilt inte i relation till konkurrenterna.

Förutom att stålet är enkelt har man valt att av någon outgrundlig anledning göra bladet extremt starkt genom att förse det med en mycket låg sabelslipning. Det är ingen scandi grind det handlar om heller utan en rejäl primäregg avlöser slipfasen. För friluftsbruk och för all del för jakt kan jag se att det fungerar men för mer allroundbetonade uppgifter är det inte optimalt. 

Jag är ingen vän av ytbehandlingen och stålet får knappt godkänt

Utan tvekan hande Hunter Pro M tjänat på att få den för Victorinox mer standardiserade fulla flatslipningen.

Den egg som finns från fabrik upplevs av mig som en smula märklig. Egentligen är det inget fel på den men den upplevs inte som särskilt vass trots att den faktiskt rakar hår. Den är också jämn och symmetrisk som sig bör. Anledningen till den speciella känslan är nog att den är så tvär. Den är uppenbart slipad för att vara stadig och stabil snarare än att skära med lätthet. Frågan är varför på en kniv som inte enbart riktar sig till friluftsliv längre?

Inte ens där är den optimal för övrigt. Den fungerar på trä  men är långt ifrån att vara någon täljkniv och ett flertal jämförbara knivar slår den på fingrarna. Detsamma gäller mer "EDC-orienterade" uppgifter som att skära kartong och papp. Den tvära eggen bjuder då på motstånd. Det går förstås men även här är eggvinkeln och slipfasen långt ifrån perfekt.

Sammantaget så kan sägas att den skär som en duglig kniv bör göra men inte dirket briljerar på något område. 

Handtag

Materialet i handtaget känns igen från de knivar som ingår i Pioneer-serien. Det är Victorinox version av aluminum som de kallar för Alox. Det är en förkortning som står för aluminiumoxid helt enkelt. Den lättrade ytan ger fäste utan att var för sträv och i mitt tycke är den även trevlig att se på.

Sidorna är fästa utanpå en ram i massivt stål. Den är inte lättad på något vis. Det bidrar till knivens påtagliga vikt. Hunter Pro väger in på 186 gram. Det är faktiskt närmare 20 gram mer än ursprungsversionerna som har lättare material i skollorna.  

Aluminiumhandtaget är mycket bekvämt att både hålla i och arbeta med

Dock är den här versionen faktiskt tunnare än vad åtminstone jag trodde när jag först såg den på bild. Tidigare uppfattning grundades på att jag fått för mig att den hade samma yttermått som originalverionen. Med tanke på vikten är jag tacksom för att så inte är fallet. Som det är nu mäter kniven 11 mm över ryggen vilket är riktigt tunt för en kniv av den här storleken.

Hunter Pro är riktigt tunn i Alox-utförande

Fästpunkt för fånglinehål finns. Ett som sticker ut onödigt mycket. Kniven levereras även med ett styck flätad snodd för dem som vill ta av clipet och fiska upp den ur fickan på det viset istället. Men jag kan avslöja att det här inte är en kniv jag vill ha löst i byxfickan. Möjligen i en jacka i mycket kraftigt tyg. 

Komfort och ergonomi i samtliga grepp är utmärkt

Handtaget på en här kniven är extremt rymligt. Det gör att kniven kommer undan med något jag vanligen inte är någon anhängare av, individuella fördjupningar för fingrarna. Men här är de stora men även rundade nog för att passa även mindre händer. Sammantaget är det här en rusktigt ergonomisk kniv. Trots det finner jag att när jag t ex täljer, särskilt i lite hårdare trä, vill handen krypa framåt med ett finger över fingerskyddet för att få mer kraft.

Öppning och lås

Det här är inte Victorinox första enhandsöppnade kniv men de hoppade på det tåget sent varpå följer att de inte har särskilt många av den sorten i katalogen. Hålet som gjorts för ändamålet är rejält stort, lagom fasat och utmärkt placerat för lätt åtkomst. Faktum är att det är ett av de bättre jag använt utöver det runda originalet från Spyderco.

Det ovala hålet fungerar utmärkt

Lika imponerande är emellertid inte gången. Faktum är att den här kniven är en aning seg att öppna. Den glider men det är en rörelse med rätt mycket friktion. Det kommer sig av två saker. Den ena är att pivotniten är rätt hårt slagen och det måste den vara eftersom den här kniven inte med lätthet kan justeras som de flesta andra moderna knivar kan. Det andra är att man valt att bygga den här kniven helt utan lager! Det vill säga inte ens det minsa lilla glidlager i brons står att finna mellan blad och ram. Hunter Pro är med andra ord byggd på samma vis som alla Victorinox slipjoints.

Det finns dock en fördel med det förfarandet. Det ökar kontaktytan mellan blad och handtag markant vilket ger ett stabilare blad i sidled. Ytterligare ett argument kanske kan vara att det minskar risken för grus och smuts att krypa in mellan blad och handtag.

Direkt ur kartong är Hunter pro mycket stabil och saknar helt glapp eller spel vare sig i blad eller lås. 

Hunter Pro M har ett back lock

Låset är ett annat något oprövat kort för Victorinox. Lås har de haft förut, allt från sidomonterade lås som på Rucksack till liner locks på Sentinel. Men back locks har de inte laborerat med tidigare. Den här varianten fungerar väl även om känslan faktiskt påminner om ett mellanting mellan en slipjoint och en back lock.

Själva låsfunktionen är dock stabil och låset är lätt att släppa. Mycket tack vare att låsklacken inte behöver mycket rörelse för att frigöras. Eller, förresten helt lätt är det inte för fjädern är stark och bjuder motstånd. 

Att bära

Pro Hunter är en mycket stor kniv. Det är ett faktum som inte går att dölja. Den är lång, tung och tämligen hög. Längden på handtaget är hela 13,6 cm även om ca 6 mm av det är fånglinehålets fel. Bredden är i sammanhanget relativt tunna 1,1 cm och höjden hopfälld strax över fyra centimeter mätt över knölen och strax under på resten. Vikten är dock det som sticker ut mest då den väger in på hela 186 g. 

Victorinox Hunter Pro Alox är en tung rackare som dock räddas något av att den är tunn

Aloxmaterialet gör att kniven lätt glider på plats när den skall stoppas undan och på samma vis är det lätt att dra kniven. Vinkeln på clipet gör även att den hänger bra i fickan långt bak längs med sömmen. Kanter och hörn är bortsett från fånglinehålet mycket mjukt rundade. Det gör att kniven inte skrämmer bort en hand från övriga prylar i fickan.

Ett clip med god funktion samt ett par nackdelar

Clipet är delvis suveränt. Eller snarare är funktionen utmärkt men det är mycket synligt där det sitter och det är också mycket tunt så risken finns att det böjer sig om man fastnar i något.

Det som gör det till ett bra clip är dels spänsten som är väl avvägd så kniven både hålls på plats och är lätt åtkomlig. Men dess främsta förtjänst är att det är närmast omöjligt att känna i hand. Orsaken är en kombination av ett lätt krökt handtag och att clipet både sitter långt ned och har en rundad böj baktill vid fästet. Sedan är själva materialet som sagt tunt och handtaget långt vilket gör att bakänden på clipet oftast hamnar utanför min hand när jag håller i kniven.

En nackdel med hur det är fäst, genom friktion i en ficka i ramen, är att det inte kan flyttas men väl avlägsas. Det senare kräver dock en del våld. 

Sammanfattningsvis

Med tillägget Alox adderat till modellen Hunter Pro bryter Victorinox delvis ny mark igen. Vad de markerade genom att göra modellen slankare, stilisera utseendet och förse den med clip var att den inte enbart riktade sig till skogsmullar och jägare längre. Istället vill man ta upp kampen med andra större EDC-knivar på marknaden. Eller åtminstone erbjuda något för dem som söker en sådan försedd med en korslogga.    

Det märks emellertid att de inte är helt på mammas gata och att marknaden man siktade på främst var den amerikanska. Men här undrar jag om man inte möjligen gjort några felbedömningar från Victorinox sida. Det utan att känna till något om försäljningssiffor bör tilläggas. En gäller storleken. Det här är faktiskt en ruskigt stor kniv! Visst, allt är större i amerika men det medför att den inte är laglig överallt i världen samt att den inte tilltalar alla som EDC-alternativ i vilket fall. Inte ens i USA. Särskilt inte som vikten raskt närmar sig två hekto. Sedan är konstruktionen något föråldrad med sin massiva ram och nitade konstruktion. Det medför att kniven vare sig kan justeras* eller demonteras. Egenskaper som ofta efterfrågas eller till och med tas för givna hos moderna fällknivar.

Något annat som ligger den här kniven i fatet är valet av bladstål. I en tid när stålfetishismen knappt vet några gränser är stål i 420-klassen att betrakta som mycket mycket enkla. Nu skall till Victorinox försvar sägas att de säljer mest knivar i världen och de är alla utrustade med liknande stål så uppenbarligen inte bara går det utan därtill bra. Den inbitne Victorinoxkunden är inte lika trendmedveten på just det området som den genomsnittlige kniventusiasten tycks det. Eller så är vederbörande skandinav. Traditionellt har vi inte sålt lika många knivar baserat på teoretisk prestanda här uppe i norr. Något som förresten gäller stora delar av Europa när jag tänker efter så jag får nog revidera det påståendet. 

En stor och rejäl kniv som jag trots att den påstås vara för EDC-bruk helst använder i skogen

Jag kunde tyvärr konstatera att hos mitt exemplar lyste den sedvanliga schweiziska precisionen något med sin frånvaro. Ett par småmissar kunde noteras som att eggen faktiskt inte var särskilt vass eller snarare väldigt robust slipad och att bladet inte är helt centrerat. Men det är småmissar och på det hela taget ger kniven ett gediget och välbyggt intryck. Något annat hade gjort mig besviken. Jag har positiva fördomar om Schweiz därvidlag.

Mycket av den goda känslan härstammar från stabilitet. Vikt kan vara enbart av ondo men här bidrar det till att göra att kniven känns pålitig. Särskilt som den är tämligen balanserad.

Men knivens främsta egenskap är att den ståtar med en synnerligen sympatisk ergonomi. Den är förbaskat skön att hålla i och arbeta med helt enkelt. Sedan är den snygg även om utseendet kan vara en smula polariserande misstänker jag. Det som kunde höjt det ytterligare ett snäppp i mina ögon är om man valt en annan finish på bladet. 

Victorinox Hunter Pro i sin senaste utgåva är en snygg kniv

Till syvende og sidst tror jag att Hunter Pro M Alox är en kniv för den redan bitne eller till och med inbitne. Den som gillar sina schweizerknivar men vill ha något mer substantiellt. Den som vill komplettera sina små multiverktyg med en rejäl fällkniv. Sen tror jag också att de kan sälja en hel del på namnet. Victorinox är trots allt världens överlägset största fällknivsmärke och ett av de mest kända varumärken som finns överhuvudtaget. Det finns en anledning till det.  

Specifikation:

Längd utfälld: 237 mm

Längd hopfälld: 136 mm

Vikt: 186 g

Bladlängd: 101 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: X38CrMo14

Handtag: Alox, aluminium på stålram

Lås: back lock

Producerad av: Victorinox, tillverkad i Schweiz

/ J - testar ovanlig schweizerkniv

* En sanning med modifikation. Nitade knivar kan justeras genom att man med varsamhet knackar på niten med en hammare om glapp uppstått.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LVIII

- fredag den trettonde

Nu är jag inte vidskeplig per se men trot det har jag minsann ett turhalsband runt nacken som jag inte kan vara utan. Får man tro de mer skrockfulla så är inte dagens datum att leka med. Fredag den trettonde. Nu gäller det att vara beredd, på allt! Det stormar i mitt liv, i småland och i världen. Det är bra lite olika dignitet på vädersystemen. Om man nu kan kalla corona, förlåt Covid-19, för ett vädersystem. Mindre roligt är det i alla fall. Jag har lite kontakt med ett par personer i Italien och där är det lätt att hålla sig för skratt.

Så illa är det ju inte här och saker och ting har sin gilla gång. Som att jag presenterar en fredags-edc. Det gäller ju att vara beredd. På vad? Livet!

Fredags-EDC

Knivarna är legio idag eller åtminstone fyra stycken. Det råkade bli så. Först de eminenta Al Mar Eagle UL Ti och QSP Penguin. Två riktigt bra fickknivar är mina första intryck. De återfinns för övrigt just där, i byxfickorna. Sedan den likaledes sympatiska Victorinox Pioneer X som huserar i en jackficka . På nyckelknippan återfinns numera en Al Mar Stinger.

Lyser upp tillvaron gör min Olight Baton S1 Mini och på nyckelknippan återfinns min lilla no name nödlampa som nu håller på att få slut på batteri. Olyckligtvis är batterierna troligen dyrare än lampan. Och apropå batterier medförs en powerbank i händelse av telefonstrejk.

Om jag i ren panik behöver författa ett poem så kan jag sträcka mig efter en penna som aldrig lär gå sönder. En Fenix T5Ti Halberd. 

Utöver det en plånbok som förvisso inte innehåller några pengar. Hör ni det alla potentiella rånare? INGA pengar.

Sköt om er go' vänner. Undvik virus, stormar och att sätta krokben för er själva.

/ J - oförberedd

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Victorinox Hunter Pro

Och störst av dem alla är Hunter Pro. Den tredje av mina nya knivar från Victorinox är också störst. Inte bara störst av de jag äger utan av alla som Victorinox tillverkar. Eller ja det är en sanning med modifikation eftersom de nyligen faktiskt släppt en fastbladare. Samt att de har en ruskig massa köksknivar i katalogen. Något som inte sällan glöms bort. 

Men av fällknivarna är den här störst. Sett till antalet verktyg är förstås Swisschamp regent men i övriga mått har den inte mycket att matcha den här med.

Fysiska mått dominerades tidigare av 111 mm klassen med modeller som Soldier Knife 08, Hunter, Alpineer och Forester. Därefter kom en ännu större klass i och med Ranger som mäter hela 130 mm  hopfälld.

Därefter trumfades den med den här som är 136 mm lång.

Victorinox Hunter Pro M Alox

Inte bara är Hunter Pro störst utan den visade också vägen mot en annan typ av knivar för Victorinox som företag. De hade redan tidigare kompletterat sortimentet med större knivar som sagt. Och redan min gamla Rucksack har ett lås så inte heller det är helt nytt för dem även om det tillhör undantagen. 

Men att göra en enbladig kniv i det här formatet är tämligen nytt. Särskilt som den här versionen är både enhandsöppnad och är försedd med clip. Även om det kanske kan ses som en utveckling från tidigare enbladiga knivar som Swiss Army 1 och de större Sentinel och Sentinel One-Hand. 

Hur som haver, spännande är det i alla fall och det skall bli intressant att se hur den här kniven står sig i den allmänna konkurrensen. Recension kommer var så säkra!

/ J - bestiger berg

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Victorinox Pioneer X

I vågen av för mig nya knivar från Victorinox följde även den här med, en Pioneer X.  Det är en något utökad version av grundmodellen i serien. 

När det gäller de korsförsedda knivarna från det lilla alplandet så brukar de kategoriseras utifrån ett par kriterier. Ett är mått och då talar vi om längd mätt i hopfällt läge. Den här sorteras till 93 mm knivarna. Ett annat är handtagsmaterial. Det vanligaste för Schweizerknivar är plast men även trä är ett alternativ numera och sen finns den här Alox-serien med sidor i aluminium. Det tredje kriteriet är hur många rader verktyg de har. I det här fallet är tre. 

Således är Pioneer X en 93 mm treradig Alox-kniv.

Victorinox Pioneer X

Det är där den skiljer sig från sin snäppet enklare kusin Pioneer. Tillägget "X" ger en extra rad vilket erbjuder möjliget att stoppa in en sax också. Just den här saxen är tämligen kraftig och tillverkad med sedvanlig schweizisk precision. I och med det tycker jag den är riktigt användbar. Hur mycket det än bär mig emot att erkännad det finns det situationer där en sax är bättre än ett kniblad. 

Jag kommer att återkomma med en recension av den här klassiska skönheten vid senare tillfälle!

/ J - med berg i blick

#knivesandbikes  #knivigtvarre #victorinox #victorinoxsweden

Fredags-EDC LI

Pennan är mäktigare än svärdet sägs det. I alla fall om det är en "tactical pen" som den här och man hugger någon i ögat med den. Skämt åsido, jag ämnar skriva saker idag. Dock inte så mycket analogt utan det blir nog mer hamrande på tangentbordet är jag rädd. Jag ristar mina digitala runor: 1 0 11 0 0 1 1 1 0. 

"Pennan är mäktigare än..."

Idag är bestyckningen lätt minimalistisk. En mycket liten kniv som mest bärs för att den har en miniatyrsax som ibland nyttjas. Jag talar förstås om Victorinox Classic. Här i alox-utförande. Den större kniven är en riktigt trevlig liten pjäs från QSP. Modellen heter Puffin och har handtag av titan med sida av kolfiber. Bladstålet är S35VN och det tvåhandsöppnade bladet löper på keramiska lager. 

Pennan är den alltsom oftast avporträtterade T5Ti Halberd från Fenix. Det är min bästa penna av det här slaget. 

Med det sagt vill jag önska er alla en ruskigt god fredag!!

/ J -fredagar sig

Ny kniv - allt är inte guld som glimmar

Det är inte bara guld som glimmar utan även begränsade upplagor av Victorinox synes det mig. Åtminstone årets upplaga som ståtar med någon slags guld/champagne-färg.

Min knivsamling/hög* led en allvarlig brist då vissa grundläggande modeller från ostarnas och klockornas alpland saknades. Visst, jag har ett par Classic som sig bör och i det större formatet en sliten Rucksack och sedan en tid tillbaka en mycket använd enradig Swiss Army 2 även känd som Pioneer Pruner. Därutöver är det mer tunnsått med korsdekorerade knivar.

Bland "måsten" inte minst för knivtoken återfinns modeller som Cadet och Pioneer. Vilken skall man då välja som första alternativ av de två? Cadet är mindre och tunnare och så skiljer ett verktyg dem emellan. I det här fallet är det dock helt avgörande för valet. Nagelfilen på en Cadet, vad tusan skall en nagelbitare med den till? Istället hittas på Pioneer en rejäl pryl för att göra hål i saker. Det är mycket mer min stil.

Jag gillar det, att stansa hål.  

Min första Victorinox Pioneer är således specialutgåvan för 2019

När så en sådan modell dyker upp på rea är det svårt att bärga sig. Särskilt som det här är en representant för årsknivarna som Victorinox släpper sedan, 2015 tror jag det är. Det gäller modellerna Classic, Cadet och Pioneer. Utmärkande för dem är att de har en färgnyans som skiljer dem från de ordinarie Alox-modellerna. Färgen eller snarare kulören för i år är champagneguld. Om det är favoriten vet jag inte men det är i alla fall orginellt.

Trots att det är "gjort" så ämnar jag recensera den ändå. Jag är mannen som aldrig är först med det senaste!

/ J - letar kattguld

* juryn överlägger fortfarande om vilken som är den korrekta benämningen

Knivrecension Victorinox Pioneer Pruner

-  en ostkniv?

Här går skam på torra land! Jag insåg plötsligt att det inte recenserats eller presenterats någon kniv från världens överlägset mest populära knivmärke här på bloggen. Ett missförhållande som behöver åtgärdas snarast.

Multifunktionsknivar är nog mest kända som "SAKs" eller Schweiziska arméknivar för gemene man. Ni vet de där röda med korset på från landet med alla ostar, chokladen, klockorna och de höga bergen som jänkarna förväxlar med oss. Att företaget Victorinox blivit synonyma med begreppet kanske inte är så konstigt då de är världens största tillverkare av fällknivar. Lägg därtill ett brett sortiment av andra produkter.

I knivkretsar verkar konsensus råda kring att modellen man "skall" ha är Victorinox Cadet. Den har en kombination av tåligt aluminumhandtag, gott urval av verktyg och en förmåga att försvinna i fickan. Icke att förglömma i sammanhanget är att de kommer ut i begränsade upplagor varje år vilket gör dem väl lämpade som samlarobjekt. Själv menar jag nog att Soldier är en bättre modell.

Victorinox Pioneer Pruner även känd som Swiss Army 2

Idag skall vi emellertid ta en noggrannare titt på en helt annan och mycket ovanligare modell från Victorinox. En kniv som tillhör en mer sällsynt kategori då den är tämligen lång och endast har ett lager. Den saknar även extra finesser utöver de två knivbladen som därtill delar fjäder.

Den är liksom Cadet en alox-modell och har därmed skollor i aluminium. Modellen kallas för Pioneer Pruner eller ibland Swiss Army 2. Kärt barn har många namn sägs det och i det här fallet beror det på vilken marknad den släppts och när. Under vissa tider har den endast funnits med modellbeteckning*. För att undvika missförstånd väljer jag att kalla den här Swiss Army 2 då det nu för nuvarande finns en annan Pruner i sortimentet som är mer dedikerad då den är en något större enbladig kniv med ett mejselslipat beskärningsblad. Med andra ord helt inriktad på trädgårdsarbete. 

Blad

Huvudbladet på Swiss Army 2 är 70 mm långt och sekundärbladet 37 mm. Godstjockleken är vid basen 2,8 respektive 1,7 mm. De smalnar dock av mot spetsen till.

Stålet i Victorinox knivar är inte mycket att orda om. De anger inte ens kompositionen på hemsidan längre men det rör sig om X55CrMo14 eller 1.4110 enligt DIN-standard. Det är enkelt, går att slipa riktigt vasst, rostar svårligen men är förbaskat mjukt. Fördelen är uppenbar, kniven är lätt att slipa om. Nackdelen är lika tydlig - det behövs och det tämligen frekvent.  

De två bladen som är knivens enda verktyg

Formen på bladen är sinsemellan mycket olika. Det större har Victorinox klassiska slanka droppoint med full flatslipning och liten buk. Det senare bidrar till att det nästan ser ut som en spearpoint.

Det som utmärker kniven och gett dess smeknamn är emellertid sekundärbladet. Det har en distinkt "hawkbill"-form vilken också kallas för "pruner". Ett blad specialiserat för arbete med bl a fruktträd från början. Formen gör att det går att få mycket kraft i skäret utan att slinta. Ämnet glider in mot eggen istället för av den när man drar kniven mot sig. Det är särskilt viktigt när man vill ha kontroll på skären trots att man tar i. Som när man skär av en kvist eller gren och inte vill skada saker runt omkring. En situation som förstås är typisk om man beskär en buske eller ett träd.  

Ett klassiskt blad för beskärning av växter. Även mycket användbart för förpackningsöppning

Fördelen med den klassiska formen på huvudbladet är att den fungerar till det mesta. Den lilla buken gör att den inte känns helt onaturlig mot flata ytor som skärbrädor eller en planka. Det tunna och flatslipade bladet skär genom de flesta material  med lätthet, även ost. Det fungerar även relativt väl när eggen förlorat sin intiala skärpa. Och det är bra eftersom det är något det gör relativt kvickt. Det är emellertid lätt att strigla eller bryna upp eggen eftersom stålet är mjukt men förr eller senare behöver man slipa om bladet. En kompromiss helt enkelt.

Formen på huvudbladet känns igen från snart sagt varje Victorinox

Spetsen är även den effektiv. Det som bidrar till det är att bladgodset är kraftigt avsmalnande från basen ut mot spetsen till. Förklaringen till varför är enkel, annars hade inte det andra bladet fått plats i handtaget. Av samma skäl är de två bladen inte centrerade. Något som annars är närmast religiöst i fällknivskretsar. I det här fallet är det för att bladen inte skall skava mot varandra.

Sekundärbladets form har sina bestämda fördelar. Att det är kort gör att det går få bra kraft nära greppet och den negativa kurvan på eggen biter bra precis som det är tänkt. Den nedåtvinklade spetsen i kombination med det lilla formatet gör förstås den här kniven till en eminent paketöppnare om det nu inte finns några päronträd i närheten.  

Handtag

Swiss Army 2 tillhör det övre skiktet när det gäller storlek på knivar av den här typen från Victorinox. Åtminstone vad gäller längd.

Vanligen anges storleken efter hur långa knivarna är hopfällda samt hur många lager de har. De kan ha 1-5+ lager. De största knivarna i Vixtorinox sortiment är numera enbladiga enhandsöppnade knivar inriktade mot jakt. Därunder finns större multifunktionsknivar som t ex "Rucksack/Forester" som mäter 111 mm. Den här kniven är 93 mm lång i stängt läge men har endast ett lager vilket tillsammans med handtagsmaterialet gör den väldigt tunn. Under nio millimeter faktiskt.

Mjukt rundat, extremt slankt och tunt därtill

Det vanligaste materialet i skollorna på Schweizerknivar är plast. Men de  har också ett flertal modeller som har något mer exklusiva sidor i aluminium. Aloxmodellerna är förstås lite mer stryktåliga eller snarare så slits de med mer värdighet. Plast åldras inte och får patina på samma sätt som aluminium gör. Hållbarheten anser jag vara densamma. Sen ger faktiskt det rutiga mönstret i aluminiumskollorna en aning fäste vilket är en liten bonus. 

Längden räcker till ett fullt grepp med alla fyra fingrar

Konstruktionen med endast en ryggfjäder och sidor i aluminium gör som sagt kniven mycket slank. Som brukligt är på den här sortens knivar är den nitad och kan därmed inte plockas isär. Att Swiss Army 2 är tunn gör till en början att man nästan drar sig för att attvända den för rejäla snitt. Men faktum är att den är kapabel till det. Den okomplicerade cigarrformen är mjuk i handen och räcker till för att hela handen skall få plats.

Avlånga enkla handtagsformer har den fördelen att det i princip är omöjligt att hålla kniven "fel". Det är faktiskt något jag uppskattar.

Öppning och lås

Som den klassiska slipjoint kniven är öppnas den med två händer och för att underlätta förfarandet finns traditionella nagelskåror i båda bladen. Som nagelbitare är jag måttligt road av den öppningsmetoden. Tacknämligt nog är det lätt att komma åt bladen även utan klor då tillräckligt mycket av dem sticker ut från handtaget.

Öppningsmetod - en skåra för nageln om man har några

När det handlar om traditionella knivar brukar man tala om "walk and talk", det vill säga hur kniven känns och låter när bladet fälls t. Gången i alla Victorinox är tämligen mjuk vilket gäller även här och några distinkta halvvägsstopp har inte kniven även om de finns. Däremot är snäppet när bladen faller på plats ytterst respektabelt. Det är bra kraft i ryggfjädern. 

Ett annat begrepp är "pull" som beskriver motståndet som krävs för att övervinna ryggfjädern och fälla ut bladet. I det här fallet fem till sex på en tiogradig skala. Motståndet är väl avvägt. Tillräckligt mycket för att ge trygghet när bladen är utfällda och svagt nog för att göra dem lätta att fälla ut. Jag har annars skräckexempel på traditionella knivar som kräver redskap för att få ut.

Att bära

Eftersom Pruner är en klassisk fickkniv så finns inget clip eller liknande för att transportera kniven. Den skall bo i en ficka helt enkelt. 

Aluminiumskollorna är mjukt fasade och handtagsformen rundad. Därtill väger Swiss Army 2 under 50 g

Pruner mäter som sagt runt nio centimeter på längden hopfälld vilket  placerar den bland de större knivarna i det här segmentet. Den är emellertid inte mer än 2 cm bred och därtill tunn med sina 8,8 mm. Vikten är ytterst blygsamma 48g. Sammantaget ger det en diskret kniv att bära omkring på även för den som är kräsen. 

Formen är mjuk och cigarrlik och följaktligen är kniven inget du känner i fickan förutom möjligen på längden då. Något den här typen av knivar kan göra är att hamna på tvären i vissa fickor och då märks de faktiskt. Då är det något mindre formatet av Victorinoxknivar som Cadet att föredra. 

Sammanfattningsvis

Det finns flera förklaringar till varför Victorinox är framgångsrika. En av dem är att de har något som inte alla tillverkare av fällknivar lyckas med och det är oklanderlig kvalitetskontroll. Jämnheten i de produkter de framställer är imponerande med tanke på de volymer det handlar om. Du vet alltid vad du får  när du köper en kniv med ett Schweizerkors på. Exempel på misslyckade knivar är få och det är långt emellan dem.

En annan delförklaring är förstås de många valmöjligheterna. Det finns verkligen modeller för de flesta. Mycket har hänt sedan den ursprungliga "Offiziersmesser"från 1800-talet och numera finns till exempel även knivar med lås och enhandsöppning parallellt med de klassiska modellerna. 

Ett utmärkt komplement till en större och stadigare fickkniv

Swiss Army 2 tillhör dock inte dem. Det här är en klassisk fickkniv med tillhörande tvåhandsöppning, nitad konstruktion och avsaknad av lås. Märkligt nog saknar jag ingen av ovanstående finesser. Den här typen av knivar har bevisat sin duglighet under många år och det finns en orsak till att de lever vidare. Det är inte alltid man behöver eller ens vill ha alla finesser som moderna konstruktioner kan erbjuda.

Men det är klart, jag kan inte sticka under stol med att jag ibland saknar ett mer slitstarkt stål. Det märks främst om man faktiskt börjar använda kniven lite mer frekvent. Skär man kartong och dylikt tar det inte lång tid innan kniven tappar skärpan. I gengäld kan man faktiskt hjälpligt bryna kniven på nämnda kartong också. Men att den tappar skärpan är inte hela världen då jag bär den här som komplement till något mer robust. Fördelen stålet har är att det är extremt rosttrögt. En egenskap jag uppskattar hos en kniv som tillbringar mycket tid i varma fickor.

Är det här enbart en kniv för ost? Nej - funktionsmässigt erbjuder den här kniven betydligt mer än  man tror. Ja, så länge man håller sig till att skära saker då eftersom det här inte är ett multiverktyg. De två bladen kompletterar varandra väl och det tunna formatet till trots känns kniven välgjord och faktiskt relativt stabil. Det går att ta i mer än man tror. Men givet att det är en slipjoint är det inget man sticker, bänder eller borrar med och inte heller är det en täljkniv. Sunt förnuft får råda när det gäller användningsområde. 

Swiss Army 2, en SAK med fokus på skärande

Sen måste erkännas att jag inte är någon sann konnessör och därför tycker bättre om alox-versionerna än plastvarianterna på skollor. Det är en rent utseendemässig fråga och kanske en liten taktil men kvalitetsmässigt spelar det nog ingen roll. De åldras med mer värdighet helt enkelt. Min gamla Rucksack har till exempel inte fått patina den är bara repig!

En detalj som är värd att framhålla är att det här trots ett tämligen långt blad är en "snäll" kniv rent utseendemässigt. Det finns inte många som ryggar tillbaks när någon halar fram en "Schweizerkniv". Bland knivar är de troligen de mest socialt accepterade.

Det är bara att konstatera, det är svårt att gå fel med en Victorinox. Det handlar mer om att välja den modell som passar dig!

Specifikation:

Längd utfälld: mm

Längd hopfälld: 93 mm

Vikt: 48 g

Bladlängd: 70, 37  mm

Godstjocklek: 2,8, 1,7 mm

Bladstål: 1.1410

Handtag: aluminium

Lås: inget, slipjoint

Producerad av: Victorinox, tillverkad i Schweiz

/ J - kompletterar

* Före 1982 hette den kort och gott mod 2206.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre