Knivrecension Benchmade 555 "Mini-Griptilian"

- Den perfekta fickkniven del 2

Den eviga jakten på den perfekta fickkniven fortsätter. Eftersom del ett i den här serien behandlade en av de mest kända moderna fällknivsmodellerna, Spyderco Delica, så får del två presentera dess kanske största utmanare för närvarande - Benchmade Mini-Griptilian. Båda knivarna har funnits med ett tag på en annars trendkänslig marknad som översvämmas av nyheter och där företagen tävlar i att pumpa ut nya modeller varje år. Det finns därför all anledning att återkomma med en jämförelse mellan dessa två "små giganter" då likheter men även skillnader finns mellan knivarna. 

För att ge ökade valmöjligheter för kunderna så tillverkar Benchmade sin bästsäljare i ett flertal konfigurationer. Den av Mel Pardue designade Griptilian byggs i två storlekar och finns med två olika bladtyper - "modified sheepsfoot " eller "droppoint", med eller utan hål för tummen, slät egg eller kombination sågtandand/slät, satinfinish eller svart blad och handtaget kan fås i flera olika färger. Allt sammantaget ger många varianter att välja mellan.

Den aktuella kniven, Benchmade Mini-Griptilian, 555HG-YEL

Den version som recenseras här har beteckningen 555HG-YEL vilket innebär att den har "sheepsfoot"-blad i satinfinish är skålslipad och har hål i bladet för enhandsöppning istället för tumknopp. Jag valde den här kombinationen baserat på flera preferenser. Färgen, gul, valdes dels för att jag ville jag ha en kniv som syns om den tappas i t ex ljung eller mossa då kniven kommer att användas under vandring dels för att jag ville ha lite variation i allt det svarta som annars dominerar i min samling. Några av de andra alternativen föll bort tämligen omgående då jag t ex inte  generellt är någon förespråkare av amerikanska tantospetsar, som är en valmöjlighet eller svarta blad. De senare väljer jag oftast bort då det av olika skäl inte faller mig i smaken. Bland annat så har de en tendens att se illa slitna ut efter ett tag även om just Benchmade är kända för att ha relativt hållbar ytbehandling på sina knivar. Sen vill jag inte att alla mina fickknivar ska se ut som militära mordvapen. Sågtandade blad är jag inte heller förtjust i då jag inte ser någon som helst fördel med dem förutom om man skall kapa en oherrans massa rep och dessutom är det fult samt svårare att slipa. Så även de alternativen uteslöts. Hål som öppningsmekanism valdes för att jag tycker det är smidigare att använda än "thumbstuds" särskilt med lite frusna fingrar. 

Griptilian i kycklingdräkt och med "Spydiehål" 

Det 74 mm långa Sheepsfoot-bladet är gjort i 154CM* och har en relativt hög skålslipning. Kniven levererades riktigt vass och behövde därför inte skärpas omgående. Originaleggen rakade hår med lätthet. Tidigare erfarenheter av Benchmade (AFCK, Ascent) har varit lite mer varierande när det gäller hur vassa knivarna varit från fabrik men det var några år sen jag köpte något av dem. Stålet är kanske inte att räkna till de absoluta high-end stålen längre men är fullt gångbart. Det fallerar inte på något område men är generellt lite enklare än t ex VG-10 men det går att få mycket vasst och är lättslipat.

Formen ger en stark spets samtidigt som det ändå finns lite buk kvar på bladet. Den främre delen går också att vila fingret på om man vill ha ökad precision när man skär. Kniven har tämligen lång egg för sin storlek. Kombinationen av bladform, bladprofil och stål gör den här kniven till en mångsidig liten rackare.

Blad i 154CM på Mini-Griptilian. Här i "modified sheepsfoot"-utförande

Handtaget är gjort av "Noryl"** ett fiberförstärkt plastmaterial likt Zytel och FRN. Det ger en lätt och stark kniv som är okänslig för det mesta som kan tänkas hamna på ett handtag i form av syror t ex från mat, blod, olja, smuts etc. Kniven hade dock kunnat vara ytterligare några gram lättare om den bärande stålkonstruktionen vore urborrad vilket den inte är. Hållbarhetsmässigt kan materialet säkert mäta sig med t ex G-10 men jag upplever det plastigare och det känns därför mindre exklusivt. Konstruktionen är inte en öppen design men går att plocka isär för rengöring. Här märks en av nackdelarna med att inte ha svart handtag - smuts syns tydligt!

Fästet för handen är mycket bra och det är ingen risk att man slinter, det finns fog för namnet "grip"tilian. Dock upplevde jag mönstret lite väl aggressivt när jag fick kniven så jag sandpapprade lätt på räfflorna både på under- och översida av kniven för att göra den lite mjukare för att på så sätt öka komforten. En annan nackdel är att med den sortens mönster i kombination med clip så riskerar man att förstöra sina byxfickor. Den höga friktionen i handtaget sliter hårt på textilier. Så lite mindre av den varan hade varit att föredra. Jag hade även gärna sett att handtaget hade varit några ynka millimeter längre för att passa olika grepp och  handstorlekar bättre. Däremot gör tjockleken på handtaget att kniven fyller handen väl för sin storlek.

Handtaget i Noryl erbjuder bra fäste, nästan lite för bra

Benchmades clip är generellt bland de bättre på marknaden och även detta fungerar mycket bra. En invändning kan göras mot finishen. Då clipet är målat slits det rätt rejält vid användning. Så med tiden blir det är en fråga om inställning till patina. Clipet kan skiftas för att användas såväl av höger- som vänsterhänta. Emellertid kan kniven bara bäras med spetsen uppåt vilket jag i och för sig anser fungerar bäst på den här modellen. Säkringen på bladet i stängt läge är stark nog för att inte riskera att bladspetsen tittar ut och biter dig i fingret och kniven sticker inte upp för mycket ur fickan. Med det i åtanke finns det ingen anledning att kunna vända på clipet. 

Bra funktion på clipet men sämre ihop med mönstret i handtaget

Låsmekanismen är den av Benchmade utvecklade "Axis-Lock" och är i mitt tycke en av de bästa på marknaden. Den ger oerhört lite motstånd när kniven öppnas, låser säkert och är lätt att släppa. Nackdelen är att konstruktionen innehåller små rörliga delar i form av fjädrar och är därför åtminstone teoretiskt känsligare för smuts än andra lösningar. Det finns förstås också en risk att de går sönder och då blir det krångligt. Kniven måste i så fall skickas tillbaks till Benchmade för byte av "omegafjädrarna" som håller låsaxeln på plats eftersom de inte gärna skickar dem i "lösvikt".  

Axis-Lock, en helt ambidextrös konstruktion

Vad gäller byggkvalitén och finishen på kniven så är den utmärkt. Bladet är perfekt centrerat, handtaget utan ojämnheter, eggen symmetrisk och öppningen går oerhört lätt. Mini Griptilian saknar nästan friktion när den fälls ut vilket gör den till en av mina "snabbaste" knivar. Den går lätt att snärta ut med tummen om så önskas. Axis-låset gör också att den kan fällas ihop på samma smidiga sätt.   

Benchmade Mini Griptilan, 555

Sammanfattningsvis kan sägas att Benchmade Mini Griptilian är en värdig utmanare till Delica när det gäller "klassikerstämpeln". Den är lätt, stark och är mycket välgjord. Konstruktionen är dessutom helt ambidextrös.  Storleksmässigt är den bra då bladet fungerar till det mesta utan att vara för stort och klumpigt. Några nackdelar finns dock och den största av dem är kanske priset. Det är en tämligen dyr kniv med ett riktpris från fabrik på ca 100 USD (i USA bör tilläggas) även om den ofta går att köpa billigare via internet.

En jämförelse mellan Delica och Mini-Griptilian kommer vid senare tillfälle.


Specifikation:

Längd utfälld: 172 mm
Vikt: 72 g
Bladlängd: 74 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: 154CM
Handtag: Noryl GTX (FRN-variant)

Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


/ J - påskknivsrecensent

*Mer om 154CM och dess japanska kusin ATS-34 vid annat tillfälle.
** Både Noryl och Valox förekommer beroende på modell. Båda är dock samma typ av fiberförstärkt plastmaterial, det är bara två olika varumärken såvitt jag vet.