Knivrecension Benchmade Ascent

- Allt har en början

Jag visste det inte då men det var med den här kniven det började - samlandet. Sen skall det kanske göras en distinktion mellan att "samla" och att "samla på sig". En riktig samling bör ha ett mål av något slag misstänker jag. Kanske ett speciellt märke, viss modell eller en särskild typ av kniv. Riktigt så planerande var jag inte då det begav sig och är nog inte än idag. Det går dock att se tydliga trender och perioder i min lilla knivhög liksom i skivsamlingen för övrigt. Hade inte pengar varit inblandat så hade det sett annorlunda ut på båda fronterna.

Lågt nummer på Minnenas boulevard

Benchmade 840 Ascent

Även om jag redan tidigare ägde ett antal knivar så var  Benchmades 840 "Ascent"* den första riktiga "kvalitetskniven" jag köpte. Jag minns att jag satt och drägglade över Fällknivens tidiga kataloger, på den tiden de inte gjorde så många knivar själva utan främst var återförsäljare av diverse märken bl a Al Mar, Benchmade, Buck, Kershaw, Cold steel, Gerber m fl. Det vill säga många kända knivar som upplevdes exotiska på tiden innan internet. Det var särskilt en modell som fångade ögat och fascinerade mig. Det var Benchmade AFCK** . Det var något med linjerna som påminde mig om ett rovdjur. Hela kniven såg på något vis både slankt elegant och samtidigt smidigt livsfarlig ut, som en varg på språng. Tyvärr var den modellen utom räckhåll ekonomiskt för mig. På den tiden var jag ung och fattig student och jag minns att kniven kostade för mig oerhörda 1800kr i katalogen så det var bara att slå ur hågen.

En varg på språng, AFCK

Men den fanns en lillebror i sortimentet, Bencmade Ascent. Lite enklare utförande, inte lika avancerade material och mer tänkt som en lättviktsbrukskniv men ändå med delar av linjeföringen lånad från sin mer aggressive släkting AFCK. Om storebror var en varg så var det här möjligen en schäfer. Och den var mer rimligt prissatt även om den då kostade 700kr.

Minnet säger mig att det var en spänd väntan på att få gå och hämta paketet på posten i det lilla samhället där jag bodde, ja det var på den tiden det fanns postkontor. Kniven representerade mycket, sparande, förväntan och intresse.

Jag ville verkligen tycka om den här kniven men gjorde väl aldrig det egentligen. Den kostade mer än den smakade och hur man än vände och vred på den så blev den inte en AFCK. Den har dock alltid fungerat som en praktisk kniv som jag sträckt mig efter när jag inte vill använda andra knivar. Skära tejp och annat som kletar etc. Det är väl fördelen med knivar man inte riktigt gillar.

Orsaken till att jag inte uppskattar den är egentligen rätt enkel. Designen lämnar en del övrigt att önska. Det största felet är att det ibland inte går att "låna" linjer från en finare kniv och göra det i enklare material. I det här fallet har det resulterat i en kniv som har en jäkligt tokig balans. Den är väl egentligen neutral men upplevs ändå som bladtung och det för att handtaget är helt fel utformat och i fel material. Ascent har inga "liners" vilket gör att handtaget är lätt men det ändrar också knivens balans. Sen kommer den stora rundande delen framför pekfingergreppet  och gör att handen skjuts bakåt på handtaget. Det förstärks av formen på urfasningen för pekfingret som är för flack. Man kommer för långt från bladet när man arbetar och balansen blir fel. Vad värre är att när detta sker så hamnar trycket från tummen på bladspärren vilket gör att kniven riskerar att vika sig. Detsamma gäller när kniven greppas hårt. Så det är en rätt usel design som ser bättre ut på bild än den gör sig i verkligheten. 

Handtaget i zytel är också alldeles för tunt för att få ett bra grepp runt. Märkligt med tanke på att jag har betydligt mindre knivar som ger bättre grepp. Den här varianten av zytel är också relativt mjuk vilket gjorde att jag ganska tidigt fick clipet i handen då skruvarna lossnade från sina fästen. Så kniven kan nu bara bäras med spetsen uppåt. 

Första kontakten med zytel som material...

Sen har den trots att det är ett kvalitetsmärke utvecklat ett visst glapp i bladet vertikalt. Inte helt ovanligt på den här typen av låsning dessvärre. Som för övrigt är en variant av en lockback i form av en "midlock".

Bladet är lätt att fälla ut och det här var min första egentliga kontakt med "spydiehålet" långt innan jag ägde min första Spyderco. Stålet är det utmärkta ATS-34 och var på sin tid ett av de finaste stålen som kunde uppbringas. Det är en Japansk version av amerikanska Crucibles 154CM. Något som bidrar till den märkliga balansen i kniven är att bladet är tämligen tungt jämfört med handtaget. Det har en flat slipfas som börjar ungefär halvvägs upp på bladet. Det gör att det är rätt mycket stål i relation till bladlängden vilket även bidrar till lite sämre skäregenskaper eftersom sekundäreggen blir tämligen tvär. Kniven hade tjänat på att reprofileras totalt. 

...och första "superstålet", ATS-34

En praktisk bladform som hade mått bra av en annan vinkel på slipfasen

Ascent var först med mycket för mig. Den var min första lite dyrare kniv jag köpte. Den första kniv jag ägde med "superstål", den första med spydiehål, zytel var ett relativt nytt material och var min första kniv från Fällkniven. Och eftersom jag sparat till den ville jag verkligen tycka om den, men tyvärr!

Början till mycket

Som brukskniv betraktat tycker jag inte alls att den är särskilt bra av de skäl jag nämnt ovan. Men som start för ett utökat intresse har den fyllt sin roll väl. Den har även fungerat som den där skräpkniven jag tar till när jag inte vill använda andra knivar så den har använts tämligen mycket särskilt med tanke på att det inte är någon favorit. 

840 "Ascent" var en av de första lite enklare knivarna som Benchmade tillverkade  har ett betydligt högre affektionsvärde för mig än ekonomiskt eller praktiskt dito. Och den slog ändå an tonen för den typen av knivar jag gillar mest. Fällknivar, "EDC" eller lite mer taktiska diton och gärna med hål i bladet :-) Även om Spyderco numera är favoritmärket. Så den försvarar sin plats i samlingen trots allt.


/ J - gräver djupt i knivlådan

* Modellen levde kvar först som "Pika" som även den utgått samt "Pika II" under namnet H&K. De här versionerna tillverkades i Taiwan och mitt original i USA.
 * AFCK står för "Advanced Folding Combat Knife", den kommer att presenteras senare.