Knivrecension Cold Steel "Kudu"

- Afrikansk klassiker i moderna kläder

Dagens presentation handlar om en på flera sätt intressant kniv. Den är billig, lätt, ful som stryk och absolut inte aggressiv och därmed inte typisk för företaget som står bakom den. Förlagan är annars berömd och har en lång historia och tillverkas i en del av världen kanske är mindre känd för knivtillverkning. 

Cold Steels "Kudu" är vid första anblick en kopia eller möjligen utveckling  av en i Afrika mycket känd knivmodell med anor som sträcker sig tillbaks till början av 1900-talet. 

Cold Steel "Kudu"

Det handlar förstås om Okapi som idag är en Sydafrikansk kniv även om ursprunget står att finna i Tyskland* (Okapi flyttade dit 1988). Den kan kanske betraktas som "Afrikas morakniv" då den är allmänt spridd, känd och säljs i flera miljoner exemplar per år. 

Det handlar om samma kategori av fällknivar som Opinel, Douk Douk, Sodbuster, Higonokami och Mercator. Enkla funktionella bruksföremål. 

Originalet Okapi 907. Bild från Bladeforums

Kudu är Cold Steels eller snarare Lynn Thompsons tolkning eller utveckling av Okapis modell "907".

I sin vanlig 'blygsamma' anda fick han syn på knivmodellen och ansåg att han kunde göra den såväl bättre som billigare. 

Till det yttre är de två modellerna tämligen lika. Form på handtag och blad, låsmekanism och den typiska ringen för att lossa låset återfinns hos båda knivarna. Även prisnivån är likartad. Men det finns även en hel del som skiljer dem åt och det tänkte jag ägna lite tid åt här.  

Blad

Förutom den historiska kopplingen var bladformen det som fick mig att titta en gång till på den här kniven. Förvisso anskrämlig att skåda men ändå tilltalande i sin fulhet på något vis. I princip kan det sägas vara ett förvuxet "Schweizerknivblad". Material, form och tjocklek pekar åt det hållet. Bladet lockade då det är över decimetern långt och med endast två millimeters godstjocklek och hel flatslipning vilket torde ge en utmärkt kniv för utomhusmatlagning. 

Enkel men inte så estetisk bladform

Stålet är ett känt men enkelt Krupp 4116-stål. I sammanhanget är det inte allt för illa. Fördelen är att det är mycket rosttrögt särskilt som det är polerat. Som bekant är det mjukt, särskilt med det här härdningen, vilket förstås innebär att det inte håller egg särskilt länge. Men av det följer även att den är lättslipad. 

Det lär för övrigt behövas då den här kniven till skillnad från de andra knivar jag äger från Cold Steel anlände väldigt slö särskilt noterbart kring spetsen där den knappt går att skära sig på ens med god vilja. Här avspeglar sig dessvärre priset på kvalitén. Sen kan väl tilläggas att jag nog lär få slipa ett tag det mjuka materialet till trots då det dessvärre trots flatslipning är tämligen frikostigt med gods nära eggen. 

Ett decimeterlångt tunt blad med flatslipning ger bra förutsättningar för t ex matlagning

Formen på bladet är traditionell med en lång rak egg och liten buk. Slipningen på Kudun är som sagt helt flat till skillnad från Okapin som har den något udda kombinationen av en pseudomejselslipning med en sida helt flat och den andra med något som liknar en "sabergrind". 

Handtag

Knivens grepp är långt, smalt och helt tillverkat i en glasfiberförstärkt plast kallad "Zy-Ex" vilket är en variant av Zytel misstänker jag*. Kniven har ingen ram utan man förlitar sig på styrkan i plasten vilket tillsammans med det tunna bladet gör den här kniven exceptionellt lätt. Trots en utfälld längd på över 25cm så väger kniven under 70g!

Inlägg med stiliserade antilophorn

I den svarta plasten har ett mönster som påminner om träfibrer pressats vilket är en passning till originalet som har handtag i trä. Ytterligare en likhet är det kosmetiska inlägget som återfinns på en sida. I det här fallet stiliserade Kuduhorn. 

Kniven har justerbar pivotskruv vilket är ett uppgradering från orginalets nitade konstruktion. 

Öppning och lås

Kniven öppnast på traditionellt vis med två händer vilket åtföljs av det traditionellt klickande ljud ("caracca") som brukar ackompanjera spanska "ratcheting navajas". Ljudet kommer från de hack som är skurna i basen på bladet och som ger ett effektivt halvvägsstopp vilket skyddar fingrarna när kniven fälls ihop. 

Låset frigörs med en ring för fingret

Låset är en mycket gammal lösning  som bland annat återfinns på vissa regionala knivar från Italien exempelvis från Toscana och Sicilien. Mest kända i sammanhanget är annars spanska "Navaja Clasica". Konstruktionen brukar ibland benämnas "claspknife".  

Ett mycket kraftigt lås

Låsarmen löper längs med ryggen på handtaget och är i det här utförandet mycket kraftigt. Det krävs rätt ordentlig styrka samt lite träning för att släppa låset. För att släppa bladet stoppas ett finger i ringen och sen drar man ordentligt så att fjädern släpper varpå bladet kan fällas in. 

Att bära

Kniven är försvinnande lätt att bära. Särskilt taget i beaktande att det är en stor kniv. Den slanka profilen, mjuka ytorna på handtaget och ringa vikten gör att den knappt märks. Möjligen är skramlandet från ringen det som påminner om att den finns där. Den låga vikten gör också att den kan kastas i ryggsäcken utan att tynga ned packningen i onödan.

Lättburen kniv sin storlek till trots

Övrigt

Egentligen hade jag ett specifikt användningsområde i åtanke när jag såg kniven. Under flera år använde jag en EKA-filekniv som främsta matlagningskniv när jag var utomhus. Den har dock den stora nackdelen att eftersom det är en tidig upplaga så saknar den lås och den är en av de få fällknivar jag äger som faktiskt gärna tenderar att vilja vika sig över fingrarna i tid och otid. Dessutom är det inte alltid det är eftersträvansvärt med ett flexigt blad. Bladlängden är dock av intresse eftersom det annars är svårt att t ex skära igenom en limpa eller stor frukt utan att karva för mycket. 

Annars har jag använt vad som funnits till hands när det varit aktuellt och ofta sett till att jag fått med mig någon fällkniv som varit någorlunda lämplig.

Men av ovanstående i åtanke hajade jag till lite extra när jag studerade Kudu mer ingående särskilt som ämnet varit uppe i en tråd på Utsidan för inte allt för länge sedan. 

Sammanfattningsvis

Både Okapis 907 och Kudun kostar ungefär lika mycket vilket vanligtvis innebär runt $8-9. Nu hade jag som så ofta tur på en eBayauktion och fick mitt exemplar för 2.30 dollar vilket i runda slängar blir 16 kronor. Ett klart överkomligt pris må jag säga.  

Frågan är då om Cold Steel har lyckats gör en bättre version? Tja, är väl svaret på den frågan. Ur ren bruksaspekt - ja! Nu har jag inte en Okapi att jämföra med men det jag kan avgöra direkt av materialval, låskonstruktion och den justerbara pivotskruven är att "prestandan" är bättre än förlagan. Zytelhandtaget håller bättre än trä och är lättare. Den skarpare skärningen på låsarmen gör att låset blir betydligt starkare. Det helt flatslipade bladet borde skära något bättre i vissa material men de är ett helt teoretiskt resonemang som jag inte kan styrka. Så i allmänhet borde det vara en "bättre" kniv.

Återstår att se om Kudun är en Antilop på språng

Det som däremot saknas helt är någon form av känsla för historien som återfinns hos originalet med sitt träskaft och sina traditionella måne- och solinlägg i skaftet. Även om jag läst och hört att kvalitén på dem är betydligt enklare och sämre än vad de en gång var. Kudu är en ren"slit och släng"-kniv som inte har några andra värden än de rent praktiska enligt mig. Men ibland är det gott nog och den är dessutom billig. Det gör att åtminstone jag är mer benägen att använda den till sånt som jag kanske låter bli med mina finare knivar.

Sen tycker jag förstås att den är fulare än stryk. Men det kanske är annan fråga. 

Länk till produktsidan hittar du här.

Specifikation:

Längd utfälld: 254 mm
Vikt: 68 g
Bladlängd: 108 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: Krupp 4116, Rc 56-57
Handtag: Zy-Ex, utan ram
Lås: "Ring-lock"


Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Kina.


/ J - antilopjägare

* "Okapi" uppfanns av Ernst Gerling i Solingen 1902 och tillverkades ursprungligen som en billig kniv för trupperna i de afrikanska och asiatiska kolonierna. 
** Allt har med varumärken att göra. Zytel är namnskyddat.