Ny kniv - Joker Ranger

- en nyhet från Spanien

Det startade med en ensam fällkniv för mycket länge sedan. Mitt knivintresse har alltid varit eklektiskt och min "samling" brukar jag snarare kalla ett referensbibliotek. Därmed skiftar fokus och inriktning ibland. Därför var min första kniv från Joker en klassisk spansk navaja då jag var inne på knivar med historisk förankring. De tillverkar fortfarande dylika men även så mycket mer. Det är i "mycket mer" vi tar avstamp idag.

Dagens presentation fokuserar inte bara på Jokers bredare och därtill senare sortiment utan även i en trend eller kanske snarare rörelse beroende på hur man ser det, den som handlar om "bush craft knives". Jag sätter begreppet inom parantes därför att jag tycker att det svenska ordet friluftskniv är så mycket bättre. Mest för att det är bredare och inte fokuserar enskilt på teknik utan även inkluderar att rensa svamp, laga mat utomhus eller vad man nu gör med sin kniv. Alla gör inte fällor, täljer kåsor och tillverkar eldbågar.

Men det är i det häradet som den här modellen kallad Ranger återfinns. Den kom förra året och är en kniv med alla de attribut en modern kniv av det här slaget skall ha. Vill man dock anknyta till det engelska uttrycket så finns modeller i Jokers katalog som är mer renodlade som Nessmuk och Bush Lord till exempel. 

Det är alltid lika roligt att öppna en ny knivlåda. Även om man vet modellen är det inte samma sak att se dem i verkligheten och känna på dem!

I det här fallet innebär det att kniven kan fås med eller utan eldstål till exempel. Just eldstålens vara eller icke vara kan alltid diskuteras.* Det betyder även att den här kniven kan fås i två olika konfigurationer. Som en scandi grind för den som föredrar det eller som i det här fallet med full flatslipning. 

Att jag valde det senare betyder inte att jag inte gillar en bra "skandinavisk" slipning utan för att en flatslipning är så mycket bättre i mitt tycke så snart man avlägsnar sig från att skära i trä. I mitt fall betyder nämligen uteliv även  en del matlagande och liknande utöver att skära  pinnar och virke. 

Ranger som komplett paket med kraftigt modulärt läderfodral, eldstål och extra lina

Ranger är en kniv som är rekorderlig utan att bli otymplig. Stark men fortfarande lätt vilket i det här fallet innebär en total längd på 235 mm varav bladet står för 110 mm. Vikten är 185 g för enbart kniv och totalt 328 g inklusive eldstål. 

Formen på bladet är en drop point med en tjocklek på 3,8 mm och en höjd på 31,5 mm som mest. Tjockleken hade jag ansett vara i grövsta laget om det inte vore för att bladet dels är fullt flatslipat och dels smalnar av mot spetsen. Bladet har inget "choil"/fördjupning vid bladbasen, något jag kommer att diskutera närmare i kommande recension.

Stålet som används är ett för mig mycket bekant material. Det är svenskt Sandvik 14C28N. Ett rostfritt stål med mycket goda generella egenskaper. Det är inte extremt åt något håll men är både rostfritt, relativt tåligt mot stötar samtidigt som det är lätt att slipa och håller skärpan dugligt. Fabrikseggen var god kan tilläggas i förbifarten. 

Handtaget är stabilt och rejält med en längd av 120 mm och bredd på 23 mm. Materialet är svart Canvas Micarta med röda mellanlägg som accent. Ytan är polerad och sidorna fastsatta med två nitar jämte en genomgående tub som även agerar fånglinehål. Att kniven och handtaget känns stabilt beror förstås även på att det är en konstruktion med hel tånge. Vidare har handtaget ett litet fingerskydd, en anknäbb mot bakänden till samt en relativ svag 3D-form á la Coca Cola-flaska. Sidorna är med andra ord inte helt flata. 

En snygg detalj är att eldstålets handtag är gjort med samma material. 

Joker Ranger

Hela paketet avrundas med något som jag noterat att just spanska märken ofta är mycket bra på, läderfodral. I det här fallet innebär det ett tjockt (3mm) läder av god kvalitet som dessutom fått en dubbelsöm vilket förstås ökar hållbarheten. Passformen är god och kniven hålls på plats utan att falla ur och den skramlar inte. Enbart bra första intryck med andra ord. 

Upphängningsanrdningen är mycket flexibel då den utgörs av en hälla som är fäst med nitar vilket gör att kniven lätt kan avlägsnas från bältet. Lika enkelt är det att förvandla fodralet från ett lågt hängade (dangler) till ett högt dito genom att det är fäst med en ringformad karbinhake.

Överlag känns Joker Ranger som ett riktigt stabilt bygge. Materialen är väl valda och sedan kan det alltid diskuteras om  man vill ha ett rostfritt stål eller ej i den här typen av kniv. Jag tillhör dem som alltid föredrar det. Moderna rostfria stål dras inte med de nackdelar som kolstål sägs eliminera. 

Kniven är uppenbart välgjord med ett rejält fodral med små finesser när det kommer till bäranordning. Jag ser mycket fram emot att få bära och testa den här kniven. Så fort det gjorts och det finns underlag till en recension så kommer en sådan. 

Joker

/ J - blicka mot södern

* Numera är de nästan ett lika stort måste i bushcraft-kretsar som en kniv. Hardcore-entusiaster lär sig förstås att tillverka en bow drill. Dit hör inte jag, i tur och ordning använder jag tändare och eller tändstickor och sedan har jag med mig ett eldstål i händelse att de inte fungerar. Det sistnämnda har hänt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension - Böker Aurora

- Gryningskniven

När jag tog emot den här kniven från Knivshop.se för recension var jag förvisso nyfiken på hur den kunde kännas i hand men föga kunde jag föreställa mig att jag skulle falla så pladask som jag faktiskt gjorde. Jag beslöt omgående att den här kniven skulle behållas! Det här är en kniv för mig helt enkelt och jag skall här redogöra för varför och därmed försöka klargöra om det kan vara en kniv även för dig! 

Allas vår danske vän Jens Ansø har under lång tid samarbetat med stora märken* som Spyderco, Fox och Böker för att göra sina customknivar mer tillgängliga för den breda knivköpande publiken och jag har själv sen tidigare exempelvis "Zulu" från Spyderco och "Whale" och "Albatros" från Böker Plus. Däremot har jag inte haft förmånen att få hantera någon av de mer exklusiva samarbetena från Böker som Haddock, Solo, Minos och Cox med flera. Det var en av orsakerna till varför jag såg fram emot att få testa just den här kniven. 

Böker Aurora, modell 112629

"Aurora" är en direkt översättning till produktionsknivformat av hans customkniv "One Off". Det finns även variationer som härrör ur hans projekt "Testlab Outbreak" där hans presenterar många mer eller mindre vilda modeller och inte minst slipningar. 

Emellertid är just den här modellen tämligen tillbakahållen både vad gäller form och bladdesign och den kombinerar en mycket stabil konstruktion med ett elegant yttre. 

Blad

Bladets utseende är så där bedrägligt enkelt som bara komplexa blad brukar vara. Det är en droppint av nästan traditionellt slag. Men inte helt eftersom bladet har försetts med en mycket svagt s-formad egg (recurve). Den är dock knappt märkbar. Sen kännetecknas det förstås av det mycket synliga ovala öppningshålet. Om dem kan man tycka mycket, jag gillar  den varianten på öppningsfunktion. 

Ett droppointblad med en aldrig så liten recurve och mäktig buk

Formen ger ett frikostigt, tämligen brett blad vars mjuka linjer ger mycket svepande buk att jobba med och lång egg i relation till bladlängd. Kort och gott ett mycket dugligt blad för både "EDC"-bruk och kan jag tänka mig, jakt. 

Det knappt åtta centimeter långa bladet mäter hela fyra millimeter över nacken och är runt tre centimeter brett vilket ger en mer robust kniv än man inledningsvis kan förledas att tro. Det är ett intryck som även förstärks av den övriga konstruktionen. 

Stålet är 154 CM från amerikanska Crucible. Det är inte deras mest exklusiva stål i och med att det inte är ett pulverstål men det kan jag faktiskt uppskatta i sammanhanget. Med det menar jag att det känns väl valt för ändamålet. Nuförtiden kan jag tycka att man för ofta förser knivar med "häftiga" stål oavsett vad de skall användas till. Närmast slentrianmässigt utrustas knivar med M390, CPM S110V och CPM S35VN och liknande så fort prislappen når en viss nivå. Av det enkla skälet tror jag, att samlare förväntar sig det. Inte med nödvändighet för att de är bättre på alla områden, underhåll inkluderat. Men det är en fråga jag lämnar öppen för debatt. 

Stålet är 154 CM och finishen en tämligen polerad tumlad yta

Slipningen är en mycket högt dragen flatslipning vilket gör den så nära "FFG" som den kan bli utan att vara det.

Ytan är tämligen hårt tumlad och förutom att det ger ett sobert utseende är det praktiskt. Repor och annat slitage syns inte lika lätt efter användning. 

Jag var något skeptisk till spetsens utformning efter att ha sett bilder på kniven. Det fanns en rädsla för att den skulle påminna för mycket om Albatros vars rudimentära spets gör att den är hart när omöjlig att använda och om så skall ske får handleden en ytterst obekväm vinkel. Men icke då! I det här fallet är spetsen förvisso inte så uttalad och det är uppenbart en kniv för att skära med mer än att sticka men fungerar gör den! Fördelen med en så här pass knubbig spets är att den blir mycket stark. 

Godstjockleken är hela fyra millimeter

Väl i handen är den här kniven ren fröjd att använda. Eggen rakade hår utan för stort motstånd redan inledningsvis och efter några drag över en strigel så var den ännu bättre. Papper skär kniven men kommer inte riktigt till sin rätt i så tunna material. Däremot fungerar den dugligt att nyttja till matberedning. Slipningen och den skarpa eggen gör att den skär mycket bra trots sin bastanta nacke. Grönsaker är inga problem och rotsaker som potatis och kålrot går klart över förväntan. Mer väntat var att den skulle vara bra att skiva kotlett och annat kött med och där gör den ingen besviken.  

När det sen kommer till material som kartong och inte minst trä trivs kniven riktigt bra. Då märks det att det är en robust kniv. Flatslipningen, det relativt korta bladet och utformningen som gör att man kan skära nära handtaget samverkar till att Aurora närmast faller igenom kartongpapp och plastmaterial. 

Trä, färskt och virke är den riktigt bra till. Då kommer handtaget till sin rätt. Det är inte förrän man tagit i ett tag och tvingats hålla lite hårdare i en kniv som man riktigt märker var handtag har sina svagheter.  

Handtag

Knivens namn "Aurora", latin för gryning, speglas i utseendet och i de blågrå nyanser med koppartoner som titanhandtaget anodiserats till. I den räfflade presentationssidan hittar du även solens uppåtgående strålar**. Räfflornas yta har brutits både i ton och rent faktiskt då de är mjukt rundade. Förutom att det är snyggt som tusan ger det även ett gott grepp utan att vara för grovt mot handen. En lyckad symbios mellan utseende och funktion.

"Solstrålarna" är både visuellt slående och funktionella

Handtagets form är inte långt från perfektion i min hand. Med tilläggen för att vara fällkniv, möjlig att förvara i en ficka och gjord i titan skall sägas. Brasklappen kommer sig av att det alltid går att förbättra saker och ting. Nu är kniven testad under varma vårförhållanden och metallhandtag har sina kända begränsningar i kyla till exempel. Skall kniven inte bäras i fickan kan de göras bredare och förses med kraftigare konturer och så vidare. 

Formen är annars det jag gillar mest med handtaget. Kniven fungerar helt enkelt i alla fattningar. Det spelar ingen roll hur kniven greppas, hammargrepp, omvända grepp, i nypan eller med något finger som stöd - det känns naturligt, lättarbetat och bekvämt.

Ett grepp utan stora åthävor som fungerar i alla fattningar

Materialet är som så ofta på finare fällknivar titan vilket nu är så vanligt att jag nästan föredrar andra lösningar. Konstruktionen är öppen och sidorna sammanfogade med hela fyra skruvar utöver pivotskruv och bladstopp. Det ger en mycket stabil kniv som trots av avsaknaden av ilägg i ryggen håller sidorna parallella även under stora påfrestningar. Det kan annars vara ett problem med knivar med öppna konstruktioner och få sammanhållande punkter. Något som inte märks förrän man brukat kniven ett tag och något som inte alltid diskuteras. Ofta ser jag att folk ropar "ah" och "oh" över hur öppna konstruktioner är som om det vore ett självändamål utan att nämna nackdelarna. Det krävs mycket mer precision i tillverkningen för att lyckas med en kniv gjort på det sättet.

En stabil konstruktion med ett flertal fästpunkter

En liten detalj jag däremot inte helt uppskattar är att skruvarna inte är av "hane/hona" konstruktion utan är direkt fästa i motstående titansida. Men det kompenseras till viss del av antalet skruvar.

Öppning och lås

Ett öppningshål, ett kungarike för ett öppningshål! Äntligen! Jag har helt enkelt tröttnat en smula på flippers. Inte för tid och evighet skall kanske förtydligas men för stunden. De dras nämligen med ett par rejäla nackdelar som man slipper med den här varianten på öppningsfunktion. Öppningshålet är här ovalt istället för runt som på originalet. Troligtvis samarbetar inte Böker och Spyderco på det området.

Öppningshålet är både lättåtkomligt och lättmanövrerat

Formen gör det lätt att komma åt och lika lätt att använda. Kanterna är mjukt fasade vilket andas kvalitet och är snällt mot fingertopparna även om det ger en aning sämre fäste än vad skarpare kanter gör. Ännu en anpassning till knivens utseende och användningsområde, gott så.

Öppningen bjuder på en aning motstånd men en mycket mjuk och framförallt jämn gång på glidlager av brons. Solid och len utan att vara "snabböppnad".

Ett exempel på ett utmärkt ramlås

Kniven låser med ett stabilt ramlås. Det fanns inte ens från början den minst tendens till seghet/"stick" trots att kniven faktiskt saknar stålilägg i låsarmen. En egenskap den för all del delar med några andra kända ramlåsta knivar som Sage 2 och Sebenza. Det går bevisligen konstruera lås på det viset men det kräver hög precision i tillverkningen. På samma vis saknar även den här kniven "overtravelstop", det finns alltså inget som hindrar att man trycker låsarmen ur position om man tar i. Ja, förutom att den är mycket stark då och det kräver att man närmast hänger sig på den. Ingen risk för det med andra ord.

Ljudet när låset faller på plats är lika förfinat som utseendet på kniven, elegant och diskret. Funktionen är oklanderlig så här långt. Det finns naturligtvis inget spel eller glapp i kniven och låset är inte bara lätt att komma åt utan även att släppa.

Att bära

Med knivens vikt i åtanke, 144 gram, är den rena drömmen i fickan. Mycket av det beror på en kombination av att den är tämligen tunn, den mäter runt centimetern på den ledden och att sidorna är mjukt formade med en titanyta som inte är strävt mot tyg och fickor. Kniven har heller inga vassa hörn som vill gnaga sönder handen när den är på besök i fickan för att fiska upp nycklar och dylikt. Något jag annars är smått allergisk emot. Fickknivar skall fungera i fickan, det är trots allt där de tillbringar mest tid!

Enkelt och på rätt ställe såtillvida att clipet inte stör greppet alls

Aurora bärs enbart med spets nedåt och clipet är inte flyttbart vilket jag vet är ett stort aber för många. Inte för mig emellertid. Generellt föredrar även jag att bära knivar med spetsen uppåt men ingen regel utan undantag. Den här kniven är ändå inte försedd med flipper och ämnad att snärta fram blixtsnabbt. Så de extra tiondelar av en sekund det tar mig att vända på kniven stör mig därför inte alls. Det finns en stor fördel med nuvarande utformning och placering av clipet och det är att det inte stör greppet alls när man arbetar med kniven! Det är ett av de mest diskreta clip i hand jag stött på. 

Nackdelen är att den tvåhänthet som uppnås med öppningshålet delvis går förlorad i och med ramlåset och clipets placering.

Clipet är annars tunt, platt, diskret och även det tillverkat i titan. Funktionen är utmärkt och jag tycker att det nyper bra nog för att glida över kanterna på byxor av allehanda slag samtidigt som kniven hålls på plats.***

Sammanfattningsvis

Det märks att den här kniven kommer från Böker Manifaktur det vill säga att den är en av företagets flaggskepp gjord i Solingen, Tyskland och inte Argentina (Böker Arbolito) eller Kina (Böker Plus, Magnum)

Nu kan jag ha haft tur med mitt exemplar förstås men jämfört med Böker Plus är det här ett rejält kliv uppåt vad gäller konstruktion men framförallt byggkvalitet. Än så länge har jag inte hittat några missar alls därvidlag. Glapp och spel finns inte, bladet är centrerat, öppningskänslan är påfallande lik en Mercedesdörr av det gamla goda slaget och alla detaljer är väl utförda. Slipningen av bladet är klart över medel och eggarna både symmetriska och vassa direkt från fabrik.

I vissa ljus skimrar koppartonerna i anodiseringen till

Utseendemässigt är det en tämligen tillbakalutad kniv utan större åthävor men den växer efter hand och i hand. En sobert handtag med en tvåtons anodisering i blågrått avbrutet av koppartoner ackompanjeras av ett snyggt blad med stentumlad yta. Den stilrena fasaden åtföljs på ett förtjänstfullt sätt av en mycket bra handtagsform.

Aurora bjuder på flera praktiska detaljer som jag uppskattar. Inte minst är bladet lätt att underhålla då stålet, 154CM är välbeprövat och lättslipat. Något som förstärks av den nästan helt uppdragna slipfasen vilken ger tillräckligt mycket flata sidor kvar på bladet för att underlätta vid användning av de nu så vanliga systemen med fasta vinklar. Ett annat plus är att ricasson är liten och det går att skära nära handtaget.

En liten eftergift till rådande trender är bladgodsets överdimensionerade grovlek. I grund och botten hade kniven troligen varit bättre med säg tre och halv millimeters eller kanske till och med tre millimeters bladtjocklek istället för som nu fyra. Kniven hade inte varit lika robust men skurit ännu bättre i de flesta medier och det är trots allt det den här kniven i huvudsak är utformad för. Den är relativt lättburen även om den inte är mästare på området, därtill är den något för tung och även det kan tillskrivas den grovlek som kommer av den generella "overbuilt"-trenden som gäller för stunden. Men det ger också en gedigen känsla vilket är nog så viktigt.

En kniv lite som jag, stor buk och stort hjärta

Men den är mycket långt från allt vad "tactical" heter trots dimensionerna och stabiliteten. Så söker du en kniv som går att flippa fram blixtsnabbt och som ser spetsigt aggressiv ut skall du nog söka en annan modell.

Istället är Aurora en kniv jag helhjärtat rekommenderar för den som vill ha en synnerligen robust vardagspartner redo för allehanda uppgifter. Den är extremt välbyggd med små toleranser på sant tyskt manér och har flera detaljer som höjer den över mängden som till exempel mjukt rundad bladrygg.

Till det kan läggas ett utseende som i åtminstone mina ögon är elegant och sofistikerat.

Det främsta argumentet för den här kniven är emellertid att det är en förbaskat bra kniv. Det är inte i knivsamlingen den briljerar utan i handen. Böker Aurora är kompetent i de flesta sammanhang, den skär mycket ofta och bra!

Köper den gör du hos Knivshop.se som inte bara har den här modellen utan förstås fler från Böker. 

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 144 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: 154CM,
Handtag: Titan, anodiserad
Lås: Ramlås/Framelock

Producerad av: Böker, tillverkad i Solingen, Tyskland



/ J - gillar träd

*Numera även ZT, Zero Tolerance.
** Ett mönster som förstås använts förut och bland annat kan återfinnas på Lionsteels "Ti-Spine" och en del Sebenza-varianter.
*** Andra har upplevt det annorlunda. Läs gärna den här recensionen av Aurora från "Älgflugornas herre". Där bekräftas även mina misstankar om att den är någorlunda duglig även som jaktkniv. Även om jag själv skulle valt en fastbladare till det av hygienskäl bland annat. 

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Cold Steel "Ultimate Hunter"

- en sann mångsysslare

De främsta punkterna på en stående önskelista från många potentiella kunder riktad till Cold Steel har länge varit: Bättre stål och fler sunda knivar.

Det vill säga färre överdrifter och mindre svärtade blad - mindre "Tacticool" och mer bruksknivar. Inte för att det helt saknats sådana i sortimentet tidigare. De har poppat upp med jämna mellanrum men de har fört en undanskymd tillvaro i skuggan av sina mer högljudda släktingar. 

Men vad hände då under 2015? Jo, i princip hela deras sortiment försågs med valmöjlighet när det gäller ståltyp och sen kommer en finsk varg som jag tidigare skrivit om och upphäver ett yl i etern och inte minst den här kniven! Tala om att lyssna på sina kunder i det hänseendet. 

Cold Steel Ultimate Hunter

Dagens recensionsobjekt "Ultimate Hunter" är för övrigt en nästan direkt överföring av Andrew Demkos customdesign AD10 till mer produktionsvänligt format och det är inte något dåligt kan tilläggas. 

En intressant aspekt av de här knivarna från Cold Steel och Demko är att de går emot den rådande trenden som resulterat i en stadig ström av titanhandtagsförsedda flipperknivar med ramlås och kullager från snart sagt alla tillverkare, åtminstone de med hemvist i USA eller de som siktar på den marknaden.

Istället är det enkla robusta knivar med tumöppning och "lockbacks" som lanseras och den här kniven följer den linjen.

Enkel och rättfram kniv i väl valda material

När Cold Steel dessutom släpper de flesta av sina knivar med ett så avancerat stål som CTS XHP så blir de ett riktigt konkurrenskraftigt alternativ. Tidigare har de stått fast vid stapelvaran AUS 8A vilket förvisso är ett material de förvaltat väl men det är ett enklare stål hur man än vrider och vänder på det.

Bäva månde konkurrenterna! 

Blad

Ofta går det avgöra en knivs kvalitéer bara genom att titta på hur den ser ut och inte minst bladets utformning. Det här är ett sådant fall. Inga extravaganser, ingen utsmyckning, inga onödiga detaljer utan ren funktion - knivbladsextraktion. 

Formen är en droppoint med en mycket hög om än inte hel flatslipning. Spetsen fungerar väl men är inte särskilt aggressiv. Det är en eftergift för att matcha namnet "Hunter" - jägare. Tar man ur djur är det en god ide att undvika att punktera bukhinnor och annat och då kan ett mycket spetsigt blad vara mer svårhanterat.

Ett flatslipat droppoint-blad, välbeprövat och funktionellt

Bladet mäter strax under nio centimeter på längden och är tjugoåtta millimeter brett innan buken tar vid. Tjockleken över nacken är tre och en halv millimeter. Stor men inte ruskigt stor, bred men inte överdrivet och grov nog för att vara stabil utan att bli ett vässat spett. Måtten ligger väl in linje med vad många skandinavisktillverkade jaktknivar brukar hålla.

Finishen är en riktigt väl utförd tvåtons halvpolerad satin. Det ger ett lyxigt intryck samtidigt som det fungerar ytterst väl. Repor och skav syns inte allt för mycket samtidigt som friktionen blir låg. Ett rejält kliv upp enligt mig från alla svarta bladbehandlingar som CS tidigare envisats med. 

Ett markant steg upp i stålhierarkin - Carpenters XHP

Stålet är amerikanska Carpenters XHP vilket får ses som en rejäl uppgradering från tidigare standardstål. Förvisso har Cold Steel under åren haft knivar i till exempel laminerad "San Mai" och liknande material men deras stapelstål de senare åren har varit AUS 8A. Förvisso inget dåligt "mellanklass-stål" om det är rätt värmebehandlat men det matchar inte konkurrenterna och prisklassen och det håller inte skärpan särskilt väl.

Men hur tänkte de här? Varför inte utnyttja mer av blandlängden och dra eggen närmare handtaget?

Initialt var kniven vass men inte i samma klass och lika överjäkligt skarp som min EnZo Birk 75 till exempel. Jag nämner den för att de införskaffades ungefär samtidigt. Annars har jag haft blandade upplevelser av nya knivar från CS sedan tidigare. Somliga har varit riktigt vassa medan andra har varit mindre bra slipade från fabrik.

Men varför i hela fridens namn har inte eggen dragits längre in mot handtaget? Som det är nu börjar den åtta millimeter ut på bladet. Det gör förvisso att man kan smita fram med ett finger framför fingerskyddet för att utföra detaljarbeten. Ett slags improviserat "choil". Med längre indragen egg hade man emellertid sluppit den "funktionen". I mitt tycke en miss på ett annars mycket vettigt utformat blad. 

Kniven är försedd med en ganska robust fabriksegg vilket gör att den inte briljerar i att skära papper och andra tunna material. Den gör det men under protest. Hår går att raka men med visst tryck på bladet. Så finlir är inte knivens främsta sida med originalegg.  

Däremot övertygar egenskaperna när man kommer till andra, kraftigare material. Kartong skärs igenom med lätthet även efter att både två, tre och fyra kartonger strimlats och eggen biter bra i trä, såväl färska grenar som ved. Hårdplast, PET-flaskor och liknande närmast glider bladet igenom.

Eftersom jag inte är jägare har jag inte testar trovärdigheten i namnet men väl använt kniven i köket. Där är den anmärkningsvärt effektiv till allroundbruk med tanke på hur bladet ser ut. 

En illa dold hemlighet för att uppnå effektivitet är att göra flatslipade blad tämligen breda så att slipfasen inte behöver vara så tvär, något som exempelvis Spyderco behärskar till fulländning. Den tanken finns även på den här kniven vilket gör att kniven skär förvånansvärt bra i frukt och grönt samt rotsaker med tanke på att det finns rätt mycket stål bakom eggen. Jag hade förväntat mig att den skulle kännas mer "kilformig" och ha mer motstånd vid sådana skär men blev positivt överraskad.

Det närmsta jag kommit kött är att skiva och bena karré, skiva stek samt stycka ett par kycklingar. Där är kniven utmärkt. Bladgeometrin fungerar helt som det är tänkt. Sen är den förstås för kort jämfört med en kockkniv när det kommer till att åstadkomma snygga skivor av större köttstycken men det är en annan jämförelse. 

Handtag

Något som slår en efter att ha betraktat kniven ett tag är att det här är en fällkniv som har en något märklig ratio mellan blad och handtag. Bladet är väsentligt kortare än det kunnat vara. Samma typ av förhållande återfinns på till exempel Spydercos modeller "Military" och "Gayle Bradley" för övrigt. I det här fallet beror det på att man ville ha ett handtag som klarar alla typer av grepp från alla storlekar på händer samt att det skulle fungera att arbeta med även med handskar på.

Två fällknivar med korta blad i relation till längden på handtagen

En del av förklaringen till utseendet återfinns även i det faktum att kniven är kraftigt byggd. Pivotskruven är därför placerad längre in på handtaget vilket ger kortare blad i relation till handtag men också mer kontaktyta dem emellan vilket generellt ger en starkare konstruktion.

Ett handtag för även dem med större händer eller handskar på

Anledningen till att kniven känns extremt stark men samtidigt lätt för sin storlek är att den byggd utan ram. Stabiliteten kommer istället från de tjocka sidorna av G10 som inte ger med sig överhuvudtaget även om de provoceras. Det finns således inget flex i kniven. Det är skönt att se att även CS har insett att man inte behöver göra knivar starka in absurdum. Materialet har också den fördelen att det känns bra i lägre temperaturer.

Handtaget är inte öppet eftersom det är en lockback och i ryggen återfinns även ett ilägg av aluminium. Fånglinehål finns för den som vill trä ett snöre genom handtaget, att bruka till sjöss eller i skogen. 

Handtaget utmärker sig eftersom det inte har flata sidor vilket ofta är fallet med enklare knivar och de flesta äldre modeller från CS. Istället är det tredimensionellt format med välvda ytor vilket ger ett riktigt bekvämt och bra grepp.

En utmärkt ythehandling ger ett gott grepp utan att vara överdrivet sträv

Finishen är blästrad och sedan lätt polerad vilket ger en sträv men ändå mjuk känsla. En bra ytbehandling som ger gott grepp utan att vara så jäkla rivjärnsgrov som deras andra knivar kan vara. Det gör även att man slipper modifiera greppet under clipet för att det skall fungera utan att äta byxtyg till frukost. 

För att underlätta vissa grepp är handtaget försett med strategiskt placerade fördjupningar

I hand är kniven helt enkelt utmärkt. Det finns inget grepp som inte fungerar och handtaget känns naturligt. För att göra kniven smidigare när du håller den i "nypan" så finns det fördjupningar i sidorna som gör handtaget tunnare där. De fungerar även väl när kniven greppas "normalt" och gör då att handen låser bättre när man behöver ta i.

På ovansidan av ryggen finns ett par grova räfflor som inte är i vägen förrän de biter på rätt vis i tummen om man tar stöd där efter att ha flyttat bak handen på handtaget. För att underlätta omvända grepp så finns en fördjupning på toppen av handtaget. Det är inget av mina vanliga grepp men om man t ex benar kotlettrad vet jag sen min tid som styckare att det inte är oävet.

Öppning och lås

Utformningen av såväl lås som tumknopp känns vid det här laget igen från de flesta av Cold Steels större knivar som släppts på senare tid. I det här fallet är knoppen asymmetrisk och vändbar beroende på om den skall användas på höger eller vänster sida. Samma konstruktion återfinns på exempelvis "Code 4". 

Den är mycket lättåtkomlig och det här är en av de smidigaste knivarna med den här låsmekanismen jag stött på. Gången är mjuk och kniven låser med ett förtroendeingivande "klack" som låter som man knäcker en valnöt. Kniven öppnas bäst med värdighet, det vill säga lugnt och stilla. Det går om man koncentrerar sig att "snärta" upp kniven med tummen men fjäderkraften från låsarmen gör att det inte känns helt naturligt. Det märks att snabböppning inte är en egenskap som prioriterats vid konstruktionen av den här kniven.

Väl fungerande asymmetrisk tumknopp står för öppning och det stabila "Tri-Ad"-låset för säkerheten

Låset är det på Cold Steel-knivar sedvanliga "Tri-Ad". Den här trimmade versionen av en lockback har visat sig vara en ytterst pålitlig och inte minst stabil lösning. Det här exemplaret är sannerligen inget undantag. Således finns inte minsta tillstymmelse till rörelse i bladet, inget glapp eller spel kan upptäckas. 

Konstruktionen har förutom exceptionell styrka även den stora fördelen att den inte slits ut över tid. Låsklackens utformning gör att den är självjusterande för nötning gentemot bladet. Den enda eftergiften för att få den utmärkta funktionen är att låstypen är tämligen tung att släppa och inte helt lätta att hantera med en hand även om det går. Men i det här fallet är den mjukare och därmed smidigare än på andra knivar jag har med samma lås. På den punkten matchar den Code 4.

En liten varning är på sin plats. Det går att släppa låset och fälla ihop kniven med en hand men det görs bäst med två av det enkla skälet att bladet är en "freedropper" som delvis faller in av sin egen vikt om låsarmen frigörs helt vilket gör att fingertopparna ligger i farozonen.

Att bära

Kniven levereras med två clip. Det monterade för höger sida och ett medföljande för vänster sida. Det tillsammans med låskonstruktionen och öppningslösningen gör kniven helt ambidextriös vilket är till glädje för alla vänsterhänta eller för den som bara föredrar att bära kniven på den sidan ändå.

Clipets placering gör att kniven inte helt försvinner i fickan men den sitter tämligen lågt. Funktionen är utmärkt och kniven hålls bestämt på plats utan att vara omöjlig att få fram. Det beror till stor del på materialet under vars ytbehandling inte är lika sträv som på t ex "Hold Out III" och andra G10-försedda knivar från CS som är ökända på det området. 

Cold Steels standardclip fungerar här bättre än vanligt tack vare att handtagssidorna är relativt släta

Sen går det inte att komma ifrån att det här är en tämligen substantiell kniv. Den mäter över tolv centimeter hopfälld vilket är mycket och väger in på närmare hundrafyrtio gram. Men trots de måtten så är den rätt diskret i fickan. En ödmjuk bjässe med andra ord. De mjuka och rundade sidorna hjälper till att kamouflera yttermåtten.

Men storleken diskvalificerar den från att ingå i min serie "den perfekta fickkniven". Men som namnet mer än antyder är det en kniv riktad mot andra användningsområden än EDC. Men namnet till trots är den betydligt mer än bara en jaktkniv enligt mig. 

Sammanfattningsvis

"Ultimate Hunter" markerar för mig ytterligare ett steg i rätt riktning för Cold Steel. Kniven avviker en del från deras grundutbud av knivar då den är försedd med tredimensionellt formade G10-handtag vilket höjer den ett snäpp över mängden. Ytfinishen på handtaget är i mitt tycke också en förbättring med sin mjuka greppiga yta som dock inte är sträv och inte minst har man valt ett premiumstål i bladet och gett f-n i att svärta det.

Ultimat - i flera hänseenden

Allt sammantaget gör att jag upplever att Cold Steel har tagit det som är bra med flera av deras modeller som god ergonomi, utmärkt byggkvalité och Demkos designidéer och parat det med matchande materialval. Baksidan av det är förstås att priset hoppar upp ett steg. Jag tror att jag betalade runt tusenlappen för den här kniven. 

Konkurrens finns förstås och inte minst hittas några av dem i CS egen katalog. Tidigare nämnda FinnWolf är möjligen en kandidat även om det är en betydligt mindre avancerad kniv med enklare materialval i både handtag och blad och inte minst ett mindre arbetat grepp. Men även det är en resolut brukskniv redo för det mesta.

Närmare i pris och material ligger i så fall nya "American Lawman" med sitt uppgraderade stål. Men den kniven dras med sitt svarta blad även om ytan numera är "DLC"-behandlad. Detsamma gäller "Recon 1" som även den är en utmanare. Men de har inte samma förfinade handtag och helt klart en annan inriktning.

Både bladform och utformning av Ultimate Hunter får mig att associera till Spydercos Gayle Bradley som utan tvekan är en annan kraftfull fällkniv som har en liknande framtoning. Även Fällknivens PXLWH kan vara ett alternativ då den i princip har identiska mått. Däremot är handtagen på de två sistnämnda utmanarna och särskilt då PXL betydligt simplare i sin utformning. Sen kan nämnas att de båda alternativen trots detta är dyrare än kniven från Cold Steel.

I jämförelse med en annan praktisk kniv från Cold Steel - "FinnWolf"

Första intrycket jag fick när jag öppnade paketet var att kniven kändes stor och kraftfull men framför allt lätt. Något av de egenskaper jag hoppats på men som alltid är svåra att bedöma utifrån bilder och specifikationer. En bidragande orsak till att kniven känns smidig i hand trots ett bastant yttre är att den är välbalanserad. 

Ett inte helt oävet utseende trots den praktiska framtoningen och obalansen mellan blad och handtagslängd

Om det sen är "den ultimata jaktkniven" vet jag inte. Jag jagar inte själv men känner flera som gör det och någon som gör det riktigt mycket så jag vet ungefär vilka bladtyper de vanligtvis föredrar och dit kan den här definitivt räknas. Sen vet jag inte om en fällkniv är det jag personligen skulle välja för ändamålet i vilket fall med tanke på rengöring och annat. Men det är mycket en fråga om tycke och smak och en "storjägare" jag känner använder ofta en Puma 4-star fällkniv till bland annat hare. 

Men jag vet rätt mycket om andra knivtyper och "Ultimate Hunter" är i mitt tycke ett ytterst kompetent eggverktyg. Den är för stor för att kvalificera sig för "Den perfekta fickkniven" enligt mig. Däremot fungerar den väl som kraftig allround-fällkniv. Ett bekvämt handtag parat med ett enkelt och väl utformat blad i utmärkt stål med bra geometri och slipning räcker långt.

Så köp den om du önskar en kompetent fällkniv som fungerar till det mesta som kräver en egg. Köp den däremot inte om du vill ha en liten diskret fickkniv eller ett precisionsinstrumet för att peta naglarna med. 

PS. Bortse från allt vad marknadsföring heter från det här företaget. På den fronten är de infantila och ni blir bara upprörda.


Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 138 g*
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CTS XHP
Handtag: G10, blästrad
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - fryser inte

* Vägd av mig.

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension Kizer Ki3471 "Gemini"

- Designersamarbeten X, Laconico

Det har numera blivit tämligen vanligt för tillverkare i knivbranchen att samarbeta med customknivmakare och designers på olika vis. Spyderco var ett företag som var tidigt ute på det området men även de andra stora drakarna som Benchmade, Kershaw och ZT gör samma sak. CRKT är ett exempel på ett företag som har gjort sig ett namn genom att i princip bygga hela sitt sortiment på det förfarandet och även Böker är kända för sina många samarbeten. 

Dessvärre känns resultatet inte sällan som en kompromiss oavsett om det beror på för enkla material, brister i tillverkning och kvalitetskontroll eller andra faktorer. Det har ofta varit fallet med särskilt CRKT enligt mig. Det är sällan man känner att designspråket och idéerna från de ursprungliga modellerna finns kvar i tillräcklig utsträckning i produktionsknivarna.

Men någonting är på väg att hända på det området och den här kniven är en av dem som visar vägen. 

Kizer Ki3471 Gemini

"Gemini" är nämligen ett lysande exempel på när nästan allt blir rätt. Faktum är att den här versionen är mycket lik sin förlaga "Jasmin", en knivmodell formgiven av Ray Laconico och det finns de* som hävdar att den här kniven till och med överträffar originalet på ett flertal punkter. Att den i någon mån skulle vara en "bättre" kniv.

Kanske till och med bättre än sin förlaga

Resultatet av samarbetet är hur som haver en ytterst sober kniv med ett tillbakahållet formspråk, material i toppklass och inte minst utmärkt funktion.

Twitterversion: Gemini - Kanske den mest exklusiva kniven i prisklassen

Blad

En av mina många käpphästar är att blad skall hållas enkla om det inte är något särskilt man vill uttrycka med dem. Den hästen är både sadlad och tränsad i det här fallet. Här har vi ett dugligt droppointblad som mäter ett hår under åtta centimeter. Tack vare den eminenta slipningen är den faktiska längden på eggen densamma. Bladet utmärkts av en enkelhet som är såväl praktisk som estetisk. Inga utsmyckningar i form av skåror, mönster eller komplicerade slipningar. Det ger ett sparsmakat utseende som väl matchar prestandan. 

Ytterst sparsmakad bladdesign ger en utmärkt grund för en fickkniv, åtta centimeters  droppoint med full flatslipning

För att trimma den här kniven ytterligare så baseras bladet på ett riktigt kompetent stål, Crucibles pulverstål S35VN. Egenskaperna är väl dokumenterade och de flesta menar att det är ett mycket bra allroundstål. Men det återstår att se hur Kizer förvaltat egenskaperna genom härdning, geometri, slipning med mera. 

Jag har ytterligare en kniv från Kizer, den tidigare presenterade "Ki4419A3 - Sunburst" med samma stål. Den har jag dock inte behövt slipa om än så det återstår att se hur det äventyret förlöper. Hårdheten på både den och föreliggande Gemini uppges vara 59-60 HRC. 

Förutom härdningen är förstås geometrin viktig för hur en kniv faktiskt uppträder. "Gemini" är fullt flatslipad från en godstjocklek på tre millimeter. Utmärkta dimensioner för att få ett blad som skär bra i teorin. Men här har de varit en aning fega för att premiera hållbarhet. Bladet har något för mycket stål bakom eggen. I mitt tycke kunde den fått vara ännu lite tunnare där även om den får godkänt. Det påminner mig om att jag borde skaffa en mikrometer så jag kan ta reda på exakt hur det förhåller sig. 

Själva fabrikseggen är någorlunda väl genomförd. Kniven skar papper med lätthet och kniven rakade hår med visst tryck när den kom. Eggen är jämnt slipad från häl till spets och symmetrisk utan större avvikelser.

Stål: CPM S35VN

Bladet har försetts med en stentumlad yta som sedan är halvpolerad.  Den är väl utförd och den här ytbehandlingen gör att repor inte syns särskilt väl samtidigt som det skänker viss lyster. Ytterligare en faktor som känns konsekvent givet knivens övriga framtoning är de diskreta märkningarna på bladet. Bladstål, knivens namn i liten font och Kizers nya smakfulla logotyp är det som återfinns laseretsat på bladet. Deras gamla logga ger jag inte mycket för. Ray Laconicos namn återfinns på bladryggen vilket är ett stilrent grepp. 

Handtag

Gemini har utan tvekan ett av de bästa titanhandtag jag varit i närheten av på en mindre kniv. Det som ger den känslan är en kombination av bra utseende och god ergonomi. Vid första anblicken ser det enkelt ut med sina rena linjer samtidigt som det är tämligen komplext med sina välvda former.

Handtaget känns naturligt att greppa och alla fattningar fungerar. Det känns att Laconico vet vad han sysslar med när han formger handtag. 

Ett handtag lika enkelt och bekvämt som det ser ut

Det här är ett av fallen där produktionsvarianten överträffar förlagan. Det här här handtaget är faktiskt mer arbetat än "Jasmine" som faktiskt har raka sidor vilket förstås är enklare att framställa. Men den här formen i kombination med att precis allt är avfasat och rundat på den här kniven gör att den känns mjuk och behaglig i handen. 

De enda färgklickarna utgörs av blå titananodisering på skruvar och clip

Färgskalan är även den sober för att matcha formen. Titangrått med ett par färgklickar i form av pivotskruven samt två skruvar i blåanodiserad titan. De har vanliga torxhuvuden vilket uppskattas. Tramset med specialskruvar som vissa tillverkare ägnar sig åt ger jag inte mycket för.

Konstruktionen är öppen men med ett litet ilägg av titan

Konstruktionen är öppen med två skruvar som sammanhållande punkter utöver pivotskruven. I bakänden finns ett litet mellanlägg i titan vilket stabiliserar kniven.  

Det diskreta utseendet med den fint blästrande titanet ger en len känsla med visst kritlikt motstånd. Ytan ger någorlunda fäste men är känsligt för repor. På det området är tumlad titan bättre som på exempelvis ZT 0450. Men rent utseendemässigt föredrar jag den här varianten. 

Det finns inte ett enda vasst hörn eller kant på hela handtaget. Gemini matchar på den punkten kvalitén på exempelvis Spyderco Sage 2 eller till och med den ikoniska CRK Sebenza.

Handtaget har dessutom försetts med ett relativt generöst hål för fånglina vilket jag kan tycka är en smula överdrivet på den här sortens kniv.

Öppning och lås

Utan tvekan har flipperfunktionen på de flesta knivar förbättrats även om det fortfarande finns varianter som knappt fungerar. Det här är inte en av dem. Gemini närmar sig perfektion även om den är lite hård att aktivera. Men en flipper blir knappt enklare och snabbare än så här. Utformningen gör att den går att använda vare sig man trycker den nedåt som en knapp eller om man drar den bakåt. Båda sätten fungerar lika bra. 

Gemini och övriga knivar i Kizers senare produktion är försedda med något så avancerad som keramiska kullager mellan blad och handtag. Ett material som för övrigt även går igen i låsarmens "detent ball".

Avancerade lager, perfekt avvägt motstånd och en lagom stor flipper borgar för extrem hastighet och stor säkerhet. Det går knappt att missa att fälla ut kniven ens om man försöker. 

En tydlig men mjukt rundad flipper som inte skär sig mot utseendet eller är i vägen i fickan

Bladet hålls sen på plats av ett ramlås i titan. Det är välgjort vilket kan ses bland annat på hur vinkeln mellan bladbas och låsarm utformats. Själva låset är titan men har försetts med ett stålinlägg som även agerar skydd mot översträckning av låsarmen. 

Funktionen är utmärkt. Det går inte ens att locka fram något spel eller glapp i bladet ens genom att provocera kniven. Den är stabil helt enkelt.

Låset fungerar exakt som det skall

Den enda invändningen jag har mot funktionen är att den är aningen tung att släppa tack vare det bastanta fjädermotståndet i låsarmen. Det är tämligen lätt att komma åt den eftersom insidan på ramen är fasad för att fingertopparna skall nå dit. Men väl där krävs relativt mycket vilket inte är helt lätt visar ett test jag gjorde med min sambo.  

En utmärkt detalj värd att framhålla är hur bladbasen är utformad för att passa mot stopp-pinnen. Den är rundad där vilket gör att kontaktytan blir större och därmed håller längre utan att skapa glapp i kniven. Det ger därmed längre livslängd åt låskonstruktionen. Ett annat sätt att förlänga hållbarheten är att förse knivar med roterande stoppinnar. 

Att bära

Även på det här området briljerar den här kniven. Det är lätt att föreställa sig när man ser den. Gemini är inte mer än decimetern lång, väger in runt hektot och allt är mjukt format. Dessutom bygger den inte extremt på höjden vilket förstås gör att den tar upp mindre plats i fickan.

Lätt, tunn, slank och smidig i fickan - precis som det skall vara

Förutom en vidd på 32 mm är den därutöver slank och mäter inte mer än 11,2 mm på bredden vilket även det är anmärkningsvärt lite. 

Ett välfungerande clip i anodiserad titan

Clipet är ett annat område som får väl godkänt men är för den skull inte perfekt. Materialet är anodiserad titan för att matcha de andra blå detaljerna på kniven. Formen är en så kallad "spring clip" vilket jag generellt föredrar framför skulpterade diton då de vanligtvis har bättre funktion. Det är diskret och snyggt med lagom spänst. Det i kombination med det lätt kritiga motståndet från den blästrade titanet ger ett utmärkt fäste mot kläder. Kniven sitter där som den skall utan att för den skull vara omöjlig att få fram med en hand. 

Det jag inte gillar med det är att det i vissa vinklar kan kännas aningen vasst mot handen även om det inte är den värsta syndaren därvidlag jag träffat på. Men spetsen pekar en aning för mycket utåt för min smak. Något jag funderar på att åtgärda. 

Sammanfattningsvis

Efter alla superlativ och goda vitsord kan man fråga sig varför jag inte kröner Gemini till "Den perfekta fickkniven" direkt. I all enkelhet beror det på att den är aningen för dyr. Där är jag väl inte helt konsekvent eftersom Benchmade 943 presenterades i samma serie och de ligger i ungefär samma prisklass, runt 170 dollar i USA. Även om jag nu faktiskt köpte min Gemini i Sverige från Knivshop.se. Av någon anledning var det här en av få knivar som inte dubblar priset på väg hit. Andra modeller av Kizer från samma säljare har betydligt högre påslag noterade jag.  

För den som väntar på en billigare version så lär det vara på gång. De kommer att vara linerlock-versioner med G10 i handtaget istället för titan. Jag tror att det gäller såväl den här kniven som storebror "Intreprid" och eventuellt även modellen "Kane". Det kan ha fördelen att man vågar använda dem lite hårdare. Titanytan i det här utförande är en aning känsligt för repor om man nu bryr sig om sådant. 

Annars uppfyller Gemini alla kriterier med råge för att kvalificera sig som en utmärkt fickkniv. Den är lätt att bära med låg vikt och mjuka former och ett bra clip. Den har superba material och framför allt en riktigt praktiskt format blad i ett utmärkt stål. 

En diskret men ytterst kompetent fickkniv

Därtill är den ytterst elegant med ett sobert formspråk som tilltalar åtminstone mig. Sen kan det kanske invändas att det börjar finnas lite väl många musgrå flipperförsedda titanknivar på marknaden nu. Särskilt sen kategorin "kinesiska high-end"-knivar tillkommit. 

Men frågan var om den är produktionsversionen till och med är bättre än originalet?

Sanningshalten i det uttalandet kan jag inte konfirmera eftersom jag aldrig känt på den kniven men jag kan säga att den här kniven från Kizer är en mycket kompetent fällkniv på alla områden.

Jag hittar inte mycket negativt att säga om den här kniven alls. Clipet kunde möjligen varit en smula mjukare i spetsen och låset lite lättare att släppa men annars inte mycket.

Både materialval och genomförande är utomordentligt. Det finns helt enkelt inget negativt att anmärka på vad gäller passning och byggkvalité. Då har jag ändå skärskådat den. 

Modellen för den som vill ha en "mid-techkänsla till produktionsknivspris

Det här är en intressant kniv även på så vis att den är ett gott exempel på att produktionsknivar nu kanske har uppnått den kvalitetsnivå som krävs för att de på allvar ska kunna mäta sig med sina förlagor i både utseende och kvalitet. Det som saknas är förstås den personlighet och exklusivitet som följer med customknivar. 

Kizers knivar byggs med alla moderna maskiner som tänkas kan och redogör till och med för vilka. De formligen pumpar ut nya modeller och utökar sina samarbeten med olika knivmakare kontinuerligt vilket ger allt mer att välja på. Några av de nya modellerna har också indikerat att Kizer nu börjar bli så etablerade att priserna kan höjas. Det verkar gå samma väg som Reate, även de från Kina. Så vill man ha tag i de här knivarna till dugliga priser är det nog läge att slå till nu.

Den här kniven är rätt för den som söker en fickkniv som andas lyx och flärd. En känsla av midtech med arbetat formspråk till överkomligt pris. På köpet följer avancerat stål, kullager och "detentball" i keramik och titan i handtaget. All modern teknik samlad med andra ord.

Sen får det inte mitt i allt teknikprat glömmas att det är en kniv som ligger bra i handen och skär riktigt bra i de flesta material.

Köp den däremot inte om du inte gillar det här moderna utseendet. Det börjar trots allt bli en smula strömlinjeformat nu. Konceptet "flipper, kullager, titan och framelock med stålinlägg" är knappast unikt längre. Köp den inte heller om du är ute efter en billigare kniv även om den trots prislappen är prisvärd enligt mig.

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN, 58-60HRC
Handtag: titan, 6AL4V
Lås: framelock med stålinlägg

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina


/ J - letar efter superlativ

* Exempelvis "EverydayCommentary" i den här videon. Och här en jämförande video mellan originalet och "Gemini"

Knivrecension Zero Tolerance 0770CF

- Den perfekta fickkniven del 17

Äntligen! Kniven med det föga sexiga namnet 0770CF kanske inte är en helig graal och det slutgiltiga målet med samlingen men har definitivt varit en av kandidaterna i toppen på den personliga önskelistan ett tag.

Under en längre tid har jag tagit del av såväl diskussioner på forum och diverse recensioner på nätet där märket ZT - Zero Tolerance* avhandlats och höjts till skyarna. Exklusiva materialval, enastående byggkvalitet och noggrann kvalitetskontroll parat med bra kundservice brukar vara skäl som framförs i olika varma ordalag.

Möjligen bra men inte riktigt min kopp te, ZT 350

Det har dock funnits ett stort aber för min del som hindrat mig från att slå till och det är hur de flesta av deras knivar är formgivna. Inte sällan har det skett i samarbete med Rick Hinderer med allt vad det innebär. Produkter från ZT tillhör generellt den moderna falangen "grovt överdimensionerade fällknivar" och följer därmed rådande trender dessvärre. Det innebär konkret ytterst tjocka och breda blad, framelocks i titan och grova handtag helt översållade med räfflor som jag avskyr. Allt sammantaget ger STORA knivar som förvisso gjort sig kända för att stå pall för det mesta men det medför också graverande nackdelar. Knivarna blir både tunga och tar plats i fickorna och till följd av godstjocklek och eggvinklar blir de även tämligen mediokra skärredskap trots bra stål. Det föreligger en oerhörd skillnad mellan hur en kniv klarar att ta en egg och behålla den och hur den faktiskt fungerar i hand. Även deras minsta modeller har varit rejäla pjäser.

Det och en väl tilltagen prislapp har effektivt avhållit mig från köp fram till idag.

Zero Tolerance 0770CF

Men sen hände något. För ett par år sedan presenterades superkniven ZT0777. Förvisso även den en rejäl sak. Trippelsjuan innehåll så många avancerade komponenter och lösningar att inte ens KAI kunde ro iland det projektet med vinst** visade det sig. Men snygg var den, riktigt snygg. Men innan den hann från mässlanserad prototyp ut på marknaden uppstod någon form av kontrovers med konkurrerande Microtech som i princip snodde designen och släppte sin snarlika "Matrix" innan ZT kom till skott. ZT släppte sedermera trippelsjuan med enklare blad i olaminerat M390 istället. I samma veva började det talas om att släppa en mindre version som både skulle bli billigare och mer fickvänlig. Men debaclet var ett faktum när Microtech hann före igen med den föga nydanande "Mini Matrix".

Mindre, lättare och med ett mer överkomligt pris än storebror 777

Ur denna aska reste sig fågel Fenix i form av den nedbantade mindre efterföljaren ZT0770. Den är ur nästan alla aspekter att betrakta som en "äkta" Zero Tolerance. Byggkvalité och passform är utmärkta, materialen exklusiva och designen elegant och funktionell. Men den är mindre än de flesta andra knivar i modellprogrammet vilket i mitt tycke gör den mer användbar och tilltalande.

Blad

Bladet är definitivt en av den här knivens stora förtjänster. Ett i grunden utmärkt stål försett med bra slipning och en fredlig framtoning ger ett kvalificerat skärverktyg i toppklass att stoppa i fickan.

Bladformen känns igen och kan klassificeras som en modifierad Wharncliffe

Formen är ytterst användbar för de flesta skäruppgifter och passar därför förträffligt till en allroundbetonad vardags/brukskniv. Bladformen är att betrakta som en modifierad Wharncliffe. Ryggen dyker inte lika kraftigt som på den typen och den möter en svag buk eftersom hela eggen utgör en lång svepande kurva med undantaget en liten flat sektion på ca två centimeter närmast handtaget. Det ger en kompetent spets och en lång egg att arbeta med. 

Början på bladryggen är försedd med en ramp för tummen som övergår i en partiell falskegg som inte fyller någon direkt funktion förutom en kosmetisk. Möjligen lättar den bladet något gram. Den sträcker sig inte hela vägen ned till spetsen som därmed blir tämligen stark. Om bladformen kan för övrigt sägas att den påminner en del om en av mig tidigare recenserad kniv, Kershaw Turbulence. 

Ett flatslipat blad med en tumlad finish

Ytterligare en sak jag är riktigt förtjust i är att det här bladet helt saknar ansats/ricasso vid basen av bladet vilket gör att den användbara eggen de facto börjar där handtaget slutar. Placeras tummen på ovansidan av bladryggen går det att trycka rakt ned för kontrollerade snitt om så behövs.

Stålet som det här förträffliga bladet grundas på är vad som ibland lite slarvigt kallas ett "superstål", i det här fallet ELMAX. Produkten ifråga är från Uddeholm och är ursprungligen framtaget för användning i medicin- och livsmedelsindustrin. Det är ett pulverstål som karaktäriseras av mycket hög slitstyrka och god korrosionsbeständighet. Det är min första erfarenhet av detta stål i en kniv så det återstår att se hur just det här exemplaret uppträder över tid. Tidigare generationer av knivar med det här stålet blev inte helt väl mottagna på forumen. Barnsjukdomar fanns då det som sagt är ett tämligen nytt stål och hur det skulle behandlas och härdas när det används i knivblad stod tydligen inte helt klart från början, åtminstone inte för KAI-koncernen. Det skall nu vara åtgärdat även om det av vad jag kan utläsa verkar ha försvunnit ur sortimentet i 2015-års katalog.

Det svenska stålet biter fortfarande. ELMAX från Uddeholm

Slipningen på kniven är ett annat positivt kapitel. Själva slipfasen är mycket hög och flat och gör att kniven är på gränsen till att vara fullt flatslipad. När godstjockleken dessutom är i sammanhanget rimliga tre millimeter så erhålls ett blad som är tämligen starkt utan att vara överdrivet tjockt bakom eggen. För att vara en ZT skall bladet vara riktigt tunt har jag förstått. Men jämfört med andra knivar är det nog tämligen normalt givet ramarna. 

Kniven kom dessutom med en duglig om än inte perfekt fabriksegg. Den rakade hår men med aning tryck och skar med lätthet s-former ur papper. Ni vet, de vanliga "jag har fått en ny kniv"-testen. Sammantaget är dock kniven en fröjd att använda så här långt. 

Det återstår dock att se hur den är att slipa om och hur hårt stålet kommer att gnaga på mina stenar. Men tack och lov slipper man på den här kniven de vanliga s-formade eggarna,recurves på engelska, som ZT annars gillar att förse sina knivar med. Den här rakare varianten är både lättare att slipa och inte minst använda till generella uppgifter. Och appropå slipning är jag även mycket nöjd med att den finns en platt del av bladet vilket gör uppgiften mycket lättare i slipsystem med fasta vinklar. 

Finishen på bladet är väl genomförd men inte min favorit kan konstateras. Bladet är tumlat och jag kan tycka att det är en genväg för lata tillverkare att endera tumla eller blästra bladen. Det görs under förevändningen att det är lättare att undvika repor med den behandlingen. Det är förvisso sant men det främsta skälet är nog att det krävs större skicklighet, tid och pengar att utföra en fin satinfinish eller en spegelpolerad yta.

Handtag

Handtaget bidrar även det till den gedigna känsla kniven ger. Den har ett superbt grepp för en vardagskniv och materialet ger ett exklusivt intryck. På det hela taget har jag bara gott att säga om greppet med något litet undantag. 

Konstruktionen är tämligen intrikat med sidor i kolfiber som försetts med korta stål-liners på insidan vars funktion är att härbärgera låsfunktionen respektive "Speed Safe"-mekanismen. Annars överlåts styvheten i kniven åt skollorna som dessutom förstärkts med en formgiven, delvis "flytande" "backspacer" i G10 som skruvats på plats med tre skruvar. Som alla moderna fällknivar kan den demonteras med de i princip standardiserade torx-skruvarna. 

Skollorna av kolfiber ger lyster åt handtaget och är tillika lätta och ytterst hållbara

Handtaget formligen smälter in i handen och passar alla grepp för den som inte har överdrivet stora labbar vill säga. Normalt "hammargrepp" även med både tumme eller pekfinger på ovansidan av kniven/bladet för ökad styrning och kontroll, omvända grepp och sidledes grepp - alla fattas lika bekvämt. Den lilla kritik jag kan komma med gäller alla knivar av den här typen och det är att de helt släta sidorna utan djup ger mindre grepp och inte fyller ut handen som ett mer anatomiskt format grepp gör. Men å andra sidan så bidrar det till att kniven är så lättburen som den är. Så tematiskt är det inte fel på den här kniven som är tänkt som just en "EDC"-kniv.

För att användas hårt under längre tid vid t ex träarbete eller liknande, vilket den å andras sidan inte är tänkt för, är handtaget för tunt. Där har arbetskomfort offrats för att få en mindre, lättare kniv som därmed är bekvämare att bära. Men det är en avvägning som jag kan acceptera. Det är trots allt så att vardags/fickknivar tillbringar mer tid i fickan än i handen. Så den aspekten är inte att förglömma.

Handtaget är försett med ett mellanlägg i G10 i ryggen

Sen är kniven befriad från en massa räfflor och annat skräp för att öka friktionen och därmed bättra på greppet vilket är tacknämligt. Det är något som annars finns i överflöd på flera av ZTs modeller men saknas här. Greppet kommer istället från genomtänkt ergonomi och att flippermekanismen erbjuder ett mindre fingerskydd i utfällt läge. Men det får erkännas att den tämligen släta kolfibern i skollorna nog kan vara lite hal om händerna är kalla eller blöta. 

Som en liten not kan inflikas att jag tror att greppet på den numera ur sortimentet utgångna aluminiumversionen av kniven troligen hade haft ännu bättre grepp då det hade lite mer tredimensionell känsla och därmed påminde något om en större version av Benchmades 940-serie i formen. Men den versionen blev en begränsad upplaga troligen för att den då skulle blivit för lik tidigare nämnda "Matrix". 

Den övedimensionerade och mönstrade pivotskruven följde med från 

trippelsjuan och är justerbar som sig bör

Pivotskruven är en överdimensionerad historia som är ett direkt arv från trippelsjuan. Dels är den dekorativ och dels styvar den upp kniven ytterligare. Om den sen är snygg eller ej är förstås en smaksak. Den är i vilket fall som helst justerbar.

Handtaget saknar hål för fånglina men har istället en annan finurlig lösning. Längst bak mellan kolfiberskollorna sitter en pinne som snöre kan läggas runt för den som känner för det.

Öppning och lås

Utgår man från de entusiastforum jag frekventerar och läser omdömen och recensioner där så får den här och andra knivar med fjäderassisterade öppningsmekanismer nästan alltid ett minus i kanten när det gäller hur de öppnas. Den rådande trenden är att många vill ha kullagrade flipperfunktioner istället. Gärna med ramlås i titan. Det gäller inte mig. Jag kan tycka att det gått inflation i de t konceptet och har inget emot ett välkonstruerat fjädersystem. Kershaws och därmed ZTs är det ursprungliga och i mitt tycke det bästa därvidlag och här fungerar det utmärkt. Vill man kan fjädern inuti handtaget för övrigt demonteras men den lilla flippern är gjord för att fungera med assistans och jag har hört blandade omdömen om hur väl kniven fungerar utan den. 

Flippern är liten men fungerar utmärkt. Några få välplacerade räfflor ökar greppet

Det här exemplaret flyger fram med lagom auktoritet. Bestämt men utan att vilja studsa ur handen. Flippern är liten men lätt att komma åt och några välplacerade räfflor gör att fingret inte glider av. Skollorna är avfasade på insidan där fingret landar efter rörelsen vilket är nog så viktigt om man inte vill bli skinnflådd. 

Linerlocken låser ytterst distinkt och tämligen tidigt

Låset är även det en avancerad historia i och med att det är en "nested linerlock" vilket innebär att låsarmen i stål är sammanfogad med en av skollorna. Det är samma typ av konstruktion som Spyderco var tidigt ute med på sin "Military". Linerlocken låser distinkt och relativt tidigt varje gång kniven öppnas. Även här märks ZTs utmärkta kvalitetskontroll. Kniven är perfekt avvägd och "trimmad". Det är även lätt att släppa vilket är något av en käpphäst för mig. Ofta är det mer betydelsefullt när jag använder knivar att få undan dem än fram dem snabbt faktiskt. Eventuellt kan jag tänka mig att om man har stora händer eller tjockare fingrar än jag att det kan vara lite svårt att komma åt låsarmen eftersom handtagssidorna inte är skurna för lätt åtkomst.

Att bära

Alla tidigare modeller från ZT har för mig upplevts som för stora och tunga för att bära i fickan. 0770 är i det avseendet en dröm. Den är ytterst lätt i relation till måtten på kniven och väger in på futtiga 85 gram. Den har ett av de mest diskreta clip jag sett som dessutom helt gömmer kniven i fickan. De släta sidorna gör att kniven är mycket lätt att såväl hala fram som att stoppa undan.

Ett litet clip som håller kniven säkert och framförallt lågt i fickan

Clipet är i all enkelhet tillsammans med Spydercos wireclip ett av de bästa på marknaden. Litet, diskret, gömmer kniven väl och har lagom spänst. Sen finns det lyxigare varianter på customknivar förstås men det här passar ändå knivens tema fast det kommer från den enkla Kershawmodellen Cryo II om jag inte missminner mig. En sak som jag dock inte gillar är den mediokra målade finishen på det som inte riktigt matchar knivens övriga prestanda. 

Sammanfattningsvis

Jag skall inte låtsas var neutral i mitt omdöme om den här kniven. Den har direkt avancerat upp till topplistan bland mina fick-knivar där den konkurrerar med knivar som Benchmade 943, Spyderco Sage 1 och PM2, Kershaw Blur med flera. 

För mig tar den här kniven delvis vid där Kershaw "Blur" slutar. Jag upplever ZT0770CF som en rejält uppgraderad "Blur" när det kommer till vardagsknivar. Den tar de egenskaper jag uppskattar hos den kniven och tar dem en nivå högre. Den har lika snygga linjer, är lättare samt har mer exklusiva material i både blad och handtag. Clipet är avsevärt mycket bättre och geometrin i bladet saknar s-formad egg och skålslipning.

0770 ståtar därmed inte bara med ett elegant yttre utan är även ytterst funktionell i sin roll som EDC-kniv.

Byggkvalité och passform är nära perfektion. Alla komponenter är av högsta kvalité inklusive skruvarna som håller ihop kniven. Inget har lämnats åt slumpen. Bladet är helt centrerat, spel och glapp existerar inte och fjädermekanismen fungerar oklanderligt. 

Pivotskruven är något extra. Den är direkt hämtad från storebror trippelsjuan och ger både ett mer arbetat utseende och stabilitet.

Fortsätter de på det här spåret lär det bli fler knivar från ZT

För mig är KAI-koncernens flaggskepp Zero Tolerance en ny och ytterst angenäm bekantskap. Kniven motsvarade hypen och den är en av de bättre fällknivarna jag äger. Den ligger helt klart i topp i den här serien "Den perfekta fällkniven". Möjligen är den aningen dyr. För hur bra den än är så återstår alltid frågan om en produkt är prisvärd. Och det är en fråga som är svårare att besvara. Å andra sidan så kostar den inte mer än  Benchmade 943 bör väl tilläggas.

Men i vilket fall som helst är det här en kniv jag varmt rekommenderar till den som vill ha en ytterst kompetent allroundkniv för fickan och som gillar exklusiva material och byggkvalité utöver det vanliga.

Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm
Längd hopfälld: 109 mm
Vikt: 85 g
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: ELMAX, tumlad yta
Handtag: Kolfiber
Lås: Linerlock i stål, "Nested"
Övrigt: fjäderassisterad

Produerad av: Zero Tolerance, tillverkad i USA

Mer teknisk specifikation från tillverkaren hittar du här!


/ J - hittar nya favoriter

* ZT är en del av KAI-group och därmed systerbolag till Kershaw och Shun.
** 0777 var en kniv som hade ett skulpterat handtag i kolfiber med en "subframe"-lock, ett likaledes skulpterat clip i titan och ett blad som löpte på kullager. Handtaget matchades med ett exklusivt laminerat blad där den bärande delen var gjort i Devin Thomas "Herringbone"-damasksmide och eggen av superstålet Vanax 35.