Knivrecension Spyderco C07 "Police"

-  ikonen som blev katalysator för mitt knivintresse

Jag minns att jag såg kniven i en annons i någon form av friluftstidning och tyckte att den såg oerhört exotisk ut. Och det var den också här i moraknivsland. En riktigt stor fällkniv, blank och fin med ett stort hål i bladet och försedd med ett clip. Så kan man väl inte göra? Den var inte återhållsam alls och bjöd på flera nymodigheter för tiden. 

Spyderco C07 Police

Första gången jag stötte på kniven i verkligheten var i en displaymonter i en sportbutik i kungliga huvudstaden. Mitt första intryck var "herrejävlar vad stor den är". Min referensramar på den tiden när det kom till fällknivar var främst en och annan klassisk fickkniv och min morbrors EKA Swede 60 från barndomen. Tjugofyra centimeter stålblank slankhet såg därför enorm ut.

Men där föddes ett riktigt habegär och jag bestämde mig på stående fot att den någon gång skulle bli min. Där och då hade jag helt enkelt inte råd. 

Blad

Bladet är tämligen särpräglat på den här numera klassiska modellen. Hela syftet med kniven var från början att stoppa in ett så lång blad som möjligt i ett tunt och slankt handtag. Det är därför kniven ser ut som den gör. Uttrycket "pocketsword" - ficksvärd har därför använts mer än en gång om den här modellen. Grunden är en utdragen och förstärkt variant av den ursprungliga Spydercon "C01 Worker" Senare kom den något snällare utformade kusinen "Endura" där bladet är snarlikt men mindre extremt i alla aspekter.

Att bladet kan se lätt aggressivt ut blir särskilt påtagligt i de versioner som är helt sågtandade. I mitt tycke ser bladet då ut som käften på en alligator.

Sen måste jag säga att jag tycker att ordet "Police" på bladet är rätt anskrämligt. Men det hör till i det här fallet.

Ett karaktäristiskt blad med den "puckelrygg" som bildas på grund av öppningshålet. Annars är den egentligen en droppoint det rör sig om

Bladformen är i grund och botten inte så exotisk som den framstår. Det som gör den speciell är de ovan nämnda förutsättningarna vilket även gör att det långa bladet har en tämligen rak egg med liten buk. Ett annat krav som avspeglat sig i utformningen var att bladet skulle vara starkt. Därför är det mycket stål även långt fram i bladet. För att få spetsen mer duglig har de yttersta centimetrarna försetts med en falskegg. Sen ger Spydercos öppningshål en typisk "knöl" vid basen på bladet. Vad man tycker om det rent estetiskt är olika men på den här tiden var det ovanligt och folk reagerade. 

Men varför så mycket ansats/ricasso? Det ger en rejäl bit i början av bladet som inte kan användas.

Falskeggen på ovansidan av det smala bladet ger en vass spets som ändå är stark

Det går inte att klämma in mer blad i handtaget

Mitt exemplar råkar tillhöra generation två av den här kniven och är försedd med ett blad i japanskt VG-10-stål. Ett stål som i princip alla Spydercos från Japanska Seki-City är tillverkade i. Dock hade kniven ursprungligen blad i ATS55 och de två stålsorterna samproducerades ett tag.  

Ett skålslipat blad med sabelslipning och falskegg mot spetsen

Eggen har en typisk "saber-grind" vilket innebär att slipfasen börjar ungefär halvvägs upp på bladet men den sträcker sig inte ända ned till eggen som är fallet på en "scandi-grind" eller klassisk morakniv om man så vill. I det här fallet avlöses den av en markant primäregg. Kniven anlände och är mycket vass men den tämligen låga skålslipningen gör att det inte är någon mästerskärare eller kockkniv. Därtill är bladet för tjockt och det är för mycket stål bakom eggen. Men i gengäld uppfyller den en av grundkriterierna som var att bladet skulle vara mycket starkt. 

Sen kan tilläggas att jämfört med modernare konstruktioner som skall vara starka - "overbuilt", så är den här närmast delikat med sin godstjocklek på tre millimeter. 

Handtag

Handtaget är långt men kniven är ytterst tunn vilket gör att även mindre händer kan greppa den trots att större labbar får plats. Det gör att greppet passar de flesta. Det är heller inte ett handtag som "talar om" för dig hur det skall greppas. De väl avrundade hörnen gör greppet mycket bekvämt.

Och naturligtvis är greppet lika halt som det ser ut om man är våt eller kall om händerna. Det är en eftergift till materialet. Handtaget är helt gjort i stål som försetts med en satinyta. I gengäld kan kniven göras tunn och lättburen samtidigt som den är urstark. Det här var som sagt andra tider och G10 och kolfiber och andra utpräglade lättviktsmaterial hade ännu inte gjort sitt intåg på knivscenen. 

Kniven är helt i stål vilket ger ett starkt men halt grepp. Det är inte försett med någon form av greppförstärkande åtgärder

Handtaget är riktigt tunt vilket gör kniven lättburen och bidrar till att det även passar mindre händer

Handtaget är för övrigt en öppen canvas för den som vill modifiera, gravera eller på annat sätt roa sig.

Öppning och lås

Det här var en av knivarna som definierade Spydercohålet och i det här utförandet är det utmärkt lättåtkomligt. Det är också lätt att hantera för att det är placerat lagom långt från bladets rotationspunkt. En detalj som inte alltid lyckas på enhandsöppnade knivar än idag trots att teorin är tämligen enkel. 

Det klassiska öppningshålet

Låset är en ytterst traditionell "backlock" eller snarare "midlock" i det här fallet eftersom själva frigörningsknappen flyttats fram på handtaget. 

Kniven låser stabilt och utan glapp. Inte ens det för backlocks ökända spelet upp och ned kring låsarmen finns på just det här exemplaret. 

Låset med  sin "Boye-dent", vilket jag anser är en helt onödig detalj

För att inte låset skall frigöras hur hårt man än kramar om handtaget även med handskar på så är låsarmen försedd med en "Boye-dent" vilket innebär en fördjupning i själva låsarmen. Det är väl en detalj som jag finner en smula överflödig men är typiskt amerikansk. 

Att bära

Förunderligt nog är den här kniven riktigt bekväm att bära. Detta trots att kniven är rejält stor med en utfälld längd på 24 centimeter och en vikt på 159 gram. Det är också en kniv som spenderat en ansenlig tid i mina fickor under åren även om den numera nog får anses pensionerad till förmån för andra knivar. 

Det som gör den lättburen trots de väl tilltagna måtten är att den är slank och smal. Den tar inte upp så mycket plats i fickan som många modernare knivar gör. Sen är de glatta stålsidorna en fröjd för materialen i kläderna eftersom det inte sliter på dessa. Det gör även att kniven är mycket lätt att stoppa undan efter avslutat värv. 

Ett av de ursprungliga formerna för knivclip

Clipet på den här kniven är bra åtminstone ihop med handtagsmaterialet. På den utgåva som jag har är clipet inte flyttbart alls vilket förstås är en nackdel, särskilt om man är vänsterhänt eller råkar vilja bära kniven på den sidan. Men å andra sidan slipper man de jäkla termithålen som uppstår över hela sidorna om man skall ha fler alternativ. Dagens C07a har för övrigt flyttbart clip. 

En rejäl nackdel är dock att kniven är allt annat än diskret. Både clipet i sig själv och den ansenliga delen kniv som sticker upp är närmast spegelblank och syns därför väl. Men kniven var heller aldrig avsedd att bäras osynligt kan väl tilläggas.  

Mycket tunnare profil än så här är knappt möjligt att åstadkomma med bibehållen styrka

Sammanfattningsvis

Ursprungsmodellen kom 1984 och det kanske säger något om C07ans popularitet att den fortfarande säljs. Bakgrunden var att Spyderco fick förfrågningar inte minst från polis och räddningstjänst i USA om en kniv som skulle vara slank och lätt att bära men ha ett rejält starkt blad. Resultatet blev - "Police"

När det gäller formgivning är kniven helt klart omodern och känns något daterad. Det har hunnit hända en del på fickknivsfronten sedan åttiotalet. Men det är en del av charmen anser jag. Det finns andra knivar i Spydercos digra modellprogram som övertagit dess roll. Inte minst "Military" och dess lillebror "Paramilitary 2" vilka för övrigt är "bättre" knivar på en rad punkter. 

Evergreen?

Modellen är annars inne på sitt tredje liv eller åtminstone generation tre. Den sista versionen är en kniv som försetts med sidor i G10 istället för stål vilket ger en betydligt lättare kniv med bättre grepp. Bladet har blivit fullt flatslipat vilket både bättrar på de generella skäregenskaperna och lättar kniven ytterligare. Sen har kniven vuxit, bladet är nu elva centimeter långt och den mäter över tjugofem centimeter utfälld. 

Så egentligen är Police 3, C07G3 i många avseenden den perfekta kniven i den här storleken och klassen "tacticals". Den är lättare, har bättre grepp och bättre skäregenskaper med bibehållen räckvidd och egglängd och samma slanka profil i fickan. 

Men på något sätt känns det inte som en "äkta" Police för mig. Som sagt troligen bättre i alla avseenden men definitivt inte samma kniv. Men det är klart om någon kastade den efter mig kunde jag tänka mig att ta emot den. 

Den kommer dock aldrig få samma status i mitt medvetande som den här blankslanka skönheten. Det var med den mitt intresse för fällknivar tog fart ordentligt.

Specifikation:

Längd utfälld: 240 mm
Längd hopfälld: 135 mm
Vikt: 159 g
Bladlängd: 104 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: stål
Lås: Lockback

Prouderad av: Spyderco, tillverkad i Japan


/ J - spindelbiten