- lillebror lilliput
Den här lilla nyckelrings/fickkniven är en av två som CRKT släppt i samarbete med Robert Carter. Han är i ropet just nu då han förutom de här två modellerna även släppt en tämligen uppmärksammad pjäs kallad Carter Prime ihop med OKC. Carter är en knivmakare med ett arv som förpliktigar då han är son till Joe Pardue och därmed sonson till Mel Pardue, två ärevördiga namn i branschen.
Jag har tidigare avhandlat storebror Jettison i en recension och nu är det dags för Jettison Compact att presenteras i text och bild. Som jag skrev då var det den här mindre kniven som fångade mitt intresse först. Detta eftersom jag alltsomoftast låter en riktigt liten fickkniv sällskapa med en större i min dagliga rotation. Inte minst som jag är nagelbitare och behöver ersätta dem med något att pilla upp saker och ting med.
CRKT 6120 Jettison Compact
Jettison lockade framför allt med sitt intrikata utseende och till det kan läggas att det troligen är en av de minsta flipperknivar som finns. För den som är religiös när det gäller titan och ramlås kan de detaljerna adderas till listan över fördelar. Priset var inte för avskräckande heller så jag slog till på en dubblett. Liten och stor i tandem.
Men som ni kanske förstod av förra inlägget så var jag inte helt nöjd med storebror. Jag är faktiskt inte särskilt förtjust i Jettison Compact heller. Eller rättare sagt har jag blandade känslor. Det är inte en usel kniv per se men den har många brister och för all del några förtjänster. Låt mig förklara.
Blad
Bladformen är en av de mer slående detaljerna på den här lilla kniven. Den är en lätt modifierad wharncliffe då eggen är svagt svängd istället för att vara helt rakt. För att förstärka utseendet har ryggen fått en fena och bildar en harpunform och bladet har även en bred falskegg. Att just Carter väljer den här bladformen känns inte långsökt eftersom han har ett förflutet som fartygskapten och wharncliffes är vanligt förekommande på sjömansknivar.
Kniven har fått en skålslipning från det i sammanhanget relativt grova godset på närmare tre millimeter. Slipfasen är låg på ett redan litet blad vilket kvarlämnar rätt mycket stål till primäreggen som därmed blir både bred och tvär. Det hade varit ett stort minus på en större kniv men i det här fallet stör det inte alls faktiskt. Detta sett till användningsområdet. En sådan egg skär inte särskilt bra men det kan du ändå inte förvänta dig av den här bladstorleken, åtminstone inte i kombination med den här bladformen som saknar buk. Wharncliffes har sina begränsningar och när bladet som här endast mäter fem centimeter på längden förvandlas det till nästan enbart en spets.
Ett wharncliffeblad som är bättre i teorin än i praktiken. På bilden syns även hur
dåligt slipad eggen är. De små prickarna på bladet är rost
I gengäld är det faktiskt en mycket bra spets. Det bästa med hela kniven vill jag påstå. Den tunn nog för riktigt små arbeten där den till nöds kan ersätta nålspetsar och pincetter och annat att pilla med. Samtidigt är den utmärkt till förpackningsöppning och att sprätta tejp med. Typiska uppgifter för så här små knivar. Åtminstone i min värld.
Större uppgifter går kniven bet på. Att skära papper eller kartong med den profilen och fabrikseggen är inte att tänka på. Möjligen är det aktuellt om du slipar om kniven rejält. Jag gjorde några försök att tvinga bladet genom kartong. En stackars tomat pressade jag också sönder innan jag besviket tittade på eggen igen och slutade med dylika dumheter.
En nackdel Jettison delar med alla wharncliffes som används som bland annat paketöppnare, tejpsprättare eller varför inte mattkniv är att slitaget på eggen fokuseras kring spetsen och den närmsta centimetern. Det finns en orsak till att "Stanleys"/mattknivar har brytbara eller utbytbara blad.
CRKT skriver sin vana trogen små noveller på båda sidor av bladet
Sen tycker jag stålet är rätt illa valt. Jag är medveten om varför det används då det är en budgetkniv tillverkad i Kina och att det därmed låg nära till hands. Men även om det kinesiska 8Cr13MoV ofta sägs vara motsvarigheten till japanska AUS8 anser jag åtminstone i ett hänseende att det är betydligt sämre.
För att vara "rostfritt" så är det inte det minsta korrosionsbeständigt. I alla fall inte i CRKT-tappning. Tvärtom så rostar Jettison Compact bara du andas på den. Det är en riktigt dålig egenskap hos en kniv som förväntas sitta i en nyckelknippa eller förvaras löst i en ficka där den utsätts för fukt från kroppen. Under hela testperioden dök det upp små fläckar på bladet trots att jag är tämligen noggrann med att torka av mina knivar.
Sen kan det läggas sten till börda genom att säga att originaleggen som ni kan se på bilderna inte är mycket att hänga i granen. Inte särskilt vass och framförallt ojämn.
För att vara "rostfritt" så är det inte det minsta korrosionsbeständigt. I alla fall inte i CRKT-tappning. Tvärtom så rostar Jettison Compact bara du andas på den. Det är en riktigt dålig egenskap hos en kniv som förväntas sitta i en nyckelknippa eller förvaras löst i en ficka där den utsätts för fukt från kroppen. Under hela testperioden dök det upp små fläckar på bladet trots att jag är tämligen noggrann med att torka av mina knivar.
Sen kan det läggas sten till börda genom att säga att originaleggen som ni kan se på bilderna inte är mycket att hänga i granen. Inte särskilt vass och framförallt ojämn.
Handtag
Konstruktionsmässigt är Jettision Compact en intressant kniv. Den är nämligen byggd som en miniatyr av en fullstor kniv. Handtaget är en halvöppen konstruktion med två sidor i titan sammanfogade med två skruvar genom en partiell backspacer som även den är gjord i titan. Pivotskruven är justerbar och på låssidan återfinns ett skruvhuvud som agerar översträckningsskydd.
Kniven bjuder på relativt bra grepp för att vara så liten även om den inte vinner klassen. Handtaget är nog att betrakta som ett "två och ett halvt fingersgrepp" men backspacern med sitt utstickande fånglinehål förvandlar den till ett trefingersgrepp om man inte har för stora händer. Men ni förstår att det är en mycket liten kniv.
En detalj som höjer sig över mängden är den goda platsen för tummen som harpunformen på bladet skapar. Det gör att ett "sabel- eller fillipinogrepp" inte bara är det bästa sättet att hålla kniven utan nästan det enda som fungerar. Men det är bra och utifrån det erhålls god kontroll och möjlighet att ta i så mycket formatet tillåter. En detalj som är bättre här än på storebror är övergången från flippertab till handtag i öppet läge. Ingen kant eller skarv som trycker mot fingret.
Handtaget som helhet får godkänt för vad det är, en liten nyckelringskniv.
Öppning och lås
En kniv vars främsta försäljningsargument är att det är en mycket liten flipper måste gå att öppna lätt. Tyvärr gör den inte det. Den är inte usel men den briljerar inte heller då den är känslig för vilken öppningsrörelse som väljs och hur fingret placeras. För att vara säker på att kniven skall öppna hela vägen bör man dra fingret bakåt och inget annat. Vet man inte om det eller inte tänker sig för fungerar det inte. Om man inte medvetet placerar fingret helt rätt, koncentrerar sig och "förspänner" lite med fingret får tilläggas.
För att försäkra mig om att jag inte misstagit mig helt så utfördes ett enkelt ovetenskapligt test. Jag gav kniven utan instruktioner till min kära sambo och bad henne använda den. Si det gick inte alls. Hon fick inte heller upp den vid första försöket.
För att försäkra mig om att jag inte misstagit mig helt så utfördes ett enkelt ovetenskapligt test. Jag gav kniven utan instruktioner till min kära sambo och bad henne använda den. Si det gick inte alls. Hon fick inte heller upp den vid första försöket.
Och är det något jag inte vill med en enhandsöppnad kniv så är det att behöva tänka efter. Hela poängen med den funktionen är ju att man skall slippa det. Därför avskyr jag tumknoppar man måste leta efter, diskar man glider av och flipperfunktioner som tvekar. Jettison får därmed ett minus på den punkten även om det inte är hälften så stort som nästa område som är knivens riktiga akilleshäl.
Om storebror var svår att släppa låset på så är den här kniven halvt omöjlig. Där fanns åtminstone storleken som tillåter att man på ett till slut smärtsamt sätt grävde in mjukdelarna av tummen i ramen för att nå låsarmen och förmå den att lossa sitt grepp. Här finns inte den fördelen och utan naglar eller hjälpmedel är det här närmast att betrakta som en kniv som får stängas med två händer. Det går med tummen men det gör ONT. Bedrövlig formgivning helt enkelt. Det finns inget som guidar eller hjälper fingret att få fäste. Det enda som gjorts är en svag böj på insidan av ram respektive låsarm. Men eftersom den ser ut att vara i exakt skala i relation till storebror så är den endast kosmetisk och underlättar inte handhavandet ett dugg. Även den här funktionen testades på nämnda sambo. Inte heller det testet klarade Jettison.
Försök få in ett finger där. Utrymmet är ca 3 mm
Själva låsfunktionen är god och trots sitt diminutiva format. Inget glapp eller spel känns i själva låset och det bjuder på mer styrka än vad storleken på kniv kräver. Därtill har låsarmen försetts med ett översträckningsskydd vilket närmast är ett krav när man gör en så här litet ramlås i titan.
Men om det saknas spel i låset så finns det istället sidorörelse i hela kniven av det enkla skälet att den försetts med tämligen tjocka glidlager i nylon som därtill har liten diameter vilket gör att bladet kan röra sig i sidled. Mindre toleranser, större diameter och tunnare lager i fosforbrons hade eliminerat det problemet utan att höja priset nämnvärt.
Att bära
Det finns inte mycket att säga på den här punkten. Kniven har inget clip utan är tänkt att bäras lös i fickan och det fungerar utmärkt. Den väger nästan ingenting eller mer exakt trettioåtta gram och det enda som stör är att flippern har formen av en hajfena och därmed är lite spetsig.
Backspacern sticker ut bakom kniven och där återfinns ett fånglinehål som även kan användas för att fästa kniven på en nyckelknippa om så önskas. Men då blir den svårflippad. Fånglinehålet är av mindre sort men om någon form av snöre appliceras blir kniven lättare att hala upp ur fickan och det förlänger även greppet en smula. Så det här är en få knivar jag kan tänka mig det otyget på.
Sammanfattningsvis
På CRKTS gamla hemsida stod det uttalat att det här en kniv som skall vara med och leka i facket "Little Big Knives" även om den storleksmässigt ligger i underkant av även det formatet. Den formuleringen är numera struken på den nya hemsidan och tur är det för den utmaningen klarar Jettison Compact inte av alls.
I klassen hittar du nämligen konkurrenter som "Mini Tuff Lite" från Cold Steel och inte minst Spydercos "Dragonfly 2" och mot dem har inte Jettison mycket att sätta emot. Förutom om man har bestämt sig för att titan är det enda material som kan användas i ett knivhandtag och att en flipper är det enda sättet att öppna dem på. På alla andra parametrar som användbarhet, stålkvalite, slipning, låsstyrka, ergonomi med mera får den se sig slagen av nämnda konkurrenter.
Men till skillnad från sin storebror tycker jag nog ändå att den fyller ut sin kostym bättre. Visserligen finns det andra knivar som slår den med hästlängder men den har några detaljer som väcker uppmärksamhet. Jettison är som sagt den minsta flipper jag stött på och för titannörden är den kanske ett måste. Marknaden är inte full av prismässigt överkomliga knivar gjorda för nyckelknippan i det materialet. Sen är den snygg icke att förglömma. Linjerna sitter där de skall det får jag ge den gode Carter.
Tyvärr slutar den här kniven med en god idé. Finishen är inget vidare med klumpiga glidlager, usel centrering och ojämn slipning. Allt krut har lagts på handtaget på den här kniven.
Mer allvarligt är emellertid hur den fungerar att fälla ut och framförallt ihop. Att använda flippern kan möjligen tillskrivas en inlärningskurva men detsamma kan inte sägas om att släppa låset. Det är rent hopplöst och diskvalificerar kniven helt från höga betyg. Det är i mina ögon en för stor nackdel för att kunna förbises.
Mer allvarligt är emellertid hur den fungerar att fälla ut och framförallt ihop. Att använda flippern kan möjligen tillskrivas en inlärningskurva men detsamma kan inte sägas om att släppa låset. Det är rent hopplöst och diskvalificerar kniven helt från höga betyg. Det är i mina ögon en för stor nackdel för att kunna förbises.
Praktiskt sett har Jettison Compact ett par saker som talar till dess fördel. Den raka eggen och kompetenta spetsen som följer med ett wharncliffeblad gör den till en utomordentlig tejpmassakrerare och paketöppnare. Därutöver fungerar den utmärkt som ersättning för de naglar man inte har som nagelbitare. En funktion som jag faktiskt eftersöker hos miniknivar. Fast bäst gör den sig nog som fotoobjekt.
Det här är en kniv för den som vill komplettera sin samling av titanhandtagsförsedda ramlåsflippers med något riktigt litet i konsekvensens namn och som därmed kan tänkas ha överseende med ovan uppräknade brister. För mig är det tyvärr en kniv som lämnar mycket övrigt att önska och jag rekommenderar den inte.
Specifikation CRKT 6120 Jettison Compact:
Längd utfälld: 132 mm
Längd hopfälld: 81 mm
Vikt: 38 g (vägd av mig)
Bladlängd: 51,5 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: 8Cr13Mov, 58-60 HRC
Handtag: titan,
Lås: ramlås, titan
Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina.
/ J - måttligt imponerad
Roande recension, tackar :)
SvaraRaderaTack själv! Alltid roligt när någon läser och än mer så om det lämnas en kommentar! :-) Angående recensionen så är det faktiskt intressant även med knivar som inte är perfekta. Det är mycket lättare att hitta något att säga om ytterligheter än om föremål som förlorar sig i mittfårans anonymitet!
Radera