Ny kniv - Cold Steel SR1 Lite

Stor, större,Cold Steel är också ett sätt att komparera. I alla fall när det handlar om fällknivar.* Det amerikanska företaget har med tiden gjort sig kända för att göra gigantiska tingestar inom det området. Någon som känner till deras XL-modeller? Men i katalogen har alltid funnits mycket vettiga och praktiska knivar vid sidan av de uppseendeväckande pjäserna. Det är det som gjort dem intressanta, blandningen mellan vardagsnära och saker som är totalt bortom rimlighetens gräns på något vis.  

Den här kniven, SR1 Lite, bjuder på lite av båda världar även om den mest är rotad i den praktiska sidan. Den är mycket stor även om den inte är enorm. Men bladet är tjockare än på många fastbladade knivar och låset är ett av de starkaste som gjorts för fällknivar. Det borde borga för en slitvarg som inte är rädd för att skita ned sig.  

Cold Steel SR1 Lite

Just den här versionen med tillägget "Lite" betyder nu inte att den är så mycket lättare än originalmodellen. Vi talar om 196 g för ursprungsmodellen jämfört med den här som väger 193 g enligt hemsidan. Hängde ni med där? Tre gram! 

Skillnaden hittas istället i prisbild och den i sin tur är bland annat avhängigt materialen. Den dyrare modellen kostar nästan fyra gånger mer och då får man S35VN-stål i bladet och ett handtag av G10. Så i ärlighetens namn borde den inte var så mycket dyrare. Men det är en annan fråga. 

Hur som haver, i det här fallet får man istället 8Cr14MoV-stål och ett handtag med skollor av Griv-Ex. Det är ett i den långa raden av fiberförstärkta plaster eller termoplastisk komposit med glasfiberförstärkning om man vill vara petig. Ett mycket starkt och praktiskt material men måhända en smula tråkigt material.

SR1:an har följt mig ett tag nu. Här en bild från tiden innan hösten kom och stal alla gröna nyanser

Apropå praktisk så är modellen från början tänkt att vara ett fällbart alternativ till Cold Steels vid det här laget smått legendariska överlevnads/friluftskniv SRK. Ni vet den som Fällkniven tämligen oblygt till vissa delar kopierade när de gjorde sin F1. 

I alla fall får man en kniv som är kring 24 centimter lång med ett decimeterlångt blad som är närmare 5 millimeter tjockt. Vikten blev som ni märkte därefter. Men det här är en fällkniv för uteliv inte för kontorsmiljö.

Den har funnits något år på marknaden men är ändå aktuell så här i hösttider. Särskilt för mig. Skall jag vara ärlig så har jag haft den ett tag vid det här laget men inte haft tid att testa och skriva om den förrän nu. 

  

Knivshop

 

/ J - kollar om stålet är kallt

* Det kan emellertid sägas att det här inte alls är min största fällkniv. Där hittas bland andra en kniv från Linton som väger in på 365 gram, en SKM-stilett som är 13" lång, en Opinel No 12 (vilket innebär ett blad på 12 centimeter), samt ett par spanska Navajas som har blad kring 15 centimeter.


#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Civivi Fracture

-  udda men charmig

Moderna slip joints är fortfarnade en het kategori. Så het att de i princip bildat en helt ny  och stadigt växande gren på knivarnas släktträd. I begynnelsen var några få tillverkare som valde att göra moderna knivar sett till teknik, material och formgivning men utan låsfunktion. Idag har nästan alla större märken minst en dylik modell på programmet. Det gäller även Civivi som är ett systermärke till WE-Knives fast för de lite mer prismedvetna. Det är från detta "budgetmärke" som dagens kniv eller snarare knivar kommer. 

Civivi Fracture

Då slip joints är populära, inte minst i vissa jurisdiktioner där lås inte är tillåtna, vad är mer naturligt än att man sneglar åt det hållet när man från Civivis håll vill hylla sina fans med en knivmodell? För att vara ärlig vet jag inte om det var så tankegångarna gick på utvecklingsavdelningen i Kina men det finns anledning att förmoda det. 

Två för en, modellerna C2008A (grön) och C2009E (svart)

För att involvera nämnda fans så utlystes dessutom en tävling på Instagram för att döpa kniven ifråga. Det vinnande förslaget blev Fracture och det är den eller snarare de jag skall granska lite närmare nedan. Det blir nämligen en "två för en" då jag har två versioner av den här kniven tillängliga. 

Annars finns de att tillgå i flera färger som grå, blå, svart, grön och orange och som sagt med två bladkonfigurationer. 

Blad

Eftersom det här är en "två för en" så är bladformen inte en utan två som synes på bilderna. En mer traditionell drop point och det andra är en utpräglad amerikansk tanto. Eller så traditionell är inte väl inte någon av dem då de lätt känns igen på det gigantiska hålet i bladet. Spydercouppfinningen tagen till sin extrem. Den är förstås främst ett designdrag men fyller även en praktisk funktion som jag återkommer till. 

Längden på bladen är 8,5 cm och höjden 24 mm precis över knölen för att sedan raskt smalna av. Ett långt och slankt blad med andra ord. Det matchas av en föredömligt tunn godstjocklek på 2,5 mm vilket gör att de här knivarna fungerar väl trots den låga sekundäreggen. 

Ett långt och smalt blad gjort av 8Cr14MoV

Stålet är ett steg ned från vad vi är vana vid från Civivi eller ja, det kan väl diskuteras. Men i vilket fall är det inte det som de brukar begagna sig av. De har skiftat från D2 till 8Cr14MoV i det här fallet. Sedan har de gjort det till lite av en sport att hitta vart det står angivet på bladet. Det här kan nog vara bland den minsta (knappt) läsbara text jag sett på ett blad och den återfinns nära handtaget. Det är för övrigt den enda märkningen på de grå stentumlade bladen. Finishen är jämn och välgjord. 

Sedan kommer en av få skillnader knivarna emellan. Förutom det uppenbara att den gröna har en kantigare profil vilket också resulterar i en "sekundärspets" så finns det en sak till som inte syns lika väl. Faktum är att jag var tvungen att dubbelkolla. Tantoversionen är flatslipad medan drop point-bladet är skålslipat! 

Förutom den uppenbara skillnaden i bladform så är kniven till höger skålslipad istället för flatslipad

Godkänt vassa fabrikseggar kunde konstateras på båda knivar vilket tyder på att kvalitetskontrollen är god. Mindre bra är hur länge eggarna håller. Jag råkade under testperioden få hem ett par kompletterande beställningar från IKEA och då vet ni vad som följer. Förutom ett massa muttrande och skruvande blir det kartong över. En  stor mängd kartong. De högen attackerade jag beväpnad med ett antal knivar däribland de här två. 

Och där visar sig raskt en skillnad mellan de två knivarna. Den svarta, det vill säga den skålslipade skär väsentligt mycket bättre i kartong än vad tantokniven gör. Först trodde jag inte det skulle vara så stor skillnad rent generellt utan att det mest var knutet till vad som skars. Döm om min förvåning när det visar sig att den skålslipade kniven skär bättre i trä också. Faktum är att om kniven haft ett för ändamålet bättre handtag hade den inte alls varit oäven att tälja med. Bladhålet spelar nämligen ingen roll i det fallet. Djupa genomgåendesnitt är inte aktuella vid sådant arbete som ni vet.

Lika för båda knivarna är att de behöver underhållas för att inte tappa skärpan. Strigel och riktstål fungerar väl på det relativt mjuka stålet. 

Båda knivarna har kompetenta spetsar men skall man säga något om dem så är tantospetsen ännu lite spetsigare och något kraftigare. Det blir dock mest ett teoretiskt resonemang då jag verkligen inte rekommenderar att man sticker för hårt i något med en slipjoint. Men skall man "pilla" i något är den kantiga spetsen att föredra. 

Handtag

Jag nämnde redan inledningsvis begreppet "moderna slip joints" och i det konceptet ingår ett antal faktorer som placerar knivar i den kategorin. En är förstås de ingående materialen men även hur den är byggd. Materialen i det här fallet består av en ram i stål, bussningar i brons och sidor i G10. Materialet är inte den strävaste varianten jag stött på utan är rätt hal. I det här fallet kunde den fått vara lite mer grovmönstrad faktiskt med tanke på handtagets utformning. 

Ett slankt men väl format handtag med gott om utrymme

Konstruktionen synnerligen gångbar och känns igen från de flesta bättre moderna fällknivar. Den baseras på en stålram som är rejält lättad. Den är sedan skruvad i tre punkter utöver pivotskruven. En av skruvarna agerar även pivotpunkt för ryggfjädern. Fjädern gör även att ryggen är täckt på den här kniven. I förlängningen av fjädern hittas för övrigt även ett fånglinehål. Ram och rygg har försetts med en till bladet matchande grå färg. Sen skiljer sig skruvar och clip åt i färg där tantokniven fått svarta detaljer medan drop point-kniven har ett blankt clip och dito skruvar. 

Skruvhuvudena är tacksamt nog av samma storlek för både pivot och sidor, T8. Men man kommer ändå inte undan två mejslar vid komplett demontering då clipskruvarna är mindre T6or. 

Den slutna ryggen är ett resultat av fjädern som håller bladet på plats 

Handtaget är som synes slankt på den här modellen. Det mäter runt 24 mm på den högsta punkten med undantag för fingerskyddet som sväller till 26 mm. Därtill är greppet mycket tunt då handtaget mäter under centimetern på den ledden. Fingerskyddet stjäl lite av längden på handtaget men kvar är ändå rymliga 9,5 cm vilket räcker till de flesta om än inte alla händer. 

Handtaget är mycket bekvämt men fyller inte handen givet hur slankt det är 

Fracture är riktigt bekväm att hålla. Man skulle till och med kunna säga ergonomiskt så länge det inte handlar om längre tids arbete. Därtill är handtaget helt enkelt för tunt. I gengäld känns clipet mycket lite på grund av den egenskapen. Snarare hjälper det till att fylla ut handen en smula. 

Det något kantiga utseendet på handtaget ger en främre del där två fingrar får plats i ett grunt fingerurtag och sen följer de andra efter. På samma vis ger vinkeln på ryggen av handtaget en krökning av handtaget som passar insidan av handen tämligen väl. Överlag ett handtag som är bekvämare än det ser ut. 

Öppning och lås

Fracture är något så ovanligt som en slipjoint från Civivi. De flesta av deras knivar är annars flipperknivar med liner locks med några få undantag. Men här har man skippat båda de finesserna vilket förenklar konstruktionen. 

Öppningen sker med hjälp av det, skall vi säga mycket rymliga, hålet i bladet. Om det är en nagelskåra som gått överstyr eller ett hål med assymetrisk form kan diskuteras. Men ur öppningssynpunkt fungerar det förträffligt. Den som inte får grepp om om bladet vid tvåhandsöppning saknar troligen fingrar. 

Det rymliga hålet i bladet är lätt att greppa om när bladet skall fällas ut 

Sedan kan hålet användas för enhandsöppning även om en aning fingerfärdighet krävs

En bonus är att Fracture går utmärkt att öpna med en hand också. Emellertid vet jag inte om den finessen är medvetet gjord eller ej. Eller utmärkt är för mycket sagt. Det är bra stuns i ryggfjädern så det krävs att man trycker in tummen rätt hårt i hålet och håller press nedåt samtidigt som man för tummen utåt för att det skall fungera. Annars riskerar man att tappa greppet halvvägs varpå bladet vill tillbaks till ursprungsläget och riskerar att nypa en fingertopp på vägen. Så viss försiktig bör iakttas. 

Walk and talk på de här knivarna är en sympatisk bekantskap. Och tur är väl det eftersom de är rätt stora. Skall man ha nytta av ett så långt blad på en slipjoint så krävs nästan det. "Pull", alltså kraften som krävs för att fälla ut bladet skulle jag placera kring 7. Själva gången, talk, är mjuk och motsvarar Civivis vanligtvis goda precision i tillverkningen. Förklaringen kan hittas i de fina bronsbussningar som bladet löper på. På vägen möts man av ett distinkt halvvägsstopp. Återigen en detalj jag uppskattar då kombinationen av god fjäderkraft och långt blad kan klippa en fingerspets på väg in annars. 

Väl ute hålls bladet på plats med ungefär samma kraft som du hittar på de lite större Victorinoxknivarna om ni förstår vad jag menar. Men tanke på att det här inte är Civivis vanligaste knivtyp och de därmed är något av nybörjare på området så tycker jag att de lyckats väl med att modulera fjäderkraften. 

Att bära

Fracture har ett slankt handtag konstaterades ovan. Det avspeglas förstås i hur kniven känns att bära. Längden är elva centimeter vilket är tämligen långt. Men det kompenseras av de andra måtten som är mer blygsamma, inte minst som utstickande detaljer saknas på den här kniven. Sticker ut gör emellertid vikten, dock på ett positivt vis. Knivarna väger in på 84 respektive 88 gram vilket inte är mycket. Ett resultat av att mycket material avlägsnats från såväl ram som blad. 

Ett enkelt och mycket väl fungerande clip 

Clipet är ett fjäderclip i stål av deep carry-typ. Kniven sitter därmed djupt i fickan vilket både är säkert och diskret. Spänsten är riktigt god och rampen som skall föras över byxkanten är både stor nog och i rätt vinkel. Det vill säga den pekar inte utåt, inte ens lite. Annars ett annat rött skynke för den här tjuren. 

Clipet är fäst utanpå handtagssidorna istället för i en skåra men skruvarna som håller det på plats har platta huvuden och de är försänkta så slutresultatet blir ändå bra. De stjäl därmed inte utrymme för den tygkant som skall få plats under clipet. 

Clipen skiljer sig på en punkt mellan knivarna och det är att den grönskaftade tanton har fått ett svartmålat clip. Som ni vet skavs färg med tiden men under testperioden har det klarat sig väl. Men räkna med att det får en viss patina över tid. 

Rent funktionsmässigt är det här clipet riktigt bra. Det kanske inte vinner något pris för originalitet men det sköter sin uppgift. Det håller kvar kniven på rätt plats och gör den lätt att dra och stoppa undan. Det kan även flyttas från höger till vänster sida vilket gör Fracture helt ambidextriös. 

Sammanfattningsvis

Fracture är en modell jag inte riktigt får något riktigt grepp om, bildligt talat vill säga. Bokstavligt ger den relativt gott grepp. Det som gör att den känns lite undflyende är att det på ett plan är en smula underlig modell. I en tidigare text kallade jag den "särling". Med det avses att det är en relativt stor slip joint vilket redan där gör den avvikande och inte ett förstahandsval för alla. Därtill är det en modell som är avsedd för tvåhandsöppning men kan öppnas med en hand samtidigt som den har en synnerligen modern och mycket särpräglad design. Det senare är uppfriskande men jag tror inte det tilltalar den genomsnittlige slip joint-entusiasten. Sammantaget gör det att den sticker ut i mängden. 

Olika stilar för olika smaker, Fracture kommer i två bladkonfigurationer

Så frågan blir då - vem den är till för? Svaret tyckte jag mig se någonstans. Jag hörde rykten om att det rör sig om en mer eller mindre begränsad upplaga. Inte sett till volym som i hundra exemplar eller så men att den skulle tillverkas i en omgång för att sedan läggas ned. Det återstår att se men tydligen skall det vara en hyllning till alla Civivi-fans där ute. Det kanske kan stämma då det intrycket förstärks av sättet den namngavs på, via en tävling där vinnande bidrag blev Fracture. 

Sedan är Fracture en billig kniv. Eller kanske snarare prisvärd. Civivi är som sagt ett systermärke till WE-Knives. De  har en uttalad ambition att tillverka enklare knivar men med hög precision. Något de blivit kända för att ha lyckats med. Även om det hörts röster om att de på senare tid ökat något i pris. Men så kommer den här. Med en prislapp på kring 28 dollar* är den ett markant steg ned på prisstegen igen. Det var måhända därför man valde att förutom något enklare stål även satsa på en slipjoint som kräver färre komponenter. 

Civivi Fracture, en modern slip joint

Men det till trots finns det mycket som talar för den här kniven. I Fracture får du en mycket välbyggd kniv där Civivi som vanligt gjort så mycket som går med de ingående materialen. Ett flertal detaljer vittnar om det som bra fabriksegg, bronsbussningar, välslipade kanter och hörn, försänkta skruvar och en kraftigt lättad ram. Därtill skär den faktiskt riktigt bra, även med ett stort hål i bladet. Men söker du den bästa skärmaskinen av de två skall du definitivt välja den skålslipade versionen.  

Om du gillar utseendet och kan tänka dig en tämligen stor eller åtminstone lång slip joint så här det här en udda fast mycket bra kandidat. 

Knivarna köper du exempelvis hos: Wanderoo.se, Lamnia eller i Civivis egen Amazon-butik. 

Specifikation:

Längd utfälld: 195 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 84 g / 88 g (clip point/tanto, vägda av  mig)

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: 8Cr14MoV, 56-58HRC

Handtag: G10 på stålram

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - hänger inte på låset

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knife review CRKT Jettison

-  well, what to say?

I  called them "The Jettisons" on a number of pics on Instagram and several forums. I did it because I think they belong together and complement each other rather well. I looked at the smaller knife first since I sometimes have an fondness for larger EDC knives and sometimes for smaller ones. Jettison Compact attracted with its titaniumhandle and tiny little flipper. But I soon realized that big brother had a greater potential as a knife and therefore both of them were bought at the same time.

"The Jettisons"

Just looking at them its two rather similar knives which share features like the overall lines, the framelock and of course the flipper. But there are differences. Except for the obivous which is size they consists of the Compact having a titanhandle with an overtravelstop instead of steel as handle material. But in return big brother Jettisons blade runs on bearings for smoother operation.

On top Jettison Compact and below the reviewobject - CRKT 6130 Jettison

Both are visually striking knives in my eyes. First looking at them I immediately liked the sleek and clean lines of the handles. I also appreciated the slightly bold bladeshape with its hump on the back which for some reason made the blade remind me about a dragons snout.

Blade

First of all I just want to correct CRKT! On their homepage they claim that the knife has a:

 "/../ a 3.2" modified sheepsfoot blade that's ideal for everyday tasks in the shop, home, 

or wherever a job calls out for you."*

I don't agree at all. This is NOT a "sheepsfot" since that bladeshape has a complete straight edge and basically lacks tip. Normally the spine of a sheepfootblade archs in a short soft curve towards the tip. That is kind of the whole point with this style of blade. Historically they were shaped that way so they wouldn't hurt animal hoofs when working with them. The bladeshape is more common on traditonal patterns like Cattleknives, Stockmans and som "Jacks".

The term "modified" works with the slightly curved edge on the Jettison. But the long clipped back combined with the harpoonshape makes it a modified Wharncliffe in my eyes.

A bold blade but sorry CRKT, you are wrong. This is not a "Sheepsfoot" it's a modified Wharncliffe

The steel is Chinese 8Cr13MoV and there is not much to talk about there. It's not an expensive knife so I feel the chosen steel is adequate. I doesnt make me go wild but it's easy to sharpen and actually takes quite e a keen edge even if the endurance isn't there. The steel has a tendancy to rust but in this case the semipolished satinfinish helps a lot to avoid that problem. It is when you persists with beadblasting this steel you get real corrosionproblems, did you hear that Kershaw?  

The bladeshape itself is interesting and esthetically pleasing. It is one of the knifes foremost assets.

But besides being pretty there is one other thing knifeblades are supposed to do. You know, the detail that includes cutting and poking things and then this blade isn't that sexy anymore. Or to be precise, for stabbing things it works just fine, the tip is both sharp and durable.

Modified Wharncliffes are generally very practical blades for most cutting tasks except the ones that demands long sweeping motions and therefore calls for a belly. Instead you get a easy to handle and competent tip. 

But besides steelchoice there are some other important factors that influences how a knife performs and that is bladegeometry and thinness behind the edge. CRKT or maybe the designer himself, mr Carter seems to have missed that part completely in this case. What do I mean by that?

Neither the edge nor the grind is much to be proud of

The problem here is that this blade has a thickness of 0.126 inches combined with a poor grind. In this case the knife suffers from a low hollow grind with rather diffuse lines.

It seems to start about 2/3 up on the blade but it actually don't do much the first part of the curve and has no effect until the middle. In other words the angle of the grind is much steeper than it seems at first glance and that ain't good. The second problem is that there is too much steel behind the edge. The secondary bevel is therefore rather steep besides beeing broad as you can see in the picture above. I doesn't look good and it's a problem already on paper. Then it remaind to see how the edge performed in real life. 

Speaking of paper, the Jettison doesn't cut that no matter what. It tears it apart. I touched up the edge with a sharpening rod to aid the factory edge a bit, It didn't help at all. And the knife doesn't shave hair either. If you want to pursue such activities you've probably have to not only sharpen the knife but reprofile it. Thus the factoryedge didn't cope well with initial odd jobs.

And when engaged in real chores it doesnt perform any better unfortenately. In the kitchen it feels like a scandigrind Mora, and that is not a compliment in this case. If you cut carrots and other root vegetables for instance the pieces ends up in the wall with a bang when you finally gets through them. Softer greens is easier to handle and the hollowgrind copes decently with meat, sausage and the like.

Jettison suprises a little by not being a total disaster at cutting cardboard. Wood, both fresh and dried on the other hand is too much of a challenge though. The comparison with a Moraknife ends here. But it's the handle that is the biggest disadvantage on the Jettison not the blade. The care for my hand became too strong and I stopped using the knife in time to not get too many blisters.

Simpler tasks like cutting thin cord and some rope the Jettison handles, well not particurlarly good either to be honest. You can cut it, despite all it's a knife but the edge doesn't bite convincingly.

What it does very well is penetrate things. The tip is both pointy and plenty strong. To open shrink-wrap, clam packs and the like together with assaulting hard plastic in the recycle bin proves to be the knifes strongest card. I also turned my attention to a piece of old carpet and cut it in half. A steady thumb on the spine of the blade and you got yourself an oversized Stanleyknife.

Handle

Jettison has a steel handle and the material is chosen for a couple of reasons. Mainly because it's cheap, easy to work with and durable. In turn it results in a surface that is easy to make pretty and you can have almost any finish you like. As a bonus it is a solid foundation for a decent framelock.

A drawback it shares with other metals such as the more illustrious titanium is that it conducts cold and heat very well which tends to make them cold at winter for instance. It's also slippery if there is no elaborate tractionplan. But the biggest disadvantage with steel is of course weight. Something I will talk about later.

The handle looked good in pictures. It still does, just don't try to grab it hard

The handle feels elaborated with it's contoured profile and the semi open construction with a "half" backspacer anchored with three screws. That, the steel itself and the dimensions of the handle slabs makes for a very sturdy and reliable knife. This handle won't give in in a hurry. To emphazise that is has a tough stonewhashed finish that hides scratches well.

A detail that is utterly well made is the cut for the lockbar. You can't even tuck a paper in there. That is extra nice compared with how CRKT chosed to do with their "Amplitude" models . The lockbar cutout on them looks like Grand Canyon. They work as well but it ain't pretty.

A solid but yet elegant construction

Unfortenately much of the handles benefits circle around construction and looks. In hand the Jettison is not that great. In fact it's quite bad. The knife LOOKS ergonomic but it ain't. If you grip it firmly half the handle turns into a large hotspot, at least in my hand. And you need to grip it hard since it's really slippery. I'm certainly no friend of "jimpings" and elaborate tractionplans but here you need something to counter the slick surface. Much of the slippery feeling comes from lack of height. It's not a very substantial handle.

One big problem is that the handle isn't bevelled enough whereupon there is a pressure from foremost the lockbar and the edges of the spine of the handle against the hand. Even worse is the hotspot that the flipper creates even in normal hammergrip. It almost hurts the indexfinger after a while. The clip is palpable all the time no matter what the grip.  

Deterrent example. The backward curved flipper and the sharp end at the lockbar creates 
a nasty hotspot

If you hold the knife in reverse grip you get the backward curved flippertab in the soft parts of your hand in a nasty way. But for me the worst ergonomic failure occur when you place your thumb on the top of the blade which the thumbramp created by the harpoon really invites to. Then the sharp corners of the back of the handle gnaws into the soft parts of your hand.

Back to the drawing board. Take a look at that pointy end and then imagine how it 
feels against your hand

The sad thing is that no big changes are required to get rid of most of these problems. Sure, knifehandles are nice looking when the lines are crisp but in this case it makes for a uncomfortable handle. To use an understatement, ergonomics are quite important when in comes to designing a handle. 

Thus I don't like the handle at all which came as a negative surprise for me since I thought I would after seing the knife on pictures. But as stated before, it sure looks good!

Opening and lock

If the handle had its flaws this is a outright sad chapter. A flipper combined with bearings - doesn't it sound like a common and speedy combination? Well, it aint the case with the Jettison. UNLESS you are very determined that is. You can get the blade out with...not a authority but certain speed if you really concentrate but it ain't second nature.

Jettison opens with a flipper. It ain't half as good as the lockbar cutout

The reason for lack of speed is threefold. A heavy blade in relation to the flippertabs placement and length and a detent that is too weak. The fact that the blade runs on bearings saves the knife from beeing a total failure. The good thing is that the knife opens every time and doesn't get stuck. In that regard the knife is reliable. The blades heft allows for speed if you put a little wrist into the action. The problem is that I don't always feel the urge to wave my arms to open my knives.

A stout framelock made out of steel. No risk of unintentional closure. Unfortunately its also very hard to close
when intended. Nothing is done to guide your finger or facilitate the operation

But then there is the real problem child. The detail that makes me feel less about the whole knife. The lock itself! Particurlarly sad since I normally is a advocate for steel framelocks. Oh yes, it's sturdy alright, actually way too sturdy. It never fails to lock and it doesn't slide outward and it feels secure. BUT two things stinks.

First: if you do any heavier cutting like wood for instance and gently twists the blade sideways to release it from the material the lock get stuck. Not outwards but inwards so there is little risk for the knife closing over your fingers and that is always good. I don't think that the problem is limited to this particular specimen. If you just play with the knife or do light cutting like paper or cardboard there is no lockstick.  

Second: What is always present is the fact that this knife has a lock that is a disaster to release. To do it with wet or cold hands is out of the question. And forget gloves. It can hardly be done even if both you and the knife are in best form. If you just press the thumb against the lockbar as usual...nothing happens. Probably your fingertip is found fumbling in thin air.  

This is due to the lockbar being strong combined with a minimal cutout for your finger to press against. There is nothing done to increase friction or guide the movement. So to release the knife you must turn it upside down in the hand so the lock is facing upwards and then let the thumb slide along the handle until it stops against the corner of the lockbar and the bladetang. Thereafter you must press the flesh of your thumb in the cut exactly in a fortyfive degree angle and then the lock releases. The motion is smooth but heavy. 

The result is that you have to be very exact about the placement of your thumb which may be hard if you are cold or tired. As a negative you also get a very sore fingertip.

Crap, that is what it is. 

To Carry

Carrying the Jettison isn't that bad. The combination of smooth steel and a well adjusted cliptension makes for a easy in and out of the pocket operation. No problems there at all. The clip is a deep carry clip that is discreet. Wait, "discreet" - I take that back because of the gigantic logo placed on the clip. It must be a mistake considering how ugly and stupid it is. No one could have placed it there on purpose, could they? I thought only SOG did silly things like that.

A deepcarry clip. Discreet in other words, or no - not that either

The weight of the knife makes it stay in the pocket even if there is no friction. Speaking of weight it doesn't feel to bad despite not being featherweight with 4.5 oz. That goes for jeans and sturdy fabric that is. I can't recommend carrying it in chinos or in a leg pocket in a pair of shorts which I often do. The strange thing is that compared to another all steel knife like Spydercos Police it feels heavier in hand even though it's actually about an ounce lighter. Jettison feels unbalanced and you get the feeling it wants to lie on it's side instead.

The handleshape makes for a rather unobtrusive knife in pocket in the same way as the beforementioned Police. Unfortenately with that difference that Jettison has a rather sharp back of the handle which have a tendency to hurt my pinkyside of the hand when searching for keys and stuff in the pocket. It's not comfortable and annoys me every time.

To Conclude

The summary of the Jettison can be viewed as a pro et contra list:


Pro:

• The Jettison is an elegant knife. It's good looking
• It will probably hold forever. It's a solid knife built with strong materials
• The lock is sturdy
• The knife is cheap and as a bonus you will get bearings if that's important to you

Contra:

• The blade looks good, but isn't. Not for cutting anyway
• The handle also looks nice with good harmonious lines but doesn't work in hand
• The knife flips, but slow if you don't put any wrist behind it
• The lock is a dread to handle and can hardly be released
• The knife itself feels unbalanced in hand

I can also offer both mr Carter and CRKT some free tips. Flippertabs should not interfere with the grip and form edges and hotspots when knives are in open position. Instead there should be one harmonius line that don't cut into your finger when working with a knife. Another tip is that both lockbars and handles generally needs chamfering. It's not enough with contouring even if it's a good start. But most important of all: handles that ends up inside the palm shouldn't have almost sharp corners. If you plan on having pointy ends on knifehandles they should be so long that there are plenty of room for all fingers anyway. If so you can put glassbreakers and other stuff on them.  

Jettison in the daily rotation

So if you like Carters designs and only planning on using your knife sporadically and for tasks that mostly craves for a capable tip this is the knife for you. It's also well built and as a bonus you get a flipperknive on bearings for a relatively low price.

But if you want a pocket/EDC-knife that gets it's fair share of everyday chores I recommend you to look elsewhere. The same goes for the ones who want to use it as worry beads in the TV-sofa. After flipping and closing it for a few times you will lose your thumb.

Some knives are more photogenius than others. CRKT Jettison is good looking! Well, except
 for the logo that is. 

The "Twitterversion" of the review: CRKT Jettison is looker not a user!

Specification:

Length, overall: 194 mm
Length, folded: mm
Weight: 130 g
Blade length: 83 mm
Blade thickness: 3,2 mm
Bladematerial: 8Cr13MoV
Handlematerial: steel
Lock: framelock, steel


Produced by: CRKT - Columbia River Knife & Tools, manufactured in China.


/ J - not totally convinced

* 2016-09-16

Knivrecension CRKT Jettison Compact

- lillebror lilliput

Den här lilla nyckelrings/fickkniven är en av två som CRKT släppt i samarbete med Robert Carter. Han är i ropet just nu då han förutom de här två modellerna även släppt en tämligen uppmärksammad pjäs kallad Carter Prime ihop med OKC. Carter är en knivmakare med ett arv som förpliktigar då han är son till Joe Pardue och därmed sonson till Mel Pardue, två ärevördiga namn i branschen. 

Jag har tidigare avhandlat storebror Jettison i en recension och nu är det dags för Jettison Compact att presenteras i text och bild. Som jag skrev då var det den här mindre kniven som fångade mitt intresse först. Detta eftersom jag alltsomoftast låter en riktigt liten fickkniv sällskapa med en större i min dagliga rotation. Inte minst som jag är nagelbitare och behöver ersätta dem med något att pilla upp saker och ting med.

CRKT 6120 Jettison Compact

Jettison lockade framför allt med sitt intrikata utseende och till det kan läggas att det troligen är en av de minsta flipperknivar som finns. För den som är religiös när det gäller titan och ramlås kan de detaljerna adderas till listan över fördelar. Priset var inte för avskräckande heller så jag slog till på en dubblett. Liten och stor i tandem.

Men som ni kanske förstod av förra inlägget så var jag inte helt nöjd med storebror. Jag är faktiskt inte särskilt förtjust i Jettison Compact heller. Eller rättare sagt har jag blandade känslor. Det är inte en usel kniv per se men den har många brister och för all del några förtjänster. Låt mig förklara. 

Blad

Bladformen är en av de mer slående detaljerna på den här lilla kniven. Den är en lätt modifierad wharncliffe då eggen är svagt svängd istället för att vara helt rakt. För att förstärka utseendet har ryggen fått en fena och bildar en harpunform och bladet har även en bred falskegg. Att just Carter väljer den här bladformen känns inte långsökt eftersom han har ett förflutet som fartygskapten och wharncliffes är vanligt förekommande på sjömansknivar. 

Kniven har fått en skålslipning från det i sammanhanget relativt grova godset på närmare tre millimeter. Slipfasen är låg på ett redan litet blad vilket kvarlämnar rätt mycket stål till primäreggen som därmed blir både bred och tvär. Det hade varit ett stort minus på en större kniv men i det här fallet stör det inte alls faktiskt. Detta sett till användningsområdet. En sådan egg skär inte särskilt bra men det kan du ändå inte förvänta dig av den här bladstorleken, åtminstone inte i kombination med den här bladformen som saknar buk. Wharncliffes har sina begränsningar och när bladet som här endast mäter fem centimeter på längden förvandlas det till nästan enbart en spets. 

Ett wharncliffeblad som är bättre i teorin än i praktiken. På bilden syns även hur 

dåligt slipad eggen är. De små prickarna på bladet är rost

I gengäld är det faktiskt en mycket bra spets. Det bästa med hela kniven vill jag påstå. Den tunn nog för riktigt små arbeten där den till nöds kan ersätta nålspetsar och pincetter och annat att pilla med. Samtidigt är den utmärkt till förpackningsöppning och att sprätta tejp med. Typiska uppgifter för så här små knivar. Åtminstone i min värld.

Större uppgifter går kniven bet på. Att skära papper eller kartong med den profilen och fabrikseggen är inte att tänka på. Möjligen är det aktuellt om du slipar om kniven rejält. Jag gjorde några försök att tvinga bladet genom kartong. En stackars tomat pressade jag också sönder innan jag besviket tittade på eggen igen och slutade med dylika dumheter. 

En nackdel Jettison delar med alla wharncliffes som används som bland annat paketöppnare, tejpsprättare eller varför inte mattkniv är att slitaget på eggen fokuseras kring spetsen och den närmsta centimetern. Det finns en orsak till att "Stanleys"/mattknivar har brytbara eller utbytbara blad.

CRKT skriver sin vana trogen små noveller på båda sidor av bladet

Sen tycker jag stålet är rätt illa valt. Jag är medveten om varför det används då det är en budgetkniv tillverkad i Kina och att det därmed låg nära till hands. Men även om det kinesiska 8Cr13MoV ofta sägs vara motsvarigheten till japanska AUS8 anser jag åtminstone i ett hänseende att det är betydligt sämre.

För att vara "rostfritt" så är det inte det minsta korrosionsbeständigt. I alla fall inte i CRKT-tappning. Tvärtom så rostar Jettison Compact bara du andas på den. Det är en riktigt dålig egenskap hos en kniv som förväntas sitta i en nyckelknippa eller förvaras löst i en ficka där den utsätts för fukt från kroppen. Under hela testperioden dök det upp små fläckar på bladet trots att jag är tämligen noggrann med att torka av mina knivar.

Sen kan det läggas sten till börda genom att säga att originaleggen som ni kan se på bilderna inte är mycket att hänga i granen. Inte särskilt vass och framförallt ojämn. 

Handtag

Konstruktionsmässigt är Jettision Compact en intressant kniv. Den är nämligen byggd som en miniatyr av en fullstor kniv. Handtaget är en halvöppen konstruktion med två sidor i titan sammanfogade med två skruvar genom en partiell backspacer som även den är gjord i titan. Pivotskruven är justerbar och på låssidan återfinns ett skruvhuvud som agerar översträckningsskydd.

Kniven bjuder på relativt bra grepp för att vara så liten även om den inte vinner klassen. Handtaget är nog att betrakta som ett "två och ett halvt fingersgrepp" men backspacern med sitt utstickande fånglinehål förvandlar den till ett trefingersgrepp om man inte har för stora händer. Men ni förstår att det är en mycket liten kniv. 

En av de bättre delarna av kniven, handtaget. Därefter verkar pengarna ha tagit slut

En detalj som höjer sig över mängden är den goda platsen för tummen som harpunformen på bladet skapar. Det gör att ett "sabel- eller fillipinogrepp" inte bara är det bästa sättet att hålla kniven utan nästan det enda som fungerar. Men det är bra och utifrån det erhålls god kontroll och möjlighet att ta i så mycket formatet tillåter. En detalj som är bättre här än på storebror är övergången från flippertab till handtag i öppet läge. Ingen kant eller skarv som trycker mot fingret. 

Handtaget som helhet får godkänt för vad det är, en liten nyckelringskniv. 

Öppning och lås

En kniv vars främsta försäljningsargument är att det är en mycket liten flipper måste gå att öppna lätt. Tyvärr gör den inte det. Den är inte usel men den briljerar inte heller då den är känslig för vilken öppningsrörelse som väljs och hur fingret placeras. För att vara säker på att kniven skall öppna hela vägen bör man dra fingret bakåt och inget annat. Vet man inte om det eller inte tänker sig för fungerar det inte. Om man inte medvetet placerar fingret helt rätt, koncentrerar sig och "förspänner" lite med fingret får tilläggas.

För att försäkra mig om att jag inte misstagit mig helt så utfördes ett enkelt ovetenskapligt test. Jag gav kniven utan instruktioner till min kära sambo och bad henne använda den. Si det gick inte alls. Hon fick inte heller upp den vid första försöket.

Och är det något jag inte vill med en enhandsöppnad kniv så är det att behöva tänka efter. Hela poängen med den funktionen är ju att man skall slippa det. Därför avskyr jag tumknoppar man måste leta efter, diskar man glider av och flipperfunktioner som tvekar. Jettison får därmed ett minus på den punkten även om det inte är hälften så stort som nästa område som är knivens riktiga akilleshäl. 

En flipper som fungerar mindre bra

Om storebror var svår att släppa låset på så är den här kniven halvt omöjlig. Där fanns åtminstone storleken som tillåter att man på ett till slut smärtsamt sätt grävde in mjukdelarna av tummen i ramen för att nå låsarmen och förmå den att lossa sitt grepp. Här finns inte den fördelen och utan naglar eller hjälpmedel är det här närmast att betrakta som en kniv som får stängas med två händer. Det går med tummen men det gör ONT. Bedrövlig formgivning helt enkelt. Det finns inget som guidar eller hjälper fingret att få fäste. Det enda som gjorts är en svag böj på insidan av ram respektive låsarm. Men eftersom den ser ut att vara i exakt skala i relation till storebror så är den endast kosmetisk och underlättar inte handhavandet ett dugg. Även den här funktionen testades på nämnda sambo. Inte heller det testet klarade Jettison.

Försök få in ett finger där. Utrymmet är ca 3 mm

Själva låsfunktionen är god och trots sitt diminutiva format. Inget glapp eller spel känns i själva låset och det bjuder på mer styrka än vad storleken på kniv kräver. Därtill har låsarmen försetts med ett översträckningsskydd vilket närmast är ett krav när man gör en så här litet ramlås i titan. 

Men om det saknas spel i låset så finns det istället sidorörelse i hela kniven av det enkla skälet att den försetts med tämligen tjocka glidlager i nylon som därtill har liten diameter vilket gör att bladet kan röra sig i sidled. Mindre toleranser, större diameter och tunnare lager i fosforbrons hade eliminerat det problemet utan att höja priset nämnvärt. 

Att bära

Det finns inte mycket att säga på den här punkten. Kniven har inget clip utan är tänkt att bäras lös i fickan och det fungerar utmärkt. Den väger nästan ingenting eller mer exakt trettioåtta gram och det enda som stör är att flippern har formen av en hajfena och därmed är lite spetsig. 

Backspacern sticker ut bakom kniven och där återfinns ett fånglinehål som även kan användas för att fästa kniven på en nyckelknippa om så önskas. Men då blir den svårflippad. Fånglinehålet är av mindre sort men om någon form av snöre appliceras blir kniven lättare att hala upp ur fickan och det förlänger även greppet en smula. Så det här är en få knivar jag kan tänka mig det otyget på. 

Sammanfattningsvis

På CRKTS gamla hemsida stod det uttalat att det här en kniv som skall vara med och leka i facket "Little Big Knives" även om den storleksmässigt ligger i underkant av även det formatet. Den formuleringen är numera struken på den nya hemsidan och tur är det för den utmaningen klarar Jettison Compact inte av alls.

I klassen hittar du nämligen konkurrenter som "Mini Tuff Lite" från Cold Steel och inte minst Spydercos "Dragonfly 2" och mot dem har inte Jettison mycket att sätta emot. Förutom om man har bestämt sig för att titan är det enda material som kan användas i ett knivhandtag och att en flipper är det enda sättet att öppna dem på. På alla andra parametrar som användbarhet, stålkvalite, slipning, låsstyrka, ergonomi med mera får den se sig slagen av nämnda konkurrenter.

Med en matchvikt på 38 g flyter den lätt på ett näckrosblad

Men till skillnad från sin storebror tycker jag nog ändå att den fyller ut sin kostym bättre. Visserligen finns det andra knivar som slår den med hästlängder men den har några detaljer som väcker uppmärksamhet. Jettison är som sagt den minsta flipper jag stött på och för titannörden är den kanske ett måste. Marknaden är inte full av prismässigt överkomliga knivar gjorda för nyckelknippan i det materialet. Sen är den snygg icke att förglömma. Linjerna sitter där de skall det får jag ge den gode Carter.

Tyvärr slutar den här kniven med en god idé. Finishen är inget vidare med klumpiga glidlager, usel centrering och ojämn slipning. Allt krut har lagts på handtaget på den här kniven.

Mer allvarligt är emellertid hur den fungerar att fälla ut och framförallt ihop. Att använda flippern kan möjligen tillskrivas en inlärningskurva men detsamma kan inte sägas om att släppa låset. Det är rent hopplöst och diskvalificerar kniven helt från höga betyg. Det är i mina ögon en för stor nackdel för att kunna förbises.

Om kniven var hälften så bra som den ser ut skulle jag vara nöjd

Praktiskt sett har Jettison Compact ett par saker som talar till dess fördel. Den raka eggen och kompetenta spetsen som följer med ett wharncliffeblad gör den till en utomordentlig tejpmassakrerare och paketöppnare. Därutöver fungerar den utmärkt som ersättning för de naglar man inte har som nagelbitare. En funktion som jag faktiskt eftersöker hos miniknivar. Fast bäst gör den sig nog som fotoobjekt. 

Det här är en kniv för den som vill komplettera sin samling av titanhandtagsförsedda ramlåsflippers med något riktigt litet i konsekvensens namn och som därmed kan tänkas ha överseende med ovan uppräknade brister. För mig är det tyvärr en kniv som lämnar mycket övrigt att önska och jag rekommenderar den inte. 

Specifikation CRKT 6120 Jettison Compact:

Längd utfälld: 132 mm
Längd hopfälld: 81 mm
Vikt: 38 g (vägd av mig)
Bladlängd: 51,5 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: 8Cr13Mov, 58-60 HRC
Handtag: titan,
Lås: ramlås, titan

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina.



/ J - måttligt imponerad

Dagens bild nr 32

Carson, ett namn med klang i knivkretsar. Den här kniven från CRKT är designad av honom vilket framgår tydligt av texten på bladet. Och vilket skönt litet handtag den här kniven har. Jag hade därför inte haft något emot att ha även storebror M4 som kom tidigare men sedan länge gått ur produktion. 

"There is no such thing as Black or White"

Det här hade kunnat vara en mycket bra fickkniv. Nu är den mest ok. Den är i mitt tycke snygg, handtaget är välformat och byggkvalitén är riktigt hög för att vara CRKT. Jag stör mig inte så mycket på fjäderförstärkta öppningssystem som en del andra så inte heller det håller jag emot den. 

Men det finns ett par tre detaljer som är mindre lyckade. Ett utseendemässigt sådant är det typsnitt och den storlek på text som valts. I mina ögon anskrämligt om än väldigt tydligt. Man behöver inte tveka om vad kniven heter, vem som formgett den eller vem som står för tillverkningen.

Även på den praktiska fronten skulle den behöva småjusteras. En detalj som skulle behöva ses över är den låga skålslipningen som inte gör någon glad. Ett så litet knubbigt blad skär inte bra helt enkelt. Det andra är placeringen av tumknoppen som när kniven är utfälld befinner sig långt ut på bladet och därmed är i vägen vid samtliga genomgående skär. Försök bara jobba lite i kartong med den här ett tag så får du se. 

Snälla tillverkare - låt bli att göra så!

Annars en mycket sympatisk kniv som dock skall bäras utan clip för såväl utseende som komforts skull.

/ J - detaljstuderar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Kershaw Emerson CQC-6K

- Den perfekta fickkniven del 19

Personligen har jag aldrig känt något enormt sug efter Emersonknivar. Men en viss nyfikenhet har infunnit sig efter att ha tagit del av diverse forum under många år det måste medges. De är trots allt tämligen särpräglade och rätt omtalade i knivvärlden och har en närmast kultlik skara anhängare.

Produktionsvarianterna av Ernest Emersons knivar har gjort sig kända för att splittra folk i två läger. Belackarna menar att knivarna brister i precision och tillverkningskvalité trots den tilltagna prislappen och att de dessutom är behäftade med en rad brister redan på designstadiet. Förespråkarna hävdar med samma emfas att knivarna är robusta arbetsredskap som är gjorda för att användas och inte behöver fit och finish i toppklass för att fungera. Att de inte är knivar för alla kan dock snabbt konstateras och det är kanske en av de saker som lockar anhängarna av dem. Det ger en air av exklusivitet misstänker jag. 

Kershaw Emerson CQC-6K

När samarbetet med Kershaw presenterades var därför många redan på förhand mycket positiva eftersom de som företag i många fall gjort sig kända för att vara raka motsatsen till Emerson. De producerar knivar med hög och jämn kvalité trots en avsevärt lägre prisnivå generellt. Så i vissa avseenden är det två motpoler som möts.  

Samarbetet känns dock inte långsökt när man tänker efter. Det finns fördelar att hämta för båda parter. Kershaw får tillgång till Wave-patentet* och inte minst Emersons design. I gengäld får de tillgång till Kershaws enorma produktionskapacitet, kvalitetskontroll och stora kundkrets som ny potentiell marknad. Det har i efterhand visats sig vara ett mycket vinnande koncept. 

Ett efterlängtat samarbete, Emersondesign med Kershawprecision

När man ändå höll på så tog man i ordentligt och presenterade en hel serie knivar om åtta modeller där den här var den näst största fram till dess att 2015 års katalog presenterades. Den finns nu även i ett XL-utförande för den som önskar större blad. 

Till utseendet är det en mycket typisk Emerson och utmärks av en tydlig "Wave-krok" på bladet, tumplatta för enhandsmanövrering, avsaknad av torxskruvar och en ergonomiskt handtag med ett djupt uttag för pekfingret. Sen återstår att se om den kan betraktas som en "äkta" Emerson och om mötet mellan Emerson och Kershaw är en kollision mellan två världar eller om det ger upphov till synergieffekter.

Blad

Bladet på den här kniven är mycket snyggt och slående med sitt tvåtonade utförande. Utseendet är en inverterad version av originalknivarna med en stentumlat yta på själva slipfasen och en polerad satin på de flata delarna av bladet. Det ger en särskild lyster åt stålet och gör att bladet känns mer arbetat. En annan detalj som märks är förstås den karaktäristiska kroken vid bladbasen som tillhör "Wave"-funktionen. 

En tämligen attraktiv finish som hade varit ännu bättre med mindre text

Annars är bladet traditionellt och extremt enkelt i sin utformning såtillvida att det rör sig om en klassisk droppoint utan extra krusiduller som s-formade eggar och annat. Det ger ett starkt blad med en rak egg åtföljt av en bra buk och spets.

Sen kan sägas om utseendet att loggorna är betydligt mer diskreta än vad som kunde utläsas av de bilder jag tog del av på förhand. Något jag är tacksam för. Detta gäller särskilt Kershawlogotypen som verkar ha ändrats från tidigare upplagor av vad jag kan se. Den här syns bara om kniven vinklas så att ljuset faller på den. Föredömligt utfört, jag är anhängare av så sterila blad som möjligt. 

Klassiskt slipad kniv till skillnad från andra Emersonknivar

Bladstålet är 8Cr14MoV vilket i princip är den kinesiska motsvarigheten till japanska AUS8. Det är ett enkelt men dugligt stål och används förstås för att få ned priset. Inget extraordinärt som sagt men lättslipat enligt min erfarenhet och därmed tämligen väl anpassat för kniven ifråga. 

Det kontroversiella är dock att Emersons knivar är slipade på "fel" sida för den som är högerhänt vilket innebär att de drar åt fel håll vid precisionssnitt. Allt för utseendets skull. Det ser snyggare ut att ha slipningen på presentationssidan helt enkelt. Men det är inte logiskt i det här fallet. Clipets placering, hur låset är konstruerat samt behovet att bära kniven med spets uppåt på grund av wave-funktionen gör att knivarna är för högerhänta men slipningen gjord för vänsterhänta. Det gör att vissa detaljarbeten är hart när omöjligt med en sådan egg. 

Det problemet lider dock inte den här kniven av eftersom den har en helt ordinär slipning. Låt vara att skålslipningen är ovanligt låg. Den är dock jämn och väl utförd. Kniven anlände föredömligt vass och ytterligare en detalj som uppskattas av mig är att eggen är dragen så långt in det går mot handtaget. Det är något som missas väldigt ofta även på betydligt dyrare knivar än den här. 

Så långt är allt väl men det jag inte förstår är varför slipfasen är så låg? Det gör dels att bladet blir tyngre än vad det behövt vara och vad värre är, det gör att kniven skär sämre i många material. Den enda vinsten som jag ser det är att bladet förstås blir ovanligt starkt för att vara ett skålslipat blad. Men det behöver det inte vara på en så här pass liten kniv. 

Godstjockleken är strax under tre millimeter och därmed inte överdimensionerad för övrigt.

Handtag

Det här är en kniv som är extremt ergonomisk liksom sina förlagor. Konstruktionen är enkel med en stålram med en tunnare liner med utanpåliggande G-10 skolla på presentationssidan och en kraftigare låssida helt i stål. Materialet är 410 och finishen är blästrad. Jag hade föredragit den i en mörkare och grövre tumlad version som i så fall även matchat bladet bättre. 

Handtaget följer förlagorna väl

För ökat grepp återfinns räfflor både på tumrampen, låsarmen och bakre delen av handtaget men de stör inte greppet genom att vara för grova. Även själva G10-materialet är av det slätare slaget och upplevs mer som ett FRN-material i känsla. Baksidan av handtaget har ett mellanlägg av G10. 

Skruvskallarna är valda för att matcha Emersons originalknivar. Det innebär att man övergivit de standardiserade Torx till förmån för vanliga krysshuvuden och en pivotskruv som kan justeras med en skruvmejsel, Schweizerkniv, mynt eller vad som helst som är platt. Grundtanken från början är att man skall kunna göra det i fält även utan tillgång till specialverktyg. En detalj jag finner uppfriskande och väl genomtänkt.

Greppet är utmärkt som en följd av en bra tumramp som bildas av kroken, ett likaså väl utformat urtag för pekfingret och en god rundning på bakre delen av handtaget som fyller handen. Det är tur att det är så väl utformat för G10-sidan är av det halare slaget och inte heller stålsidan bjuder på någon friktion att tala om men det behövs inte i det här fallet. Handtaget sitter som gjutet i handen och det känns mycket naturligt att greppa kniven och jag förstår varifrån pratet om Emersons utmärkta ergonomi kommer ifrån. 

Handtaget är uppbyggt med en låssida helt i stål och en presentationsida där en skoll av G10 skruvats över en liner i stål

Men det bör påpekas att handtaget endast är utmärkt på de sätt kniven är tänkt att greppas. Formen och wavekroken begränsar möjligheterna till ett naturligt flöde mellan olika positioner. Att styra bladet med tumme eller finger på bladet är inte bekvämt och inte heller att fatta kniven i sidledes grepp i nypan vilket utesluter en hel del alternativ. Så det är en kniv som definitivt går bort som t ex mindre jakt- eller fiskekniv. 

Sen är ståldelarna av handtaget inte urborrade alls vilket tillsammans med slipningen bidrar till den ansenliga vikten på kniven. Det ger också en något märklig balans vilket jag återkommer till. 

Handtaget har ett borrat hål för fånglina. 

Öppning och lås

Kniven öppnade inledningsvis mjukt och jämnt men tämligen segt. Den var inget som gick att flippa upp direkt. Men redan efter några dagar mjuknade den väsentligt och är nu mycket lättöppnad. Mycket av känslan kan härröras till de tjocka nylonbussningarna. Här ser man tydligt hur man kan ta genvägar på billigare knivar. Dyrare diton har mindre toleranser och betydligt tunnare glidlager. De grövre materialen ställer mindre krav på precision i tillverkningen helt enkelt. Detsamma gäller för låsarmen på den här kniven som är tämligen grovt utskuren ur stålet på låssidan. 

Tumplattan är ytterst lättåtkomlig och Wavefunktionen fungerar som tänkt

Bladet fälls ut med hjälp av en för Emerson typisk platta monterad på ovansidan på bladet alternativt med "Wavefunktionen", vilket för den som inte vet är en krok på bladryggen avsedd för att haka i kanten på byxan när kniven dras varpå bladet fälls ut. Det är troligtvis det snabbaste sättet att öppna en fällkniv som existerar. Båda fungerar för övrigt utmärkt på den här kniven. Kniven går att fälla ut lugnt och kontrollerat såväl som blixtsnabbt. En stor nackdel i mina ögon är dock att det inte är omöjligt att kniven delvis öppnas när man drar den stilla för att fälla ut den utan kroken. Det har hänt mig med uppskuret finger som följd.

Generellt föredrar jag tumhål men plattor är lätta att nå det måste jag medge särskilt i konkurrens med tumknoppar. Nackdelen jämfört med nämnda hål är att plattor är i vägen vid genomgående snitt nära handtaget. De sticker ut en bit helt enkelt. Om det upplevs störande kan plattan i och för sig lätt monteras av och kniven enbart öppnas med därför avsedd krok. 

Framelock i stål. Mycket stabilare än här blir inte den här låstypen

Låset på den här kniven är oerhört bra. Ett välgjort ramlås i stål är inte att förakta. Visserligen tungt men oerhört kraftfullt om det är rätt konstruerat. Och skall man använda en "Wave"-funktion så är en liner- eller framelock för övrigt nästan ett måste. Det går med backlocks också vilket Spyderco bevisat med sina Delica- och Endura modeller utrustade med den här funktionen men det har även visat sig att de inte fungerar hundraprocentigt.

På QCQ-6K fungerar låset varje gång, ger en solid känsla, håller bladet på plats och är mycket lätt att släppa. Det finns inget stopp som hindrar att man böjer låsarmen för långt ut när låset släpps men det är av mindre betydelse eftersom det är stål vi talar om. Den detaljen är viktigare på lås gjorda i titan som är betydligt känsligare härvidlag. 

Att bära

Kniven är trots sin relativt höga vikt tämligen bekväm att bära måste medges. Rundade hörn och avfasade kanter bidrar till det och gör att det går att stoppa ned handen i fickan trots att det sitter en kniv där. Sen kan väl tilläggas att vikten på 146 gram inte är våldsamt hög i sig men sett i relation till bladlängd och hur den är fördelad är den påtaglig särskilt i hand men något mindre i fickan som sagt. 

Min första kontakt med ett Emersonformat clip var en angenäm bekantskap. Det är skruvat med klassiska krysskruvar

Formen på clipet är direkt hämtad från Emersons knivar och fungerar riktigt bra. Särskilt uppskattat är att spetsen inte är böjd utåt vilket gör att den inte skrapar i saker lika lätt eller känns spetsig när man råkar dyngla handen i den. Det håller kniven på plats bestämt utan att den hänger lös samtidigt som kniven är lätt att dra tack vare den mjuka stålytan under clipet. 

Enda minuset som jag ser det är att det får kniven att sticka upp för långt ur fickan för min smak. Men i det här fallet är det en önskad egenskap och inte en designmiss eftersom det skall gå att dra kniven fort och då behövs förstås något att greppa om. 

Clipet är annars flyttbart från höger till vänster sida. Kniven kan inte bäras med spets nedåt vilket inte är så konstigt eftersom Wave-kroken då blir oanvändbar. Materialet är stål och ytan har fått samma behandling som övriga handtaget och försetts med en av Emersons typiska dödskallar. En detalj som jag förstått att många uppskattar men som jag finner ointressant. 

Övrigt

En viktig sak att notera är att balansen kan bli lite märklig i knivar likt den här som har en kraftigare låssida i stål och en tunnare presentationssida med skolla i exempelvis G10. I och med konstruktionen fördelas inte vikten helt jämt och det känns som om kniven skall kantra i handen om den greppas löst. 

Särskilt påtagligt blir det om kniven hålls i vänster hand då den liksom vill vända sig ifrån handflatan och ur handen. Det motsatta förhållandet gäller om kniven hålls i höger hand vilket är väl. 

Det här beteendet är lite av en vanesak har jag märkt. Efter ett tag känns det inte så farligt men det är värt att notera.  

Sammanfattningsvis

Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta intrycken av den här kniven. Egentligen ville jag väl inte gilla den så mycket som jag bevisligen gör eftersom den hamnar i fickan allt som oftast. Anledningen till att jag köpte den var som så ofta att jag vann en eBayauktion och därmed fick den relativt billigt. Sen var jag trots allt lite nyfiken på Emersonhypen och kände inte för att bränna iväg ett par hundra dollar för att pröva originalet. 

Första intrycket när jag öppnade kartongen var att den var tung som tusan. Mycket tyngre än vad formatet antyder. Jag konstaterade även tämligen omgående att kniven var ytterst välbyggd för prisklassen med ett välcentrerat vasst blad med god finish. Greppet var lika ergonomiskt som ryktet gjort gällande. Sen var den rätt trög att öppna inledningsvis men det tog inte många dagar att få ordning på och nu är den riktigt mjuk och smidig. 

BudgetEmerson med förbättringspotential men som ändå ger mersmak

Det har invänts att Kershawknivarna inte är "äkta" Emersons men de som anser det bör notera att de fabrikstillverkade modellerna som säljs ändå är massproducerade varianter av hans customknivar vilka det för övrigt är flera års väntetid på. Kershawmodellerna har förstås givet prislappen genomgående enklare material men kvalitén är utan tvekan hög. Kanske till och med högre än de egenproducerade Emersonknivarna. 

Den här kniven är också mycket enklare att bära som vardagskniv än dem eftersom den helt enkelt är mindre. Annars är de flesta av Emersons knivar tämligen stora, grova och därmed svåra att bära omkring på och den kniv du inte har med dig är inte särskilt praktisk. 

Förutom prisnivån och storleken är styrkan hos Kershaw QCQ-6K som fickkniv en enkel design som fungerar. Särskilt tydligt blir det i det mycket bekväma greppet. Även bladet är väl genomtänkt men jag är ingen större vän av slipningen. Jag hade mycket hellre sett en betydligt högre slipfas om skålslipningen skulle behållas för att både få ett blad som både skär bättre och är lättare.

För mig hade den här kniven kunnat bli en riktig vinnare med några relativt små förändringar som om den försetts med mindre stark men mer effektiv bladgeometri och om den gjorts lättare genom en något tunnare stålsida, urborrad ram och mindre gods i bladet.

Men i gengäld hade den då förstås inte varit lika "Emersonsk" och därmed inte lika trogen förlagorna. Allt är en avvägning och kompromiss. För mig är det ändock än fungerande balansakt som ger mersmak men som helt klart rymmer förbättringspotential.

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 146 g (vägd av mig)
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: 8Cr14MoV
Handtag: 410 tål + G10
Lås: Framelock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i Kina


/ J - inte helt övertygad

* Som emellertid går ut under 2016, skall bli intressant att se vad som händer då. Idag har företag som just Kershaw men även Spyderco använt funktionen under licens. Cold Steel har i vanlig ordning i princip kopierat funktionen genom att ha en utstickande tumplatta på vissa modeller som "AK47" till exempel.