Knivrecension QSP QS111 Mamba

-  från klarhet till klarhet med ett mål i sikte

Först var det en haj, sedan fåglar av både verkliga och mytiska proportioner, sedan en orm och nu ännu en orm. QSP utökar sitt zoo, förlåt breddar sitt modellprogram och där ingår numera även den här kniven kallad Mamba. 

QSP QS111-A Mamba

Med Mamba är det tydligt att man vridit upp kvalitetsnivån ytterligare ett snäpp. Redan de enklaste knivarna är välgjorda för sin prisklass och ett gott exempel på det var den av mig tidigare recenserade "Parrot". Den något mer arbetade Phoenix var ett steg upp inte bara ur aska utan i hierarkin med något bättre stål och mer arbetade detaljer. Den utveckligen har fortsatt i och med den här kniven. 

En kniv vars kvalitéer växer över tid

Dagens recensionsobjekt är som många andra knivar på marknaden idag en flipper och utseendet är tämligen tillbakalutat. Inga extravaganser att tala om på det området. Tråkig säger någon, stilren säger en annan. Lite flärd tillförs istället genom ett väl arbetat handtag i påkostat material och en riktigt bra byggkvalitet parat med påtagligt bra handhavande. 

Twitterversion: Svart som sin namne och även om inte
den här Mamban dödar har den ett potent bett!

Blad

Bladet eller kanske gaddarna på den här ormen är en droppoint som vid första anblick är väldigt anspråkslös till sin utformning. Eller enkel skall jag kanske säga. Men vid en närmare granskning framgår att det finns detaljer att fördjupa sig i. 

Det första som läggs märke till är att bladet har fått en "tvåtonslack". Delar av bladet är mörkt medan resten har fått en satinfinish. Vilken typ av behandling det rör sig om vet jag faktiskt inte. Svärtan följer slipfasens övergång från ricasso till blad. Vad som dock inte är lika uppenbart på bilder är emellertid att den kurvan förstärkts genom ett fräst spår i bladet. Ett tydligt dekorelement utan praktisk betydelse. 

En spetsig droppoint som nästan är helt dolt i handtaget i stängt läge

En annan detalj som kan påpekas är den fint rundade bladryggen. Något som oftast är förbehållet väsentligt dyrare knivar. Märkningen är relativt diskret med QSPs logotyp på en sida och bladstålsmärkning på den andra. 

Stålet är för övrigt inte okänt, det är japanskt i form av VG10. Stålsnobbar må rynka på näsan men jag gillar faktiskt det stålet. Det är lätt att slipa, motståndskraftigt mot rost och tar en bra egg. På minussidan kan sägas att det inte håller skärpan för evigt. Men det handlar mer om att hårdheten hålls ned när det används i fällknivar än stålets inneboende egenskaper. I köksknivar där stålet briljerar skräms det ofta upp rejält på Rockwell-skalan. I Mamba upplevs det mjukare. 

Som bladstål används i den här modellen VG10

Av stålet har man som sagt gjort en droppoint men eftersom ryggen sluttar mycket svagt mot spetsen till får man ett blad som ser långt och spetsigt ut. Just spetsen är mycket bra på den här kniven. Bladet är annars helt flatslipat från en godstjocklek på 3,5 millimeter. 

Mamban anlände dugligt vass. Kniven rakade hår med visst tryck.  Eggen är jämn och symmetrisk och på så sätt välgjord. Sen har man lyckats till nittofem procent med sitt "sharpening choil". Men kniven har en mycket svag tendens till s-formad egg.

Eggvinkl och geometri är riktigt bra för allroundbruk. Lättare uppgifter som papper och kartong går bra även om det inte är företrädesvis där Mamban briljerar. Det är faktiskt i lite tyngre material som den kommer till sin rätt. Spetsen är excellent när det gälleratt penetrera krympplastförpackningar, petflaskor och hårdplast till exempel. Med tanke på bladformen är det kanske överraskande med vad som är det är däremot hur bra kniven funkar i trä. Det var inget jag förväntade mig av en fällkniv med det här utseendet. Bladet är förvisso flatslipat men eggen är mer tvär och det ger en god avvägning mellan styrka och bett i trä och virke.

Trots detta fungerar bladet även bra till mer delikata uppgifter i köket. Tänk frukt och grönt. Fällkniva är aldrig ultimata i köket men det ger en fingervisning om hur väl man lyckats med bladgeometri och slipning av kniven. I det här fallet över förväntan. Det är alltid roligt att bli överraskad på det hållet.

Handtag

Konstruktionen av handtaget bjuder inte på några överraskningar. I grunden en ram av stål och utanpå den skruvade skollor. Till det tillkommer ett clip sen var det slut med beskrivningen efter en första titt. Men likt bladet bjuder även resten av kniven på lite mer än så. 

Har man inga uppenbara visioner är det bäst att som här hålla handtag enkla

Om vi börjar med ramen så är den som sig bör på en bättre stålkonstruktion lättad. Det bidrar inte bara till lägre totalvikt utan ger även avsevärt bättre balans. Mambans balanspunkt återfinns i den bakre delen av urtaget för fingret. Sen är ramen ovanligt mjukt rundad och polerad. En nödvändighet för övrigt då designen låter den höja sig en smula över sidorna. Men rundningen gör att kniven känns mer exklusiv. Själva konstruktionen tillhör varianten som är öppen i ryggen med två skruvade distanser som sammanhållande punkter. 

En trevlig detalj är att man valt att förse hålen som för närvarande inte används för clipet med en täckbricka. Det ser alltid mer arbetat ut. Lägg därtill frånvaron av fånglinehål vilket gör linjerna mer sammanhållna. Avsaknaden av hål kan betraktas som en brist eller en fördel beroende på inställning till fenomenet. Men de som använder fånglinor kan lägga en tunnare sådan runt den bakre distansen i ramen. För tjock och spetsen på bladet kommer kapa den.  

Den massiva kolfibern som hittas utanpå stålramen är både välvd och fräst

Det som utmärker handtaget mest och bidrar till att höja kniven över ängden är materialet i skollorna. Det är massiv kolfiber och en riktigt högkvalitativ sådan. Den är glansig med djup och är helt i avsaknad av blåsor eller jack. Lägg därtill att sidorna är lätt välvda och att de försetts med frästa spår. De ger både något mer fäste och något för ögat att betrakta i och med att de påverkar hur ljuset träffar och reflekteras från kolfibern. Sammantaget riktigt bra gjort!

I övrigt är handtaget öppet i ryggen och försett med två distanser förutom pivotskruven som sammanhållande punkt. Vad gäller dem så är de försedda med huvuden av T6 typ vilket jag tycker är något för klent. Inte för hållbarhets skull och förvisso gör det knivar snyggare med mindre skruvhuvuden. Men här är de både små och grunda vilket markant ökar risken för att dra dem runda om man känner för att demontera sin kniv. Något som förr eller senare behövs på knivar med kullager.

I hand är handtaget bra utan att vara extremt på något vis. Formen är av modell "pinne" som försetts med en väl utförd fördjupning för pekfingret. En enkel form som fungerar väl. På längden mäter det 11,5 centimeter och det är 14,7 millimeter brett. Höjden är 22 millimeter. Volymen räcker till för att fylla handen utan att för den skull kännas som en korv i fickan. Alla grepp fungerar och framförallt standardgrepp som "hammar"- och "sabelfattning" känns riktigt bra. Clipet stör inte nämnvärt och bladryggen har fått sig några räfflor för ökat fäste. Det är en detalj jag inte alltid vurmar för men finns de skall de vara funktionella och inte riva upp handen vid användning av kniven. En egenskap det syndas mycket med generellt. Här är de rätt diskreta och får därmed godkänt. 

Öppning och lås

De flesta knivar har sina brister och förtjänster. En av Mambans stora styrkor är hur den är att fälla ut och in. För den som gillar god "action" i sina fällknivar är det här därför en mycket sympatisk bekantskap. 

Bladet löper på kullager och har försetts med ett väl avvägt motstånd (detent) och en god geometri vad gäller flipperfenans placering. Det tillsammans med ett inte alltför tungt blad ger en mycket kvick kniv med hundraprocentigt säkert hanterade. Ut kommer bladet alltid och fort går det vilket är en mycket tillfredsställande känsla även för dem som inte är rena flipperfetishister.  

En riktig bra flipper, i mitt tycke skall de vara så små som möjligt

Sen uppskattar undertecknad att man hållt ned storleken på fenan. De behöver faktiskt inte sticka ut längre än så här om de för övrigt är välkonstruerade. Det är mest när designen brister som enorma "flipper tabs" behövs för att kompensera med ökad utväxling och hävstång. Sen har den här försetts med en aning mönster för bättre fäste vilket är tacknämligt.  

Låset är lättåtkomligt och väl fungerande

Låset är av "liner"-typ och är utmärkt implementerat. Bladet hålls på plats i utfällt läge som sig bör utan glapp eller spel men den främsta styrkan är hur lätt det är att släppa. Väl avvägt motstånd i låsarmen men framförallt en rejäl fördjupning i motstående handtagssida bidrar till det. Armen har även fått lite mönster för att öka fästet. Fördelen med linerlocks i stål är att de inte behöver förses med översträckningsskydd och låsarmsförstärkningar för att fungera. Men i gengäld måste geometrin liksom på ramlås vara korrekt för att låsarmen inte skall börja vandra under negativ belastning av bladet. Här är låset solitt och inte ens lätt knackade från fel håll provocerar tillräckligt för att skada det. 

Att bära

Clipet på Mamba är riktigt bra utan att vara perfekt. Det är av "lowrider"-typ vilket låter kniven dyka djupt ned i fickan där den sitter både säkert och diskret. Höjden på clipet är tillräcklig för att tillåta även tyget från tjockare jeans att passera. En liten miss är att skruvhuvudena sticker upp något och därmed stjäl utrymme även om det mildrats av deras runda form. Sen kan invändas att clipet inte är det roligaste rent visuellt. Men det fyller sin funktion vilket är dess främsta uppgift. Det kan även skiftas från höger till vänster men kniven kan enbart bäras med bladspets uppåt. Som tidigare nämnts finns en liten platta som fyller hålen som inte använts för stunden.

Ett "deep carry" clip som kan skiftas för den vänsterhänte

Den glatta kolfibern tillsammans med lagom spänst i clipets stål gör att kniven är mycket lätt att dra och stoppa undan. Utöver det kan påpekas att clipet inte känns allt för mycket i handen när kniven brukas. Att påstå att det inte känns alls är att gå till överdrift men det orsakar inga större problem.

En förbättring hade varit om spetsen förlängts en smula och vinklats helt parallell med skollorna. 

Vikten på kniven håller sig till civiliserade hektot och volymen på handtaget är inte skrämmande det heller. Sammantaget gör det att Mamba är en civiliserad snok att ha i fickan. Det sånär som på akterkastellet som av någon anledning jag inte förstår har fått sig ett par förvisso rundade men ändå "taggar". De är inte extrema men känns när man stöter i dem med handen. Jag hade mycket hellre sett en avrundad ändalykt på kreaturet. 

Sammanfattningsvis

QSP var ett märke som likt flera andra nya kinesiska märken först sonderade terrängen med ett litet antal modeller. De var av enklare natur men välgjorda var mitt intryck. Exempel på sådana var "Parrot" och "Shark". Sedan dess har modellprogrammet svällt kraftigt och inte minde än sjutton nya modeller har tillkommit sen jag började testa Mamba. Nu finns knivar i alla prisklasser, både fastbladare och fälknivar med alla tillgängliga material där toppmodellerna har handtag i exempelvis titan, micarta och kolfiber och blad i S35VN och M390-stål. 

Den här kniven var ett av de första och tydliga stegen i den riktningen. QSP är nu ett märke att räkna med.

Mamba är ett bra "EDC"-alternativ som dock klarar tyngre sysslor om så tarvas

Djurnamn ja, man får förmoda att det är en svart mamba det rör sig om med tanke på svärtan på delar av bladet och i handtaget. Överlag måste jag säga att den är kniven är en riktigt bra fickkniv. Den har även några detaljer som höjer den över mängden. Utseendemässigt har den rena och konsekventa linjer även jag personligen kunde varit utan den målade delen av bladet som inte riktigt matchar elegansen hos resten av kniven. Jag hade hellre sett bladet med enhetlig bladfinish. Men det är förstås en smakfråga.  

Materialen är mer än godkända och kvaliteten på kolfibern är värd att framhålla då den är bland det bättre jag sett efter Spydercos Taiwantillverkade Kapara. På topp med andra ord. Särskilt när det framhävs genom formgivningen. Även komfortmässigt går kniven hem såväl i ficka som i hand. Mamban slingrar både fram och bort med anmärkningsvärd lätthet. 

QSP Mamba, ormen som överraskade med ett bättre bett än väntat

Och apropå komfort så är kniven bekväm att arbeta med. När det gäller blad är det enkla det sköna brukar jag framhålla och det gäller även här. Bra spets och goda skäregenskaper. Handtaget matchar den prestandan på ett utmärkt vis.   

Sedan finns några få kanter på kniven som jag faktiskt inte förstår vad de gör där. Dels är det i framkant av handtaget där både topp och botten har hörn som är spetsigare än de behövt vara. Men framförallt gäller det "fartränderna" i aktern i form av två små "horn" som sticker ut. Jag vet inte om tanken är att de faktiskt skall påminna om huggtänderna på en orm eller vad. Men i vägen är de och jag tänker på dem när handen stöter emot dem som den plägar göra då och då när kviven bärs i fickan. Faktiskt inte särskilt bekvämt alls och med tanke på knivens för övrigt rätt mjuka linjer så är det helt onödigt.

Men det är i stort sett de enda invändningar jag har. Det övertrumfas lätt av riktigt bra "action" och allmänt bra handhavande. Kniven är mycket lätt att fälla ut och även ihop och känslan när det görs är tilltalande. När bladet väl passerat "detent"-kulan faller det igen med en lätt skakning. 

Gillar du utseendet på den här kniven finns därför inte mycket att tveka kring. QSP Mamba är definitivt ett alternativ att överväga för kolfiberfetischisten eller bara för den som söker en god fickkniv. 

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 115 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: VG10
Handtag: Kolfiberskollor på stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - biten igen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knife review QSP "Mamba"

- a brand on a mission  

First, there was a shark, then birds both real and mythical, a snake and now yet another deadly serpentine creature. QSP expands there Zoo, sorry widen their range and this knife is one of the later additions. Meet the Mamba.

QSP QS111-A Mamba

With this knife, it is obvious that QSP has raised their game. Already the simpler knives are competitive and well made for their price range and a good example of this is the by me reviewed "Parrot". The more elaborated model "Phoenix" didn't just arise from the ashes but also in the hierarchy with somewhat better steel and more attention to detail. I think that is a progression that also can be seen in this model.

A knife that grows on you

Today's review object has like many other knives on the market today, a flipper propelled blade. At first glance, the overall looks are deceptively simple. No extravagances to speak of. A tad boring someone might think, uncluttered says somebody else. Some vanity is introduced by a well-made handle in an exclusive material and really stellar build quality paired with noticeably good action.  

Twitter version: It is as Black as its namesake and even if this
Mamba won't kill you it has a potent bite!

Blade

The blade or perhaps fangs of this snake is a drop-point that looks rather unpretentious. Or modest I might say. But if you take a closer look there are a number of details to enjoy.

The most noticeable is that the blade has a "two-tone lacker". Parts of the blade is dark while the rest is nicely satin finished. What kind of coating it is I'm not aware of but it held up so far. The blackness follows the sweeping plunge line. What is not that obvious on pictures alone is that this curve is enhanced by a milled groove in the blade. A clear decor element without any practical significance. 

A pointy blade with a sweeping plunge line

Another detail worth mentioning is the nicely rounded blade spine. Something that more often is found on more expensive knives. The marking is relatively discreet with QSPs logotype on one side and blade steel on the opposite.

The steel is a familiar one, Japanese VG10. The steel snobs may have some objections but I actually like this steel. It easy to maintain offers good resistant against corrosion and takes a keen edge. On the negative side, it doesn't hold that edge for a very long time. But more often that is because of low hardness when used in folding knives than inherent properties of the steel. In kitchen knives where VG10 really shines, it is often way up on the Rockwell scale. In the Mamba, it feels softer.

The blade steel is Japanese VG10

The blade is a drop point with a subtle slope of the spine. That makes for a long slender blade with a distinct tip. The blade is full flat ground from a stock thickness of 3,5 millimeter.

The factory edge was reasonably good. The knife shaved arm hair with some pressure out of the box. The edge is well made, even and symmetrical. And QSP has almost succeeded with the sharpening choil. But the heel of the edge is not completely free of the plunge line so there is the slightest tendency towards a recurve. Not enough to cause a problem though.

The geometry and edge angles are really suited for EDC-use. It handles less challenging tasks as cutting paper and cardboard decently even if it's not this knife's strongest area of expertise. It is actually in tougher materials it shines. The tip is strong and pointy and excellent at penetrating shrink wrap, PET-bottles, and hard plastic for example. Considering the general blade shape it might come as a surprise how well this knife works in woodcarving. That wasn't anything I was expecting from a folding knife with this appearance. The blade is certainly flat ground but the secondary edge is a bit more obtuse which gives a good balance between strength and bite.

Despite this, the blade also works in more delicate matters in the kitchen. Think fruit root vegetables and vegetables. Folding knives are never the best choice in a kitchen environment but using them there gives a pointer towards how well the maker has succeeded with blade geometry and sharpening of a knife. In this case beyond expectation. It is always nice to be surprised positively. 

Handle

The construction itself doesn't offer any surprises. A steel frame and on top of that screwed handle sides. Add to that a clip and the description ends after a quick first look. But as was the case with the blade the rest of the knife also has a little more to offer. 

If you haven't got a clear agenda it is best to keep handles simple

If we start with the frame it is weight relieved as it should be on a quality piece. It not only lowers overall weight but also provides a much better balance. The point of balance for this knife is found in the back portion of the finger choil.

The frame is also unusually well rounded and polished. A necessity in this case since the liners are protruding. The smoothness definitely contributes to a more exclusive feeling.

Another nice detail is the plate that covers the holes not used for the clip. It always looks more elaborated. Add to that the lack of a lanyard hole and you got more cohesive lines. The absence of a hole can be considered a deficiency or an advantage depending on your attitude to lanyards. But the ones who use such things can attach a thinner cord around the standoff at the end of the handle. Not to thick though or the blade will cut it. 

The massive slabs of carbon fiber that is found on the outside of the frame are both milled and contoured

The main characteristic of the handle and what contributes most to make the knife stand out is the scale material. The sides are made out of massive slabs of really high-quality carbon fiber. It is shiny with some depth to it and in this case, totally lacks voids or indentations. The sides are also nicely contoured to fit the hand. As a decorative element, there are some milled grooves which also give some traction but mostly are for looks. They affect how the lights hit and reflect off the carbon fiber. All in all, really well made.

Besides that, the handle has an open back construction with two standoffs. The screw heads are as small as T6 which I think is a bit too delicate. Not that it affects the overall strength of the knife in any significant way and it sure looks clean. But these screw heads are both small and shallow which increases the risk of damaging them when you disassemble your knife. Something you have to do sooner or later with knives that feature ball bearings. Unlike older folding knives they are in need of maintenance every now and then. 

In use, the handle is good without being extreme in any way. It is basically a "stick" with some added contouring and an exemplary finger choil. A simple and effective shape. Lengthwise it measures 11,5 centimeters which are long enough even for larger hands. The handle is 14,7 millimeters wide and 22 millimeters high. The volume is enough to fill the hand without making the knife feel like a sausage in a pocket. All grip works but the standards like "hammer" and "saber"-grip works the best. The clip isn't too annoying and the blade spine has some notches for added traction. "Jimpings" isn't something I'm a big fan of in general but if they are present they should be effective without tearing up your hand. Something too many knife makers totally miss. They seems to think "more is better". In this case, they are quite discreet and thereby get a pass from me. They add some friction without being too coarse. 

Opening and Lock

Most knives have there shortcomings and merits. One of the Mambas biggest strengths is its "action". It is simply put very nice to both open and close.

The blade runs on ball bearings and the detent is very well tuned, the geometry is well thought out and the flipper tab is correctly positioned. Together with a rather light blade that gives a quick knife that opens reliable every time that tab is hit. And it doesn't matter whether you use a light switch or a push button motion. A very satisfying feeling even if you aren't a flipper fetishist. 

A really well-executed flipper tab

And yours truly really appreciate that the size of the flipper tab is kept small. They do not actually need to protrude more than this if they are well-executed. It is when done wrong you need more leverage which often results in a giant shark fin sticking out from the knife.

For added grip, there is some texture which is well needed to prevent slipping from the well rounded and chamfered tab.

The lock is very functional and easy to access

The liner lock is also very well made. The blade is held in the open position without movement in any direction but the most positive is how easy it is to disengage. The reason can be found in a fine-tuned lock bar without too much resistance but most of all in a proper relief cut in the opposite scale. To prevent slippage the lock bar has some grooves.

An advantage with liner locks in steel is that they don't need overtravel stops and steel inserts in order to work in contrast to their titanium cousins. But as for frame locks, the geometry must be right to prevent lock slip when negative pressure is applied on the blade. This lock is really solid and not even some (light) spine whacking causes any trouble.

To Carry

The clip is really good without being perfect. It is of a "low ride" type which allows for the knife to really dive deep down in the pocket and there it sits both secure and discreet. The hight of the clip is enough to swallow even thicker jeans fabric. A small miss is that the screw heads are protruding and steals some space even if it is helped by their domed shape.

Perhaps you can say that the clip isn't the most fun to look at. But it fulfills its primary purpose to keep the knife in place. It can also be shifted from the right side to the left but only tip up. As mentioned earlier there is a plate that covers the holes, not in use.

Ambidextrous deep carry clip

The slick carbon fiber paired with proper tension in the clip makes for a knife that is very easy to pull and put away. Besides that, it can be said that the clip isn't felt too much in hand when the knife is in use. Calling it "unnoticed" is saying too much but it doesn't create any hotspots. An improvement though would be a tad longer tip of the clip that is more parallel with the scale. The tip isn't pointing outwards that much but I prefer not at all.

The weight of the knife is kept to a civilized 100 grams and the volume of the handle isn't too frightening either. All in all that makes the Mamba a rather pleasant serpent sleeping in your pocket. That is beside the tail that for some unknown reason are equipped with a pair of, rounded for certain, but "thorns" or maybe fangs. They are not extreme in any way but you do feel them when your hand hits them from time to time. I would much have preferred a more rounded butt on this creature. 

To Conclude

QSP is a brand that like many other relatively new Chinese producers probed the market with a few models, to begin with. They were simpler but well-made knives were my impression, knives like the "Parrot" and "Shark". Since then the catalog has expanded significantly and no less than seventeen new models have been added since I started to test the Mamba. Now there are knives in all price categories, both fixed blades and folders with all available materials where the top models have handle in titanium, micarta and carbon fiber and blade in S35VN and M390 steels. 

This knife, the first model with carbon fiber was a clear step in that direction. QSP is now a brand to keep an eye on. They are on a mission!

Mamba is a good option for EDC capable of heavier duty if needed

Regarding names, well one has to assume it's a black Mamba considering the blackness on the parts of the blade and the handle. Like its namesake it can bite you. All in all, I must say that this knife is a really good one. It also got some details that really elevates it. The Mambas appearance is clean with consistent lines even if I personally could live without the black parts of the blade which doesn't really match the elegance in the rest of the knife in my mind. I would prefer a blade with a uniform finish. But it is, of course, a matter of taste.

The materials used are more than decent and the quality of the carbon fiber is worth mentioning since it is among the best I've seen just below the Taichung produced Spyderco Kapara. Top notch that is. Especially since it is high lighted through the design with the grooves in the sides. The knife is a success also when it comes to comfort both in the pocket and in hand. The serpent winds with remarkable ease. 

QSP Mamba, the snake that surprised with a better bite than expected

And speaking of comfort, the Mamba is actually really nice to work with. When it comes to blades I often declare that simplicity is king and it goes for this knife as well. A good tip and more than decent cutting abilities are what this knife offer. The handle matches those traits in an excellent way.

Then there are a few corners on the knife that I actually do not understand what they are doing there. You find them in front of the handle both at top and bottom, corners that are pointier than they need to be. But most of all it goes for the small "horns" at the back of the knife. Perhaps they are there to mimic the fangs of a snake or something. Anyway, they are in the way and I bump my hand in them every now and then carrying the knife in my right front pocket. Not very pleasant at all and considering the rather soft lines of the knife otherwise they feel misplaced.

But that is pretty much the only objection I have. It is easily overpowered by really good action and all around good handling. The knife is very easy to open and close and the feeling doing that is very satisfying. When the blade is passed the detent ball it falls shut with the slightest of shakes.

If you like the looks of this knife there isn't much to hesitate about. QSP Mamba is definitely a solid choice and an alternative for the carbon fiber fetishist or just the one who likes a good and competent pocket knife. 

Specification:

Length overall: 210 mm
Handle length: 115 mm
Weight: 100 g
Blade length: 95 mm
Blade thickness: 3,5 mm
Blade Steel: VG10
Handle:  Carbon fiber on a steel frame
Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China


/ J - bitten once again

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XXXIII "Jodå, den är med"

I den här delen av världen beslutade sig moder natur för att det var dags med lite allmän ljusterapi. Någon annan anledning till att någon tänt den riktigt stora lampan kan jag inte finna. 

Sol go' vänner, efterlängtat må jag säga. Själv tillhör jag kategorin människor som är rätt ljuskänsliga. Alltså inte som i ljusskygg och sysslandes med skumraskaffärer eller att jag skulle ha lätt för att bränna mig på stranden. Nej, utan på det viset att jag inte mår bra av frånvaron av sol och därmed ljus. 

Så idag mår jag bra! Så bra att det skall försökas fotas lite knivar i eftermiddag. Jag har några texter som behöver bildsättas. 

"It's there all right"

I fickorna samsas ett par knivar med det gemensamt att de har handtag i kolfiber. Egentligen är det "Mamba" från QSP jag i huvudsak bär men det är så att den förbaskade Spyderco Kapara vägrar att lämna fickorna, så mycket gillar jag den. Jag gillar Mamban också kan jag tillägga och det slumpar sig att det är andra fredagen i rad den har hittat in i rotationen märker jag.

Det är en kniv med många positiva detaljer som höjer den. Några av dem kan ni se på bilden som välvda handtagssidor i profilerad kolfiber, täckplatta för det hål som inte används för clipet, väl utformad "finger choil" och utmärkt åtkomst till låsarmen. 

Två mycket sympatiska knivar som sagt. 

Ha nu en riktigt god fortsättning på er fredag, de ämnar jag!

/ J - in the mood

Fredags-EDC XXXII "Mamba"

Tiden går och vi är redan i full färd med att arbeta oss in i 2019. Själva omställningen till att skriva nytt årtal har av någon outgrundlig anledning gått osedvanligt lätt för mig den här gången. Inga freudianska felskrivningar alls faktiskt. Så långt kanske skall tilläggas. Möjligen för att jag aldrig gillade det förra året av ett antal olika orsaker. 

Hur som haver är det nu januari och knivåret har minsann börjat med en nyårssmäll!

"Mamba"

I fickan återfinns två nya bekantskaper för min del. Detta trots massivt motstånd kan sägas. För tillfället är det inte lätt för en kniv att ta plats då Spyderco Kapara har varit svår att mota bort sen den anlände från Knivshop. Den har liksom flyttat in och vägrar att röra på sig. Den i sin tur brottas hårt med Two Sun Horizon som är ruskigt kompetent även den. 

Men nytt måste prövas och idag är det QSP Mamba som spelar första fiol. En slank elegant lättviktare med sympatiska skollor av välvd och arbetat kolfiber, blad av VG10 och försedd med kullager. En alltigenom sympatisk bekantskap inledningsvis. 

Den sällskapas av en skönhet från Gerber. Ja, jag vet att det inte är ofta de två orden samsas i samma mening, "skönhet" och "Gerber". Det har knappt hänt sedan åttiotalet. Men nu råkar Pocket Square med aluminiumskollor vara just jäkligt snygg. Därtill har den ett ruskigt bra clip och sitter bra i fickan. Stålet däremot är skall vi säga, inte det bästa men åtminstone namngett vilket inte var givet med knivar från Gerber tidigare. Jag återkommer med rapport i det fallet. 

Plånboken är en gammal julklapp från min mor. Renskinn från Kero skinnprodukter. Enkel karbinhake från Sea and Summit (XXL) som mest används för att häkta fast bilnyckeln vid knippan. Jag är ju en sådan där cyklist som endast ibland tar bilen så den nyckeln har ingen permanent plats i den lilla knippan. 

/ J - testpilot

Det kom ett paket...

Just det här paketet kom hela vägen från Kina! Men eftersom det skickades med DHL kom det fram säkrare och nästan snabbare än en inrikes försändelse med Postnord. Innehållet - ett par ny bekantskaper från ett av mina favoritmärken när det kommer till prisvärda knivar, QSP!

Den här gången är det deras nya modell "Mamba". Det första intrycket från låda till hand är synnerligen bra! Lätt, välbalanserad och med diskreta eleganta linjer. Materialen skäms inte för sig i relation till prisklass med en lättad, väl rundad stålram, välvda sidor i arbetad kolfiber, kullager och VG10 i bladet. Lägg därtill en diskret flipper, ett bra clip och riktigt bra snärt när bladet fälls ut. 

Inplastad synes en styck "Copperhead", fastbladaren är "Erised" och längst ned en "Mamba"

Förutom Mamban innehöll lådan något för mig rätt ovanligt nuförtiden, en fastbladare! Inte ofta jag testat sådana här på bloggen även om jag förstås innehar en bunt dylika av varierande karaktär också. Det har helt enkelt inte hunnits med. Men nu är det dags. Även i det här fallet är de första intrycken goda. Som synes inga onödiga excesser utan ett dugligt allround-betonat blad som även skulle fungera väl vid jakt misstänker jag. Ett komfortabelt handtag av "rosewood" med mosaiknitar för flärds skull. Till kniven ett enkelt men välsytt fodral i kraftigt läder. 

Den tredje kniven som låg i lådan har jag recenserat och det är QSPs "Copperhead". Just det här exemplaret skall faktiskt skänkas bort! Vill du vara med i utlottningen är det bara att styra kosan till mitt Instagramkonto "Knivesandbikes" och hålla ögonen öppna inför stundade GAW (Give Away).  Den är till för att fira att jag passerat 12 000 följare och är sponsrad av QSP!

/ J - paketöppnare