Fredags-EDC LIV "Perspektiv"

Årtiondets första, årets första, månadens första samt veckans första och tillika sista! Vadå? Fredags-EDC förstås! En grådaskig dag i Växjö, Småland, Sverige, Europa, Jorden, Universum. Kanske skiner solen någonstans men här gör den sannerligen inte det. Idag heller kan väl tilläggas. 

Men då får man istället glädjas åt att det är fredag och att slutspelen i amerikansk fotboll fortsätter i helgen. 

"Perspectives"

Dagens fickluddssamlare kommer från QSP och heter Pelican och Puffin. Båda knivarna är recenserade här på bloggen nyligen och är utmärkta representanter för märket ifråga. Vill ni testa en kniv från dem är någon av de här en bra början.

Anledningen till att jag döpte bilden till "perspektiv" är att den faktiskt är vriden. Egentligen lutar underlaget så mycket att ficklampan och pennan vilar på knivbladen. Ibland behöver man vända på perspektiven, både i livet och i knivsamlandet. 

/ J - inväntar helgen

Knife Review QSP Pelican

-  the return of the Wharncliffe

In another review of a knife from QSP with the same basic blade shape, I said that I will return to the subject with an ever more typical Wharncliffe. It was this knife, called "Pelican", I had in mind. In this case, you get a really striking blade of that variety attached to a very comfortable handle. That combination provides a good foundation for a sympathetic knife, at least for those who appreciate their long straight edges. 

QSP 118-B Pelican

As is the case with the Locust, the Pelican can be had in a couple of different versions. This configuration has a gray handle and can be had with or without the two-toned blade. The alternative is a brown handle. This model is a step up in the model program compared with Locust as it has better steel.

Otherwise, as usual with flipper-knives from QSP, the knife comes equipped with ceramic bearings and detent-ball. The frame is weight-relieved and on the handle, you find QSPs interpretation of Micarta called Flax. It seems logical since it's variation of a linen Micarta.

A typical and quite impressive Wharncliffe-blade

Twitter version: I didn't know I was such an ornithologist. But this Pelican from QSP can breed in my neighborhood anytime. 

Blade

This Pelican lives up to its name with a particularly striking beak. The blade on this knife is a generous Wharncliffe that measures 92 mm in length and is 29 mm high. The proportions and the way the back arches down towards the tip almost makes this blade looks a bit "Sheepsfooty". But unlike that blade shape, this has a pronounced tip. A tip that is both effective and strong.

In this version, the blade is also characterized by the two-tone finish. As mentioned earlier, the blade is also available with a semi-polished satin for those who prefer a slightly more traditional look on their knife.

The color is both found on the rounded spine of the blade and on the primary edge bevel. The blade has a saber grind that reaches about two-third of the height. That makes for a good cutter but still leaves plenty of material at the spine which gives a very strong blade.

Otherwise, it can be stated that QSP is starting to become good at labeling. A reduced version of their logo can be found on one side and on the other the steel grade. That text is also modest in size.

A Wharncliffe blade gives a long straight edge and a tip that is positioned low. The look
is enhanced by a distinct two-tone finish

There is not much to say about the blade steel used. It is, as far as I can tell, a well-treated piece of CPM S35VN. Quality steel from American Crucible. The factory edge was exemplary, even in height, symmetrical and sharp. The knife cut hair with ease and the initial paper cutting test was answered with a light hissing as the blade passed through the material. 

The steel is the eminent S35VN

Put to work, this knife is more of a horse than a bird. A workhorse plain and simple. A blade with a long straight edge to work with as well as a comfortable handle is a nice symbiosis. But I can't agree with those who claim that straight edges are superior for EDC-tasks. Besides lacking the belly for sweeping cuts, they make it impossible to use more than the outer portion of the blade and the tip when cutting against flat surfaces, like cutting boards. That is especially true for flipper operated knives. In the long run that leads to uneven wear but, but above all you can't use all of that nice long edge.

In return, the advantage with straight edges is that the tip bites harder the longer the cuts are. The angle of the blade becomes more aggressive towards the end of the cut. Knives with a belly give longer edges to work with but don't have the same attack towards whatever you are cutting. That's why Stanley knives and the like have straight edges. In practice, that means that opening boxes and cutting tape is a breeze with this knife.

The blade shape also gives a tip that is easy to use since it is positioned low relative to the hand. Compared to the opposite, a "Trailing point", this tip is much easier to use in penetrating cuts, to drill in wood or just remove a splinter.

Handle

Pelican has been given a steel frame that is weight relieved. It both gives better balance and reduces total weight. On the outside, you find screwed on sides of Flax. In this case, the material is gray. Initially light gray but over time the material darkens from the moisture from the hands. Micarta is thus a living material that develops a nice patina after a while.

The handle length is generous with its 12 cm, of which the grip length is 10,5 cm. The shape is simple and all edges and corners are well rounded. 

The handle material, called Flax, quickly develops a patina

The back of the blade spine has some symbolic notches for increased traction. On this knife, there is no "traction plan". It is the material itself that gives needed friction and above all, it is the shape of the handle that contributes to a really good grip.

The generous width of the handle is a contributing factor to why
this is an ergonomic handle

In hand, the Pelican is really sympathetic. The long handle gives plenty of room for the entire hand. When it's combined with a rather generous width it gives a lot of contact area against your hand and thereby good comfort. That is enhanced by vaulted and chamfered sides and by the material itself. And the absence of finger grooves and the like make the handle fit most hands. It also aids in shifting grip.

All grips work but especially the most common like a hammer grip or a saber grip is excellent

One detail to note is how the handle swells at the back. That shape helps to fill the hand. Furthermore, a small flat surface gives the little finger somewhere to rest. Such details raise the overall impression. The Flax-material felt relatively warm in our chilly November rain climate. Or rather, it gets warmer more quickly than metal. Flax also provides better traction than metal handles since it has texture and pores. It is also what causes it to change its appearance over time.

The way the lanyard hole is integrated into the handle is very good. It doesn't ruin the looks or get in the way for the placement of the clip. Something that is highly appreciated.

Opening and Lock

As can be seen, Pelican opens with a flipper tab. This particular variant is capable without being exceptionally good. The angles work and the shape makes it comfortable to use. There is also no big risk of slipping while trying to open your knife. The blade can be opened both by pushing straight down or pulling back on the flipper tab. But when using a light switch-motion one must be determined otherwise you can fail to open the blade all the way. The reason is pure physics. The flipper tab is not perfectly placed and the blade is wide, long and relatively thick which gives a lot of mass to accelerate.

Something that facilitates opening is that the blade runs on ball bearings, although I had actually preferred a pair of well-made phosphor-bronze bushings on this kind of knife. 

The flipper tab is easy to use if you are determined that is

The lock is a liner lock of that type that QSP previously had some problems with on a couple of models. However, that is nothing that was present in this specimen. The lock gives confidence in that is feels solid and there is no blade play in any direction. Nor does the lock bar slide under negative pressure. Something that I have tested more than usual given the circumstances.

I've actually spine-whacked this knife, something that I usually don't do while testing knives since I consider it abuse. That is, I hit the back of the blade against a piece of wood to see if the lock would fail. It didn't! Then I can clarify that the knives released at the end of November 2019 and onwards have the lock geometry overhauled by QSP. This applies both to this model and the previously mentioned Locust.

A well functioning lock but not that easy to access

The lock bar has been made accessible by a small recess in the opposite handle side. It's fortunate since the lock bar otherwise sits deep in the handle and is not that easy to reach. But that is actually a rather clever solution for a knife that might be used a bit "harder". A well-known problem with liner locks is otherwise that they actually can disengage it the knife twists in your hand. The same idea of how to prevent this can be found in other knives such as Spyderco's Bradley Folders.

To shut the Pelican beak is a two-stage affair since this blade lack detent-ramp. When the resistance from the detent ball is passed the blade slides into place with two light shakes.

To Carry

It would not be telling the truth if I said that this knife is a dream to carry in a pocket. That is a prize you have to pay for a certain blade length, as I use to say. Also, the handle is fairly generous, both in length and width. The weight is just under 130 g which is decent for this size of a knife but hardly featherweight. But above all, it's the volume that is noticeable. Twelve centimeters in length, 3,8cm in height and 1,5 cm in width give it away. It's a large chubby knife!

The titanium clip works without being perfect

The clip is a slight departure from the purely practical and a glance at the more luxury. That means a sculpted clip in titanium with a dash of color. The function is decent without winning any awards for the best clip on the market. It springs but could have had slightly better tension. But above all, it needs a somewhat more raised ramp to allow thicker fabrics.

In return, the knife stays where it supposed to and it's easy to draw. Another good thing is that it is out of the way when using the knife. No hotspots here. That is due to the low position on the handle and a very chamfered back of the clip. 

The anodization makes the clip fit a pair of jeans very well

Then, of course, part of the handle is visible when this bird is nesting in the pocket. This being a narrow clip requires the screws to be in tandem and that makes the knife ride higher than it would otherwise.

To Conclude

Of all QSP's larger folding knives, Pelican is my favorite so far.  Copperhead is another good candidate but loses the internal battle due to materials used. That category is won by the bird with better blade steel and more luxurious materials in both handle and clip. Flax, ceramic bearings, milled titanium clip, and S35VN-steel don't make a fool of itself. 

A knife for those who like straight edges

To use an analogy, nothing spared when it comes to ingredients for this stew. But more important than them is how they are cooked. The recipe for a successful handle may look like this: Take one part heavily lightened steel frame, two parts well treated Flax/linen micarta. Stir with a good amount of comfort and spice with some width and you got yourself a tasty dish with good ergonomics.

Not only does it feel good it but it also looks nice and what better, it matches the spicy blade.

In Pelican, QSP has managed to achieve a knife with a rather distinct appearance that is matched by corresponding performance. Furthermore, build quality and precision are in par with the materials.

The blade is appealing with its simple yet uncompromising form. It is a Wharncliffe and a proud one at that.

QSP Pelican, a powerful EDC-blade

Pelicans, together with Condors, are the world's biggest flying birds. This rather generous knife from QSP has therefore been given a suitable name. It is large without being huge which gives a good EDC-knife for those who want a lot of capacity.

A Pelican, by the way, is not impossible to get into a pocket, but as everyone understands, birds are not always comfortable with being stowed away. They like to nest a little bit more freely.

But apart from that, I have mostly good to say about this knife. Although practical, it was actually the looks of the blade that initially spoke to me. So if you feel attracted to hefty Wharncliffes with associated features, consider a QSP Pelican.

Link to the product page!

Specification:

Length overall: 212 mm

Length, folded: 120 mm

Weight: 127 g

Blade Length: 92 mm

Blade thickness: mm

Blade Steel: CPM S35VN

Handle: Flax

Lock: Liner Lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - the bird catcher

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LIII "Den trettonde"

Någon som är vidskeplig? I så fall är den här dagen inte mycket att hänga i granen trots att det lackar mot jul. Själv höll jag på att tappa ett hjul imorse. Eller det var väl inte så nära men kraftiga vibrationer från höger fram antydde att någon bult behövde efterdras. Eftersom jag redan gjort det är jag en smula misstänksam. I värsta fall kan jag ha dragit bultarna runda. Hoppas inte så är fallet. 

"Friday the 13th"

För att klara av dylika dagar krävs ett par bra knivar. Eller rättare sagt, det behövs alltid. I det här fallet den eminenta Spyderco Native 5 LW. En urpraktisk sak som jag har mycket gott att säga om. Det visade sig vara en av de där knivarna som håller i längden. Andra tror man skall bli sådana efter att ha recenserat dem men så visar historien att utfallet blivit något annat. 

En annan kniv som känns som en favorit även i långa loppet är QSPs Pelican som jag precis skrivit om här på bloggen. Eftersom den är så pass ny kan jag inte riktigt uttala mig om hur mycket den kommer att bäras i framtiden. 

Sen behövs ibland, om än tämligen sällan nuförtiden, en penna. Och förstås en ficklampa. Är på jakt efter en ny men har lite ont om likvida medel så här års. Det jag söker är en med tryckknappsfunktion. Det mesta är utmärkt med den här Thrunite-modellen. Allt utom att den skall vridas för att aktiveras. Något som ibland är mindre fördelaktigt. 

/ J - säger "även en tappad jul är ett hjul"

Knivrecension QSP Pelican

-  Wharncliffebladets återkomst

I en tidigare recension av en kniv från QSP med samma grundform på bladet sades att jag ämnade återkomma till en modell med ett mer typiskt eller snarare kraftigare wharncliffe-blad. Det var den här kniven kallad "Pelican" jag hade i åtanke. Här bjuds på ett slående blad av den typen fäst vid ett riktigt bekvämt handtag. Den kombinationen utgör ett gott fundament för en sympatisk kniv för den som uppskattar sina långa raka eggar.  

QSP 118-B Pelican

Liksom Locust finns Pelican i olika utföranden. Den kan fås med grått handtag som här med eller utan tvåtonat blad. Alternativet är brunfärgade handtagssidor.

Den här här modellen är ett steg upp i modellprogrammet jämfört med Locust då den har ett något bättre stål. Annars hittas som vanligt på QSPs flipper-knivar lager och detent-kula av keramik. Ramen är lättad och på utsidan hittas QSPs tolkning av linne-micarta kallat Flax.

Ett typiskt och kraftfullt wharncliffe-blad

Twitterversion: Jag visste inte att jag var sådan fågelvän. Men den här Pelicanen från QSP får gärna fortsätta häcka i mina hemtrakter

Blad

Den här Pelikanen lever upp till sitt namn med en synnerligen slående näbb. Bladet på den här kniven är en rejält tilltaget wharncliffe som mäter 92 mm på längden och är 29 mm högt. Det tillsammans med vinkeln med vilken ryggen dyker ned mot eggen gör att det närmar sig en Sheepsfoot i utseende. Till skillnad från dem har dock det här bladet en uttalad spets. En spets som därtill är både effektiv och stark.

I det här utförandet kännetecknas bladet även av den tvåtonade finishen. Kniven finns som sagt även att få med en halvpolerad satin för den som föredrar ett något mer traditionellt utseende på sitt blad.

Färgen återfinns dels på ryggen som för övrigt är något rundad samt på slipfasen. Bladet har fått en två tredjedels sabelslipning. Det gör att kniven skär bra men lämnar också en hel del gods kvar mot ryggen till vilket ger ett mycket starkt blad.

I övrigt kan konstateras att QSP börjar bli bra på det här med märkning. En krympt version av loggan återfinns på en sida och på den andra kan bladstål utläsas. Den texten är blygsam till formatet även den. 

Ett wharncliffe-blad ger en lång rak egg och en lågt positionerad samt stark spets. Utseedet förstärks av en djärv tvåfärgad finish

Materialet är inte mycket att orda om. Det är ett såvitt jag kan bedöma väl behandlat CPM S35VN.  Fabkrikseggen är föredömlig, jämn i höjd, symmetrisk sidledes samt vass. Kniven kapade hår med lätthet och det inledande papperstestet besvarades med ett lätt väsande när bladet gled igenom materialet. 

Stålet är det eminenta S35VN

Satt i arbete är den här kniven mer en häst än en fågel. En arbetshäst helt enkelt. Ett blad med massor av rak egg att arbeta med samt ett bekvämt handtag utgör en trevlig symbios. Men jag kan inte hålla med dem som hävdar att raka eggar är överlägsna för EDC-uppgifter. Snarare gör de att man inte kan använda mer än spetsen när man skär mot plana ytor. Särskilt gäller det knivar som fälls ut med en flipperfena. På sikt leder det även till ojämnt slitage men framförallt kan du inte nyttja all den egglängd bladet bjuder på.

I gengäld är fördelen med raka eggar att spetsen biter hårdare ju längre in i skäret man kommer. Vinkeln på bladet blir mer aggressiv varefter snittet förlängs. Knivar med bukar ger längre egg att arbeta med men har inte samma attack mot ämnet. Det är därför mattknivar och liknande redskap har raka eggar. I praktiken betyder det att exempelvis kartongöppning och tejpkapning går extra lätt med pelikanen.

Bladformen ge också en spets som är lätt att hantera då den är lågt positionerad i förhållande till handen. Jämfört med motsatsen, en "trailing point" - en spets som strävar uppåt, underlättar det om man vill borra i trä med spetsen eller lossa något som fastnat. 

Handtag

Pelican har fått en stomme av stål som lättats för att balansera kniven bättre och minska totalvikten. Utanpå den hittas skruvade sidor av Flax vilket är en form av micarta. I det här fallet är de som sagt grå. Från början ljusgrå men med tiden mörknar materialet av fukt från händerna och omgivningen. Micarta är på så vis ett levande material.

Längden på handtaget är väl tilltagen med sina 12 centimeter varav grepplängd utgör 10,5 cm. formen är enkel och alla kanter och hörn är mjukt rundade. 

Handtagsmaterialet kallat Flax erhåller snabbt patina

Bladryggen har fått några symboliska skåror för ökat fäste. På den här kniven är det handtagsytan i sig som ger friktion men framförallt är det formen på handtaget som bidrar till ett riktigt bra grepp. 

En starkt bidragande orsak till den goda ergonomin är den
tilltagna bredden på handtaget

I hand är Pelican riktigt sympatisk. Rejält med utrymme parat med stor anläggningsyta mot handen tack vare ett brett handtagger god komfort. Det förstärks ytterligare av de välvda och fasade sidorna och av materialet i sig självt. Sen gör fråvaron av fördjupningar för fingrarna och liknande att handtaget passar de flesta händer. Det gör också att det är lätt att byta fattning.

Alla grep fungerar men särskilt de vanligaste som hammargrepp och sabelgrepp känss riktigt bra

En detalj att notera är sättet på vilket handtaget sväller baktill. Den formen bidrar till att fylla handen väl. En liten flat yta undertill gör dessutom att lillfingret får bättre stöd. Sådant höjer totalintrycket. Annars kan sägas att Flax-materialet är utmärkt i det att det känns relativt varmt i vårt kyliga novemberregnsklimat. Eller snarare så blir det varmare fortare än metall skall väl sägas. Det ger också bättre fäste en metallhandtag då det har struktur och porer. Det är också det som gör att det åldras och förändrar utseende över tid.

I handtaget har man på ett snyggt sätt lyckats stoppa in ett fånglinehål utan att det stör utseendet eller placeringen på clipet. Något jag uppskattar. 

Öppning och lås

Som synes på bilderna öppnas Pelican med en flipperfena. Just den här varianten är duglig utan att vara exceptionellt bra. Vinkeln fungerar och utformningen gör den bekväm att använda. Det är heller ingen större risk att halka av den när bladet skall fällas ut. Rörelsen kan ske både rakt ned och genom att dra flipperfenan bakåt. Men i det senare fallet får man vara bestämd då det går att misslyckas med att fälla ut bladet annars. Orsaken är ren fysik. Bladet är brett, långt och relativt grovt vilket ger mycket massa.

Något som underlättar öppnandet är att bladet löper på kullager även om jag faktiskt hade föredragit ett par välgjorda glidlager i brons på den här sortens grövre kniv. 

Flippern är lätt att använda om man är bestämd vill säga

Låset är en "liner lock" av den typ som QSP tidigare hade lite problem med på ett par modeller. Det är emellertid inget jag märkt av på det här exemplaret. Låset uppträder stabilt och bladet uppvisar inget glapp eller spel. Inte heller glider låsarmen när den utsätts för negativ påverkan. Något som testats hårdare än jag brukar med tanke på historiken. För ovanlighets har den här kniven utsatts för "spine-whack", något som jag annars är emot. Det vill säga baksidan av bladet har slagits mot trä för att se om kniven fäller ihop sig. Det gör den inte. Sen kan jag förtydliga att de knivar som släpptes i slutet av november 2019 och framåt har fått låsgeometrin genomgången av QSP. Det gäller både den här modellen och den tidigare nämnda Locust.

Ett lås som inte är helt lätt att komma åt men som fungerar väl

Själva låsarmens har gjorts åtkomlig genom en svag fördjupning i motstående sida. Det är tur eftesom armen annars sitter rätt svåråtkomlig djupt ned i handtaget. Men det är en smart lösning på en kniv som är tänkt att brukas hårdare. Om kniven vrider sig i handen kan nämligen den här typen av lås släppa om de sticker ut för mycket. Samma tanke återfinns på andra knivar som exempelvis Spydercos Bradley.

För att stänga Pelicannäbben behövs de två stegen som blir resultatet om man inte har en särskild ramp för detent-kulan. När den väl passerats glider bladet mjukt på plats med två lätta skak.  

Att bära

Det vore inte riktigt att hålla sig till sanningen att hävda att den här kniven är en dröm i fickan. Ett pris man får betala för en viss storlek på blad som jag brukar hävda. Här är dessutom handtaget tämligen väl tilltaget både på längden och bredden. Vikten hamnar på strax under 130 gram vilket är godkänt för den här storleken på kniv men knappast fjäderlätt. Men framförallt är det volymen som är påtaglig. Tolv centimeter på längden, 3,8 cm på höjden och 1,5 cm på bredden talar sitt tydliga språk. 

Titanclipet fungerar utan att vara fulländat

Clipet är en liten avvikelse från det rent praktiska och en snegling åt det mer flärdfulla. Det innebär ett titanclip som fått sig en aning färg. Funktionen är duglig utan att vinna några priser för bästa clip på marknaden. Det fjädrar men kunde haft något bättre spänst och framförallt kunde det fått en något mer tilltagen ramp för att underlätta undanstoppandet av kniven.

I gengäld sitter kniven där den skall och att dra den är rätt enkelt. En annan mycket sympatisk egenskap är att det stör ovanligt lite när man håller i kniven. Det beror mycket på att det är lågt fäst på handtaget och att bakkanten är kraftigt fasad. 

Anodiseringen på clipet gör att det smälter väl ihop med ett par jeans

Sen syns förstås en del av handtaget när den här fågeln häckar i fickan. Eftersom clipet är smalt kräver det att fästskruvarna sitter i tandem varpå kniven hamnar något högre än det skulle gjort annars. 

Sammanfattningsvis

Av QSPs större fällknivar är Pelican så här långt min favorit. Copperhead ligger också bra till men förlorar den interna kampen mot pelikanen baserat på materialval. Den kategorin vinner fågeln med något bättre bladstål och lyxigare material i både handtag och clip.  Flax, keramiska lager, titanclip och S35VN-stål skäms inte för sig.  

En kniv för anhängare av raka eggar

Det har med andra ord inte snålats med råvarorna i den här grytan. Men viktigare än dem är hur den sedan tillagas. Receptet på ett lyckat handtag kan se ut som följer: en del kraftigt lättad stålram, två delar Flax/linnemicarta. Det röres ihop med en god portion välvda och fasade sidor och kryddas med en smula bredd varpå du får en smakfull anrättning med god ergonomi. Lägg därtill att den ser bra ut och matchar bladet!

Här har QSP lyckats åstadkomma en kniv med tämligen distinkt utseende som matchas av motsvarande prestanda. Byggkvalitet och precision är dessutom i paritet med materialen.

Bladet är tilltalande med sin enkla men kompromisslösa form. Det är en wharncliffe som inte skäms för sig.  

QSP Pelican, en kraftfull EDC-kniv

Pelikaner är tillsammans med kondorer världens största flygande fåglar. Den här tämligen tilltagna kniven från QSP har därför fått ett passande namn. Den är stor utan att vara enorm vilket ger en bra EDC-kniv för den som önskar mycket kapacitet. En Pelican är för övrigt inte omöjlig att få ned i en ficka men som alla förstår är inte fåglar alltid helt bekväma med att stuvas undan. De häckar gärna lite friare.

Men bortsett från det har jag mest gott att säga om den här kniven. Trots att den är praktisk var  det faktiskt utseendet hos bladet som inledningsvis tilltalade mig mest. Så känner även du en dragning mot en rejäl wharncliffe med tillhörande egenskaper skall du överväga QSP Pelican.

Länk till tillverkarens produktsida hittar du här!

Specifikation:

Längd utfälld: 212 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 127 g

Bladlängd: 92 mm

Godstjocklek: 3,7 mm

Bladstål: CPM S35VN

Handtag: Flax

Lås: Liner Lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - fågelfångare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 188 Pelikan på kedja

Somliga bilder blir man mer nöjd med än andra. Det här är en av dem! Det underlättar att kniven i sig är tämligen fotogenique. Det svarta bladet minskar reflexer och gör att det inte är lika noga med vinklar och sånt. Värst är att försöka fotografera kraftigt skålslipade eller spegelpolerade diton. Då syns alla reflexer, det blänker och i värsta fall får man se sin egen fula nuna i bladet.

Eller ja kombinationen skålat och polerat torde väl bli ännu värre då förstås men jag tror inte jag äger någon kniv med den kombinationen även om den blanka satinen på min Civivi är farligt nära. Det är i det enda fallet jag tycker synd om ägare till knivar från Rockstead.  

Bakgrunden i det här fotot är ångbåtsbryggan vid Kronobergs slottsruin. Här ligger till vardags ångaren Thor förtöjd. Det är en av av de äldsta ångbåtarna i landet som fortfarande är i bruk i en insjö. Tror att det finns någon ännu äldre i Sommen om jag inte är felinformerad. Någon östgöte får informera mig annars. Nu är säsongen emellertid över och inga båtar så långt ögat når. 

"Pelican on Chain"

Kniven torde bara bekant för dem av er som följer mig på Instagram. För alla andra kan jag tala om att det är modellen "Pelican" från QSP. Som synes en kniv utrustad med ett wharncliffe-blad i S35VN. Utöver det har den keramiska lager och detent, är byggd på en lättad stålram och har handtagssidor av Flax. Det sistnämnda är en variant av linnemicarta. 

Recension kommer i sedvanlig ordning. 

/ J - skådar given pelikan i mun

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - en Pelican har landat

Det är tydligt att det skall vara fåglar i år. I det här fallet är det en pelikan som landat. En kommandes från QSP så det är en långväga gäst. Det första och spontana intrycket var:

"en riktig Wharncliffe" och inte en modifierad dito. Eggen är rak och inget annat. Det kan vara lite befriande i dessa tider då alla blad beskrivs som just modifierade. 

QSP Pelican - en äkta wharncliffe!

Pelican är en kniv som tillhör QSPs högre divisioner. Inte samma handtag i titan och kolfiber som på exempelvis Songbird. Här är istället materialen Flax (linnemicarta) för skollorna, titan för clipet och CPM S35VN hittas i bladet.  

Formerna är enkla och välfungerande vad det verkar. Utan tvekan känns den bra i handen och det skall bli roligt att se vad den går för. 

Just rak eggar har sina för- och nackdelar. På Youtube brukar vissa kända recensenter framhålla hur fantastiska de är för EDC. Jag håller väl inte helt med. Främst beroende på att de sällan är särskilt bra för bruk mot skärbrädor, huggkubbar, arbetsbänkar och andra platta underlag. 

/ J - knivornitolog