- Designersamarbeten XI, Centofante
Föreliggande kniv är resultatet av ett samarbete mellan den framlidne Frank Centofante och Spyderco. Han var ett av de stora namnen inom customscenen i USA och ordförande för amerikanska "Knifemakers Guild" och fick till och med epitetet "Godfather of knifemaking".
Den här specifika kniven var ett rent impulsköp för några år sedan som kom sig av att jag blev erbjuden ett förmånligt pris i en lokal jaktbutik som besöktes i syfte att titta på Mcusta-knivar. Det råkar vara en bekant till mig som var återförsäljare för dem i Sverige vid den tiden. Bäst jag stod där och kände och klämde på diverse modeller från Japan så fick jag syn på den här enkla uppenbarelsen. Även den från Seki-City förresten, liksom Mcusta knivarna. Försäljaren sade att jag kunde få rabatt då kniven saknade papper och kartong. Den hade legat på display en längre tid och jag misstänkte att han ville bli av med den.
Spyderco Centofante III
Kniven passade in i intressesfären för stunden då jag var på jakt efter en ersättare för min då borttappade Fällkniven U2. Den här kniven är på intet sätt identisk med den modellen men delar egenskaperna att de är extremt lätta och smidiga knivar som skär bra. De delar även skaftmaterialet som i båda fall är Zytel.
En tunn, slank elegant uppenbarelse - precis vad jag letade efter
Den här kniven kan också fås som "Centofante 4" vilken är samma kniv försedd med ett Wharncliffe-blad. Att Centofante är en populär modell kan konstateras eftersom den trots många år i sortimentet återfinns även i årets katalog.
Blad
Bladet har ett något ovanligt utseende men är en modifierad droppoint med osedvanligt lång buk. I princip är hela eggen en enda lång kurva som börjar nära handtaget. På ovansidan återfinns en falskegg och ryggen på bladet slutar nästan i en "spets" ovanför det typiska Spydercohålet.
Bladet i japanskt VG-10 är försedd med en skålslipad sabelegg
Kniven är begåvad med mycket bra skäregenskaper tack vare det tunna godset, en god geometri och stålvalet. Det finns inte många fällknivar som har en bladlängd på närmare åtta centimeter och endast är 2 millimeter grova över nacken. Särskilt inte om de är amerikanska med de rådande trenderna just nu. Dessutom är egglängden och bladlängden nära nog identiska eftersom kniven i princip saknar ricasso och ansats. Det är tacknämligt även på så vis att det gör att de styrande fingrarna kommer nära bladet och det ämne som skall bearbetas. Det är emellertid tur eller kanske snarare väl genomtänkt att bladgodset är så pass tunt eftersom kniven är sabelslipad. Det vill säga skålslipningen sträcker sig inte mer än halvvägs upp på bladet.
Bladet avslutas med en riktigt kapabel spets. Den tunna bladet taperas och smalnas av ytterligare med en falskegg på ovansidan.
På ovansidan återfinns den klassiska Spydercorampen här försedd med "räfflor". Men skall det vara någon form av frästa spår så är det så här det skall göras. De ger ett utmärkt fäste utan att på något sätt irritera.
Så gott som perfekt bladcentrering i den mån det är viktigt
Stålvalet känns igen för er som kan era Spydercos. Det är det för Seki-Citytillverkade knivar vanliga VG-10. Ett i mitt tycke utmärkt stål. Rosttrögt, relativt lättslipat och tar en rejält vass egg. Vilket inte är så konstigt eftersom det från början är ett stål framtaget bland annat för att användas till köksknivar.
Handtag
Handtaget utmärker sig eftersom det är gjort i FRN, fiberförstärkt nylon och saknar bärande stålchassi. Istället har man förlitat sig på materialet för hållbarhet. För en fickkniv räcket det mer än väl. Resultatet blir en tunn kniv som därtill är ytterst lätt. Begränsningen blir att kniven inte blir så stark vid vridande rörelser, sådana som kan uppstå vid exempelvis täljarbete så det får man ha i åtanke.
Kniven kan inte demonteras eller justeras då den är nitad. En konstruktion som kan kännas något daterad samtidigt som jag inte upplevt några problem med några av Spydercos knivar som är byggda på det viset.
Handtaget består av FRN i en nitad konstruktion utan stålram
För utseendes skull har presentationssidan försetts med dekorativa spår och en Spydercospindel i palladium. Det förhöjer känslan och skänker en smula exklusivitet åt ett annars tämligen plastigt grepp.
Storleken på kniven räcker mer än väl till för ett bastant fyrfingersgrepp. De mjuka och enkla formerna gör att det är lätt att greppa kniven på det sätt som önskas. Det gör kniven lättarbetad och praktisk. Tumrampen i kombination med räfflorna på ovansidan av bladet ger ett stabilt grepp som inte riskerar att glida. Det är bra eftersom FRN-materialet i handtaget i det här utförandet inte ger mycket friktion att tala om.
Öppning och lås
Centofante III öppnas med ett sedvanligt Spydercohål som i det här utförandet är lätt att komma åt och fungerar mycket väl. Eftersom hålet på 13 millimeter återfinns tämligen djupt försänkt i bladet så blir inte kniven så bred i fickan som en del större Spydercos kan vara. Det är tacknämligt då kniven är så smidig för övrigt.
Klassiskt Spydercohål som är lättåtkomligt och välfungerande
Kniven är mycket lätt att öppna för att var en backlock. Låset är försett med "Boye-dent" som de flesta Spyderco-modeller. Frågan är om det är lösningen på ett problem som inte existerar. Det vill säga att man oavsiktligt släpper låset när man greppar handtaget hårt. I vilket fall är det inte vägen så det skadar inte funktionen till skillnad från en del andra galenskaper som CRKT:s "Auto-LAWKS".
Klassisk Lock-back med en "Boye-dent", fördjupning för att förhindra att låset släpps oavsiktligt
Centofante är en av de få lockbacks särskilt med nitade handtag som är så väl utförd att den kan stängas och öppnas genom att låset frigörs om man så önskar. Ungefär som en axislock. Det är åstadkommet endast med vanliga glidlager och små toleranser. Trots att den kan snärtas upp är den ändå så tight att det inte finns något kännbart glapp eller spel i kniven.
Rampen som bildas av hålet i bladet ger bra fäste särskilt som det som här försetts med frästa spår
Att bära
Centofante III är en riktig lättviktare och väger in på cirka 70 gram. Kniven har även en slank profil och tämligen smal även på höjden. Det kombinerat med ett utmärkt clip gör att det inte blir så mycket bekvämare att bära än så här. Den är helt enkelt utmärkt på det området.
Clipet är ett svart klassiskt Spydercoclip med nästan perfekt funktion. En av de största fördelarna förutom att spänsten är väl avvägd är att spetsen inte är vinklad utåt. En enkel detalj som alltför ofta missas på många knivmodeller oavsett prisklass.
Det är emellertid målat så efterhand uppstår en viss patina. Vad man tycker om det är förstås personligt. Jag har själv inget emot att en kniv ser använd ut. Just sådana här modeller är knappast samlarknivar även om det uppenbarligen går att samla på dem.
Spydercos svarta standardclip
Clipet kan alterneras mellan ändarna på kniven men inte flyttas till vänster sida. Så vänsterhänta - tyvärr, det blir komplikationer för er. Om clipet flyttas kan jag dock varna för att dra skruvarna för hårt. Gängorna som är inlagda i plasten går inte djupt och kräver tämligen delikat handlag.
Generellt kan jag säga att jag föredrar den här tunnare varianten av knivar i fickan framför dem med tjockare handtag som exempelvis Benchmade Mini Grip eller Kershaw "Needs Work". Kniven sitter även tämligen lågt i fickan även om en del av handtaget sticker upp. Det ger lite att greppa om utan att signalera "kniv" för mycket.
Sammanfattningsvis
Vad skall man då säga om Spydercos gamla "Centofante" III? För det första att den är tämligen elegant för att vara en kniv med FRN-handtag. Den har dock en tydlig fram- respektive baksida. Baksidan är betydligt enklare.
Funktionsmässigt är det en riktig skärmaskin som jag ursprungligen införskaffade för att ersätta min borttappade Fällkniven U2 som smidig allround fick-skalpell och den rollen fyller den riktigt väl.
Mycket praktisk och någorlunda elegant dessutom
Kniven har ingen "choil" eller ricasso som är i vägen för arbete. Den väger inte mycket och kom riktigt vass och är försedd med ett bra stål som jag gillar. Så där återfinns några riktigt bra egenskaper som väger tungt vid val av kniv.
Den är även något mer gentlemannamässig än ett par andra modeller den ligger nära i funktion. Jämfört med Spydercos egen Delica till exempel har den tunnare blad och längre egg men saknar den flatslipning den har.
Överlag är det en mycket bra fickkniv ur de flesta aspekter. Herr Centofante visste vad han gjorde. Som någon skrev på ett forum efter det att jag lagt upp några bilder på den här specifika kniven:
"a very underrated knife".
Specifikation:
Längd utfälld: 192 mm
Längd hofälld: 115 mm
Vikt: 71 g
Bladlängd: 79 mm varav 76 mm egg
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: VG-10
Lås: lockback
Handtag: FRN med inlägg i palladium
Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki, Japan
Mer information återfinns på Spydercos hemsida här.
/ J - gräver vidare i knivhögen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar