Knivrecension Manly Peak

-  när det enkla blir briljant

Hur många knivmärken känner du till från Bulgarien? Min gissning är att det inte är särskilt många och det gör inte jag heller vilket gjorde mig nyfiken på den här kniven. Men det var utseendet som fick mig att fastna direkt. Jag hade tidigare sett en av deras tolkningar av en modern slipjoint kallad "Comrade". Den var lika enkel och rättfram den. När det sedan fanns en modell med öppningshål och ett bra lås så var saken klar. Manly Peak var tvungen att införskaffas!

Manly 040 "Peak"

Bara för att reda ut saken direkt så är inte hålet i bladet ett intrång på Spydercos marker mer än att det starkt påminner om deras trademark. Men de har inte patent på hål även om de försökt och otaliga är de märken som genom åren har använt och använder varianter på den öppningsmetoden. I det här fallet är hålet ovalt och inte runt.

En frisk fläkt i den moderna knivfloran trots att den blickar bakåt

Twitterversion: Gammaldags charm i modern förpackning

Blad

Stålet i den här specifika kniven är D2. Eller för att var mer exakt så är det enligt DIN-standard ett 1.2379-stål. Hur som haver ett verktygsstål som har vissa positiva egenskaper som att det tar en ruskig skärpa samtidigt som det är hårt. Särskilt när det som här är härdat i trakterna av 60 HRC. Det ackompanjeras av egenskapen att det inte är rostfritt så viss omtanke krävs om det inte skall få fläckar. 

Sen finns ett par alternativ att välja på för den inre "stålsnobben". Egentligen hade jag föredragit 154CM då jag föredrar mer rostfritt stål men tyckte inte att de extra 25€ det kostar var värt det. Toppalternativet är pulverstålet CPM S90V som är ett av de så kallade superstålen. Det kalaset kostar nästan lika mycket extra som kniven i nuvarande konfiguration, plus trettiofem euro för att vara exakt.

Nästan nio och en halv centimeter D2 med förtjänstfullt diskret märkning

Av stålet har man gjort en klassisk drop point som tack vare öppningshålet i bladet har fått en sluttande rygg ned från den puckel som bildas. Bladet är sedan helt flatslipat från en godstjocklek från endast tre millimeter. Jag önskar verkligen att fler tillverkare gjorde likadant. Det räcker mer än väl. Att gå upp till både fyra och fem millimeter är för det mesta helt onödigt och havererar en knivs geometri om den avses att skära något med. Här blir eggen istället tunn och extremt vass. Se hur tunn primäreggen är på bilden ovan. Kniven anlände riktigt jäkla skarp. Eggen är centrerad men inte hundra procent jämn. Den verkar vara slipad av en högerhänt person då den är aldrig så lite högre på vänster sida.

På sant europeiskt manér är eggen dragen nästan hela vägen in till handtaget med endast en mycket liten ricasso. Det gör att det går att lägga kraften där den behövs. Det vill säga nära handtaget. För den som inte förstår handlar det om enkel hävstångsprincip. Om det är långt mellan handen och eggen blir utväxlingen sämre något många formgivare av "forward choils" missar.  Ett litet jack för att underlätta slipning har gjorts på Peak.  

Studerar ni den geometrin närmare förstår ni varför den skär som en laser

Ytbehandlingen är en enkel satin. Inget lyxutförande här heller men det fungerar. I övrigt är bladet som resten av kniven välbyggt sett till funktion men inte med den yppersta finishen. Ryggen på bladet är tämligen skarp men det för det goda med sig att du kan skrapa saker och ting med den samt använda ett tändstål om så önskas. Detsamma gäller för öppningshålet som inte heller det är fasat. Men jag föredrar det på det viset för att få bra fäste*. 

Det är en sann fröjd att skära saker med den här kniven. Efter att ha testat och recenserat ett antal konceptuellt väldigt moderna knivar med allt som därtill hör är det en befriande känsla att använda Peak. Den SKÄR saker och ting istället för att pressa sig igenom som en kil. Den upplevelsen gäller allt den närmar sig. Redan från början rakar kniven hår med lätthet och glider genom papper med ett svagt väsande. 

Sen kan man börja jobba sig igenom tyngre material i stigande ordning. Kartong, tyg, krymp- och hårdplast, buntband, trä, virke och gamla mattstumpar. Efter hand växer leendet. Peak är ett redskap. Den bara fungerar!

Handtag

Manly Peak är byggd kring en stålram som inte lättats. I ryggen återfinns en backlock vilket medför en sluten konstruktion. Sidorna är av G10 som i det här fallet är tämligen sträv och ger mycket fäste vilket behövs på det raka handtaget. Kniven har inget fingerskydd men istället finns effektiva räfflor för extra grepp precis där pekfingret kröker sig runt handtaget. Ett något udda ställe att sätta dem på då de oftast placeras på ovansidan av handtaget. Där återfinns istället en rejäl ramp för tummen som bildas av öppningshålet. Sammantaget ger det mer än adekvat grepp även när handtaget är vått. 

Ett mycket enkelt men därför väl fungerande handtag

Ergonomin kan vi tala om eller inte. Den är endera lysande eller inte särskilt anmärkningsvärd beroende på hur man ser på det. En lätt krökt rektangel med rundade hörn och lätt fasade kanter är inte mycket att orda om. Den känns som den ser ut. Men det innebär även att handtaget inte begränsar hur du håller din kniv överhuvudtaget. Längden säkerställer även att den med stora händer får rum och att det går att använda kniven med handskar på. 

Sen har en eftergift gjorts för att förbättra Peaks egenskaper som fickkniv. Den är inte särskilt grov utan mäter 14,5 mm över ryggen. Inte extremt tunt men heller inte någon Morakniv i grepphänseende. Det gör kniven mer lättburen men även att det känns om man skär trä och liknande en stund. Kniven har inga "hotspots" för övrigt. 

Peak är en tunn kniv i fickan. Finishen är utan tvekan inriktad på att fungera mer än att se ut

I övrigt kan sägas att finishen är bruksorienterad. Det vill säga inget extra men det som behöver vara välgjort är det. Skruvarna är försänkta, ramen slipad och kanter fasade. Men övergångar mellan material som till exempel mellan distansen i ryggen och sidorna är inte alls jämn och detsamma gäller snittet mellan blad och låsarm. Det är långt ifrån den Seki-precision du kan hitta hos Al Mar till exempel. Men funktionsmässigt står inte Peak någon efter. 

Öppning och lås

Även solen har sina fläckar heter det ju. Det gäller Peak också och i det här fallet är det hur den är att öppna. Den är tungjobbad även om den blivit en smula smidigare efter en tids användning. Det är nackdelen med backlocks i allmänhet och i synnerhet hos det här exemplaret eftersom det är starkt med en rejäl fjäder som håller bladet på plats. 

Däremot fungerar öppningshålet bra. Tummen följer bara den fördjupning som gjorts handtagssidan och sen hittar den naturligt hålet med sina kanter som ger bra bett och fäste. Men sen gäller det att behålla trycket under hela rörelsen annars går det faktiskt att slinta! Så kraftfullt är motståndet hos fjädern. Den här kniven snärtas således inte upp vare sig med tumme eller en så kallad "Spyderflick". Här är det en lugn kontrollerad rörelse som är aktuell. 

Hålet i bladet är lätt och intuitivt att komma åt

Låset kan vara det kraftigaste backlock jag stött på sen Tri-Ad och dess varianter. Låsarmen faller på plats med ett ljudligt "klack" och sen sitter bladet som gjutet. Skulle glapp i sidled uppstå kan pivotskruven justeras. Upp och ned finns inte en tillstymmelse till rörelse vilket är mycket ovanligt hos den här typen av lås. 

Den mest stabila varianten av det här låset sen Tri-Ad lock

Sen var det biten med att släppa låset. Fjädermotstånd var nyckelordet här. Det kombinerat med att låsarmen är kantig gör att det känns. Återigen markeras att det här är en kniv du fäller ut, gör ditt jobb med och sen stoppar undan. Det här är ingen leksak i det avseendet heller.

Att bära

Först kan sägas att Manly Peak har försetts med ett suveränt clip. Det sitter djupt i fickan vilket tillsammans med spänsten gör att kniven hålls säkert på plats. Det förstärks av den sträva ytan från G10-sidorna. Det är fortfarande möjligt att dra kniven men de bjuder på lite motstånd. Här hade jag gärna sett att man slipat ned ytan något eller försett sidan med lite annan struktur just där clipet slutar. Som det är nu nöter det rejält på tyg och jag kommer att åtgärda den detaljen vad det lider.  

Ett clip som kan flyttas från höger till vänster sida. Märkningen är diskret tack och lov

Sen är clipet snyggt då formatet anpassats efter knivens storlek och färgen är sobert grå istället för att vara högblank. Skall det förekomma text på ett clip är det dessutom så här det skall se ut i mitt tycke. En annan egenskap värd att framhålla är att det känns mycket lite i handen men som alla "deepride"-clip så kan själva kröken kännas en smula mot handflatan i vissa grepp. Clipet kunde förbättras genom att förses med försänkt fästskruv vilket gett mer utrymme åt tyg. Funktionen är dock utmärkt även nu. Det är flyttbart mellan höger och vänster sida med bladspets uppåt. Peak har en liten täckbricka som täcker det hål som för närvarande inte används. En snygg detalj jag uppskattar. 

Ett riktigt bra clip som håller kniven på plats

I övrigt är Peak tämligen diskret i fickan. Trots en längd på över tolv centimeter hopfälld så väger den inte på magra 115 gram. Sen gömmer "spetsuppåt" clipet en av kniven styggelse, den stora utstickande bladtangen. Det är inte en detalj som är elegant men är en konsekvens av kombinationen backlock och rakt handtag. Det finns ingen plats att gömma den helt enkelt. 

Sammanfattningsvis

Gammaldags charm i modern förpackning talade jag om inledningsvis och det är vad Peak erbjuder i mängder. Det är en rättfram och enkel kniv som vet vad den vill. Den är inte insmickrande och "soffsittar-flippar-vänlig". Istället får du för användningsområdet väl valda material som D2 alternativt 154CM eller S90V som bladstål och sträv G10 på en stark stålram. Paketet kommer även med en extremt stadig version av en klassisk backlock. Lika klassisk är bladformen så när som på hålet och geometrin är faktiskt designad för att skära saker! Det känns lite märkligt att behöva framhålla det hos en kniv men sådana är tiderna där vässade spett är mer regel än undantag. 

De moderna tilläggen är förstås enhandsöppningen och clipet som känns som en nödvändighet på en så här pass stor kniv. 

Antitesen till hypermoderna vässade spett. En kniv som faktiskt skär saker!

Lite förvirrande är att märket knoppat av sig och finns som "Manly USA" också. Det är det namnet som ofta dyker upp vid sökningar på nätet och som är mest aktivt på exempelvis Instagram. Den nordamerikanska marknaden är möjligen större än Europa och med det tillägget till namnet kanske de säljer bättre på andra sidan vattnet vad vet jag. Knivarna görs dock i Bulgarien och det var även därifrån jag köpte mitt exemplar, direkt från fabriken. Jag gav strax över fyrahundra kronor för kniven. Önskas de finare stålalternativen blir kniven dyrare. 

För dina investerade medel får du en stabil kniv som är välbyggd där det behövs men där det inte slösats på finesser och utsmycknad. Lite samma tänkande du kan hitta hos till exempel Emersons knivar. 

Peak, en kniv för nästan allt utom att skära kokosnötter med

Om det inte redan framgått så är jag synnerligen förtjust i den här kniven. Manly Peak är vad jag ibland skämtsamt kallar en "knivig kniv", en som är till för att användas till att skära saker. Med det följer en stilren estetik som jag faktiskt uppskattar. I mina ögon är de enkla funktionella linjerna snygga på samma vis som säg en Spyderco Bradley. För den som verkligen inte gillar hål i bladet finns modellen för övrigt i en tvåhandsöppnad version med nagelskåra istället. 

Den här kniven kan därmed i mångt och mycket sägas vara antitesen till "TFFs - Titanium Framelock Flippers".

Det här är istället kompanjonen för den som vill ha ett redskap att bruka till allt som tarvar en bra kniv. Det relativt tunna bladet och den suveräna geometrin gör den olämplig till mer bräckande rörelser och hugga igenom plåt och liknande. Men som en stor och stadig fickkniv är den utmärkt. 

Mitt råd är att om du gillar den här typen av knivar - köp den!

Länk till tillverkarens produkthemsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: 124 mm
Vikt: 115 g
Bladlängd: 94 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 1.2379 (D2), 59-61 HRC
Handtag: G10 på stålram
Lås: Backlock

Producerad av: Manly, tillverkad i Bulgarien


/ J - manlig

* Motsatsen torde vara hålet på Benchmade AFCK som är rejält rundat, slipat och därmed "mjukt". Följaktligen är det helt hopplöst att få grepp om särskilt om det skulle gå fort. Extra anmärkningsvärt på den kniven då namnet utläst står för "Advanced Folding Combat Knife".

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP "Shark"

-  en fisk bland andra fiskar?

Har du hört talas om märket "QSP"? Nä, trodde nästan inte det och det hade inte jag heller innan dess att de presenterades för mig på Instagram. Det är ett tämligen nytt märke på den internationella scenen. Bra knivar vad det verkar men namnet kan det funderas kring. Enligt hemsidan bildas det av initialbokstäverna i deras slogan "Quality, Service and Price" och skall därmed vara lätt att komma ihåg om man får tro företaget själva. Jag tycker nog det är något av en kulturkrock fullt i klass med några andra kinesiska namn som "Harnds" som har en ännu besynnerligare förklaring. Men ett namn är inte allt. 

QSP QS-103A "Shark"

Men namnet ljuger inte får medges. Märket kan härröras till ytterligare en våg av kinesiska knivar som dykt upp nyligen och som erbjuder god kvalité och prestanda i relation till prislappen. Vid kontakt har de även svarat extremt snabbt på mail kan tilläggas. Vad det verkar är det i det här liksom i flera andra fall OEM-tillverkare som beslutat göra slag i saken och utnyttja all den kunskap och produktionskapacitet som de samlat på sig över tid och börja prångla ut knivar under eget namn. Frågan är då hur väl man lyckas med den föresatsen. 

Är QSP ytterligare en utmanare till budgettronen månne?

Twitterversion: En haj bland hajar, en fisk i stimmet men 
den simmar snabbt och tämligen väl.

Blad

Av en haj förväntar man sig vissa personlighetsdrag som en vass och smått aggressiv nos. Det får man i det här fallet. När kniven öppnas möts man av ett rejält och mycket spetsigt droppoint-blad som kanske till och med närmar sig en "spearpoint" i formen. Det mäter 9 centimeter på längden är 3 centimeter högt och 3,5 millimeter grovt. Utseendet förstärks av en väl tilltagen falskegg som löper längs större delen av ryggen.

Stort och spetsigt - tämligen "hajigt"!

Slipfasen är flat och hög. Den täcker mer än två tredjedelar av bladet och finishen är en välpolerad satin. Logotypen är tämligen markant men inte för stor så den får åtminstone godkänt. På motsatt sida återfinns ståltyp med ytterst diskret märkning. Materialet i bladet är 440C. Inte mycket att orda om det stålet i budgetsammanhang. Personligen föredrar jag det framför exempelvis 8Cr13MoV även om ett 9Cr18MoV hade fungerat lika väl eller varför inte 14C28N från Sandvik. Men de tre alternativen är i princip likvärdiga så det kanske spelar mindre roll ur prestandasynpunkt. Erfarenheten så här långt är att den här versionen av 440C är rosttrögt men inte håller egg så förtvivlat bra. Kniven kräver några drag på skärpstålen ibland. 

Godstjockleken finns där men utmärker inte bladet nämnvärt då det till större delen är uttunnat. Kniven anlände sympatiskt vass och utan vidare åtgärder rakar den hår med lätt tryck.

När man sen börjar använda kniven märks tämligen omgående att det är en "modern" kniv. Det innebär att den dras med samma problem som nästan alla andra stora fällknivar av den här typen. Den är för tjock bakom eggen. Så trots att den är vass och trots att bladet har en bred flatslipning så skär den inte i närheten av vad den skulle kunna gjort. I köket är den därför ett stort njae. Visst tomater och selleri går väl an men inte med någon bravur. Spetsen däremot kommer väl till pass när det skalas lök. 

Kniven är uppenbart inte tänkt för det användningsområdet varför jag gav upp tämligen omgående. Men apropå mat så hade hushållet ett överflöd av grova kartonger efter en leverans från Matsmart. Attack!! Jodå, det gick bättre. Det relativt breda bladet ger styrsel och de flata sidorna hänger sig inte direkt på grövre material. Men den tvära eggen gör att ett visst tryck tarvas. "Bra har blivit better men bra lär det int bli" som Edvall sjöng en gång. Bättre än i köket men inte enastående.

Matsmart möter QSP. I köket var den sisådär men bättre till kartong

Sen hanterades plast och liknande material. Spetsen höll för många penetrationer i hårdplast och lätt bändade utan att ta skada. Buken och det breda bladet gjorde att det går lätt att styra tyngre snitt i sega material. Vid stick uppskattas det djupa urtaget för fingret och känslan av ett stabilt lås. Den kombinationen förstärkt av G10-sidor skänker trygghet.

En så här stor kniv med aktuell geometri är kanske anpassad för trä? Saken undersöktes dels genom campingliv där man tyvärr för stunden inte får grilla i dessa torrtider, samt att gå loss på några förbrukade trädgårdsstolar i teak. Färska kvistar går bra men annat var inte att vänta med tanke på att de flesta knivar klarar det. Annars kan sägas att trä inte heller var knivens bästa område. Eggen biter inte som den skall i torrt virke. Det är knepigt att hitta rätt vinkel för att ta i vilket ger sämre precision.

Efter fyra grövre kartonger, ett par plastburkar och lite trä började eggen ge upp skärpan

I dessa situationer får handtaget dessutom bara godkänt, inte mer. Trots att det fyller handen och är brett är det som så många andra aningen kantigt över "nacken", främre delen av handtaget. Precis där tumvecket hamnar om man verkligen tar i. Det gäller "hammargrepp" vill säga. Placeras tummen istället på bladet kommer handtaget bättre till sin rätt. Shark får i sammanhanget ändå klart högre betyg än genomsnittet. Särskilt tydligt att handtaget är fylligt blev det när kniven fattas i omvänt grepp vid styckandet av några gamla mattbitar. Det fungerade riktigt bra även om det är elakt mot eggen. 

Det kan även konstateras att kniven är något handtagstung. Balanspunkten återfinns långt bak i fingerurtaget istället för kring pivotskruven. Det är något som brukar utmärka enklare fällknivar där stålramarna inte är lättade och det gäller även här. 

Handtag

Shark har fått ett handtag á la "pinne". Ett rakt och enkelt handtag som i det här fallet utmärks av ett par saker. Till att börja med är det rätt tjockt. Om den egenskapen skall betraktas som bra eller dålig beror på. Dels är det naturligtvis avhängigt vilken storlek på händer man har. I mitt fall passar det men har man väldigt små händer eller är kvinna* kan det nog bli problematiskt. Det andra som spelar roll är huruvida kniven används eller befinner sig i fickan.

Den här kniven är tämligen substantiell med en längd på över tolv centimeter i stängt läge. Lägg därtill 160 grams vikt och en tjocklek på runt 13 millimeter. 

Ett stort handtag som fyller handen och räcker även till jättelabbar

Jobbar man lite hårdare och tar i är det ofta en bra sak. Inte lika bra i fickan men mer om det sedan. Den raka formen bryts av en ett par fasade sektioner, främst nedtill och förstås av ett "choil". Fingerurtaget är i det här fallet riktigt bra. Lagom djupt med god form och skollorna är väl svängda för att matcha rundningen. Det ger ett utmärkt fäste särskilt i kombination med de mycket bra räfflor som kniven fått på bladryggen. Något som uppskattades vid penetrerande skär som tidigare nämndes.

På tal om skollor/sidor är de i det här fallet gjorda i svart G10. De kan även fås i grönt. Den där nyansen som drar åt pansarvärnsoliv. De är medium- till fint mönstrade vilket ger adekvat fäste. Det jag kan invända är att om de upplevs som lagom nu så tenderar den typen av grovlek bli rätt hal i takt med att tid och användning tar ut sin rätt. När man nött på dem i några år brukar de bli rätt blanka. 

Ett par detaljer som utmärker god byggkvalitet. Bladet sluter tätt mot handtaget även i 
stängt läge och räfflorna på bladryggen är riktigt bra utförda!

Knivens konstruktion är annars enkel. En styck rejäl ram i stål, tyvärr inte lättad vilket bidrar till totalvikten och utanpå det skruvade sidor. I ryggen återfinns en "backspacer" som även utgör hål för fånglina. Formen ser lite spetsig ut men fungerar väl i handen utan att skära in. 

Pivotskruven är av "halvdekorerad" typ men tack och lov justeras den med vanlig torx. Detsamma gäller de övriga skruvarna. Kvalitén i stålet på dem får godkänt men jag tycker genomgående att de kunde vara en storlek större. Små skruvhuvuden är lätta att strippa av misstag även med bra verktyg. Sen ser det lätt underdimensionerat ut på en så här stor kniv. 

Byggkvaliteten är annars genomgående utmärkt. Klart över genomsnittet för budgetknivar. Det finns inga uppenbara missar, dåliga skarvar eller glömda kanter. Skruvar är försänkta som de skall och kanter rundade och fasade. Ett exempel på detaljtänkande är hur basen på bladet i stängt läge följer rundningen på handtaget. Det är både elegant utseendemässigt och mjukare i fickan.

Öppning och lås

Shark kan öppnas på två sätt. Främst är kniven tänkt som en flipper vilket märks på både kullagren och hur motståndet i "detent-kulan" stämts av. Men parallellogramhålet i bladet är inte bara för syns skull utan fungerar även det att fälla ut bladet med. En detalj som jag personligen uppskattar då jag inte alltid känner för att blixtra ut knivblad med tillhörande starka ljud. Alternativet att smyga fram bladet med tummen är ett bra komplement. Sen kan tilläggas att det "fungerar" men inte så mycket mer. Det sitter något skymt och är ganska smalt så åtkomsten är inte den enklaste. 

Shark är främst en flipperkniv men det finns ett hål i bladet för tumöppning

Funktionen hos flippern är utmärkt och en starkt bidragande orsak är hur den är en integrerad del av kurvaturen på handtaget vilket gör den lätt att hitta även i mörker. Bladet kan fällas ut både med ett tryck nedåt "push button" eller ett drag bakåt "light switch". Båda alternativ fungerar riktigt bra. För att vara ett så här stort blad har kniven en riktigt krispig öppning. Sen kunde gärna själva hajfenan, flippern, fått sig ett par räfflor för ökad friktion. Det går att glida av den som det är nu särskilt som den i övrigt är väl rundad och kanterna fasade.

Med öga för detaljer, rundad insida av ramen

Ytterligare en av de många små detaljer som tyder på lång tillverkningserfarenhet är att handtaget försetts med vad jag brukar referera till som "landningsplats". Det vill säga kanterna på ramen har mjukats upp på insidan för att inte nöta på fingret när det träffar där efter öppningsrörelsen. En viktig detalj som allt fler tillverkare får rätt. 

Ett starkt och stabilt liner-lås

Låset är enkelt och dugligt. En linerlock i stål. Den gör det den skall utan att göra väsen av sig. Inget glapp eller spel, ingen seghet när det skall släppas och det glider inte under ens stark belastning. Då har jag förvisso inte gjort "Cold Steel-test" på den men ni förstår vad jag menar. Negativ press mot bladet orsakar inte att låsarmen vandrar. Något som jag känner är extra viktigt med större knivar då de lockar till att ta i mer med. För att underlätta åtkomst har höger handtagssida gjorts lite lägre än låssidan.

Låsarmen kan släppas även med vänster hand även om det är aningen fippligare. Vänsterhänta torde vara luttrade vid det här laget. Men omöjligt är det inte. Överlag får låset på "Shark" godkänt. 

Att bära

De flesta knivar har något eller några svaga områden och i fickan är "hajen" på torra land. Den är inte helt skoj att bära. De 160 grammen känns även om det inte är överdrivet i relation till knivens övriga mått. De rätt tjocka G10 sidorna och det nio centimeter långa bladet drar sitt strå till stacken men främst är det den båda tjocka och massiva ramen som bidrar till totalvikten. Här kunde man valt att gå upp någon krona i pris och låta fräsen passera ett par varv till och lätta ramen. Det finns andra budgetmärken som klarar av den manövern så uppenbarligen är det görbart.  

Enkelt uttryckt - det är mycket kniv som skall ned i fickan

Sen finns det två punkter till som nästan mer än den absoluta vikten bidrar till att kniven känns något otymplig. Dels är det storleken på handtaget med en grovlek som raskt närmar sig en och en halv centimeter parat med över tolv centimeter på längden och dels är det clipets utformning. Grovleken är priset som får betalas när man väljer att göra en kniv som fyller handen väl. Det gäller andra större knivar också och där kan nämnas klassiker som Buck 110 eller EKA Swede 92. Skillnaden är att båda de knivarna levereras med bältesfodral. Shark fyller fickan rejält. Den är rätt hög och en grov ram försedd med likaledes grova G10 sidor bygger på bredden helt enkelt. 

För blankt clip och definitivt för mycket uppstickande kniv för min smak

Clipet fungerar och fungerar väl när det gäller att hålla kniven på plats. Tack vare god spänst och en väl utformad läpp är det heller inga problem med att dra eller stoppa undan kniven. I alla fall inte i tunnare sommarshorts vilket burits under den värmebölja vi haft under testperioden.

En annan positiv egenskap är att den relativt platta formen gör att det inte gräver sig in i handflatan då man använder kniven. Det kan låta som en självklarhet men det är det inte trots den långa tid som clip existerat på marknaden. Många knivar har stora brister på det området men inte den här.  

Ett problem emellertid med den här sortens enklare standardclip är att de ofta visar för mycket av kniven när den är i fickan för min smak. Det gör även att kniven sitter högre upp vilket är en nackdel eftersom tyngden då känns mer än om tyngdpunkten befinner sig lägre. Det är dock så mycket kniv i fickan så någon risk att tappa den inte föreligger. 

Sammanfattningsvis

Det är tveksamt om jag upptäckt det här märket eller i alla fall inte lika fort om jag inte fått den här kniven skickad till mig! En knivig vän på Instagram hade tydligen två versioner av den här modellen och tyckte att jag skulle få känna och klämma på den varpå en skänktes till mig. Ett stort TACK vill jag därför framföra till vederbörande!

Jag hade inga förutfattade meningar om vare sig modell eller märket och blev därför en smula överraskad. Mitt första intryck av QS103A "Shark" var att det är en stor kniv. Det andra var att handtaget är grövre, framför allt bredare än de flesta knivar - även de i motsvarande storlek. Kniven kändes därför mycket bra i hand rent komfortmässigt men även en smula klumpig. Bidragande till det är också att knivens tyngdpunkt inte är helt neutral utan förskjuten något åt bakänden till. Då känns tyngden betydligt mer än den annars gjort. Men jag märkte också tämligen omgående att det låg bra i handen i de flesta grepp. 

En synnerligen stabil vardagskniv som gärna får kompletteras med något mindre

Bakom varumärket QSP återfinns företaget MingHui Industrial som likt många andra kinesiska knivproducenter tidigare ägnat sig åt enbart legotillverkning eller fokuserat på hemmamarknaden. Det är något som märks då kvaliteten inte på något vis antyder att märket skulle vara nytt. Tvärtom är den är kniven full av små detaljer som tydligt skvallrar om att de varit med förr. Som exempel kan tjäna den jämna och fina slipningen av eggen, slipade stålkanter även på insidan av ramen, rundade kanter på öppningshålet, fasad framkant för åtkomst av flippern, bra utformade räfflor för tummen på bladryggen samt ett mycket stabilt och välfungerande lås. Och listan kan göras längre. Kniven är helt enkelt mer välbyggd än många andra där ett flertal detaljer är väl genomtänkta.  

Men ibland kan jag även tycka att den saknar något för att få högsta betyg. Detta "något" är personlighet. Kniven är något för anonym och förutom den vassa spetsen är det inte mycket som sticker ut. Personlighet eller snarare egenart är något som endera kommer från skickliga designers, de kan vara "in-house" eller externa eller något som kommer över tid. Vilken väg som QSP väljer att gå återstår att se. Med just den här modellen är de inte där ännu. Men den är tvivelsutan en sympatisk första bekantskap.

Gillar du stora knivar och linjerna - köp den! Kvalitén är svårslagen för prisklassen

Sen kan man klura på hur mycket samarbete eller influenser olika tillverkare har sinsemellan. Den här kniven är inte helt olik någon modell från Rike när det kommer till de övergripande linjerna. Det utan att på något vis vara en kopia. På samma sätt är bladet på Real Steels nyligen släppta "Havran" mycket likt den här kniven inklusive det parallellogramformade hålet. Den kom som sagt senare och lirar i en helt annan prisklass för övrigt.  

Som det är nu rekommenderar jag den här kniven som en rejäl grovarbetare eller större EDC-kniv som faktiskt ser helt ok ut även om den inte är någon mannekäng. Eller nästan grovarbetare förresten, spetsen är något för tunn för riktigt hårt arbete. En rejäl skärmaskin får du emellertid och det till en peng som inte gör att du gråter blod om du råkar skära i något olämpligt. Men skall du få ut maximal prestanda ur bladet får jag nog rekommendera att du slipar om det. Eggvinkeln gör den mer tålig för all del men är inte optimal för att skära riktigt bra. Det är å andra sidan en av mina käpphästar så ta det för var det är.

Men QSP ljuger inte när de säger att kvalitet, service och pris är deras ledord. Det kan jag skriva under på. Om sen P:et även kunde stå för "personlighet" också skulle jag bli ännu gladare.

Här hittar du en länk till tillverkarens produktsida


Specifikation:

Längd utfälld: 214 mm
Längd hopfälld: 121 mm
Vikt: 160 +/-, 161 g vägd av mig
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina



/ J - skådar given haj i munnen


* som oftast, dock inte ALLTID har mindre händer än män kanske är bäst att tillägga. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension - Böker Aurora

- Gryningskniven

När jag tog emot den här kniven från Knivshop.se för recension var jag förvisso nyfiken på hur den kunde kännas i hand men föga kunde jag föreställa mig att jag skulle falla så pladask som jag faktiskt gjorde. Jag beslöt omgående att den här kniven skulle behållas! Det här är en kniv för mig helt enkelt och jag skall här redogöra för varför och därmed försöka klargöra om det kan vara en kniv även för dig! 

Allas vår danske vän Jens Ansø har under lång tid samarbetat med stora märken* som Spyderco, Fox och Böker för att göra sina customknivar mer tillgängliga för den breda knivköpande publiken och jag har själv sen tidigare exempelvis "Zulu" från Spyderco och "Whale" och "Albatros" från Böker Plus. Däremot har jag inte haft förmånen att få hantera någon av de mer exklusiva samarbetena från Böker som Haddock, Solo, Minos och Cox med flera. Det var en av orsakerna till varför jag såg fram emot att få testa just den här kniven. 

Böker Aurora, modell 112629

"Aurora" är en direkt översättning till produktionsknivformat av hans customkniv "One Off". Det finns även variationer som härrör ur hans projekt "Testlab Outbreak" där hans presenterar många mer eller mindre vilda modeller och inte minst slipningar. 

Emellertid är just den här modellen tämligen tillbakahållen både vad gäller form och bladdesign och den kombinerar en mycket stabil konstruktion med ett elegant yttre. 

Blad

Bladets utseende är så där bedrägligt enkelt som bara komplexa blad brukar vara. Det är en droppint av nästan traditionellt slag. Men inte helt eftersom bladet har försetts med en mycket svagt s-formad egg (recurve). Den är dock knappt märkbar. Sen kännetecknas det förstås av det mycket synliga ovala öppningshålet. Om dem kan man tycka mycket, jag gillar  den varianten på öppningsfunktion. 

Ett droppointblad med en aldrig så liten recurve och mäktig buk

Formen ger ett frikostigt, tämligen brett blad vars mjuka linjer ger mycket svepande buk att jobba med och lång egg i relation till bladlängd. Kort och gott ett mycket dugligt blad för både "EDC"-bruk och kan jag tänka mig, jakt. 

Det knappt åtta centimeter långa bladet mäter hela fyra millimeter över nacken och är runt tre centimeter brett vilket ger en mer robust kniv än man inledningsvis kan förledas att tro. Det är ett intryck som även förstärks av den övriga konstruktionen. 

Stålet är 154 CM från amerikanska Crucible. Det är inte deras mest exklusiva stål i och med att det inte är ett pulverstål men det kan jag faktiskt uppskatta i sammanhanget. Med det menar jag att det känns väl valt för ändamålet. Nuförtiden kan jag tycka att man för ofta förser knivar med "häftiga" stål oavsett vad de skall användas till. Närmast slentrianmässigt utrustas knivar med M390, CPM S110V och CPM S35VN och liknande så fort prislappen når en viss nivå. Av det enkla skälet tror jag, att samlare förväntar sig det. Inte med nödvändighet för att de är bättre på alla områden, underhåll inkluderat. Men det är en fråga jag lämnar öppen för debatt. 

Stålet är 154 CM och finishen en tämligen polerad tumlad yta

Slipningen är en mycket högt dragen flatslipning vilket gör den så nära "FFG" som den kan bli utan att vara det.

Ytan är tämligen hårt tumlad och förutom att det ger ett sobert utseende är det praktiskt. Repor och annat slitage syns inte lika lätt efter användning. 

Jag var något skeptisk till spetsens utformning efter att ha sett bilder på kniven. Det fanns en rädsla för att den skulle påminna för mycket om Albatros vars rudimentära spets gör att den är hart när omöjlig att använda och om så skall ske får handleden en ytterst obekväm vinkel. Men icke då! I det här fallet är spetsen förvisso inte så uttalad och det är uppenbart en kniv för att skära med mer än att sticka men fungerar gör den! Fördelen med en så här pass knubbig spets är att den blir mycket stark. 

Godstjockleken är hela fyra millimeter

Väl i handen är den här kniven ren fröjd att använda. Eggen rakade hår utan för stort motstånd redan inledningsvis och efter några drag över en strigel så var den ännu bättre. Papper skär kniven men kommer inte riktigt till sin rätt i så tunna material. Däremot fungerar den dugligt att nyttja till matberedning. Slipningen och den skarpa eggen gör att den skär mycket bra trots sin bastanta nacke. Grönsaker är inga problem och rotsaker som potatis och kålrot går klart över förväntan. Mer väntat var att den skulle vara bra att skiva kotlett och annat kött med och där gör den ingen besviken.  

När det sen kommer till material som kartong och inte minst trä trivs kniven riktigt bra. Då märks det att det är en robust kniv. Flatslipningen, det relativt korta bladet och utformningen som gör att man kan skära nära handtaget samverkar till att Aurora närmast faller igenom kartongpapp och plastmaterial. 

Trä, färskt och virke är den riktigt bra till. Då kommer handtaget till sin rätt. Det är inte förrän man tagit i ett tag och tvingats hålla lite hårdare i en kniv som man riktigt märker var handtag har sina svagheter.  

Handtag

Knivens namn "Aurora", latin för gryning, speglas i utseendet och i de blågrå nyanser med koppartoner som titanhandtaget anodiserats till. I den räfflade presentationssidan hittar du även solens uppåtgående strålar**. Räfflornas yta har brutits både i ton och rent faktiskt då de är mjukt rundade. Förutom att det är snyggt som tusan ger det även ett gott grepp utan att vara för grovt mot handen. En lyckad symbios mellan utseende och funktion.

"Solstrålarna" är både visuellt slående och funktionella

Handtagets form är inte långt från perfektion i min hand. Med tilläggen för att vara fällkniv, möjlig att förvara i en ficka och gjord i titan skall sägas. Brasklappen kommer sig av att det alltid går att förbättra saker och ting. Nu är kniven testad under varma vårförhållanden och metallhandtag har sina kända begränsningar i kyla till exempel. Skall kniven inte bäras i fickan kan de göras bredare och förses med kraftigare konturer och så vidare. 

Formen är annars det jag gillar mest med handtaget. Kniven fungerar helt enkelt i alla fattningar. Det spelar ingen roll hur kniven greppas, hammargrepp, omvända grepp, i nypan eller med något finger som stöd - det känns naturligt, lättarbetat och bekvämt.

Ett grepp utan stora åthävor som fungerar i alla fattningar

Materialet är som så ofta på finare fällknivar titan vilket nu är så vanligt att jag nästan föredrar andra lösningar. Konstruktionen är öppen och sidorna sammanfogade med hela fyra skruvar utöver pivotskruv och bladstopp. Det ger en mycket stabil kniv som trots av avsaknaden av ilägg i ryggen håller sidorna parallella även under stora påfrestningar. Det kan annars vara ett problem med knivar med öppna konstruktioner och få sammanhållande punkter. Något som inte märks förrän man brukat kniven ett tag och något som inte alltid diskuteras. Ofta ser jag att folk ropar "ah" och "oh" över hur öppna konstruktioner är som om det vore ett självändamål utan att nämna nackdelarna. Det krävs mycket mer precision i tillverkningen för att lyckas med en kniv gjort på det sättet.

En stabil konstruktion med ett flertal fästpunkter

En liten detalj jag däremot inte helt uppskattar är att skruvarna inte är av "hane/hona" konstruktion utan är direkt fästa i motstående titansida. Men det kompenseras till viss del av antalet skruvar.

Öppning och lås

Ett öppningshål, ett kungarike för ett öppningshål! Äntligen! Jag har helt enkelt tröttnat en smula på flippers. Inte för tid och evighet skall kanske förtydligas men för stunden. De dras nämligen med ett par rejäla nackdelar som man slipper med den här varianten på öppningsfunktion. Öppningshålet är här ovalt istället för runt som på originalet. Troligtvis samarbetar inte Böker och Spyderco på det området.

Öppningshålet är både lättåtkomligt och lättmanövrerat

Formen gör det lätt att komma åt och lika lätt att använda. Kanterna är mjukt fasade vilket andas kvalitet och är snällt mot fingertopparna även om det ger en aning sämre fäste än vad skarpare kanter gör. Ännu en anpassning till knivens utseende och användningsområde, gott så.

Öppningen bjuder på en aning motstånd men en mycket mjuk och framförallt jämn gång på glidlager av brons. Solid och len utan att vara "snabböppnad".

Ett exempel på ett utmärkt ramlås

Kniven låser med ett stabilt ramlås. Det fanns inte ens från början den minst tendens till seghet/"stick" trots att kniven faktiskt saknar stålilägg i låsarmen. En egenskap den för all del delar med några andra kända ramlåsta knivar som Sage 2 och Sebenza. Det går bevisligen konstruera lås på det viset men det kräver hög precision i tillverkningen. På samma vis saknar även den här kniven "overtravelstop", det finns alltså inget som hindrar att man trycker låsarmen ur position om man tar i. Ja, förutom att den är mycket stark då och det kräver att man närmast hänger sig på den. Ingen risk för det med andra ord.

Ljudet när låset faller på plats är lika förfinat som utseendet på kniven, elegant och diskret. Funktionen är oklanderlig så här långt. Det finns naturligtvis inget spel eller glapp i kniven och låset är inte bara lätt att komma åt utan även att släppa.

Att bära

Med knivens vikt i åtanke, 144 gram, är den rena drömmen i fickan. Mycket av det beror på en kombination av att den är tämligen tunn, den mäter runt centimetern på den ledden och att sidorna är mjukt formade med en titanyta som inte är strävt mot tyg och fickor. Kniven har heller inga vassa hörn som vill gnaga sönder handen när den är på besök i fickan för att fiska upp nycklar och dylikt. Något jag annars är smått allergisk emot. Fickknivar skall fungera i fickan, det är trots allt där de tillbringar mest tid!

Enkelt och på rätt ställe såtillvida att clipet inte stör greppet alls

Aurora bärs enbart med spets nedåt och clipet är inte flyttbart vilket jag vet är ett stort aber för många. Inte för mig emellertid. Generellt föredrar även jag att bära knivar med spetsen uppåt men ingen regel utan undantag. Den här kniven är ändå inte försedd med flipper och ämnad att snärta fram blixtsnabbt. Så de extra tiondelar av en sekund det tar mig att vända på kniven stör mig därför inte alls. Det finns en stor fördel med nuvarande utformning och placering av clipet och det är att det inte stör greppet alls när man arbetar med kniven! Det är ett av de mest diskreta clip i hand jag stött på. 

Nackdelen är att den tvåhänthet som uppnås med öppningshålet delvis går förlorad i och med ramlåset och clipets placering.

Clipet är annars tunt, platt, diskret och även det tillverkat i titan. Funktionen är utmärkt och jag tycker att det nyper bra nog för att glida över kanterna på byxor av allehanda slag samtidigt som kniven hålls på plats.***

Sammanfattningsvis

Det märks att den här kniven kommer från Böker Manifaktur det vill säga att den är en av företagets flaggskepp gjord i Solingen, Tyskland och inte Argentina (Böker Arbolito) eller Kina (Böker Plus, Magnum)

Nu kan jag ha haft tur med mitt exemplar förstås men jämfört med Böker Plus är det här ett rejält kliv uppåt vad gäller konstruktion men framförallt byggkvalitet. Än så länge har jag inte hittat några missar alls därvidlag. Glapp och spel finns inte, bladet är centrerat, öppningskänslan är påfallande lik en Mercedesdörr av det gamla goda slaget och alla detaljer är väl utförda. Slipningen av bladet är klart över medel och eggarna både symmetriska och vassa direkt från fabrik.

I vissa ljus skimrar koppartonerna i anodiseringen till

Utseendemässigt är det en tämligen tillbakalutad kniv utan större åthävor men den växer efter hand och i hand. En sobert handtag med en tvåtons anodisering i blågrått avbrutet av koppartoner ackompanjeras av ett snyggt blad med stentumlad yta. Den stilrena fasaden åtföljs på ett förtjänstfullt sätt av en mycket bra handtagsform.

Aurora bjuder på flera praktiska detaljer som jag uppskattar. Inte minst är bladet lätt att underhålla då stålet, 154CM är välbeprövat och lättslipat. Något som förstärks av den nästan helt uppdragna slipfasen vilken ger tillräckligt mycket flata sidor kvar på bladet för att underlätta vid användning av de nu så vanliga systemen med fasta vinklar. Ett annat plus är att ricasson är liten och det går att skära nära handtaget.

En liten eftergift till rådande trender är bladgodsets överdimensionerade grovlek. I grund och botten hade kniven troligen varit bättre med säg tre och halv millimeters eller kanske till och med tre millimeters bladtjocklek istället för som nu fyra. Kniven hade inte varit lika robust men skurit ännu bättre i de flesta medier och det är trots allt det den här kniven i huvudsak är utformad för. Den är relativt lättburen även om den inte är mästare på området, därtill är den något för tung och även det kan tillskrivas den grovlek som kommer av den generella "overbuilt"-trenden som gäller för stunden. Men det ger också en gedigen känsla vilket är nog så viktigt.

En kniv lite som jag, stor buk och stort hjärta

Men den är mycket långt från allt vad "tactical" heter trots dimensionerna och stabiliteten. Så söker du en kniv som går att flippa fram blixtsnabbt och som ser spetsigt aggressiv ut skall du nog söka en annan modell.

Istället är Aurora en kniv jag helhjärtat rekommenderar för den som vill ha en synnerligen robust vardagspartner redo för allehanda uppgifter. Den är extremt välbyggd med små toleranser på sant tyskt manér och har flera detaljer som höjer den över mängden som till exempel mjukt rundad bladrygg.

Till det kan läggas ett utseende som i åtminstone mina ögon är elegant och sofistikerat.

Det främsta argumentet för den här kniven är emellertid att det är en förbaskat bra kniv. Det är inte i knivsamlingen den briljerar utan i handen. Böker Aurora är kompetent i de flesta sammanhang, den skär mycket ofta och bra!

Köper den gör du hos Knivshop.se som inte bara har den här modellen utan förstås fler från Böker. 

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 144 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: 154CM,
Handtag: Titan, anodiserad
Lås: Ramlås/Framelock

Producerad av: Böker, tillverkad i Solingen, Tyskland



/ J - gillar träd

*Numera även ZT, Zero Tolerance.
** Ett mönster som förstås använts förut och bland annat kan återfinnas på Lionsteels "Ti-Spine" och en del Sebenza-varianter.
*** Andra har upplevt det annorlunda. Läs gärna den här recensionen av Aurora från "Älgflugornas herre". Där bekräftas även mina misstankar om att den är någorlunda duglig även som jaktkniv. Även om jag själv skulle valt en fastbladare till det av hygienskäl bland annat. 

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 10

Vem vill inte ha en Bob Dozierdesignad kniv? Helst skulle jag vilja ha en handgjord av mästaren själv förstås. Men det är så mycket man vill här i världen. Inte får jag fred på jorden heller. Under tiden får jag nöja mig med den här som är Ka-Bars tolkning av en "Folding Pro Skinner".

"Folded, not broken"

Överlag är "Phat Bob" som den döpts till en mycket duglig och synnerligen robust fällkniv som inte är särskilt omtalad på vare sig forum eller Instagram. Bladet är en skålslipad droppoint gjort av AUS 8. Det låses med en kraftig linerlock och det komfortabla handtaget har fått skollor av linnemicarta som är i någon svådefinierad brungrön färg. 

/ J - nöjer sig

(Här hittar du en längre text om Ka-Bar Phat Bob)

Knivrecension Cold Steel "Ultimate Hunter"

- en sann mångsysslare

De främsta punkterna på en stående önskelista från många potentiella kunder riktad till Cold Steel har länge varit: Bättre stål och fler sunda knivar.

Det vill säga färre överdrifter och mindre svärtade blad - mindre "Tacticool" och mer bruksknivar. Inte för att det helt saknats sådana i sortimentet tidigare. De har poppat upp med jämna mellanrum men de har fört en undanskymd tillvaro i skuggan av sina mer högljudda släktingar. 

Men vad hände då under 2015? Jo, i princip hela deras sortiment försågs med valmöjlighet när det gäller ståltyp och sen kommer en finsk varg som jag tidigare skrivit om och upphäver ett yl i etern och inte minst den här kniven! Tala om att lyssna på sina kunder i det hänseendet. 

Cold Steel Ultimate Hunter

Dagens recensionsobjekt "Ultimate Hunter" är för övrigt en nästan direkt överföring av Andrew Demkos customdesign AD10 till mer produktionsvänligt format och det är inte något dåligt kan tilläggas. 

En intressant aspekt av de här knivarna från Cold Steel och Demko är att de går emot den rådande trenden som resulterat i en stadig ström av titanhandtagsförsedda flipperknivar med ramlås och kullager från snart sagt alla tillverkare, åtminstone de med hemvist i USA eller de som siktar på den marknaden.

Istället är det enkla robusta knivar med tumöppning och "lockbacks" som lanseras och den här kniven följer den linjen.

Enkel och rättfram kniv i väl valda material

När Cold Steel dessutom släpper de flesta av sina knivar med ett så avancerat stål som CTS XHP så blir de ett riktigt konkurrenskraftigt alternativ. Tidigare har de stått fast vid stapelvaran AUS 8A vilket förvisso är ett material de förvaltat väl men det är ett enklare stål hur man än vrider och vänder på det.

Bäva månde konkurrenterna! 

Blad

Ofta går det avgöra en knivs kvalitéer bara genom att titta på hur den ser ut och inte minst bladets utformning. Det här är ett sådant fall. Inga extravaganser, ingen utsmyckning, inga onödiga detaljer utan ren funktion - knivbladsextraktion. 

Formen är en droppoint med en mycket hög om än inte hel flatslipning. Spetsen fungerar väl men är inte särskilt aggressiv. Det är en eftergift för att matcha namnet "Hunter" - jägare. Tar man ur djur är det en god ide att undvika att punktera bukhinnor och annat och då kan ett mycket spetsigt blad vara mer svårhanterat.

Ett flatslipat droppoint-blad, välbeprövat och funktionellt

Bladet mäter strax under nio centimeter på längden och är tjugoåtta millimeter brett innan buken tar vid. Tjockleken över nacken är tre och en halv millimeter. Stor men inte ruskigt stor, bred men inte överdrivet och grov nog för att vara stabil utan att bli ett vässat spett. Måtten ligger väl in linje med vad många skandinavisktillverkade jaktknivar brukar hålla.

Finishen är en riktigt väl utförd tvåtons halvpolerad satin. Det ger ett lyxigt intryck samtidigt som det fungerar ytterst väl. Repor och skav syns inte allt för mycket samtidigt som friktionen blir låg. Ett rejält kliv upp enligt mig från alla svarta bladbehandlingar som CS tidigare envisats med. 

Ett markant steg upp i stålhierarkin - Carpenters XHP

Stålet är amerikanska Carpenters XHP vilket får ses som en rejäl uppgradering från tidigare standardstål. Förvisso har Cold Steel under åren haft knivar i till exempel laminerad "San Mai" och liknande material men deras stapelstål de senare åren har varit AUS 8A. Förvisso inget dåligt "mellanklass-stål" om det är rätt värmebehandlat men det matchar inte konkurrenterna och prisklassen och det håller inte skärpan särskilt väl.

Men hur tänkte de här? Varför inte utnyttja mer av blandlängden och dra eggen närmare handtaget?

Initialt var kniven vass men inte i samma klass och lika överjäkligt skarp som min EnZo Birk 75 till exempel. Jag nämner den för att de införskaffades ungefär samtidigt. Annars har jag haft blandade upplevelser av nya knivar från CS sedan tidigare. Somliga har varit riktigt vassa medan andra har varit mindre bra slipade från fabrik.

Men varför i hela fridens namn har inte eggen dragits längre in mot handtaget? Som det är nu börjar den åtta millimeter ut på bladet. Det gör förvisso att man kan smita fram med ett finger framför fingerskyddet för att utföra detaljarbeten. Ett slags improviserat "choil". Med längre indragen egg hade man emellertid sluppit den "funktionen". I mitt tycke en miss på ett annars mycket vettigt utformat blad. 

Kniven är försedd med en ganska robust fabriksegg vilket gör att den inte briljerar i att skära papper och andra tunna material. Den gör det men under protest. Hår går att raka men med visst tryck på bladet. Så finlir är inte knivens främsta sida med originalegg.  

Däremot övertygar egenskaperna när man kommer till andra, kraftigare material. Kartong skärs igenom med lätthet även efter att både två, tre och fyra kartonger strimlats och eggen biter bra i trä, såväl färska grenar som ved. Hårdplast, PET-flaskor och liknande närmast glider bladet igenom.

Eftersom jag inte är jägare har jag inte testar trovärdigheten i namnet men väl använt kniven i köket. Där är den anmärkningsvärt effektiv till allroundbruk med tanke på hur bladet ser ut. 

En illa dold hemlighet för att uppnå effektivitet är att göra flatslipade blad tämligen breda så att slipfasen inte behöver vara så tvär, något som exempelvis Spyderco behärskar till fulländning. Den tanken finns även på den här kniven vilket gör att kniven skär förvånansvärt bra i frukt och grönt samt rotsaker med tanke på att det finns rätt mycket stål bakom eggen. Jag hade förväntat mig att den skulle kännas mer "kilformig" och ha mer motstånd vid sådana skär men blev positivt överraskad.

Det närmsta jag kommit kött är att skiva och bena karré, skiva stek samt stycka ett par kycklingar. Där är kniven utmärkt. Bladgeometrin fungerar helt som det är tänkt. Sen är den förstås för kort jämfört med en kockkniv när det kommer till att åstadkomma snygga skivor av större köttstycken men det är en annan jämförelse. 

Handtag

Något som slår en efter att ha betraktat kniven ett tag är att det här är en fällkniv som har en något märklig ratio mellan blad och handtag. Bladet är väsentligt kortare än det kunnat vara. Samma typ av förhållande återfinns på till exempel Spydercos modeller "Military" och "Gayle Bradley" för övrigt. I det här fallet beror det på att man ville ha ett handtag som klarar alla typer av grepp från alla storlekar på händer samt att det skulle fungera att arbeta med även med handskar på.

Två fällknivar med korta blad i relation till längden på handtagen

En del av förklaringen till utseendet återfinns även i det faktum att kniven är kraftigt byggd. Pivotskruven är därför placerad längre in på handtaget vilket ger kortare blad i relation till handtag men också mer kontaktyta dem emellan vilket generellt ger en starkare konstruktion.

Ett handtag för även dem med större händer eller handskar på

Anledningen till att kniven känns extremt stark men samtidigt lätt för sin storlek är att den byggd utan ram. Stabiliteten kommer istället från de tjocka sidorna av G10 som inte ger med sig överhuvudtaget även om de provoceras. Det finns således inget flex i kniven. Det är skönt att se att även CS har insett att man inte behöver göra knivar starka in absurdum. Materialet har också den fördelen att det känns bra i lägre temperaturer.

Handtaget är inte öppet eftersom det är en lockback och i ryggen återfinns även ett ilägg av aluminium. Fånglinehål finns för den som vill trä ett snöre genom handtaget, att bruka till sjöss eller i skogen. 

Handtaget utmärker sig eftersom det inte har flata sidor vilket ofta är fallet med enklare knivar och de flesta äldre modeller från CS. Istället är det tredimensionellt format med välvda ytor vilket ger ett riktigt bekvämt och bra grepp.

En utmärkt ythehandling ger ett gott grepp utan att vara överdrivet sträv

Finishen är blästrad och sedan lätt polerad vilket ger en sträv men ändå mjuk känsla. En bra ytbehandling som ger gott grepp utan att vara så jäkla rivjärnsgrov som deras andra knivar kan vara. Det gör även att man slipper modifiera greppet under clipet för att det skall fungera utan att äta byxtyg till frukost. 

För att underlätta vissa grepp är handtaget försett med strategiskt placerade fördjupningar

I hand är kniven helt enkelt utmärkt. Det finns inget grepp som inte fungerar och handtaget känns naturligt. För att göra kniven smidigare när du håller den i "nypan" så finns det fördjupningar i sidorna som gör handtaget tunnare där. De fungerar även väl när kniven greppas "normalt" och gör då att handen låser bättre när man behöver ta i.

På ovansidan av ryggen finns ett par grova räfflor som inte är i vägen förrän de biter på rätt vis i tummen om man tar stöd där efter att ha flyttat bak handen på handtaget. För att underlätta omvända grepp så finns en fördjupning på toppen av handtaget. Det är inget av mina vanliga grepp men om man t ex benar kotlettrad vet jag sen min tid som styckare att det inte är oävet.

Öppning och lås

Utformningen av såväl lås som tumknopp känns vid det här laget igen från de flesta av Cold Steels större knivar som släppts på senare tid. I det här fallet är knoppen asymmetrisk och vändbar beroende på om den skall användas på höger eller vänster sida. Samma konstruktion återfinns på exempelvis "Code 4". 

Den är mycket lättåtkomlig och det här är en av de smidigaste knivarna med den här låsmekanismen jag stött på. Gången är mjuk och kniven låser med ett förtroendeingivande "klack" som låter som man knäcker en valnöt. Kniven öppnas bäst med värdighet, det vill säga lugnt och stilla. Det går om man koncentrerar sig att "snärta" upp kniven med tummen men fjäderkraften från låsarmen gör att det inte känns helt naturligt. Det märks att snabböppning inte är en egenskap som prioriterats vid konstruktionen av den här kniven.

Väl fungerande asymmetrisk tumknopp står för öppning och det stabila "Tri-Ad"-låset för säkerheten

Låset är det på Cold Steel-knivar sedvanliga "Tri-Ad". Den här trimmade versionen av en lockback har visat sig vara en ytterst pålitlig och inte minst stabil lösning. Det här exemplaret är sannerligen inget undantag. Således finns inte minsta tillstymmelse till rörelse i bladet, inget glapp eller spel kan upptäckas. 

Konstruktionen har förutom exceptionell styrka även den stora fördelen att den inte slits ut över tid. Låsklackens utformning gör att den är självjusterande för nötning gentemot bladet. Den enda eftergiften för att få den utmärkta funktionen är att låstypen är tämligen tung att släppa och inte helt lätta att hantera med en hand även om det går. Men i det här fallet är den mjukare och därmed smidigare än på andra knivar jag har med samma lås. På den punkten matchar den Code 4.

En liten varning är på sin plats. Det går att släppa låset och fälla ihop kniven med en hand men det görs bäst med två av det enkla skälet att bladet är en "freedropper" som delvis faller in av sin egen vikt om låsarmen frigörs helt vilket gör att fingertopparna ligger i farozonen.

Att bära

Kniven levereras med två clip. Det monterade för höger sida och ett medföljande för vänster sida. Det tillsammans med låskonstruktionen och öppningslösningen gör kniven helt ambidextriös vilket är till glädje för alla vänsterhänta eller för den som bara föredrar att bära kniven på den sidan ändå.

Clipets placering gör att kniven inte helt försvinner i fickan men den sitter tämligen lågt. Funktionen är utmärkt och kniven hålls bestämt på plats utan att vara omöjlig att få fram. Det beror till stor del på materialet under vars ytbehandling inte är lika sträv som på t ex "Hold Out III" och andra G10-försedda knivar från CS som är ökända på det området. 

Cold Steels standardclip fungerar här bättre än vanligt tack vare att handtagssidorna är relativt släta

Sen går det inte att komma ifrån att det här är en tämligen substantiell kniv. Den mäter över tolv centimeter hopfälld vilket är mycket och väger in på närmare hundrafyrtio gram. Men trots de måtten så är den rätt diskret i fickan. En ödmjuk bjässe med andra ord. De mjuka och rundade sidorna hjälper till att kamouflera yttermåtten.

Men storleken diskvalificerar den från att ingå i min serie "den perfekta fickkniven". Men som namnet mer än antyder är det en kniv riktad mot andra användningsområden än EDC. Men namnet till trots är den betydligt mer än bara en jaktkniv enligt mig. 

Sammanfattningsvis

"Ultimate Hunter" markerar för mig ytterligare ett steg i rätt riktning för Cold Steel. Kniven avviker en del från deras grundutbud av knivar då den är försedd med tredimensionellt formade G10-handtag vilket höjer den ett snäpp över mängden. Ytfinishen på handtaget är i mitt tycke också en förbättring med sin mjuka greppiga yta som dock inte är sträv och inte minst har man valt ett premiumstål i bladet och gett f-n i att svärta det.

Ultimat - i flera hänseenden

Allt sammantaget gör att jag upplever att Cold Steel har tagit det som är bra med flera av deras modeller som god ergonomi, utmärkt byggkvalité och Demkos designidéer och parat det med matchande materialval. Baksidan av det är förstås att priset hoppar upp ett steg. Jag tror att jag betalade runt tusenlappen för den här kniven. 

Konkurrens finns förstås och inte minst hittas några av dem i CS egen katalog. Tidigare nämnda FinnWolf är möjligen en kandidat även om det är en betydligt mindre avancerad kniv med enklare materialval i både handtag och blad och inte minst ett mindre arbetat grepp. Men även det är en resolut brukskniv redo för det mesta.

Närmare i pris och material ligger i så fall nya "American Lawman" med sitt uppgraderade stål. Men den kniven dras med sitt svarta blad även om ytan numera är "DLC"-behandlad. Detsamma gäller "Recon 1" som även den är en utmanare. Men de har inte samma förfinade handtag och helt klart en annan inriktning.

Både bladform och utformning av Ultimate Hunter får mig att associera till Spydercos Gayle Bradley som utan tvekan är en annan kraftfull fällkniv som har en liknande framtoning. Även Fällknivens PXLWH kan vara ett alternativ då den i princip har identiska mått. Däremot är handtagen på de två sistnämnda utmanarna och särskilt då PXL betydligt simplare i sin utformning. Sen kan nämnas att de båda alternativen trots detta är dyrare än kniven från Cold Steel.

I jämförelse med en annan praktisk kniv från Cold Steel - "FinnWolf"

Första intrycket jag fick när jag öppnade paketet var att kniven kändes stor och kraftfull men framför allt lätt. Något av de egenskaper jag hoppats på men som alltid är svåra att bedöma utifrån bilder och specifikationer. En bidragande orsak till att kniven känns smidig i hand trots ett bastant yttre är att den är välbalanserad. 

Ett inte helt oävet utseende trots den praktiska framtoningen och obalansen mellan blad och handtagslängd

Om det sen är "den ultimata jaktkniven" vet jag inte. Jag jagar inte själv men känner flera som gör det och någon som gör det riktigt mycket så jag vet ungefär vilka bladtyper de vanligtvis föredrar och dit kan den här definitivt räknas. Sen vet jag inte om en fällkniv är det jag personligen skulle välja för ändamålet i vilket fall med tanke på rengöring och annat. Men det är mycket en fråga om tycke och smak och en "storjägare" jag känner använder ofta en Puma 4-star fällkniv till bland annat hare. 

Men jag vet rätt mycket om andra knivtyper och "Ultimate Hunter" är i mitt tycke ett ytterst kompetent eggverktyg. Den är för stor för att kvalificera sig för "Den perfekta fickkniven" enligt mig. Däremot fungerar den väl som kraftig allround-fällkniv. Ett bekvämt handtag parat med ett enkelt och väl utformat blad i utmärkt stål med bra geometri och slipning räcker långt.

Så köp den om du önskar en kompetent fällkniv som fungerar till det mesta som kräver en egg. Köp den däremot inte om du vill ha en liten diskret fickkniv eller ett precisionsinstrumet för att peta naglarna med. 

PS. Bortse från allt vad marknadsföring heter från det här företaget. På den fronten är de infantila och ni blir bara upprörda.


Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 138 g*
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CTS XHP
Handtag: G10, blästrad
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - fryser inte

* Vägd av mig.

 #knivigtvarre #aliaspostmortem