Knivrecension EKA Swede 88

-  blott Sverige svenska fällknivar har 

Mitt intresse för den här kniven väcktes för många år sedan då jag hade förmånen att få känna på en väns lyxiga masurbjörksversion som hon då fått i födelsedagspresent. Den var skön att hålla i, hade mjuk gång och var rejält vass minns jag. Sen var lystern i handtaget lockande. En angenäm bekantskap på det hela stora taget. 

Sedan dess har Swede 88 funnits på min vaga "måste införskaffas någon gång"-lista. Kniven är en udda fågel i min samling på flera vis. Jag äger inte många svenska fällknivar och framförallt har jag inte särskilt många knivar med trähandtag generellt.

EKA Swede 88 

Mycket beroende på att det helt enkelt inte finns så värst många svenska fällknivar på marknaden överhuvudtaget. De jag kan komma på utöver EKA utan att fördjupa mig i ämnet är Karesuandokniven som har ett par modeller och förstås Fällkniven som numera har en tämligen diger katalog. Emellertid lockar mig inte Karesuandoknivarna särskilt mycket då de av produktbilderna att döma inte alls ser särskilt välgjorda ut och jag tycker nog att både de och de flesta modeller från Fällkniven är överprissatta. Men det är ett ämne öppet för diskussion.

Men gammal är äldst inte minst som Eskilstuna knivfabrik AB har funnits i branschen sen 1882. Det är dock inte många av deras modeller som väcker något större ha-begär hos mig. Möjligen skulle jag kunna tänka mig en Swede 8 eller kanske 10 med trähandtag vad det lider. Annars får det nog vara.

 Svensk knivtradition i fällknivsformat

Trots det är jag inte helt renons på knivar från EKA. I samlingen ingår en äldre fällbar filékniv, två stycken "38or" och ett par Swede 60, militärutgåvan. Men min "88a" och tillika den senaste är utan tvekan den jag gillar bäst. 

Blad

Bladformen är inte så mycket att orda om. I princip ser den ut som man tagit vilken skandinavisk kniv som helst, halverat den och sparat spetsen. Med två tillägg skall sägas. Det ena är att det faktiskt handlar om en droppoint även om den inte är så uttalad och det andra är att hela eggen utgör en enda svepande kurva från häl till spets, en svag konstant buk. Det ger en lång egg och en duglig spets. 

Noteras kan att bladet är tämligen brett med sina tjugotre millimeter i relation till sin längd. 

Ett stilrent blad med en kraftig låg skålslipning

En detalj som jag uppskattar och som är föredömligt utförd är att eggen är dragen hela vägen in till handtaget. Det gör att bladets och eggens längd är desamma och i det här fallet mäter de strax över sju centimeter.

Men kanske mest utmärkande för det här knivbladet är den ytterst modesta godstjockleken på endast 1,7 millimeter! Det är tunnare än både Victorinox och Opinel till exempel, knivar som annars är kända för att ha smäckra och tunna blad. Det gör förstås att kniven skär väldigt bra genom vissa material samtidigt som det även utgör en begränsande faktor vad gäller knivens användningsområde.

Ett tunt blad parat med ett tjockt handtag både begränsar och möjliggör

Med det tunna breda bladet är den inte särskilt lämplig till arbeten som inkluderar vridande rörelser eller där man kan behöva lossa eggen från trä. Det är ingen optimal täljkniv med andra ord. 

Något jag däremot inte förstår är varför EKA valt att skålslipa kniven. Det som borde ligga närmast till hands både sett till tradition och praktiskt hänseende borde enligt mig att förse kniven med en vanlig "scandigrind" det vill säga en primäregg utan avlösning. Det hade dessutom varit mer estetiskt tilltalande som grädde på moset. Nu ser slipningen onekligen "billig" ut. 

Skålslipningar har förvisso sina fördelar som att de ofta skär bra genom organiska material och att de är lätta att underhålla fram till den punkt där man behöver slipa om kniven från grunden då det blir knepigare. En annan fördel är förstås att de är billiga att tillverka i relation till exempelvis konvexa slipningar.

Men skall man få de fördelarna så bör slipfasen ha betydligt större radie än så här. Sekundäreggen är endast åtta millimeter på den här kniven. Den har också en tämligen abrupt övergång till flatsidorna på bladet. Det som räddar egenskaperna totalt sett är det tunna bladet. 

När det kommer till rent skärande i exempelvis diverse mjukare förpackningsmaterial, födoämnen av varierande slag och andra lättare uppgifter är den här kniven bra. Även snöre, rep och tamp samt tyg klarar den någorlunda även om det i de sammanhanget blir tydligt att stålet inte är extremt bra på att hålla skärpan. De hävdar själva på hemsidan att "jämförande tester har visat att EKA-knivars eggar håller skärpan betydligt längre än flera andra ledande knivtillverkares". Det får stå för dem och det håller jag inte alls med om och det vore därför intressant att veta exakt vilka tillverkare det skulle röra sig om. Knivar från Fiskars med diskbänksstål i bladen? 

Stålet är för övrigt Sandviks 12C27 och härdat till 57-59 HRC enligt EKA själva. Således tämligen mjukt.   

Handtag

Det mest utmärkande för det här handtaget är konstruktionen som såvitt jag vet är unik för EKA. Handtaget är tillverkat i ett enda stycke trä som sen är stabiliserat*. Lite svepande sägs det att processen ungefär fördubblar densiteten hos träet. I vilket fall så blir resultatet ett lätt, stadigt och hållbart material. Ur den träbiten skärs sedan en skåra i vilken bladet och låsarmen placeras. 

Handtag i stabiliserad bubinga

Den aktuella kniven har ett handtag av bubinga som är ett afrikanskt träslag av jakarandasläktet som faktiskt är hårdare än ek. Tydligen spricker det inte så lätt heller vilket gör det relativt lättarbetat och återfinns därför förutom i knivhandtag inte sällan i finare möbler. 

Annars finns Swede 88 även i utförande med ek eller masurbjörk i handtaget. Något som dock inte går att utläsa av hemsidan så jag är osäker på om de versionerna har utgått ur sortimentet. Nuförtiden går det även att få kraton i handtaget för den som önskar det. 

Pivotskruven är i mässing liksom nitarna som håller låsarmen på plats. Bladspänningen kan justeras med en större spårmejsel eller ett tunt mynt för den delen. En detalj som är viktig på den typen av konstruktion där träet kan svälla eller krympa beroende på fuktmängd. Mässing har den fördelen att det inte rostar även om det kan få för sig att ärga något. Den stora nackdelen är att det är mjukt. Det krävs inte mycket för att skruven skall få grader om man slinter det minsta är min erfarenhet från andra EKA-knivar. 

Utseendet är enkelt och okomplicerat. Inga urtag för fingrar eller andra detaljer som talar om för dig hur kniven skall hållas vilket kan vara befriande. Sen är bladtangen dold i hopfällt läge vilket är en annan detalj jag uppskattar. Formerna är mjuka och runda och ergonomin utmärkt. 

Mjukt rundade former och ett väl genomtänkt handtag ger god ergonomi

Handtaget fungerar utmärkt i alla grepp och inte minst är det lätt att få ett flöde dem emellan. Kniven känns med andra ord kvick i handen och är lättarbetad. Det mjuka träet med sina rejält rundade former ger heller inte upphov till skav eller blåsor även om man tar i något. Här bidrar även tjockleken på handtaget som ökar anläggningsytan mot handen. Den rundade bladryggen gör att det heller inte är obekvämt att ta stöd med tummen där när så behövs.

Hade jag fått önska något så hade det varit att handtaget varit aningen längre. Som det är nu gör kurvaturen på undersidan att mina fingrar vill klämmas ihop något och då har jag ändå inga dasslock till händer. 

Handtaget har för övrigt hål för fånglina och en sådan i form av en tunn lädersnodd följde med kniven.

Sen kan tilläggas med tanke på årstiden det här skrivs att trä har en rejäl fördel jämfört med framförallt metallhandtag på vintern. Det blir inte lika kallt. En egenskap som är värd att beakta om man ämnar använda sin kniv utomhus året om. 

Öppning och lås

Eftersom det är en klassisk fällkniv öppnas den företrädesvis med två händer och för ändamålet har bladet försetts med en nagelskåra. Som tur var så sticker det ut tillräckligt med blad ur handtaget för att även vänsterhänta och vi nagelbitare skall få tag i det. 

Min väns 88a som jag nämnde inledningsvis var så mjuk i gången att den går att öppna med friktionen från tummen mot bladet som en enhandsöppnad kniv. Det gäller definitivt inte mitt exemplar. Därtill är fjädern för stark och gången för seg. 

Klassisk  tvåhandsöppnad lockback

Öppningsrörelsen är däremot tämligen jämn och låset har bra snäpp. Det som orsakar ljudet är en enkel backlock som fungerar väl. Spänsten i låsfjädern är rätt bra vilket ger ett säkert lås men gör även att det är svår att släppa. Särskilt som låsarmen är så tunn att den närmast känns vass och gör ont i fingrarna att använda. 

Något spel upp och ned finns inte i min kniv men väl ett litet glapp i sidled även när pivotskruven spänns tämligen hårt. Eller snarare är det så att det är ett flex i övergången mellan blad och kniv som känns. Det är inte en helt stadig konstruktion vilket rent visuellt understryks av det tunna bladgodset. 

Att bära

I absoluta tal är EKA Swede inte så stor utan får närmast räknas som en medelstor fällkniv men den känns knubbig i fickan. Mycket beroende på att handtaget är tjockt misstänker jag. Det är resultatet av en avvägning mellan bärkomfort och ergonomi som alla tillverkare av fällknivar måste ta ställning till. I det här fallet har bruksvärdet premierats.  

Kniven levereras med ett öppet läderfodral samt en snodd som fånglina

Det förhållandet understryks av att den här kniven levereras med ett fodral för att bäras i bältet. Till den här kniven hör ett öppet fodral i brunt skinn. De jag sett till masubjörksvarianten är en mer påkostad variant med snäpplock. Min väns kniv var en lyxutgåva med fodral i älgskinn. Det vet jag inte om det finns längre. 

Den här varianten är enkel men någorlunda välsydd. Det är sällan jag bär fällknivar på det viset. Skall jag ha en kniv dinglande i bältet kan jag lika gärna välja en mindre fastbladare.  

Väl i fickan försvinner kniven rätt väl ändå mest beroende på att den nästan inte väger någonting. Trähandtaget utan stålram och det tunna godset gör att kniven väger in på fjäderlätta 62 gram. Frånvaron av kanter och hörn gör även att den passar fickan bättre. 

Sammanfattningsvis

Efter att ha granskat EKAs hemsida inför skrivandet av den här texten måste jag tillstå att jag är glad över att ha fått tag i en äldre utgåva. Den senaste verkar ha mönstrade sidor på trähandtaget och en sjuhelsikes massa text på åtminstone ena sidan av bladet. En rejäl försämring enligt mig. På de äldre är texten "EKA, Sweden, US Pat" instansat i stålet och inget mer. 

Av produktbilderna att döma verkar det även som om den senaste versionen skickas med ett nylonfodral som inte alls passar till knivtypen rent utseendemässigt. För att göra saker ännu värre finns den i en modern upplaga med handtag i Kraton. Det passar förvisso stilen på fodralet och är säkerligen praktiskt men till den här knivmodellen? Nej, tack - inte för min del i alla fall. 

Skall du ha en kniv från EKA - köp den här modellen, Swede 88

Sen kan väl dessvärre sägas om min kniv att den inte har den bästa finishen jag stött på. Träet är ojämnt oljat med torrare partier. Något som är lätt åtgärdat men känns onödigt på en ny kniv. Övergången mellan låsarm och blad är grovt tillyxad och inget under av precision. Det tråkigaste är dock att bladet är svagt fläckat mot spetsen till vilket syns på bilden ovan. Den anlände också tämligen slö. 

Överlag upplever jag därför att den här versionen är betydligt slarvigare tillverkad än den lyxigare masurbjörksutgåvan som även hade betydligt mjukare gång.

Så min rekommendation får nog bli att man lägger på den extra slant den kostar och köper den versionen istället. Om jag minns rätt betalade jag 340 kronor för min. 

Annars är det här en kniv jag rekommenderar för den som vill ha en relativt billig kniv som ändå har en egen karaktär. Till visst lättare arbete duger den utmärkt men inte till allt. Konstruktionen gör att den är notoriskt svår att rengöra så att använda den som svampkniv skulle jag inte göra. Till tyngre arbete, särskilt i trä och material där knivbladet kan fastna i något rekommenderar jag den inte heller. Därtill är kniven för klen. 

Så köp den inte om du vill ha en mer allroundbetonad fällkniv redo för allt och inte heller om du söker en kniv med fin ytbehandling och tillverknignskvalité. 

Specifikation:

Längd utfälld: 180 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 62 g

Bladlängd: 72 mm

Godstjocklek: 1,7 mm

Bladstål: Sandvik 12C27, HRC 57-59

Handtag: Bubinga

Lås: lockback

Producerad av: EKA, tillverkad i Sverige


/ J - letar fynd på hemmaplan

* Liknande teknik används däremot med andra  material som t ex hos Italienska Lion Steel och deras SR-1 där handtaget är tillverkat från ett enda stycke solitt titan.