- en polsk/kinesisk skandinav, kan det vara något?
Real Steel G3 Puuko köptes mest på grund av nyfikenhet på den mängd arbete som lagts ned på en kniv med stålhandtag. Det är inte ofta man ser formgivning av det slaget med fräsning och efterbearbetning både externt och internt på en helstålskniv då det vanligtvis är förbehållet det mer exklusiva materialet titan. Överraskningar är alltid uppfriskande och den här väckte därför mitt intresse.
Real Steel G3 Puuko, Duplex
Resultatet är en "fullvuxen" kniv som ändå väger förhållandevis lite med tanke på konstruktionen. Modellen är formgiven av den polske designern Ostap Hel. Ovanligt nog finns den även i två versioner med två olika öppningsmekanismer och slipningar. Den ena är en "frontflipper" med "skandinavisk slipning" och den andra är en traditionell flipper med "duplexblad".
I det senare fallet blir namnet en aning missvisande då utseendet inte har mycket med en traditionell finsk puuko att göra. Sen kan invändas att "Puuko" mig veterligen bara betyder "kniv" och så långt är det rätt. Men det har även kommit att förknippas med ett särskilt utseende. På så vis blir namnet på den här kniven en aning skevt särskilt i det här utförandet.
I det senare fallet blir namnet en aning missvisande då utseendet inte har mycket med en traditionell finsk puuko att göra. Sen kan invändas att "Puuko" mig veterligen bara betyder "kniv" och så långt är det rätt. Men det har även kommit att förknippas med ett särskilt utseende. På så vis blir namnet på den här kniven en aning skevt särskilt i det här utförandet.
"Duplex" syftar till den dubbla slipningen
Frågan är varför jag valde den här varianten? Det andra bladet är enligt mig snyggare och har mer praktisk slipning. Fördelen med den här versionen är att den är lättare och att framförallt bladet väger mindre. Det är något som kan ställa till det på knivar med "scandigrind", de kan tendera att bli framtunga i och med ökad mängd stål.
Sen kan inte stickas under stol med att jag fick en bra deal på just den här kniven och att den fanns tillgänglig. Båda faktorerna bidrog starkt till valet. Något för alla säljare att ta i beaktande.
Sen kan inte stickas under stol med att jag fick en bra deal på just den här kniven och att den fanns tillgänglig. Båda faktorerna bidrog starkt till valet. Något för alla säljare att ta i beaktande.
Blad
Egentligen har G3 Puuko en mycket grundläggande bladform. Ett nästan rakt blad med endast en svag droppoint. Större delen av det, nästan tre fjärdedelar är dessutom flatslipat i det här fallet. Totallängden mäter in på 95 millimeter. Materialet är det pålitliga Sandvik 14C28N. Ett stål i mittenfåran som används flitigt av kinesiska tillverkare när de inte håller sig till inhemskt stål eller sträcker sig hela vägen till Crucibles S35VN vilket är populärt i prestigeknivar från öst. Finishen är en tämligen blank och tilltalande satin som känns lyxig.
Bladets konturer är tämligen traditionella, detaljerna är det inte
Som tidigare nämnts finns den här kniven i två versioner och den andra är mer namntrogen med sin "scandislipning". Det innebär en distinkt låg sabelslipning och i det fallet vet jag inte om den är "äkta" det vill säga har endast en slipfas utan sekundäregg. Det fuskas lite med det i knivkretsar just nu eftersom uttrycket "scandi" säljer. Varianten har blivit mer populär i och med uppsvinget för "bushcraft"-knivar men ofta har de inte en äkta skandinavisk slipning utan endast en låg sabelslipning*. Mycket av fördelarna försvinner då och du får mest en kniv med mycket stål bakom eggen. Tåligt för all del men en del av poängen försvinner.
Föreliggande variant av slipning är mer komplicerad. Kniven har försetts med namntillägget "duplex" vilket åsyftar de dubbla slipfaserna. Den inre delen av bladet har fått en sabelslipning som teoretiskt i och med den ökade godsmängden i bladet är starkare än resterande tunnare flatslipning.
Har det några praktiska implikationer? Nej, det skulle jag inte påstå. Möjligen negativa i så fall. Det blir förstås dyrare att tillverka, mer komplicerat att underhålla och det gör även att det är mer stål bakom eggen nära handtaget så den skär sämre där.
Snarare återfinns grunden till valet i rena estetiska hänsynstaganden. Det ser mer intressant ut helt enkelt. Om det finns andra argument för vill jag gärna höra dem. På den punkten får jag gärna motbevisas!
Bladryggen har smalnats av mot handtaget till. Även det av estetiska skäl. Det följer linjespelet i handtaget på ett smakfullt vis. Sen fortsätter jag mitt korståg mot stora loggor och tycker att RSK kunde minskat ned fontstorleken på bladet. Det har man nämligen lyckats göra på andra sidan där bland annat modellnamnet återfinns.
Snarare återfinns grunden till valet i rena estetiska hänsynstaganden. Det ser mer intressant ut helt enkelt. Om det finns andra argument för vill jag gärna höra dem. På den punkten får jag gärna motbevisas!
Bladryggen har smalnats av mot handtaget till. Även det av estetiska skäl. Det följer linjespelet i handtaget på ett smakfullt vis. Sen fortsätter jag mitt korståg mot stora loggor och tycker att RSK kunde minskat ned fontstorleken på bladet. Det har man nämligen lyckats göra på andra sidan där bland annat modellnamnet återfinns.
Troligen blir jag aldrig övertygad om fördelarna med att ha flera slipningar på en och samma kniv
Annars var jag väl inte helt vän med orginalslipningen på den här kniven. Ursprungsskärpan fick godkänt men inte mycket mer än så. Det förvånade mig lite eftersom mina andra knivar från Real Steel varit av högre klass därvidlag och klarat sig väl i jämförelse med andra märken.
Sen blev jag överraskad när jag började använda kniven. Till en början undrade jag om de glömt härda stålet. En kniv med namnet "Puuko" förpliktigar och redan under första skogspromenaden gav jag mig därför på lite torkat trä jag hittade på marken. Jag slöjdade väl inte Emils etthundra trägubbar direkt men jag täljde och kände på egg och handtag en stund.
Där gjorde G3an inte bort sig vilket är en styrka hos en tämligen slank skapelse som beskrivs som en "gentlemannakniv". Eggen bet bra men det blev uppenbart att den dubbla slipningen inte tillförde något och att den i så fall skulle dragit mer åt det skandinaviska hållet utan sekundäregg för att bli optimal. Som det är nu är det en vanlig slipning med för mycket stål bakom eggen. Det är dessvärre ett vanligt problem som jag nästan påpekar i varje recension av moderna knivar så det är knappast unikt för den här modellen eller märket.
Där gjorde G3an inte bort sig vilket är en styrka hos en tämligen slank skapelse som beskrivs som en "gentlemannakniv". Eggen bet bra men det blev uppenbart att den dubbla slipningen inte tillförde något och att den i så fall skulle dragit mer åt det skandinaviska hållet utan sekundäregg för att bli optimal. Som det är nu är det en vanlig slipning med för mycket stål bakom eggen. Det är dessvärre ett vanligt problem som jag nästan påpekar i varje recension av moderna knivar så det är knappast unikt för den här modellen eller märket.
Men däri låg inte problemet utan det uppstod först senare. Väl hemma strimlade jag nämligen upp några pizzakartonger och lådor för att känna på bladgeometrin och testa uthålligheten i stålet. Här brast det direkt. Efter den kvart jag karvade i skogen och två, tre kartonger, för all del i många strimlor vilket gav många meter blev kniven slö. Några drag på skärpstål och ett par drag på strigel så var den förvisso duglig igen men det var inte helt förtroendeingivande. Den tappade skärpan lite snabbare än önskat.
"Scandi" i namnet förpliktigar och då bör kniven vara bra för att hantera trä
Någon påpekade för mig att det beror på det "enkla Sandvikstålet". Nja, säger jag i det fallet. Så enkelt är det inte och i exempelvis Kershaws tappning håller det bättre är min erfarenhet. Jag skall granska det i relation till andra Real Steel-knivar över tid för att se hur det artar sig.
Handtag
Stålhandtag börjar få lite av en pånyttfödelse vad det verkar. Det är bland annat knivar från CRKT som på senare tid fått uppmärksamhet genom samarbeten med kända namn som Jens Voxnaes och Liong Mah. Även Real Steel gör på samma vis när de slog påsarna ihop med Ostap Hel och gick sedan stålvägen för att hålla ned priset.
Metallhandtag i gemen har både för och nackdelar och en av dem - vikt blir man delvis av med om man väljer titan. Det är emellertid ett dyrare material och mer komplicerat att arbeta i vilket förstås avspeglas i priset på den färdiga produkten.
Metallhandtag i gemen har både för och nackdelar och en av dem - vikt blir man delvis av med om man väljer titan. Det är emellertid ett dyrare material och mer komplicerat att arbeta i vilket förstås avspeglas i priset på den färdiga produkten.
Steel is real som det heter. Här i extra påkostad version
Konstruktionen av Puukon är intressant. Den är inte bara öppen utan superöppen. Det innebär att de två handtagssidorna är sammanfogade med en enda skruv utöver pivotskruven. Båda är överdimensionerade vilket trots de få fästpunkterna ger en robust lösning. I mitten av skruvarna återfinns vanliga torxhuvuden så inga konstigheter där. Att få en sådan konstruktion att bli stabil både vid användande och efter demontering/hopsättande kräver precision. Risken är annars att sidorna vill förflytta sig parallellt mot varandra vilket bland annat kan ge upphov till ocentrerade blad.
Mönstrad yta för en aning textur och dubbla urtag för fingrarna
Stålsidorna är inte flata utan välvda för ökad komfort. Finishen är ett kapitel för sig då den bidrar med aningen mer fäste än det de blästrade eller stentumlade ytorna som är så vanliga. Här är det istället ett fint mönster som är fräst i materialet. Snyggt, ovanligare och tillika greppvänligt och därmed ett gott val enligt mig.
För bättre grepp har kniven två stegvis utförda fördjupningar för fingrarna. De ger ett gott fäste och tillsammans med de rundade sidorna och den platta ovansidan på handtaget bjuds på godkänd ergonomi. Plats finns även för alla fingrar nästan oavsett handstorlek. Handtaget fungerar även väl i alla tänkbara grepp och flödet dem emellan. Den rättframma formen förenklar den biten. Den diskreta storleken på flippern gör att även att grepp i nypan fungerar dugligt och att den inte är i vägen när man till exempel försöker använda kniven mot flata underlag som plankor, huggkubbar eller skärbrädor.
Ett område som är värt ett extra omnämnande är något som först inte syns - insidan. Den är kraftigt bearbetad. Här återfinns en stor del av förklaringen hur kniven upplevs och uppträder både vad gäller vikt och balans. Det är ett par rejält urfrästa sidor som uppenbarar sig när kniven demonteras. Något som för övrigt går både snabbt och enkelt. Inga överdrivna mängder LocTite och skruvkvaliteten får godkänt.
Här kan skymtas hur lättad kniven är invändigt. En för övrigt mycket öppen konstruktion
Ett område som är värt ett extra omnämnande är något som först inte syns - insidan. Den är kraftigt bearbetad. Här återfinns en stor del av förklaringen hur kniven upplevs och uppträder både vad gäller vikt och balans. Det är ett par rejält urfrästa sidor som uppenbarar sig när kniven demonteras. Något som för övrigt går både snabbt och enkelt. Inga överdrivna mängder LocTite och skruvkvaliteten får godkänt.
Kniven hålls samman i enbart två punkter och byggkvaliteten och precisionen är anmärkningsvärt hög
Men det finns områden där komfort fått ge vika för utseende menar jag. Det lätt kantiga Star Trek utseendet bidrar med "hotspots" också. Särskilt gäller det underdelen av handtaget Jag hade gärna sett att den biten fasats av ännu mer. Förvisso finns det inte en stålkant på den här kniven som inte är rundad. Trots det känns området runt låset och urtagen helt enkelt när man tar i och fattar kniven hårdare. Detsamma gäller baksidan på flippern. Den är inte den värsta syndaren på området jag känt på men kunde rundats mer. Grundregeln är att baksidan på en flipper harmoniskt skall följa det "fingerchoil" som finns och inte bryta den linjen. Märkligt att så många tillverkare och knivmakare kan missa det. Testar de inte sina modeller innan de släpper dem?
Öppning och lås
"Puuko" är en kniv som likt RSKs andra modeller är en fröjd att hantera när det kommer till "ut och in" - biten. Bidragande till det är en väl avstämd "detent", en proportionerlig flipper och allmänt god geometri. Det sistnämnda är inte alltid helt givet trots att det borde vara det. Det handlar om flipperns placering, vinkel och storlek i relation till bladet och pivotskruven. Allt för att få en så distinkt öppning som möjligt. Här är det gjort rätt och underlättas förstås av att bladet löper på kullager. Resultatet är en kniv som torde tilltala alla som önskar använda sin kniv som stresskulor utöver som skärredskap.
En väl fungerande flipper utan allt för stort motstånd något som många liknande knivar annars lider av
då hög hastighet eftersträvas
En av flera små detaljer som förhöjer totalintrycket rent utseendemässigt är att vinkeln på framsidan av flippern överensstämmer med framsidan av kniven. Frästa spår ger bra fäste för fingrar och det är i princip omöjligt att misslyckas att fälla ut kniven. Det bör påpekas att det inte går att trycka på flippern utan att den måste dras bakåt för att fungera. Så lite motorisk tillvänjning krävs som så ofta på knivar med den här typen av öppning.
Då hela handtaget är i stål är således hela låsarmen en enda stålförstärkning vid
kontaktytan mellan lås och blad
Säkerheten sköts av ett ramlås i stål. Fattas bara annat på en helstålskniv. Om låset kan sägas att så här skall det göras. Stabilare än de flesta och trots det lätt att släppa. Det är tillika enkelt att komma åt. Det krävs inga gymnastiska fingerövningar för att stänga kniven. Jag har inga negativa invändningar alls. Ytterligare en elegant lösning är att det är den överdimensionerade pivotskruven som agerar översträckningsskydd.
En detalj som bidrar till det goda intrycket är även att att bladet går fritt från "detentkulan" när låset släpps vilket gör att man inte behöver byta fattning eller trycka en extra gång för att stänga bladet.
En detalj som bidrar till det goda intrycket är även att att bladet går fritt från "detentkulan" när låset släpps vilket gör att man inte behöver byta fattning eller trycka en extra gång för att stänga bladet.
Att bära
RSKs Puuko är inte någon extrem lättviktare. Det är trots allt en kniv helt gjord i stål. Men för att vara en kniv med ett blad som med raska kliv närmar sig en decimeters bladlängd är de drygt hundratrettio grammen inte så illa.
De fördelas dessutom på en slank kropp utan vassa kanter och hörn. Flippern sticker inte ut mer än nödvändigt och göms i fickan bakom den något välvda profilen på handtagsryggen. Till god bärkomfort bidrar även vinkeln på clipet. Kniven sitter bra i fickan helt enkelt.
Ett tämligen platt clip vilket minskar risken för att det skall bli en "hot spot". Dessvärre är spetsen lätt utåtvinklad
vilket gör att den kan kännas något ändå
Clipet är annars RSKs standarvariant och återfinns på flera av deras modeller. Här agerar det färgklick i och med att det färgats blått. Det jag funderar på är hur väl färgen kommer att hålla över tid. Patina eller bara slitet det är frågan. Funktionen är utmärkt det finns inte mycket att anmärka på där. En skruv håller det på plats och det rör sig inte. Framförallt utgör själva clipet ingen "hotspot" när kniven används utan spetsen göms i handflatan. Däremot pekar den lätt utåt vilket är något som ibland vill skrapa i saker och ting. Bra men inte perfekt blir därför omdömet om clipet.
Väl i fickan är kniven rätt anonym även utseendemässigt. Den sitter förhållandevis lågt med någon centimeter synlig. Formen bidrar till att man når andra saker i fickan utan att skrapa upp handen. Storleken på kniven gör dock att den når rätt långt ned i en ficka och riskerar att beblanda sig med t ex nycklar och därmed bli repad eller skava på andra fickockupanter.
Ett par centimeter kniv syns. Lite för mycket för att vara optimalt
Väl i fickan är kniven rätt anonym även utseendemässigt. Den sitter förhållandevis lågt med någon centimeter synlig. Formen bidrar till att man når andra saker i fickan utan att skrapa upp handen. Storleken på kniven gör dock att den når rätt långt ned i en ficka och riskerar att beblanda sig med t ex nycklar och därmed bli repad eller skava på andra fickockupanter.
Sammanfattningsvis
"Äkta stål" blir ju märkesnamnet fritt översatt till vårt eminenta språk. I det här fallet är det mer adekvat än vanligt. Materialen i sig är inte extraordinära men någorlunda väl valda för prisklassen. Det ligger för övrigt över genomsnittet för en RSK kniv och högre än vad stålknivar normalt kostar. I Sverige kan Puukon köpas för runt 1100 riksdaler.
Det som motiverar den högre prislappen och gör kniven ovanlig är istället sättet på vilken den är konstruerad och bearbetad. Designen är slank och elegant med ett blad som gömts helt i handtaget på samma vis som de uppmärksammande "Kwaiken"-knivarna från Burnley och Böker. Kniven ha fått en överdimensionerad pivotskruv som även agerar översträckningsskydd och den hålls samman med endast två fästpunkter. Bladet löper på kullager och har fått en avancerad flerfasslipning. Lägg därtill välvda sidor och en finmönstrad yta på handtaget till skillnad från blästrade eller tvättade finishar. Inuti har handtagssidorna frästs ur rejält.
En påkostad kniv när det kommer till tidsåtgång i maskinerna helt enkelt.
En påkostad kniv när det kommer till tidsåtgång i maskinerna helt enkelt.
En kaffe när man sammanfattar sina intryck är aldrig fel. Jo, jag gillar den här kniven även om den har sina fel och brister
Det är också det som placerar den i kategorin "tung fast ändå inte". Som jämförelse kan den av mig tidigare recenserade CRKT Pilar tas. Den kniven väger in på 119 gram och G3 Puuko på 133. Då mäterbladen 61 millimeter respektive 95 millimeter på längden Att få en en helstålskniv med närmare decimeterlångt blad att landa på den vikten är inte så illa pinkat.
Kniven är även bra balanserad. Inte bara i längsled vilket inte är alltför svårt att åstadkomma utan även i sidled. Knivar som har en presentationssida i G10 eller kanske kolfiber och en låssida i metall kan vilja kantra i handen särskilt när de är lite större. Det är en känsla jag inte uppskattar. Här finns inga sådana tendenser och det gör att kniven känns stabil snarare än tung. Sen ligger mitt ideal för en EDC kniv några gram lägre på viktskalan måste medges. Men här får man mycket blad för de investerade grammen. Det är en personlig avvägning som alltid är aktuell. Hur mycket blad önskas och vad får det väga?
Real Steels G3 Puuko är ett steg upp vad gäller helstålsknivar
Real Steel Knives "G3 Puuko" är ingen neutral kniv. Det är en modern fällknivskonstruktion med flera finesser som försetts med ett traditionellt namn vanligtvis förknippat med fastbladare. Lägg därtill ett inte helt standardiserat materialval. Det hade snarare varit en stålram med G10-skollor i den här prisklassen. Den väcker därför uppmärksamhet och har både sina för- och nackdelar som kan summeras:
- G3 Puuko är en substantiell kniv som trots allt har ett handtag av stål om än ett avancerat sådant. Det betyder att det väger mer än motsvarande i titan.
- Men materialvalet betyder även att den är billigare att producera än om den gjorts i titan. Det är också ett mycket hållbart material så jag har svårt att se att den är kniven skall gå sönder på något vis. Möjligen om man bortser från kullagren. Men nu lanseras inte den här kniven som "hard use" heller skall tilläggas. Detta suspekta amerikanska uttryck. Den presenteras som en "gentlemans tactical", ett lika märkligt uttryck för övrigt. Men resultatet av valen kan summeras: kniven är relativt billig och troligen hållbar.
- En sak jag inte är helt vän med är trots allt duplex-slipningen. Visst är den intressant men den tillför inget praktiskt och kniven blir de facto sämre att använda. Sen hade Puuko varit ett så mycket bättre eggredskap med bara lite mindre stål bakom eggen. Den är inte på intet sätt dålig men har högre potential. Det gäller de flesta knivar jag testar faktiskt.
- Utseende är inte en oviktig egenskap och om du gillar ett modernt lite lätt kantigt snitt som ändå har ett konsekvent flöde så har Ostap Hel lyckats mycket bra här. Det gäller båda varianterna även om jag tycker att den andra kniven med frontlipper är snyggast måste tillstås.
- Tillverkningskvaliteten talar också starkt för den här kniven. Inte många om ens någon tillverkare slår RSK på fingrarna i kvalitet/per krona för närvarande. Det finns de som är billigare och det finns de som är bättre. Här bjuds på generell precision och genomgående fint utförda detaljer.
- Undantaget som bekräftar regelns tycks vara behandlingen av Sandvikstålet som drar åt det mjuka hållet. Egguthålligheten är inte den bästa och slipningen kunde varit bättre.
Sammantaget anser jag att Real Steel Knives träffat rätt med i sin beskrivning av sin G3 Puuko när de kallar den "gentlemans tactical". Jag skulle istället vilja kalla den för en större EDC-kniv med potential för lite tyngre arbeten om så krävs. Men någon riktig arbetshäst är det inte. Då hade ergonomin behövts finslipas ytterligare. Men till allehanda dagliga sysslor är den utmärkt. Den gör det den skall och den gör det med stil. Den är både snygg och har en klar "jojo-varning" det vill säga den fungerar som leksak för entusiaster också med sitt väl avstämda handhavande.
Specifikation:
Längd utfälld: 207 mm
Längd hopfälld: 112 mm
Vikt: 133 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: stål
Lås: Ramlås, stål
Producerad av: RSK - Real Steel Knives , tillverkad i Kina
/ J - testar stål
* Även om jag vill lägga in en Brasklapp och säga att "äkta" alltid är öppet för diskussion då det sällan ser ut så i verkligheten så fort man slipat eller brynt sin kniv.
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
