Review Bestechman Dundee

 

 -  a rather good first attempt

Bestechman is a new brand and their first model was this knife called the Dundee. It seems to be successful and it was followed up with another model released in the days and I predict it will not stop there. I base that opinion both on experiences from this knife and the general direction many companies in the knife industry are heading towards. By that I mean big brands branching out into sister brands to cover a bigger part of the market. This is another example of that. Not unexpectedly, Chinese Bestech is found behind Bestechman. Thus, the brand is new but not the company.

Dundee is a knife that, according to the presentation text, is based on "Simplicity, utility and materials suitable for budget-friendly EDC tool." Without giving too much away, I think they succeeded.

Bestechman Dundee

To achieve this goal, Bestechman hired the Polish designer Ostap Hel. In addition to this model, he has also made knives for the parent brand Bestech and designed products for both Civivi and WE but also for Kansept Knives and Real Steel. So the routine and know-how are there when it comes to collaborations with large knife manufacturers.

Like many other modern knives, this knife has been available in several versions right from the start. In this case, it mostly means that you can choose the G10 in different colors and a blade that is either black or in a satin finish. In addition to that, Bestechman released a limited edition with a two-tone blade. However, according to the website, that version is sold out.

This specific version is, however, an exclusive version made in the same spirit as, for example, Spyderco usually achieves in collaboration with a retailer. This knife, therefore, has a brown handle which is/was unique to Dutch Knife & Tools and that is therefore where this knife comes from.

Dundee in a limited edition with a brown handle

Twitter version: Bestechman Dundee offers capable materials and an excellent design. A knife that is interesting  even if it has some small flaws. 

Blade

In that area, this knife is said to be inspired by the famous movie knife that gave it its name. The commonality probably mostly consists of both having some form of a clip-point blade, but that's where the similarities end. However, this variant is very attractive. The blade is slender with a very long cut part and the appearance is enhanced by a tapering fuller or blood groove as we for some strange reason say in Swedish. The spine of the blade has received a series of grooves for better grip.

The blade length is 85 mm and it must be set in relation to a height that at the blade base amounts to 23 mm. The thickness is 3.2 mm. The finish in this version is satin with discreet branding. Ostap Hel design and D2 can be read on one side and the Bestechman logo can be found on the presentation side.

A slim clip point that could possibly be said to be a Bowie with a good imagination has given the knife its name

The material is D2, which by now has become a classic among the steels found in budget knives. This is an interesting development as not too many years ago it was considered a fairly exclusive steel. It is not stainless but otherwise quite capable. Of course, this still applies even if I personally prefer other steels considering that it can get stains and that it is not completely easy to grind.

That said, I haven't experienced any corrosion on the Dundee. Furthermore, it can be said that the factory edge on this knife was decent without being ultra-sharp. It passed the usual tests such as cutting paper and shaving hair, albeit with some pressure. I can anticipate those who say "any knife can cut paper", in principle it is true but the way they do it and the sound the blade makes when it hopefully slides through the paper says something. In this case, it helps to say that the knife, like most modern folding knives, is too thick behind the edge.

The steel choice fell on D2

In this case, it amounts to approx. 0.6-0.7 mm. Good if it's a fixed survival-type" knife. A bit of overkill when it comes to a small folding EDC knife.

The result is, as expected, that some detailed work will suffer. This definitely applies if you intended to use the knife to cut vegetables. Now folding knives are generally lousy in that regard so it matters less but it gives an indication of how the knife behaves in general. 

Cardboard and plastic, on the other hand, can be massacred quite easily. A sharp edge and a high flat grind go a long way. I can't imagine heavier work with this knife. The handle is both too slim and flimsy to be something I want to use to cut wood other than a twig to use as a barbecue stick on a picnic.

Handle

Besides the obvious, color mentioned in the introduction, the material actually differs between the original model and this knife. This handle is made of Micarta instead of G10. However, it is a fairly smooth Micarta. Almost polished when I think about it. The sides have then been heavily beveled both at the top and bottom, which makes them almost feel 3D sculpted.

The shape is deceptively simple, but you can feel in the hand that it has been thought out. The handle is 11.8 cm long, 2.25 cm high, and 1.1 cm thick. It is slim, in other words.

The handle material is brown, and very smooth Micarta in this version

The steel frame is elegantly recessed into the handle sides, which are then screwed into place in an ingenious way. Apart from the obvious pivot screw, only the two retaining screws for the clip hold the knife together. There is only one distance in the back which is otherwise completely open. Then there is also a bolt on the inside of the handle for attaching a lanyard. Otherwise, the inside is completely smooth and thus easy to keep clean. 

The construction is ultra-open if that is an expression

The question is whether it is the choice of material or the construction that contributes to one of the knife's few disadvantages, that it can be made to flex quite a lot. Thankfully not when using the knife. In any case, not for less onerous assignments, tasks that a typical EDC knife might need to handle. However, if you squeeze it. With sheer finger strength, I can press the sides together so much that they almost meet in the blade slot and on the spine. If I use two hands, I can get the sides together completely. It's not optimal.

Unfortunately, the result is that the knife flexes a lot. The sides of the handle can be pressed together with finger force. If I add a little more pressure I can make them meet

The advantage of this simple shape of handles is that they fit most people. It could possibly be objected that they generally do not provide the best traction and that also applies in this case. It's a very straight handle. But the size means that both large and small hands can fit and the soft shapes do not cause unnecessary pressure or hot spots. It becomes particularly clear with the rounded rear end and the rather flat clip.

For that reason, the knife is very comfortable to hold in a saber grip. That the grip works well becomes obvious when the back end of the handle is placed inside the hand to provide extra support when stabbing something like stubborn plastic packaging, for example. Hammer grip also works perfectly, even if the knife can then feel somewhat thin in this grip. A taller handle would have been better in that case. In return, you get a handle that is easy to change grips on and can also be used in both reverse grips and when using a pinch grip. 

It can be summed up as the handle is really good for lighter tasks but not something I want on an outdoor knife. But Dundee wasn't meant to be one either. 

Opening and Lock

For a knife in this price range, the Dundee has an extremely smooth action. Certainly, the knife has ball bearings, but it is easily opened even to be equipped with such. This means that the knife needs very little force to open, with the blade also closing under its own weight when the lock is disengaged. In other words, you better keep your fingers out of the way.

Otherwise, the knife is preferably opened with the flipper tab. But because of how easy this one is to open, it can be done with two hands even though almost none of the blade is visible when the knife is closed.

The flipper tab is triangular and also very good

One problem with this model, or at least this particular knife, is that the detent ball is very weak. Or rather, that it sometimes is. It's like it doesn't click into place every time the knife is closed. This means that it mostly stays in the closed position and then it is secure and the blade can't be gravity opened. 

But sometimes it is possible to flick the knife open without much effort. Therefore, the feeling is that it cannot really be trusted. Unfortunately, it also applies to a more important function.  

The lock is ok when the lock bar engages that is. The knife must be opened hard for you to be sure of it

A liner lock in steel is hardly revolutionary. But that's exactly why it's a good choice for a more budget-oriented knife. IF it works, that is. In this case, it almost does. By that, I mean that once the lock bar is in place, the function is good. It can at least handle lighter "spine whack" or pressure against the blade spine. It does not slide under normal load and any play in the blade is not an issue. Several desirable properties in other words.

But and it's a BUT with capital letters, it only applies if you flip the knife open hard enough. Otherwise, the lock simply does not engage. It may be that it only applies to my knife but that is the case. If the knife is opened hard, you have a lock. If it is opened too slowly or with two hands, you don't.

To Carry

The Dundee is simply a very easy-to-carry knife. It is slim, fairly thin, and above all, very light. Although the steel frame is not lightened, it weighs in at around 95g. That's not much, especially for a knife with an eight-and-a-half-centimeter blade.

When it is then paired with almost polished Micarta, the result can only be one. 

The clip is mounted to carry the knife on the right side with the tip up but can be repositioned

Once in the pocket, the Dundee sits quite deep and is therefore difficult to lose and is also quite discreet even though the clip itself is shiny.

Although the clip is recessed into the side and has flat screws, there isn't much space underneath it

The clip is simple but functional and made of spring steel. The tension is good and despite the extremely low ramp and the sparingly sized space under the clip, it works on regular trouser pockets and jeans. Bringing the clip over thicker fabrics is not entirely easy, but once there the knife sits in place after all.

The clip itself is recessed in the side of the handle and the screw heads are flat, which are nicely executed details. Then the clip can be shifted from the right to the left side for those who wish. 

To Conclude

There are movie knives and there are movie KNIVES. Among the latter category can be counted those who appear in Rambo and Crocodile Dundee. So when you name a folding knife after such a famous model, certain expectations arise. Some come to shame, not least as the Dundee is a very normal EDC knife, which concretely means that it is not very large.

But what Ostap Hel and Bestechman have succeeded in is creating a nice knife. The design language is very consistent and there are more details to consider than many other similarly priced knives. Examples of that are how nicely the clip is recessed into the side and not least how the lines in the blade are mirrored both at the front end of the handle and how the flipper acts as an extension of those angles. It is very tastefully done. Also, the way in which the rear end of the handle has been given an extra chamfer to round it off is an appreciated detail.

Add to that a knife with good handling. The knife is very easy to open and the lock easy to release, maybe even a little too easy as I said. 

Bestechman Dundeeis a very stylish and reasonably practical EDC knife

Then there were the other less good qualities. The Bestechman Dundee suffers from the same problem that was discovered when Benchmade released its Bugout and occurs if you make a knife too light in relation to construction and materials. Then unwanted flexing can occur. However, that didn't stop that knife from being a success. It probably shouldn't do that in this case either, as it's not directly a practical problem. That's because the flex itself doesn't propagate to the blade or feel lateral. It is the center of the handle that can be squeezed together so much that they almost meet with finger force alone. Thus, it is not a concern if the knife is used in its intended role as a lighter EDC knife. But the feature is there and does not inspire confidence, and if you know that it will annoy you, you should look at another knife.

Something I find to be more serious is that the lock does not engage as securely as I would like. However, it works the overwhelming majority of the time, especially if you know the knife and thus choose to open it a little harder. But I don't think the user should have to think along these lines.* If there are locks, they should lock every time the knife is opened, without exception.

Otherwise, the Dundee belongs to those knives that are extremely easy to carry on one's person. On the first visual inspection, I was afraid that the clip was too tightly positioned against the handle, but that was not the case. It works great even if the ramp is a little too low for the thickest fabrics. 

After all, Dundee is a nice knife and at least I'm curious about what Bestechman might release in the future

Overall, Dundee is not a bad first effort by Bestechman. The look is there, the details are interesting and the function is good, but there are also some shortcomings to work on as I said. It is possible that they fixed similar mistakes already on the next knife. There is a reason for me to return to Bestechman.

Especially as Bestechman is another contender in the class which is otherwise dominated by brands such as Sencut and it feels like they could use some competition.

Specifications:

Length Overall: 205 mm

Length Folded: 120 mm

Weight: 85 g (vägd av mig)

Blade Length: 84 mm

Blade Thickness: 3,2 mm

Blade Steel: D2

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produced by: Bestech, made in China

/ J 

* But I like the Dundee so much that I intend to spend some time disassembling the knife and bending the lock bar to see if the increased pressure solves the problem.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Bestechman Dundee

 -  ett inte helt oäven första försök

Bestechman är ett nytt märke och deras första modell var den här kniven kallad Dundee. Den förefaller vara framgångsrik varpå den följdes upp med ytterligare en modell som släppts i dagarna och jag förutspår att det inte slutar där. Den åsikten grundar jag både på erfarenheter från den här kniven och den generella riktningen många företag i knivbranchen styr mot. Med det avser jag att stora märken grenar ut sig i systermärken för att täcka en större del av marknaden. Det här är ytterligare ett exempel på det. Bakom Bestechman hittas inte oväntat kinesiska Bestech. Därmed är märket nytt men inte företaget.

Dundee är en kniv som enligt presentationstexten bygger på "Simplicity, utility and materials suitable for budget friendly EDC tool.” Utan att avslöja allt för mycket i förväg anser jag att de lyckades med det. 

Bestechman Dundee

För att uppnå målet anlitade man från Bestechmans sida den polske formgivaren Ostap Hel. Utöver den här modellen har han även gjort knivar åt modermärket Bestech samt designat produkter åt både Civivi och WE men även åt Kansept Knives och Real Steel. Så rutinen och kunnandet finns där när det kommer till samarbeten med stora knivtillverkare. 

Som många andra moderna knivar finns den här kniven redan från början i ett flertal versioner. I det här fallet betyder det mest att du kan välja på G10 i olika färger samt ett blad som endera är svart eller i satin-finish. Utöver det släppte Bestechman en begränsad upplaga med tvåfärgat blad. Enligt hemsidan är den versionen emellertid slutsåld.  

 

Det här specifika utförandet är dock en exklusiv version gjord i samma anda som t ex Spyderco brukar åstadkomma i samarbete med någon återförsäljare. Den här kniven har därför ett brunt handtag som är/var unikt för nederländska Knife & Tools och det är följaktligen därifrån den här kniven kommer. 

Dundee i en begränsad utgåva med brunt handtag

Twitterversion: Bestechman Dundee bjuder på dugliga material och en förträfflig design. En kniv som ger mersmak även om den har någon liten brist. 

Blad

Det här på det området den här kniven sägs vara inspirerad av den berömda filmkniven som gett den dess namn. Det gemensamma består nog mest av att båda har någon form av clip point-blad men där upphör likheterna. Den här varianten är dock mycket attraktiv. Bladet är slankt med en mycket lång klippt del och utseendet förstärks av en avsmalnande fuller eller blodskåra som vi av någon märklig anledning säger på svenska. Bladryggen har fått sig en serie räfflor för bättre fäste. 

Bladlängden är 85 mm och det skall ställas i relation till en höjd som vid bladbasen uppgår till 23 mm. Tjockleken är 3,2 mm. Finishen i det här utförandet är en satin med diskret märkning. Ostap Hel design och D2 kan läsas på en sida och på presentationssidan hittas Bestechmans logotyp.

En slank clip point som möjligen med god fantasi kan sägas vara en Bowie har gett kniven dess namn

Materialet är D2 vilket vid det här laget har hunnit bli en klassiker bland de stål som hittas i budgetknivar. En intressant utveckling då det för inte alltför många år sedan betraktades som ett tämligen exklusivt stål. Det är inte rostfritt men i övrigt tämligen dugligt. Det gäller förstås fortfarande även om jag personligen föredrar andra stål med tanke på att det kan få fläckar samt att det inte är helt lätt att slipa. 

Med det sagt har jag inte upplevt någon korrosion på Dundee. Vidare kan sägas att fabrikseggen på den här kniven var duglig utan att vara ultravass. Den klarade av de vanliga testen som att skära papper och raka hår, dock med visst tryck. Jag kan föregå dem som säger "alla knivar kan skära papper", i princip är det sant men sättet de gör de på och det ljud bladet åstadkommer när det förhoppningsvis glider igenom papperet säger en del. I det här fallet bidrar det till att säga att kniven, som de flesta moderna fällknivar, är för tjock bakom eggen. 

Stålvalet föll på D2

Den uppgår i det här fallet till ca 0,6-0,7 mm. Bra om det är en fastabladare av modell "överlevnadskniv". En smula overkill när det kommer till en liten fällbar EDC-kniv. 

Resultatet blir som väntat att vissa detaljarbeten blir lidande. Det gäller definitivt om du tänkte använda kniven för att skära grönsaker med. Nu är fällknivar generellt kassa på det så det spelar mindre roll men det ger en fingervisning om hur kniven uppträder i stort. Kartong och plast däremot går utmärkt att massakrera. En vass egg och en hög flatslipning räcker en lång väg. Tyngre arbeten tänker jag mig inte med den här kniven. Handtaget är både för slankt och klent för att vara något jag vill använda för att skära i trä utöver en kvist till att anänvda som grillpinne för korven på utflykten.  

Handtag

Förutom det uppenbara, färgen som nämdes i inledningen så skiljer sig faktiskt materialet åt mellan originalmodellen och den här kniven. Det här handtaget är gjort av Micarta istället för G10. Det är dock en tämligen slät Micarta. Närmast polerad när jag tänker efter. Sidorna har sedan fasats rejält både i över- och underkant vilket gör att de närmast känns välvda. 

Formen är bedrägligt enkel men det känns i hand att den är genomtänkt. Handtaget är 11,8 cm långt, 2,25 cm högt och 1,1 cm tjockt. Det är slankt med andra ord. 

Handtagsmaterialet är brun, mycket slät Micarta i det här utförandet

Ramen av stål är elegant infälld i handtagsidorna som sedan är skruvade på plats på ett finurligt vis. Utöver den uppenbara pivotskruven är det endast de två fästskruvarna för clipet som håller ihop kniven. Det finns nämligen bara en distans i ryggen som för övrigt är helt öppen. Sedan återfinns även en bult på insidan av handtaget för fäste av fånglina. I övrigt är insidan helt slät och därmed enkel att hålla ren. 

Konstruktionen är ultra-öppen om det är ett uttryck

Frågan är om det är materialvalet eller konstruktionen som bidrar till en av knivens få nackdelar, att den kan fås att flexa rätt rejält. Tack och lov inte när man använder kniven. I alla fall inte vid lättare uppgifter uppgifter som en typisk EDC-kniv kan tänkas behöva hantera. Men däremot om man klämmer på den. Jag kan med ren fingerstyrka pressa ihop sidorna så mycket att de nästan möts i bladspringan samt på ryggsidan. Använder jag två händer får jag ihop sidorna helt. Det är inte optimalt. 

Materialet är annars väl behandlat med sidor som förvisso har en flat yta och därmed inte är helt välvda. De är å andra sidan så rejält fasade att de närmast upplevs så. 

Resultatet av det blir tyvärr att kniven flexar en hel del. Det går med fingerkraft att pressa ihop handtagssidorna. Tar jag i lite till kan jag få dem att mötas

Fördelen med den här enkla formen av handtag är att de passar de flesta. Möjligen kan invändas att de generellt inte ger det bästa fästet och det gäller även i det här fallet. Men storleken gör att både stora och små händer får plats och de mjuka formerna orsakar inget onödigt tryck mot handen. Särskilt tydligt blir det med den rundade bakänden och det låga clipet. 

Av den anledningen är kniven mycket bekväm att hålla i sabelgrepp. Att det greppet fungerar väl blir extra tydligt när bakänden av handtaget placeras inuti handen för att ge extra stöd när man skall sticka något som motsträviga plastförpackningar till exempel. Även hammargrepp fungerar utmärkt även om kniven då kan kännas något tunn. Mer höjd på handtaget hade varit bättre i det fallet. I gengäld får man ett handtag som är lätt att byta grepp på och även använda i både omvända grepp och när man håller i nypan. 

Det kan sammanfattas med att handtaget är riktigt bra för lättare uppgifter men inget jag vill ha på en friluftskniv. Men så var inte Dundee tänkt som det heller. 

Öppning och lås

För att vara en kniv i den här prisklassen har Dundee extremt mjuk gång. Förvisso har kniven kullager men den är lättöppnad även för att vara utrustad med dylika. Det gör dels att kniven behöver mycket lite kraft för att öppnas med även att bladet faller igen av sin egen vikt när låset släppts. Med andra ord gäller det att hålla undan fingrarna. 

Annars öppnas kniven företrädesvis med en flipperfena. Men på grund av hur lättöppnad den här kan det ske även med två händer trots att nästan inget av  bladet är synligt när kniven är stängd. 

Flipperfenan är triangelformad och tillika mycket bra

Ett problem med den här kniven eller åtminstone det här exemplaret är att motståndet i detent-kulan är väldigt svagt. Eller rättare sagt att den ibland är för klen. Det är som att den inte klickar i rätt läge varje gång kniven stängs. Det gör att den för det mesta stannar i stängt läge och då går det inte att skaka fram bladet men ibland går det att snärta upp den utan större ansträngning. Men känslan är att det inte riktigt går att lita på. Dessvärre gäller det även en viktigare funktion.  

Låset är ok, när låsarmen tar vill säga. Kniven måste öppnas hårt för att du skall vara säker på det

En liner lock i stål är knappast något revolutionerande. Men precis därför är det ett bra val för en mer budgetorienterad kniv. OM den fungerar vill säga. I det här fallet gör den nästan det. Med det menar jag att när låset väl är på plats är funktionen helt godkänd. Den klarar åtminstone lättare "spine whack" eller press mot bladryggen. Den glider inte under normal belastning och något spel i bladet är inte aktuellt. Flera önskvärda egenskaper med andra ord.  

MEN och det är ett men med stora bokstäver, det gällar bara om man flippar upp kniven tillräckligt hårt. Annars tar inte låsarmen helt enkelt. Det kan vara så att det bara gäller min kniv men så är fallet. Öppnas kniven hårt har du en låsfunktion. Flippas den för långsamt eller öppnas med två händer har du inte det. 

Att bära

Dundee är helt enkelt en mycket lättburen kniv. Den är slank, tämligen tunn och framförallt mycket lätt. Trots att stålramen inte är lättad väger den in på cirka 95 g. Det är inte mycket, särskilt inte för en kniv med ett blad på åtta och en halv centimeter. 

När det sedan paras med närmast polerat Micarta så kan resultatet bara bli ett. 

Clipet sitter monterat för att bära kniven på höger sida med spetsen uppåt men kan flyttas

Väl i i fickan sitter Dundee tämligen djupt och är därmed svår att tappa och är även tämligen diskret även om clipet i sig är blankt. 

Trots att clipet sitter försänkt i sidan och har platta skruvar är det inte mycket utrymme under det

Clipet är enkelt men väl fungerande och gjort i fjäderstål. Spänsten är godkänd och trots den extremt låga rampen och det snålt tilltagna utrymmet fungerar det på vanliga byxfickor och jeans. Att föra clipet över tjockare tyger är inte helt lätt men väl där sitter kniven på plats trots allt. 

Själva fästet är försänkt i handtagssidan och skruvhuvudena är flata vilken är snyggt utförda detaljer. Sedan kan clipet skiftas från höger till vänster sida för den som önskar det. 

Sammanfattningsvis

Det finns filmknivar och det finns filmKNIVAR. Till den senare kategorin kan räknas bland annat de som förekommer i Rambo och Crocodile Dundee. Så när man döper en fällkniv efter en så berömd förlaga uppstår vissa förväntningar. En del kommer till skam inte minst som Dundee är en högst normal EDC-kniv vilket konkret innebär att den inte är särskilt stor. 

Men vad Ostap Hel och Bestechman lyckats med är att åstadkomma en snygg kniv. Formspråket är mycket konsekvent och det finns fler detaljer att betrakta än hos många andra liknande prissatta knivar. Exempel på det är hur snyggt clipet är infällt i sidan och inte minst hur linjerna i bladet speglas både i framänden på handtaget och hur flipperfenan agerar som en förlängning av de vinklarna. Det är mycket smakfullt utfört. Även sättet på vilken bakänden av handtaget har fått en extra avfasning för att runda av det är en uppskattad detalj. 

Lägg därtill en kniv med bra handhavande. Kniven är mycket lättöppnad och låset lätt att släppa, kanske till och med lite för lätt som sagt. 

Bestechman Dundee är en mycket snygg och någorlunda praktisk EDC-kniv

Sedan var det de andra mindre bra egenskaperna. Bestechman Dundee lider av samma problem som uppdagades då Benchmade släppte sin Bugout och uppstår om man gör en kniv för lätt i relation till konstruktion och ingående material. Då kan oönskat flexande uppstå. Det hindrade dock inte den kniven från att bli en succé. Det borde det nog inte göra i det här fallet heller då det inte direkt är ett praktiskt problem. Det eftersom själva flexandet inte fortplantar sig till bladet eller känns i sidled. Det är mitten av handtaget som kan pressas ihop så mycket att de nästan möts enbart med fingerkraft. Därmed utgör det inget bekymmer om kniven används i den tänkta rollen som lättare EDC-kniv. Men egenskapen finns där och inger inte förtroende och vet du med dig att det kommer irritera dig skall du kika på en annan kniv. 

Något mer allvarligt finner jag att låset inte tar med säkerhet. Det fungerar dock en överväldigande majoritet av gångerna, särskilt om du känner kniven och därmed väljer att öppna den lite hårdare. Men jag anser inte att användaren skall behöva tänka i de banorna.* Finns det lås skall de låsa varje gång kniven öppnas, utan undantag. 

I övrigt tillhör Dundee de där knivarna som är synnerligen lätta att ha på sin person. Vid en första okulär besiktning var jag rädd att clipet satt för tight placerat mot handtaget men så var inte fallet. Det fungerar utmärkt även om rampen är lite för låg för de tjockaste tygerna. 

Dundee ger trots allt mersmak och åtminstone jag är nyfiken på vad Bestechman kan tänkas släppa i framtiden

Sammantaget är Dundee inget dumt första försök av Bestechman. Utseendet finns där, detaljerna är intressanta och funktionen är god men det finns även några brister att arbeta vidare med som sagt. Det är möjligt att de åtgärdat liknande missar redan på nästa kniv. Det finns anledning för mig att återkomma till det. 

Särskilt som Bestechman är ytterligare en utmanare i klassen som annars domineras av märken som t ex Sencut och det känns som de kan behöva lite konkurrens. 

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 85 g (vägd av mig)

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: D2

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Bestech, tillverkad i Kina

/ J -

* Men jag gillar Dundee såpass mycket att jag ämnar att lägga tid på att demontera kniven och böja till låsarmen för att se om det ökade trycket löser de problemet. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Bestechman Dundee

Bestechman, does that name sound familiar? No? For most people, it probably doesn't and that's quite natural as it's a new brand. Or rather a new old one or how to put it. It is simply the result of Bestech doing like so many others and trying to cover a larger part of the market by creating a sub-brand. Then maybe I don't think the name "Bestechman" is particularly well chosen, to be honest. But that is a highly personal opinion. It sounds contrived to my ears.

But more interesting is what they can conceivably accomplish in relation to the competitors. The trend of Chinese brands first establishing themselves and then expanding the number of brands has been going on for some time now.* Thus, it is not "terra incognita" that they are treading.

Bestechman Dundee

For his first attempt, Bestechman used a fairly unusual but good approach. They have hired a well-known and established designer, which is not the norm in these contexts. Usually, it is in-house designers or anonymous teams who make the knives, whether they are successful or not.

But not here and it shows in the end result. The man responsible for this design is Polish Ostap Hel who, in addition to having made knives for the parent brand Bestech, also made knives for both Civivi and WE but also for Kansept Knives and Real Steel. An established gentleman by now, in other words.

Dundee as this model is called, is an attractive knife with sleek lines and a number of interesting details to study more closely. The goal behind the design is said to be "Simplicity, utility and materials suitable for budget friendly EDC tool."

This has resulted in a knife with a blade of 85 mm, which gives a total length of just over twenty centimeters. Quite a far cry from the movie knife from which the knife takes its inspiration. Well, it's everyone's crocodile-hunting Australian who got to name the creation. The only similarity I can think of is that some form of clip point is involved. But there all similarities end.

Right from the start, Bestechman seems to believe in the model as it was released in no more than nine different color schemes, some of which are exclusive to certain retailers. The material is G10 and in this version with sides in Micarta.** But here I firmly believe that the words "budget-friendly" in the objective received a little too much impact considering the final result. I will get back to why in a review, as there are both praise and criticism to hand out to Dundee. The first impressions are that Bestechman's premiere is not bad at all but that there are a few shortcomings to discuss.

/ J - clip point!

#knivesandbikes #knivigtvarre

* The reigning champions in the field are currently WE Knives which together with Civivi and Sencut are up to three different brands.

** The brown Micarta is specific to  Knives and Tools.com where this knife comes from.

Ny kniv - Bestechman Dundee

Bestechman, klingar det namnet bekant? Inte? För de flesta gör det nog inte det och det är rätt naturligt då det är ett helt nytt märke. Eller rättare sagt ett nygammalt eller hur  man skall uttrycka det. Det är helt enkelt ett resultatet av att Bestech gör som så många andra och försöker täcka en större del av marknaden genom att skapa ett märke till. Ett fenomen som jag beskrev i "Knopparna som blev en snårskog". Sedan tycker jag kanske inte att namnet "Bestechman" är särskilt väl valt om jag skall vara ärlig. Men det är en högst personlig åsikt. Det låter konstruerat i mina öron.  

Fast mer intressant är vad de kan tänkas uträtta i relation till konkurrenterna. Trenden att kinesiska märken först etablerar sig och sedan utökar antalet varumärken har pågått ett tag nu.* Därmed är det inte "terra incognita" som de beträder. 

Bestechman Dundee

För sitt första försök har Bestechman tagit till ett rätt ovanligt fast bra grepp. De har nämligen anlitat en känd och etablerad designer vilket inte tillhör vanligheterna i de här sammanhangen. Vanligen brukar det handla om "in-house designers" eller anonyma team som står bakom knivarna vare sig de är lyckade eller ej. 

Men inte här och det syns på slutresultatet. Bakom formgivningen står polske Ostap Hel som förutom att ha gjort knivar åt modermärket Bestech även knåpat ihop knivar åt både Civivi och WE men även åt Kansept Knives och Real Steel. En vid det här laget etablerad herre med andra ord. 

Dundee som den här modellen kalllas är en attraktiv kniv med slanka linjer och en rad intressanta detaljer att studera närmare. Målet bakom designen sägs vara “Simplicity, utility and materials suitable for budget friendly EDC tool.” 

Det har resulterat i en kniv med blad på 85 mm vilket ger en totallängd på strax över tjugo centimeter. Tämligen långt ifrån den filmkniv som kniven har fått sitt namn ifrån. Jo, det är är allas vår krokodiljagande australiensare som fått ge namn åt skapelsen. Den enda likheten jag kan komma på är att något form av clip point är inblandad. Men där upphör alla gemensamma beröringspunkter. 

Redan från början tror man på modellen då den släpptes i inte mer än nio olika färgställningar varav några är exklusiva för vissa återförsäljare. Materialen är G10 och i den här versionen med sidor i Micarta.** Men här tror jag bestämt att orden "budget friendly" i målsättningen fått lite för stort genomslag med tanke på sluresultatet. Jag lär få återkomma till varför i en recension då det finns både ris och ros att dela ut till Dundee. De första intrycken är att Bestechmans premiär inte är oäven men att det finns brister att diskutera. 

/ J - clip point!

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De regerande mästarna på området är för närvarande WE Knives som tillsammans med Civivi och Sencut är uppe i hela tre olika märken. 

** Och den bruna Micartan är specifik för Knives and Tools.com varifrån den här kniven kommer. 

Knivrecension Real Steel G3 Puuko Duplex

- en polsk/kinesisk skandinav, kan det vara något?

Real Steel G3 Puuko köptes mest på grund av nyfikenhet på den mängd arbete som lagts ned på en kniv med stålhandtag. Det är inte ofta man ser formgivning av det slaget med fräsning och efterbearbetning både externt och internt på en helstålskniv då det vanligtvis är förbehållet det mer exklusiva materialet titan. Överraskningar är alltid uppfriskande och den här väckte därför mitt intresse. 

Real Steel G3 Puuko, Duplex

Resultatet är en "fullvuxen" kniv som ändå väger förhållandevis lite med tanke på konstruktionen. Modellen är formgiven av den polske designern Ostap Hel. Ovanligt nog finns den även i två versioner med två olika öppningsmekanismer och slipningar. Den ena är en "frontflipper" med "skandinavisk slipning" och den andra är en traditionell flipper med "duplexblad".

I det senare fallet blir namnet en aning missvisande då utseendet inte har mycket med en traditionell finsk puuko att göra. Sen kan invändas att "Puuko" mig veterligen bara betyder "kniv" och så långt är det rätt. Men det har även kommit att förknippas med ett särskilt utseende. På så vis blir namnet på den här kniven en aning skevt särskilt i det här utförandet.

"Duplex" syftar till den dubbla slipningen

Frågan är varför jag valde den här varianten? Det andra bladet är enligt mig snyggare och har mer praktisk slipning. Fördelen med den här versionen är att den är lättare och att framförallt bladet väger mindre. Det är något som kan ställa till det på knivar med "scandigrind", de kan tendera att bli framtunga i och med ökad mängd stål.

Sen kan inte stickas under stol med att jag fick en bra deal på just den här kniven och att den fanns tillgänglig. Båda faktorerna bidrog starkt till valet. Något för alla säljare att ta i beaktande. 

Blad

Egentligen har G3 Puuko en mycket grundläggande bladform. Ett nästan rakt blad med endast en svag droppoint. Större delen av det, nästan tre fjärdedelar är dessutom flatslipat i det här fallet. Totallängden mäter in på 95 millimeter. Materialet är det pålitliga Sandvik 14C28N. Ett stål i mittenfåran som används flitigt av kinesiska tillverkare när de inte håller sig till inhemskt stål eller sträcker sig hela vägen till Crucibles S35VN vilket är populärt i prestigeknivar från öst. Finishen är en tämligen blank och tilltalande satin som känns lyxig.

Bladets konturer är tämligen traditionella, detaljerna är det inte

Som tidigare nämnts finns den här kniven i två versioner och den andra är mer namntrogen med sin "scandislipning". Det innebär en distinkt låg sabelslipning och i det fallet vet jag inte om den är "äkta" det vill säga har endast en slipfas utan sekundäregg. Det fuskas lite med det i knivkretsar just nu eftersom uttrycket "scandi" säljer. Varianten har blivit mer populär i och med uppsvinget för "bushcraft"-knivar men ofta har de inte en äkta skandinavisk slipning utan endast en låg sabelslipning*. Mycket av fördelarna försvinner då och du får mest en kniv med mycket stål bakom eggen. Tåligt för all del men en del av poängen försvinner.

Föreliggande variant av slipning är mer komplicerad. Kniven har försetts med namntillägget "duplex" vilket åsyftar de dubbla slipfaserna. Den inre delen av bladet har fått en sabelslipning som teoretiskt i och med den ökade godsmängden i bladet är starkare än resterande tunnare flatslipning.

Har det några praktiska implikationer? Nej, det skulle jag inte påstå. Möjligen negativa i så fall. Det blir förstås dyrare att tillverka, mer komplicerat att underhålla och det gör även att det är mer stål bakom eggen nära handtaget så den skär sämre där.

Snarare återfinns grunden till valet i rena estetiska hänsynstaganden. Det ser mer intressant ut helt enkelt. Om det finns andra argument för vill jag gärna höra dem. På den punkten får jag gärna motbevisas!

Bladryggen har smalnats av mot handtaget till. Även det av estetiska skäl. Det följer linjespelet i handtaget på ett smakfullt vis. Sen fortsätter jag mitt korståg mot stora loggor och tycker att RSK kunde minskat ned fontstorleken på bladet. Det har man nämligen lyckats göra på andra sidan där bland annat modellnamnet återfinns. 

Troligen blir jag aldrig övertygad om fördelarna med att ha flera slipningar på en och samma kniv

Annars var jag väl inte helt vän med orginalslipningen på den här kniven. Ursprungsskärpan fick godkänt men inte mycket mer än så. Det förvånade mig lite eftersom mina andra knivar från Real Steel varit av högre klass därvidlag och klarat sig väl i jämförelse med andra märken. 

Sen blev jag överraskad när jag började använda kniven. Till en början undrade jag om de glömt härda stålet. En kniv med namnet "Puuko" förpliktigar och redan under första skogspromenaden gav jag mig därför på lite torkat trä jag hittade på marken. Jag slöjdade väl inte Emils etthundra trägubbar direkt men jag täljde och kände på egg och handtag en stund.

Där gjorde G3an inte bort sig vilket är en styrka hos en tämligen slank skapelse som beskrivs som en "gentlemannakniv". Eggen bet bra men det blev uppenbart att den dubbla slipningen inte tillförde något och att den i så fall skulle dragit mer åt det skandinaviska hållet utan sekundäregg för att bli optimal. Som det är nu är det en vanlig slipning med för mycket stål bakom eggen. Det är dessvärre ett vanligt problem som jag nästan påpekar i varje recension av moderna knivar så det är knappast unikt för den här modellen eller märket. 

Men däri låg inte problemet utan det uppstod först senare. Väl hemma strimlade jag nämligen upp några pizzakartonger och lådor för att känna på bladgeometrin och testa uthålligheten i stålet. Här brast det direkt. Efter den kvart jag karvade i skogen och två, tre kartonger, för all del i många strimlor vilket gav många meter blev kniven slö. Några drag på skärpstål och ett par drag på strigel så var den förvisso duglig igen men det var inte helt förtroendeingivande. Den tappade skärpan lite snabbare än önskat.

"Scandi" i namnet förpliktigar och då bör kniven vara bra för att hantera trä

Någon påpekade för mig att det beror på det "enkla Sandvikstålet". Nja, säger jag i det fallet. Så enkelt är det inte och i exempelvis Kershaws tappning håller det bättre är min erfarenhet. Jag skall granska det i relation till andra Real Steel-knivar över tid för att se hur det artar sig. 

Handtag

Stålhandtag börjar få lite av en pånyttfödelse vad det verkar. Det är bland annat knivar från CRKT som på senare tid fått uppmärksamhet genom samarbeten med kända namn som Jens Voxnaes och Liong Mah. Även Real Steel gör på samma vis när de slog påsarna ihop med Ostap Hel och gick sedan stålvägen för att hålla ned priset.

Metallhandtag i gemen har både för och nackdelar och en av dem - vikt blir man delvis av med om man väljer titan. Det är emellertid ett dyrare material och mer komplicerat att arbeta i vilket förstås avspeglas i priset på den färdiga produkten. 

Steel is real som det heter. Här i extra påkostad version

Konstruktionen av Puukon är intressant. Den är inte bara öppen utan superöppen. Det innebär att de två handtagssidorna är sammanfogade med en enda skruv utöver pivotskruven. Båda är överdimensionerade vilket trots de få fästpunkterna ger en robust lösning. I mitten av skruvarna återfinns vanliga torxhuvuden så inga konstigheter där. Att få en sådan konstruktion att bli stabil både vid användande och efter demontering/hopsättande kräver precision. Risken är annars att sidorna vill förflytta sig parallellt mot varandra vilket bland annat kan ge upphov till ocentrerade blad. 

Mönstrad yta för en aning textur och dubbla urtag för fingrarna

Stålsidorna är inte flata utan välvda för ökad komfort. Finishen är ett kapitel för sig då den bidrar med aningen mer fäste än det de blästrade eller stentumlade ytorna som är så vanliga. Här är det istället ett fint mönster som är fräst i materialet. Snyggt, ovanligare och tillika greppvänligt och därmed ett gott val enligt mig. 

För bättre grepp har kniven två stegvis utförda fördjupningar för fingrarna. De ger ett gott fäste och tillsammans med de rundade sidorna och den platta ovansidan på handtaget bjuds på godkänd ergonomi. Plats finns även för alla fingrar nästan oavsett handstorlek. Handtaget fungerar även väl i alla tänkbara grepp och flödet dem emellan. Den rättframma formen förenklar den biten. Den diskreta storleken på flippern gör att även att grepp i nypan fungerar dugligt och att den inte är i vägen när man till exempel försöker använda kniven mot flata underlag som plankor, huggkubbar eller skärbrädor.

Här kan skymtas hur lättad kniven är invändigt. En för övrigt mycket öppen konstruktion

Ett område som är värt ett extra omnämnande är något som först inte syns - insidan. Den är kraftigt bearbetad. Här återfinns en stor del av förklaringen hur kniven upplevs och uppträder både vad gäller vikt och balans. Det är ett par rejält urfrästa sidor som uppenbarar sig när kniven demonteras. Något som för övrigt går både snabbt och enkelt. Inga överdrivna mängder LocTite och skruvkvaliteten får godkänt.

Kniven hålls samman i enbart två punkter och byggkvaliteten och precisionen är anmärkningsvärt hög

Men det finns områden där komfort fått ge vika för utseende menar jag. Det lätt kantiga Star Trek utseendet bidrar med "hotspots" också. Särskilt gäller det underdelen av handtaget Jag hade gärna sett att den biten fasats av ännu mer. Förvisso finns det inte en stålkant på den här kniven som inte är rundad. Trots det känns området runt låset och urtagen helt enkelt när man tar i och fattar kniven hårdare. Detsamma gäller baksidan på flippern. Den är inte den värsta syndaren på området jag känt på men kunde rundats mer. Grundregeln är att baksidan på en flipper harmoniskt skall följa det "fingerchoil" som finns och inte bryta den linjen. Märkligt att så många tillverkare och knivmakare kan missa det. Testar de inte sina modeller innan de släpper dem?

Öppning och lås

"Puuko" är en kniv som likt RSKs andra modeller är en fröjd att hantera när det kommer till "ut och in" - biten. Bidragande till det är en väl avstämd "detent", en proportionerlig flipper och allmänt god geometri. Det sistnämnda är inte alltid helt givet trots att det borde vara det. Det handlar om flipperns placering, vinkel och storlek i relation till bladet och pivotskruven. Allt för att få en så distinkt öppning som möjligt. Här är det gjort rätt och underlättas förstås av att bladet löper på kullager. Resultatet är en kniv som torde tilltala alla som önskar använda sin kniv som stresskulor utöver som skärredskap.

En väl fungerande flipper utan allt för stort motstånd något som många liknande knivar annars lider av 

då hög hastighet eftersträvas

En av flera små detaljer som förhöjer totalintrycket rent utseendemässigt är att vinkeln på framsidan av flippern överensstämmer med framsidan av kniven. Frästa spår ger bra fäste för fingrar och det är i princip omöjligt att misslyckas att fälla ut kniven. Det bör påpekas att det inte går att trycka på flippern utan att den måste dras bakåt för att fungera. Så lite motorisk tillvänjning krävs som så ofta på knivar med den här typen av öppning. 

Då hela handtaget är i stål är således hela låsarmen en enda stålförstärkning vid 

kontaktytan mellan lås och blad

Säkerheten sköts av ett ramlås i stål. Fattas bara annat på en helstålskniv. Om låset kan sägas att så här skall det göras. Stabilare än de flesta och trots det lätt att släppa. Det är tillika enkelt att komma åt. Det krävs inga gymnastiska fingerövningar för att stänga kniven. Jag har inga negativa invändningar alls. Ytterligare en elegant lösning är att det är den överdimensionerade pivotskruven som agerar översträckningsskydd.

En detalj som bidrar till det goda intrycket är även att att bladet går fritt från "detentkulan" när låset släpps vilket gör att man inte behöver byta fattning eller trycka en extra gång för att stänga bladet. 

Att bära

RSKs Puuko är inte någon extrem lättviktare. Det är trots allt en kniv helt gjord i stål. Men för att vara en kniv med ett blad som med raska kliv närmar sig en decimeters bladlängd är de drygt hundratrettio grammen inte så illa. 

De fördelas dessutom på en slank kropp utan vassa kanter och hörn. Flippern sticker inte ut mer än nödvändigt och göms i fickan bakom den något välvda profilen på handtagsryggen. Till god bärkomfort bidrar även vinkeln på clipet. Kniven sitter bra i fickan helt enkelt. 

Ett tämligen platt clip vilket minskar risken för att det skall bli en "hot spot". Dessvärre är spetsen lätt utåtvinklad 

vilket gör att den kan kännas något ändå

Clipet är annars RSKs standarvariant och återfinns på flera av deras modeller. Här agerar det färgklick i och med att det färgats blått. Det jag funderar på är hur väl färgen kommer att hålla över tid. Patina eller bara slitet det är frågan.  Funktionen är utmärkt det finns inte mycket att anmärka på där. En skruv håller det på plats och det rör sig inte. Framförallt utgör själva clipet ingen "hotspot" när kniven används utan spetsen göms i handflatan. Däremot pekar den lätt utåt vilket är något som ibland vill skrapa i saker och ting. Bra men inte perfekt blir därför omdömet om clipet.

Ett par centimeter kniv syns. Lite för mycket för att vara optimalt

Väl i fickan är kniven rätt anonym även utseendemässigt. Den sitter förhållandevis lågt med någon centimeter synlig. Formen bidrar till att man når andra saker i fickan utan att skrapa upp handen. Storleken på kniven gör dock att den når rätt långt ned i en ficka och riskerar att beblanda sig med t ex nycklar och därmed bli repad eller skava på andra fickockupanter.

Sammanfattningsvis

"Äkta stål" blir ju märkesnamnet fritt översatt till vårt eminenta språk. I det här fallet är det mer adekvat än vanligt. Materialen i sig är inte extraordinära men någorlunda väl valda för prisklassen. Det ligger för övrigt över genomsnittet för en RSK kniv och högre än vad stålknivar normalt kostar. I Sverige kan Puukon köpas för runt 1100 riksdaler. 

Det som motiverar den högre prislappen och gör kniven ovanlig är istället sättet på vilken den är konstruerad och bearbetad. Designen är slank och elegant med ett blad som gömts helt i handtaget på samma vis som de uppmärksammande "Kwaiken"-knivarna från Burnley och Böker. Kniven ha fått en överdimensionerad pivotskruv som även agerar översträckningsskydd och den hålls samman med endast två fästpunkter. Bladet löper på kullager och har fått en avancerad flerfasslipning. Lägg därtill välvda sidor och en finmönstrad yta på handtaget till skillnad från blästrade eller tvättade finishar. Inuti har handtagssidorna frästs ur rejält.

En påkostad kniv när det kommer till tidsåtgång i maskinerna helt enkelt. 

En kaffe när man sammanfattar sina intryck är aldrig fel. Jo, jag gillar den här kniven även om den har sina fel och brister

Det är också det som placerar den i kategorin "tung fast ändå inte". Som jämförelse kan den av mig tidigare recenserade CRKT Pilar tas. Den kniven väger in på 119 gram och G3 Puuko på 133. Då mäterbladen 61 millimeter respektive 95 millimeter på längden Att få en en helstålskniv med närmare decimeterlångt blad att landa på den vikten är inte så illa pinkat.

Kniven är även bra balanserad. Inte bara i längsled vilket inte är alltför svårt att åstadkomma utan även i sidled. Knivar som har en presentationssida i G10 eller kanske kolfiber och en låssida i metall kan vilja kantra i handen särskilt när de är lite större. Det är en känsla jag inte uppskattar. Här finns inga sådana tendenser och det gör att kniven känns stabil snarare än tung. Sen ligger mitt ideal för en EDC kniv några gram lägre på viktskalan måste medges. Men här får man mycket blad för de investerade grammen. Det är en personlig avvägning som alltid är aktuell. Hur mycket blad önskas och vad får det väga? 

Real Steels G3 Puuko är ett steg upp vad gäller helstålsknivar

Real Steel Knives "G3 Puuko" är ingen neutral kniv. Det är en modern fällknivskonstruktion med flera finesser som försetts med ett traditionellt namn vanligtvis förknippat med fastbladare. Lägg därtill ett inte helt standardiserat materialval. Det hade snarare varit en stålram med G10-skollor i den här prisklassen. Den väcker därför uppmärksamhet och har både sina för- och nackdelar som kan summeras:

• G3 Puuko är en substantiell kniv som trots allt har ett handtag av stål om än ett avancerat sådant. Det betyder att det väger mer än motsvarande i titan. 

• Men materialvalet betyder även att den är billigare att producera än om den gjorts i titan. Det är också ett mycket hållbart material så jag har svårt att se att den är kniven skall gå sönder på något vis. Möjligen om man bortser från kullagren. Men nu lanseras inte den här kniven som "hard use" heller skall tilläggas. Detta suspekta amerikanska uttryck. Den presenteras som en "gentlemans tactical", ett lika märkligt uttryck för övrigt. Men resultatet av valen kan summeras: kniven är relativt billig och troligen hållbar.

• En sak jag inte är helt vän med är trots allt duplex-slipningen. Visst är den intressant men den tillför inget praktiskt och kniven blir de facto sämre att använda. Sen hade Puuko varit ett så mycket bättre eggredskap med bara lite mindre stål bakom eggen. Den är inte på intet sätt dålig men har högre potential. Det gäller de flesta knivar jag testar faktiskt. 

• Utseende är inte en oviktig egenskap och om du gillar ett modernt lite lätt kantigt snitt som ändå har ett konsekvent flöde så har Ostap Hel lyckats mycket bra här. Det gäller båda varianterna även om jag tycker att den andra kniven med frontlipper är snyggast måste tillstås. 

• Tillverkningskvaliteten talar också starkt för den här kniven. Inte många om ens någon tillverkare slår RSK på fingrarna i kvalitet/per krona för närvarande. Det finns de som är billigare och det finns de som är bättre. Här bjuds på generell precision och genomgående fint utförda detaljer. 

• Undantaget som bekräftar regelns tycks vara behandlingen av Sandvikstålet som drar åt det mjuka hållet. Egguthålligheten är inte den bästa och slipningen kunde varit bättre. 

Sammantaget anser jag att Real Steel Knives träffat rätt med i sin beskrivning av sin G3 Puuko när de kallar den "gentlemans tactical". Jag skulle istället vilja kalla den för en större EDC-kniv med potential för lite tyngre arbeten om så krävs. Men någon riktig arbetshäst är det inte. Då hade ergonomin behövts finslipas ytterligare. Men till allehanda dagliga sysslor är den utmärkt. Den gör det den skall och den gör det med stil. Den är både snygg och har en klar "jojo-varning" det vill säga den fungerar som leksak för entusiaster också med sitt väl avstämda handhavande. 

Specifikation:

Längd utfälld: 207 mm
Längd hopfälld: 112 mm
Vikt: 133 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: stål
Lås: Ramlås, stål

Producerad av: RSK - Real Steel Knives , tillverkad i Kina



/ J - testar stål

* Även om jag vill lägga in en Brasklapp och säga att "äkta" alltid är öppet för diskussion då det sällan ser ut så i verkligheten så fort man slipat eller brynt sin kniv. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre