Fredags-EDC nr XXV

Ännu en fredag! De har en tendens att rada upp sig och inte sällan komma efter det som i dagligt tal kallas torsdag har jag noterat. Just den här var kall även här i södern med minus tre grader i morse. Det gav dimma och spektakulärt vackra scener när den lättade över sjöarna på väg till jobben imorse. Ja, jag har bara ett men jag skjutsade min dam till hennes vilket ger två. 

I fickan hittas idag en mycket liten och framförallt diskret kniv. Den sorten som kan användas var som helst utan att väcka alltför starka känslor ens bland de mest fanatiska beivrarna av skärredskap. Ni vet de som klassificerar alla knivar som vapen trots att ALLA människor använder knivar av något slag dagligen. Visst, de kan användas som vapen också men det kan fälgkors med. Ni känner igen diskussionen så den släpper vi för idag. 

Kan man med det i åtanke släpa omkring på en "fastbladare"? Jodå, om man väljer rätt sort. Den här råkar vara en liten "neck knife" även om jag väljer att förvara den i min väska - en messengerbag från Cycology, lämplig att bära just när man cyklar vilket jag förvisso inte gjorde idag. 

Fredags-EDC

Knivarna känns troligen igen av många. Den smidiga fastbladaren kommer som synes på bladet från Enzo. Det är det finska företaget Brisas eget "husmärke". Modellen kallas Necker 70 där siffran står för bladlängden i millimeter. Stålet är svenskt och moraknivstypiskt vilket även det kan utläsas av bladet. Det här är den flatslipade versionen av kniven även om jag även har en skandinaviskt slipad variant med handtag i björk också. Båda är för övrigt en kunglig gåva från en läsare och mycket uppskattade. 

Fällkniven är inte heller den någon doldis. Det är den till fickkniv förklädda skalpellen Manbug från Spyderco. Den här versionen är den jag brukar visa på bild mest för att det är den enda jag äger. Det är en sprintrunversion vilket innebär en begränsad upplaga av knivar i färgen "burnt orange" och med laminerat blad av japanskt HAP40 som eggstål med mjukt 410 på utsidan. Underbart bladstål, vass är bara förnamnet. Lite patina får det dock eftersom kärnstålet är allt annat än rostfritt. 

Med det sagt vill jag bara tillägga, 

Glad fredag på er!

/ J - goes small

Dagens bild nr 121 "En hög med virke"

Handtagsmaterial finns det många av. Bland annat av det skälet har jag en serie på mitt Instagramkonto döpt till "Handle Materials". För stunden har metallhandtag återigen fått sig ett uppsving som i vissa kretsar dominerar så starkt att man kan tro att det är det enda som finns att tillgå. 

Från början var det brons, koppar och stål som gällde på fällknivar. De fick senare konkurrens av diverse konstmaterial med otaliga plastvarianter i täten. Idag kan de heta saker som Zytel, GRN, Grivex, FRN, GFN och så vidare. Det handlar i alla fall om fiberförstärkta plaster. De i sin tur har konkurrens av superversionerna av konstmaterial som olika kolfibervarianter, G10 och Micarta. Det senare är för den som inte vet en hög med tyg, papp eller annat material som dränkts med lim under tryck och värme. Ja, mycket förenklat då. 

Det som står för metallhandtagens uppsving är diverse titanlegeringar. De gör metallknivarna lättare än fordom och därmed mer attraktiva.

Förutom att det finns många varianter på material finns det förstås även oändliga former, mönster och ytbehandling. Det är troligen därför naturmaterial alltid kommer att vara tilltalande. Vid sidan om eller kanske snarare parallellt med de ovan uppräknade materialen lever ben, horn och inte minst trä sitt eget lilla liv. 

Vad det bland annat ger är ett personligt tilltal. Den ena träbiten är inte den andra lik. De skiljer sig sinsemellan i struktur, ådring och mönster. Charmen i icke uniforma utseenden helt enkelt. 

Det är därför, gissar jag, som det på dyrare knivar är populärt att förutom forna tiders damasksmiden i bladet även inkorporera material som Timascus och Mokuti. Det är varumärken för olika varianter av mönstrade titanbaserade material. De har ådring och karaktär nästan som trä men blänker förföriskt för den som vill bejaka sin inre skata

"Pile of Wood"

Dagens bild valde jag att kalla "Pile of Wood" och visar några knivar som låg närmast vid fototillfället med just trä i skaft och handtag. 

Där återfinns "trä" som Bucks "Dymond wood" och "Cherry Wood" vilket inte alls är massivt trä utan laminat. Sen hittas "Quince Burl Wood" eller kvitten och Cocobolo på MCustaknivarna som ingår i högen. Enzokniven har skaftsidor i masurbjörk och i customkniven från ML-Knives återfinns lönn. Ekas knivar görs med stabiliserat trä i vad som idag kallas för "integral" om det görs i metall, det vill säga ett helt stycke. I det här fallet är träslaget Bubinga. Sen har Viperkniven längst ned försetts med skollor i valnöt och Foxkniven "Ziricote". 

Underst en Joker i leken...bokstavligen och den har olivträhandtag. 

/ J - känner sig träig

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC VI

FixedFriday är en hashtag som förekommer på Instagram. Den kör vi på som "EDC" idag tänkte jag eftersom omväxling förnöjer och det vanligtvis inte bärs fastbladare till vardags. Men vi är ju ändå halvvägs till helg så det kanske ursäktar regelbrottet. 

"Fixed Friday Necker"

Enzos "Necker 70" är en nätt liten skapelse som så här långt fungerar utmärkt som komplement eller ersättning för en fällkniv. Men jag har märkt att den bör ackompanjeras med något riktigt litet som t ex en Spyderco Manbug eller liknande för mer offentliga sammanhang. Det är något med en fastbladare som skrämmer även om den som i det här fallet är mycket liten. Det gör att det inte känns helt bekvämt att hala fram den när den behövs.  

Både Enzokniven och den lilla multiverktyget från Gerber är för övrigt en del av gåvan som skickades till mig häromdagen. Huvudverktyget på den här är en sax och inte en tång vilket inte är så dumt ibland. 

En recension på Neckern och jämförelse mellan den flatslipade och den scandislipade varianten kommer vad det lider. 

/ J - önskar god helg

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 39 "Triptyk"

Dagens bild är faktiskt tre!

Ibland stöter man på miljöer som lämpar sig bättre än andra för att använda som fotobakgrunder. Eller vad sägs om betong i flera färger?

"Blå"

"Grön"

"Gul"

Annars kan jag säga om Enzo Birk 75 att förutom att vara fotogenisk så är det en synnerligen bra fickkniv som "långtidstestas" för fullt. Enda abret är väl emellertid att jag för stunden har så många olika knivar som skall utvärderas att den inte får fullt så mycket ficktid som önskat. Man får prioritera de som skall recenseras. 

Men än så länge är jag synnerligen nöjd med kniven och inte minst stålet. Eftersom D2 är mycket hårt så har jag inte behövt slipa kniven än. En par svep på en strigel och något drag på skärpstålet har räckt. Sen försöker jag hålla den torr i möjligaste mån och torkar av den efter användning vilket har hindrat korrosion så här långt så någon patina har inte utvecklats. 

/ J - jobbar på det finlandssvenska relationerna


#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension EnZo Birk 75

- Den perfekta fickkniven del 24 

Birk 75 är en kniv som funnits på min radar under en längre tid. Ända sen den kom faktiskt vilket nu hunnit bli fem år sedan. Det som lockade var dels de enkla rena linjerna och dels möjligheten att få kniven med "skandinavisk" slipning. Intresset från min sida blev inte mindre efter införskaffandet av FinnWolf från Cold Steel som delar den egenskapen med Birk. Barndomens Moraknivar har gjort att jag alltid haft en särskild relation till den typen av egg. 

EnZo Birk 75

För att fortsätta det finska spåret kändes det därför naturligt att lägga ytterligare en kniv till samlingen som faktiskt är designad där. Formspråket är en direkt översättning från en traditionell "Puuko", vilket ju betyder "kniv" på finska, till fällknivsformatet. Märket är "EnZo" vilket är det finska företagets Brisas eget husmärke. De säljer annars allt som har med knivslöjd och knivmakande att göra. 

Klassiska linjer i fällknivstappning

Jag skrev "designad" i Finland av det enkla skälet att hela kniven inte görs där. Produktionen sker i Taiwan vilket är fallet med många kvalitetsknivar. Det gäller exempelvis knivar från Cold Steel och några av de finaste Spydercomodellerna.

Blad

I bladet återfinns alltid en knivs själ men i det här fallet kanske mer än vanligt då det mer eller mindre definierar Birk. Formen visar vad den hör hemma geografiskt och historiskt samt vilken typ av kniv det rör sig om. Det säger med andra ord en hel del. 

Ett blad säger mer än tusen ord -  i det här fallet i enkla ordalag

Den talande formen är vad som i engelsk text refereras till som ett "normal-" eller "straight back"-blad. I det här fallet mäter det sju och en halv centimeter på längden med en godstjocklek på tre millimeter. Bladet känns dock större mycket beroende på att det är relativt grovt för sin längd tror jag. Det kan jämföras med knivar från SanRenMu som ofta har den här längden med tillhörande godstjocklek på två millimeter som standard vilket även gäller mer kända Opinel no8. Mer extrem är EKA Swede 88 som på samma bladlängd är nere på 1,7 millimeter.

Bladet mäter tre millimeter över nacken men upplevs grövre

Typen av blad gör även att det är relativt mycket stål i det vilket både är och känns mer robust. En clippoint har generellt mindre material i bladet av uppenbara skäl. Om det sen kombineras med en hög skålslipning och kanske en falskegg så får man förstås ett tunnare och därmed betydligt lättare blad än vad som är fallet här.  

Bladformen i kombination med typen av slipning var dock det främsta skälet till att jag intresserade mig för den här kniven. Den finns även med full flatslipning för den som föredrar det som alternativ. Båda varianterna har sina för- och nackdelar. 

Finishen är en enkel snygg satin och bladet har föredömligt lite text på sidorna. En relativt smakfull logga som säger "EnZo" och minimal text som upplyser om ståltyp - "D2" är det enda som återfinns. 

D2 - ett mycket hårt verktygsstål

Vilket för oss in på ståltypen. D2* är ett verktygsstål som inte är rostfritt även om det ibland räknas som "halvt rostfritt". Vill man ha kniven mer motståndskraftig mot korrosion så finns även S30V att tillgå som alternativ. D2 är ett stål jag inte har någon personlig erfarenhet av sen tidigare och det skall därför bli intressant att se hur det uppträder över tid, hur det håller skärpan, hur det är att slipa om och vilken typ av egg det tar i det här utförandet. Som vanligt är förstås härdning och geometri av yttersta vikt för ett blads egenskaper, inte sällan lika viktigt som stålet i sig. 

Det som skall bli mest intressant att se hur det är att slipa. Stålet har rykte om sig att var tufft att skärpa när det väl blivit slött, det är oftast jäkligt hårt. I det här fallet har EnZo valt att hålla det till 60-61HRC vilket borde göra att det håller skärpan länge.   

En av de vassaste fabrikseggar jag stött på. Något som alltid förhöjer det första intrycket

Originaleggen på Birk 75 var ruskigt bra. Utan tvekan en av de vassaste knivarna jag upplevt direkt från fabrik tillsammans med min gamla Spyderco Military. Den rakar hår med lätthet och strimlar papper med ett svagt väsande. Att skära tunt papper är ingen utmaning för en bra kniv förstås men ljudet när det görs brukar vara avslöjande. Däremot får erkännas att vid närmare granskande var eggen en smula rå. Ett par drag på en strigel för att polera den kändes nödvändigt.

De enklare uppgifterna som att raka hår, strimla papper och annat för att testa originaleggen klarade kniven med högsta betyg.

Men området där den verkligen briljerar är inte helt oväntat täljande och karvande i trä av olika slag. Det är lätt att kontrollera vinkeln mot träet med den här typen av egg och det gör att det går att styra hur mycket den skall bita. Stålet känns riktigt bra i sammanhanget och har inte rostat ännu men då har jag också oljat in det för att undvika korrosion. 

Nacken är inte rundad på något vis. Det gör att bladet ser mer distinkt ut rent visuellt och det gör även att den fungerar utmärkt ihop med tändstål vilket är populärt att inflika i recensioner nuförtiden. Tilläggas bör att jag själv förvisso använder tändstål men ihop med den medföljande skrapan istället.

Den kantiga ryggen gör att det känns lite i tummen alternativt tumvecket beroende på fattning efter ett tag när man arbetat med kniven.

Handtag

Som så ofta med moderna fällknivar finns även Birk i flera varianter. I det här fallet kan man få handtag med skollor i svart eller grön Micarta, polerad G-10, trä och som i det här fallet kolfiber. Det finns även varianter med bolster. En detalj som utmärker den här kniven är att det är möjligt att byta skollorna. Brisa är trots allt leverantörer av knivmaterial vilket avspeglar sig i de många valmöjligheterna. 

Det här exemplaret har skollor av kolfiber med mycket lyster i

Strukturen på kolfibern är inte helt slät utan upplevs något sträv vilket ger ett gott grepp. Det påminner mycket om känslan hos Spyderco Sage 1. Såpass att om man börjar kika på detaljer som hur kniven är hopsatt, poleringen av ramen, distansernas utformning och andra detaljer så är det inte utan att man undrar om de inte är tillverkade i samma fabrik.

Konstruktionen är enkel och beprövad byggd på en stabil stålram med 1,2 millimeters grovlek på vilken skollor är skruvade. Ramen är öppen med hela fyra stycken distanser förutom pivotskruven som sammanhållande punkter. Pivotskruven är lite speciell då den är dold under skollorna och även om den är justerbar måste delar av kniven demonteras för att komma åt den. Det ger ett renare utseende men gör underhållet lite mer komplicerat. I gengäld måste medges att en väl avstämd kniv inte skall behöva "underhållas" särskilt mycket. 

Det här är generation två av den här kniven och till skillnad från den ursprungliga Birk så sticker inte ramen längre ut utanför handtagssidorna och tumknopparna är lättare att nå efter att skollorna försetts med fördjupningar för ändamålet.

Ett rättframt handtag med lågmält designspråk

Formen på handtaget ger ett stadigt grepp men jag upplever det som något för fyrkantigt för att ta i med under en längre tid. Jag var även orolig för den öppna ryggen, en lösning som ibland ger upphov till ökat tryck mot handen vid arbete. Just den detaljen känns emellertid inte besvärande på den här kniven. 

Jag hade däremot gärna sett att ryggen varit något mer rundad. Av vad jag förstått gäller det versionen med grepp i micarta och det var ett av skälen till att jag från början var mest intresserad av den kniven. Men så råkade den här dyka upp till ett bra pris och det går som sagt att byta skollorna om andan faller på. 

Kniven är försedd med ett rejält hål för fäste av fånglinor av olika dimensioner. Jag misstänker att den populära "550"-fallskärmslinan passar utan att jag har prövat. 

Öppning och lås

Birk är relativt trög att fälla ut när den är ny. Troligen beroende på en tämligen hårt åtdragen pivotskruv. Att justera den kräver som sagt att man demonterar skollorna först men jag får nog göra det trots allt. Som den är nu är den något seg i känslan när man smyger fram bladet. Om man däremot applicerar lite tryck med tummen flyger bladet ut utan problem. 

Numera mycket lätt åtkomliga tumknoppar som gör att kniven är lätt att fälla ut

Väl ute gör dock de tighta toleranserna och ett liner-lås i stål att kniven upplevs extremt stadig. Det finns inget glapp eller spel som förväntat på en kniv i den här prisklassen. Många föredrar "frame-locks" eller "Reeve integral lock" som det egentligen heter men jag gillar nästan linerlocks bättre. Mycket beroende på att de kan gömmas bättre och därmed inte syns lika väl. Du får inte en "presentationssida" och en baksida på kniven. Funktionsmässigt upplever jag ingen större skillnad om de är välkonstruerade vilket är fallet här. 

Kniven låser med en stabil linerlock i stål

Bladet är emellertid tungt att släppa. Liten yta och stark låsarm ligger bakom det och kniven bjuder på en brottningsmatch innan den ger sig. Generation två har försetts med fördjupningar i handtaget för att underlätta åtkomst av tumknopparna vilket även ger bättre åtkomst av låsarmen. Men det är ingen stor yta det handlar om så det känns i tumspetsen. Det är inget lås man hanterar med blöta eller kalla fingrar kan sägas och det är förstås en nackdel för en kniv med den här inriktningen. 

Det får vägas mot fördelen med den lösningen som är att det inte finns någon risk att låset släpps av misstag när man vrider handen till exempel. Samma tanke återfinns exempelvis på Spydercos Gayle Bradley.

Efter att ha burit kniven ett tag har jag konstaterat att det inte är pivotspänningen som orsakar att bladet känns något segt och till med "hackigt" när det skall smygas fram långsamt. Det är den oerhört starka låsarmen som ligger an mot tangen som känns. Släpper man den löper bladet mjukt som en oljad iller.

Att bära

Ytterligare en detalj som ändrats i och med den här årgången är att den nya placeringen på clipet låter kniven sitta betydligt djupare i fickan än tidigare. En detalj jag verkligen uppskattar. Särskilt med en kniv som inte mäter mer än decimetern hopfälld. Balansen i fickan blir på så vis bättre. Det är även konstruerat så att det passar grovt tyg vilket gör att jeans och liknande material inte är ett problem. Det finns dessvärre en nackdel med den utformningen på clipet vilket jag återkommer till. 

Ett clip som gör att kniven försvinner djupt ned i fickan, både säkert och diskret

Jag har sett olika uppgifter gällande vikten på kniven. Brisa anger själv vikten till 95 gram, uppgifter på 105 och 110 gram förekommer också. Orsaken är att vikten naturligtvis påverkas av vilket handtagsmaterial som använts samt vilken bladkonfiguration som valts. Enligt min våg väger den här kniven 108 gram.

Små toleranser som synes och en för sin storlek tämligen tjock kniv

Väl i fickan upplevs dessvärre kniven en aning större än vad den är. Det är framförallt det relativt fyrkantiga och grova handtaget och bredden på clipet som ställer till det. Den totala bredden på kniv inklusive clip uppgår till 20 millimeter.

Att hala fram kniven och stoppa undan den efter uträttat värv fungerar dock utmärkt. De relativt släta sidorna och en väl avvägd spänst i clipet borgar för det.

Kniven är som sagt aningen bred över ryggen vilket å andra sidan gör den bekvämare att arbeta med.

Sammanfattningsvis

Det här är en tämligen speciell kniv då den och storebrormodellen "Borka" delvis fyller en nisch som inte är utsatt för så hård konkurrens än - fällknivar med "scandigrind".  De gör dem lämpliga för "wood- and bushcraft" vilket numera verkar vara den korrekta termen på diverse forum för allmänt utomhusbruk. Det är således en tämligen ovanlig fågel i skogen. De knivar jag kan komma på som konkurrerar i segmentet är någon modell från norska Helle och den tämligen nysläppta FinnWolf från Cold Steel. Men då skall tilläggas att den här kniven sett till material och byggkvalité lirar i en annan division. 

Det första som slår en när man hanterar den här kniven är nämligen att fit och finish är i absolut toppklass. Som tidigare sagts påminner konstruktionen och byggkvalitén mycket om Spydercos Sage-serie från Taichung Taiwan och det är inget dåligt betyg.

Trots att den inte är billig känns den därmed ändå prisvärd. 

Birk 75 - en kniv jag verkligen gillar!

Hur är den då som fickkniv? På den punkten känner jag mig en smula splittrad. Den är både elegant, välbyggd och kompetent. Men - och det finns ett men den får utpräglade egenskaper tack vare slipningen och i fickan känns kniven lite för fyrkantig för min smak. 

Istället ser jag den som en utmärkt fällbar skogskniv i lyxförpackning. En mer illuster version av tidigare recenserade Cold Steels FinnWolf helt enkelt även om Birks pappa "Bork 95" ligger närmare den kniven i storlek.

Jag skulle säga: köp den om du söker en elegant fällkniv som är extremt stabilt byggd med högsta tillverkningskvalité i bra material och som lämpar sig extra väl till träbearbetning av olika slag.

Köp den inte om du söker en mer allroundbetonad fällkniv där det ingår exempelvis matberedning hemma eller ute. Välj i så fall den flatslipade versionen istället. 

Här en recension från en av mina favoritrecensenter på nätet, Stefan Schmalhaus.

Specifikation:

Längd utfälld: 176 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 108 g (vägd av mig)
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: D2, 60-61HRC, satin
Handtag: kolfiberskollor på stålram med 1,2mm grovlek
Lås: Linerlock

Producerad av: EnZo, Finland - tillverkad i Taiwan



/ J - Finlandsnöjd

* Den som vill ha en bra kort sammanfattning av knivstål kan med fördel ta del av den här presentationen.
  Och vill man fördjupa sig betydligt mer i det specifika stålet läser man den här artikeln.

Knife Review Enzo Birk 75

Birk 75 is a knife which has been on my radar for quite some time. Ever since it was released actually and that is now some five years ago. What attracted me from the beginning was the clean simple looks and the possibility to get it with a Scandigrind. My interest for folders with that type of grind did not decrease after the purchase of FinnWolf from Cold Steel earlier this year who share that property with Birk. I think my childhoods Moras has given me a special relationship to that kind of edge.

EnZo Birk 75

To continue walk down that "Finnish trail" it therefore only felt natural to add another knife to the collection that is actually designed in our neighbouring country. The design language is by the way a direct translation from a traditional "Puuko", a word that simply means "Knife" in Finnish, to the folder format. The brand is EnZo which is the finnish company Brisas own housebrand. Otherwise they sell everything that has to do with knifemaking and crafts.

Classical Puuko lines in a folder

I consciously wrote "designed" in Finland for the simple reason that the knife isn't made there. Like many other quality knives these days, such as Cold Steel and many Spydercomodels it's made in Taiwan. 

Blade

The blade  always a mirrors the soul of a knife but even more so here since it more or less defines Birk. The shape reveals where it belongs geografically and historically, and what type of knife it's all about.

Sometimes a blade speaks more than a thousand words - this time in a low key

The "well-spoken" blade is what sometimes is referred to as a "normal" or straight back blade. In this case it is 2 7/8" long with a stock thickness of 3 mm. The blade is perceived as slightly larger much because it's relatively sturdy neck. Compared with for instance knives from SRM which often have this bladelength with a bladthickness of 2 mm as standard and the same goes for the more famous Opinels. More extreme is EKA Swede 88 with it's 1,7 mm thin blade.

The blade is three millimeter thick but is perceived as thicker

The type of blade also means that it relative to say a high hollowgrind clippoint with a top swedge both feels and is much more robust. It simply has more material throughout the blade. 

But the bladeshape combined with the grind was the main reason for my interest in this particular knife. Birk 75 can also be had with a full flat ground for those who prefer that bladestyle. Both grinds have their pros and cons.

The blade have a really nice satinfinish and an appropriate amount of text. That is almost nothing. The EnZo logo and a minute text telling us which steel is used - D2. I prefer blade as sterile as possible. I'm not fond of billboards. 

D2 - a very hard toolsteel

That bring us to the subject of steelchoice. D2 is a toolsteel that isn't stainless even if it sometimes refers to as "semi-stainless". If you want your knife more corrosionresistant you can have your choice of Birk 75 in CPM S30V instead. Despite all my knives D2 is a relatively new acquaintance to me and it is going to be interesting to see how this version performs over time, how well it takes and holds an edge and of course how hard it is to sharpen. As usual heat treatment and geometry are paramount and more often than not as important factors as the steel itself for a knifes performance.

I haven't resharpened the knife yet, only stropped it from time to time but that can be probably be a bit challenging since it's about 60-61HRC and true Scandis have broad bevels. But with this hardness it's going to last quite some time.

One of the sharpest factory edges I have encountered. A detail that always enhances first impressions

The factory edge on Birk 75 was extremely good. One of the sharpest out of box I've encountered actually. It shaved armhair with ease and shredded thin paper with an appetite for more. To cut paper is of course no challenge for a good knife but the sound when it does is most revealing. But I must admit that the egde arrived a bit coarse so a couple of strokes on a strop were needed.

Initial "I-have-a-new-knife-and-must-test-the-edge-on-everything" tasks passed with flying colors. But the area where it really shines is unsurprisingly carving and whittling of different kinds. It's easy to control the angle towards the wood with this kind of grind and how deep the cut will be. The steel feels adequate in this context and haven't developed any patina yet but then I also oiled it to prevent stains.

The back of the blade forms a ninety degree angel which gives a more distinct visual appearence but also makes it suitable to combine with firesteels which is popular to point out in reviews nowadays. I myself often use firesteels but with the supplied scraper instead. 

The squarish back makes for a little sore thumb after a while when working with the knife.

Handle

As is so often the case with modern foldning knives Birk can be had in several different variations. You can have your choice of handle materials: black or green micarta, polished G10, wood and in this case carbon fiber. There are also bolstered versions. One thing that distinguishes this knife from others is that is possible to change the scales without having them custom made. Brisa is after all supplier of knifemaking materials and it shows.

This is the carbon fiber version

The surface of the carbon fiber looks "woven" and isn't completely smooth but somewhat rough which gives increased traction. The feeling is very similar to that of a Spyderderco Sage 1. So much so that if you compare the two knives side by side you can arrive at the conclusion that they are made in the same facility. It's the way they are put together, the polishing of the frames, how the standoffs are shaped and other details that gives that impression.

The design of the handle is simple and well proven with carbon fiber scales over sturdy 1,2 mm thick stainless steel liners. They are attached with four torxhead screws. The construction is open with as many as four standoffs apart from the pivot. The pivot is adjustable but since it hidden under the scale part of the knife must be dissasembled before it can be accessed. It makes for a cleaner look even if the maintenance becomes a little more fiddly. But on the other hand a well tuned knife doesn't need that much maintanence.

This is generation two of this model and unlike the first the frame is no longer standing proud of the scales and the thumbstuds are now more easy to reach since the scales now have cutouts for that purpose.

A soft spoken designlanguage gives a functional handle

The shape of the handle gives a good grip but I think it's a little bit too squarish to use under extended periods of time. I was also a bit concerned over the open construction. Sometimes that causes hotspots but not on this knife.

I would have liked to see a bit more rounded back though. If I'm not misinformed that goes for the Micarta version and that was one of the reasons to why that knife was on the top of the list. But as often, this one showed up at a good price and I could not contain myself.

The knife is provided with a decent sized hole for lanyards. I suspect that the ever so popular 550-cord will fit just fine even though I haven't tested it. 

Deployment and Lockup

Birk was relatively tough to deploy when new. Most likely due to a hard tightened pivot I thought. As is it's definetely not gritty but not entire smooth either. Later I found out that's because of the strong linerlock and the pressure from the detentball on the blade. If you release the lockbar it runs faster than a greased up ferret. If you apply the slightest pressure on the thumbstuds the blade deploys fast and with authority.

On this gen 2 the thumbstuds are easily accessable which makes for an easy opening

When the blade is open the tight tolerances and a well crafted liner-lock makes the knife extremely sturdy. There are no absolutely no play in any direction as expected on a knife in this price range. Many choose a RIL/framelock over linerlocks but sometimes I prefer Mr Walkers linerlock instead.

Much because they can be "hidden" and therefore are less visible. You do not have a "presentationside" and back of the knife. Functionwise I don't think they are that different if they are well made as in this case.

The lock is a really well executed linerlock in steel

The lock however, is relatively hard to release. The strong lockarm offers a wrestling game before giving up. Gen 2 has been provided with cut outs for easier access but it is still no big area for your thumb to push against. So this is no lock for the compulsively opener or a knife that you handles with wet and cold hands or with gloves on. I think that's a drawback for a knive of this type. But that can be balanced against the advantage with that configuration - there are no risk for accidental closing as a result of twisting motions when in use. The same thinking can be found on Spydercos "Gayle Bradley" for instance.

To Carry

Another detail that is changed on this version is how the new placement of the clip makes for a much deeper position in the pocket. Something I really appreciate. Especially with a knife that measure under four inches folded. The balance and feel when you carry the knife is better that way.

The clip itself is a fold over spring steel variant that works well with even thick fabrics and keep the knife secure in pocket without being impossible do draw. It is not changeable however so the knife carries tip up right side only. So it's not for our lefthanded friends and there is another disadvantage that I will come back to.

The clip makes the knife disappear deep down in pocket, both safe and discreet

The weight on the knife differs slightly depending on configuraration between 3.8 oz and this version that weighs in at around 3.35 oz or 95 g. So it's not an boatanchor and not too far away for the "Golden Ratio of pocketknifes"7- 4-3-3 (7 inch overall length with 4 inch handle, 3 inch blade and a weight around 3 oz)

Small tolerances and a comparatively thick blade. Centering is perfect

Unfortenately the knife feels a tad bit bigger than it really is in pocket. It's the squarish shape and the thicknes of the handle that bothers a bit. The handle thickness is 0.51" and the clip ads quite a bit to that.

That's the trade off for having a handle that is more comfortable to work with. An ever-present balance that makers of folders have to take into consideration: Feel in hand VS "carriability". All in all our pocketknives spend more times in pocket than in hand to be honest.

Birk 75 is easy to draw and as easy to put away again after use. In that regard the clip is excellent.

To Conclude

This is a rather special knife since it and its bigger brother "Borka 90" partly fills a niche that is not subjected to such intense competition - folding knives with "Scandigrinds", yet I might add. That makes them suitable for "wood- and bushcraft" which nowadays seems to be the correct term in various forums for general outdoor use. Thus being a rather rare bird. The knives I can think of that competes in the segment are some models from Norwegian Helle and the 2015 realase "FinnWolf" from Cold Steel.*

With that being said I will argue that this knife is a division of it's own compared to them fit & finsh wise and in terms of materials used.

And that is the first thing that strikes you when you handle this knife. It's extremely well built with a fit and finish that is top notch. As previously stated the construction and buildquality much reminds of Spydercos Taichung made knives and that is a good thing.

Despite not being cheap the knife therefore feels affordable.

An elegant and yet sturdy pocketcompanion

Is it the ultimate pocketknife? In this respect I feel a bit ambivalent. It is a bit unique as a pocketknife since the grind makes it kind of specialized and the handle is a little bit bulky and squarish for me to be optimal.

But it is excellent as an outdoors knife dressed in a tuxedo. A more illustruos version in better materials of for instance "FinnWolf" even if Birks bigger brother "Borka" is closer in size.

This is a knife for the one who seeks a folder that is very sturdy and built to the highest standards for is extra well suited for woodworking of different sorts.

It's not a knife for you if you're looking for a more allround folder whose duties includes food preparation at home or outdoors.

Specification:

Overall Length: 7"
Handle Length: 4"
Weight: 3.6 oz
Blade Lenght: 3"
Blade Thickness: 0.1"
Blade Steel: D2, 60-61HRC, satin
Handle Material: Carbon Fiber, stainless steel frame/liner
Lock: Linerlock

Produced by: EnZo, Finland - made in Taiwan


/ John

* Even Spyderco jumps on the bandwagon and releases the "Spyderwolf" in 2016.

Dagens bild nr 3

Det tredje inlägget i den här serien togs i den yttepyttelilla trädgården som hänger ihop med bostaden strax innan den sista köldknäppen kom. Den som nu ersatts med regn igen. Allt tillbaks till det normala. Bonuspoäng delas ut till den som kan artbestämma busken utifrån bilden!

"WinterBirk"

Kniven är den alltigenom förträffliga Birk 75 från Enzo. Vilket för övrigt är finska Brisas eget husmärke om jag förstått det rätt. Hur som haver, excellenta knivar. Den här i utförande med skollor i kolfiber, skandinavisk slipning och D2 som bladstål. En recension på den här kniven är på ingång. 

/ J - kurar skymning