Dagens bild nr 154 "French Roast"

Dagen till ära så får man väl slå till med något franskt. I brist på tjeckiska knivar, vet faktiskt inte ens om de har några produktionsmärken måste jag erkänna får det bli ensidig representation. Men matchen igår var sympatisk och den Tour de France etapp som föregick den på TV var ännu häftigare. Men grattis till "Les bleus"! Många fransmän lär ha baksmälla idag misstänker jag!

"French Roast"

Kniven är en av många varianter på Laguioleknivar, en Village med skollor i blont horn och bolster i borstat rostfritt stål. Som ofta på franska knivar återfinns Sandvikstål i bladet. 

/ J - tillfällig frankofil

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 153 "Carey for a Cup?"

Ibland är det avigheten som lockar. Det som inte är riktigt perfekt eller ens särskilt bra. Det kan gälla livet i stort, människor och även föremål. Tur är väl det annars hade inte många fått sina chanser. 

Och prylar, jag menar är verkligen Jaguar E-Type cabriolet en "bra" bil? Troligen inte men den är en av de vackraste jag vet. Köregenskaperna lär inte vara något vidare i original. Den lastar inte som en Volvokombi heller. Snabbaste sportbilen har den heller aldrig varit. 

När det kommer till knivar gäller detsamma. Till exempel den här kniven. Den är banne mig inte "bra" förutom att den är synnerligen välbyggd. Den har ett antal fel och brister som jag tänkte påpeka i kommande recension. Men charm, det har den. Så den fick stanna trots sina tillkortakommanden. Inte tack vare sina meriter. 

"Carey for a Cup?"

Kniven är den Peter Carey-designade "Firefly" från Spyderco. En kniv som nu tagits ur produktion. Jag misstänker att den inte var någon större försäljningssuccé. Inte för att den är usel utan för att den är rätt speciell både till form- och färg. Lägg därtill att den var tämligen dyr. En olycklig men inte helt ovanlig kombination för övrigt.  Jag lyckades fynda när tillverkningen upphört och den reades ut på några ställen. 

Först var jag inte säker på om den skulle få stanna. Men så blev det. En avig kniv för en avig person!

/ J - gillar imperfektion

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

En dag ett tältliv i sänder

Understundom blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Det gäller stort och smått och hela livet. Ett fenomen ni säkert är mer än väl bekanta med. 

En kvällsvy från "vardagsrummet"

Av det skälet tältar jag ett tag. Inte som utflykt utan jag bor faktiskt i ett litet rävgryt i form av ett fjälltält. Så kan livet slumpa sig. Det är inte för evigt får jag hoppas men för stunden i alla fall. Som tur var är vädret strålande och jag har goda vänner som jag kan besöka för att få mig lite grillad mat och inte minst ett par fotbollsmatcher. Jag är ingen fanatiker direkt eller om sanningen skall fram gillar jag inte fotboll alls i vanliga fall. Men VM ser jag alltid och inte blir det sämre av att sommaren är het och det går bra för Sverige. Eller gjorde fram till tvärstoppet mot England. Så går det när man spelar engelsk fotboll mot läromästarna. 

Annat vardagsrum

När man tältar, campar eller är ute behövs förvisso en kniv eller två. Jag överdriver som vanligt. Eftersom jag är på mobil fot och hemmet är där jag är finns det fler knivar faktiskt. Skall jag vara ärlig så är jag nog lite "skadad". För att kunna få lite variation i dagsrotationen har jag med mig ett par rullar med knivar. Jag är inte ens säker på hur många. Det är en bunt. Det kan väl inte vara "normalt"? 

/ J - den ofrivillige camparen

Sommar, sol och lite kniv

Ute är det sommar och sol, dagen artar sig till att bli en god sådan så här i början av juli. För många är det redan semestertider eller väntar de runt hörnet och sätten att tillbringa ledigheten är många. För egen del blir det mest småutflykter och i det ingår kortare vandringar, några nätter i tält då och då, en del grillande och lite annat friluftsorienterat. Då behövs alltid en god kniv vid sidan även om vi knivnötter knappast behöver en ursäkt. När jag tänker närmare har jag väl en två, tre stycken på mig i skrivande stund faktiskt och inte tusan skall det täljas något nu. 

Rubriken är delvis vilseledande i det att några nya knivar knappast är aktuella för min del. Därtill är kassan allt för skral. Men en hel del gamla finns att skriva om och inte minst använda. När man inte gör det går det alltid att glädjas (en smula i all fall) när någon annan får tag i något fint. Sådana händelser återfinns i överflöd på Instagram, diverse FB-grupper och forum. Eller så får man läsa om alla nyheter man skulle vilja ha. 

En sådan för mig som kommer att införskaffas i sinom tid är Spydercos "Rhino". Kniven annonserades på antingen Blade eller än mer troligen Amsterdam Meet, jag minns inte vilket, för ett par år sedan men har blivit konstant försenad. Men nu finns den att tillgå! Ja, om man har pengar då förstås.

James A Keating står bakom den här distinkta bladformen

Anledningen till att jag vill ha den är att den åtminstone på bild såg ut som en mindre och mer praktisk version av stridsvagn jag redan har - Chinook. Det här är version två och kniven kännetecknas av en mycket distinkt bladform. Apropå nya knivar så har en ny version  av den  kniven kommit i år. Still going strong även om den nu är mer utsträckt i tid och rum. Längre och slankare till formen och framme vid version fyra. 

Den av Michael Reinholdt designade Rhino däremot är betydligt mindre från början med ett blad under två och en halv tum. Materialen är Spydercos kolfiberlaminat i handtaget, CTS-XHP-stål i bladet och sen har den försetts med ett "compressionlock". Därutöver är den en Taichung-produkt vilket borgar för toppkvalitet vad gäller tillverkningen. Det är dock linjespelet tillsammans med det nätta formatet som säljer den till mig. 

Allt sammantaget gör att det är en "måstekniv" för mig. Villhöverbegäret är stort! Jag skall bara vinna på det lotto jag inte spelar på först!

/ J - luspank