Tug of War

 

 - or the fight for four meters

Sometimes you can get hung up on details. Like how important or unimportant four meters can be. In this case, it might be more about how hard they can be. Moving this distance is usually not that strenuous in the world of sports. Possibly upwards if it involves jumping, but usually athletes don't worry too much about such short distances. They come and go and rarely leave any traces. That was a thought that struck me when I watched the European Marathon Championships on TV yesterday.

But the fact that the four meters can generate enormous amounts of lactic acid in a sport where, in that area, challenges 400 m running is interesting. In tug-of-war, 4 m is everything, or at least what determines the difference between winning and losing a pull. That's how far you have to move the opposing team.

Tug of war in Hovmantorp

For me, Saturday was quite exotic. It was the first time I had been in a secretariat for a tug-of-war competition. How I got there is a twisted story, but in that case, the four meters were simple; they consisted of a question and an answer. I like sports, especially relatively small and different disciplines. So when I was asked the question, I said yes.

Competition director Stefan Klinthäll and also the man who was the reason for my presence

That's why I suddenly found myself sitting in the front row with a view of the Hovmantorp's tug-of-war club's competition arena at Gökaskratts camping. The day was mostly sunny but gradually cleared up, and the temperature was pleasant. Especially for me, who was sitting still. A summer breeze also meant that the insects were conspicuous by their absence. There was a murmur around the field as the different teams prepared, and the smell of the resin on their hands settled over the area. As usual before the start, there was a tense anticipation in the air.

There wasn't much water in Lake Rottnen after a long time with very little precipitation.

In the background, you could see a lake with a very low water line that had extended the shore by probably fifty meters. It turned out that it would also have an influence on the traction. Well, not the lake then, but the very dry summer. After a surface layer that was quite hard to stomp the steel-shod boot heels into, there was mostly sand underneath. A material that does not provide the best grip.

I was ready: pen, scorecard, stopwatch, and of course coffee!

After the national anthem, it was time for the competitions. They consisted of two parts: an elite series round in the morning followed by an open class in the Sjöslaget competition. I must say that the walking prize in the form of a boat anchor on a wooden board was very well found. "Elite 3" was the last battle of the year, if I understand it correctly. However, I have no idea what it looks like at the national level, who is leading, and who wins what. My experience is very limited. It extends to the fact that I watched parts of the Swedish Championship on TV.

Between the two parts, there was also a pull between parts of the future of the sport in the form of two U23 teams.

The competitions offered both exciting and even pulls, some of which were fairly quick deals for the winners. Among the favorites, the home team Hovmantorp/Unnaryd and the visitors from the west, Löftadalen, soon emerged.

Växjö is doing everything they can to win this round

And speaking of teams, there is an interesting phenomenon in tug-of-war that I have not encountered in other contexts before, and that is that people help each other. There are tug-of-war poles, and people jump in to fill teams and thus get more participants. But it can be a bit confusing for an outsider when a team from Malmö only has one tug-of-war from there.

The podium in the 2026 Sea Battle

The day went without a hitch, and from my perspective, the competitions felt very well organised. The only disappointment was that things didn't go quite as well for my club mates from VAIS as one might have hoped.

The weather was good, so the weatherman had done his job; the company was very friendly, and the atmosphere was good. The fact that I also had access to coffee and learned something new made my day a real success. So thanks to everyone involved, no one mentioned, no one forgotten!

With that experience under my belt, it's not impossible that I'll return as an official in the future. Good luck to all the pullers in the future!

/ John - the substitute

Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 1

 - eller alla vägar leder till...

Kanske de inte leder till Rom nuförtiden men i alla fall till Italien. Det var där eller närmare bestämt i staden Carpi och Hotell Garbada i dess utkant som årets stora knivkastningsevenemang ägde rum. Flera hundra kastare från ett tjugotal länder drabbade samman för att göra upp om äran och medaljerna. Allt under U.K.A.T.s regler. Det finns andra organisationer men såvitt jag vet ingen lika stor och som täcker lika många länder.

Det känns plötsligt avlägset där jag nu sitter i min lilla trädgård för en stunds "vapenvård". Faktum är att del av ärren i form av rost sitter i sedan resan. Jag har inte använt mitt tävlingsset Pathfinders sedan dess. Men väl träningsuppsättningen får väl tilläggas. Jag blickar redan framåt mot nästa helg och SM som avgörs då. 

Äntligen var det dags!

Men först skall alla intrycken från Italien smältas och några av dem sättas på pränt. Ett bestående intryck var förstås värmen. Den var påtaglig men inte extrem när själva tävlingarna ägde rum men klättrade stadigt veckorna efter det till att nå kring fyrtio grader eller strax därunder när vi lämnade Pisa. Det är några grader för mycket för mig personligen kan konstateras. 

När anlände var det emellertid någon liten grad svalare än förra året i Tjeckien. Dock talar vi fortfarande om plus trettio grader i skuggan. Någon som inte är så farligt om du ligger under ett parasoll på stranden eller sippar på en kaffe i skuggan. Men en tävlingsdag kanske sträcker sig utöver ett tiotal timmar totalt. Från inkastning till prisutdelning. Av dem tillbringas många i väntan och kastning i direkt sol. Det tar på vätskebalansen och krafterna vilket klart påverkar koncentrationsförmågan. 

På grund av värmen och det något längre avståndet avstods egen bil som färdmedel den här gången. Istället flög min fru och jag från Köpenhamn till Bologna där vi plockade upp en hyrbil. Det var för övrigt vår första kontakt med nämnda värme. Bolaget som tvättade bilarna åt hyrbilsfirman hade nämligen temporärt, får  man hoppas, slarvat bort just den bilen vi skulle ha. Så det blev två och en halv timmes väntan innan en annan kunde kvitteras ut. 

Alla resor börjar någonstans. Den här med lokalbussen från kvarteret ned till Växjö station

Inte egen bil den här gången

Sedan gick det raskare. Från Bologna till Carpi är det inte många mil och trafiken var förhållandevis lugn. Väl framme var det dags att inkvartera sig i  ett enkelt  men väldigt stort hotellrum. Ett som tack och lov hade bra AC. 

Hotell Gabarda i Carpi är återigen skådeplatsen för en stor knivkastartävling

Vy från hotellrummet. Tävlingsbanorna befinners sig femtio meter till vänster bakom en häck. Tyvärr kunde man inte gå där då man kom direkt in i kastriktningen så det blev en halv kilometes omväg

Det var nu redan kväll och efter att ha sagt hej till vänner samt både gamla och nya bekantskaper var det dags för för mig att känna lite på måltavlorna. Jag hade redan läst mig till att materialet skulle vara vit poppel. Ett synnerligen bra träslag så länge det är färskt och vattnat. Det skulle sedemera ställa till en hel del problem skulle det visa sig. 

Uppvärmningsarenan befanns sig i en svalkande allé som dock käkade knivspetsar till fruktost om du missade

Uppvärmningstavlorna var av lite enklare slag

Men inte den här första provkastningen. Nu var tavlorna nya. Uppvärmningsarenan var lagd i en allé vilket både skänkte skugga samt en hel del sten på marken. Det senare upptäcktes efter en kort stund då ett missat kast gjorde att en av mina splitter nya No Spin-knivar hamnade på marken och därmed var den första spetsen körd. Inte mycket men ändå, jag som tänkt hålla dem i toppskick. Så bra höll den planen. 

Tavlorna var dock lika mjuka och fina som jag hoppats på och inkastningen kändes mycket bra. Jag testade mina tre knivset. Jag hade ett för No Spin som också skulle fungera till games som Hunter och Plankan samt två för rotationskastning. Dels ett för Walk Back och så ett annat set för långdistans och sju meter precision. Jag återkommer till varför. Sedan medfördes ytterligare en kniv med fodral för Quick Draw/Duel. 

Dags att låta mina Pathfinder leda vägen ännu en gång

Alla knivarna bet bra i tavlorna. Humöret var på topp och stämningen lika god som vanligt. Som jag brukar säga, det blir något visst  i luften när man samlar  många människor med samma intresse på en liten yta. Sedan spelar det ingen roll om det gäller motorsport, en musikfestival eller knivkastning. 

För att fira det hela anmälde jag mig till Coutanque-turneringen och köpte en T-shirt. Sedan kände jag mig redo. Mest för att äta men ändå. 

Förutsättningan inför de kommande tre dagarna såg mycket goda ut. Särskilt som jag faktiskt hade tränat en hel del inför begivenheten. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen hade jag till och med smygtränat på värme så gott det går i Sverige. Mycket mer kunde jag  inte göra vid den här tidpunkten. 

Men den här tillställningen skulle bli en berg- och dalbana för mig skulle det visa sig. Något jag ämnar förtälja om i del två. 

/ J - var förväntansfull

New Knife - Focuser Outdoor FC133

Time for a hidden gem, or at least a brand that was completely unknown to me until recently. The name is Focuser Outdoor, and the name suggests what they intend to focus on now and in the future.

FC 133is the name of this knife, and I am very curious about how it would look and feel. With new brands, there is always something extra, as it can lean in both one direction and the other depending on what their background is and which internal/external designers they have or hire.

Focuser Outdoor FC133

When it comes to design, you don't have to worry in the least about the FC 133. It largely follows the template for what a good knife of this type can or perhaps even should look like. Although a few small deviations have been made, I will return to them in a later review.

The FC 133 is available in slightly different versions. If you want it with a higher saber grind instead of here as a classic "Scandi", there is model FC 134.

 

The FC133 comes with a Kydex sheath and has a G10 handle.

What I mean by template is a full-tang knife, here made from 3.5 mm thick steel with a 3D-shaped handle. It has a small built-in finger guard, is tapered towards the front, and ends with a discreet duckbill. In between, it swells in the middle. The material here is G10, which is screwed into place with two screws.

The total length is 220 mm, of which the blade is 110 mm. It is a drop point that can be obtained with slightly different blade steels. For the carbon steel enthusiast, there is 52100, and for those who want a slightly more wallet-friendly stainless alternative, 14C28N can be chosen. Two very viable steels, by the way. But you can also get it in a real top steel, like in this case. This variant has been provided with CPM 3V. The price level rises with the choice of steel, I can clarify. The recommended price from the factory is from 70$ and up.

This version has such noble steel as CPM 3V

It can also be added that the blade has a 90-degree back for the fire steel that is not included. On the website, they state that this is because the airlines refuse to send the knives then. Strange, as I just received a knife from Spain with a fire steel in the package. Also, as everyone knows, they do not catch fire on their own.

The package is rounded off with one of the small extravagances I hinted at, and it is a case in Kydex instead of the more traditional leather. The case has a built-in holder for the fire steel.

After having carried the knife on some occasion and done some testing, it can be stated that the FC 133 from Focuser Outdoor promises a lot. Late summer and autumn are good times for outdoor activities in Sweden, so there will probably be an opportunity to test it properly. When it is done, I will return with a review!

/ J - glances towards the forest

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sjöslaget 2026

 - eller kampen om fyra meter

Ibland kan man klura på detaljer. Som hur viktiga eller oviktiga fyra meter kan vara. I det här fallet kanske det snarare handlar om hur jobbiga de kan vara. Att förflytta sig den här sträckan brukar vanligen inte vara  så ansträngande i sportens värld. Möjligen uppåt om det handlar om hopp men oftast bekymrar sig inte atleter så mycket om så korta sträckor. De kommer och går och lämnar sällan några spår. Det var en tanke som slog mig då jag såg EM i maraton på TV igår. 

Men att de fyra metrarna kan generera enorma mängder mjölksyra i en sport som på det området utmanar 400 m löpning är intressant. I dragkamp är nämligen 4 m allt eller åtminstone det som avgör skillnaden mellan vinst och förlust i ett drag. Det är nämligen så långt man skall förflytta  motståndarlaget. 

Dragkamp i Hovmantorp

För mig var lördagen tämligen exotisk. Det var första gången jag befann mig i ett sekretariat för en dragkampstävling. Hur jag kom dit är en krokig historia men i de fallet var de fyra metrarna enkla, de bestod av en fråga och ett svar. Jag gillar nämligen idrott och särskilt relativt små och annorlunda discipliner. Så när jag fick frågan svarade jag ja. 

Tävlingsledare Stefan Klinthäll och tillika mannen som var orsak till min närvaro

Därför satt jag plötsligt på första parkett med utsikt över Hovmantorps dragkampklubbs tävlingsarena på Gökaskratts camping. Dagen bjöd på mestadels soldis men klarnade efter hand och temperaturen var behaglig. Särskilt för mig som satt still. En sommarbris gjorde dessutom att insekterna lyste med sin frånvaro. Runt planen sorlades det när det olika lagen förberedde sig och lukten av den kåda man har på händerna lägrade  sig över nejden. Som vanligt innan starter låg det en spänd förväntan i luften. 

Det var inte mycket vatten i sjön Rottnen efter en lång tid med mycket lite nederbörd

I bakgrunden kunde man se en sjö med mycket låg vattenlinje som hade förlängt stranden med säkert femtio meter.  Det visade sig skulle ha inflytande även på dragningen. Ja, inte sjön då men väl den mycket torra sommaren. Efter ett ytlager som var rätt hårt att stampa ned de stålskodda kängklackarna i var det mest sand under. Ett material som inte ger det bästa fästet. 

Jag var redo, penna, protokoll, tidtagarur och så kaffe förstås!

Efter avklarad nationalsång var det dags för tävlingar. De bestod av två moment, en elitserie-omgång på förmiddagen följt av en öppen klass i tävlingen Sjöslaget. Jag måste säga att vandringspriset i form av ett båtankare på träplatta var mycket väl funnet. "Elit 3" var för övrigt årets sista batalj om jag förstått det rätt. Däremot har jag ingen aning om hur det ser ut på nationell nivå, vem som leder och vem som vinner vad. Min erfarenhet är mycket begränsad. Den sträcker sig till att jag såg delar av SM på TV.

Mellan de två momenten drogs det även mellan delar av sportens framtid i form av två U23-lag.

Tävlingarna bjöd på både spännande och jämna drag som några för vinnarna tämligen snabba affärer. Bland favoriterna utkristalliserade sig snart Hemmalaget Hovmantorp/Unnaryd och besökarna från väster, Löftadalen.

Växjö gör vad de kan för att dra hem den här omgången

Och appropå lag så finns det ett intressant fenomen i dragkamp som jag inte stött på i andra sammanhang tidgiare och det är att man hjälper varandra. Det finns dragarpoler och man hoppar in för att fylla lag och på så sätt få fler deltagande. Men det kan bli aningen förvirrande för en utomstående när ett lag från Malmö endast har en dragare därifrån. 

Pallen i Sjöslaget 2026

Dagen förflöt utan mankemang och utifrån min horisont kändes tävlingarna mycket välarrangerade. Det enda smolket i glädjebägaren var möjligen att det inte gick riktigt lika bra för  mina klubbkompisar från VAIS som man kunnat hoppas på. 

Vädret var bra så väderansvarig hade skött sig med den äran, sällskapet mycket sympatiskt och stämningen god. Att jag därtill hade tillgång till kaffe och lärde mig något nytt gjorde min dag riktigt lyckad. Så tack för det alla inblandande, ingen nämnd, ingen glömd!

Med den erfarenheten i bagaget är det inte omöjligt att jag återkommer som funktionär även i framtiden. Lycka till i framtiden alla dragare!

/ John - inhopparen

New Knife - Vosteed Raccoon

Then it was time to introduce one of those brands I referred to in my last post. A manufacturer that I have been eyeing for a long time and have been interested in, but for some reason do not have a knife from. Then it was just a question of which model would serve as an introduction.

But then something spoke to me. How many knives do you know that have doodles as a design element on their handle? The first one I came across is this one, and it comes from Vosteed.

One of their most successful models is this knife called Raccoon. For that reason, it can be added that it comes in extremely many variants, but this pattern is one of the latest additions.

This is a special edition called "Doodle Monster," where playfulness is the focus of the design.

The designer behind the model is Yue Wong, and here he has created what I think is a really classic model. There is nothing revolutionary about it, but it does offer something unusual, and above all, everything is very well made. This applies to both design and execution, as can be seen quickly.

Incidentally, this also applies to the packaging. It is not normally something I pay enormous attention to, but in this case it is consistently executed and thus follows the theme, which makes the whole thing a little more fun.

 

The pattern from the knife handle is reflected on the box

The Raccoon in Doodle Monster design, of course, offers the same dimensions as its cousins. This means a knife that measures 193 mm in total, with a G10 handle and an aluminum backspacer. It is also anodized in the same bright green color that is found on the thumb studs and which is also a part of the pattern on the handle.

The brand name is also cleverly hidden in the doodling. An unusually intelligent way to do it.

The length of the knife when folded is 111 mm, and the thickness is 12 mm, which gives a weight of around 113 g.

Vosteed Raccoon

The blade is a drop point with a length of about 83 mm and a thickness of 3 mm. The material is 14C28N, and it is basically completely flat ground. The finish is stone-washed, and the factory edge is really good; I can immediately tell.

My first impression is that it is a brilliant knife. It is comfortable to hold, and not least, it is exceptionally soft to handle. The blade runs on ball bearings, but the lock also contributes to the smooth feeling. It is a bit special as it is a "top liner lock," which is, however, released with the help of a button. A very effective and user-friendly lock.

After testing a few quick cuts in a few different materials and carrying it for a few hours, I can already say that I like this knife. But that's getting a little ahead of myself. A review will follow as soon as I've had time to carry and use it for real.

But in any case, it's a breath of fresh air among everything that is supposed to be black, "tactical," and look murderous. The Vosteed Raccon in doodle version looks the most playful, and I appreciate that.

Vosteed Knives

/ J - affirms his playful side

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Focuser Outdoor FC 133

Dags för en doldis, eller i alla för mig fram tills nyligen helt okänt märke. Namnet är Focuser Outdoor och namnet antyder vad det är de ämnar fokusera på nu och framledes. 

FC 133 heter den här kniven och jag mycket nyfiken på hur den skulle se ut och kännas. Med nya märken är det alltid något extra då det kan luta åt både det ena och det andra håller beroende på vad de har för bakgrund och vilka interna/externa formgivare de har eller anlitar.

Focuser Outdoor FC133

Vad gäller formgivning behöver man inte oroa sig det minsta när det kommer FC 133. Den följer till mångt och mycket mallen för hur en god kniv av den här sorten kan eller kanske till och med bör se ut. Fast några små utsvävningar har gjorts men de återkommer jag till i en senare recension. 

FC 133 finns i lite olika versioner. Önskas den med en högre sabelslipning istället för här som en klassisk "Scandi" så finns  modell FC 134. 

 

FC133 levereras med ett Kydexfodral och har handtag i G10

Vad jag menar med mall innebär en heltångekniv, här gjord från 3,5 mm tjockt stål med ett format handtag. Det har ett litet inbyggt fingerskydd, är avsmalnat mot framänden till och avslutas med en diskret anknäbb. Däremellan sväller det på mitten. Materialet är här G10 som skruvats på plats med två skruvar. 

Totallängden är 220 mm varav bladet utgör 110 mm. Det är en drop point som kan fås med lite olika bladstål. För kolstålsentusiasten finns 52100 och den för som vill ha ett något mer plånboksvänligt rostfritt alternativ så kan 14C28N väljas. Två mycket gångbara stål för övrigt. Men du kan även få det i ett riktigt toppstål som i det här fallet. Den här varianten har försetts med CPM 3V. Prisnivån stiger med val av stål kan jag förtydliga. Riktpriset från fabrik ligger från 70$ och uppåt.

Den här versionen har så förnämligt stål som CPM 3V

I övrigt kan tilläggas att bladet fått en 90 gradersrygg för det eldstål som inte följer med. På hemsidan anger de att det beror på att flygbolagen vägrar skicka knivarna då. Märkligt då jag precis fick en kniv från Spanien med just ett eldstål i paketet Dessutom som alla vet tar de inte eld av sig själva. 

Paketet avrundas med en av de små utsvävningrna jag antydde och det är ett fodral i Kydex istället för mer tradtionellt läder. Fodralet har inbyggd hållare för eldstål. 

Redan efter att ha burit kniven vid något tillfälle och gjort några testarbeten kan konstateras att den FC 13 från Focuser Outdoor lovar mycket. Sensommaren och hösten är bra tider för friluftsliv i Sverige så det lär finnas tillfälle att testa den ordentligt. När det är gjort återkommer jag med en recension!

/ J - sneglar mot skogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Vosteed Raccoon

Då var det dags att presentera ett av de där märkena jag refererade till i mitt förra inlägg. En tillverkare som jag sneglat på en längre tid och varit intresserad av men av någon anledning inte har någon kniv ifrån. Sedan var det bara frågan om vilken modell som skulle få tjäna som introduktion.

Men så var det något som talade till mig. Hur många knivar känner ni till som har klotter som designelement på sitt handtag?  Den första jag stött på är den här och den kommer från Vosteed.  

En av deras mest framgångsrika modeller är den här kniven kallad Raccoon. Av det skälet kan väl tilläggas att den finns i nästan hur många versioner som helst men det här mönstret är ett de senaste tillskotten. 

Det här är en specialutgåva kallad "Doodle Monster" där lekfullhet fått stå i fokus för designen

Designern bakom modellen är Yue Wong och här har han lyckats få till en i mitt tycke riktigt klassisk modell. Det är inget revolutionerande med den men någon ovanlighet bjuder den på och framförallt är allt som finns mycket väl gjort. Det gäller både design och utförande kan snabbt konstateras. 

Det gäller för övrigt även förpackningen. Det är normalt inget jag fäster enorm uppmärksamhet vid men i det här fallet är den konsekvent utförd och följer därmed temat vilket gör det hela lite roligare.

 

Mönstret från knivhandtaget återspeglas på kartongen

Raccoon i Doodle Monster-utförande bjuder förstås på samma mått som sina kusiner. Det innnebär en kniv som mäter 193 mm totalt med ett handtag i G10 och en backspacer i aluminium. Den är för övrigt anodiserad i samma pigga gröna färg som hittas på tumknopparna och som återfinns i mönstret på handtaget. 

I mönstret har man även på ett finurligt sätt gömt märket. Ett ovanligt intelligent sätt att göra det på.

Längden på kniven hopfälld är 111 mm och tjockleken är 12 mm vilket ger en vikt på kring 113 g.

Vosteed Raccoon

Bladet är en drop point med en längd av ca 83 mm och med en tjocklek av 3 mm. Materialet är 14C28N och det är i princip helt flatslipat. Finishen är stentumlad och fabrikseggen var riktigt bra kan jag direkt avslöja. 

Mina första intryck är att det är en lysande bra kniv. Den är bekväm att hålla i och inte minst är den exceptionellt mjuk att hantera. Bladet löper på kullager men även låset bidrar till den smidiga känslan. Det är en aning speciellt då det är en "top liner lock" som dock släpps med hjälp av en knapp. Ett väldigt effektivt och användarvänligt lås. 

Efter att ha testat några snabba snitt i lite olika material och burit den några timmar kan jag redan säga att jag tycker om den här kniven. Men det är att gå händelserna lite i förväg. En recension följer så snart  jag har hunnit bära och bruka den på riktigt. 

Men i vilket fall som helst är det en frisk fläkt bland allt som skall vara svart, "taktiskt" och se mordiskt ut. Vosteed Raccon i doodle-version ser mest lekfull ut och det uppskattar jag. 

Vosteed Knives

/ J - bejakar sin lekfulla sida

#knivesandbikes #knivigtvarre

Back in business - or now it's August

The sinner wakes up late, they say. But oversleeping is not the reason why it has been quiet here on the blog for a while. It is rather due to the World Cup in sports and a period of vacation. It tends to be like that in the middle of the summer.

Now, however, it has already become August, and some of the things that I would have already done according to previous plans have already passed the deadline. But that is the point of plans: they are bound to break. Then you get the privilege of making new ones.

After the World Cup, there was little time for vacation

So instead of talking about what's happening on the blog this month, I intend to give a statement of intent regarding content and what's happening in the future. A little more generally. It may last a little longer than a precise plan.

First, it can be announced that there will be presentations of some new knives. On the one hand, some throwing knives have been purchased, a couple of models from Italy, a country that was missing from my throwing knife map. On the other hand, some fixed-blade knives and several folding knives have been acquired. Of the new knives, two are also brand new to me. That's always fun! It keeps the interest alive.

Not only a new knife but new shoes too. Then everyday adventures await around the corner!

Then there was the competition report. A World Championship has been completed, and as always, there is a lot to tell about it. Furthermore, it seems that a new old partner is in the pipeline, but we will see where it ends.

But now I am actually going to go and practice. Now there are only a couple of weeks left until the Swedish Championships in sport throwing, and there I have something to defend as the best thrower overall and four-time Swedish champion in No Spin, among other things.

Hope we will see each other again in the future! By the way, that is something I also want to address in a coming post. The fact that you who read this blog are just getting more and more. That's a fact that's pretty damn fun!

/ J - the summer version

Back in Business - eller nu är det augusti

Sent skall syndaren vakna heter det. Men försovning är i och för sig inte orsaken till att det varit tyst här på bloggen ett tag. Det är snarare avhängigt ett VM i sportkastning samt en tids semester. Det tenderar att bli så mitt i sommaren. 

Nu har det dock hunnit bli augusti och en del av det som jag redan skulle ha hunnit med enligt tidigare planer har redan passerat deadline. Men det är liksom poängen med planer, de skall spricka. Då får man förmånen att göra nya. 

Efter VM blev det lite tid för semester

Så istället för att tala om vad som händer på bloggen den här månaden ämnar jag ge en avsiktsförklaring gällande innehåll och det som är aktuellt framöver. Lite mer generellt sådär. Det kanske håller lite längre än en exakt  plan.

Först kan meddelas att det blir presentationer av en del nya knivar. Dels har det köpts en del kastknivar varav ett par från Italien, ett land som saknades på min kastknivskarta. Dels har det införskaffats såväl någon fastbladare som flera fällknivar. Av de nya knivarna är det dessutom två för mig helt nya märken som är aktuella. Sådant är alltid roligt! Det håller intresset vid liv. 

Inte bara ny kniv utan nya skor också. Sedan väntar vardagsäventyren runt hörnet!

Sedan var det där med tävlingsreportage. Ett VM har avklarats och som alltid finns mycket att berätta om det. Vidare verkar det som en nygammal samarbetspartner är aktuell men vi får se vart det landar. 

Men nu skall jag faktiskt iväg och träna. Nu är det bara ett par veckor kvar till SM i sportkastning och där har jag en del att försvara som bästa kastare totalt och fyrfaldig svensk mästare i No Spin bland annat. 

Hoppas att vi syns även framöver! Förresten, det är något jag också vill ta upp i ett kommande inlägg. Det faktum att ni som läser den här bloggen bara blir fler och fler. Det är förbaskat roligt!

/ J - sommarversionen

The Day before the Day after

It has been and is a bit quiet here on the blog at the moment. It's not because I've lost interest in knives or anything, but quite the opposite. It's actually quite hectic on that front. Several new knives have arrived lately. Therefore, both news and knives that are new to me will be presented in the not-too-distant future. These are both brands I've presented before, but also a couple of completely new acquaintances here on the blog.

But what's been taking up a lot of time at the moment has been preparations. Preparations for the upcoming UKAT World Cup, which is taking place at the end of this week.

Soon it will be the World Cup in Carpi, Italy

This has meant that my time has been mostly spent on knife throwing and not much else. That's why part II of my last adventures at the Soulthrower Open in Arboga has actually been delayed a bit. But both it and reports from Carpi in Italy will, of course, come later. You can be sure of that.

The selected knives for UKAT 2026

But now I'm going to go pack, there's some scrap metal that needs to go into suitcases, among other things. The selected knives are, of course, my Throwingzone Pathfinder for No Spin, Zitoon Knives Le primitif rotation for Walk Back, etc., Bullseye Blades Nobu for long distance, and Zitoon Commemorative Dagger for Duel.

The axes are my customized Ceratops from Throwingzone

But now I have to tear myself away from the computer and continue packing. It's not just knives that you need when you're going on a trip.

/ J - aiming for the south

Dagen innan dagen efter

Det har varit och är lite tyst här på bloggen för närvarande. Det är inte för att jag tappat intresset för knivar eller så utan snarare tvärtom. Det är faktiskt rätt hektiskt på den fronten. Ett flertal nya knivar har anlänt på sistone. Därför kommer både nyheter och för mig nya knivar att presenteras inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är både märken jag presenterat förut men även ett par helt nya bekantskaper här på bloggen. 

Men det som för stunden tar mycket tid har varit förberedelser. Förberedelser inför stundande UKAT VM i knivkastning som äger rum i slutet av den här veckan. 

Snart är det VM i italienska Carpi

Det har inneburit att min tid mest ägnats åt knivkastning och inte så mycket mer. Därför har faktiskt del II av mina sista äventyr på Soulhrower Open i Arboga fått dröja lite. Men både den och rapporter från Carpi i Italien kommer förstås senare. Det kan ni vara säkra på. 

De utvalda knivarna för UKAT 2026

Men nu skall jag gå och packa, det är en del metallskrot som skall ned i resväskor bland annat. De utvalda knivarna är förstås mina Throwingzone Pathfinder för No Spin, Zitoon Knives Le primitif rotation till Walk Back mm, Bullseye Blades Nobu för längdkastning, samt Zitoon Commemorative Dagger för Duellkastning. 

Yxorna är mina customiserade Ceratops från Throwingzone

Fast nu måste jag slita mig från datorn och fortsätta med att packa. Det är visst inte bara knivar som skall till när man skall ut och resa. 

/ J - siktar mot södern

New Knife - Joker Bowie 7.87"

As the attentive reader you are, you have probably noticed that I have gone from a single knife from Spanish Joker to broadening that part of the collection considerably. Now it is time for another one. A knife that somewhat follows the same aesthetic as a folding knife called Becada. There is actually a thought behind that. Something that I intend to develop at a later time.

The common denominator is, of course, the handle material that is found in that folding knife, but is also found in this model called Bowie 7.87".

The name is purely descriptive as it, of course, tells you what type of knife it is, but also informs you about how long the blade is!

Joker Bowie 7.87"

This is far from Joker's largest Bowie. This variant is available in a longer version called 9.45", which translated means a 24 cm blade. In addition to that, the Bowie Hunter and Crown are found with 25 cm blades. But I chose the slightly smaller version for two reasons. One is balance in aesthetics. I think that this particular ratio between blade and handle looks extra appealing.

The same goes for the handle material, which is stag horn. I have always had a soft spot for white handles. And since I believe that elephants, walruses and other animals should be allowed to keep their teeth, this is an excellent substitute.

If you don't like this material, there are alternatives. Other horns from cattle or buffalo, but also wood. In this case, walnut is used in this model. It must be admitted that it is also stylish.

The harmonious, beautiful lines are emphasised by the materials, deer antler in the handle and leather in the sheath.

Although this is not the largest of the Bowie knives, it is still impressive. As it should be, it has a clip point blade, and it is 200 mm long. The thickness of the material is almost five millimetres, 4.8 to be exact. The material, Böhler N695, is the same as that found in my previous Bush Camp Knife. This is perhaps not so surprising since it is actually the same type of knife, but with a different appeal in terms of form.

The blade has a nice but somewhat difficult to photograph shiny satin finish. The massive finger guard is polished to a shine, as is the part of the steel that makes up the tang. This is a full tang knife, by the way. This does two things. First, the balance is excellent. The balance point is found in the middle of the guard. Despite its size, the knife therefore feels smaller and lighter. The knife has a length of 323 mm and a weight of 415 g.

The other thing that is achieved with a full tang is durability. In combination with a steel that is at least theoretically a more impact-resistant version of N690, it sounds excellent. A knife this big attracts you to do slightly heavier tasks. That was also how they were used historically.

The package is rounded off with a lanyard made of leather that ends with a deer antler button. The latter can be placed inside the belt if you want to be extra sure of keeping your knife. Otherwise, the sheath does an excellent job at that. It keeps the knife in place without rattling or any other sound.

The material is solid leather of good quality, and extra work has been put into it by providing it with decorative elements and seams.

Incidentally, this applies to the entire knife. It feels both solid and well-made. In addition to the case, it is noticeable on the very sharp and even factory edge and not least on the handle, which is very well polished. Some comment I saw online remarked that the tang stood proud over the rest of the handle. That is not the case here. Everything is even and soft.

The combined expression makes me fall for this knife immediately. Of course, it can be argued that everything it can do can also be done with a different type of "camp knife" and perhaps better since they don't have large finger guards that could possibly get in the way. But in that case, it's actually about aesthetics. This IS simply better looking, any questions about that?

As usual, I will write a review when there is evidence for one.

Joker

/ J - goes full Bowie

#knivesandbikes #knivigtvarre