New Knife - Joker Bush Camp Knife

With the good first impressions from the Ranger I previously presented in the back of my mind, I felt that it was necessary to test at least one more knife from Joker's modern segment. And to continue on the path chosen, I aimed at another outdoor knife. One that could act as a complement or sometimes a replacement for the Ranger, I thought.

The choice fell on the Bush Camp Knife. Now it must be said that this is a knife that is, how should I put it, tangible! It is big and sturdy. A knife that does not apologise for itself. A knife that is intended to be used as a "camp knife", as it is called in English. Or instead of a small axe, one might think up here in the north. However, the idea is not new; even at these latitudes, the Sami have their stuorraniibi (a direct translation from Saami to English is "large knife"), for example.

The knife comes with a sturdy leather sheath and some extra paracord.

But this particular piece comes from Spain; it is both designed and manufactured in Albacete. It may be important to point out that today, when origin marking rules can vary.*

Bush Camp Knife measures 340 mm in total length, of which the drop point blade accounts for 200 mm. The knife is of full tang construction, and the thickness of the material is 6 mm. In other words, you are not likely to break it in the first place. Especially not as the blade is 45 mm high. The blade has a high flat grind or a high sabre grind if you prefer. The steel is Böhler N695. A slightly tougher relative of the N690 often used in folding knives.

Joker Bush Camp Knife 

The weight is 485 g, which gives it enough mass to be a good cleaver. At the same time, the knife is well balanced with the balance point just in front of the handle, so the knife feels nimble and lively despite its size.

To round off the package, Bush Camp comes with a sturdy leather sheath. The Spaniards know how to make one, it can be noted at this point. The sheath is made of strong, quality leather and is sewn with double seams. The knife is made to be worn both high on the belt or a little lower in an extra loop. Since the belt loop is attached with press studs, it is easy to switch between them or if you want to remove the knife from the belt without taking it off.

Just like the previous Joker knife, this one feels extremely solid. I'm thinking of build quality. The finish on the blade is well done, the factory edge is good, the transitions between the materials in the handle are excellent, and, not least, the sheath exudes quality. An extra bonus that can't be seen in the picture is that the knife is so well-balanced.

For these reasons and many more, I'm looking forward to testing this Spanish knife as well. A report will follow!

Joker

/ J - goes for a double

* The Bark River Knives scandal echoes in the back of my mind as I write this.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review QSP Jumping Jack

  

-  the result of a successful collaboration

The modern grandfather knife, or something like that, is what I called this knife when it was presented here on the blog the other day. I'm, of course, referring to this slip joint from the now very established brand QSP.

The model has been named Jumping Jack, and here I intend to give a description of it so you can decide whether it is something for you or not.

QSP Jumping Jack

Jumping Jack is a lot of things at the same time, and you have to start by deciding whether you like slip joints or not, as the knife lacks a lock in the true sense. In addition, it is a so-called "modern traditional" which means that it is not exactly the same as, say, an old Case from the fifties. The appearance is certainly found here, but the materials and manufacturing technology are modern. Specifically, this means that the construction is screwed instead of riveted, as an example.

If some of you think you recognise the design language from elsewhere, I can attest that you are right. This is a collaboration between QSP and Spencer Marquardt, who is usually involved with Finch Knives.

Jumping Jack, a really nice slip joint

Short version: QSP Jumping Jack, a "modern traditional" and an essence of what such a knife can be. The design language is classic, but the performance is modern

Blade

The blade shape is a bit special. A combination of older times and Finch Knives, because the blade is wider towards the front than towards the base. Otherwise, this is a hybrid but where everything breathes a classic Spey blade. Something that was traditionally used to castrate animals. Hence, the steep tip, you simply don't want to poke holes in the wrong place. But the history is older, and the blade shape is good for precise cuts, and therefore it was also used in fly fishing contexts. Hence the name, it is named after the river Spey in Scotland.

Jumping Jack has a 70mm long Spey blade made of 14C28N

So far, it's classic, but some details are more modern. It's about things like the finish, a nice shiny satin, but mainly about the material. Here, stainless steel is used in the form of Sandvik 14C28N. A Swedish steel that was developed together with Kershaw Knives to be a better version of 12C28N.

As a steel, it is very all-round and one of my favourites when it comes to so-called mid-range steels. It has balanced properties and can handle most things. However, it is not extreme, so it does not hold its sharpness as well as a "super steel". It is also not as shock-resistant as the best in its class. But none of those properties is necessary in a small pocket knife. So here it is, an excellent choice.

The total length of the blade is 70 mm, and the thickness is 3 mm. The height of the blade varies between 19 mm and 16 mm.

The blade is, as it should be, completely flat-ground. It starts with a stock thickness of three millimetres that tapers down to a thickness of 0.4-0.5 mm behind the edge. The greater thickness is measured towards the tip.

The marking is discreet, and the Finch logo is found on the back of the blade

Speaking of tips, this one is unusually strong. Partly because the blade is very tall precisely in front, over the "hump". It is also first here that the blade starts to taper. This means that the tip works great for many small tasks, including puncturing thinner plastic and tape, etc.

But then this was a slip joint, so you shouldn't do stupid things like try to stab the blade into something; the risk of hurting yourself is then considerable. If you use the tip with a little discernment, it works great, though. Maybe it is a little too wide for my taste, as I like them to, among other things, pick metal chips out of fingers and hands. Yes, that is a common task for my pocket knives; I am a knife thrower after all. 

The blade, however, is otherwise extremely practical. That is the advantage of old blade types; they are tried and tested. This blade does not seem to have much of a curve, but the one that is there allows you to perform draw cuts against cutting boards, for example.

The straight edge works great for cutting anything that fits. By that I mean that it is a fairly small knife. The total edge length is around 63 mm. But if you stick to that, most things will be cut effectively. Especially since the knife is unusually sturdy for a slip joint.

Handle

Jumping Jack has a classically designed handle. Without a doubt, a nod to older times. It has a small "waist" at the front, which then widens to become a little rounder at the back. A curvy thing this. Incidentally, this also applies to the slightly arched sides.

The sides are both glued and screwed in place with two small T6. The frame and bolsters themselves are held in place by the adjustable pivot screw and a screw in the rear bolster. The size of the pivot screw is a notch up with a T8a. The fact that it is adjustable is significant for a modern traditional. An older knife would, of course, have been riveted. 

The handle is curvy with a steel bolster, frame and back spring

The material of the sides in this case is black and white resin plastic. Stylish but perhaps not the most exclusive. At the same time, it feels like a flirtation with the Cellidor plastic of the fifties. But if you want more exclusive sides, Jumping Jack is available in wood, blued bone and not least abalone. You know that green pearlescent material that comes from a special species of mussel.

The finish is excellent, making the frame and back spring feel like one piece.

Despite being small, this knife is built around a steel frame of a full two millimetres. The bolsters and the back spring are in the same material; this is a solid construction. You can tell by the feel when you hold the knife.

That brings us to grips. The length of the handle is 90 mm, and all of it is available surface for the fingers. The thickness amounts to 12 mm, and the height is a maximum of 21 mm. But with the rounded ends, it still becomes a three-finger knife for me, a good one, but not all fingers can fit.

A good grip, but it is a small knife, and of course, it gives a smaller handle

Not quite, anyway. In a hammer grip, it is close, but only half the little finger is supported and only if half the index finger is found in front of the handle. The three-finger grip becomes even clearer if the knife is held in a sabre grip. But then the thumb and index finger fall naturally into place in the depressions that form the "waist" of the handle. The rounded back end without protruding clips and the like is also comfortable against the inside of the handle. Overall, however, this is a very good and flexible handle given its size.

Walk and Talk

Instead of discussing "opening methods and locks" as I usually do, this is instead about concepts like walk and talk and stay and play. They are significantly more tied to this type of knife.

Accordingly, this knife is, of course, opened with two hands. For this purpose, there are double-sided nail grooves, which incidentally make the knife completely ambidextrous, but as a nail-biter, I am extremely grateful that it does not have to be used.

The knife opens with two hands and has nail notches to help. Jumping Jack also has a solid halfway stop

On the contrary, it is relatively easy to access the blade as about 7 mm of it protrudes and can be gripped in a pinch. I would rate the resistance itself as a seven, maybe an eight on a ten-point scale. The spring provides good resistance both on the way in and out, and the blade falls into place with a satisfying sound that gives some comfort to those who lack their lock. On the way in, there is a classic ninety-degree blade stop. A safety feature that means the blade on the way in does not cut off a fingertip as easily.

The action is unusually smooth for a slip joint. They certainly haven't gone so far as to have ball bearings, but unlike pure friction against the frame that was common in the past, the Jumping Jack has bronze friction bearings, which explains that detail.

Once out, the blade is solid. There is not a hint of lateral movement. In fact, the knife feels unusually sturdy for being this small. Should any slight play occur, you can always tighten the pivot screw.

There is no up and down movement either. As long as the spring holds the blade in place, that is. It is a slip joint after all. But on the other hand, if you put a lot of pressure on a blade in the wrong direction on a knife of this size, you have still done something wrong.

To Carry

Jumping Jack is a true pocket knife. No question about it. When folded, it measures 89 mm, and all ends are well-rounded and therefore soft. The only thing that could be perceived as sharp is the protruding tang.

A sheath can be purchased for the knife, but here we use one with a magnetic clip from another manufacturer

When the soft shape is then complemented by a nice weight of 90 g, there is not much negative to say about how the knife behaves in a pocket. It simply lies at the bottom. Preferably across if the size of the pocket allows. That is both an advantage and a disadvantage. But to remedy some of the historical problems that arose in connection with this behaviour and which resulted in questions like "how on earth can a knife disappear in a pocket?", the clip was invented. You will not find anything like that here.

That was the disadvantage; the advantage of clipless knives is that they are always more comfortable to work with.*

As you can see, the knife fits perfectly in this sheath

If you don't want to carry the knife loose in a pocket or bag, it's a good idea to buy the leather sheath that QSP has so aptly developed for this purpose. It also protects the knife's hilt from chafing if you also store other things like keys in the same pocket. This is especially true if you choose more exclusive materials like abalone, but even this resin variant can be scratched.

Now I didn't invest in a sheath because I have a couple lying around from another brand that I know are also great for this knife. 

To Conclude

For those who like the "modern traditionals" category, the Jumping Jack is not only a good example but also a really good choice. The look is there; what you think of it is, of course, personal, but the knife doesn't really look like everyone else. I see that as a big plus in a knife world where originality is sometimes in short supply. But here Mr Marquardt has managed to distil a classic model, but with a modern twist that at least appealed to my eye.

QSP has the nice habit of including a card that tells you the dimensions of the actual model in the box.

Then QSP has added a dose of what their name actually stands for. Written out, the acronym stands for Quality, Service, Price. I can't comment on the service in this specific case, even though it is generally very good. However, I can say something about the other two parts.

There are some classic quality markers for slip joints that can also be used to assess a modern interpretation of one. The first one, which applies to all knives, is, of course, how the transition between the different materials is made. This is especially true when you have designs that include bolsters. Here we also have double bolsters.

The work is really well done on this knife. It really exudes quality.

Jumping Jack, as elegant as an espresso

Another marker is how much, if any, light shines through the handle if the knife is held up to a light source. It is very difficult to get the spine spring completely tight to the frame. This is especially true of older handmade knives. With modern levels of tolerances, it is easier. On the Jumping Jack, nothing shines through. This, of course, gives the highest rating. Add to that the spring and frame are completely smooth in relation to each other, both with the blade in the extended and retracted position. It is very well made. Especially like the spring in the middle position, the ninety-degree stop, also here at the same height as the frame. A finesse that is only found on very fine slip joints. 

Then you have the usual folding knife pitfalls to avoid. These include areas such as how the factory edge is made, whether the blade is centred when the knife is closed, whether there is play in the blade when the knife is open, and so on.

QSP has succeeded on all counts with the Jumping Jack, and it is not hard to see why other brands are starting to use QSP as an OEM manufacturer. This is a damn well-made knife.

The QSP Jumping Jack is a truly classic pocket knife, easy to always carry with you.

So if you appreciate the design language and like QSP as a brand, Jumping Jack is a more than viable alternative. Especially if we mix in the last letter in the name and talk about the price. The recommended price on the website is 75$ and when it reaches European stores, the price is from 99€.

For the invested pennies, you get a real quality knife with a timeless design and well-chosen materials. It is highly recommended!

QSP Knives

Specifications:

Length Overall: 159 mm

Length Folded 89 mm

Weight: 90 g

Blade Length: 70 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle Material: Black and white Resin

Lock: None, Slip joint

Produced by: QSP, made in China

/ J - lockless

* Except knives with completely hidden clips like Lionsteel's ROK, which has a retractable clip.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Joker Bush Camp Knife

Med de goda första intrycken från den av mig tidigare presenterade Ranger i bakhuvudet kände jag att det var av nöden tvunget att testa minst en kniv till från Jokers moderna segment. Och för att fortsätta på den inslagna vägen valdes ytterligare en friluftskniv. En som skulle kunna agera som komplement eller ibland ersättare till Ranger var det tänkt. 

Valet föll på Bush Camp Knife. Nu skall det sägas att det här är en kniv som är, hur skall jag formulera mig, påtaglig! Den är stor och rejäl. En kniv som inte ber om ursäkt för sig. En kniv som är tänkt att kunna användas som "camp knife" som det heter på engelska. Eller istället för en liten yxa skulle man kanske tänka här uppe i norr. Tanken är emellertid inte ny ens på de här breddgraderna, samerna har sin stuorraniibi till exempel.

Kniven levereras med ett kraftigt läderfodral och lite extra fallskärmslina

Men just den här pjäsen kommer från Spanien, den är både designad och tillverkad i Albacete. Det kan vara viktigt att påpeka idag när ursprungsmärkningsregler kan se lite olika ut.* 

Bush Camp Knife mäter 340 mm i totallängd varav drop point-bladet står för 200 mm. Kniven är av fulltångekonstruktion och tjockleken på godset är 6 mm. Med andra ord lär du inte bryta av den i första taget. Särskilt inte som bladet är 45 mm högt. Bladet har en hög flatslipning eller en hög sabelslipning om man föredrar det. Stålet är Böhler N695. En något tuffare (segare) släkting till det i fällknivar ofta använda N690. 

Joker Bush Camp Knife 

Vikten är 485 g vilket ger tillräckligt med massa för att utgöra en bra huggare. Samtidigt är kniven välbalanserad med balanspunkten precis framför handtaget så kniven känns kvick och livlig trots formatet.

För att runda av paketet så kommer Bush Camp med ett stadigt läderfodral. Spanjorerna vet hur man gör ett sådant kan konstateras vid det här laget. Fodralet är gjort av kraftigt kvalitetsläder och är sytt med  dubbla sömmar. Kniven är gjord för att kunna bäras både högt på bältet eller lite lägre i en extra ögla. Då bältesöglan är fäst med trycknitar är det lätt att byta mellan dem eller om man vill avlägsna kniven från bältet utan att ta av sig detsamma. 

Precis som med den förra kniven från Joker så känns den här synnerligen gedigen. Jag tänker då på byggkvalitet. Finishen på bladet är väl utförd, fabrikseggen är god, övergångarna mellan materialen i handtaget är excellenta och inte  minst utstrålar fodralet kvalitet. En extra bonus som inte går att se på bild är att kniven är så välbalanserad. 

Av de skälet och många till ser jag fram emot att testa även den här Spanska kniven. En rapport kommer därefter!

Joker

/ J - kör en dubbel


* I bakhuvudet ekar skandalen med Bark River Knives när jag skriver det här. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension QSP Jumping Jack

 

-  resultatet av ett lyckat samarbete

Den moderna farfarskniven eller något i den stilen kallade jag den här kniven när den presenterades här på bloggen härförleden. Det handlar förstås om en slip joint från det numera synnerligen etablerade märket QSP.

Modellen har fått namnet Jumping Jack och här ämnar jag försöka ge en bild av den så du kan avgöra om det är något för dig eller ej. 

QSP Jumping Jack

Jumping Jack är en hel del saker på en och samma gång och du måste börja med att bestämma om huruvida du gillar slip joints eller ej då kniven saknar lås i egentlig mening. Därtill är det en s k "modern traditional" vilket gör att den heller inte är helt lik, säg en gammal Case från femtiotalet. Här hittas förvisso utseendet men material och tillverkningsteknik är moderna. Konkret betyder det att konstruktionen är skruvad istället för nitad för att ta ett exempel. 

Utseendet förresten, om det kan sägas att för er som tycker er känna igen formspråket från annat håll så kan jag intyga att ni har rätt. Det här är nämligen ett samarbete mellan QSP och Spencer Marquardt som vanligen är involverad i Finch Knives. 

Jumping Jack, en riktigt sympatisk slip joint

Kortversion: QSP Jumping Jack, en "modern traditional" som är essensen av vad en sådan kniv kan vara. Formspråket är klassiskt men prestandan modern

Blad

Bladformen är lite speciell och andas en kombination av äldre tider och Finch Knives eftersom bladet är bredare mot främre delen än mot basen till. I övrigt är det här en hybrid men där allt andas ett klassiskt Spey-blad. Något som traditionellt användes för att kastrera djur med. Därav den tvära spetsen, man vill inte sticka hål på fel ställe helt enkelt. Men historien är äldre och bladformen är bra för precisa snitt ocih därför användes den även i flugfiskesammanhang. Därav namnet, det är namngivet efter floden Spey i Skottland. 

Jumping Jack har ett 70 mm långt Spey-blad

Så långt är det klassiskt men sen blir det mer modernt. Det handar både om finish, en snygg blank satin, men främst om materialet. Här används rostfritt stål i form av Sandvik 14C28N. Ett svenskt stål som utvecklades ihop med Kershaw Knives för att vara en bättre version av 12C28N. 

Som stål betraktat är det mycket allround-betonat och en av mina favoriter när det kommer till så kallade mellanklass-stål. Det har balancerade egenskaper och klarar det mesta. Det är dock inte extremt så det håller inte skärpan lika väl som ett "superstål". Det är inte heller lika stöttåligt som de bästa i klassen. Men inga av de egenskaperna är nödvändiga i en liten fickkniv. Så här är det ett utmärkt val. 

Totallängden på bladet är 70 mm och tjockleken är 3 mm. Höjden på bladet är som mest 19 mm och som minst 16 mm.

Bladet är som sig bör helt flatslipat. Det börjar med en godstjocklek på tre millimeter för att sluta med en tjocklek på 0,4-0,5 mm bakom eggen. Den större grovleken uppmätts mot spetsen till. 

Märkningen är diskret och på baksidan hittas Finch-logotypen. 

När vi nu talar om spetsar kan sägas att den är ovanligt kraftig. Dels för att bladet är högst precis framför den, över själva knölen. Det är dessutom först där som bladet taperar. Det innebär att den spets som finns fungerar utmärkt till många småsysslor inklusive att punktera tunnare plast och tejp etc. 

Men så var det här en slip joint så man bör inte göra dumheter som att försöka hugga bladet i något, risken att du skadar dig är då stor. Om du använder spetsen med lite urskiljning fungerar den dock utmärkt. Kanske är den lite väl grov för min smak då jag gärna vill ha dem till att bl a pilla ut metallflisor ur fingrar och händer. Ja, det är en vanlig uppgift för mina fickknivar, jag är trots allt knivkastare. 

Bladet däremot är i övrigt synnerligen praktiskt. Det är fördelen med gamla bladtyper, de är beprövade. Det här bladet har som synes inte så mycket buk men den som finns gör att man kan utföra draw cuts mot skärbrädor till exempel. 

Den raka eggen fungerar utmärkt till att skära av allt som ryms. Med det menar jag att det är en rätt  liten kniv. Den totala egglängden uppgår till kring 63 mm. Men håller du dig där skärs det mesta effektivt. Särskilt som kniven är ovanligt stadig för att vara en slip joint. 

Handtag

Jumping Jack har fått ett klassiskt utformat handtag. Utan tvekan en blinkning åt äldre tider. Det  har en liten "midja" framtill vilket sedan vidgar sig för att bli lite rundare om baken. En kurvig sak det här. Det gäller för övrigt även sidorna som är svagt välvda.

Sidorna är både limmade och skruvade på plats med två små T6or. Själva ramen och bolstren hålls på plats av den justerbara pivotskruven samt en skruv i det bakre bolstret. Storleken på pivotskruven är snäppet upp med en T8a. Att den är justerbar är signifikativt för en modern tradional. En äldre kniv hade förstås varit nitad. 

Handtaget är kurvigt med bolster, ram och ryggfjäder i stål

Materialet i sidorna är i det här fallet svart och vit resin-plast. Snyggt men kanske inte det mest exklusiva. Samtidigt känns det som en flirt med femtiotalets Cellidor-plast. Men önskas mer exklusiva skollor så finns Jumping Jack både i utförande med trä, blåfärgat ben och inte minst abalone. Ni vet de där gröna pärlemorskimrande materialet som kommer från musslor. 

Finishen är utmärkt vilket gör att ramen och ryggfjädern känns som ett stycke

För att vara liten så är den här kniven byggd kring en stålram på hela två millimeter och med bolster i stål och en ryggfjäder i samma material  så är det här en solid konstruktion. Det märks på känslan när du håller i kniven. 

Det för oss in på grepp. Längden på handtaget är 90 mm och av det är allt tillgänglig yta för fingrarna. Tjockleken uppgår till 12 mm  och höjden är som mest 21 mm.  Men med de rundande ändarna blir det ändå en trefingerskniv för min del, en bra sådan men allla  fingrar får inte plats. 

Ett bra grepp men det är en liten kniv och det ger förstås ett mindre handtag

Inte helt i alla fall. I ett hammargrepp är det nära men bara halva lillfingret får stöd och det bara om halva pekfingret hittas framför handtaget. Ännu tydligare blir trefingersgreppet om kniven hålls i ett sabelgrepp. Men då faller tummen respektive pekfingret naturligt på plats i de fördjupningar som handtagets "midja" utgör. Den rundade bakänden utan utstickande clip och dylikt är dessutom bekväm mot insidan av handtaget. Överlag är det här dock ett mycket bra och flexibelt handtag givet dess storlek. 

Walk and Talk

Istället för att tala om "öppningsmetoder och lås" som jag brukar göra handlar det här istället om begrepp som walk and talk samt stay and play. De är väsentligt mer knutna till den här sortens kniv. 

I enlighet med det öppnas den här kniven förstås med två händer. För ändamålet finns dubbelsidiga nagelskåror som för övrigt gör knvien helt ambidextriös men som nagelbitare är jag ytterst tacksam att den inte behöver användas. 

Kniven öppnas med två händer och till hjälp finns nagelskåror. Jumping Jack har också ett rejält halvvägsstopp

Tvärtom är det relativt lätt att komma åt bladet då cirka 7 mm av det sticker ut och kan greppas i nypan. Själva motsåndet sätter jag till en sjua, kanske en åtta på en tiogradig skala. Fjädern ger bra motstånd både på väg in och ut och bladet faller på plats med ett tillfredsställande ljud som skänker viss tröst åt den som saknar sitt lås. På vägen hittas ett klassiskat nittiogradigt bladstop. En säkerhetsfunktion som gör att bladet på vägen in inte lika lätt klipper av en fingertopp. 

Gången är osedvanligt mjuk för att hittas på en slip joint. Man har förvisso inte gått så långt att den har kullager men till skillnad från ren friktion  mot ramen som var vanligt förr så har Jumping Jack friktionslager i brons vilket förklarar den detaljen. 

Väl ute sitter bladet som gjutet. Det finns inte en tillstymmelse till rörelse i sidled. Faktum är att kniven känns ovanligt stabil för att vara så liten. Skulle det uppstå något litet glapp kan du dessutom alltid spänna pivotskruven. 

Någon rörelse upp och ned finns inte heller. Så långt fjädern håller bladet på plats vill säga. Det är ju trots allt en slip joint. Men å andra sidan, belastar du ett blad kraftigt åt fel håll på en kniv i den här storleken har du ändå gjort något fel. 

Att bära

Jumping Jack är en sann fickkniv. Fattas bara annat. Hopfälld mäter den som sagt 89 mm och alla ändar är väl rundade och därmed mjuka. Det enda som skulle  kunna uppfattas som vasst är den utstickande tangen. 

Fodral kan köpas till kniven men här används ett försett med magnetclip från en annan tillverkare

När sedan den mjuka formen kompletteras med en nätt vikt på 90 g så finns inte mycket negativt att säga om hur kniven uppträder i en ficka. Den lägger sig i botten helt enkelt. Gärna på tvären om storleken på fickan tillåter. Det är både en fördel och en nackdel. Men för att råda bot på några av de historiska problem som uppstod i samband med detta beteende och som resulterade i frågor som "hur i helskotta kan en kniv försvinna i en ficka?" så uppfanns clipet. Något sådant hittar du inte här.

Det var nackdelen, fördelen med cliplösa knivar är att de alltid är bekvämare att arbeta med.* 

Som synes passar kniven utmärkt i det här fodralet

Vill man nu inte bära kniven löst i en ficka eller väska så köper man lämpligen till det läderfodral som QSP så lägligt tagit fram för ändamålet. Det skyddar inte minst knivens skollor mot skav om du även förvarar andra saker som nycklar i samma ficka. Det gäller särskilt om väljer mer exklusiva material som abalone men även den här resin-varianten kan repas. 

Nu investerade jag inte i något fodraldå jag har ett par liggande från ett annat märke som jag vet  passar utmärkt till även den här kniven. 

Sammanfattningsvis

För den som gillar kategorin "modern traditionals" är Jumping Jack inte bara ett bra exempel utan även ett riktigt bra val. Utseendet finns där, vad man tycker om det är förstås personligt men kniven ser inte riktigt ut som alla andra. Det ser jag som ett stort plus i en knivvärld där originalitet understundom är en bristvara. Men här har herr Marquardt lyckats destillera fram en klassisk modell men med en modern tvist som åtminstone tilltalade mitt öga.

QSP har den sympatiska vanan att de låter ett kort medfölja som talar om måtten på modellen i kartongen

Sedan har QSP tillfört en dos av det som deras namn faktiskt står för. Utskrivet står förkortningen för Quality, Service, Price. Servicen kan jag inte uttala mig om i det är specifika fallet även om den generellt är mycket god. Men däremot kan jag säga något om de två andra delarna. 

Det finns nämligen några klassiska kvalitetsmarkörer för slip joints som förstås kan användas även för att bedöma en modern tolkning av en sådan. En första som för övrigt gäller alla knivar är förstås hur övergången mellan de olika materialen är utförda. Det gäller särskilt när man har konstruktioner som inkluderar bolster. Här har vi dessutom dubbla bolster. 

Arbetet är riktigt väl utfört på den här kniven. Den riktigt utstrålar kvalitet. 

Jumping Jack, lika elegant som en espresso

En annan markör är hur mycket om något ljus som lyser genom handtaget om kniven hålls upp mot en ljuskälla. Det är nämligen mycket svårt att få ryggfjädern helt tät mot ramen. Särskilt gäller det äldre tiders handgjorda knivar. Med moderna nivåer på toleranser är det lättare. På Jumping Jack lyser inget igenom. Det ger förstås högsta betyg. Lägg därtill att fjäder och ram är helt släta i relation till varandraa både med bladet i utfällt och infällt läge. Det är mycket välgjort. Särskilt som fjädern i mellanläget, nittiogradersstoppet, även här i höjd med ramen. En finess som bara hittas på mycket fina slip joints. 

Sedan har du de sedvanliga fällknivsfällorna som måste undvikas. Det handlar om områden som, hur fabrikseggen är utförd, om bladet centrerat när kniven är stängd, om det finns glapp eller spel i bladet i utfällt läge och så vidare.

QSP har med Jumping Jack lyckats på alla punkter och det är inte svårt att se varför andra märken börjar nyttja QSP som OEM-tillverkare. Det här är en förbaskat väl tillverkad kniv.

QSP Jumping Jack är en riktigt klassisk fickkniv, lätt att alltid bära med sig

Så uppskattar du formspråket och gillar QSP som märke är Jumping Jack ett mer än gångbart alternativ. Särskilt om vi blandar in den sista bokstaven i namnet och talar om pris. Riktpriset på hemsidan är nämligen på 75$ och när den når europeiska butiker ligger priset från 99€. 

För de investerande slantarna får du en riktig kvalitetskniv med en tidllös design och väl valda material. Den rekommenderas varmt!

QSP Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm

Längd hopfälld: 89 mm

Vikt: 90 g

Bladlängd: 70 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: svart/vit resin

Lås: Slip joint

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - låslös

* Med undantag för knivar med helt dolda clip som Lionsteel's ROK som har ett infällbart clip. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Friday EDC CLI "Tactical Practical"

It is often said that honesty lasts the longest. Or it is just a proverb, and the content of the statement can be analysed, and its truthfulness can also be discussed. But the meaning itself is nice in any case, as it reflects a desire for the truth to prevail.

With that in mind, I have a confession to make. This is not today's "EDC" at all. It is something from a couple of weeks ago! The truth is simply that this is a prime example of recycling. I wore this particular combination one Friday on the way to the VAIS cottage and the throwing arena there. That is where VXO Sportthrowing is found.

But recycling is still a concept that feels modern. You can handle the truth a little bit as you like, it seems. At least that applies to big and famous politicians who say whatever they want. At the same time, recycling is really in fashion. So a couple of pictures from Instagram will form the basis for today's post.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

The knives in the picture are a delightful mix. The throwing knife that borders on a bo shuriken is a Spike DC from Tacticaledged.Dojo. It is used quite a lot in throwing these days as a fun detail. I pull and throw it from the case. Obviously not competition training, but fun nonetheless.

The folding knife is the extremely solid Counter Point from Cold Steel. A knife I have reviewed, you can find the post here. Then I happened to be wearing one of the few "neck knives" I actually carry that way. The knife is the Fred Perrin-designed classic La Griffe. As always, there is a Victorinox of some kind in the bag. This day, the model was a Spartan. 

The blade shapes of the knives differ significantly. A narrow dagger without edges, a wide dagger/bayonet with only one edge and a chisel ground Wharncliffe

But this Friday I will, just like the day I wore this particular combination, head for the VAIS cottage and the throwing lanes there. Now it's almost training time. Competitions are coming up soon, so I intend to prepare for that. There is a lot to learn and improve on as I compete in all three basic disciplines: axe, knife and No Spin.

Hope you have a good Friday, friends!

/ J - the honest thrower

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CLI

Ibland brukar det hävdas att ärlighet varar längst. Eller så är det bara ett ordspråk och innehållet i påståendet kan analyseras och även dess sanningshalt diskuteras. Men själva innebörden är fin i vilket fall som helst då den reflekterar en önskan om att sanningen skall segra.

Med det i åtanke har jag en bekännelse att göra. Det här är inte alls dagens "EDC". Det är något från ett par veckor sedan! Sanningen är helt enkelt att det här är exmpel på återbruk. Jag bar just den här kombinationen en fredag på vägen till VAIS-torpet och kastbanan där. Det är nämligen där Växjö Sportkastning huserar.

Men greppet känns ändå som det ligger i tiden. Sanningen kan man hantera lite som man vill verkar det som. Åtminstone gäller det stora och kända politiker som säger lite vad de vill. Samtidigt är återbruk/recycling verkligen i tiden. Så ett par bilder från Instagram får utgöra basen för dagens inlägg.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

Knivarna på bilden är en salig blandning. Kastkniven som gränsar till en bo shuriken är en Spike DC från TacticalEdged.Dojo. Den används rätt flitigt i kastningen numera som en kul detalj. Jag drar och kastar den från fodralet. Uppenbarligen ingen tävlingsträning men roligt ändå. 

Fällkniven är den synnerligen stabila Counter Point från Cold Steel. En kniv jag recenserat tidigare. Sedan råkade jag ha på mig en av de få "neck knives" jag faktiskt bär på det viset. Kniven är den Fred Perrin-designade klassikern La Griffe. I väskan hittas som alltid en Victorinox av något slag. Den här dagen var modellen en Spartan. 

Bladformerna på knivarna skiljer sig markant åt. En smal dolk utan eggar, en bred dolk/bajonett med endast en egg och en mejselslipad Wharncliffe

Fast den här fredagen skall kosan, precis som dagen jag bar just den här kombinationen, styras mot VAIS-torpet och kastbanorna där. Nu är det snart träningsdags. Det nalkas tävlingar inom kort för det ämnar jag förbereda mig. Det är mycket som skall läras och bättras på då jag ställer upp i alla tre grunddisciplinerna yxa, kniv och No Spin. 

Hoppas ni får en bra fredag go' vänner!

/ J - den ärliga kastaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Picture of the Day No. 292 "The Beautiful World"

It is a beautiful time we live in. At least in terms of the small world, the one you find if you look down at the ground and see flowers. Here and now, it is beautiful.

If you raise your eyes and squint at the horizon, the world does not look quite as nice. There, life is uncertain. I am fully aware of that, although if I thought about it all the time, I would perish.

For that reason, I only take part in the news at regular intervals. Not two or three times a day, as the previous generation tended to do. It was the morning newspaper, followed by the morning news on the radio. Then there was often another short news update during the day in the same media, followed by the longer quarter-to-five "Ekot". Sometimes, there was an evening newspaper as well, followed by TV with at least "Rapport" at 19:30, and perhaps concluded with a second news program, "Aktuellt," at 9 p.m.

If you were to do something similar today, you would soon lose your mind, as the internet has made news reporting from all over the world available 24 hours a day.

"The beautiful world" 

So, back to the flowers, in the middle of them is currently my brand new Ranger from Spanish Joker. A picture from my first trip to the forest with it as a companion. It was just before it started raining this morning. Since then, the showers have been coming and going.

For that reason, I have no plans to go out anymore today. The sofa looks quite inviting from where I am sitting. I firmly believe that a large part of the day will be spent there.

/ J - sees the small things

#knivesandbikes #knivigtvarre