Knivpresentation Spyderco C184OR "Firefly"

- när bilder luras

En bild säger mer än tusen ord hävdas det. Ibland stämmer det ordstävet inte  fullt ut. I det här fallet hade jag tittat på betydligt fler bilder än en och ändå framgick inte vissa detaljer alternativt var jag bara ouppmärksam. I vilket fall resulterade det i att jag blev riktigt överraskad när jag mottog den här kniven. Den var inte vad jag förväntat mig. Om det var dåligt eller ej är svårt att svara på. 

Spyderco C184OR "Firefly"

Eftersom kniven som är aktuell för dagen, "Firefly" från Spyderco har utgått ur sortimentet och därmed inte finns att köpa i några volymer längre så får det här mer karaktären av en presentation än en regelrätt recension även om skillnaden inte är enorm. 

Eldflugan är den minsta av knivarna som sprungit ur samarbetet mellan Carey och Spyderco

Firefly är designad av Peter Carey, en knivmakare som Spyderco samarbetat med förr. Modellen som var aktuell då var Rubicon som numera finns i en reviderad version kallad Rubicon 2. Utöver den finns även Magnitude som tillika är det senaste tillskottet. Båda de modellerna är direkta produktionsversioner av hans customknivar med samma namn. Däremot är jag inte underkunnig om huruvida Firefly har någon direkt förebild eller är framtagen specifikt för samarbetet med Spyderco. 

Blad

Bladet var en av de saker som överraskade. Det är betydligt knubbigare än vad jag föreställt mig. Visst, godstjockleken på tre millimeter är inte överdriven men i gengäld är bladet inte särskilt stort heller. Det mäter 7 centimeter på längden och cirka 2 centimeter på höjden. Att bladet inte är så högt kombinerat med sättet det är slipat på gör att grovleken märks mer. På något vis drog bladet mer åt Techno- än Dragonflyhållet om man säger så och det var inte något jag förväntat mig utifrån de bilder jag tagit del av.

Firefly drar mer åt Technohållet än åt Dragonfly2 hållet 

Formen är annars en enkel droppoint där slipningen avviker från Spydercos vanliga fullt flatslipade blad. Flatslipningen är kvar men här i "saber grind"-utförande. Det innebär en slipfas på 13 millimeter. Utseendemässigt är det en hit men rent praktiskt vet jag inte om det finns några fördelar. Men vare sig slipning eller form är det som märks mest utan det är den stora tumrampen som hålet bildar.

Finishen är en snygg satin utförd med ackuratess. På en sida Spydercos logotyp i anpassad storlek och på den andra Careys. 

Droppointblad i Carey-format. Försett med Spyderco-hål och gjort i VG10-stål

Stålet är VG10 som brukligt är på Spydercos Japan-tillverkade modeller. På den här kniven är det mer än adekvat ur användningssynpunkt. Firefly är vare sig för hårt bruk eller gjord för att starta några brasor med. Så ur den synvinkeln har jag inga invändningar men ur prissynpunkt kan jag ha åsikter. Det är mycket pengar för relativt enkelt stål.

Sen är bladet inte helt praktiskt ur EDC-synpunkt heller. Mest beroende på att jag gärna vill ha en riktig spets på mina knivar. Den här drar åt vad amerikaner kallar "hard use", det vill säga den är i princip omöjlig att bryta av. Men det gör att små pilljobb blir i princip omöjliga de med och det är precis vad jag ofta använder mina minsta knivar till. 

Handtag

Handtaget utmärks framför allt av utseendet som är droppformat med en nästan spetsig akter. Mest märks dock de klarorange sidorna i polerad G10 och det faktum att kniven försetts med bolster. Inte helt vanlig detalj på Spydercoknivar. Här är de gjorda i en högkvalitativ kolfiber.

Handtaget i G10 och kolfiber ser mjukare och bekvämare ut än vad det är

Firefly är byggd utifrån en mycket lättad stålram. Den är öppen i ryggen och försedd med distanser. För storleken är den också relativt väl tilltagen. Det i kombination med sidorna gör den synnerligen stabil. Den är också extremt välbyggd men det finns saker som överraskar. En sådan är att kniven är mycket knubbigare än vad som framgår av bilder. De flesta illustrationer är nämligen tagna från sidan och inte uppifrån. Firefly mäter hela 1,3 cm över ryggen vilket är mycket för ett handtag som endast är 9 centimeter långt.

De välvda sidorna på Firefly lurar ögat. Den är faktiskt grövre än Techno!

När man håller Firefly i handen blir det rätt uppenbart att kniven är mer för syns skull än något annat. Handtaget räcker till tre fingrar och inte mer. Det är rätt halt och vare sig form eller struktur bidrar till fäste. Framåt glider man emellertid inte eftersom handtaget har ett mindre fingerskydd och den markanta knölen bildar en tumramp. Så säkerhetsaspekten är mer än täckt.

En av flera ställen som ger upphov till skav. När den änden placeras inne i handflatan känns den

Däremot är i prinicp hela handtaget en enda stor "hotspot". I alla grepp känns de skarpa kanterna som jag hela tiden återkommer till. De känns på skollorna men även på insidan av ramen och på låsarmen. Kramas kniven i hammargrepp är det ryggen som lämnar avtryck, fattas handtaget i "saber-grip" så är det pekfingret som får gnaga mot bolstret i fingerurtaget.

Så enkelt uttryckt, det här är en kniv du gör små lätta uppgifter med. Och de bör gå fort.

Öppning och lås

Öppnas gör kniven med ett för bladets storlek väl tilltaget öppningshål som därtill är lätt att komma åt. Formen på den tämligen enorma puckeln på bladet skänker emellertid karaktär eller förstör linjerna på kniven beroende på hur man uppfattar saken. Hur som haver är knölen på det här bladet mer framträdande än vanligt.

Låset är en av de detaljer som andas kvalitet

Gången är exceptionellt trevlig med en välgjord hydraulisk känsla. Jämn och mjuk vilket andas kvalitet. Något glapp eller spel existerar inte på den här kniven vare sig i stängt läge, på väg ut eller låst.

Låsdetaljen sköts av en "linerlock" i stål och den gör det med den äran. Även den mycket välgjord. Låsarmen är inte helt lätt att komma åt men här underlättar för första gången alla nittiograders hörn och ger gott fäste åt tummen. Låset är därför lätt att deaktivera. 

Att bära

Ja, hur är Firefly att bära? Både tämligen bra och rätt usel faktiskt. Det beror på huruvida man försöker bära den löst i fickan eller använda clipet. Från mästarna och tillika uppfinnarna av clip som knivapplikation brukar det sällan vara dåligt. Men här, oj oj oj. Bland de sämre jag stött på faktiskt och det vill inte säga lite.

En vederstyggelse till clip både utseende- och funktionsmässigt. Gör om och gör rätt

Det är lika uselt som några av de många experimentella varianter som Kershaw spottat ur sig under åren. Jag förstår att tanken var att det skulle matcha knivens utseende bättre än befintliga varianter. Men i det här fallet skulle man valt något av sina mindre "wire-clip" eller avstått helt. Den varianten som sitter på nu är närmast oanvändbar. Såvida du inte bär något i tunn spets eftersom läppen på clipet är minimal. Det är dessutom överlag för litet och definitivt för styvt för alla tyg oavsett tjocklek. Den är svår att ens få över kanten på ett par sommarshorts, jeans kan du glömma.

Flyttbart är det från nos till akter, på höger sida. På clipets plussida kan nämnas att det inte känns i handen när man håller kniven. Det är bland det enda som inte känns.

Här är clipet pressat över ett tunt shortstyg. 
Notera den skarpa kanten på bolstret som pekar framåt

Om du väl får kniven på plats med hjälp av ovanstående funktion kan du förbereda dig på nästa obehag. Det är kanterna på bolstret som är så markanta att du inte skojar bort dem. Kommer du åt dem är det närmast obehagligt. Så mitt bästa tips är att avlägsna clipet. Det är en dålig efterkonstruktion i alla fall.

Sen är kniven inte helt bekväm att bära ändå. Den är tämligen knubbig med undantag för bakänden som nästan är vass på grund av knivens distinkta nittiograders kanter. Det ger snygga linjer men gör den obekväm även när kniven bärs löst i fickan. Men storleken och vikten gör den ändå fullt möjlig att ha där. Jag bär den företrädesvis så när den medförs. 

Sammanfattningsvis

Jag hade förväntat mig en rätt slank uppenbarelse. Det var det nu inte. Jag hade även förväntat mig kraftigare rundning av sidorna då det ser ut så på bilder. De är för all del välvda men inte så mycket som skuggor i den polerade G10 narrar en att tro. Sen avslutas de med närmast skarpa kanter vilket definitivt inte framgått. Därav undertiteln till den här presentationen.

Firefly en välbyggd version av en idé som kanske inte var så briljant från början

Vad jag däremot fick var en exceptionellt välbyggd kniv med ett distinkt och eget uttryck. Kombinationen av formspråk och det djärva färgvalet med polerade högorange G10 sidor och därtill kolfiberbolster gör att kniven sticker ut. Sammantaget är det en snygg kniv i mina ögon även om den synnerligen markanta knölen finns där. Kniven hade sett bättre ut utan den eller att den åtminstone varit något mindre framträdande. 

Men vidare praktisk är Firefly inte. Bladet är inte tillnärmelsevis lika funktionellt som vi är vana att se från Spyderco men det är ändå ergonomin som är värst. Ett kort trefingersgrepp men närmast spetsig bakände är inte en helt lyckad kombination till att börja med. Lägg därtill att kanterna på materialen är nästan skarpa och att hela kniven är hal och det inses snabbt att handtaget inte är någon succé.

För anhängare av P Carey, kolfiber och färgen orange även om kniven i verkligheten är mörkare

Firefly är därför en kniv du köper mer med hjärtat och känslor än med förnuft. Det är ingen brukskniv och inte ens särskilt bra för EDC. Men den är på ett avigt sätt charmig, personlig och sticker ut i knivträsket. Här är det helt klart Careys formspråk och en munter färg som är säljargumentet. 

Men inte ens det räckte i längden för kniven togs tämligen raskt ur produktion och Firefly blev ingen evergreen för Spyderco. 

Länk till tillverkarens produktsida

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm
Längd hopfälld: 88 mm
Vikt: 82 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG10
Handtag: G10 med Kolfiberbolster på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Japan


/ J - knyter flugor

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre