Recension QSP Walrus

 

-  en kniv med både för- och nackdelar

Dags för en närmare titt på Walrus. En kniv från QSP som berikar min knivsamling såtillvida att den tillför något som jag inte har så mycket av. Det är inte låset, öppningsmetoden eller handtagsmaterialen då de är synnerligen frekvent förekommande. Inte heller märket då det blivit ett av mina "husmärken". Nej det är bladformen som är det närmast unika i sammanhanget. Något jag var inne på redan vid presentationen av den här kniven.

En QSP som tillför något ovanligt till knivsamlingen

Likt många knivar i QSPs katalog kan Walrus fås i olika utföranden. Men precis som jag tycker att bladtypen är en smula avvikande verkar de tycka likadant då det faktiskt bara finns tre stycken att välja på. Det skall jämföras med t ex Canary Folder och Penguin som finns i tio respektive femton varianter. Det finns en Walrus med handtag i jade/natural G10 och två Micarta-versioner. 

Vad de har gemensamt är att de är lågt prissatta. Riktpris på QSPs hemsida ligger under 50$.

QSP Walrus

Kortversion: QSP Walrus, den ergonomiska kniven med det uppkäftiga bladet, det blixtrande handhavandet och det dåliga clipet. 

Blad

Det som är det ovanliga med den här kniven är som sagt bladet. Det är vad som brukar beskrivas som ett persiskt blad eller på engelska "trailing point". Spetsen strävar helt enkelt uppåt. Något som på den här kniven förstärks rent utseendemässigt av en lång falskegg. 

Längden på bladet är 86 mm vilket gör att kniven inte är enorm stor men heller inte liten. Formen gör dessutom att bladet ser en smula längre ut. Men det är kanske inte så konstigt då eggen är en centimeter längre än bladet. Tjockleken på bladet är 3,5 mm och höjden som mest strax över 25 mm. 

Bladformen är distinkt med sin "trailing point" eller sin persiska form

Stålet är ett D2-stål. Inte mycket att orda om i den här prisklassen. Det är dugliga allroundstål men som alltid höjer jag ett varningens finger för att de inte är rostfria. Även om det ordet i grund och botten är missvisande så tenderar D2 att korrodera en smula snabbare. Det märks inte i vintertider men väl om du är svettig på sommaren och bär kniven nära kroppen eller befinner dig i saltare klimat som nära kusten eller ute på havet. 

Finishen är en i efterhand polerad stentumling. Enkel och snabb att göra vilket håller priset nere samtidigt som det inte ser alltför oäven ut och döljer eventuella repor tämligen väl. 

Stålet som används är D2

Bladformen ger en kniven vissa karekteristika när den används. Ett sådant här blad ger en lång egg och en mycket markant buk. Det gör det perfekt till långa svepande snitt. Något som gör att bladtypen ofta hittas i ett knivset avsett för slakt och djurhantering. Det är i grund och botten ett flåblad vi talar om. 

En annan effekt är att man får en distinkt spets som dock inte hittas där den "brukar" vara. Det vill säga för en drop point i närheten av centrumlinjen för kniven eller för en Wharn cliffe eller annan typ av blad med rak egg väsentligt lägre än så. 

Rent praktiskt medför det att vissa uppgifter måste utföras på annat vis. Snitt där man nyttjar främre delen av bladet, exempelvis "draw cuts" mot ett platt underlag mot en skärbräda får inte samma effekt som man är van vid. Men ännu tydligare blir det när du skall snitta upp en en bit tejp och öppna en låda. Enklast är då att vända kniven upp och ned och använda baksidan på spetsen. Något jag för övrigt inte sällan gör ändå för att inte av misstag råka snitta upp vad som är inuti paketet. 

Handtag

Ett första intryck av handtaget var att det kändes förbaskat bekvämt. Det kan dels tillskrivas formen men även skollorna. Det är ett tämligen stort handtag som mäter 12 cm på länden. Särskilt när det kombineras med en tjocklek på 13,5 mm. Höjden är mer blygsam, 22,8 mm. Men sammantaget gör det att handen fylls väl. 

Sidorna är gjorda av ovanligt grov kanvas-Micarta

Konstruktionen är rättfram med en rejäl stålram som är lättad invändigt. Den höjer sig en smula över skollorna vilket rundare greppet en smula trots att sidorna i övrigt är platta. De är dock fasade i kanterna. Handtaget är delvis öppet i ryggen men där hittas en partiell back spacer i vad jag tror är G10. den har försetts med räfflor för bättre fäste. Försänkt i den hittas även ett hål för fånglina. Det är väl tilltaget och har inga problem med att härbergera exempelvis 550-fallskärmslina. 

Konstruktionen är enkel och rättfram

Utanpå ramen hittas sidor i extra grov Micarta. Den har med flit lämnats i det skicket för bättre fäste vilket faktiskt fungerar. Sättet de är fästa på avslöjar dock att det här är en budgetkniv. Två mycket små T6-skruvar med runda huvuden står för den detaljen. Inget som tål allt för mycket skruvande kan tilläggas. 

Handtaget är ruskigt bekvämt att hålla i och även tämligen ergonomiskt när man väl arbetar med kniven

Det inledande intrycket, att kniven är sympatisk i hand blir ännu bättre när man arbetar med den. Handtaget är tämligen ergonomiskt. Till det bidrar både handtagsmaterialet, bredden men inte minst själva formen. Handtaget följer insidan på handen genom att vara tämligen rundat. Det skjuter rygg så att säga. Därtill hittas en fördjupning på ovansidan där tummen vilar bekvämt i ett sabelgrepp. Motsvarande fördjupning finns även på undersidan för pekfingret. Även den detaljen fungerar utmärkt. 

Jag kan faktiskt inte komma på något grepp som det här handtaget inte fungerar med. 

Öppning och lås

Det måste sägas med en gång att trots att det här är en av de lägre prissatta knivarna från QSP så är öppningen och gången extremt bra. Det uppnås förstås genom att låta bladet glida på keramiska kullager som brukligt är från det här företaget. Men också genom att ha en mycket väl intrimmad detent-kula. 

Flippern är låg och diskret samt fungerar väl om än bara om den dras rakt bakåt

Det ger tillsammans med god geometri från flipperfenan en extremt snabböppnad kniv. Fenan är för övrigt mycket låg och diskret och räfflorna på framsidan av den ger gott fäste samtidigt som de talar om hur den skall användas. I all enkelhet kan den enbart dras bakåt. Trycker du nedåt händer helt enkelt inget. Gör du rätt däremot händer desto mer. Bladet exploderar ut vare sig du vill det eller inte. 

Det går inte att få kniven halvvägs utfälld även om du försöker. 

Det här är ett riktigt bra liner-lås

Låsarmen är lätt att komma åt

Låset är okomplicerat men oklanderligt utfört. Det är en enkel liner lock i stål. Det ger en pålitlig låsfunktion som kanske inte är det allra starkaste på marknaden rent principiellt. Men stålramen och därmed låsarmen är 1,6 mm tjock vilket räcker till och blir över rent praktiskt. 

Låset glider inte vid normal användning och heller inte vid en smula provokation som lättare slag mot ryggsidan på bladet. Låsarmen är föredömligt lätt att nå och släppa. Sedan kommer den bästa delen och det är känslan när bladet glider på plats så fort den passerat kulan. Bladet är inte helt fritt fallande men nära, vilket jag tycker är bättre. Den här typen av känsla hittas normalt på väsentligt mycket dyrare knivar. 

Att bära

Jag skall inte påstå att Walrus är bråkig i fickan för det är den inte. Men det är inte knivens bästa område heller. Tolv centimeter på längden och en viss rondör gör att det är en del handtag som skall ned där. Vikten är dock acceptabel eller till och med bra med tanke på knivens övriga mått. 

Inget favoritclip, det är blankt och inte snyggt i mina ögon samtidigt som kniven sitter högt

Materialet stör inte heller. Även om Micartan betecknas som "grov" i säljtexterna på hemsidan så är den inte närheten av exempelvis G10 när det kommer till den biten. 

Men sedan kommer vi till det som drar ned både intrycket av kniven liksom hur den känns att bära på. Det är clipet som faktiskt inte är bra alls! Utseendet är inte mycket att säga om, möjligen att jag tycker att det är lite trist. Men som sagt det är ingen dyr kniv. Spänsten räcker dessutom till för att det skall fungera vad gäller den aspekten och detsamma kan sägas om själva rampen. Det inverkar inte heller på ergonomin. Sedan tog det positiva slut. 

För en gångs skull var inte tillverkningskvalitén den bästa. Det här clipet rör på sig i sidled

Formen och positioneringen gör att det sticker upp lite för mycket kniv ur fickan för min smak. Men det är en smakfråga och inget som sänker clipet. Det gör däremot det faktum att det inte sitter fast! För det första så lossnar skruvarna hela tiden och det gör ingen glad att det är samma dimension som på de skruvar som håller sidorna på plats varpå man inte vågar ta i när de skall dras åt. Framförallt inte om och om igen. Men även när man gjort det och applicerat lite Loc-Tite så rör sig clipet ändå i sidled. Skruvhålen matchas helt enkelt inte av skruvdimensionen. Det är rätt mycket rörelse det handlar om också. Det är nästan från en sida av handtagssidan till den andra!

Sammanfattningsvis

Valrossar är speciella varelser. Faktiskt inte alltid så trevliga som de kan framstå. Gör en sökning på nätet och läs på lite om hur de äter så förstår ni vad jag menar. Jag misstänker att det de bidragit med i det här fallet är formen på bladet som efterliknar formen på deras betar. Annars hittas ju den här bladformen vanligen på mycket varmare breddgrader. 

Hur som haver gör det Walrus till en udda fågel i QSPs sortiment. Eller snarare så brukar deras katalog bestå av knivar döpta efter fåglar och den här är det inte. Ursäkta att jag glider iväg. De har haft några väsenligt mer udda knivar i katalogen tidigare men de har nu utgått. De sålde inte alltför väl misstänker jag. 

Walrus är inte en oäven EDC-kniv

Hur Walrus kommer att sälja kan jag inte sia om. Den har några saker som talar för sig och några emot. Först har vi en trevlig kombination av lågt pris, dugliga material och ett förträffligt handhavande. Det är inte många knivar i den här prisklassen som matchar den på det området. 

Sedan var det hur den känns i hand. Mycket sympatisk är ett sätt att uttrycka det. Så långt inga skuggor över kniven. Särskilt inte som även låset bidrar till en stadig känsla. Men så är det något med polerade stålramar som gör att knivar känns lite billigare. Särskilt när de kombineras med försvinnande små skruvar med runda huvuden. 

När det sedan kombineras med ett clip som är uselt blir det inte lika roligt. Det här är en få gånger jag stött på en produktionsmiss hos QSP. Clipet lossnar direkt och drar du åt skruvarna är de strax lösa igen. Lösningen med gänglåsning fungerar inte då själva skruvhålen inte är matchade med skruvdiametern. 

Förutom att det är irriterande ger det ett allmänt dåligt intryck. 

QSP Walrus i regnblöt vårskog

Nu kan det vara så att jag fått tag i ett måndagsexmplar och att det inte gäller för alla andra knivar. Om så är fallet är det här en allmänt trevlig budgetkniv med en för mig inte så attraktiv bladform. Men vet du med dig att du gillar en nålvass spets som pekar uppkäftigt uppåt och älskar blixtrande "action" till en duglig penning så skall du kika på Walrus en gång till. 

För en gångs skull stämmer dessutom  tillverkarens riktpriser någorlunda med vad du får betala för knvien när den anlänt Europa. I det här fallet betyder det att den kan hittas från någon femhundring eller så.

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 206 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 119 g (vägd av mig, uppgiven vikt 119)

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: D2

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - inte överförtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre