Ny kniv - Ferramonster Glideman

Ferramonster Knife eller FMK är ett relativt nytt märke på marknaden. Eller rättare sagt, de har existerat som OEM-tillverkare sedan 2004 enligt hemsidan men har nu även börjat släppa knivar under eget namn. En väg som numera inte är helt ovanlig när det gäller nya knivmärken. Som företag samlar man på sig kunskaper och erfarenheter på vägen, något man sedan är sugen på att omsätta i egna produkter.

FMK - Ferramonster Knives, en nytt märke

För närvarande har Ferramonster tre modeller tillgängliga på hemsidan. Det är Urban Grip, Aurora Rays och så den här kallad Glideman. Av vad jag förstått är de alla resultat av "in-house"design. Ett antal män och möjligen kvinnor har suttit på sin kammare och snickrat ihop de här skapelserna. De har gjort det med den äran måste tillstås. 

Ferramonster Glideman

Glideman kan för närvarande erhållas i fyra versioner. Materialen är gemensamma med handtag i titan och blad i fint M390-stål. Det som skiljer åt är utseendet på titanet och att en av versionerna kommer med ett svärtat blad för den som föredrar det.

Utöver de materialen hittas inte så många fler i den här kniven. Lite keramik hittas i kullagerkulorna och ytterligare en liten bit stål återfinns i låsarmsförstärkningen. Jag nämner det eftersom Glideman är ovanlig på så vis att inte bara handtagssidorna, clipet och back spacern är gjorda i 6ALV-titan utan att det även gäller skruvarna!

Det är en av flera detaljer som avslöjar att tillverkarna lagt ned tid och möda på sin produkt. Utöver materialet i skruvarna så lyser omsorgen om detaljerna igenom även när det kommer till storleken på dem, de fint arbetade (in)sidorna på handtaget samt att flera av de små "fällor" som finns att gå i som ny tillverkare undvikits. Jag ber att få återkomma till vad jag menar med det vid senare tillfälle. Men jag kan avslöja att det är snyggt gjort. 

Glideman är en mycket välbyggd kniv gjord av enbart toppmaterial

Sammantaget skvallrar de första intrycken om en mycket välbyggd och gedigen liten kniv. Glideman inte bara ser exklusiv ut, den känns så i handen. Det gäller hur kniven känns att öppna och stänga men även av att den känns lätt och välbalanserade men samtidigt stabil. Därtill kan jag avslöja att den är riktigt sympatisk att hålla i trots att jag hyste vissa farhågor därvidlag. 

Men det och mycket mer lär jag få anledning att återkomma till i kommande recension. 

Ferramonster Knives

/ J - testar nyheter

* En kniv som jag spontant känner att jag vill placera i samma fack som exempelvis den Vox-designade MKM Isonzo. Likheterna hittas delvis i materialval men i även i vissa gemensamma detaljer som ett "forward choil" och utformningen av fånglinefästet som inkorporerats i back spacern. Men de är verkligen inte porträttlika och Glideman är större. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Tekto Knives F3 Charlie

 

-  ny, stor och djärv

Dags för ett test av ett för mig nytt märke. Det handlar om amerikanska Tekto Knives som spänner musklerna med sin senaste och mest maffiga fällkniv kallad F3 Charlie. 

Tekto F3 Charlie

Att jag inte kommit i kontakt med dem tidigare beror inte på att de är helt nya, företaget bildades 2016 och har således några år på nacken. Det är bara att de flygit under radarn i det här fallet. Möjligen kan det bero på att de viss utsträckning fokuserat på tillverkning av "OTFs", automatiska knivar. Med snårig amerikansk lagstiftning får de inte säljas hur som helst utomlands då de delvis sorterar under lagstiftning som rör vapenexport. Det gör att de kan säljas men inte överallt vilket gör dem mer svårtillgängliga i Europa. Svenska butiker får exempelvis inte sälja sådana alls. 

Men här har vi en representant för resten av sortimentet som för närvarande består av tre knivmodeller. Den här valdes för att den är störst, fast inte för storlekens skull utan för att den uppenbart är mer ämnad mot friluftsliv och liknande till skillnad från de övriga som har ett klart EDC-fokus. 

Jag skriver "och liknande" då Tekto själva trycker på formuleringar som "Designed for professional use by law enforcement and military personnel, Tekto's collection of folding knives are battle tested and enduring".* Möjligen kan jag invända att detsamma kan sägas om en vanlig Morakniv också. Men det är jargong som hör till. Nu återstår att se vad jag tycker om kniven. 

Ett brett blad som används som försäljningsargument 

Kortversion: Tekto Knives F3 Charlie, "the Gentle Giant"

Blad

Bladet på den här kniven är själva försäljningsargumentet och Tekto skriver att bladet är "oversized" och med det antar jag att de avser höjden som är hela 3,6 cm vilket matchas av en längd på  10,5 cm. Sammantaget ett tämligen maffigt blad med andra ord. I relation till det är bladet tämligen tunt med sina tre millimeter. 

Ryggsidan av bladet har fått sig en falskegg ovanför en fördjupning i bladet. Falskeggen är lite svår att se mot det svarta. Den långa skåran fyller faktiskt en funktion. Vilken återkommer jag till senare. 

Det bjuds på ett svärtat blad i form av en decimeterlång drop point

Stålet är inget extraordinärt. Här används D2 som fått någon form av svart ytbehandling. Det gäller alla utföranden av kniven förutom om du vill ha ett damaskblad. Idet här fallet med ett uttalat mål att skapa en stor rejäl fällkniv för friluftsliv med mera så ser jag inget fel i valet av stål. Det tar och håller skärpa väl och är relativt slagtåligt. Även om den sistnämnda egenskapen är mindre viktig hos en fällkniv. Benägenheten att rosta är här delvis eliminerad av beläggningen. 

Stålet är som synes D2

Grundförutsättningarna för ett blad som skär bra finns här som jag brukar säga. Ett blad som inte är tjockare än så här med en mycket hög flat slipning bådar gott. Slipfasen är som högst tre centimeter vilket är mer än många blad som helhet. Men sedan faller Tekto som många andra på målsnöret. Bakom eggen är bladet 0,5 mm tjockt vilket förvisso är starkt men också gör att kniven skär sämre. Det kan dock ursäktas något med tanke på knivens inriktning. Fabrikseggen var inte mycket att skriva hem om dessvärre. Inte helt jämn och endast halvt vass får jag väl uttrycka det. 

Trots flatslipningen är inte det här F3s främsta styrka

Appropå stark, det är en egenskap som kan uppnås på två vis. Antingen genom att göra bladet tjockare eller vilket jag generellt föredrar, att göra det högre. Det bör påpekas att bladet förstås inte blir lika starkt lateralt i det senare fallet. Men det är heller inte nödvändigt i en fällkniv som man förhoppningsvis inte bänder med. Men  här blev det kanske lite väl högt. Det jag avser är att det breda bladet binder i en del material. Det är inte till sin fördel när man skär i trä och direkt negativt när man skär i kartong till exempel. Det senare blev väldigt tydligt då jag jämförde den här kniven sida vid sida med en annan kniv jag recenserar för tillfället. Det fanns mycket kartong hemma efter leverans av soffa från IKEA nämligen. 

Fördelen med så här breda blad är emellertid att de blir lättare att styra i mjukare material som exempelvis vissa födoämnen. Det finns alltid för- och nackdelar med olika bladformer. Men med den här formen och den generösa buken är det närmast ett flåblad. 

Handtag

F3 Charlie är en stor kniv och med det följer ett rymligt handtag. Konkret innebär det mer än tretton centimeter på längden med en tillgänglig greppyta på ca 11,5 cm. Det både räcker till och blir över för även den med mycket stora händer. Men eftersom handtaget inte är särskilt högt, 24-26 mm beroende på vart man mäter, så fungerar det även för den med något mindre labbar. 

Själva formen gör att framdelen tillsammans med flipperfenan bildar ett fingerskydd och bakom det hittas ett frikostigt urtag som rymmer två fingrar. De två resterande följer naturligt efter och hittar sin plats. 

Ett rymligt handtag som sväljer de flesta händer inklusive de med handskar på

Kniven är inte bara stor den är lätt också. Det har uppnåtts genom två saker. Dels är kniven inte tjockare än 13 mm. För att komma dit har man valt att försänka ramen i handtagssidorna. Ramen är därtill mycket kraftigt lättad och liknar mer ett fackverk än en solid ram. Det är både starkt och lätt. 

Kniven finns i några olika färgställningar. Halv- eller helsvart kan det väl uttryckas då bladet alltid är mörkt. Handtaget kan vara OD-green som här alternativt svart eller grått. Sidorna består av G10 som inte är extremt greppig. Snarare åt det "milda" hållet vad gäller fäste. Sedan har det bättrats på med några små räfflor vid bladbasen och mer frikostigt av dem de bakersta fem centrimetrarna av handtaget på undersidan. Därtill har man av någon anledning försett hela främre delen av ramen med "jimpings" vid fingerurtaget. Varför är något oklart då man delvis kan känna det mot fingrarna men det fyller knappast någon funktion. Det känns mer som om det pliktskyldigast skall vara där. 

Ryggen är helt öppen, något som inte alltid är av godo i kombination med ett "plunge lock"

Här är exempel på ytor som inte bara var grova utan närmast vasssa

Här återkommer vi till en av de detaljer som jag redan i presentationen av den här kniven gärna sett förbättrade. Det handlar om insidorna av G10-sidorna. De är vassa både på ryggsidan och inte minst där lillfingret landar när man använder kniven. Det ger vare sig bättre fäste eller något annat. Som vanligt när jag stöter på dylika detaljer åker sandpappret fram och några minuter senare är kniven genast mer sympatisk att hantera utan handskar. Bär du sådana är det naturligtvis inget du ens noterar. Men personligen är jag utan sådana 90 gånger av 100 när jag jobbar med en kniv. 

F3 Charlie har en form på handtaget som är användarvänligt

I övrigt är det här ett enkelt handtag och tämligen ergonomiskt för att vara så tunt som det är. Ytterligare plus är att längden gör att clipet aldrig stör när man jobbar med kniven. Därtill är det lätt att komma nära det man skär vilket eliminerar behovet av "forward choils". En detalj jag mest tycker är i vägen på knivar. 

Vår vän Charlie kan greppas hur användaren känner för och alla grepp fungerar. Det är ett bra betyg för ett handtag. 

Öppning och lås

Alla knivar har sina styrkor och under den här rubriken hittas några av dem som tillhör F3 Charlie. Inte bara kan den öppnas snabbt och stängas ännu kvickare, själva gången är exceptionellt mjuk samtidigt som den gör ett häftigt litet ljud varje gång man gör det. 

Kullager är förstås en del av förklaringen den andra är ett tungt blad. De två samarbetar med bra resultat. 

Flipperfenan liksom låsmekanismen fungerar utmärkt för att få ut bladet på den här kniven. Har du inte bråttom går det även med två händer eller med hjälp av skåran i bladet

På en kniv utrustad med den är typen av låskonstruktion är det själva låset som utgör detent-kula om ni förstår vad jag menar. Det är låsbulten med sin lilla fjäder som utgör motståndet som håller bladet på plats i infällt läge. Här har man inte lyckats till hundra procent med den detaljen. Det gör att det finns en, förvisso mycket liten, tendens till att bladet kan röra sig när kniven är stängd. Det gör att själva släppet när kniven skall öppnas inte är den krispigaste. Det i sin tur gör kniven något långsammare än den kunde vara. Det gör även att det går att misslyckas med öppningen. 

Men det skall sägas tydligt att trots det är det här en snappöppnad kniv. Särskilt med tanke på det stora bladet. Eller stora och stora, det är högt och långt men tunt. För vet man om att det går att missa och tar i lite blir resultatet mycket tillfredsställande. 

Sedan går det att öppna den här kniven på fler vis. Med två händer förstås, en stor del av bladet är synligt och går att greppa. Det går även att ta spjärn mot fullern/blodskåran  varpå du kan öppna kniven endera med tummen eller med en pekfingersnärt på baksidan av bladet om du är lite fingerfärdig.

Låstypen gör också att den förstås kan användas till att både öppna och stänga kniven. Bara tryck in låsknappen och låt gravitation eller en liten snärt göra jobbet. Liten får betonas då risken är stor att bladet flyger ut så fort att det studsar tillbaks annars. 

Låset är av typen Plunge/Button lock

Den lilla lilla rörelsen i låset jag nämnde tidigare återkommer när kniven är öppnad. Nästan mer en känsla än rörelse men den finns där. I sidled är bladet emellertid helt stumt. Det bör påpekas att det är inget som påverkar knivens funktion och det är heller inte så mycket rörelse att det finns anledning att irritera sig. Men det visar att det inte är helt enkelt att få till den perfekta "button lock"-lösningen. Det kräver mycket hög precision och är därmed svårare än exempelvis liner locks. 

I övrigt är det ett bra lås. Lätt att hantera och släppa. Knappen sticker ut lite men placeringen på handtaget gör det mycket svårt att komma åt av misstag. En nackdel finns med den här typen av lås om de kombineras med öppen rygg upptäckte jag när jag var ute i skogen. Det kan fastna skräp, bark i det här fallet, i låset varpå det inte fungerar. Lätt åtgärdat men risken finns. 

Att bära

Stor brukar betyda sämre när det gäller bärkomfort. Och det är förvisso en sanning men i det här fallet har man trollat lite med knäna. Genom att göra kniven såpass tunn som den är så är den förvånansvärt bekväm i fickan. Särskilt som F3 Charlie för storleken är lätt. 

För att vara fällkniv är Charlie stor vilket märks i en ficka

Utrymmet under clipet är bra men spetsen pekar uppkäftigt utåt

Men det går inte helt att bortse från tretton centimeter kniv som därtill är fyra centimeter hög plus en flipperfena som sticker upp ytterligare en bit. Sedan gör clipets placering att en bit kniv sticker upp ur fickan. Det sistnämnda ser jag dock inte som ett problem, det här är inte främst en EDC-kniv även om det fungerar väl som det också. 

Dock är clipet rätt långt och därmed synligt och spetsen är vinklad utåt vilket gjort att jag skrapat i ett par dörrkarmar vid det här laget.  

Så här ser F3 Charlie ut i en ficka

Clipet är ett vanligt fjäderstålsclip som är svärtat för att matcha bladet och knivens övriga färgställning. Spänsten är god och fördelen med den felvinklade änden är att den är lätt att föra över tygkanter. Utrymmet under är väl tilltaget och eftersom fästet befinner sig på utsidan av clipet så inkräktar det inte på utrymmet. Clipet är försänkt i handtagssidan och sitter med en liten T6-skruv till skillnad från de T8 skruvar som hittas i både sida och pivotskruv. Det kan inte flyttas så vänsterhänta göre sig icke besvär med den här kniven. 

Sammanfattningsvis

Med F3 Charlie har Tekto enligt mig lyckats med sin föresats, att göra en stor och rejäl fällkniv riktad mot de användningsområden där en sådan behövs. Den är som sagt försedd med ett stadigt blad och en stark konstruktion samtidigt som den är relativt lättburen. Så långt en mycket bra kniv. 

Däremot finns en liten elefant i rummet, åtminstone om man är från USA. Konsumenter där är ibland extra känsliga för knivars ursprung. Om den här kan sägas att den är gjord i USA men frågan är vad det innebär.* Ursprunget till företaget är enligt dem själva en mer eller mindre lyckad utflykt i Maine som senare ledde till skapandet av Tekto 2016. Men vad produktionen beträffar är företaget öppna med hur det förhåller sig då det tydligt anges på hemsidan, de säger: 

Designed, tested & assembled in the USA from imported and local parts. 

Även om början av meningen skrivs i fetstil och den senare är både tunnare och mindre på hemsidan. Men om det vill jag säga två saker. Det ena är att jag inte är lika känslig för ursprung då jag är Europe och svensk. För mig är de flesta knivar jag kommer i kontakt producerad någonannanstans än på hemmaplan. Det gäller även de flesta "svenska" knivar. Det andra är att Tekto ingenstans försökt dölja hur det förhållet sig vilket andra gjort och misslyckats med. Ärlighet är en dygd sägs det. 

En smula stor för EDC men det fungerar det också beroende på dina preferenser

Inget av detta inverkar förstås på den generella kvalitén. Det handlar om andra värden som kan vara mer eller mindre viktiga för olika individer. Det får var och en ta ställning till. 

Fit & Finish är bra i det här fallet med några få detaljer som kunde vara snäppet bättre. Valet av material är inte oävna om man i ekvationen även lägger till prisläge. Fast de är inte billigast på något vis. I europa kostar kniven från €129. 

Vinter som vår, Tekto F3 Charlie är en bra kniv för utomhusbruk

Tekto Knives F3 Charlie är en kniv som på sätt och vis känns bekant då jag nyligen recenserade en kniv från ett annat märke med liknande proportioner. Samtidigt bjuder den på några personliga egenskaper som gör den värd att titta extra på. 

Vi har här är en fällkniv som jag anser är utmärkt främst allehanda friluftsbruk eller som EDC-kniv för den som verkligen vill ha en stor kniv. Särskilt som valet av en Button lock gör kniven exceptionellt lätt att hantera i olika situationer vare sig du har bråttom eller ej. 

Tekto Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 231 mm

Längd hopfälld: 133 mm

Vikt: 127 g

Bladlängd: 2,9 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2, 60-62HRC

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Tekto Knives, tillverkad i USA

/ J 

* Såsom varandes svensk och därmed med en militarutbildning i bagaget (underbefäl i flottan som hundförare under tidigt nittiotal) är jag inte lika imponerad av det argumentet. Jag kan inte se att jag använde knivar mer eller på annat vis där en jag gör i övrigt. Däremot när jag jobbade som styckare eller som nu, kock. Eller när jag ämnar mig åt intressen som friluftsliv eller mer direkt, knivkastning. Men det är ämnet för ett annat inlägg. Det kan dock tilläggas att både EKAs mindre fällknivar och Moraknivar används av svenska försvaret så de är också "Battle tested".  

* På samma vis som Shirogorov är ett ryskt märke som görs i Ryssland men av kinesiskt producerade komponenter. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Walrus

 

-  en kniv med både för- och nackdelar

Dags för en närmare titt på Walrus. En kniv från QSP som berikar min knivsamling såtillvida att den tillför något som jag inte har så mycket av. Det är inte låset, öppningsmetoden eller handtagsmaterialen då de är synnerligen frekvent förekommande. Inte heller märket då det blivit ett av mina "husmärken". Nej det är bladformen som är det närmast unika i sammanhanget. Något jag var inne på redan vid presentationen av den här kniven.

En QSP som tillför något ovanligt till knivsamlingen

Likt många knivar i QSPs katalog kan Walrus fås i olika utföranden. Men precis som jag tycker att bladtypen är en smula avvikande verkar de tycka likadant då det faktiskt bara finns tre stycken att välja på. Det skall jämföras med t ex Canary Folder och Penguin som finns i tio respektive femton varianter. Det finns en Walrus med handtag i jade/natural G10 och två Micarta-versioner. 

Vad de har gemensamt är att de är lågt prissatta. Riktpris på QSPs hemsida ligger under 50$.

QSP Walrus

Kortversion: QSP Walrus, den ergonomiska kniven med det uppkäftiga bladet, det blixtrande handhavandet och det dåliga clipet. 

Blad

Det som är det ovanliga med den här kniven är som sagt bladet. Det är vad som brukar beskrivas som ett persiskt blad eller på engelska "trailing point". Spetsen strävar helt enkelt uppåt. Något som på den här kniven förstärks rent utseendemässigt av en lång falskegg. 

Längden på bladet är 86 mm vilket gör att kniven inte är enorm stor men heller inte liten. Formen gör dessutom att bladet ser en smula längre ut. Men det är kanske inte så konstigt då eggen är en centimeter längre än bladet. Tjockleken på bladet är 3,5 mm och höjden som mest strax över 25 mm. 

Bladformen är distinkt med sin "trailing point" eller sin persiska form

Stålet är ett D2-stål. Inte mycket att orda om i den här prisklassen. Det är dugliga allroundstål men som alltid höjer jag ett varningens finger för att de inte är rostfria. Även om det ordet i grund och botten är missvisande så tenderar D2 att korrodera en smula snabbare. Det märks inte i vintertider men väl om du är svettig på sommaren och bär kniven nära kroppen eller befinner dig i saltare klimat som nära kusten eller ute på havet. 

Finishen är en i efterhand polerad stentumling. Enkel och snabb att göra vilket håller priset nere samtidigt som det inte ser alltför oäven ut och döljer eventuella repor tämligen väl. 

Stålet som används är D2

Bladformen ger en kniven vissa karekteristika när den används. Ett sådant här blad ger en lång egg och en mycket markant buk. Det gör det perfekt till långa svepande snitt. Något som gör att bladtypen ofta hittas i ett knivset avsett för slakt och djurhantering. Det är i grund och botten ett flåblad vi talar om. 

En annan effekt är att man får en distinkt spets som dock inte hittas där den "brukar" vara. Det vill säga för en drop point i närheten av centrumlinjen för kniven eller för en Wharn cliffe eller annan typ av blad med rak egg väsentligt lägre än så. 

Rent praktiskt medför det att vissa uppgifter måste utföras på annat vis. Snitt där man nyttjar främre delen av bladet, exempelvis "draw cuts" mot ett platt underlag mot en skärbräda får inte samma effekt som man är van vid. Men ännu tydligare blir det när du skall snitta upp en en bit tejp och öppna en låda. Enklast är då att vända kniven upp och ned och använda baksidan på spetsen. Något jag för övrigt inte sällan gör ändå för att inte av misstag råka snitta upp vad som är inuti paketet. 

Handtag

Ett första intryck av handtaget var att det kändes förbaskat bekvämt. Det kan dels tillskrivas formen men även skollorna. Det är ett tämligen stort handtag som mäter 12 cm på länden. Särskilt när det kombineras med en tjocklek på 13,5 mm. Höjden är mer blygsam, 22,8 mm. Men sammantaget gör det att handen fylls väl. 

Sidorna är gjorda av ovanligt grov kanvas-Micarta

Konstruktionen är rättfram med en rejäl stålram som är lättad invändigt. Den höjer sig en smula över skollorna vilket rundare greppet en smula trots att sidorna i övrigt är platta. De är dock fasade i kanterna. Handtaget är delvis öppet i ryggen men där hittas en partiell back spacer i vad jag tror är G10. den har försetts med räfflor för bättre fäste. Försänkt i den hittas även ett hål för fånglina. Det är väl tilltaget och har inga problem med att härbergera exempelvis 550-fallskärmslina. 

Konstruktionen är enkel och rättfram

Utanpå ramen hittas sidor i extra grov Micarta. Den har med flit lämnats i det skicket för bättre fäste vilket faktiskt fungerar. Sättet de är fästa på avslöjar dock att det här är en budgetkniv. Två mycket små T6-skruvar med runda huvuden står för den detaljen. Inget som tål allt för mycket skruvande kan tilläggas. 

Handtaget är ruskigt bekvämt att hålla i och även tämligen ergonomiskt när man väl arbetar med kniven

Det inledande intrycket, att kniven är sympatisk i hand blir ännu bättre när man arbetar med den. Handtaget är tämligen ergonomiskt. Till det bidrar både handtagsmaterialet, bredden men inte minst själva formen. Handtaget följer insidan på handen genom att vara tämligen rundat. Det skjuter rygg så att säga. Därtill hittas en fördjupning på ovansidan där tummen vilar bekvämt i ett sabelgrepp. Motsvarande fördjupning finns även på undersidan för pekfingret. Även den detaljen fungerar utmärkt. 

Jag kan faktiskt inte komma på något grepp som det här handtaget inte fungerar med. 

Öppning och lås

Det måste sägas med en gång att trots att det här är en av de lägre prissatta knivarna från QSP så är öppningen och gången extremt bra. Det uppnås förstås genom att låta bladet glida på keramiska kullager som brukligt är från det här företaget. Men också genom att ha en mycket väl intrimmad detent-kula. 

Flippern är låg och diskret samt fungerar väl om än bara om den dras rakt bakåt

Det ger tillsammans med god geometri från flipperfenan en extremt snabböppnad kniv. Fenan är för övrigt mycket låg och diskret och räfflorna på framsidan av den ger gott fäste samtidigt som de talar om hur den skall användas. I all enkelhet kan den enbart dras bakåt. Trycker du nedåt händer helt enkelt inget. Gör du rätt däremot händer desto mer. Bladet exploderar ut vare sig du vill det eller inte. 

Det går inte att få kniven halvvägs utfälld även om du försöker. 

Det här är ett riktigt bra liner-lås

Låsarmen är lätt att komma åt

Låset är okomplicerat men oklanderligt utfört. Det är en enkel liner lock i stål. Det ger en pålitlig låsfunktion som kanske inte är det allra starkaste på marknaden rent principiellt. Men stålramen och därmed låsarmen är 1,6 mm tjock vilket räcker till och blir över rent praktiskt. 

Låset glider inte vid normal användning och heller inte vid en smula provokation som lättare slag mot ryggsidan på bladet. Låsarmen är föredömligt lätt att nå och släppa. Sedan kommer den bästa delen och det är känslan när bladet glider på plats så fort den passerat kulan. Bladet är inte helt fritt fallande men nära, vilket jag tycker är bättre. Den här typen av känsla hittas normalt på väsentligt mycket dyrare knivar. 

Att bära

Jag skall inte påstå att Walrus är bråkig i fickan för det är den inte. Men det är inte knivens bästa område heller. Tolv centimeter på längden och en viss rondör gör att det är en del handtag som skall ned där. Vikten är dock acceptabel eller till och med bra med tanke på knivens övriga mått. 

Inget favoritclip, det är blankt och inte snyggt i mina ögon samtidigt som kniven sitter högt

Materialet stör inte heller. Även om Micartan betecknas som "grov" i säljtexterna på hemsidan så är den inte närheten av exempelvis G10 när det kommer till den biten. 

Men sedan kommer vi till det som drar ned både intrycket av kniven liksom hur den känns att bära på. Det är clipet som faktiskt inte är bra alls! Utseendet är inte mycket att säga om, möjligen att jag tycker att det är lite trist. Men som sagt det är ingen dyr kniv. Spänsten räcker dessutom till för att det skall fungera vad gäller den aspekten och detsamma kan sägas om själva rampen. Det inverkar inte heller på ergonomin. Sedan tog det positiva slut. 

För en gångs skull var inte tillverkningskvalitén den bästa. Det här clipet rör på sig i sidled

Formen och positioneringen gör att det sticker upp lite för mycket kniv ur fickan för min smak. Men det är en smakfråga och inget som sänker clipet. Det gör däremot det faktum att det inte sitter fast! För det första så lossnar skruvarna hela tiden och det gör ingen glad att det är samma dimension som på de skruvar som håller sidorna på plats varpå man inte vågar ta i när de skall dras åt. Framförallt inte om och om igen. Men även när man gjort det och applicerat lite Loc-Tite så rör sig clipet ändå i sidled. Skruvhålen matchas helt enkelt inte av skruvdimensionen. Det är rätt mycket rörelse det handlar om också. Det är nästan från en sida av handtagssidan till den andra!

Sammanfattningsvis

Valrossar är speciella varelser. Faktiskt inte alltid så trevliga som de kan framstå. Gör en sökning på nätet och läs på lite om hur de äter så förstår ni vad jag menar. Jag misstänker att det de bidragit med i det här fallet är formen på bladet som efterliknar formen på deras betar. Annars hittas ju den här bladformen vanligen på mycket varmare breddgrader. 

Hur som haver gör det Walrus till en udda fågel i QSPs sortiment. Eller snarare så brukar deras katalog bestå av knivar döpta efter fåglar och den här är det inte. Ursäkta att jag glider iväg. De har haft några väsenligt mer udda knivar i katalogen tidigare men de har nu utgått. De sålde inte alltför väl misstänker jag. 

Walrus är inte en oäven EDC-kniv

Hur Walrus kommer att sälja kan jag inte sia om. Den har några saker som talar för sig och några emot. Först har vi en trevlig kombination av lågt pris, dugliga material och ett förträffligt handhavande. Det är inte många knivar i den här prisklassen som matchar den på det området. 

Sedan var det hur den känns i hand. Mycket sympatisk är ett sätt att uttrycka det. Så långt inga skuggor över kniven. Särskilt inte som även låset bidrar till en stadig känsla. Men så är det något med polerade stålramar som gör att knivar känns lite billigare. Särskilt när de kombineras med försvinnande små skruvar med runda huvuden. 

När det sedan kombineras med ett clip som är uselt blir det inte lika roligt. Det här är en få gånger jag stött på en produktionsmiss hos QSP. Clipet lossnar direkt och drar du åt skruvarna är de strax lösa igen. Lösningen med gänglåsning fungerar inte då själva skruvhålen inte är matchade med skruvdiametern. 

Förutom att det är irriterande ger det ett allmänt dåligt intryck. 

QSP Walrus i regnblöt vårskog

Nu kan det vara så att jag fått tag i ett måndagsexmplar och att det inte gäller för alla andra knivar. Om så är fallet är det här en allmänt trevlig budgetkniv med en för mig inte så attraktiv bladform. Men vet du med dig att du gillar en nålvass spets som pekar uppkäftigt uppåt och älskar blixtrande "action" till en duglig penning så skall du kika på Walrus en gång till. 

För en gångs skull stämmer dessutom  tillverkarens riktpriser någorlunda med vad du får betala för knvien när den anlänt Europa. I det här fallet betyder det att den kan hittas från någon femhundring eller så.

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 206 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 119 g (vägd av mig, uppgiven vikt 119)

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: D2

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - inte överförtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Tekto Knives F3 Charlie

Det är alltid spännande med ett (för mig) nytt märke. Helt nya på marknaden är emellertid inte amerikanska Tekto Knives, de har funnits sedan 2013 står att läsa på hemsidan. Om jag förstod det hela rätt så var ett kompisgäng ute på en utflykt i Maine och var inte helt nöjda med hur delar av utrustningen, i form av knivar får man misstänka, presterade och beslutade att göra något åt det hela. Med tanke på att företaget delvis fokuserar på automatknivar i form av "OTFs" så kanske det var sådana som inte var tillfyllest. 

En manuell button lock signerad Tekto Knives

Hur som haver, den typen av knivar utgör fortfarande mer än halva sortimentet. Den andra halvan består för närvarande av tre olika fällknivsmodeller. Två som mer riktas mot EDC-segmentet även om en av dem säljs med argument om att den riktas mot militär och dylika verksamheter. 

Tekto Knives F3 Charlie

Ännu längre går man med den här modellen döpt till F3 Charlie. Den sägs vara framtagen för "high stakes tactical operations", det låter något det. Sådana formuleringar kan alltid diskuteras, kanske främst ur ett kulturellt perspektiv. Men i vilket fall som helst borde det utgöra grunden för en bra kniv för blandat friluftsliv tänkte jag. Väldigt få av mina utflykter i skog och mark kan räknas som "operations". 

F3 Charlie är en mycket imponerande kniv med sitt stora djärvt formade blad. Men trots det samt en bladlängd på nästan tio centimeter och en totallängd på tjugotre centimeter så väger kniven in under 130 g. Det är imponerande! Hur det går till ämnar jag gå in på i kommande recension. Där tänker jag även bena ut om de inledande intrycken har någon bäring. Redan efter några få minuter konstaterades nämligen att det finns rätt många saker jag gillar med den här kniven och några detaljer som kunde varit bättre eller som jag valt att utforma annorlunda. 

I övrigt kan det i korthet sägas att det är en kniv med ett blad i D2-stål som enligt uppgift är härdat så hårt som 60-62HRC. Det har sedan försetts med en svart ytbehandling. Bladet hålls på plats med hjälp av ett "button lock". Det rymliga handtaget baseras på en stålram som är försänkt i sidor av G10 som i det här fallet är gröna som synes. 

Jag ser fram emot att fördjupa bekantskapen med den här kniven!

Tekto Knives

/ J - letar nytt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Mini Praxis

För en gång skull är jag faktiskt först med det senaste! Den här modellen från Civivi kallad Mini Praxis är så ny att stålet knappt hunnit svalna efter värmebehandlingen. 

Men som namnet antyder existerar det en "Praxis" sedan tidigare och den modellen har funnits ett bra tag. Så frukta inte, eftersom jag missade den har jag inte förfallit till att bli något knivarnas modebloggare ännu. 

Civivi Mini Praxis

Av första intrycken av döma är emellertid Mini Praxis en sympatisk kniv. Den utstrålar sedvanlig Civivi-kvalitet och material samt konstruktion är desamma som vi kommit att bli vana vid från dem. 

Det innebär konkret att en mycket lättad stålram utgör fundament och utanpå på den skruvade sidor av G10. Vidare hittas ett blad gjort av D2 som löper på fina keramiska kullager och öppnas med hjälp av en flipperfena. Även utformning av distanserna i ryggen, clipet och pivotskruvens huvud är familjära för den som är Civivi-konnessör. Så långt inget nytt förutom det krympta formatet. 

 En ny kniv som följer Civivis mall förutom på en viktig punkt...

Men en nyhet finns och den kanske kommer som en överraraskning. En mycket positiv sådan i inflationstider och det är priset! Det har krympts i samma omfattning som kniven förefaller det. 

Den här kniven har ett riktpris från Civivi på 35$! Sedan återstår att se vad det blir när den hamnar i Europeiska och Svenska butiker men det är hur som haver ett lägre pris än vad man är van vid från Civivis senaste modeller. 

/ J - försöker vara först

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Sencut Acumen

- en färgstark EDC-kniv

Det vilar något bekant över linjerna på den här kniven. Det djupa fingerurtaget känns igen från flera andra knivar särskilt som det kombinerats med ett tämligen brett blad. Resultatet är inte oävet rent visuellt. 

Materialen är desamma som Sencut brukar använda sig av och det i  kombination med en förhoppning om sedvanlig kvalitet från deras sida gjorde att jag blev nyfiken på den här modellen kallad Acumen.  

Sencut SA06D Acumen

Sencut är kanske inte bekant för alla men ni som är trogna läsare av bloggen vet att jag recenserat en kniv från dem förut, Episode. Den kniven var en sympatisk första bekantskap och därför behövde jag inte tveka alltför mycket innan jag testade en kniv till från den här tillverkaren. Särskilt som Sencut är ett systermärke till Civivi som i sin tur är en avknoppning från WE Knife. 

Det handlar om knivar i olika prissegment helt enkelt. I den hierarkin hittas modellerna från Sencut längst ned men materialen är dugliga och tillverkningskvaliteten är fortfarande mycket god. 

Svart mot lila är en slående kombination

Twitterversion: Sencut Acumen, en stilfull kniv för den som söker en prisvärd EDC-kamrat för lätta uppgifter

Blad

Acumen är en modell som kännetecknas av ett påfallande brett drop point-blad. Höjden på bladet är 32 mm vilket skall relateras till en längd på precis över 75 mm. Tjockleken på godset är 3 mm. 

Själva ytan har sedan i det här utförandet fått en svart beläggning. Det gäller för övrigt för alla versioner av den här modellen än så länge. Vilken typ av ytbehandling det handlar om vet jag inte. Men den är för syns skull med tanke på stålet i sig är rostfritt och inte behöver skyddas av den anledningen.

För syns skull är också märkningen vilket betyder föredömligt liten i det här fallet. Ännu mindre är märkningen för bladstål som finns där men som knappt kan skönjas för den med normalsyn. 

Ett brett svärtat drop point-blad gömmer sig i handtaget

Appropå stål så använder sig Sencut nästan genomgående av kinesiskt 9Cr18MoV. Det är ett stål jag har goda erfarenheter av. I mitt tycke uppför det sig något likt t ex 14C28N från Sandvik. Det vill säga det är lätt att slipa och går att få mycket vasst samtidigt som uthålligheten är godkänd. Det gäller även motståndet mot korrorsion. Således ett mycket bra "budgetstål". Det skall för övrigt inte förväxlas med det enklare 8Cr13MoV som är ett stål med något sämre rykte. Åtminstone i kniventusiastkretsar. 

I det här fallet tycker jag Sencut lyckats väl med behandlingen av stålet. Det håller som sagt skärpan dugligt och är tämligen enkelt att få vasst igen. Till just den här kniven har jag med gott resultat använt min Spyderco Sharpmaker för underhåll då jag testar en sådan för tillfället. 

Fabriksslipningen får även den godkänt. Det märks att man har kunskapen inom koncernen. Det innebär att kniven har någorlunda jämn vinkel på eggarna, kniven anlände vass och den är tämligen tunn bakom eggen med sina 0,5 mm. 

Har du mycket god syn kan du hitta texten som säger att stålet är 9Cr18MoV

Det gör i sin tur att det är bra bett i bladet. Acumen är en kniv som skär bra. Dess brister finns på annat håll men de återfinns inte i bladet. Tvärtom är bladformen mycket mångsidig med en kompetent spets, en buk för lite mer svepande skär och en bit rak egg att arbeta med. Som med alla drop point blad som är så här breda så blir vinkeln på handleden lite tvär när man skall arbeta med spetsen. Men det är en nackdel som följer med bladformen. Annars punkterar spetsen som den skall och kniven är på det hela stora taget sympatisk att arbeta med. Så länge det gäller lätta och snabba uppgifter vill säga. Det finns egenskaper som gör att jag vill kasta in den brasklappen. 

Handtag

Handtaget på Acumen följer de flesta mallar för hur man gör en god fällkniv nuförtiden. Här har man utgått från en stålram som svärtats på samma sätt som bladet. Sedan har man lättat den ramen ordentligt genom att fräsa ur fack i ramdelarna. Kniven är öppen i ryggen och där återfinns två distanser utöver lösningen för fånglina som inkluderar ytterligare en bult. Det är för övrigt en mycket snygg lösning som gör att man slipper extra hål i handtagssidorna. 

Ramen är även föredömligt rundad och därmed mjuk och behaglig mot handen. Inga onödiga "hot spots" därifrån. 

Sidor av G10 hittas utanpå en kraftigt lättad stålram

Utanpå ramen hittas sidor av G10. Det kan för övrigt fås i fyra olika färger, lila som här alternativt svart, rött eller naturlig G10. Det här är ett av få ställen där det möjligen kan sägas att prisnivån märks. G10-materialet är tämligen slätt och känns därmed en smula mer likt plast. Men i gengäld skaver det mindre på fickor och i slutändan slits all G10 och blir lenare över tid. På samma vis handlar det om platta sidor och de har inte fått någon ytterligare volym. Däremot är kanterna avrundade och väl slipade. 

Konstruktionen är öppen i ryggen

Utseendet på handtaget utmärks av två saker. Dels att handtaget kröker rygg en smula, det vill säga det är svängt. Det andra och mest synliga är den stora förtdjupningen för pekfingret. En detalj som jag vanligen är mycket förtjust i. Generellt ger en sådan utformning ett säkert grepp samtidigt som det ger ett naturligt fingerskydd utan extra tillägg i den vägen. 

På Acumen har man nästan fått till den här detaljen. Men tyvärr för min del, bara nästan. Jag skriver "för min del" för jag är inte säker på att det gäller alla händer. För att säkerställa det kollade jag dock med min fästmö som tyckte ungefär detsamma som jag trots att hon har väsentligt myckt mindre händer.

Rundningen på fingerurtaget är egentligen väl utformat och det känns mycket bra att ha ett finger i. Problemet är dock att handtaget är rätt kort samtidigt som flipperfenan stjäl en del utrymme. Resultatet förvandlar Acumen till en trefingerskniv för mig! Eller möjligen en tre och en halvfingerskniv om man skall vara mycket optimistisk. Men när lillfingret tvingas dit uppstår andra problem. 

Handtaget ser ut att vara stort nog men när jag greppar kniven rymms inte alla fingrar och det uppstår därmed problem

Det gör tyvärr även att handtagets bakända hamnar inuti min hand varpå följer att bakänden på clipet skapar en öm punkt. Åtminstone när jag försöker hålla kniven i ett fast grepp. Ett sådant som tarvas när man skär i trä, tjock kartong eller något annat som bjuder motstånd. Vid skär i tunna material uppstår inte problemet. Därav min tidigare kommentar om att skära "lätt". Det här gäller vid "sabelgrepp" med en tumme på knivryggen. 

Fattar jag Acumen i hammargrepp för att få mer kraft blir det värre. Då känns både bakänden och spetsen på clipet samtidigt som bakänden på handtaget trycker illa mot den lilla bit av mitt lillfinger som hamnar mot handtaget. 

Öppning och lås

Acumen tillhör de där knivarna som kan öppnas lite som du vill. Det går att att använda två händer om du känner för det. När det kommer till enhandsöppning har kniven både ett bladhål och en flipperfena och båda fungerar lika väl vilket inte är helt lätt att åstadkomma. Därtill kan man göra en "spyderflick", det vill säga öppna kniven med en snärt av långfingret. Flippern är lätt att använda och den är försedd med räfflor för ökad friktin. Hålet är lätt att nå och de rundade kanterna gör det bekämt att använda. 

En väl fungerande flipperfena som kompletteras av ett lika bra bladhål

Orsaken till den fina känslan står att finna i en kombination av kullager men framförallt i att man har ett väl avvägt motstånd i "detent-kulan". Det gör att Acumen är en mycket lättöppnad kniv med ett blad som är lätt att få upp i höga farter för den som har bråttom. Läs "den är lekvänlig". 

En liner lock i stål håller bladet på plats

Låset är lika bra som på föregående kniv jag testade från Sencut. Även här handlar det om en liner lock i stål. En välgjord sådan kan snabbt konstateras. Inget glapp i sidled, även om det kan justeras med pivotskruven, eller i höjdled. Låset är inte det allra lättaste att komma åt när det skall släppas då låsarmen inte sticker ut särskilt mycket men i gengäld är det tillräckligt och låsarmen har fått lite mönster för att ge bättre fäste mot tummen. Gott så!

Att bära

Det här är en typiskt lagomkniv. Det vill säga vikten är inte för låg eller hög, den hamnar på 106 gram enligt min våg. Det råkar för övrigt vara detsamma som den uppgivna vilket alltid är trevligt. Acumen är inte heller för lång eller kort, den mäter 108 mm hopfälld. Därtill är tjockleken tämligen ordinära 12 mm. Det enda som möjligen avviker från mellanmjölksmått är höjden som med sina 37 mm gör kniven tämligen bred i fickan. Inte Spyderco-territorium men nästan. 

Clipet känns igen från andra Sencut modeller och är snarlikt det som hittas på knivar från Civivi

De tämligen Svensson-aktiga måtten kompletteras med rundade kanter och som jag påpekade tidigare, tämligen snäll G10. Allt som allt gör det kniven enkel att bära. Särskilt som clipet är Sencuts standard som de med små justeringar lånat från sina dyrare kusiner från Civivi. 

Det bådar för god funktion. Rampen är int enorm men räcker till för alla byxtyg utom de allra grövsta och detsamma gäller för utrymmet under clipet. Spänsten är god vilket förutom att det gör kniven lättare att få plats bidrar till att det håller bättre om man fastnar i något. Utseendet är inte så mycket att orda om. Inget extraordinärt men det har hållts svart för att matcha färgtemat på kniven. 

Kniven är av deep-ride typ och låter kniven dyka djupt ned i fickan. I praktiken sticker inget upp när den är på plats. Den släta G10-sidan bjuder dock inte på så mycket motstånd så kniven är lätt att dra och stoppa undan. Inga negativa anmärkningar där. 

Den enda invändning jag har mot clipet är den jag slog ned på när jag resonerade kring handtaget. Clipet känns i handen om kniven greppas hårt. Det är snällare om man inte gör det. 

Sammanfattningsvis

Acumen är en kniv som känns familjär utan att på något vis vara en kopia av något. Men den har drag av en del andra modeller på marknaden. I det här fallet är det inte något dåligt. Slutresultatet blev en snygg kniv med sympatiska proportioner. Det lockade och därmed slog jag till. Döm om min besvikelse när jag fick kniven i handen. Det första intrycken var mycket kluvna kan jag säga. Allt det bra fanns där med utseendet, bra öppningsmetoder, välfungerande lås och god byggkvalitet. 

Men kniven passade inte alls i min hand! Den som såg så bekväm ut på bild. Men sanningen är att handtaget på något vis är lite för kort för min hand. Märkligt då jag har knivar som är mindre än den här sett till faktiska mått som känns bättre att arbeta med. Det som hände här vara att jag kände clipet, både spets och bakände samt att det kändes som kniven ville krypa ur handen. 

Tack och lov har det intrycket modifierats något under tiden jag använt kniven! Nu är jag lite mer positivt inställd. Men, det finns ett men och det är att man använder kniven till mycket lätta uppgifter så man inte behöver greppa handtaget bestämt. Det är då de negativa aspekterna framträder. 

Det är en snygg kniv i mitt tycke, Acumen

Utöver det finns det mycket gott att säga om Acumen. Den är som sagt välbyggd och materialen är väl valda för prisklassen. Stålet är bättre än de flesta tror och G10 i handtaget samt kullager avrundar paketet. 

Det finns också ett flertal områden som visar på omsorg om detaljer på ett sätt som inte alltid är närvarande på mer budgetorienterade knivar. Ett sådant är att bladryggen fått sig en smula rundning. Ett annat är hur kraftigt lättad ramen är för att få ned vikten och bättra på balansen. Sedan har man valt att vara mycket konsekvent när det kommer till färgskalan. Handtagssidorna i en färg och allt annat svart. Det betyder svart blad, svart ram samt svart clip och skruvar. En annan sympatisk detalj är att man valt att ha en av bultarna till clipet genomgående vilket tar bort ett synligt hål i handtaget. 

Sencut Acumen, en sympatisk EDC-kniv

Så sammantaget kan jag rekommendera Acumen. Särskilt för den som söker en snygg och inte minst prisvärd EDC-kniv men som inte planerar att skära några längre stunder eller i besvärliga material. I det fallet är Episode från samma företag ett bättre val. 

Som vanligt kan Acumen endast köpas via Amazon eller från Sencuts hemsida. Det är ett av de sätt de håller ned priserna. 

Sencut på Amazon

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 106 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 9Cr18MoV

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Sencut, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre