Review Artisan Cutlery Satyr

  

-  an elegant pocket knife made of top materials

My first encounter with Artisan Cutlery many years ago did not leave me fully convinced of the brand's excellence. Much depending on the fact that they were borrowed knives and thus not my own choice of models. With this knife called Satyr, the situation is different. I fell for the look the first time I saw it. It is of course a good start. The question is how did it go after that?

Artisan Cutlery Satyr

Perhaps it is not so strange that I was attracted by the pictures since the most distinctive thing about Satyr is the appearance. That's sort of where it starts. Now it may sound like a matter of course as the visual is the first thing you notice when it comes to all knives. Very few knives are tested in a shop blindfolded. But what I mean is that some knives may have unique details, a special construction technique, an exciting material, a new lock, or something else that attracts beyond the looks. 

That is not the case here. The knife is made according to template 1A for a "TFF" (Titanium Frame lock Folder). In the construction, nothing strange is found at all, it is exactly as expected. The materials, on the other hand, are well chosen to suit the clean style and appearance and contribute to the exclusive overall impression. Behind the apparent simplicity is Chris Ortiz of Cerberus Knives.

Satyr is designed by Chris Ortiz of Cerberus Knives

Short version: Artisan Cutlery Satyr, stylish elegance for the everyday pocket

Blade

"Drop point" is the description of the blade on Artisan Cutlery's website. It may well be true even if it's almost up for discussion. By that, I mean that the part that drops down is pretty discreet. The knife blade in general is also quite restrained in terms of appearance. Except for the height, which is 31.5 mm, which is matched by a length of 85 mm and a thickness of 3.2 mm. It is not an excessive stock thickness.

The finish is a semi-polished satin which is damn hard to photograph I might mention in passing. The marking is exemplary discreet where the blade has the Artisan logo on the presentation side of the ricasso and the Cerberus marking on the opposite side of the blade. There you can also read steel type.

Bladet är en drop point med en markerad buk

Of course, they want to brag about it because it is a fundamentally very competent steel in the form of CPM S90V. That material has been thinned from the original stock thickness to 0.5-0.6 mm behind the edge via a fairly wide primary grind. Unfortunately, this is one of the knife's Achilles heels. For those who don't know, that's quite thick. Especially for a folding knife whose role is not to chop with or do other tougher work. In fact, this knife, and especially with this steel could have benefited from being significantly thinner behind the edge.

Having said that, the factory edge is decent. Fairly smooth and "medium sharp". It wasn't the sharpest knife I've come across straight out of the box but it wasn't dull either. It shaved hair with some pressure but not with ease so to speak.

For future maintenance and sharpening, the blade has been given a good sharpening choil so I can't see that that part in particular would pose any major challenges. By good I mean that the edge starts outside the plunge line so the risk of "smiles" towards the heel of the blade is reduced.

A clean look is enhanced by excellent materials. The blade is made of S90V

The physical properties of the blade are clear even when the knife is in use. Cardboard and thick paper are no problem at all to "kill". It's something I do frequently both at home and at work. But, it could be made even easier. It is the feeling that persists even when it comes to other materials. Satyr cuts competently but not to its full potential. It becomes especially clear when you cut into certain foods. Last it happened to be celeriac. Now that's not what this knife is made for but consistently cutting through fairly solid materials reveals something about the geometry.

Therefore, Satyr is better for small, fast cuts where the edge is used the most. Consider tasks such as cutting cable ties, nylon straps around packages, and the like. All tasks that do not require deep cuts. 

I directly noted that the tip is excellent. Penetrates well as it is sharp without being fragile. Possibly it sits high in regards to the angle of the wrist. However, I usually solve that problem by turning the knife upside down when, for example, I open taped boxes.

Satyr bites unexpectedly well in wood, even dry wood, but in that case, it is rather the thin handle that causes certain limitations. This is not my first choice for outdoor excursions. 

Handle

The fact that this is an all-metal knife is hard to miss. Given the stylish design and above all the weight, it is also not difficult to figure out that the material used in the handle is titanium. However, you don't get very much of it as the sides are as thin as about 2 mm and the entire knife stops at 10.7 mm across the back. The length of the handle is 113 mm and the height stops at 26 mm.

The handle is completely made of titanium

The handle, like the entire knife, breathes elegance and this is expressed by the fact that the sides are properly machined. They are, for example, both chamfered and arched. It improves the comfort considerably. In addition, the sides of the parts that are not beveled have been provided with a very fine milled pattern. It gives a certain grip while looking very good.

As I said, the construction is not overly complicated, so in addition to the two sides, a very small backspacer is found in the back, but otherwise, the handle is open. Incidentally, the manufacturer's name is also printed on the small piece of titanium.

Everything is put together with two screws per side plus the pivot screw. The size of the flat screw heads is T8.

The key word here is "slim". The back is mostly open

But there is one thing that is hard to get away from. Since the knife is both stylish but above all thin, so are the sides. If you also bevel them, which of course is appropriate, then the risk is that they feel a bit sharp against the hand, and they do in certain situations. This particularly applies to the area where the little finger meets the handle and also the back where it meets the hand. There, the metal could have been made slightly thicker, but above all rounded a little more. In return, it might have affected the appearance so that is a consideration that has to be made.

The handle is long enough to accommodate the whole hand in several different grips

Otherwise, it can be said about the Satyr that it is a well-balanced knife. The balance point is found right in the middle of the recess for the index finger. That, together with the low weight, makes the knife feel lively in the hand.

All common grips work and about equally well. The only thing that becomes noticeable sometimes is, as I said, the thin edges of the distinctive lines. In addition to the aforementioned blade notch, this also applies to the clip.

But I still don't consider it a compromising detail as the Satyr quite frankly feels like an EDC knife/"gentleman's carry" and nothing for the wilderness excursion. In other words, what I see in front of me are a little simpler or at least easier cutting tasks that don't last that long in terms of time. Then the materials and construction actually invite a bit more but that's another matter. But this means that the ergonomics are both very good and somewhat less good depending on how heavy you cut.

Opening and Lock

A thumb hole is what this knife opens with. An oval one as you can see. The shape has then been completed with the edges being chamfered. It is in line with other lavish machine work on the knife. I don't really know how I feel about that detail. It's pretty as hell and it matches the look in general, but it also gives less grip for the thumb. Especially as the hole is small. It is positioned correctly to be easy to reach and it is not in the way when the knife is used, but it is not large.

Satyr opens with an oval blade hole that has a heavily chamfered edge

Now, some of my resistance to the hole itself may be due to how the relationship between me and this Satyr developed. When the knife arrived, it was quite rough with a gritty feeling when I first opened it. Nothing I expected from this knife, at this price point, and certainly not from a model equipped with ceramic bearings. But that was the case.

I started the troubleshooting by adjusting the pivot screw which helped a little but the sluggish feeling lingered. The next step consisted of disassembling the knife, which is very easy to do by the way, and cleaning it. It wasn't dirty but the procedure helped partially. However, one problem remained. Sometimes, not often but from time to time the knife could not be opened at all! The thumb was unable to overcome the resistance of the detent ball that held the blade in an iron grip. Then it didn't help that the edges were rounded on the hole itself. It made one slip with the thumb. It was difficult to figure out what the problem was because it was not consistent. In addition, opening the knife with the middle finger on the back of the knife with a "middle finger flick" was always excellent.

But a little more fiddling with the pivot screw and a period of use has done the trick. Now none of the above problems remain and the "action" is now very smooth. A shake and the blade slides majestically into place in the handle. The feel is now what I expected!

The frame lock has both an overtravel stop and a reinforced lock bar

The beveled lock bar is easy to get to

The lock follows the handle in such a way that it is uncomplicated but well done. It is a titanium frame lock with the now mandatory companions overtravel stop and a steel-reinforced tip of the lock bar. The function is exemplary. It has always felt completely safe as in that there are no tendencies to slide and that there is no play sideways or up and down in the blade. But in the beginning, as I said, was the problem with the detent ball.

Now, however, it releases as easily as you would expect from a knife in this class. The procedure is facilitated by a recess on the opposite side and the locking bar is nicely chamfered.

To Carry

Light and thin are two words of honor that apply to this knife. A total thickness of only 11mm and a weight of just a few grams over a hundred grams (106g) is certainly not bad for an all-metal knife with a fairly wide 8.5cm long blade.

The clip is very nicely integrated into the whole

The clip is a story in itself as it is really nicely integrated into the whole and follows the other lines of the knife in an excellent way. It is a milled titanium clip and, in addition to that, Artisan has gone to the trouble of providing it with the same pattern that is found on the rest of the handle, which is positive. In addition, they have chosen to have a hidden fastening screw screwed from the inside. 

Even more important, of course, is the function. It can be said that the clip is thin enough to have good tension and both the space under the clip and the ramp itself are large enough to handle most regular pants. That includes the slightly thinner work pants I use at work. Once in place, a bit of the knife is visible, but it is as close to "deep carry" as a clip of this type can offer.

A little bit of the knife is visible when the knife is carried in a pocket

But thicker fabric and jeans aren't exactly this clip's best friends. It works, but not completely without resistance. It gives another hint that this is more of a "gentleman's carry" than a tool for the construction site. It becomes clear when I sometimes carry knives in the breast pocket of a jacket.  

The milled clip is thin enough to provide good tension but the tip is almost sharp

When fiddling with thicker fabric such as in jacket pockets, one of the clip's weaknesses is also discovered. The shape of the clip together with the distinct lines gives a very pointed tip. In fact, it's almost sharp. I have advanced plans to round it off at the top with some sandpaper. But I have to be a little careful as I don't want to ruin the look or scratch the handle.

Speaking of appearance, Artisan did not want to destroy the pure titanium surface, so there is no recess on the opposite side of the handle for the clip. In other words, it stays where it is.

To Conclude

The love story that didn't go in a straight line is one way to sum up the relationship with this particular specimen of Satyr. As for the appearance, it was hot feelings at first sight. This design from Cerberus Knives exudes elegance and exclusivity. Sometimes gray titanium knives can be boring, but here it's just restrained and stylish in my eyes.

Light, thin, and stylish with a capable blade makes the Satyr a good EDC knife

Then there were some flies in the ointment like in many relationships. This beauty didn't dance as well as she looked. There was also a spanner in the works and the feeling was therefore not the best and in addition, it sometimes refused like the worst jumping horse. The blade did not want to appear. But after a little adjustment of the tension in the pivot screw and above all a period of use, the situation is different. The function is now excellent.

Speaking of function, it is important how a knife cuts. In that respect, Satyr is approved, but it could be better than it is and that's something I intend to fix in the future. The knife is definitely worth it. With such an advanced steel and such a wide blade with a really high grind, this could have been a real slicer. As is, it is ok for most EDC tasks. But it could be so much better. The potential is there.

Artisan Cutlery Satyr is elegance personified

One thing that is part of good knife design and is sometimes missed is that the model should preferably look just as good folded as unfolded. Satyr certainly does. It doesn't matter from which angle it is viewed. It is still stylish with a frugal design. It is the knife's main selling point, which in this case is backed up by, in the knife world, "precious" metals such as titanium and S90V.

Then it's a good EDC knife, easy to carry, and not too bad for that kind of work either.

Artisan Cutlery

Specification:

Length Overall: 197 mm

Length Folded: 112 mm

Weight: 109 g (weighed by me, stated 109 g)

Blade Length: 85 mm

Blade Thickness: 3,2 mm

Blade Steel: CPM S90V, 59-61HRC

Handle: Titan

Lock: Frame lock

Produced by: Artisan Cutlery, made in China

/ J - intends to sharpen the relationship

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Spyderco C101BK2 Manix 2 LW

-  En mycket bra kniv men kanske inte bäst

Nu är det dags för en anakronism igen. Det här är nämligen raka motsatsen till en recension av det senaste på marknaden. Kniven är synnerligen väletablerad men i min ägo hamnade den inte förrän relativt nyligen.

Som framgår av titeln är det en storsäljare från Spyderco som är aktuell för att läggas under luppen - Manix 2. I det här fallet lättviktsutgåvan med svart handtag och CTS BD1-stål. Som vanligt när det gäller det här märket finns många varianter att tillgå.

Spyderco C101BK2 Manix 2 LW

När det kommer till "EDC"-knivar är ofta lättare helt enkelt bättre. Men inte alltid och personliga preferenser skall aldrig föraktas. Hur förhåller sig det med den här kniven? Lever den upp till epitetet "LW" som i "Light Weight" utan att förlora för mycket på andra parametrar? Det skall jag försöka svara på.

Kniven vann för övrigt  "innovative knife of the year" på Blade Show när den kom 2010 vilket inte alltid säger så mycket i och för sig eftersom det priset ofta tilldelas knivar som förvisso ofta är innovativa men inte sällan usla i praktiskt hänseende. Det gäller inte den här kniven emellertid.  

Blad

Mer typiskt Spyderco än så här blir inte ett blad! Det innebär ett förstås ett lövformat blad vilket tenderar att polarisera knivanvändare i två läger - en grupp som gillar dem och en som avskyr formen. Själv gillar jag dem för att man får en lätt buk och kapabel spets på köpet.

"Superleaf" och Manix XL är för övrigt de enda större löven än det här jag jag känner till. Således har vi framför oss en bastant organisk droppoint. Längden ligger på runt åtta och en halv centimeter och godstjockleken något över tre millimeter. Det är således ett substantiellt blad det handlar om.

Bladformen är delvis ett resultatet av hålet vilket även bildar en i det här fallet diskret ramp för tummen. Kännetecknande för bladet är också den fulla flatslipningen från rygg till egg. Inga konstiga vinklar eller designelement. Enkelt, funktionellt och därmed inte mycket att orda om. Den enda invändningen som är värd att beakta är begränsningen som breda blad har i manöverbarhet jämfört med smalare diton. Vad man föredrar är en smaksak och avhängigt vad man oftast skär och hur mycket. 

Mer lövformat än så här blir det inte

Stålet är CTS BD1 från Carpenter. Ett amerikanskt stål som ibland sägs vara en variant på 440C och ibland på japanska Gin1 eller möjligen ATS-34 beroende på vem som tillfrågas. En snabb sökning ger flera spännande trådar att ta del av för den hågade.*

Min uppfattning är att det är ett tämligen dugligt allroundstål som dock inte är i närheten av de dyrare "superstålen". I det här fallet betyder det att skärpan inte hålls tillnärmelsevis så bra som säg M4 eller S35VN. Däremot är det avsevärt mycket lättare att bryna upp igen. Något som jag fick göra tämligen frekvent när jag gick loss på kartong och trä. Särskilt virke slet på eggen visade det sig.

Under ett par blöta skogspromenader fick bladet åtminstone bekänna lite färg då jag lämnade det utan att torka av det. Inga fläckar alls vilket är ett gott betyg. Så jämfört med andra enklare stål känns rosttrögheten som en uppgradering. 

Som vanligt när det gäller Spyderco så kom Manix 2 LW riktigt riktigt vass direkt från produktionslinjen. Inte många andra tillverkare sköter den detaljen lika bra som dem kan konstateras.

Bladet är som vanligt en fröjd att använda. Ett fullt flatslipat blad i dugligt stål som inte är för tjockt bakom eggen gör processen kort med det mesta som skall skäras igenom. Papper, papp, kartong, petflaskor, krympplast, snöre, rep och annat vardagligt. Det är framförallt här som kniven briljerar. För att användas mycket i trä som att ägna sig åt "bushcraft" och slöjdande vill jag ha en mjukare handtag och en kraftigare spets.

Även om som nödkniv i köket fungerar Manix 2. Det kanske inte är så konstigt då bladet i princip utgör spetsen på en kockkniv med sin form och slipning.

Handtag

Materialet i handtaget är FRCP som är en av många fiberförstärkta plaster. Jag upplever den här varianten som något styvare än den i Spydercosammanhang mer vanliga FRN-varianten. Det blir stabilare men jag tycker även att det känns mer "plastigt". Konstruktionen är inte öppen i ryggen och de två sidorna är nitade så kniven kan inte demonteras. Däremot kan pivotskruven på den här senare upplagan justeras.

Formen är bra med ett effektivt urtag för pekfingret som gör kniven lätt att kontrollera och ger ett säkert grepp. Ergonomin som sådan är riktigt bra. Jag har läst om de som tycker att handtaget är för "fyrkantigt" men det håller jag inte riktigt med om. Det finns två sätt att göra handtag på fällknivar större och här har man valt att göra det "högt" eller brett beroende på hur man nu vill betrakta det. Det ger tämligen stor omkrets och därmed plats även för större händer. Det andra alternativet är förstås att göra handtag bredare över ryggen vilket å andra sidan känns mer i en ficka. Det är en evig balansgång för tillverkare av fällknivar. 

Spydercos egna "Bi directional" mönster ger mycket bra grepp om det nu eftesrsträvas

Balansen är mycket neutral och återfinns exakt över fingeruttaget men höjden gör att det ibland känns som kniven vill tippa lite i handen när man byter grepp. Mest beroende på att kniven är så lätt. Den ringa vikten uppnås mycket tack vare avsaknaden av ram. Här får handtagssidorna tillsammans med ett ilägg i ryggen stå för stabiliteten. Det klarar den med den äran om den inte provoceras riktigt hårt för då flexar den något. 

Handtaget formligen smälter in i handen och det uppskattar jag mycket. Det främre "urtaget/choil" är bra vid detaljarbete och det bakre greppet fungerar väl vid snitt där man drar kniven mot sig eller trycker nedåt. Handtaget är utmärkt för större händer och det finns gott om plats för alla fingrar. Det fungerar även i alla tänkbara fattningar. 

Annars gillar jag inte hur rivig Manix känns i handen. Är alla amerikanska knivar gjorda för att användas med handskar på eller vad är det frågan om? Det finns de som menar att det är för lite grepp i handtaget. För dem rekommenderar jag att klistra på sandpapper för det är nästa steg på skalan. Personligen kan jag utan tvekan vara utan de räfflor som finns vid nacken på handtaget och undersidan. Så mycket att jag valt att slipa ned dem vilket gör kniven betydligt mjukare i hand. 

Öppning och lås

Kniven öppnas på klassiskt Spydercovis med ett tumhål. I en värld av "flippers" är det den metod jag föredrar. Mycket för att det är nästan lika lätt att snärta upp kniven om du känner för det samtidigt som det erbjuder alternativet att mjukt och stilla smyga fram bladet. Personligen har jag inte alltid bråttom med att få fram en kniv. 

I det här fallet har bladet försetts med ett hål med fjorton millimeters diameter. Det vill säga ett av de större som annars återfinns på modeller som exempelvis Military. Förutom storleken är det även lättåtkomligt både med och utan handskar vilket gör kniven lättöppnad. Det såg lite fånigt ut när jag prövade att öppna kniven med vinterhandskar på mitt i juli. Men det fungerade. 

Öppning sker med extra stort hål och låser gör ett Ball Bearing Lock

Har man bråttom kan Manix 2 LW öppnas med samma teknik som ett Axislås från BM. Det vill säga man släpper låset och snärtar upp bladet. Låset är för övrigt något som Spyderco döpt till "CBBL" eller "Caged Ball Bearing Lock". Det påminner till viss del om Benchmades Axis-lås och SOGs "ARC -lock" både i utseende och på så sätt att de är möjliga att använda med båda händerna utan att ha fingrarna i vägen för bladet. Av de tre har Spydercos lösning den fördelen att motståndet i stängt läge, "detent", är bättre än på Axislåset. Det har också bara en och kraftigare fjäder vilket i teorin borde vara mer driftsäkert. 

Låset är mycket stadigt och det finns definitivt inget glapp eller spel i bladet. Men det har en rejäl nackdel som gör att det inte tillhör en av mina favoriter. Det är tungt att släppa. Fjädern är riktigt stark. Jag prioriterar handhavande framför extrem styrka då jag sällan använder mina knivar som spett. 

En fördel är att lösningen är helt användbar med både höger och vänster hand. Eftersom även clipet är flyttbart är således den här kniven ett bra val för den vänsterhänte. 

Att bära

Det finns inte mycket konkurrens i den här storleksklassen när det kommer till hur kniven känns i fickan. Eller snarare inte känns i fickan. Den är lätt till och med mycket lätt, har ett bra clip och rundade former. Vi talar om en kniv som inte väger in på mer än 85 gram trots ett blad på 86 millimeter.

På den här kniven har Spyderco valt att använda sitt wireclip av naturliga skäl då det passar väl in i lättviktsprofilen. Själv är jag en varm anhängare av funktion när det gäller clip och gillar därför den här typen. Andra föredrar clip som inte alls fungerar men ser bra ut, läs "de flesta skulpterade clip i titan". Wireclipet är lätt, diskret och håller kniven på plats. Särskilt med de här riviga sidorna sitter kniven extra säkert för den som fäster vikt vid det. Clipet är av den stadigare varianten av wireclip som annars finns i lite olika grovlekar. Därtill är det längre än vanligt.

En kraftig variant av Spydercos wireclip

Handtaget har rundade former och är tunt och tar därför inte upp hela fickan. Men en nackdel finns det går inte att komma undan. Det relativt stora bladet och det väl tilltagna hålet på den här modellen gör att Manix 2 är en bred kniv i hopfällt läge. 

Sammanfattningsvis

Spyderco uppger att den här modellen är 42 procent lättare än G10-versionen. Är den 42 procent bättre också? Njae, säger jag. Det beror som vanligt på vad som prioriteras - styrka eller vikt. Nu skall väl tilläggas att det mest är upplevd styrka då jag betvivlar att du under normalt användande kan få den här kniven att fallera. Och så var den ack så viktiga detaljen med känslan i greppet, G10 mot FRCP. Där vinner G10 när jag är domare.

Sen tycker jag personligen inte att Manix 2 LW är värd det MRCP-pris som Spyderco anger på sin hemsida vilket är $136 i USA. Sen dras ett antal dollar av varefter handlarna får ett "MAP-pris" att förhålla sig till som de har svårt att frångå. Den prissättningsmodellen innebär tyvärr att flera stora märken i princip lyckats avskaffa priskonkurrens. Det gäller förutom Spyderco även ZT och Benchmade som var först ut med ottyget. Prisvärd är Manix 2 om du kan få tag i den billigare. 

Jo, greppet i Spydercos "bi directional pattern" räcker till

Svaret på frågan jag ställde i inledningen "Lever den upp till epitetet "LW" som i "Light Weight"? är JA!

För mig är den här kniven en favorit när det handlar om format men inte helt när det kommer till utförande. Den är urbota praktisk men den känns trots allt något plastig även om den är oerhört stabil. Tar man i riktigt hårt flexar handtaget en smula. Inte tillräckligt för att störa mig men det är baksidan av den låga vikten. 

Men framförallt är den i originalutförande för "rivig" för min smak . Tur att det finns sandpapper. Är alla, framför allt amerikaner, fiskrensare till professionen? Det enda jag personligen har erfarenhet av som är så halt att det här och andra handtag behövs är när man skär mycket i ledvätska. Som när man skär grisbog och avlägsnar lägg till exempel. Det blir snorhalt efter ett tag. Men då används knappast fällknivar men det var en passus. 

Några konkurrenter från de egna leden. Överst PM2 och underst Byrd Raven 2

Några av de främsta konkurrenterna till den här kniven kommer även de från Spyderco. Storleksmässigt kan den jämföras med den kända Paramilitary 2. Det är förstås en smaksak vilken man föredrar då de är tämligen olika i konstruktion men Manix 2 LW är vid jämförelse både lättare och inte minst billigare. Sen finns alltid klassikern Endura 4 förstås. Vill man ha mycket blad i relation till vikt är Cold Steels "Broken Skull" ett alternativ men det sker i bekostnad av ergonomi och storlek på grepp och är därmed inte alls lika allroundbetonad som de andra knivarna.

Om vikt däremot inte är högst på prioriteringslistan kan man dels ta sig en närmare titt på den stadigare originalManix och söker man därtill lägre pris skall man definitivt titta närmare på Byrdmodellen "Raven 2". Den har för övrigt samma stål som den här Manixkniven och faktiskt ännu bättre ergonomi. 

Överlag finner jag dock den här kniven sympatisk och väl värd att titta närmare på i klassen något större, praktiska fällknivar. Den väger extremt lite för sin storlek och är stark i relation till sin vikt. Därför ser jag den som en utmärkt kompanjon på skogspromenaden eller vandringen eller som en "EDC" för den som föredrar större knivar. Är man "stålsnobb" finns den att tillgå med mer exklusiva stål som t ex CPM S110V. 

Twittersammanfattningen blir: En riktigt duglig fällkniv i det större formatet för den som jagar vikt.




Specifikation:

Längd utfälld: 204 mm
Längd hopfälld: 118 mm
Vikt: 85 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: CTS BD1
Handtag: FRCP
Lås: Ball Beraring Lock


Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA

* Här en länk till mer information om stålet ifråga - CTS BD1


/ J - inte så lätt själv

#aliaspostmortem #knivigtvarre