lördag 23 maj 2026

Picture of the Day No. 291 "The Tundra in May"

Isn't the tundra unusually green for May? Then you can also ask yourself how it is that there are so many trees growing on it and why there is a lake in the background. The questions pile up and require one or more answers.

The explanation is not as far-fetched as it seems. The irony and dad jokes shine through in the title. It is the knife called "Tundran"/the Tundra, and of course, comes from the eminent company Karesuandokniven. For those who may have missed that post, it was posted yesterday. A novelty from the other side of the Arctic Circle.

"The Tundra in May"


But speaking of tundras, it's so green down here in southern Sweden. Something that stands in contrast to our northernmost parts. Especially this time of year, I'm struck by the contrasts, and on this particular occasion, I'm very happy that I live where I do.

I was also happy that it was windy this day and that it had been very dry in the forests so far this spring. This means that all the malicious flying creatures are conspicuous by their absence so far. But apart from that, it was a cloudy day with the occasional rain shower. However, there was a break when I was out walking.

That was the day before yesterday. Today I went to an art exhibition and my wife and I took home a painting by Dregen*.The rest of my Saturday will probably be spent watching this year's "king stage" in the Giro d'Italia. It's going to be tough and now it remains to be seen whether Vingegaard can decide it all once and for all or not. He probably will, but only those who live will see!

Take good care of yourselves, all my good friends out there in cyberspace!


/ J - preparing for cycling, from the couch

* For those who don't know, he is better known as the guitarist in Back Yard Babies and The Hellacopters.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 291 "Tundran i maj"

Är inte tundran ovanligt grön för att vara i maj? Sedan kan även fråga sig hur det kommer sig att det växer så många träd på den och varför det finns en sjö i bakgrunden. Frågorna hopar sig och tarvar ett eller flera svar.

Förklaringen är inte så långsökt som det verkar. Ironin och pappaskämten lyser igenom i titeln. Det är kniven som kallas Tundran och kommer förstås från det eminenta företaget Karesuandokniven. För er som måhända missade det inlägget så var det bara några dagar sedan jag presenterade den. En nyhet från andra sidan polcirkeln. 

En kniv som genast föll mig i smaken. Den är vacker att se på, lätt att bära och mycket bekväm i handen. Inte mycket att anmärka på där. Nu måste den bara testas också!

"Tundran i maj"


Men på tal om tundror, så här grönt är här nere i södra Sverige. Något som står i kontrast mot våra nordligaste delar. Särskilt så här års slås jag av kontrasterna och är vid just det här tillfället mycket glad att jag bor där jag gör. 

Glad var jag även för att det blåste den här dagen och att det än så länge varit mycket torrt i skog och mark under den här våren. Det betyder nämligen att alla illasinnande flygfän lyser med sin frånvaro än så länge. Men förutom det var det en molnig dag med en och annan regnskur. Det var dock upphåll när jag var ute och gick. 

Det var i förrgår. Nu har jag varit på konstutställning och med mig hem fick jag och min fru en tavla av Dregen*. Resten av min lördag kommer nog att ägnas åt att se på årets "kungaetapp" i Giro d'Italia. Den lär inte gå av för hackor och nu återstår att se om Vingegaard kan avgöra det hela en gång för alla eller inte. Troligen gör han väl det men den som lever får se! 

Sköt nu om er ordenligt alla goda vänner där ute i cyberspace!


/ J - laddar för cykling, från soffan

* För dem som inte vet är han mer känd som gitarrist i Back Yard Babies och The Hellacopters. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

torsdag 21 maj 2026

New Knife - TacticalEdged.Dojo The Spike DC

Återigen dags för ett första möte. Inte för världen men för mig. Det här är den första modell jag testar från TacticalEdged.Dojo eller som de oftast förkortas "TeDojo". Ett företag som på kort tid främst gjort sig känd för kinesiska kastknivar av klassiskt snitt med modeller som Storm, ZauChi och Duanhong.

Men där Storm är en mer klassisk kastkniv och Duanhong är en kinesisk dart så är den här nodellen, The Spike DC en fusion mellan en Bo-shuriken och en dolk. Resultatet är en mycket smal, relativt lättburen och extremt lättkastad sak. 

En ny bekantskap - TeDojo eller TacticalEdged.Dojo


Utseendet är mycket distinkt. Den långsmala profilen med sin skarpa spets gör ett starkt intryck. Den kräver liksom uppmärksamhet. The Spike DC är 260 mm lång och 8 mm tjock. De måtten ger en vikt av 210 gram även om den faktiskt känns tyngre när man håller i den för att den är så kompakt. 

Kniven är CNC-fräst ur ett stycka DC53 verktygsstål och hårdheten uppges vara så hög som 61 HRC. Det skal  bli mycket spännande att se hur det materialet uppträder och håller över tid. Särskilt när det är så hårt. Vanligen hålls kastknivar till under 50 HRC för att vara så sega som möjligt. Här ar TeDojo valt att gå en annan väg. 

The Spike DC


Ytan har i det här fallet fått en svart titan-behandling. Själva handtaget har tydliga rutor som båder hjälper till med indexering samt bättre grepp om man bara håller i det. Längs med hela kniven, hela vägen från spetsen till handtagets slut löper en skåra. Den ger  bättre fäste vid till exempel tekniker som Military Half Spin

Märkningen är mycket diskret och skall du hitta logotypen får du leta på sidan av kniven. 

TacticalEdged.Dojo The Spike DC kan fås med Kydex-fodral om så önskas


Vill du bära kniven så finns ett fodral i Kydex att köpa till. Ett alternativ jag valde för att kunna testa kniven optimalt. Fodralet passar kniven mycket bra. Den sitter på plats utan att låta men ändå löst nog för att kunna dras kvickt om andan faller på. Det är även försett med ett clip för att kunna bäras i en ficka, i byxlinningen eller på ett bälte. 

De första intrycken är extremt goda kan jag säga. The Spike upplevs mycket välgjord, proportionerna och detaljerna känns genomtänkta och balansen är utmärkt. Det skall bli intressant att stifta närmare bekantskap med den här kniven på kastbanan. 

Men jag kan redan säga att jag ångrar att jag inte köpte fler!



/ J - testsugen

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Karesuandokniven Tundran

It may not be a secret that I appreciate the Swedish brand  Karesuandokniven. I bought my first knife from them in the early nineties, and the model was Järven. A knife that is still in the range, thirty-five years later. Then I received an Uraka as a gift from my mother a few years later, a knife that is, for that reason, one of my most appreciated.

A couple of them have also been reviewed here on the blog, such as Galten, Pältsa, and most recently Bäver 10. It was a whole six years since I wrote something about the first one. Time flies as usual. Now, however, it is time for news, not just for me but for everyone, as this is a new knife from the world's northernmost knife manufacturer in Karesuando!

Welcome to the model called Tundran.

A box that makes me long for the mountains, you know what it contains


On their website, Karesuandokniven calls the Tundran an all-around knife. This is not misleading in any way, but at the same time, it should be added that this applies to most of their products. The difference between the blades on the different models is not very big from a broader perspective, and the handle is certainly different, but the difference is sometimes subtle.

Karesuandokniven Tundran


In this case, it specifically means a knife with a blade that is 100 mm long, with a height of 21 mm. Proportions that are quite common for this type of knife. The thickness is 3.2 mm.

The steel used is the classic Sandvik 12C27.* A steel that is perhaps somewhat simple but well proven. The hardness is stated at 58 HRC, which is quite soft. It will be interesting to see how it behaves during use. The grind is a classic "Scandi grind" as it is often called these days. It can also be said to be a low sabre grind with just an edge or a zero grind. As you know, it gives a specific set of properties that I intend to discuss more in a future review.

Tundran, a beautiful knife that hopefully performs as well as it feels good in the hand!


The handle is made of dark-stained masur birch with a brass front edge. What distinguishes the handle is that it is relatively narrow and slightly longer than usual, as well as strongly shaped. It is simply curved, with the noticeable stern being particularly noticeable. Even when you hold it for the first time, you can see that it fits very well in your hand.

Other impressions are that the knife is both light and well-balanced. The weight without the sheath is 95 grams, and the entire package, including the sheath, is 150 grams.

The sheath is made of cowhide and is of classic Scandinavian cut. It includes a pendant made of a leather cord, and it ends with a leather nib. The latter fulfils a function, but I will come back to that.

First impressions are that this is an equally beautiful knife in reality as in the picture. A classic Scandinavian knife with roots deeply rooted in the barren tundra or perhaps the lean Norrland soil. The materials are recognisable with wood, leather and Swedish steel.

Good choices that match both the appearance and hopefully the properties of the knife. I have some hopes for the latter, given my previous experiences with products from Karesuandokniven. Stay tuned for a future review of this knife! It just needs to be used first.






/ J - looking for his Norrland roots

#knivesandbikes #knivigtvarre

* For example, these dimensions happen to be exactly the same as those found on the blade belonging to Bäver 10, as an example.

onsdag 20 maj 2026

I just have to brag a little

This post is perhaps mostly aimed at those who throw knives. Or maybe not when I think about it. It could also touch everyone who strives for something, who has set a personal goal or hopes to improve in an area. Be it sports or something else. The feeling of having achieved a milestone, of feeling that you are improving and reaching a new level, is always there. It is extremely pleasant and gives you an increased desire to continue. 

In this case, it's about something simple and quantifiable. Since I'm currently training hard and a lot to become a better knife thrower, that's what it's about. Some moments may be a bit vague, but the competition moments themselves are not. Then a number on a piece of paper can be confirmation that you're heading in the right direction. Now I've got another such number.

The training area for Växjö Sportkastning (Växjö Sportsthrowing club) at the VAIS-cottage


What happened was that a couple of days ago, I completely smashed my old training record in Walk Back. And for those of you who are not in the know, I can tell you that it is the discipline that gives titles like "Swedish champion" or "world champion". Then you can also take medals in other disciplines, but they don't carry as much weight. In Sport Throwing, it is Walk Back medals in the three disciplines, knife, No Spin and axe that are the most desirable.

And since some people like to put others down, and I received an arrogant comment last time, I was exuberantly happy after improving my previous record. I can immediately say that I am very aware that what is done in training and what is achieved in competition are two different things.

But I usually add that if you can't even perform a certain number of points in training under calm conditions, you definitely can't do it under stress in a competition situation. You have to start somewhere. It's about two things: raising your top and then, above all, raising your bottom. But that's another discussion.

This is what the scoring series looked like. It includes a zero and a flop on the last three throws, but otherwise a fairly high and even level! But there is certainly room for improvement


Now it's about results. Last time the increase was modest, from 235 p to what was recently a PB 237 p. The funny thing is that I never really knew that until I got home and compiled the numbers. Of course, I have a feeling where it's going, but I can never know.

But like I said, I hit it off with 248 poäng yesterday! A rise of eleven damn points.

Det är f-n inte illa! Särskilt inte när det troligen blivit ett par poäng högre om det varit någon annan än jag som räknat. För att jag inte skall få glädjeresultat så väljer jag nämligen det lägsta alternativet om poängen är osäker. 

It's not bad at all! Especially not when it would probably have been a couple of points higher if someone other than me had been the scorer. In order not to get happy results, I choose the lowest option if the score is uncertain.

I am proud of the result, as almost 250 points in No Spin is actually good by any standards! It is also only twenty points behind my best result in spin throwing (PB 268 with Zitoon Le primitif rotation)

My favorites, Throwingzone Pathfinder


The knives that were used and are used the most are, of course, my favourites, Pathfinder from the French Throwingzone.

Now I'm so excited that I have decided that there will be a serious training session tomorrow as well.


/ J - a k a "The Swedish Chef", your thrower in cyberspace

Ny kniv - TacticalEdged.Dojo The Spike DC

Återigen dags för ett första möte. Inte för världen men för mig. Det här är den första modell jag testar från TacticalEdged.Dojo eller som de oftast förkortas "TeDojo". Ett företag som på kort tid främst gjort sig känd för kinesiska kastknivar av klassiskt snitt med modeller som Storm, ZauChi och Duanhong.

Men där Storm är en mer klassisk kastkniv och Duanhong är en kinesisk dart så är den här nodellen, The Spike DC en fusion mellan en Bo-shuriken och en dolk. Resultatet är en mycket smal, relativt lättburen och extremt lättkastad sak. 

En ny bekantskap - TeDojo eller TacticalEdged.Dojo


Utseendet är mycket distinkt. Den långsmala profilen med sin skarpa spets gör ett starkt intryck. Den kräver liksom uppmärksamhet. The Spike DC är 260 mm lång och 8 mm tjock. De måtten ger en vikt av 210 gram även om den faktiskt känns tyngre när man håller i den för att den är så kompakt. 

Kniven är CNC-fräst ur ett stycka DC53 verktygsstål och hårdheten uppges vara så hög som 61 HRC. Det skal  bli mycket spännande att se hur det materialet uppträder och håller över tid. Särskilt när det är så hårt. Vanligen hålls kastknivar till under 50 HRC för att vara så sega som möjligt. Här ar TeDojo valt att gå en annan väg. 

The Spike DC


Ytan har i det här fallet fått en svart titan-behandling. Själva handtaget har tydliga rutor som båder hjälper till med indexering samt bättre grepp om man bara håller i det. Längs med hela kniven, hela vägen från spetsen till handtagets slut löper en skåra. Den ger  bättre fäste vid till exempel tekniker som Military Half Spin

Märkningen är mycket diskret och skall du hitta logotypen får du leta på sidan av kniven. 

TacticalEdged.Dojo The Spike DC kan fås med Kydex-fodral om så önskas


Vill du bära kniven så finns ett fodral i Kydex att köpa till. Ett alternativ jag valde för att kunna testa kniven optimalt. Fodralet passar kniven mycket bra. Den sitter på plats utan att låta men ändå löst nog för att kunna dras kvickt om andan faller på. Det är även försett med ett clip för att kunna bäras i en ficka, i byxlinningen eller på ett bälte. 

De första intrycken är extremt goda kan jag säga. The Spike upplevs mycket välgjord, proportionerna och detaljerna känns genomtänkta och balansen är utmärkt. Det skall bli intressant att stifta närmare bekantskap med den här kniven på kastbanan. 

Men jag kan redan säga att jag ångrar att jag inte köpte fler!



/ J - testsugen

#knivesandbikes #knivigtvarre

tisdag 19 maj 2026

Nu måste jag bara skryta lite

Det här inlägget kanske mest vänder sig till de som kastar kniv. Eller kanske inte när jag tänker efter. Det kan också tänkas beröra alla som strävar mot något, som satt upp ett personligt mål eller hoppas förbättra sig inom ett område. Må det sedan vara idrott eller något annat. Känslan av att ha uppnått ett delmål, att känna att man förbättras och når en ny nivå finns alltid där. Den är synnerligen behaglig och ger ökad lust att fortsätta. 

I det här fallet handlar det om något som är enkelt och kvantifierbart. Då jag för tillfället tränar hårt och mycket för att bli en bättre knivkastare så är det vad det handlar om. Vissa moment kan vara något diffusa men själva tävlingsmomenten är det inte. Då kan en siffra på ett papper bli en bekräftelse på att man är på väg åt rätt håll. Nu har jag fått ytterligare en sådan siffra.  

Träningsområdet för Växjö Sportkastning vid VAIS-torpet


Vad som hände  var att jag för ett par dagar sedan fullkomligt krossade mitt gamla träningsrekord i Walk Back. Och för er som inte är insatta kan jag berätta att det är den gren som ger titlar som "svensk mästare" eller "världsmästare". Sedan kan man ta medaljer i andra grenar också men de väger inten lika tungt. I Sportkastning är det medaljer i Walk Back i de tre disciplinerna kniv, No Spin och yxa som är de mest åtråvärda.  

Och eftersom en del gillar att trycka ned andra och jag fick någon förmäten kommentar sist jag var sprudlande glad efter att ha förbättra mitt förra rekord så kan jag direkt säga att jag är mycket väl medveten om att vad som görs på träning och vad som åstadkoms på tävling är två olika saker. 

Men jag  brukar lägga till att om  du inte ens kan prestera en viss poäng  på träning under lugna förhållanden så kan du defintivt inte göra det under stress i en tävlingssituation. Man måste börja någonstans. Det handlar om två ting, att höja sin topp och sedan att framförallt höja bottennivån. Men det är en annan fråga. 

Så här såg poängserien ut. Den innhåller en nolla och en genomklappning på de sista tre kasten men annars en rätt hög och jämn nivå!


Nu handlar det om resultat. Förra gången var ökningen blygsam, från 235 p till det som nyligen var PB 237 p. Det roliga är att jag aldrig riktigt vet det där förrän jag kommer hem och sammanställer siffrorna. Visst jag ha på känn vartåt det  lutar men veta kan jag aldrig. 

Men som sagt, jag slog till med 248 poäng igår! En höjning med elva jäkla poäng.

Det är f-n inte illa! Särskilt inte när det troligen blivit ett par poäng högre om det varit någon annan än jag som räknat. För att jag inte skall få glädjeresultat så väljer jag nämligen det lägsta alternativet om poängen är osäker. 

Resultatet är jag stolt över då närmare 250 poäng i No Spin faktiskt är bra med alla mått mätt! Det är dessutom bara tjugo poäng efter mitt bästa resultat i rotationskastning (PB 268 med Zitoon Le primitif rotation)

Mina favoriter, Throwingzone Pathfinder


Knivarna som användes och används mest är förstås mina favoriter, Pathfinder från franska Throwingzone

Nu blev jag så taggad så jag bestämde att det blir ett rejält träningspass även imorgon. 


/ J - a k a "The Swedish Chef", eder kastare i cyberspace

måndag 18 maj 2026

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller


På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran


I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!


Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.






/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel. 

tisdag 12 maj 2026

Review Artisan Cutlery Revel

  

-  another Laconico design

It would be an exaggeration to say that I collect knives designed by Ray Laconico, but it so happens that I have a couple of them at the moment, of which this one from Artisan Cutlery, called Revel, is the latest!

I have also reviewed another model from Artisan's sister brand, CJRB, called Prado, which is also designed by the same person.

Artisan Cutlery Revel


Like many models from Artisan Cutlery, this one is also available in several different versions. In this configuration, the Revel comes with a metal handle and a slightly simpler steel, but it can also be had with an FRN handle with the same steel or a really nice S90V. The FRN versions are button locks and are also available in different colours and with or without black-coated blades.

Depending on budget and needs, there are different options to choose from.

Then, Revel has also been made in a couple of extremely luxurious editions featuring titanium handles and S90V or Magnacut. But they have been sold out for some time now.

Revel is another stylish knife signed by Ray Laconico



Short version: Artisan Cutlery Revel, A stylish and elegant knife that is both easy to carry and practical as an EDC knife


Blade


The blade is a quintessential Clip point, which in this case has proportions that make it reminiscent of a typical Bowie knife. Although in a smaller and folding version. Smaller in this case is still relatively substantial for a folding knife with a length of 90 mm. This should be put in relation to a height of 32 mm at most. The blade material is 3.2 mm thick.

The most distinctive feature of this knife is the distinctive clip-point blade.


The finish is a glossy satin, and the marking consists of the Artisan Cutlery logo on one side of the ricasso and on the opposite side, you will find the serial number and steel type. The Laconico name is also found on the blade. However, everything is sympathetically discreet and does not destroy the clean lines of the blade.

They are also reinforced by a pronounced false edge and a high sabre grind. The latter measures just over two centimetres in height. This causes the blade to narrow to about 0.6 mm behind the edge. A figure that, in my opinion, is too much for a folding knife and more suited to a large cleaver. Here, Artisan Cutlery could well rely more on the material and thin out the blades.

The blade is also distinguished by the fact that the beginning of the spine tends upwards and forms a thumb ramp with grooves for better grip. Then the blade hole is, of course, something that is obvious.

The steel used is AC's own AR-RPM9 steel, a steel that has proven to be viable. It is a typical all-round steel in the mid-segment, where you also find competitors such as 14C28N and N690. Not at all fussy, actually. It holds its sharpness fairly well and resists corrosion well. It is also very easy to sharpen, which is always nice.

The steel used is Artisan Cutlery's own AR-RPM9


As soon as you start using the Revel, you realise that this is a practical knife. A clip point blade is often good for many things, and that applies here as well. For more common EDC tasks such as cutting plastic straps, tape, rope and thinner string, cutting nylon straps around packages, etc., this blade works very well. In addition, there is something about the geometry that, despite the knife being thick behind the edge, makes it a veritable cardboard shredder.

The tip is also just as good as it looks. Sharp without being too flimsy. Then we come to the most positive surprise. Revel cuts very well in wood! That it does so in fresh branches may not be so strange. The factory edge gets approved; it is sharp and symmetrical. But that the knife would be so good for drier wood was surprising to me. The handle also helps by being long enough so that the little finger does not get an unpleasant amount of pressure when the knife wants to rotate in the hand when there is some force behind the cuts.

Even in lighter materials such as ordinary textiles, Revel is very workable. A lot of clothes are used for cleaning bicycles in a cyclist's household, and I make them out of worn-out clothes. 


Handle


The handle on this version is, as previously stated, made of titanium. In this case, this means two solid pieces that are just over three millimetres thick. No attempts have been made to lighten them. They are flat on the inside, which, on the other hand, makes cleaning easier. A detail that is also made easier by the completely open back. There is also a bolt with a hole in it for a lanyard. In order for it to be used, a thinner string must be used. There is no space for, for example, a standard 550 paracord.

The knife is held together by two spacers in addition to the pivot screw. The screw heads are actually T8s but really bad if I'm being honest. The grip for a tool is almost non-existent with a domed screw head and a very shallow groove. Do not disassemble this knife! The risk of you standing there with round screw heads is almost one hundred per cent!

In this version, Revel has a titanium handle


The length of the entire handle is 115 mm, of which the available space for the fingers is about 93 mm. However, this does not feel cramped at all as the finger guard is softly shaped and you can place half your index finger over it without any problems. At the back, the handle widens slightly to prevent you from slipping backwards when cutting with the knife.

The knife is open at the back, and there is also a mount for a very thin lanyard.


The titanium sides are designed so that the pattern that is there gives the impression of panels. It gives a little grip, but it is mainly the shape and the depression for the index finger that help to keep the knife in the hand. There are also some grooves on the base of the blade spine for a thumb, but they are more of an indexing nature than giving any real grip. Something that I am happy about, as there has been more and more discussion recently about how such depressions in knife blades affect the general durability.

The finish overall gets approved as the edges and corners are sanded and rounded as they should be.

The Revel has a very comfortable handle. It's a little too thin to be extremely ergonomic.


In the hand, the Revel is comfortable in a relatively neutral way. It is not an ergonomic muscle package, but the index finger finds its place, and so does the rest of the hand. Then the relatively simple shape means that the two basic grips, sabre and hammer grip, work excellently.

The same can be said about reverse grips; nothing annoying there either. In general, the clip also stays out of the way despite being of the "deep ride" type. This is appreciated as they sometimes cause chafing due to their location far back on the handle.


Opening and Lock


This is an easy-to-open knife, provided you appreciate Spyderco's invention of the blade hole, of course. The alternative is to open the knife with two hands, which is, of course, possible.

The opening method is clearly visible from the hole in the blade


The blade hole is easy to access and comfortable to use as it is bevelled sympathetically. Much more and it would have become slippery. It is always a trade-off.

The fine ceramic ball bearings mean that this knife's blade has a tendency to fly out quickly. This is especially true if you use a so-called "Spydie flick" with your index finger on the back of the knife.

Then the blade is quite heavy, depending on the shape and thickness, so the detent can be overcome with a flick of the wrist for those who want to provoke their knife and open it that way.

A small disadvantage with the crispy opening and the heavy blade in combination is that the pivot screw has a tendency to unthread itself. You either have to adjust it at regular intervals or provide it with a little thread locking to keep it in place. After a while, otherwise the opening becomes too easy, and the blade starts to point away from the locking side. With a properly adjusted pivot, the blade is otherwise centred.

Here you will find a classic frame lock with associated lock bar reinforcement and overtravel stop 


The lock found on this knife is a frame lock with the usual accessories. This means a steel-reinforced lock bar and an overtravel stop. 

The function is very good with a lock that always engages and a lock bar that is easy to reach. The lock bar is also quite soft, which makes the lock easy to release. However, not so easy that it slips under incorrect load, i.e. pressure or light blows to the blade spine.

I also do not experience any play in the blade with the lock in place. However, this applies as long as the pivot screw has not unthreaded itself, of course.


To Carry


Revel is not too bad to carry in a pocket. With its 114 grams, as measured by me, it is not intimidating for its size. It is also just over eleven centimetres long, as mentioned above. This should be paired with a height of at most 35 mm and a thickness of only just over a centimetre.

Overall, a thin and light knife, especially if you compare it to the length of the available edge.

The clip is simple and of the spring steel type


The sides of the handle are flat, which also doesn't pose any obstacle when the knife is stored in a pocket. The pattern on the titanium does not affect how the knife feels when pulled or put away.

This is what Revel looks like in a pocket


The clip on the Revel is of the simplest kind, and here it is noticeable that this is actually a "hotter" version of a simpler model. That is, the titanium itself is an upgraded luxury detail.

Here you will find a spring steel clip directly picked from the manufacturer's shelf, and it is also found on other models. However, this does not mean that it is bad, just that it is nothing special and may look a little boring. A plus, however, is that its shiny polished finish is repeated in both screws and blades.

The function is good with some remarks. The ramp is small but generally does not pose a problem, although, as usual, I have comments on the tips pointing outwards. They can both chafe and feel sharp if you hit your hand on them. The springiness in the clip is good, and the space underneath, well, adequate, no more. Especially not as a couple of millimetres at the back edge is stolen by the fact that the clip is not recessed into the handle side. Another slightly cost-saving measure. Machining time is money.


To Conclude


Revel is another stylish and practical knife from Ray Laconico's pen or perhaps a CAD program. All the lines are as they should be, and what made me choose this knife was the stylish blade. It is shiny, nice and is a clip point that gives Bowie knife vibes. Just right in my opinion.

Then I like the purity of Laconico's design language in general. A few custom knives from him would not be unwelcome, but that is beyond my financial muscles. Instead, I have to rely on Artisan Cutlery, among others. In general, I have come to like their way of making knives in terms of production quality. Both fit and finish are usually good.

This is also the case, although with a few small exceptions.

Revel is a sympathetic EDC knife as it is both practical and easy to carry.


It's about a few small details, but they annoy me a little, I have to admit. One such thing is the quality of the screws. They are simply not good in this case. The screw heads are far too shallow. Enough said about that. Although the next detail is also about screws, it is the pivot screw itself. The problem with it unthreading itself is certainly quite easy to fix, but it assumes that you have Loc Tite or similar at home.

Then there was the grind. A sabre grind is what it is, but in this embodiment, I think it is far too thick behind the edge. What tasks should be performed with a folding knife that requires it to be 0.6 mm thick behind the edge? Now, it can also be fixed by grinding or rather, completely reprofiling the edge. It is too much work for me.

That said, the Revel doesn't cut badly, just not as well as I would like. But there is no risk of the edge chipping. It holds up well, and in combination with a comfortable handle.

Something that can also be discussed is whether or not there should be titanium on this specific model. On that point, Artisan Cutlery cater to different tastes, and I happened to choose this version. As I said, the model is available in other materials and more exclusive steels for those who prefer it.

Artisan Cutlery Revel is also sturdy enough to work in the woods if you feel like it


Overall, it can be concluded that the impressions of Revel are that this knife is a result of another successful collaboration between Artisan Cutlery and Ray Laconico. They have done it before, and I believe it will happen again.

Revel is both a stylish and not least easy-to-carry knife and is an excellent platform for those looking for a good EDC knife. Then, not least, the low weight combined with the fact that it cuts well in wood means that it is not unsuitable for outdoor activities either. There are options, and the simplest ones have a target price of $ 45, and this version ends up around $ 90.





Specifikations:


Length Overall 205 mm
Length Folded 115 mm
Weight: 114 g, weighed by me, stated 113 g
Blade Length: 90 mm
Blade Thickness: 3,2 mm
Blade Steel: AR-RPM9
Handle: Titanium
Lock: Frame Lock

Produced by Artisan Cutlery, made in China



/ J - positive

söndag 10 maj 2026

Recension Artisan Cutlery Revel

 

-  ytterligare en Laconico-design

Det vore en överdrift att påstå att jag samlar på knivar designade av Ray Laconico men det har slumpat sig så att jag har ett par tre stycken vid det här laget varav den här från Artisan Cutlery kallad Revel, är den senaste!

Jag har även med goda vitsord recenserat en annan modell från Artisans systermärke CJRB kallad Prado som även den är formgiven aav samma person. 

Artisan Cutlery Revel


Likt många modeller från Artisan Cutlery finns även den här i flera olika utföranden. Dels finns Revel som här med metallhandtag och ett lite enklare stål men även med FRN handtag med samma stål eller ett riktigt fint S90V. FRN-versionerna är button locks och finns dessutom i olika färger och med eller utan svart finish på bladen. 

Så lite beroende på budget och behov finns det olika alternativ att välja emellan.

Sedan har Revel även gjorts i ett par extremt lyxiga utgåvor med titanhandtag och S90V respektive Magnacut i bladen. Men de är utsålda sedan en tid tillbaks. 

Revel är ännu en stilren kniv signerad Ray Laconico




Kortversion: Artisan Cutlery Revel, en snygg och elegant kniv som är både lättburen och praktisk som EDC-kniv


Blad


Bladet är en kvintessentiell clip point som i det här fallet har proportioner som får det att påminna om en typisk Bowie-kniv. Fast i mindre och fällbar utgåva då. Mindre i det här fallet är ändå relativt rejält för en fällkniv med en längd på 90 mm. Det skall ställas i relation till en höjd på 32 mm som mest. Bladgodset är 3,2 mm tjockt. 

Det mest utmärkande för den här kniven är det distinkta clip point-bladet


Finishen är en blank satin och märkningen består av Artisan Cutlerys logga på en sida av ricasson och på motstående sida hittas serienummer och ståltyp. På bladet hittas även Laconicos namn. Allt är dock sympatiskt diskret och förstör inte bladets rena linjer. 

De förstärks för övrigt av en uttalad falskegg och en hög sabelslipning. Den senare mäter strax över två centimeter i  höjd. Det får bladet att smalna av till ca 0,6 mm bakom eggen. En siffra som enligt mig är för mycket för en fällkniv och mer anpassat till en stor huggare. Här kan man gott från Artisan Cutlerys sida lita mer på materialet och tunna ut bladen. 

Bladet utmärks även av att början av ryggen strävar uppåt och bildar en tumramp som försetts med räfflor för bättre fäste. Sedan är bladhålet förstås något som är uppenbart. 

Stålet  som använts är ACs egna AR-RPM9-stål, ett stål som har visat sig gångbart. Det är ett typiskt allroundstål i mellansegmentet där man även hittar konkurrenter som 14C28N och N690. Inte pjåkigt alls faktiskt. Det håller skärpan tämligen väl och motstår korrosion bra. Det är också mycket lättslipat vilket alltid är sympatiskt. 

Stålet som använts är Artisan Cutlerys egna AR-RPM9



Så fort du börjar använda Revel inses att det här är en praktisk kniv. Ett clip point-blad är ofta bra till mycket och det gäller även här. Till vanligare EDC-sysslor som att kapa plastband, tejp, rep och tunnare snöre, skära av nylonband kring paket etc fungerar det här bladet mycket bra. Därtill kan det läggas att det är något med geometrin som trots att kniven är tjock bakom eggen gör den till en veritabel kartongstrimlare. 

Spetsen är därtill precis så bra som den ser ut. Vass utan att vara alltför klen. Sedan kommer vi till den mest positiva överraskningen. Revel skär mycket bra i trä! Att den gör det  i färska grenar kanske inte är så konstigt. Fabrikseggen får nämligen godkänt, den är vass och symmetrisk. Men att kniven skulle vara så pass bra till torrare virke var överraskande för mig. Handtaget hjälper också till genom att vara långt nog för att inte lillfingret skall få obehagligt mycket tryck på sig när knvien vill rotera i handen då man lägger lite kraft bakom snitten. 

Även i lättare material som vanliga textilier är Revel mycket gångbar. Det går åt många tygtrasor för rengöring av cyklar i en cyklists hushåll och de görs av gamla uttjänta kläder. 


Handtag


Handtaget på den är versionen är som tidigare sagts av titan. Det innebär i det här fallet två massiva stycken som är strax över tre millimeter tjocka. Några försök till att lätta dem har inte gjorts. De är flata på insidan vilket å andra sidan underlättar rengöring. En detalj som för övrigt även förenklas av den helt öppna ryggen. Där hittas även en bult  med ett hål i för fånglina. För att den skall kunna användas  krävs emellertid att ett tunnare snöre används. Någon plats för exempelvis en standard fallskärmslina  finns inte. 

Kniven hålls samman via två disanster utöver pivotskruven. Skruvskallarna är faktist T8or men riktigt usla om jag skall vara ärlig. Fästet för en mejsel är närmast obefintligt med ett välvt skruvhuvud och ett mycket grunt spår. Skruva inte isär den här kniven! Risken att du står där med runda skruvhuvuden är närmast hundraprocentig!

I det här utförandet har Revel ett titanhandtag


Längden på hela handtaget är 115 mm varav tillgängligt utrymme för fingrarna är ca 93 mm. Något som dock inte känns det minsta krampaktigt då fingerskyddet är mjukt format och det går att placera halva pekfingret över det utan problem. Baktill vidgar sig handtaget något för att förhindra att man halkar bakåt när man skär med kniven. 

Kniven är öppen i ryggen och där hittas även ett fäste för en mycket tunn fånglina


Titansidorna är designade så att det mönster som finns ger ett intryck av paneler. Det get lite fäste men det är främst formen och fördjupningen för pekfingret som bidrar till att hålla kvar kniven i handen. Det finns även några räfflor på basen av bladryggen för en tumme men de är mer av indexerande karaktär än att skänka något egentligt grepp. Något som jag övrigt är glad för då det på senare tid blivit allt mer diskussion kring hur dylika fördjupningar i knivblad påverkar den generella hållbarheten. 

Finishen överlag får godkänt då kanter och hörn är slipade och rundade som de skall vara. 

Revel har ett mycket bekvämt handtag. Det är lite för tunt för att vara extremt ergonomiskt


I hand är Revel bekväm på ett relativt neutralt sätt. Det är inget ergonmiskt muskelpaket men pekfingret hittar sin plats och det gör resten av handen också. Sedan gör den tämligen enkla formen att de båda grundgreppen, sabel- och hammarfattning fungerar utmärkt. 

Detsamma kan sägas om omvända grepp, inget som irriterar där heller. Rent generellt håller sig dessutom clipet ur vägen trots att det är av "deep ride"-typ. Det uppskattas då de ibland ger upphov till skav på grund av placeringen långt bak på handtaget. 


Öppning och lås


Det här är en lättöppnad kniv, förutsatt att man uppskattar Spydercos uppfinning bladhål, förstås. Alternativet är att öppna kniven med två händer vilket också går. 

Öppningsmetoden framgår tydligt av hålet i bladet


Bladhålet är lättåtkomligt och bekvämt att nyttja då det är fasat på ett sympatiskt vis. Mycket mer och det hade blivit halt. Det är alltid en avvägning. 

De fina keramiska kullagren gör att den här knivens blad har en tendens  att flyga ut snabbt. Särskilt gäller det om man använder sig av en s k "Spydie flick" med pekfingret på baksidan av kniven. 

Sedan är bladet rätt tungt beroende på form och tjocklek så motståndet (detent) kan övervinnas med en handledssnärt för den som vill provocera sin kniv och öppna den på det viset. 

En liten nackdel med den krispiga öppningen och det tunga bladet i kombination är att pivotskruven har en tendens att gänga upp sig. Du får antingen justera den med jämna mellanrum eller förse den med lite gänglåsning för att hålla den på plats. Efter ett tag blir annars öppningen för lätt och bladet börjar peka bort från låssidan. Med rätt justerad pivot är bladet annars centrerat.

Här hittas ett klassiskt ramlås med tillhörande låsarmsförstärkning och översträckningsskydd


Låset som hittas på den här kniven är ett ramlås med sedvanliga tillbehör. Med det avses en stålförstärkt spets på låsarmen och ett översträckningsskydd. 

Funktionen är mycket god med 100 procentig upplåsning och en låsarm som är lätt att nå. Låsarmen är därtill tämligen mjuk vilket gör låset lätt att släppa. Dock inte så lätt att det glider under felbelastning, det vill säga press eller lättare slag mot bladryggen. 

Något glapp upplever jag inte heller i bladet med låsarmen på plats. Det gäller dock så länge pivotskruven inte gängat upp sig förstås. 


Att bära


Revel är inte så dum att bära i en ficka. Med sina av mig uppvägda 114 gram är den inte avskräckande tung för sin storlek. Den är för övrigt drygt elva centimeter lång som nämnts ovan. Det skall paras med en höjd på som mest 35 mm och en tjocklek på endast strax över centimetern. 

Sammantaget en tunn och lätt kniv, särskilt om det ställ i relation med längden tillgänglig egg. 

Clipet är enkelt och av fjäderståstyp


Sidorna på handtaget är flata vilket inte heller det utgör något hinder när kniven förvaras i en ficka. Mönstret på titanet inverkar inte på hur kniven känns att dra eller stoppa undan. 

Så här ser Revel ut på plats i en ficka


Clipet på Revel är av enklaste slag och här märks det att det här egentligen är en "upphottad" version av en enklare modell. Det vill säga titanet i sig själv utgör en uppgraderad lyxdetalj.

Här hittas ett fjäderstålsclip direkt plockat från tillverkarens hylla och det hittas även på andra modeller. Det betyder dock inte att det är dåligt, bara att det inte är något extra och kanske ser lite tråkigt ut. Ett plus är  dock att dess blanka polerade finish går igen i bådeskruvar och blad.

Funktionen är bra med någon anmärkning. Rampen är liten men utgör i allmänhet inget problem även om jag som vanligt har synpunkter på spetsar som pekar utåt. De kan både skava och upplevs spetsiga om man slår handen i dem. Spänsten i clipet är god och utrymmet under, tja dugligt, inte mer. Särskilt inte som ett par millimeter i bakkant stulits av att clipet inte är försänkt i handtagssidan. Ytterligare en liten besparande åtgärd. Maskinbearbetningstid är pengar.  


Sammanfattningsvis


Revel är ännu en snygg och rekorderlig kniv från Ray Laconicos penna eller kanske CAD-program. Alla linjerna sitter som de skall och det som fick mig att välja den här kniven var det snygga bladet. Det är blankt, fint och är en clip point som ger Bowie-knivs vibbar. Helt rätt i mitt tycke. 

Sedan gillar jag renheten i Laconicos formspråk rent generellt. Några customknivar från honom vore inte ovälkommet men det är utom mina ekonomiska muskler. Istället får jag förlita mig på bland andra Artisan Cutlery. I allmänhet har jag kommit att gilla deras sätt att göra knivar vad gäller produktionskvalitet. Både finish och sammansättning brukar vara goda.

Det är den även här fast med några små undantag. 

Revel är en synmpatisk EDC-kniv då den är både praktisk och lätt att bära


Det handlar om några detaljer men de irriterar mig en smula måste medges. En sådan sak är kvalitén på skruvarna. De är helt enkelt inte bra i det här fallet. Skruvhuvuden är alldeles för grunda. Nog sagt om det. Fast nästa detalj handlar också om skruvar och det är själva pivotskruven. Problemet med att den gängar upp sig är förvisso tämligen lättåtgärdat men det förutsätter att du har Loc Tite eller liknande hemma. 

Sedan var det slipningen. En sabelslipning är vad den är men i det här utförandet anser jag att den är alldeles för tjock bakom eggen. Vilka uppgifter skalll utföras med en fällkniv som kräver att den är 0,6 mm tjock bakom eggen? Nu går det för all del också åtgärda genom att man slipar eller snarare helt reprofilerar om eggen. Det är för mycket jobb för min del.

Med det sagt skär inte Revel dåligt, bara inte så bra som den skulle kunna gjort Men någon risk att eggen flisar sig föreligger inte. Den håller dugligt och i kombination med ett tämligen bekvämtt handtag.

Något som  också kan diskuteras är titanets vara eller icke vara på den här specifika modellen. På den punkten väljer Artisan Cutlery att tillgodose olika smak och jag råkade välja metallhandtag. Modellen finns som sagt i andra material och mer exklusiva stål för den som föredrar det. 

Artisan Cutlery Revel är även stadig nog att fungera i skogen om du känner fördet


Men sammantaget kan det konstateras att de flesta intryck säger att Revel är resultatet av ytterligare ett lyckat samarbete mellan Artisan Cutlery och Ray Laconico. De har gjort det förut och jag tror att det kommer att hända igen. 

Revel är en både snygg och inte minst lättburen kniv och är en utmärkt plattform för den som söker en bra EDC-kniv. Valmöjligheter finns och de enklaste har ett riktpris från 45$ på hemsidan och det här utförandet hamnar kring 90$. 



Artisan Cutlery


Specifikation:


Längd utfälld: 205 mm
Längd hopfälld: 115 mm
Vikt: 114 g, vägd  av mig, uppgiven 113 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: AR-RPM9
Handtag: Titan
Lås: Frame Lock

Producerad av: Artisan Cutlery, tillverkad i Kina



/ J - positiv