Knivrecension Buck Vantage Select

- Den perfekta fickkniven del 15 

Twitterversion: Liten kniv med stor potential som inte når ända fram i alla avseenden.

Omdömet beror mycket på onödigt slarv hos tillverkaren vilket gör att totalintrycket bara blir "sådär" när det kunde blivit betydligt bättre enligt mitt förmenande. Vantage Select är förvisso budgetversionen i en serie vardagsfällknivar från anrika Buck där det även finns mer exklusiva varianter att tillgå. Måhända har de mer att erbjuda än lillebror. 

Buck Vantage Select, small

Kniven införskaffades på grund av dess kompetenta yttre - den ser helt enkelt väldesignad ut på avstånd. Bladet är en enkel droppoint utan krusiduller och handtagets linjer ser bekväma ut särskilt på den större varianten. Att den dessutom är lätt och billig gör den än mer intressant. 

Jag tvekade emellertid en längre tid inför köpet eftersom recensionerna jag tagit del av var ytterst blandade bland annat vad gällde byggkvaliteten som inte alls verkar vara i paritet med formgivningen. Detta verkar gälla såväl de billigare modellerna som de dyrare dessvärre.

Vantage är nämligen ett helt modellprogram vilket kan vara aningen förvirrande. Kniven finns i hela fyra serier: Select, Avid, Pro och Pro Force där det är framförallt stål och handtagsmaterial som skiljer de olika modellerna åt. Alla knivarna kan dessutom fås i två storlekar. Därutöver finns Buck "Paradigm" vilket är en kniv som också är snarlik i utseende men gjord i mer exklusiva material.

Det är ett ruskigt priseffektivt förfarande får väl medges. Man betalar för design- och utvecklingskostnad för en kniv och sen ger man ut flera serier utifrån samma modell. 

En ytterst kompetent uppsyn

Vad beträffar mitt val så var det egentligen ett misstag eftersom trodde jag beställt den större modellen. Men grundidén var att jag ville testa en av de enklare varianterna för att se hur kvaliteten faktiskt upplevs när man håller den i handen. Tanken var att senare införskaffa en version med Sandvikstål i annan storlek om den i övrigt var tillfredsställande.

Blad

Den här enkla men effektiva droppointen är en av knivens främsta förtjänster och ett gott säljargument. Den påminner i formen om de tidigare recenserade Ontario "RAT"-modellerna. Men till skillnad från dem så är de här knivarna inte flatslipade utan försedda med en mycket hög skålslipning. Det behöver inte vara helt fel på åtminstone de billigare modellerna eftersom stålet i dem är mjukt och den typen av slipning är lättare att underhålla. Men jag hade föredragit dem flatslipade. Att det finns en mindre portion av bladet som är platt är dock av godo enligt mig. Det underlättar framtida slipning. 

En utmärkt praktisk bladform

Bladet var någorlunda vasst vid ankomst och fick därför godkänt utan att imponera. Utmärkande för just Bucks 420HC är annars att det kanske är det bästa på marknaden. Nu säger det tyvärr inte så mycket eftersom "Snus är snus om än i gyllne dosor" hur man än vrider och vänder på det. Det spelar ingen roll att Buck har Paul Bos till hjälp när det gäller härdning av sina blad. De är ändå inte särskilt bra. Visst, de går att få vassa men det går inte att skära något förutom lite plast innan de är slöa igen och det är den här kniven ett utmärkt exempel på. När det gäller "budgetstål" föredrar jag utan tvekan produkter från Sandvik. 

Det som brukar framhållas som den främsta fördelen med stålet är att det är lättslipat och det är väl tur det för det behöver man göra ofta. Stålet känns för övrigt igen från de legendariska 110 Hunter och 112 Ranger modellerna. 

Hög skålslipning på ett blad gjort av Bucks 420HC

Utförandet är en  tvåtons satinfinish som kunde varit attraktivt. Men bladet på det här exemplaret ser ut som det inte är helt färdigpolerat. Under poleringen dröjer sig grova vertikala sliplinjer kvar och påminner om att det är en billig kniv. Eller snarare att utförandet är billigt eftersom jag har ett flertal knivar i samma prisklass med betydligt bättre finish. Det är ett exempel på slarv med detaljerna som sänker det goda intrycket av en i grund och botten bra kniv.  

Handtag

Handtaget på Vantage Select är gjort av en förstärkt plast - "GRN" (Glassfiber Reinforced Nylon) över liners i stål. Ett bra plastmaterial har sina fördelar och är inte fel ur praktisk synpunkt men det känns ofta en smula billigt oavsett den faktiska prislappen. Här har några estetiska linjer lagts till för att bättra på utseendet och stämplat i sidan finns Bucks logotyp. 

Greppet på plasten är adekvat. Den ger inte så mycket friktion men är bekväm och känns duglig. Jag uppskattar de runda formerna och den väl utförda försänkningen för tummen. Kniven känns att hålla i som den ser ut på bild i det här fallet. Det är ett riktigt bekvämt litet trefingersgrepp om man kan bortse från den enligt mig något felkonstruerade låsarmen som sticker ut aningen för mycket. 

Ett handtag som känns som det ser ut, vilket är bra i det här fallet

Handtaget är en relativt komplicerad konstruktion där skruvarna till själva ramen är dolda bakom skollorna som i sin tur är skruvade. För att komma åt dem måste clipet för övrigt avlägsnas först. Detta blev uppenbart när jag blev tvungen att tämligen omgående demontera kniven.

Problemet var nämligen att kniven rasslade som en maraccas vid ankomst. Källan till missljudet härrörde från den ensamma distansen i ryggen som inte satt i spänn som tänkt var utan gled fram och åter på sin bult. När det åtgärdades gick inte kniven att öppna istället. Jag tvingades därför plocka isär kniven för att rikta om ramen eftersom en av av sidorna var skev. Sen fick jag släppa på pivotskruven samt minska trycket på låsarmen genom att bända ut densamma för att undvika att bladet pressades så mycket åt höger att bladet blev ocentrerat och skrapade mot ramen. 

Det visade sig i efterhand när jag läst på att det här är ett känt problem med den här kniven och det till och med finns utförliga guider på Youtube  för hur man "tweakar" den här knivmodellen så att den till slut fungerar felfritt.*  Existensen av dylika produktioner är inte alls ett bra betyg för Buck. 

En öppen konstruktion med en ökänd distans

Bevisligen håller skruvarna för att skruva ut och in ett flertal gånger eftersom jag redan tvingats göra det och kniven fortfarande håller ihop. De är dock mikroskopiska så jag uppmanar till viss försiktighet både vid handhavandet för att inte förlora dem men framförallt för att man inte skall dra de små skallarna runda vilket är lätt hänt.  

Öppning och lås

Kniven kan öppnas på två vis. Det kan endera flippas upp eller öppnas med tummen och har ett därför avsett hål i bladet. Tyvärr är tumhålet en dålig lösning som i form påminner om något som blev över från samarbetet mellan Strider och Buck. Ett ovalt och i det här fallet alldeles för litet hål som dessutom är delvis dolt av handtagsksollorna. Det är både svårt att nå och använda. Det går men är inte helt smidigt.

En liten flipper som kräver exakt placering av fingret och en viss vana för att fungera effektivt

Det andra alternativet, flippern, kräver tillvänjning. Egentligen är den för liten och kräver därför exakt placering av fingret och en van användare för att fungera. Rörelsen måste ske bakåt nedåt för att bladet skall fällas ut hela vägen. Jag var som sagt tvungen att tweaka kniven för att få den att fungera överhuvudtaget. Men efter de åtgärderna och ett jäkla flippande fungerar den nu mjukt och relativt bra. Det krävs dock en balansgång mellan att få bladet centrerat och att få en smidig öppning. Som det är nu drar bladet aningen åt höger bort från låsarmen trots att jag böjt ut den en smula för att minska trycket. 

Linerlock som fungerar väl

Låset är en Linerlock som är lättåtkomlig. Lite för lättåtkomlig visade det sig då den faktiskt stör greppet en aning. I mitt tycke kunde den vara något mindre utstickande. Mitt exemplar låser däremot perfekt vilket inte alltid är fallet har jag förstått. Inget spel eller glapp, låser varje gång och är lätt att släppa. Den biten är med andra ord positiv. 

Att bära

Kniven är nästan perfekt när det kommer till bärkomfort. Att den är liten och lätt med rundade hörn och en slank profil utan bredden från en Spydercopuckelrygg och ett riktigt bra clip är orsakerna till det.

Ett av mina favoritclip

Clipet är excellent med en bajonettfattning som gör att kniven dyker djupt i fickan och där sitter den stadigt. Det kan skiftas från höger till vänster sida men inte till någon annan position än att bäras med knivspets uppåt. Det påverkar inte heller känslan i greppet negativt vilket är viktigt. 

Sammanfattningsvis

Storleksklassen och även prisklassen är ett riktigt getingbo. Den här kniven skall i pris och kvalité konkurrera med knivar från t ex SRM, Leen, m fl helkinesiska märken och inte minst klassledande modeller som Ontario RAT II, Kershaw Skyline m fl från namnkunniga konkurrenter. 

Trots allt anser jag att Buck Vantage är prisvärd. Efter insatserna från min sida för att justera kniven så fungerar den utmärkt. Sen är det ytterst tråkigt att kniven skall behöva en komplett spa-behandling för att nå upp till den nivå den borde haft vid leverans.

Knivens styrkor återfinns snarare i designen än i utförandet. Handtaget fungerar och bladet är en riktig fullträff. En utmärkt droppoint som dock kunde fått en avsevärt bättre slipning. Sen är kniven lätt och har ett bra clip vilket gör den lättburen. Den är även lätt att fälla ihop vilket är något av en käpphäst för mig. Det är en viktig faktor då jag vill kunna stoppa undan kniven lika smidigt som den går att ta fram. 

Inte perfekt på något vis men mycket använd trots det

Knivens akilleshäl och stora aber är dock att kvalitetskontrollen är usel vilket inte minst antalet diskussioner på nätet vittnar om. Först efter att plockat isär den ett flertal gånger och bänt om låsarmen, riktat en liner, fäst den skallrande distansen och justerat pivotskruven fungerar den som tänkt. Och då är bladet ändå inte helt rakt i ramen utan drar markant åt höger. Men det måste den för att flippern skall fungera.

Så det här är en kniv som bäst köpes efter att personligen ha inspekterat dem om möjlighet finns. Det är dock inte en realitet för de flesta av oss i detta land.

Som ni förstår kan jag inte rekommendera den här kniven förbehållslöst. Det är i grund och botten en bra modell som både har sina brister och förtjänster. Men byggkvalitén och passformen varierar så mycket mellan exemplaren att man uppenbarligen riskerar att få skruva rejält mycket innan den fungerar felfritt. Måndagsexemplaren verkar vara många.

Trots det är jag nog villig att någon gång i framtiden pröva den större varianten och då gärna i Sandvikstål. Jag vet ju numera hur man trimmar om dem!

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm
Vikt: 65 g
Bladlängd: 67 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 420HC
Handtag: GRN (Glass Reinforced Nylon)
Lås: Linerlock

Producerad av: Buck, tillverkad i USA


/ J - inte helt nöjd

* Ett exempel hittar du här!