Review - SOG Aegis AT

- a folding knife intended for outdoor life

The last two folding knives I presented from SOG or Studies and Observation Group as they are called are actually quite atypical of them. There have been two extreme lightweights intended for the EDC segment. Certainly, SOG is no stranger to that category either, but they mainly made a name for themselves once upon a time by making solid and reliable knives for military and outdoor life. This also applied to their folding knives with classic models such as Sidewinder and Tomcat. Therefore, models such as Ultra XR and Terminus XR LTE may not be fully representative. In any case, not for the brand as a whole.

To balance the impressions, today's review object is a more sturdy knife that is clearly focused on outdoor activities of all kinds. The knife has been named Aegis AT.

SOG Aegis AT

To emphasize that this is not a "tactical" knife aimed at the police and military, this model is equipped with rather cheerful color combinations. They are called things like "indigo & acid", "rescue red" or in this case "tan & blaze". A color combination that otherwise usually can not be bought in Europe but is intended for the North American market. I have no idea why they chose to do it that way. Otherwise, Aegis AT is available in at least eight versions at this time, some of which are equipped with Tanto blades for those who prefer it. There is also an entry-level model called Aegis FLK. 

Aegis in the colors "tan & blaze" including a blackened blade

Twitter version: SOG Aegis AT, a very good folding knife for outdoor use that could have been even better.

Blade

The blade feels quite hefty. Not that it is excessively thick, the stock thickness is a modest 3 mm. The blade isn't very long either as the length is just under eight centimeters. However, it is quite high with its three centimeters. This is what makes it feel sturdy.

The shape is a quintessential drop point. One of the best options for this type of knife and here in a design that is excellent in terms of proportions. 

Some people say that SOG writes too much on their blades. Personally, I think it depends more on how you do it than what is printed there. In this case quite a lot of information, but in return, it's only found on one side and in a not too conspicuous format. The other is completely sterile. On the presentation side, the entire abbreviation can be read besides the model name and steel type. There you will also find out how the steel is hardened.

An ingeniously simple drop point blade

This means that it is "cryo" -treated. In all simplicity, a procedure that involves cooling the blade to low temperatures during hardening. If it is preferable to all other methods, I can not comment on it, but there are a number of manufacturers who successfully use that method.

The steel that has received that treatment is D2 in some form. I say so because D2 is the term for a group of tool steels that are not completely in unison with each other, even though of course they have a similar composition. In general, they provide good properties for knives to be used outdoors. It takes a good edge and holds it well while it is tough.

One drawback with D2 steel is its corrosion resistance. Or rather the lack thereof. Put simply, it tends to rust. Here, SOG went for a solid coating of titanium nitride to avoid it. The black coating has proven more durable than the gold-toned variant found on Terminus LTE. It got stains almost immediately and that does not apply in this case. In addition, it fulfills its function. Despite the humid autumn, the blade has not shown any discoloration or rust.

Stålet är D2 med beläggning för att skydda mot korrosion

The blade bites as well. Everyday materials such as cardboard and plastic are handled with ease. A flat-ground blade with a good edge is the reason why. The factory edge was well made, both symmetrical, even in height, and sharp. Then SOG obviously knows how to make a proper "sharpening choil". This is how you do it! Look at the picture above and you will see what I mean. No problem sharpening this blade in the future.

The tip is also quite capable and puncturing packaging such as shrink plastic and the like does not pose any problems. It is also easy to "find". By that, I mean that it feels like a natural part of the hand when you have to poke something. The tip is thin but can withstand some lateral abuse. It has been tested by jamming the knife in my throwing targets and then prying the knife loose again.

But above all, the knife actually works well in the forest. There, Aegis has been tested on wood of various kinds, both dry wood and fresh branches and also nylon and hemp rope. After cutting some of the latter, it can be said that the edge holds well but that it is not super steel. But in return, it responds well to a few strokes on a leather strop. Then this knife has the positive property that it is easy to position your hand forward on the handle and thus get close to what you are cutting. More power when you carve in other words. For that, the edge angle is also decent. Without being a mora knife, you still get good control when cutting. But you do not get the same solid chips as with a scandi-grind blade. After all, this is a folding knife. However, a good one with a very good blade.

Handle

Aegis AT belongs to those knives with a strange imbalance between the blade and handle. As I said, the blade measures in at just under eight centimeters, while the handle is a full 12.7 cm long. There is a noticeable gap there. However, there are advantages to this way of doing things. Firstly, there is room for large hands and secondly, you can work with gloves on if needed. The handle is also thick, measuring 1.5 cm across. It fills the hand well, especially for those who have large paws.

But designing a knife in this way is not entirely problem-free, especially if you build it on a steel frame. With such a long handle, the knife becomes quite handle-heavy, even though the backspacer is made of plastic. The balance point is located just behind the locking bolt on the Aegis. It's more than two centimeters further back in relation to where I'd wanted to see it.

The handle is large and spacious made by GRN

The material on the sides is "GRN" which is one of many fiber-reinforced nylon materials available on the market under various names. In this case, it is fiberglass that is involved. It provides a strong and durable handle that handles cold, heat, and abrasion relatively well. However, it cannot be compared with, for example, the G10 when it comes to the latter. 

The handle sides have two different patterns. One to mark the beveled parts at the index finger groove and one for the rest of the handle. It gives a little texture but not as much as I wanted to see on this type of knife. There are some grooves on the top of the handle that extend a bit out on the blade for a slightly better grip. But I'm glad that they did not provide the knife with more of that kind. I sometimes want some grip, but from the shape of the handle, not due to artificial additions. I do not like knives that feel like gripping a sea urchin no matter how well they sit in your hand.

Aegis is partially open in the back but there is both a small backspacer and an extra lock

The base of the handle consists of a steel frame. It is not very weight relieved, there are two holes, one per side but no more. The sides are then screwed on the outside of the frame with three screws through the small but colorful backspacer. They are the ones who together with the pivot screw hold the knife together. The size of the screws is consistent which is good. Less good is that they chose to keep the size of all to minimal T6 heads. It feels strange on an otherwise very sturdy knife.

The backspacer extends beyond the handle and includes a lanyard hole. This solution makes it easy to access but is, among other things, a tributing factor to the disproportionately long handle. 

In the hand, the Aegis is very good and the handle is long enough so that the protruding backspacer does not cause hotspots

In hand, Aegis is a pleasant acquaintance and so is working with it. The knife is thus ergonomically sound. The width gives more contact surface against the hand and the length makes it easy to adjust the grip. The groove available for the index finger does not lock the hand but makes the grip more secure.

The fairly simple shape makes it easy to change grips when needed. Particularly sympathetic is the knife in a hammer grip and reverse grip. Excellent when you cut wood and need some power. The only downside is that the extra lock is of course felt against the hand if you hold the handle tightly. I do not know why so many manufacturers assume that you should always work with a thumb on the back of the handle or blade? It is good for lighter chores but does not work otherwise. Apparently, you do not cut wood in the USA. But it is not unique to SOG.

Opening and Lock

One thing that surprised me when I first got this knife in my hand and that is how it opens. The thumb studs are hard to miss as they, together with the backspacer and lock functions, have been given an accent color. So the surprise was not really how but more the feel. The knife offers a strong feather kick when the blade is partially open. Aegis AT is thus assisted. Slightly unclear why but that is the case.

The brightly colored thumb studs on this specimen are hard to miss. They also work well

In addition, it is a fairly strong spring. The function itself is good. The classically shaped thumb studs are placed correctly and are easy to access, but due to the resistance, you have to use some force before anything happens. Then the blade really flies out. The reason why you must use more strength than usual is due to the spring also acting as a "detent". It ensures that the blade is kept in place in the retracted position.

The combination of the spring and the type of lock means that this knife must in principle be closed with two hands. Alternatively, you must be acrobatic and pull the lock bar backward while pulling the knife towards the leg or other surface. Elaborate and impractical but doable.

There are plenty of locks on this knife. One on the back of the handle that ensures that the knife can not be opened accidentally and SOG's excellent XR lock which is one of the better cross-bolt locks on the market

The lock is SOG's own version of a cross-bolt construction called "XR Lock". Here they added the suffix "AT". I do not know what it stands for. Maybe it has to do with the extra lock. The one I never use as it is completely meaningless. In this case, it is not like many other solutions to reinforce the existing lock and prevent it from disengaging. That's good before it's surely not needed. The XR lock is more than secure, it holds the blade rock hard. SOG claims that the lock can hold 1500 pounds. It's more than I've tried but I've never noticed any tendency for it to fail which is good enough. The blade does not suffer from any play either, so I am very happy with the function.

The extra lock is for preventing the knife from being unintentionally opened. Something that is hardly possible with the strong spring resistance. To use the function, you must also open the knife with two movements instead of one because the actuation button is located on the spine of the handle. First, you have to push it forward, preferably with your thumb to release the lock, and then angle the knife on the side to reach the thumb studs to be able to let the blade fly.

Att bära

I can put it like this, Aegis is a tangible knife. It is not a disaster to carry but the things I listed when I wrote about the handle are also relevant under this heading. It can be summed up as being a voluminous handle. It is both long and thick. However, the knife is actually not excessively high so the profile is not too bad.

SOG offers a good clip, not as fully advertising-heavy as they can be but why the huge screw heads?

Nor is the weight extreme with its 127 grams. It is, after all, a sturdy knife we are talking about. In the same way, the smooth material in the handle helps in an excellent way when it comes to pulling the knife in or out of a pocket. The thumb studs do not protrude so far that they get stuck in anything and the sides are fairly slick. It is especially nice that they are not abrasive where the clip comes into contact with the handle.

The clip could be of the deep ride type if it were not for the screws. 

The clip is both good and bad. The shape is excellent with just the right height to hold fabric, a good ramp for getting over fabric edges while not pointing outwards, which has a positive effect on ergonomics. The rear edge does not cause problems either, as the handle is so long that this possible source of discomfort can be ruled out. The clip is also removable, which of course is a plus, at least for left-handers.

But then there were the screws. What are they doing there? The clip is not recessed on the handle side and neither are the screw heads. They are also round and tall. They are thus stealing half of the space I just praised above. So what's the point of a good design to begin with? This clip is thus clumsy to use together with pants and jackets where the edges of the fabric are a little sturdier. Something that is typical of just clothing items aimed at outdoor life. The area for which this knife is also intended.

To Conclude

Aegis AT is a knife that I generally like but which could have been significantly better in some respects. The blade is excellent and the handle comfortable. Two of the most important properties ticked off the list of desirable properties for a folding knife intended for outdoor life.

SOG calls this knife the "perfect companion for outdoor use". They mention activities such as hiking, camping, and hunting in their promotion text. However, I would not do the latter with this kind of knife. I have no problem seeing that the blade would be excellent for such tasks. But a knife with a handle full of small nooks and crannies caused by details such as a lock with associated small springs, an extra safety feature on the back and not to forget another spring to accelerate the blade. That is not a handle I would like blood, hair, and remnants of intestines in. For the same reason, the knife is unusually difficult to clean by disassembly for those who are interested in such. SOGs seem to be aware of this since they have provided the knife with very small screw heads which in the long run will not withstand that treatment in any case.

For those reasons, Aegis AT is in my eyes, not a suitable hunting or fishing knife. Of course, you can use it for that, it is a competent tool if it is the only one available but there are much more appropriate knives. On the other hand, it is a good knife for outdoor life, whether you move by canoe, bicycle or on foot and spend time camping, car-camping or traveling by boat. It is solid and reliable.

Aegis is a really nice knife that would have looked even better if it had been better balanced

Then it can be discussed whether the materials correspond to the price tag. GRN or fiberglass-reinforced nylon is really not a bad material, that's not what I mean, but it's certainly not exclusive either. The same applies to the choice of steel. D2 is something that is available on low-budget knives and Aegis does not belong in that category. 

But a knife is more than the sum of the constituent materials. A proverb that may not exist but should exist. Because in this case, the D2 steel is well treated what it seems. It maintains sharpness well while being easy to hone and sharpen. Part of the explanation may be found in the "cryo" treatment. The steel has also been given a good and durable coating to better protect against corrosion. This means that you have stretched about as far as you can with that material.

The choice of a nylon handle can be discussed a bit more. I would have liked to have seen the knife in, for example, Micarta or at least the G10 for that price. Not because it makes an extremely big difference in performance. But Micarta is just as durable and superior in appearance. G10 is stronger than both of them and provides a better grip than the GRN does. Especially in this embodiment.

Personally, I also think that a few changes in the design and construction itself would have made the knife better. In addition to another material in the sides, I had shortened the handle by changing the design of the lanyard hole. By the way, such a large folding knife does not need any. What is it used for? It seems to be there because some individuals on the internet require one. Such a large knife should not be fished out of a pocket, the handle certainly does not need to be extended and you do not chop wood with a folder so the knife risks flying out of your hand. This only leaves if you were to use the knife close to the water and don't want to drop it to justify the existence of a lanyard hole.

But more importantly, I had skipped the extra lock and above all the spring assistance that is the origin of it. Those functions only complicate the knife and make production more expensive and make cleaning more complicated. Instead, putting the money on materials is my suggestion and two of the problems will be solved in one go.

Then I do not understand why you make an otherwise good clip but forget the screws? They steal half of the available space under the clip and make it less compatible with thicker fabrics in, for example, winter clothes. The reason for the larger handle was, among other things, the use of gloves, so here I would have liked more consistency in thinking.

SOG Aegis AT is a solid and reliable folding knife well suited for outdoor life

All in all, I would therefore like to say that SOG Aegis is certainly a good folding knife for outdoor use, but not quite as all-round as the manufacturer wants to claim. 

However, it could be. As it is now, however, I can still recommend it. The solid construction including a strong lock together with the sturdy handle and a good blade gives plenty of power to put behind the cuts. This makes Aegis a folding knife that is unusually good to tackle, for example, wood and thick rope. Typical materials to handle when out in the woods. Due to the blade geometry, Aegis is quite suitable for outdoor cooking as long as you keep the ingredients away from the handle. So the knife has its merits and apart from a lack of balance, it does not look so tedious either.

Specification:

Length Overall: 207 mm

Length Folded: 12,7 mm

Weight: 127 g (weighed by me)

Blade Length: 79,5 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: D2 

Hande: GRN

Lock: AT-XR

Produced by: SOG, made in Taiwan

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension SOG Aegis AT

- en fällkniv ämnad för friluftsliv

De två sista fällknivarna jag presenterat från SOG eller Studies and Observation Group som de heter är egentligen tämligen atypiska för dem. Det har varit två extrema lättviktare tänkta för EDC-segmentet. Förvisso är SOG inte främmande för den kategorin heller men de gjorde sig främst ett namn en gång i tiden genom att göra rejäla och pålitliga knivar för militär och friluftsliv. Det gällde deras fällknivar också med klassiska modeller som Sidewinder och Tomcat. Därför kanske modeller som Ultra XR och Terminus XR LTE inte är helt representativa. I vilket fall inte för märket som helhet. 

För att balansera intrycken är dagens recensionsobjekt en mer stabil kniv som är uttalat inriktad mot friluftsaktiviteter av allehanda slag. Knivmodellen har fått namnet Aegis AT. 

SOG Aegis AT

För att markera att det här inte är en "taktisk" kniv riktad mot polis och militär är den här modellen försedd med tämligen glada färgkombinationer. De heter saker som "indigo & acid", "rescue red" eller som i det här fallet "tan & blaze". En färgkombination som för övrigt vanligtvis inte kan köpas i Europa utan är avsedd för den nordamerikanska marknaden. Varför de valt att göra på det viset har jag ingen aning om. Annars finns Aegis AT i minst åtta versioner vid det här laget varav några är försedda med Tanto-blad för den som föredrar det. Det finns även en instegsmodell i enklare utförande kallad Aegis FLK. 

Aegis i färgerna "tan & blaze" inkluderande ett svärtat blad

Twitterversion: SOG Aegis AT, en mycket bra fällkniv för friluftsbruk som kunde varit ännu bättre.

Blad

Bladet på Aegis AT är en solid historia. Inte så att det är överdrivet tjockt, godset mäts till modesta 3 mm. Det är inte heller särskilt långt då längden är precis under åtta centimeter. Däremot är det tämligen högt med sina tre centimeter. Det är det som gör att det känns kraftigt. 

Formen är en kvintessentiell drop point. En av de bästa grundformerna för den här typen av knivar och därtill i ett utförande som är utmärkt vad gäller proportioner. Några tycker att SOG skriver för mycket på sina blad. Själv anser jag att det är mer beroende av hur man gör det än vad som står där. I det här fallet rätt mycket information men i gengäld återfinns den på endast en sida och i ett inte allt för iögonfallande format. Den andra är helt steril. På presentationssidan kan hela den utskrivna förkortningen läsas jämte modellnamn och ståltyp. Där får man också reda på hur stålet är härdat. 

Ett genialt enkelt drop point-blad

Det betyder att det är "cryo"-behandlat. I all enkelhet ett förfarande som innebär att man kyler ned bladet till låga temperaturer under härdningsprocessen. Om det är att föredra framför alla andra metoder kan jag inte uttala mig om men det finns ett antal tillverkare som med framgång använder sig av den metoden. 

Stålet som fått den behandlingen är D2 i någon form. Jag uttrycker mig så därför att D2 är beteckningen på en grupp verktygsstål som sinsemellan inte är helt unisona även om de förstås uppvisar liknande komposition. Generellt ger de bra egenskaper för knivar som skall brukas i skog och mark. Det tar en god egg och håller den väl samtidigt som det är segt. 

En sak som ligger D2 i fatet är dess korrosionsresistens. Eller snarare bristen därpå. Det har en tendens att rosta helt enkelt. Här har SOG valt att förse bladet med en rejäl beläggning av titannitrid för att undvika det. Den svarta beläggningen har visat sig mer hållbar än den guldtonade varianten som återfinns på Terminus LTE. Den fick avskavda fläckar tämligen omgående och det gäller inte i det här fallet. Dessutom fyller den sin funktion. Trots den fuktiga hösten har bladet inte uppvisat någon missfärgning eller några röda fläckar. 

Stålet är D2 med beläggning för att skydda mot korrosion

Biter bra gör det också. Vardagsmaterial som kartong och plast hanteras med enkelhet. Ett flatslipat blad med god egg ligger till grund för det. Fabrikseggen var väl utförd, både jämn och skarp. Sen vet man uppenbarligen från SOGs sida hur man gör ett rejält "sharpening choil". Det är så här man gör! Titta på bilden ovan och ni förstår vad jag menar. Inga problem att slipa om det här bladet. 

Spetsen är kapabel även den och att punktera förpackningar som krympplast och liknande möter inga svårigheter. Den är också lätt att "hitta". Med det menar jag att den känns som en naturlig del av handen när man skall sticka i något. Spetsen är tunn men klarar lättare sidobryt. Det har testats genom att drämma kniven i knivkastartavlor för att sedan bända loss kniven igen. 

Men framförallt är kniven faktiskt bra i skogen. Där har Aegis testats på trä av olika slag, både torrt virke och färska grenar och även nylon och hamprep. Efter att ha skurit en del av det senare konstateras att eggen håller väl men att det inte är något superstål det handlar om. Men i gengäld svarar det väl på några drag på en strigel. Sedan har den här kniven den positiva egenskapen att det är lätt att krypa fram med handen på handtaget och därmed komma nära det man arbetar på. Mer kraft när man täljer med andra ord. På det området får även eggvinkeln godkänt. Utan att vara någon morakniv får man ändå bra kontroll när man skär. Men samma rejäla flisor som en skandinaviskt slipat blad får man inte. Trots allt är det här en fällkniv. Dock en bra sådan med ett mycket bra blad. 

Handtag

Aegis AT tillhör de där knivarna med en märklig obalans mellan blad och handtag. Bladet mäter som sagt in på precis under åtta centimeter samtidigt som handtaget är hela 12,7 cm långt. Det är en påtaglig skillnad. Det finns dock fördelar med det förfarandet. Dels ryms stora händer och dels kan man arbeta med handskar på om det behövs. Handtaget är också grovt, det är 1,5 cm över nacken. Det fyller handen väl, särskilt för dem som har tilltagna labbar.

Men att utforma en kniv på det här viset är inte helt problemfritt, särskilt inte om man bygger den på en stålram. Med så långt handtag blir kniven rätt baktung trots att back spacern är gjord i plast. Balanspunkten återfinns strax bakom låsbulten på Aegis. Det är mer än två centimeter längre bak i relation till vart jag hade velat se den. 

Handtaget är stort och rymligt gjort av GRN

Materialet i skollorna är "GRN" vilket är ett av många fiberförstärkta nylonmaterial som finns på marknaden under olika namn. I det här fallet är det glasfiber som är inblandat.  Det ger ett starkt och hållbart handtag som klarar kyla, värme och nötning relativt bra. Det kan dock inte mäta sig med t ex G10 på det sistnämnda området. 

Sidorna har fått sig två olika mönster. Ett för att markera de fasade delarna vid pekfingerurtaget och ett för resten av handtaget. Det ger lite mönster men inte så mycket som jag velat se på den här typen av kniv. Det finns lite räfflor på ovansidan av handtaget som sträcker sig en bit ut på bladet för  något bättre fäste. Jag är i och för sig glad att man inte försett kniven med mer av det slaget. Fäste vill jag ibland ha men då från formen på handtaget inte på grund av artificiella tillskott. Jag gillar inte knivar som känns som att greppa en sjöborre oavsett hur bra de sitter i handen. 

Aegis är delvis öppen i ryggen men där återfinns såväl en liten back spacer som ett extralås

Grunden till handtaget utgörs av en stålram. Den är inte särskilt lättad, två hål finns, ett per sida men inte mer. Sidorna är sedan skruvade utanpå ramen med tre skruvar genom den lilla men färgglada back spacern. Det är de som tillsammans med pivotskruven håller ihop kniven. Storleken på skruvarna är konsekventa vilket är bra. Mindre bra är att man valde att hålla storleken på samtliga till minimala T6-huvuden. Det känns märkligt på ett i övrigt mycket solitt bygge. 

Back spacern sträcker sig utanför handtaget och tillhandahåller ett fånglinehål. Lösningen gör det lätt att komma åt men det är bland annat den som gör att handtaget är så oproportionerligt långt. Med den här lösningen måste bladspetsen in framför själva fånglinehålet. 

I hand är Aegis mycket bra och handtaget långt nog för att fånglinehålslösningen inte skall inverka negativt i form av skav

Att hålla i Aegis är en angenäm bekantskap och likaså att arbeta med. Kniven är således ergonomiskt sund. Bredden ger mer anläggningsyta mot handen och längden gör det lätt att justera greppet. Den fördjupning som finns för pekfingret låset inte handen men säkrar den. Den tämligen enkla formen gör det lätt att byta grepp när så behövs. Särskilt sympatisk är kniven i hammargrepp och omvänt grepp. Utmärkt när man skär i trä och behöver ta i lite. Det enda smolket i glädjebägaren är att extralåset förstås känns mot handen om man nyttjar kraft och håller hårt i handtaget. Jag vet inte varför så många tillverkare förutsätter att man alltid skall arbeta med en tumme på handtagsryggen? Det är bra till lättare sysslor men fungerar inte annars. Tydligen skär man inte i trä i USA. Men det är inte unikt för SOG. 

Öppning och lås

En sak överraskade mig direkt när jag fick den här kniven i hand och det är hur den öppnas. Tumknopparna är svåra att missa då de tillsammans med back spacern och låsfunktionerna har fått en accentfärg. Så överraskningen var egentligen inte hur  utan mer känslan i bladet när det fälls ut. Kniven bjuder på en saftig fjäderkick när man kommit en bit på väg. Aegis AT är således assisterad. Något oklart varför men så är fallet. 

De bjärt färgade tumknopparna på det här exemplaret är svåra att missa. De fungerar dessutom väl

Därtill är det en tämligen stark fjäder. Själva funktionen är god. De klassiskt formade tumknopparna är enkla att nå men på grund av motståndet får man ta i innan något händer. Därefter går det undan. Att man måste nyttja mer kraft än vanligt beror på att fjädern även agerar "detent", det är den som ser till att bladet hålls på plats i infällt läge. 

Kombinationen av fjädern och låstypen gör att den här kniven i princip måste stängas med två händer. Alternativt måste man vara akrobatisk och dra låsarmen bakåt samtidigt som man drar kniven mot benet eller annat underlag. Omständligt och opraktiskt men görbart. 

Lås finns det gott om. Ett på handtagsryggen som ser till att kniven inte kan fällas ut och så SOGs excellenta XR-lock vilket är ett av de bättre tvärbultslåsen på marknaden

Själva låset är SOGs egen version av tvärbultskonstruktion kallad "XR Lock". Här med tillägget "AT". Vad det står för vet jag inte. Måhända har det med extralåset att göra. Det jag aldrig använder då det är helt meningslöst. I det här fallet är det inte som många andra lösningar av den här typen till för att säkra låsfunktionen när kniven är öppen. Tur är väl det då det inte behövs. XR-låset är mer än stabilt, det håller bladet stenhårt. Själva uppger de att låset skall hålla för 800 kg. Det är mer än jag provat men jag har aldrig märkt någon tendens till att det skulle fallera vilket är gott nog. Inte heller lider bladet av glapp eller spel så låsfunktionen är jag mycket nöjd med.  

Extralåset är till för att man inte oavsiktligen skall fälla ut kniven. Något som knappt är möjligt med det starka fjädermotståndet. För att använda sig av funktionen  måste man dessutom fälla ut kniven med två rörelser istället för en eftersom knappen återfinns på ryggen. Först måste man trycka den framåt, lämpligtvis med tummen för att frigöra säkringen och därefter vinkla kniven på sidan för att på sedvanligt vis nå tumknopparna med samma kroppsdel. 

Att bära

Aegis är en påtaglig kniv, så kan jag väl uttrycka det. Den är inte usel att bära på men de saker jag räknade upp när jag skrev om handtaget är aktuella även under den här rubriken. Det kan sammanfattas med att det är ett volumiöst handtag. Det är både långt och tjockt. Däremot är kniven faktiskt inte överdrivet hög så profilen är inte så illa. 

SOG bjuder på ett bra clip, inte lika fullt reklamtyngt som de kan vara men varför de enorma skruvhuvuden?

Inte heller vikten är farlig med sina 127 gram. Det är trots allt en stabil kniv vi talar om. På samma vis hjälper det glatta materialet i handtaget till på ett utmärkt sätt när det kommer till att dra och stoppa undan kniven. Tumknopparna sticker inte ut så långt att de fastnar i något och sidorna är tämligen släta. Särskilt bra är att de är det på det ställe där clipet kommer i kontakt med handtaget. 

Clipet skulle kunna vara av typen deep ride om det inte vore för skruvarna. 

Clipet får mest ros men även lite ris. Formen är utmärkt med lagom höjd för att rymma tyg, en bra ramp för att komma över tygkanter samtidgt som den inte pekar utåt vilket påverkar ergonomin positivt. Inte heller bakkanten ställer till problem då handtaget är så långt att den möjliga källan till obehag kan räknas bort. Clipet är även flyttbart vilket förstås är ett plus, åtminstone för den vänsterhänte. 

Men så var det skruvarna. Vad gör de där? Clipet är inte försänkt i handtagssidan och det är inte skruvhuvudena heller. De är även runda och höga. De stjäl därmed hälften av det utrymmet jag nyss berömde ovan. Vad är då poängen med en god design från början? Det här clipet är därmed knöligt att använda ihop med byxor och jackor där kanterna på tyget är lite kraftigare. Något som är typiskt för just klädesplagg riktade mot friluftsliv. Det område som även den här kniven är tänkt för. 

Sammanfattningsvis

Aegis AT är en kniv som jag i stora drag gillar men som kunde varit väsentligt bättre på några punkter. Bladet är utmärkt och handtaget bekvämt. Två av de viktigaste egenskaperna avbockade på listan över önskvärda egenskaper för en fällkniv ämnad för friluftsliv.

SOG kallar själva kniven den "perfekta kompanjonen för utomhusbruk". De nämner aktiviteter som vandring, camping och jakt i sin introduktionstext. Det sista skulle jag emellertid inte ägna mig åt med den här sortens kniv. Bladet har jag inga problem med att se att det skulle vara utmärkt för sysslan. Men en kniv med ett handtag fullt med små skrymslen och vrår orsakade av detaljer som ett lås med tillhörande små fjädrar, en extra säkerhetsfunktion på ryggen samt icke att förglömma ytterligare en fjäder för att skicka ut bladet. Det är inget jag skulle vilja ha blod, hår och rester av inälvor i. Av samma skäl är kniven ovanligt svår att rengöra genom demontering för dem som intresserar sig för sådant. Det tycks SOGs känna till då man försett kniven med mycket små skruvhuvuden som i längden inte lär tåla den behandlingen i vilket fall som helst. 

Av de skälen är Aegis AT i mina ögon ingen lämplig jakt- eller fiskekniv. Visst kan du använda den till det, det är ett kompetent verktyg om det är det enda du har att tillgå men det finns betydligt mer ändamålsenliga knivar. Däremot är det en bra kniv för övrigt uteliv vare sig man rör sig med kanot, cykel eller till fots och tillbringar tiden tältandes, bilcampandes eller färdas med båt. Den är stabil och pålitlig.

Aegis är en rätt snygg kniv som sett ännu bättre ut om den varit bättre balanserad

Sedan kan väl diskuteras huruvida materialen motsvarar prislappen. GRN eller glasfiberförstärkt nylon är förvisso inget dåligt material, det är inte så jag menar men det är sannerligen inte exklusivt heller. Detsamma gäller stålvalet. D2 är något som hittas på lågbudgetknivar och dit hör inte Aegis i det här utförandet.  

Men en kniv är mer än summan av de ingående materialen. Ett ordspråk som kanske inte finns men borde existera. För i det  här fallet är D2-stålet väl behandlat vad det verkar. Det håller skärpan väl samtidigt som det är lätt att slipa och bryna. En del av förklaringen kanske hittas i "cryo"-behandlingen. Sedan har man gett stålet en bra och slitstark beläggning för att bättre skydda mot korrosion. Det betyder att man sträckt sig ungefär så långt man kan med det materialet. 

Valet av ett nylonhandtag kan väl diskuteras lite mer. Jag hade gärna sett kniven i exempelvis Micarta eller åtminstone G10 för det priset. Inte för att det ger extremt stor skillnad i prestanda. Men Micarta är lika hållbart och utseendemässigt överlägset. G10 är starkare än dem båda och ger bättre fäste än vad GRN gör. Särskilt i det här utförandet. 

Personligen anser jag även att ett par tre ändringar i själva designen och konstruktionen skulle gjort kniven bättre. Förutom ett annat material i sidorna hade jag kortat handtaget genom att ändra utformningen på fånglinehålet. En så här stor fällkniv behöver för övrigt inget. Till vad skall det användas? Det verkar finnas där för att några individer på internet kräver det. En så här stor kniv skall inte fiskas upp ur en ficka, handtaget behöver sannerligen inte förlängas och inte heller hugger man ved med den så kniven riskerar att flyga ur handen. Därmed återstår bara om man skulle använda kniven vid vatten så man inte vill tappa den för att berättiga existensen av ett fånglinehål. 

Men viktigare är att jag hade skippat extralåset och framförallt fjäderassistansen som är upphovet till den. De funktionerna krånglar bara till kniven och fördyrar produktionen samt gör rengöring mer komplicerad. Lägg istället de pengarna på material är mitt förslag så löses två av problemen i ett svep.

Sedan förstår jag inte varför man gör ett för övrigt bra clip men glömmer bort skruvarna? De stjäl hälften av det tillgängliga utrymmet under clipet och gör det olämpligt ihop med tjockare tyger i t ex vinterkläder. Orsaken till det större handtaget var bland annat användning av handskar så här hade jag önskat mer konsekvens i tänkandet. 

SOG Aegis är en stabil och pålitlig fällkniv väl lämpad för friluftsliv

Sammantaget vill jag därför säga att SOG Aegis visst är en bra fällkniv för friluftsbruk men inte fullt lika allround som tillverkaren vill hävda. Den skulle dock kunna bli det. 

Som den är nu kan jag dock fortfarande rekommendera den. Den stabila konstruktionen inkluderande ett starkt lås tillsammans med det rejäla handtaget och ett bra blad ger gott om kraft att lägga bakom snitten. Det gör Aegis till en fällkniv som är ovanligt bra att tackla till exempel trä och grovt rep med. Typiska material att hantera när man ute i skogen. På grund av bladgeometrin är inte Aegis oäven även för matlagning utomhus så länge du håller ingredienserna borta från handtaget. Så kniven har sina meriter och bortsett från brist på balans ser den heller inte så pjåkig ut. 

Specifikation:

Längd utfälld: 207 mm

Längd hopfälld: 12,7 mm

Vikt: 127 g (vägd av mig)

Bladlängd: 79,5 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2 med titannitridbeläggning

Handtag: GRN

Lås: AT-XR

Producerad av: SOG, tillverkad i Taiwan

/ J - novemberskogis

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - SOG Aegis AT

An autumn knife! Or perhaps it isn't by definition, but in this color combination and with the intended area of use in mind, the idea is not as far-fetched as it may first seem.

 

The model is called SOG Aegis AT and is a slightly larger folding knife that SOG state is more aimed at outdoor life than EDC. That division is always blurry, but in this case, it means a folding knife that is slightly stronger than average. This especially applies to the handle, which is really large in both height, width, and above all length. This puts Aegis AT in my category "knives with strange proportions" *.

The blade, on the other hand, is very well proportioned.

SOG Aegis AT

The blade is a drop point made of D2 steel which is blackened to prevent corrosion. It is just over three inches long or eight centimeters. The relatively short length is compensated with a substantial height, which makes the blade strong. The handle material is GRN, which is one of the many fiber-reinforced nylon materials on the market. The lock is SOG's "XR" which has been given the suffix "-AT" to the name. I do not know if it refers to the extra safety switch on the back or that the lock has been combined with an assisted opening. In any case, both features are found on this knife.

My first impressions are generally very good in terms of, for example, how the knife feels in the hand and build quality. However, I have some criticism to direct at certain choices at the design stage which I intend to discuss in the upcoming review of the knife.

As for colors, there are, as usual, a number of different combinations to choose from. This is called "Tan and Blaze" and is not available for purchase in Europe. But if you like it, keep your eyes open and check out my Instagram account "Knivesandbikes" where I will soon organize a "GAW" (Give-Away) in collaboration with SOG Knives Europe where a  sibling to this knife will be given away. 

/ J - in an autumn mood

* Other knives found in that segment are, for example, Viper Italo, Spyderco Military, and Cold Steel Ultimate Hunter just to name a few. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SOG Aegis AT

En höstkniv! Eller ja, det kanske det inte är per definition men i den här färgkombinationen och det tänkta användningsområdet så ligger inte tanken så långt borta som det först kan verka. 

Modellen heter SOG Aegis AT och är en lite större fällkniv som de uppger är mer riktad mot friluftsliv än EDC. Den gränsen är alltid flytande men i det här fallet innebär det en fällkniv som är något kraftigare än genomsnittet. Särskilt gäller det handtaget som är rejält tilltaget både på höjd, bredd men framförallt längd. Det gör att den här kniven hamnar i min egen kategori "knivar med märkliga proportioner"*. 

Bladet däremot är mycket välpropertionerligt. 

SOG Aegis AT

Bladet är ett drop point-blad gjort av D2-stål som sedan gjorts svart för att förhindra korrosion. Det är  strax över tre tum långt vilket blir 8 cm. Den relativt korta längden kompenseras med rejäl höjd vilket gör bladet kraftigt. Handtagsmaterialet är GRN vilket är ett av de så frekvent förekommande fiberförstärkta nylonmaterialen på marknaden. Låset är är SOGs "XR"-lås som här fått tillägget "-AT" till namnet. Om det avser den extra säkerhetsfunktionen eller att låset kombinerats med assisterad öppning vet jag inte. I vilket fall som helst återfinns de funktionerna på den här kniven. 

Mina första intryck av kniven är genomgående mycket goda vad avser exempelvis hur kniven känns i hand och byggkvalitet. Däremot har jag en del kritik att rikta mot vissa val på designstadiet vilka jag ämnar diskutera i kommande recension av kniven. 

Vad gäller färger finns det som vanligt ett flertal olika kombinationer att välja emellan. Den här kallas "Tan and Blaze" och finns inte att köpa i Europa. Men om du gillar den skall du hålla ögonen öppna och spana in mitt Instagram-konto "Knivesandbikes" där jag inom kort kommer att anordna en "GAW" (Give Away) i samarbete med SOG Knives Europe där en styck sådan här kniv kommer att lottas ut. 

/ J - i höstmood

* Andra knivar som hittas i det facket är t ex Viper Italo, Spyderco Military och Cold Steel Ultimate Hunter. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Benchmade Bugout

- jodå, lika bra som det ryktas

Benchmade Bugout är inte en ny modell vid det här laget. Tvärtom är det troligen en av de mest omtalade fickknivarna överhuvudtaget på senare tid, åtminstone i den värld som utgörs av entusiaster som hänger på internets alla vattenhål för knivintresserade. Jag skulle tro att den tillsammans med modellerna Griptilian och Osborne 940 tillhör Benchmades största försäljningssuccér. Frågan är om den lever upp till sitt rykte? Det skall jag försöka utröna här. 

Benchmade 535GRY-1 Bugout

Att det främsta försäljningsargumentet för den här kniven är dess låga vikt lär inte ha undgått någon. Men det som sålde den till mig är faktiskt ett par andra saker. Vikten har förvisso inflytande på några av dem också. Men det första man kan ta del av från bilder är förstås utseendet och jag tycker den är snygg.

Väl i hand var det istället hur rejäl Bugout känns trots den låga vikten även om t ex Cold Steel Hold Out III faktiskt slår den i den kategorin. Därutöver var det balansen och bladformen som gjorde Bugout oemotståndlig. 

Därmed kan det nog slås fast att jag inte kommer att vara en motvalls kärring utan istället följa den flock som säger att det här är en bra kniv. 

Bugout, en kniv som satt avtryck i EDC-världen

Twitterversion: Benchade Bugout, den lätta kniven som väger tungt. 

Blad

Bugout har en för Benchmade tämligen typisk bladfrom. En drop point med en markant falskegg/swedge som sträcker sig ungefär halva bladets längd. Originalet hade Benchmades vanliga finish med en kombination av stentumling och satin. Problemet var för mig att det kombinerades med ett babyblått handtag vilket var en av anledningarna till att det dröjde innan jag skaffade en. I den här versionen är bladet som synes svärtat eller snarare har det en ytbehandling som ger en grå nyans de kallar "smoked gray chrominum nitride". Det gör att den skiftar färg lite beroende på hur ljuset träffar den. Så här långt håller beläggningen mycket bra mot repor och märken för övrigt. 

Längden på bladet är strax över åtta centimter eller 82,9 mm för att vara exakt. Höjden är 2,4 cm och sen kommer vi till det fantastiska, bladgodsets tjocklek. Här har vi en modern fällkniv som låter bladet vara under tre millimeter. Bladet är endast 2,3mm tjockt! Det vill säga det närmar sig det tunna godset hos t ex Victorinox och andra knivar som skär bra. Den matchar dock inte helt de allra bästa skärmaskinerna på marknaden som är tunnare bakom eggen. Men Bugout är väsentligt tunnare där än vad Benchmade brukar erbjuda så det är ett markant fall framåt. Som jämförelse kan nämnas att BM 943 Osborne är rent bedrövlig på det området. 

Det kan också nämnas att bladet var centrerat på det här exemplaret och att fabrikseggen var mycket vass och överlag snyggt utförd. 

Ett enkelt men mycket stilrent drop point-blad

Stålet är CPM S30V från Crucible. En stapelvara för Benchmade och det är vid det här laget ett stål de verkligen behärskar. I entusiastkretsar, läs "bland stålsnobbar/nördar" betraktas det som en smula föråldrat. Men det är sannerligen inget fel på prestationsförmågan. Särskilt inte när det är väl behandlat och format som i det här fallet. 

Slipningen är flat och mycket hög, så hög att den närmar sig hela bladets höjd men lämnar en liten flat yta mot toppen till. Påpassligt nog så stor att det förenklar för användandet av slipsystem med fasta vinklar som håller fast knivar med någon form av klämmor. 

Benchmade använder sig av S30V som ofta förr och de gör det bra

Väl i bruk är Bugout precis så bra som kan önskas. Ett tunt och därtill väl slipat blad med god geometri klarar det mesta. Med undantag för riktigt tufft arbete. Handtaget är för tunt och flexar faktiskt när man täljer i hårdare träslag har jag noterat. Särskilt tydligt blir det om man skall frigöra bladet efter det att det kilat fast. Men annat var inte att vänta. Att skära lite i färskt trä går däremot bra. Anledningen att jag testat och nämner det hela är att man i början av knivens historia, särskilt i amerikanska omdömen hakade upp sig på namnet "BugOut" vilket skulle antyda överlevnad och apokalyps. Det här är inte den ultimata överlevnadsfällkniven men däremot en förträfflig vardagskompanjon då den skär riktigt bra i saker som plast, kartong, papp, buntband, tejp, krympplast och annat som kan förväntas dyka upp i blandad omfattning. 

Handtag

Bugout erbjuder ett handtag som är 10,7 cm långt, 2,3 cm högt och så tunt som 1 cm. Formen är enkel utan stora åthävor. Sidorna är lätt välvda och de sväller lätt baktill samtidigt som det finns ett rudimentärt fingerskydd. Sidorna har fått ett rutat mönster för ökad friktion och några räfflor finns för tummen ovanpå handtaget vid låset. Annars är kniven lyckligtvis befriad från dylikt otyg. I det här fallet är de dessutom mer av indexerande karaktär än till för ökat fäste.

Ett enkelt och framförallt lätt handtag gjutet i Grivory

I syfte att få ned totalvikten har Benchmade gjort ett par medvetna val. Att välja tunt bladgods och ett lätt handtagsmaterial är det som är mest uppenbart. Därutöver bidrar förstås det slanka formatet men det finns även en dold orsak och det är att kniven saknar ram. Eller snarare är det en mycket liten sådan. Den är precis så stor att den kan härbergera låsmekanismen. Sen är inte sidorna massiva utan har en fackverkskonstruktion för att bli så starka som möjligt i relation till vikten. 

En detalj som är mycket snyggt inkorporerad i designen är fånglinehålet. Ibland eller snarare tämligen ofta i fällknivsvärlden ser de ut som rena efterkonstruktioner. Men inte i det här fallet och det fungerar utmärkt för både en lädersnodd och de så populära 550-skärmslinorna. 

För att ytterligare spara vikt har man låtit konstruktionen vara öppen i ryggen. För att hålla samman kniven finns förutom den justerbara piovotskruven två distanser i ryggen. De är för övrigt guldeloxerade liksom tumknopparna på den här versionen. 

Materialet är Grivory vilket är ett av dessa fiberförstärkta plastmaterial som ofta återfinns i knivhandtag av den här typen. 

Ett enkelt handtag som är mycket bekvämt så länge det inte handlar om tyngre arbeten

Sen kommer vi till styrkan med det här handtaget. Det är enkelheten. Jag tenderar till att återkomma till det men avsaknaden av fördjupningar för alla fingrar, supersträva material och enorma fingerskydd gör allt så mycket enklare. Handtaget dikterar inte för användaren hur det skall hållas. Det medför att alla och då menar jag alla grepp fungerar. Fattningar för småarbeten som att hålla kniven sidledes i nypan eller en bit upp på bladet fungerar lika väl som de starkare greppen "hammargrepp" eller "sabelgrepp". 

Öppning och lås

Att öppna den här kniven är en fröjd. Jag ville bara ha det sagt. Huvudsakligen är det tänkt att man skall använda tumknopparna för ändamålet men den går förstås lika bra att fälla ut genom att använda sig av Axis-låset och gravitationsöppna kniven med en snärt av handleden. Vill man gå i motsatt riktning går det förstås bra att använda två händer också. 

Tumknopparna fungerar utmärkt men är placerade nära handtaget

Tumknopparna är belägna tämligen nära handtaget vilket medför den lilla nackdelen att man måste lära sig att hitta dem. Det trumfas dock av fördelen att de inte är i vägen när man skär. Så de sitter där jag vill ha dem. Sen kan det faktiskt vara svårt att öppna den här kniven långsamt på grund av det. Bladet vill flyga ut när man trycker till. Det är inte helt vanligt med knivar med den här typen av lås då de ger lite fjädermotstånd när bladet rör sig. 

En del av förklaringen bakom den goda funktionen är utmärka glidlager i brons. Jag är glad för att man inte valt att stoppa i underhållskrävande kullager i den här kniven. Den klarar sig utmärkt ändå.

En närbild på Axis-låset

Funktion hos Axis-låset är utmärkt. Det här är en av de bästa versionerna av låstypen jag stött på endast matchat av min Griptilian 551-1. Fjäderkraften hos omegafjädrarna är väl avstämd och symmetrisk vilket gör låset lätt att släppa och den tvärgående låsbulten vill inte hamna på sniskan vilket ibland kan vara fallet med den här konstruktionen. Bladet har dessutom vare sig glapp eller spel och jag är förvånad över hur stabil kniven känns trots de tämligen klena dimensionerna och avsaknaden av ram. 

Att bära

Det vore konstigt om en kniv som siktar på att vara lätt inte vore bra i fickan. Men helt givet är det inte. Knöliga former och vissa material kan förstöra det hela. Men i det här fallet närmar vi oss perfektion. Så mycket högre betyg kan jag inte ge. 

Kniven är lätt med sina 52 g men det är ändå formatet som skänker det där sista. Bugout är tunn men heller inte för hög och lagom lång. Sammantaget ger det förstås liten volym. Och eftersom kniven är överlag välbalanserad så är den även det i fickan. 

Ett av Benchmades mindre clip 

Clipet är perfekt för den här kniven. Det är ovanligt kort så möjligen kan någon tycka att kniven vill släppa från fickan. Med det sagt så har det inte hänt mig. Och då bär jag mestadels den här kniven i högra benfickan på mina byxor där den gungar omkring i takt med att man går. 

Clipet utmärks av god spänst och excellent formgivning. Lagom ramp, väl utformad läpp som inte pekar för mycket utåt och överlag så matchar utseendet kniven i övrigt. 

Det är inte mycket som syns av kniven där den sitter 

Ytterligare ett plus är att clipet liksom tumknopparna och låset är helt ambidextriöst. En utmärkt kniv för både höger- och vänsterhänta med andra ord. Det kan alltid glädja de cirka tio procent det handlar om samt alla andra som av andra skäl vill bära kniven på vänster sida. 

Sammanfattningsvis

Det är bara att konstatera att Benchmade som nästan räknades ut av många för bara några år sedan hämtat sig anmärkningsvärt med modeller som G10-versionerna av Griptilian och 940, flaggskeppet Anthem, Crooked River och slip joint-kniven Proper. Och så den här modellen förstås! Den har redan knoppat av sig och bildar nu en hel familj. 

Jag dröjde tämligen länge med att skaffa den här kniven men när jag väl stod där med en Bugout i handen var även jag såld. Det finns inte mycket negativt att invända mot den här kniven som helhet. På detaljnivå finns alltid saker att anmärka på. Visst kunde materialet flexa aningen mindre och visst kunde bakkanten på bladet sticka ut mindre i stängt läge. Och så är Axis-lås känsliga för sand och grus med sina öppningar i handtaget samtidigt som det finns en liten risk för att fjädrarna skall gå av och så vidare. 

Den låga vikten är den egenskap som framhålls mest som den här knivens styrka. Men jag anser att balans är en lika viktig komponent. Och det här är en mycket välbalanserad kniv. Men det främsta argumentet för mig är ändå att det är en kniv med en annan mycket positiv egenskap. 

Bugout är en utmärkt EDC-kniv

Det känns ibland lite märkligt när man i en knivrecension påpekar något så uppenbart som att kniven skär bra. Men tyvärr är det inte alltid fallet med knivar och då särskilt fällknivar idag. Ofta handlar det om att man siktar på kategorin "hard use", vad det nu är eller så rör det sig om form över funktion. Utseende går först helt enkelt. Därför är det med visst mått av glädje jag kan meddela att Benchmade Bugout inte skär bra utan alldeles utmärkt. Bladet är inte bara tilltalande att se på det fungerar också. 

Sedan tycks det vara nästan obligatoriskt för recensioner eller ens samtal om Bugout att man skall tycka illa om materialet för att man kan tvinga det att flexa* om man pressar hårt med fingrarna på mitten av handtaget. Det har i sin tur lett till att den uppstått en veritabel industri för att tillverka customsidor i alternativa material. De fånigaste enligt mig är varianter i koppar och dylikt eftersom det raderar en av knivens främsta fördelar nämligen det att den är lätt. På köpet får du usel balans med en baktung kniv. 

Samma sak sades dock om Griptilians handtag för övrigt, att de är plastiga. Men jag har verkligen inga problem med den Grivory som används i det här handtaget. Den känns inte alls lika "ihålig" som på t ex Mini Griptilian. Jag betraktar Bugout som en EDC-kniv i det mindre till medelstora formatet och de uppgifter det medför klarar den med glans. Därmed behövs inte någon övrig redundans i styrka när det gäller handtaget. 

Men visst kan sidor i t ex kolfiber matcha vikten på originalet samtidigt som det bibehåller styrkan men då talar vi också om andra prisnivåer. Vad gäller pris ligger Bugout relativt bra till för att vara en Benchmade. I USA vill säga, där får man betala ca 150$. I Sverige får man betala från 1700 kronor och uppåt. Priset är för övrigt också ett bra försäljningsargument då det är billigare än vad de flesta Benchmade-modeller brukar kosta. 

Benchmade BugOut är enligt mig precis så het som det sades 

Användningsområden råder det inte brist på. Eftersom den inte väger något eller åtminstone mycket lite så ligger vandring, camping och annat friluftsliv nära till hands. Själv brukar jag vanligen ha någon form av lätt fällkniv som komplement till en slidkniv när jag är ute och i den rollen är den här utmärkt. 

Men främst ser jag Bugout som en förträfflig EDC-kniv. Den har alla de attribut som är eftersträvansvärda då den både är effektiv att använda, lätt att hantera och perfekt att bära omkring på. Därtill gör linjerna att den faktiskt är snygg också. Men på den punkten kan jag förstå de som byter handtagsmaterial. 

Specifikation:

Längd utfälld: 189 mm
Längd hopfälld: 107 mm
Vikt: 52 g (vägd av mig)
Bladlängd: 82 mm
Godstjocklek: 2,29 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: Grivory
Lås: Axis


Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


* En recensent gick så långt på Youtube att han sågade hela kniven när den var ny på grund av det


/ J - Imponerad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre