Knivrecension Viper Dan

- Den perfekta fickkniven del 25

Det är inte ofta man blir så positivt överraskad som jag blev när jag med redan höga förväntningar öppnade lådan från Viper Knives by Tecnocut som namnet till trots hör hemma i Italien. 

Innehållet var en styck kniv döpt till "DAN" vilket är en akronym som står för "Daily Assorted Needs" och därmed tänkt för alla sysslor som kan tänkas dyka upp i vardagen och tarvar en egg. En "EDC- eller fickkniv helt enkelt.

Viper "Dan1"

Designen är synnerligen genomarbetad och den bakomliggande tanken är att förutom att vara en praktisk och effektiv kniv så skulle den även vara laglig på så många platser som möjligt. 

Med det i åtanke fick kniven avsiktligen en mindre "aggressiv" framtoning genom att förses med en flipper som inte flippar, ett lås som inte är ett lås och ett blad som håller sig under sjuttiofem millimeter, tre tum, vilket är en vanlig övre gräns i flera länder.

Gammalt möter nytt i den här kreationen från Italienska Tecnocut

Kan man skapa en bra kniv med de begränsningarna? Klart man kan vilket bevisas inte minst av alla klassiska knivmönster så kallade "slipjoints" som de flesta ligger inom de parametrarna. Men frågan är om det går att göra en modern kniv med samma förutsättningar? Det finns några få lyckade exempel på området som några modeller från Spyderco som "UKPK" och "Pingo". Även den sistnämnda tillverkas likt Vipers knivar i Maniago. 

Blad

Det finns otaliga sätt att utforma knivblad på men skall de vara någorlunda praktiska är det alltid några grundtyper som återkommer. Den här enkla flatslipade droppointen är en sådan. Bladet är snyggt och utfört i en mycket polerad satinfinish med tämligen elegant logga. Väl utfört om man nu måste ha text på bladet. Trots den enkla framtoningen finns det detaljer som den mjukt rundade ryggen och finishen som gör att bladet känns arbetat. Intrycket förstärks av en väl utförd slipning, jämn och symmetrisk. 

Längden är 73 millimeter vilket inte är en slump eftersom det då hamnar under tre tum vilket inte är en helt ovanlig begränsning när det kommer till knivlagar. Godstjockleken är tre millimeter och det anser jag ofta vara optimalt. Grovt nog för att vara stabilt och tunt nog för att skära väl. lite beroende på bladhöjd.

Flatslipad droppoint. Enklare blir det knappt

Förutom att se bra ut bjuder bladet på en duglig spets, ett styck rundad buk för svepande skär och en bit rak egg att ta i med. Den går dessutom ända in till handtaget utan ricasso och det gör att man kan skära nära handtaget där man är som starkast och har mest kontroll*. Detta understryks genom att handtaget likt vissa välkonstruerade jaktknivar har ett handtag som är fasat i framkant och därmed underlättar för sidledes grepp, "pinchgrip". 

Stålet är i sammanhanget väl valt, Böhler/Uddeholms N690Co. Det är ett rostfritt stål som sägs vara en europeisk variant av VG10. Det må vara hur det vill med den saken men det är känt för att vara lättunderhållet. Själv har jag inte slipat kniven ännu utan bara stålat den som jag brukar göra. Men det känns mjukt och reagerar snabbt. 

Det här stålet bjuder på välbalanserade allroundegenskaper. Det är inte bäst på någonting och är inget så kallat "superstål" men det är kompetent och framförallt rostar det inte särskilt lätt vilket är en egenskap jag uppskattar särskilt som kniven skall tillbringa mycket tid i fickan.   

Ett i sammanhanget väl valt stål, N690 från Böhler/Uddeholm

Kniven var sympatiskt vass från början och det uppskattas. Är det något jag tycker är surt är när dyra knivar anländer slöa. Är man uppväxt med Moras fabrikseggar även på billiga knivar så inser man att det inte behöver vara så. 

Fabrikseggen rakade hår med lätthet, en uppgift som de flesta knivar förvisso klarar men det är hur de gör det som skvallrar lite om skärpa och eggvinkel. Samma gäller när det skärs papper. Det gick i det här fallet lätt men några avancerade S-kurvor blev det inte. Vass utan att extrem med andra ord. Det är skillnad på att dela ett papper och får det att "locka sig".

Vid riktigt arbete visar det sig att Dan var precis så bra som jag hoppats. Särskilt kartong och liknande avverkas som om den hade betalt för det. Ett flatslipat blad, inte för tjockt gods och möjligheten att skära nära handtaget ligger bakom det. Senare kom den positiva överraskningen - den är riktigt formidabel i trä! Bra bett och lätt att kontrollera. Både vad gäller vinklar och hur djupt eggen skall bita. Den rundade bladryggen gör dessutom att det inte känns lika mycket när man använder tummarna för att pressa på. Handtaget visade sig även duga efter en stunds hackande.

Även i köket klarar sig den här kniven bra. Inte lika bra som en kökskniv förstås. De är i allmänhet ännu tunnare och de som inte är det har oftast ett högre blad och därmed bättre geometri. Men jämfört med andra fällknivar är det en ok skalkniv. Fast egentligen är det bara en uppgift jag använder fällkniv till i köket och det är paketöppning. Eftersom jag alltid har en kniv i höger byxficka går handen automatiskt dit när jag skall öppna något. Till dylikt använder man naturligtvis inte sina fina japanska kökssvärd. Kartong och plast är inte eggarnas bästa vänner. Det är ingen stor sak men i de fallen gillar jag enhandsöppning och uppskattar därför den förlängda tangen på den här kniven. 

Handtag

Dan är byggd på en solid stålram som inte är lättad, inga konstigheter där. Skollorna varierar beroende på utförande och kniven finns i fyra olika varianter: Svart kolfiber, grön G10,  svart G10 - "Silver Twill" och som här vinröd canvasmicarta. I ryggen återfinns en "backspacer" i titan.

När kniven anlände var färgen ljust vinröd, närmast rosatonad. Men den mörknar fort eftersom ytan på handtagssidorna är blästrade och porerna gör att materialet ändrar karaktär över tid vilket gör det levande och i mitt tycke, personligt. Jag är därför svag för micarta som material måste jag medge. 

Handtag i vinröd canvasmicarta. Ett favoritmaterial då det "åldras"

Det här är ett mycket ergonomiskt genomtänkt handtag med flera detaljer som höjer det över mängden. Sidorna är välvda vilket ger en mjuk känsla i handen. Det intrycket förstärks av materialet som känns och uppträder som ett naturmaterial trots att det egentligen är en massa tyg och lim. Urtaget för pekfingret är inte för "brant" utformat och undviker därför att pressa handen bakåt eller orsaka tryck mot fingret när man jobbar med kniven. Därtill är clipet lagom långt för att spetsen på det skall gömmas inne i handflatan och inte störa mer än nödvändigt även om man greppar kniven tämligen hårt. 

Men den detalj som sticker ut lite extra är hur främre delen av bolstren är fasade. Formen är strängt taget nödvändig för att möjliggöra öppningsrörelsen med frontflippern men det ger även en utmärkt plattform för alla grepp som inkluderar att kniven hålls i nypan. 

Sättet som framkant på bolstret är fasat är en detalj som höjer helheten

Kniven är genomgående välbyggd och Viper gör till och med något så ovanligt på sin hemsida som att lista stålkvalitén i skruvarna som används. Något som många andra tillverkare borde ta efter. Finishen är oklanderlig med avsaknad av glipor samt väl slipade och fasade ytor vilket inkluderar insidan på ramen, skollorna, bladryggen och backspacern som är rundad även den. 

Ett litet hål för fånglina finns men den så vanliga 550-fallskärmslinan passar inte. Men å andra sidan skulle det vara totalt övervåld på den här kniven. Jag vet inte heller om det passar i stil på en dylik kniv. Efter en kort konversation på Instagram med designern fick jag emellertid veta att det fanns ytterligare en baktanke med placering och funktion på fånglinehålet. Om kniven förses med fånglina går den inte lika djupt ned i fickan och rider därför högre för dem som föredrar det.

Emellertid är jag kluven till hela konceptet. Det förfular handtag med fler hål och det är sällan åtminstone jag har nytta av dem. Men det skall också sägas att har man en finare kniv än säg tjugo kronor och befinner sig till sjöss vill man knappt vara utan dem. Vem vill höra ett plums bara för att upptäcka att ens nyinköpta kniv saknas? Eller som jag, placera en fällkniv inuti ett stenskravel i fjällen. Jag vet vart den ligger och där ligger den säkert. 

Öppning och lås

Öppningen är en av knivens mer unika drag. Det är en "frontflipper" som inte flippar utan snarare påminner om en förkortad version av tangen på en "frictionfolder". Det är dock inget konstruktionsfel utan här har man faktiskt tänkt till. En av grundtankarna var att göra en icke "aggressiv" kniv som är laglig i de flesta jurisdiktioner som tillåter kniv på allmän plats samtidigt som man strävade efter att den skall vara praktiskt enhandsmanövrerad. 

En "frontflipper" - eller inte?

Utfallet av de tankarna är ett halvlås som kallas "AS" vilket skall utläsas som "Action Stopper". Ett system som bygger på dubbla "detents" som både håller bladet på plats i stängt och öppet läge men som även bjuder på ett halvvägsstopp som på gamla traditionella fällknivar. Här möts således gammalt och nytt i symbios. 

Bladet har ett halvvägsstopp som hjälper till att rädda fingrarna

Funktionen är utmärkt. Kniven är inte blixtsnabb att hantera så de som känner att det är en nödvändighet att kunna snärta fram bladet får se sig om efter andra alternativ. Men det är snabbt nog både på väg ut och in för att tillfredsställa i alla fall mig. Framförallt är kniven lätt att manövrera med en hand. Stoppet på mitten är sympatiskt då det gör kniven säkrare och enklare att hantera när kniven skall fällas ihop. Avsaknaden av ricasso och ett mycket vasst blad hade fungerat som en effektiv fingertoppsgiljotin annars. 

Att bära

Till knivens förtjänster hör även hur den uppträder i fickan. Där är den civiliserad och vänlig. En stor del av förklaringen återfinns i ett nära nog perfekt clip. Det är ett enkelt stålclip som placerar kniven djupt i fickan. Det sker med auktoritet och det är ingen risk att tappa kniven samtidigt som den ändå är lätt att hala fram. Spänsten är med andra ord väl modulerad. När kniven sen brukas känns det så lite som ett utstickande clip kan göra. Det finns konstruktioner med infällda clip eller till och med utfällbara clip som känns mindre.

Ett clip som är riktigt bra. Det är stadigt monterat med dubbla skruvar

Och så här ser kniven ut när den bärs. Hålet i clipet är till 

för att släppa igenom en fånglina. Kniven sitter då högre i fickan

Allmänt rundade former och en modest vikt är andra egenskaper som gör kniven lättburen. Överlag en mycket lyckad kombination av material och former. Dan väger beroende på utförande in på 90-95 gram. Under hektot är inte dumt för en fickkniv med över sju centimeters bladlängd.

Sammanfattningsvis

Sammanfattningen blir något av en kärleksförklaring då Vipers modell "Dan" passerar de flesta hinder många andra fickknivar snubblar på och passar mina behov utmärkt. 

Jag tror att mycket av förklaringen står att finna i att det är en kniv som vet vad den vill. Det är inte en campingkniv, inte en täljkniv, inte en självförsvarskniv eller "hard use" - vad det nu är, överhuvudtaget. Det är en kniv  klart siktar mot fickan och vardagligt bruk.

"Dan1" Designad av Tommaso Rumici. Inte muggen då för den står min sambo för men 
visst matchar de?

Tommaso Rumici  som designern heter har därmed lyckats i sitt uppsåt. För mig är det här en nära nog perfekt "EDC", eller vardagskompanjon. Kniven är lätt nog för att bära och lagom tung för att inge förtroende i handen. Clipet låter kniven sitta djupt, säkert och diskret i fickan och känns knappt i handen när man arbetar med kniven.

Micartan och den väl avvända spänsten i clipet gör också kniven lätt att dra och väl i handen är Dan välbalanserad och ALLA grepp fungerar. Inte minst gör den avrundade främre delen av bolstren att kniven fungerar väl i "nypan" också, något som inte sällan missas på moderna knivar. Bladet är enkelt och briljant. En klassisk flatslipad droppoint i ett väl valt stål. Formen ger buk, spets och en bit rak egg att arbeta med. Eggen går också ända in till handtaget vilket ger kontroll och kraft.

Den något udda lösningen på "lås" är en modern tolkning av en slipjoint parat med tangen från en "friction-folder". Inte en historiskt ny konstruktion på något vis men bra såtillvida att den håller bladet på plats även om lås i traditionell mening saknas. Kniven är enhandsmanövrerad utan att vara en flipper vilket gör framtoningen mindre aggressiv.

Sade jag att den är snygg också?

Lika elegant som duglig. Vipers "Dan1" var en kniv som genast föll undertecknad på läppen

Finns det inga nackdelar med kniven ifråga? Det gör det naturligtvis och de återfinns i ungefär samma kolumn som de positiva punkterna om du frågar mig. Det handlar mest om preferenser. Om man vill ha en kniv som flippar, har titangrepp och ramlås och generellt följer mall 1A för moderna fällknivar så passar inte den här modellen helt enkelt.

Sen gör utförandet att man får vara något mer försiktig med i hur man fattar kniven om man skall ta i. Det går eftersom tummen håller bladet på plats men kniven har som sagt inget lås i egentlig mening och måste behandlas därefter. Det är således inget man sticker hårt med. Samma sak gäller vid hopfällandet. Det är en vass kniv utan "choil" eller "ricasso" så fingrarna får hållas borta från eggen när man fäller ihop den med en hand. 

Som bevis på vad jag personligen tycker om modellen inköptes redan innan den här texten var färdigskriven en "Dan 2". Den skiljer sig från modell 1 genom att ha ett modifierat wharncliffe-blad istället för en droppoint och just den här versionen har handtagssidor i G10/Silvertwill. Bladet är även något kortare och formen gör slipfasen något lägre och förstås att buken är mindre påtaglig.

Min rekommendation? Skaffa en kompis som heter Dan!



Tillverkarens hemsida för Viper Dan

Specifikation Viper Dan1:

Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N690Co, HRC 57-59
Handtag: kanvas micarta/stålram
Lås: AS, "Action Stopper"

Producerad av: Tecnocut, tillverkad i Maniago, Italien


*  Det kan tyckas vara uppenbart men är det något som är väldigt populärt för stunden i knivvärlden så är det "choils" som ger "räckvidd" det vill säga knuffar hela handen bakåt på handtaget, iväg från det som skall skäras. Det kan väl kännas logiskt på knivar som är tillverkade på amerikanskt manér med självförsvar i åtanke som exempelvis Emersons och vissa Cold Steel. Annars blir det mest märkligt och känns ogenomtänkt.  




/ J - propagerar för