Review Viper Orso 2

  

-  a sequel for those who prefer frame locks over liner locks

It's time for a closer look at a model called Orso 2 from Viper Knives. What makes both this review and the knife somewhat special is that there are already a couple of knives on the market that it strongly resemble and are also made in Maniago, Italy.

It's hard not to relate to them as I own all three and the same designer is behind the knives.

Viper Orso 2

Of course, I am talking about one of the Danish giants in the field, Jens Ansø. The other knives are the Fox Ziggy, a series-produced version of a custom knife of the same name. But then we come to knife number two, the MKM Goccia. It is seemingly even more similar to this knife with its milled pattern Micarta handle, flipper tab, and overall flowing lines.

But there are of course differences. If we talk about materials, there are no less than eight different versions of Orso 2 at the moment. So this look is more down to my taste than everything else, I happen to like Micarta. Then the blade steel is not the same in the two knives. The biggest differences, however, are found in the design of the blade and lock construction. To confuse, however, Orso (1) can be thrown into the mix as it, like Goccia, is a liner lock.

That hardly made anyone the wiser, so let's study Orso 2 more closely.

Orso 2 is a knife designed by virtuoso Jens Ansø

Short version: Viper Orso 2, is a solid addition to its predecessor for those who prefer frame locks over liner locks.

Blade

The blade shape is one of the two things that set this knife apart from the other knives listed. In this case, we have a "straight" blade. That is, the back is neither sloped nor cut off in any way. In addition to changing the appearance, it means that the tip is found higher up than otherwise and that the belly becomes longer and in this case more sweeping.

The rest of the appearance is characterized by a well-executed semi-polished stone wash. As usual, the Viper logo and model name are found on the blade. Some people think that the text is too large, but I would like to add that it is designed so that in many angles it is barely visible at all. On the opposite side is the Ansø logo and steel type.

Orso 2, has a completely straight blade spine, which is unusual

A steel that is actually completely new to me. The designation is LO-QPM20-4 and it is a powder steel of some kind. From what I understand, it should belong to the same family as the M390 and 20CV. A quality steel in other words. It is reportedly hardened to 59-61HRC which sounds good on paper.

The Orso 2 is not an entirely small knife with a blade that measures 87 mm in length. The height is exactly one inch, 24.5 mm, and the material thickness is a whopping 4 mm. A solid blade in other words. Now, the blade is basically completely flat ground, a small flat surface is found closest to the ricasso. But despite that, around 0.6 mm of steel remains behind the edge. That is very robust. I don't know why they chose to go down that road. A powder steel should theoretically have no problem being made thinner. Especially not as this is not a chopper of any kind but a folding knife.

The blade is made of a rather uncommon steel with the designation LO-QPM20-4

Naturally, such choices affect how well the knife cuts. It's not that it isn't sharp, the edge is good and it was straight out of the box. But it is more sturdy and durable than filled with finesse, so to speak.

Now it is matched for every part of the handle and the lock, so it is not completely bad. But it moves Orso 2 away from office use and closer to outdoor use, to use somewhat sweeping terms. That's actually where I appreciate it the most. Of course, it cuts tape, cardboard, and paper when needed. But it is when you approach thicker ropes, heavier plastics such as wide cable ties, and above all wood that it performs best.

At first glance, the Orso 2 might not appear to be a "bushcraft" knife, and it isn't. But it is not bad for more demanding outdoor tasks. In addition, both the blade and the handle are strong enough, and, not least, the robust edge does its job in those contexts.

Handle

Orso 2 has a rather lavish handle. What makes me say that is not the two materials although the canvas Micarta on the presentation side is of good quality. Instead, the comment stems from the fact that a lot of processing time is spent on the handle.

Alongside the handle side, there is a pattern in the form of four lines that underline the look of the knife. They also reappear on the titanium side and thus bind the two sides together. It also has a finer basic pattern that is a bit reminiscent of Micarta. However, it is so subtle that it is almost brushed away.

The presentation side is in this case Canvas-Micarta

Otherwise, the knife is softly rounded, with no flat handle sides. Some effort also went into the back spacer. It covers approximately half of the back and is somewhat "floating". It also features a hole for a lanyard. 

The two sides are connected by an advanced-shaped backspacer

The length of the handle measures 12 cm, of which the grip surface is 10 cm and the height varies between 20-25 mm. The handle has no frame, but the two sides are screwed from two sides via the back spacer in three points in addition to the pivot screw. The size of the bolts is T6, while tougher T8 heads have been used in both the pivot and fastening screw for the clip.

Orso 2 has a well-thought-out handle

In hand, the Orso 2 is really comfortable. The curvature of the back of the handle follows the hand well and there are no sharp edges or corners to disturb that impression. Even the clip works well as the back end is a bit into the handle and the tip is parallel to the side of the handle. This means that it integrates well with the handle and rather contributes to making the grip fuller than creating hot spots. 

The thickness is 12.5 mm, which makes the handle full.

Opening and Lock

Orso 2 is not exactly trendy when it comes to opening methods. This knife opens with a flipper, period. You may be able to get the blade out with two hands but it is cumbersome as not much of the blade is available to grip.

The flipper works well but may not be the fastest on the market. This is partly because the blade is relatively heavy and partly because Orso follows at least one, and in my eyes healthy, trend. It is to generally make flipper tabs smaller. This way you don't get as big leverage but, on the other hand, better-carrying comfort and as a bonus, better looks. 

The flipper tab is small but works

The flipper tab is not only discreet, but it also lacks grooves. But the shape is distinct enough to give decent friction anyway.

Then it can be added that it is actually possible to get some kick to the blade, but you have to "pre-tension" the finger to do so. The knife itself is not fast unless the user is, so to speak. It can also be said that this tab can only be used in one way and that is by pulling straight back. All other techniques are doomed to failure.

Another detail that makes the blade more nimble is of course the ceramic ball bearings. Even so, the blade does not fall into place under its own weight when the knife is closed. The tension from the lock bar is too high to allow that. 

The frame lock comes with an overtravel stop and a lock bar steel insert 

The lock bar is not quite easily accessible. There is a small recess on the opposite side but no more

The lock is a fairly sturdy frame lock. However, it was noted during the test period that it can be very dependent on the pivot screw being tight. It loosened slightly at one point and the lock became unreliable. It didn't lock securely at every opening and there was also some lock slip because it locked with very little contact area. After adjusting the pivot screw, the function was excellent.

The lock bar now falls into place and stays there. The blade sits firmly without play in any direction. However, the lock is not completely easily accessible. Certainly, the opposite side is slightly recessed but the lock bar itself is slippery. There is potential for improvement in this area.

To Carry

For being around twelve centimeters long when folded and a full 1.2 cm thick, the Orso 2 is nice in a pocket. Much of it is due to the fact that the thickness is hidden by the sides not being flat but contoured.

Then the knife does not weigh very much for being a full-size knife where both the lock side, back spacer, and clip are made of metal. The total weight is 125 g, which should be set to a blade length of nearly nine centimeters.

Orso 2 comes with a milled titanium clip

The fact that there is no distinct pattern under the clip makes it easier to pull the knife or put it back. Especially since Viper chose the more stylish solution with the cut-out in the lock bar on the inside instead of on the outside. This avoids the edge that otherwise occurs.

The function of the clip is excellent for being of this type

Orso 2 has a milled titanium clip. The function is not bad at all with a decent ramp and adequate tension. This allows you to thread the clip over most fabric edges and the knife stays in place. It is also a clip that aesthetically follows the rest of the design language, and it is also comfortable when gripping the knife.

However, the latter brings with it a disadvantage and that is that much of the knife is visible when in a pocket. The clip is attached with only one screw, a solution that works perfectly because it is recessed in the titanium. But this means that it's positioned a bit up on the handle, which provides comfort since the back end of the clip ends up inside the hand.

If you want to be positive, you can also say that there are plenty of knife to grab when it is to be grabbed. 

To Conclude

At first, I was actually a little puzzled when this knife was released. Not only because it is a sequel to an already existing model, Orso, but also because it is quite similar to two more knives in my collection as I mentioned before. But then I grasped the concept, both figuratively and literally.

Part of the difference lies in the handle. This is a knife for those who prefer frame locks over liner locks, that is obvious. But that is still not the biggest difference between the models.

Namely, it is found in the blade shape. The others have features of the undulating lines that Ansø used in its early models. It is most obvious on the blade spine. However, this does not apply to Orso 2. Here, the back is completely straight.

Orso 2 is a knife for those who like straight blade shapes and frame locks in titanium

It actually gives slightly different user characteristics as it affects how the edge or rather the belly behaves but above all where you find the tip. In this case, very high up. Among other things, this makes sweeping cuts easier, while at the same time, you have to angle your wrist properly if you want to use the tip in certain cases. 

Then in this knife is found an exciting and for me new German steel which is said to belong to roughly the same family as the M390/CV20. As for that, I can only read steel compositions and am not knowledgeable enough to find out if it is correct. As for practical use, I can say that the steel is really good. It stays sharp for a long time, can be stropped when it has lost the outermost sting and it has not got any rust spots despite varying weather conditions during the test period with some rain.

The latter feels important as the Orso 2 is definitely a knife that I want to use outdoors. To me, this is almost more of a folding outdoor knife than an EDC knife. Especially as it belongs to the larger-sized medium knives if you can put it that way. But a solid lock and a slightly fuller handle entice, in addition to the blade, to use the knife seriously.

An early morning with a cup of coffee by a lake and a good companion in Viper Orso 2

Then the fit and finish, as usual with knives from Viper, is outstanding. The edges that are present are rounded as they should be. The lock works without complaint and the blade is centered. The Micarta also ages with dignity, which is excellent.

Orso 2 also offers some small details that indicate that some extra time was spent during the manufacturing process. This applies to things like the rounded blade spine, the titanium collar around the pivot screw, and the complex back spacer.

All in all, this results in a well-built knife that corresponds to the stylish design from Jens Ansø. Orso 2 is therefore a superb companion for your upcoming adventures.*

Viper Knives

Specifications:

Length Overall: 208 mm

Length Folded: 121 mm

Weight: 125 g

Blade Length: 87 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: LO-QPM20-4, HRC 59-61

Handle: Canvas-Micarta

Lock: Frame Lock

Produced by Viper Knives, made in Italy

/ J 

* The price level is somewhat difficult to comment on as it is usually just over two hundred Euros, but when purchasing this knife and when the text was published it was sold out for around 160€.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Viper Orso 2

 

-  uppföljare för den som gillar ramlås

Dags för en närmare presentation av en modell kallad Orso 2  från Viper Knives. Det som gör både den här recensionen och kniven en smula speciell är att det redan finns ett par knivar på marknaden som den starkt påminner om och som även de tillverkas i Maniago, Italien. 

Det är svårt att inte förhålla sig till dem då jag dels äger alla tre och det dels är samma upphovsman som ligger bakom knivarna. 

Viper Orso 2

Jag talar förstås om en av de danska giganterna på området, Jens Ansø. De andra knivarna är Fox Ziggy som är en serieproducerad version av en customkniv från honom med samma namn. Men sedan kommer vi till kniv nummer två, MKM Goccia. Den är till synes än mer snarlik den här kniven med sitt Micarta-handtag med fräst mönster, sin flipperfena och sina överlag flödande linjer. 

Men skillnader finns förstås. Vad gäller material så finns inte minde än åtta olika versioner av Orso 2 att välja emellan för närvarande. Så att den här ser ut som den gör beror mer på min smak. Sedan är bladstålet inte detsamma i de två knivarna. De största skillnaderna hittas emellertid i bladets utformning samt låskonstruktionen. För att förvirra kan dock Orso (1) kastas in i mixen då den likt Goccia är en liner lock. 

Det där gjorde knappt någon klokare så låt oss studera Orso 2 lite närmare. 

Orso 2 är en kniv designad av virtuosen Jens Ansø

Kortversion: Viper Orso 2, ett stabilt komplement till sin föregångare för den som föredrar ramlås över liner locks.

Blad

Bladformen är en av de två saker som skiljer den här kniven mest från de andra knivarna som räknades upp. I det här fallet har vi nämligen ett "rakt" blad. Det vill säga ryggen är vare sig sluttande eller avklippt på något vis. Förutom att det förändrar utseendet gör det att spetsen hittas högre upp än annars samt att buken blir längre och i det här fallet mer svepande. 

Övriga utseeendet kännetecknas av en väl utförd stentumling som sedan halvpolerats. Som vanligt hittas Vipers logotyp och modellnamnet på bladet. Somliga tycker att texten är för stor men jag vill tillägga att den är utförd så att i många vinklar syns den knappt alls. På motstående sida hittas Ansø-loggan samt ståltyp.  

På Orso 2 hittas något så ovanligt som en helt rak bladrygg

Ett stål som faktiskt är helt nytt för mig. Beteckningen är LO-QPM20-4 och det är ett pulverstål av något slag. Det skall av vad jag förstår höra till samma familj som M390 och 20CV. Ett kvalitetsstål med andra ord. Enligt uppgift är det härdat till 59-61HRC och det låter bra på pappret. 

Orso 2 är inte en helt liten kniv och bladet mäter 87 mm på längden. Höjden är ganska exakt en tum, 24,5 mm och godstjockleken uppgår till hela 4 mm. Ett bastant blad med andra ord. Nu är förvisso bladet i princip helt flatslipat, en liten platt yta hittas närmast ricasson. Men trots det så återstår kring 0,6 mm stål bakom eggen. Det är också tämligen robust. Jag är inte riktigt säker på varför man valt att göra så. Ett pulverstål borde teoretiskt inte ha några problem att göras tunnare. Särskilt inte som det här inte är en huggare av något slag utan en fällkniv. 

Bladet är gjort i ett än så länge ovanligt stål med beteckningen LO-QPM20-4 

Naturligtvis påverkar sådana val hur väl kniven skär. Det är inte det att den inte är vass. Eggen är skarp och det var den direkt ur förpackningen. Men eggen är mer stadig och hållbar än fylld av finess så att säga. 

Nu matchas det för all del av handtaget och låset så helt illa är det inte. Men det för Orso 2 en bit bort från kontorsbruk och närmare friluftsanvändning för att använda lite svepande termer. Det är faktiskt där jag uppskattar den mest. Naturligtvis skär den tejp, kartong och papper när så tarvas. Men det är när man närmar sig kraftigare rep, tjockare plast som breda buntband och framförallt trä som den gör sig bäst.

Vid första anblick kanske inte Orso 2 framstår som en "bushcraft"-kniv och det är det inte heller. Men det är inte oäven till tyngre uppgifter. Därtill är både blad och handtag starkt nog och inte minst gör sig den robusta eggen i de sammanhangen. 

Handtag

Orso 2 har ett tämligen påkostad handtag kan konstateras. Det som föranleder den kommentaren är inte de två materialen även om den canvas-Micarta som finns på presentationssidan är av god kvalitet. Istället är kommentaren sprungen ur att det är nedlagt en hel del bearbetningstid på handtaget. 

Det som binder samman de två sidorna är mönstret iform av fyra linjer som understryker utseendet. De går igen även på titansidan. Den har dessutom fått ett finare  grundmönster som påminner lite om Micartan. Dock är det så subtilt att det nästan slipats bort. 

Presentationssidan är i det här fallet av Canvas-Micarta

I övrigt är hela kniven mjukt rundad, inga flata handtagssidor här inte. Sedan är även back-spacern av det mer arbetade slaget. Den täcker ungefär halva ryggen och är genombruten samt gömmer ett fäste för fånglina. 

De två sidorna är sammanbundna med en avancerat formad back spacer

Längden på handtaget mäter 12 cm varav greppbar yta är 10 cm och höjden varierar mellan 20-25 mm. Handtaget har ingen ram utan de två sidorna är skruvade från två håll via back spacern i tre punkter utöver pivot-skruven. Storleken på bultarna är T6 medan det i både pivot- och fästskruv för clipet använts grövre T8-huvuden. 

Orso 2 ståtar med ett bra handtag

I hand är Orso 2 riktigt bekväm. Handtagsryggens kurvatur följer handen väl och det finns inga skarpa kanter eller hörn som stör det intrycket. Till och med clipet fungerar väl då bakänden befinner sig en bit in på handtaget och spetsen är parallell med handtagssidan. Det gör att det snarare bidrar till att göra greppet fylligare än att skava. Tjockleken är för övrigt 12,5 mm vilket gör handtaget fylligt. 

Öppning och lås

Orso 2 är inte helt trendig när det kommer till öppningsmetoder. Den här kniven öppnas med en flipperfena, punkt. Möjligen kan du pilla ut bladet med två händer men det är omständligt då inte mycket av bladet är tillgängligt att greppa kring. 

Flippern fungerar väl men är kanske inte den snabbaste på marknaden. Det beror dels på att bladet är relativt tungt och dels på att Orso följer åtminstone en och dessutom vettig trend. Det är att generellt göra flipperfenor mindre. Därmed får du inte lika stor hävarm men å andra sidan bättre bärkomfort. 

Flipperfenan är liten men fungerar

Fenan är inte bara diskret den saknar dessutom mönster. Men formen är tillräckligt distinkt för att ge fäste ändå. 

Sedan kan det tilläggas att det faktiskt går att få bra fart på bladet men att man då får "förspänna" fingret innan man  trycker till. Kniven i sig är inte snabb om inte användaren är det. Det kan också sägas att den här fenan bara kan användas på ett vis och det är genom att dra den rakt bakåt. Alla andra tekniker är dömda att misslyckas. 

En annan detalj som gör bladet kvickare är förstås de keramiska kullagren. Trots det faller inte bladet på plats av sin egen tyngd när man fäller ihop kniven. Därtill är motståndet från låsarmen för stort. 

Ramlåset är försett med översträckningsskydd och låsarmsförstärkning

Låsarmen är inte helt lättåtkomlig. En liten försänkning i motstående sida finns men inte mer

Låset är ett tämligen bastant ramlås. Dock noterades under testperioden att det kan vara mycket beroende av att pivotskruven är spänd. Den gängade upp sig något vid ett tillfälle varpå låset blev opålitligt. Det tog inte vid varje öppning och gled dessutom av eftersom det låste med mycket liten kontaktyta. Efter justering av pivotskruven blev funktionen utmärkt. 

Låsarmen faller nu återigen på plats och stannar där. Bladet sitter stabilt utan glapp och spel. Låsarmen är emellertid inte helt lättåtkomlig. Förvisso är motstående sida något försänkt men själva låsarmen är hal. Där finns lite förbättringspotential.

Att bära

För att vara kring tolv centimeter lång hopfälld och hela 1,2 cm tjock är Orso 2 sympatisk i en ficka. Mycket av det beroende på att tjockleken trollas bort genom att sidorna inte är platta utan välvda. 

Sedan väger kniven inte särskilt mycket för att vara en fullstorlekskniv där både låssida, back spacer och clip är av metall. Totalvikten är 125 g vilket skall ställas i relation till bladlängden på närmare nio centimeter. 

Orso 2 kommer med ett fräst titanclip

Att det inte är något tydligt mönster under clipet underlättar när man skall dra kniven eller stoppa tillbaks den. Särskilt som man från Vipers sida valt den snyggare lösningen med förtunningen av låsarmen på insidan istället på utsidan. Därmed slipper man den fördjupning som annars uppstår. 

Clipets funktion är utmärkt för att vara av den här typen

Orso 2 har ett CNC-fräst titanclip. Funktionen är mycket god med duglig ramp och lagom spänst. Det gör att du kan trä clipet över de flesta tygkanter och att kniven stannar på plats. Det är också ett clip som rent estetiskt följer knivens övriga formspråk och det är därtill bekvämt i hand. 

Det sistnämnda för dock med sig en nackdel och det är att mycket av kniven är synligt när den sitter i en ficka. Clipet är nämligen fäst med endast en skruv, en lösning som fungerar utmärkt eftersom fästet är försänkt i titansidan. Men det gör att det hamnar en bit in på handtaget vilket ger komforten då bakänden av clipet hamnar inne i handen. 

Vill man vända på det kan man också säga att det finns gott om kniv att greppa när den skall dras. 

Sammanfattningsvis

Först blev jag faktiskt lite förbryllad när den här kniven släpptes. Inte bara för att det är en uppföljare till en redan befintlig modell - Orso utan även för att den är tämligen lik ytterligare två knivar i min samling som jag nämnde inledningsvis. Men så greppade jag konceptet, både bildligt och bokstavligt. 

Det är nämligen i handtaget en del av skillnaden finns. Det här är en kniv för den som föredrar ramlås över liner locks. Men det är ändå inte det som är den största förändringen mellan modellerna. 

Den hittas nämligen i bladformen. De andra har drag av de böljande linjer som Ansø använde sig av på sina tidiga modeller. Tydligast kan det skönjas på bladryggen. Det gäller dock inte Orso 2. Här är den helt rak.

Orso 2 är en kniv för den som gillar raka bladformer och ramlås i titan

Det ger faktiskt lite annorlunda användaregenskaper då det påverkar hur eggen eller snarare buken artar sig men framförallt vart du hittar spetsen. I det här fallet mycket högt upp. Det gör bland annat att svepande skär underlättas samtidigt som du får vinkla handleden ordentligt om du vill använda spetsen i vissa fall. Det ligger i sakens natur. 

Sedan hittas i den här kniven ett spännande och för mig nytt tyskt stål som sägs tillhöra ungefär samma familj som M390/CV20. Vad gäller det kan jag bara läsa mig till stålkompositioner och är inte kunnig nog för att utröna om det är korrekt. Vad gäller praktiskt användade så kan jag dock säga att stålet är riktigt bra. Det håller skärpan länge, går att strigla när det tappat det yttersta stinget och det har inte fått några rostfläckar trots varierande väderförhållanden under testperioden med en del regn. 

Det sistnämnda känns viktigt då Orso 2 definitivt är en kniv som jag vill använda utomhus. För mig är det här nästan mer en fällbar friluftskniv än en EDC-kniv. Särskilt som den tillhör de större mediumknivarna om man kan uttrycka det så. Men god låskapacitet och det lite fylligare handtaget lockar utöver bladet till att använda kniven rejält. 

En tidig morgon med en kopp kaffe och en god följeslagare i Viper Orso 2

Sedan är F&F, dvs "fit and finish" eller passform och byggkvalitet som vanligt med knivar från Viper mycket god. De kanter som finns är rundade och de hörn som hittas är även de slipade. Låset fungerar utan anmärkning och bladet är centrerat. Det kan även sägas att Micartan åldras med värdighet som den bör. 

Orso 2 bjuder även på ett flertal små detaljer som tyder på att viss tid spenderats på tillverkningen. Det gäller saker som den rundade bladryggen, titankragen kring pivotskruven och den formade back spacern. 

Detta sammantaget ger en välbyggd kniv som motsvarar den stilrena design som hittas hos Jens Ansö. Orso 2 är därmed en superb följeslagare på dina kommande äventyr.*

Viper Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 208 mm

Längd hopfälld: 121 mm

Vikt: 125 g

Bladlängd: 87 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: LO-QPM20-4, HRC 59-61

Handtag: Canvas-Micarta

Lås: Frame lock

Producerad av Viper Knives, tillverkad i Italien

/ J 

* Prisnivån är något svår att uttala sig om då den vanligen ligger strax över tvåtusen kronor men vid inköp av den här kniven samt vid textens publicering reades ut för kring 1500 kr. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Viper Twin

 

-  när lillebror trumfar storebror

Namnet på den här kniven från italienska Viper Knives  kallad Twin är inte taget ur tomma luften. Den kompletterar nämligen en annan kniv med snarlikt utseende som jag recenserat tidigare kallad Turn. De påminner starkt om varandra i utseende men det föreligger också rejäla skillnader. Där en kniv har enhandsöppning och lås är den andra tvåhandsöppnad och är en slip joint. 

Det är också där det intressanta ligger. Det gör den till en "modern traditional" då allt annat är synnerligen tidsenligt. 

Viper Twin

Bakom båda modellerna ligger en av Viper Knives mest anlitade knivmakare/designer Fabricio "Silver" Silvestrelli. 

Det han gjort är att han har tagit en tämligen traditionell typ av kniv men försett den med moderna material. Utseendet förstärks av att kniven har dubbla bolster. Men där äldre knivar ofta har enklare stål och naturmaterial som trä i handtagssidorna så hittas här superstål och andra moderna material. 

I skrivande stund finns kniven i fem olika utföranden. Alla har dubbla bolster men sedan varierar materialen i  handtagssidorna från G10 via Micarta till kolfiber. Stålet är detsamma och kommer från Böhler/Uddeholm.

Twin är en mycket elegant slip joint designad av Silvestrelli

Kortversion: Om du vill undersöka vad en kniv med beteckningen "modern traditional" innebär så är Viper Twin en av de bättre!

Blad

Då vi talar om en modern tolkning av en klassisk kniv så är bladet förstås lätt igenkännbart. Det är en typisk clip point. Fast helt traditionell är den trots allt inte. Förvisso är själva falskeggen på den klippta delen av bladet inte orgiinell men bladet har även fått en smula "harpun"-utseende vilket ger en aning tumramp precis som sin storebror Turn. 

Sedan har Twin en detalj som är rätt typisk för Viper Knives och det är att bladryggen är elegant rundad. Kanske inte nödvändigt men det gör att kniven känns mer arbetad och det är snyggt. 

Ett lika snyggt som effektivt clip point-blad

Bladlängen är 77 mm och höjden stannar som mest på 22,5 mm. Tjockleken på bladet hålls till dugliga 3 mm. Finishen är en excellent utförd satin. På bladets presentationssida kan namnet läsas jämte Vipers logotyp och på ricasson hittas ståltyp.

Materialet är det mycket gångbara M390. Ett av de mest frekvent använda stålen på finare fällknivar de senare åren. Det är måhända inte det bästa stålet i alla kategorier men välbalanserat och både tar en god skärpa och håller den länge. Därtill är det rejält rosttrögt trots övriga goda egenskaper.

Stålet är M390 och det har givits en hög flatslipning från 3 mm tjocklek

Stålet har fått en hög flatslipning och tjockleken bakom eggen är ca 0,3-0,4 mm. Det och det relativt höga bladet ger en kniv som skär bra. Särskilt som fabrikseggen var mycket skarp. Ni vet, som i rakar armhår utan tryck. 

Det ger en mycket bra liten fickkniv som klarar de flesta dagliga uppgifter med glans. Och en hel del andra också för den delen. Den här lilla gynnare är faktiskt inte oäven att tälja med. Så länge det är sker inom rimliga gränser förstås. Begränsningen kommer naturligt av formatet. Det vill säga det är en rätt liten kniv och framförallt saknar den lås och enhandsöppning. 

Avsaknaden av lås gör förstås att man får tänka till när man arbetar med spetsen. Till exempel som jag gör när jag skall punktera plastdunkar för att de inte skall klucka när jag häller ur dem. Det är en förekommande uppgift på mitt arbete. Men där kommer den andra egenheten in. Twin kräver två händer för att öppnas vilket ligger i sakens natur. Det gör den emellertid mindre lämpad för i alla fall mitt arbete då jag ofta håller i det jag vill öpnna med en hand och fäller fram en kniv med den andra. 

Handtag

Likt bladformen är handtagsformen klassisk. Materialen är det emellertid inte. Själva ramen inklusive de massiva bolstren är gjorda i titan. Det gör kniven väsentligt mycket lättare än en gammal Buck 112 till exempel även om själva konstruktionen är snarlik. Den här kniven är dock skruvad och inte nitad.

Den här versionen av kniven har handtagssidor i elfenbens-G10

Det innebär två ramhalvor med massiva bolster i metall. De är sedan ihopskruvade med två stycken skruvar som hittas under handtagssidorna. De i sin tur är fästa med ytterligare två skruvar vardera. Storleken på samtliga är T6. En större T8 hittas i den justerbara pivotskruven.

Skollorna är i det här fallet av G10 och en speciell sådan. Den kallas för "Ivory"/elfenbens-G10. Jag valde dem för att jag är svag för vita ben- och hornhandtag och de här påminner om dylika. Dock med mycket bättre hållbarhet kan väl tilläggas. 

Passformen mellan delarna är synnerligen god. Inga skarvar eller kanter kan kännas, endast övergången från ett material till ett annat. 

I ryggen hittas fjädern som hålla bladet på plats. Som allt annat på knivar från Viper är den mjukt rundad och polerad

Passformen på den här kniven är generellt mycket god

Handtaget är strax under decimetern långt men lite av den längden försvinner vid främre bolstret vad gäller grepp. Det som blir kvar räcker emellertid för att alla fingrar skall få plats. Därtill finns fördjupningar för både pek- och lillfinger. 

Tjockleken på handtaget är 11 mm där det är som bredast. Skollorna är nämligen fint arbetade och välvda. Det gäller både dem och själva titanramen som även den är formad och välslipad på alla håll och kanter. Inga skarpa hörn återfinns på den här kniven hur du än letar. 

Det är precis men ett fyrfingergrepp är möjligt och till och med bekvämt på Twin

Twin fungerar att arbeta med oavsett om du håller den i ett hammargrepp eller med en tumme på bladryggen. Då bolstren inte är särskilt tjocka och därtill rundade går det även utmärkt att smyga fram med en tumme där för detaljarbeten med bladet i nypan. Som sagt, ett litet men effektivt handtag. 

Öppning och lås

När det handlar om Slip joints så talar man om begrepp som "pull" och "walk and talk". Det som avses då är för det första hur väl ryggfjädern håller bladet på plats i stängt läge. Här skulle jag säga 4-5 på en tiogradig skala. Inte så hård att du bryter naglarna men heller inte så lös att bladet riskerar att öppna på något vis. Apropå naglar finns en enkelsidig nagelskåra för att underlätta öppning av kniven. 

Tack och lov behövs inte den utan det går bra att nyp kring det del av bladet som sticker ut och på så sätt få fram bladet. 

Twin är en mycket god representant för sin klass även vad gäller "walk and talk" och har även fått ett halvvägsstopp

Gången i Twin är riktigt sympatisk. Den är mjuk och konsekvent och avbryts bara av det distinkta halvvälgsstopp som agerar säkerhetsfunktion. Den hindrar att bladet under fjäderns kraft slår igen över användarens fingertoppar när kniven fälls ihop.

Slip joint-mekanismen är mycket välgjord och håller bladet i ett relativt gott grepp

I ytterläge stannar kniven med ett förtroendeingivande dovt "smack". Sedan sitter det där så säkert som det gör på en god slip joint-kniv. I sidled finns inget glapp alls. Skulle ett sådant uppstå so mkan  man på en "modern traditional" spänna pivotskruven till skillnad från äldre tiders nitade konstruktioner.

 Övergången mellan ryggfjäder och blad är snyggt utfört med en knapps synbar skarv. Särskilt som den återfinns mitt i en av de fem räfflor som hittas där. 

Att bära

Viper Twin är en liten och smidig kniv. Det avspeglas förstås i hur den känns i en ficka. Vikten är låga 88 gram och längden som tidigare nämnts under en decimeter. Även med läderfodralet på är kniven under 14 mm tjock så inte heller på den ledden uppstår några problem. 

Viper skickar ofta med ett läderfodral till sina slip joints. Så även i detta fall

Själv använder jag faktiskt läderfodralet. Det skyddar såväl skollor som bolster från skav. Det gäller särskilt om man även har något annat än kniven i samma ficka. 

Jag tog bilden för skojs skull - naturligtvis syns inte kniven i fickan

Twin saknar som sagt clip och det för med sig både för- och nackdelar. Att kniven inte är lika lättåtkomlig hamnar förstås på den negativa sidan. I den andra vågskålen kan två saker läggas. En är att en kniv utan clip i nittionio fall av hundra är bekvämare att hålla i och arbeta med. 

Därtill kan adderas att nästan alla knivar blir snyggare utan clip. Någon kanske argumenterar emot men då säger jag bara ord som "symmetri" och att man slipper en typisk "presentations"- respektive baksida på kniven. 

Sammanfattningsvis

Med Twin har Viper tillsammans med Silverstrelli åstadkommit ett riktigt mästerverk. Det är en kniv som är riktigt trevlig att titta på och nästan lika bra att använda. Det enda som håller den tillbaks från ett ännu högre betyg är storleken men å andra sidan så hade den i så fall tillhört en annan klass knivar. 

Här ses Twin sida vid sida med sin storebror Turn som nämndes inledningsvis. Det är en kniv för den som vill ha en större kniv med enhandsöppning och lås

Nu är det en liten fickkniv med allt vad som därtill hör. Och som sådan är den briljant. Handtaget är sympatiskt att hålla i och därtill riktigt bra utfört vad gäller tillverkningskvalitet. Passformen är utmärkt och alla typiska kvalitetsmarkörer finns där. Frånvaron av glapp i bladet, en mjuk gång, ett distinkt halvvägsstopp, centrerat bladspets, mjukt rundade hörn och kanter och inte minst fina övergångar mellan materialen. 

Söker du en liten, snygg och effektiv fickkniv ta en titt på Viper Twin

De går för övrigt inte av för hackor med en ram och bolster i fint bearbetad och formad titan matchat av skollor i elfenbens-G10. Till det ett blad i M390 vilket även det är utmärkt. 

Men bäst är ändå bladets utformning. Superstål i alla ära men det är ändå bladform och framförallat bladprofil som gör en kniv mer eller mindre bra. När det därtill paras med en vass egg blir resultatet så här bra!

Viper Twin, en personlig favorit

Egentligen har jag inga större invändningar mot Viper Twin alls. Skall det sägas något negativt har det mer med knivtypen att göra. Endera gillar du slip joints eller gör du det inte. En del användare av knivar kan heller inte vara utan vissa finesser som de vant sig med som clip och enhandsöppning. Om du tillhör en av dem är det här uppenbarligen inget för dig. Men då kan du alltid välja den större släktingen Turn. 

Men för alla andra är det är en förbaskat bra kniv. Särskilt som jag personligen anser att den är extremt sympatisk att se på. 

Viper Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 176 mm

Längd hopfälld: 99 mm

Vikt: 88 g (vägd av mig, uppgiven vikt 88g)

Bladlängd: 77 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Böhler/Uddehom M390

Handtag: Titanbolster/elfenbens G10

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Viper Knives, tillverkad i Italien

/ J - letar dubletter

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre