Fredags-EDC XXII

Tjohoo, det var dags igen. Fredag - en dag bättre än många andra i detta nådens år 2018. Även en höstförnekare som jag måste erkänna att årstiderna har sin gång. Ett gult löv mitt i pannan på mig när jag kom ut genom dörren och en temperatur en bra bit under tio grader när jag cyklade till jobbet imorse är argument för det. Jodå, vintern kommer som de säger i "Game of Thrones". 

Fredags EDC XXII eller XII på Instagram. Siffrorna är inte kalibrerade

I fickorna hittas bland annat ett nytt läderfodral till mobilen som inte fått någon patina att tala om än. Vidare behövs det kanske skrivas något och det görs företrädesvis med den enda fräcka penna jag äger för stunden, Fenix Halberd. Höstkvällar kan vara ruffiga och ljuset i mörkret kastar Thrunites Ti Hi. 

Knivar behövs alltid och idag är det den sobra stilen som dominerar. Den nyligen recenserade Fox Terzuola med trähandtag förvaras i höger jackficka. I byxorna återfinns en Dan, närmare bestämt en kniv döpt efter knivdesignern Tommaso Rumicis kompis Dan som förolyckades. Fast det är även en fiffig akronym som står för "Daily Assorted Needs". Den här versionen med sidor i "maroon linnen micarta", eller vinröd linnemicarta på svenska. Kniven görs av italienska Viper.  

/ J - en man och hans fredag

Bildgåta 2

Nä, jag tänker inte lägga upp en bildgåta VARJE dag men ett par stycken är allt på gång. Svaret på gårdagens fråga stod att finna i den vassa änden på knivarna. De är alla försedda med D2 som bladstål!

Sen kunde man förstås hitta mindre likheter också. Någon föreslog exempelvis att alla hade "torxskruvar" men det svaret räknar jag faktiskt inte även om det faktiskt är rätt. I så fall har alla pivotskruvar också eftersom de är fällknivar och så vidare.  

Nu över till dagens gåta! Här ser ni en bild på ett antal knivar, åtta närmare bestämt. En eller flera egenskaper går igen hos dem. Exempelvis är det två som inte har lås i egentlig mening, flera har linerlocks och så vidare. 

En av dem sticker emellertid ut på ett annat vis så frågan blir:

Vilken skall bort?

"Remove One"

Och nej, det är inte Lionsteels "Opera" för att den har en backlock. Det vore för enkelt. En ledtråd är att det faktiskt inte har med lås att göra överhuvudtaget. Detsamma gäller om det är FLERA knivar som sticker ut på samma vis. Terzuolan är den enda som öppnas med "tumplatta" men å andras sidan så är Pingon den enda som öppnas med två händer och Pattadan med hål så även liknande lösningar går bort! 

/ J - krånglar till det

Knife Review Viper Dan

- in search for the perfect pocketknife part 25

It's not often you get as positively surprised as I did when I with already high expectations opened the box from Viper Knives by Tecnocut. Despite the name they can be found in Maniago, Italy.

The content was a piece of cutlery baptised "DAN", which is the acronym that reads out "Daily Assorted Needs". Thereby it seems to aim at all the tasks and chores that possibly may appear in every day life and can be solved with an edge. A pocket- or EDC-knife for short.

Viper "Dan 1"

The design is very thougt out and the idea, besides being a practical and efficient pocketknife, is also to be legal in as many jurisdictions as possible.

With that in mind the knife was on purpose given a less "aggressive" appearance by having a flipper that doesn't flip, a lock that isn't a lock and a blade that stays under tre inches, the latter a common upper limit in many countries. 

Old meets new in this knife made by Italian Viper by Tecnocut

Is it possible to create a good knife with those limitations? Of course you can! Which is proven by all classic patterns and slipjoint that exists.

But one question remains, can you make a modern knife with the same postulates? I believe so. There are a few good examples out there like the "UKPK" and "Pingo" from Spyderco for instance. They are also made in Italy by the way. 

Blade

There are numerous ways of shaping a knifeblade, but if they are supposed to be at least somewhat practical everyone keep coming back to some basic ideas. This simple flatgrind drop point variant is one of those. This blade is well executed with a nice polished satin and in my eyes a rather elegant logotype. Well done if you insist of writing stuff on blades. Despite the simple appearance there are details like the finish and softly rounded spine of the blade that makes it feel elaborated and exclusive. The impression is enhanced by a well made grind that is sharp, even and symmetric.

The total length is 73 millimeter which isn't a coincidence, because it keeps the blade under tre inches which is a rather common limitation when it regards knife laws. The stock is three millimeter thick and that is kind of optimal for most EDC-knives I think. It is thick enough to be rigid and feel solid and thin enough to cut well.

A flatground drop point, as simple as it gets

Besides looking good this blade offers a capable tip, one piece of rounded belly for sweeping cuts and some straight edge for heavier tasks. It also extends all the way to the handle without ricasso,  which enables cuts close to the grip where you have the most power and control*. The complexity of the handle are underlined by the nice chamfers towards the front, which greatly facilitates sideways "pinch grips". A really nice touch.

The choice of steel, N690Co from Böhler/Uddeholm, feels adequate in this context. It is a stainless steel that sometimes is being said to be an European version of VG10. It may or may not be but anyway it is as easy to sharpen.

I haven't resharpened the edge at the time of writing, but as usual used both a strop and sharpening rods to touch up the edge. The steel reacts quickly and there are no problems getting it sharp again. 

This steel offers well balanced allround characteristics. Sure, N690 is no "supersteel" and is not the best in any areas, but it's competent enough and it doesn't rust to badly which is a trait I highly appreciate. Especially with knives that actually spend most of their time in a pocket close to the body.

A well chosen steel, N690 from Böhler/Uddeholm

The knife came with a likable edge already out of box and that is important to me. I really dislike when semi-expensive knives arrives almost blunt. If you like me are grown up with classic Mora no 1 as you go to knife and reference you are accustomed to sharp blades even on cheap knives. So there are no excuses for knife companies to be sloppy in that regard.

The factory edge cut hair with ease, a task most knives can do, but it is more how they do it that tells somethings about sharpness and edge angles. The same goes for paper cutting. In this case you could do it but advanced S-curves was out of question. Sharp but not extreme in other words. It's a significant difference between cutting a paper in half and make it curl. 

Exposed to real work Dan showed it's real potential. It was just as good as I hoped for. Especially cardboard and the like was handled with ease. A flatground blade, not overly thick stock and as before mentioned ability to cut close to the handle are the explanations to why it performs well.

And then came the real positive surprise - it is formidable at cutting wood! The blade has good bite and is easy to control both regarding angles and how deep you want the edge to dig in. The rounded spine helps when you want apply downward pressure with your thumb. The handle also proved to be rather comfortable even after working a while.

Dan is decent when commanded kitchen duties. Not as good as a proper kitchen knife of course. They are even thinner with taller blades and therefore in general have a much better geometry for this kind of work. But compared to many other folders it's more than a decent paring or petty knife. But to be perfectly honest there is just one task I do in kitchens using folders and that is opening containers and packages.

That is besides evaluating them for upcoming reviews of course. Since I always carry a knife in my right front pocket that's the first place my hand would go, I don't reach for my finest Japanese "kitchenswords" for those tasks. Cardboard and plastics are not the best friends to hang out with for refined pieces of kitchen cutlery. In these cases I also appreciate one hand opening and closing knives such as the Dan. 

Handle

Dan is built on a solid steel frame, no fuss there. The type of scales varies depending on what version you choose and the knife is available in four different options: black carbon fiber, green G10, black G10 - "Silvertwill" and like in this case maroon canvas micarta. The knife have a backspacer in titanium.

At arrival the color was a bright maroon almost on the pink side. But it darkens quickly since the micarta is bead blasted and the pores open which makes the material age beautifully.

I must admit that I have a soft spot for micarta. Besides looking good and changing character over time it is very nice to the touch and gives a warm feeling in cold conditions.

Scales in maroon canvas micarta. A favourite since it ages beautifully

This is a very well designed handle ergonomically speaking with a couple of details that makes it stand out. The sides are vaulted, which gives a soft feeling in hand. That impression is enhanced by the micarta, which appear and feels like a natural material despite being made out of pressed cloth and a lot of glue. The fingerchoil hasn't got that strange  steep curve that some knifemakers tend to put on their knives. I dislike that kind since it pushes the hand backwards and create hotspots. It is particularly common among flippers. This knife is an example of when it is made correctly. Add to that a clip that is just long enough to hide its tip inside the palm without disturbing to much even if you whiteknuckle the knife.

But there is one detail that stands out and that is the chamfering on the front of the scales. The shape is practically necessary for the opening of the blade but also provides a good platform for all pinchgrips. 

The way the front of the scales are chamfered is admirably executed

The knife is consistently well built and Viper even goes as far as actually list the steel quality of their screws and other hardware on their homepage. An approach that should be embraced by more makers.

The finish is unpeckable with no gaps between materials, well rounded and chamfered surfaces which includes the inside of the frame, the scales, the spine of the blade and the backspacer.

The handle has a lanyard hole but the so common 550-paracord doesnt fit. But on the other hand I think that is kind of overkill on this type of knife anyway both in function and in style, but that's of course a personal preference.

After a brief conversation with the designer via Instagram I found out that there is an idea behind the placement of the lanyardhole behind the clip. It is placed there so that the knife will ride higher in pocket with a lanyard attached for those who prefer that. What a really good idea since it gives you options!

But I'm torned about the whole concept of lanyards. It makes handles look less attractive and more like they are termite infested and I personally only occasionally have use for them. It should be said though that if you have a knife more expensive than say three dollars and are at sea you don't want to be without them. Who wants to hear a tiny splash just to discover that you're newly bought gem of a knife went missing? Or if you do like me and place a knife securely a couple of yards deep inside a massive rubble of stones somewhere in the Norwegian mountains. I know where it is and I'm pretty sure no one will steal it under a couple of hundred ton of rocks. 

Opening and lock

The opening mechanism is one of the more unique features of this knife. It is a frontflipper that doesn't flip, but rather reminds of a shorter version of a friction folder tang. It's not an miss at the drawing board but a well thougt out idea. As afore mentioned one of the main objectives where to make a "non threatening" knife that is legal in most places and at the same time being able to maneuver with one hand.

A "front flipper" - or is it?

This knife utilizes a "semi lock" called "AS" wich should be read out as "Action Stopper". It is a system built around double detentballs, that both keeps the blade open and closed as well as offer a half way stop like on a traditional knife. A symbioses between old an new.

The blade has a convenient half way stop that saves digits. The well placed jimping helps when opening

The function is excellent. The knife is not lightening fast to deploy so for those who feel that this is a necessity, they may look for other options. But it is fast enough for making me happy and it is very much a one hand operation. The half way stop is sympathetic since it makes the knife a bit more secure and easier to handle when folding. The lack of ricasso combined with a sharp blade could have acted like an finger guillotine otherwise.

To Carry

One of this knife's virtues is how it performs in pocket. Once in place it is civilized and friendly. A big portion of that behavior can be ascribed to a near perfect clip. It is a basic steel clip that makes the knife ride deep in the pocket. It holds the knife in place with authority and you don't risk loosing your knife and yet it's easy to pull out of pocket. That is the spring tension is well tuned in. In hand the pocketclip feels as small as can be. Only constructions with hidden clips or extractable clips can be felt less.

A really good clip. It is mounted solidly at the back with double screws

And here is how it looks in pocket. The hole in the clip allows for a lanyard to pass through. 
The knife then rides higher

Well rounded corners and a modest weight are other characteristics that makes this particular knife a joy to carry. Overall a very succesfull combination of materials and shapes. Dan weighs in at 90-95 grams depending on what version you opt for. Not too shabby for a pocketknife with a bladelength over seven centimeters and sturdy full liners.

To Conclude

The conclusion is something of a declaration of love since Viper Dan avoids many of the obstacles that make some pocketknives trip and fall towards being "the perfect pocket knife". It also suites my general needs very well.

I think a substantial part of the explanation why I like it so much can be found in the fact that this is a knife that knows what it is. It's not intended to be a camping knife, a whittler, a selfdefence knife or made for "hard use" whatever that is. It is clearly a knife aiming straight towards your pocket and EDC use. 

"Dan 1" designed by Tommaso Rumici. Not the mug though, it is made by my fiancee but they do match!

Tommaso Rumici, the designer behind this knife have thus succeeded in his perception. For me this is close to a perfect EDC-knife. The knife is light enough to carry yet substantial enough to inpire confidence. The clip allows for a deep, secure and discreet carry while not being obtrusive while working.

The micarta handles and the well tuned clip makes for an easy draw. In hand Dan is well balanced and every grip works. Notable is the chamfered front part of the scales that aids in pinchgrips, a detail often overlooked in modern folders. The blade is phenomenal in its simplicity. A classic flatground drop point in good steel. The shapes gives a belly, a good tip and a bit of straight edge to work with. The edge also extends all the way to the handle which adds control and power.

The somewhat odd solution for a lock is a modern interpretation of a slipjoint combined with the tang of a "friction folder". Not something historically new in any way, but exciting nevertheless and the system provides security by holding the blade in place even if there are no lock in traditional sense. The knife is also able to operate with one hand without being a flipper which makes it appear less aggressive.

Did I mention that it is good looking too?

As elegant as functional. The Viper Dan was a knife that caught my eye the first time I saw it

Are there no bad features on this knife? No negatives at all? Of course there are and they can be placed in the same exact column as the positives if you ask me. It all boils down to preferences. If you are in pursuit of a knife that flipps like crazy equipped with a titanium handle and a framelock and in every other aspect follows template 1A for modern folders this knife is not for you. It is as simple as that.

And of course, the construction and lack of proper lock means that you have to be aware of how you handle the knife, especially if you put some force behind the blade. You can do it, the thumb aids in keeping the blade in place but as said before, there are no lock and the knife should be treated with care. Therefore this is not your "stabby" knife. The same goes for closing the knife, it lacks ricasso or choil so fingers must be kept away when closing the blade one handed.

As proof of what I really think of this particular knife I can mention that I bought its sibbling, the Dan 2 before this text even was finished. It differs from model one by having a modified wharncliffe-blade instead of a droppoint. And my version got scales in G10/Silvertwill. The blade is a tad shorter and the shape makes the grind a bit lower and the bladeshape of course decreases the belly. As you might guess I like that knife as well.

My recommendation? Get a buddy named Dan!

 The product page can be found here!


Specification Viper Dan1:

Length, Overall: 182 mm
Lenght, Folded: 109 mm
Weight: 95 g
Blade Length: 73 mm
Blade Thickness: 3 mm
Blade Steel: N690Co, HRC 57-59
Handle: Canvas micarta/steelframe
Lock: AS, "Action Stopper"

Produced by: Viper by Tecnocut, made in Maniago, Italy


*  This can seem obvious but there is one thing that is really popular in the knife industry for the moment and that is "choils". They give "reach",  that is pushing the entire hand backwards on the handle away from what is supposed to be cut when not used. It can perhaps be logical for knives intended for the nonsence of "self defence". Otherwise they can often feel strange. Of course there are deviations from this rule. 



/ J - advocate for snakes

"Top Five"

Igår fick jag en utmaning på Instagram som upphovsmakaren döpt till #topfivefolderschallenge. I korthet gick den som namnet antyder ut på att lägga ut en bild på de fem favoritfällknivar man har. För somliga skulle det kanske vara en lätt uppgift. Säg om man till exempel endast äger fem fällknivar. 

Det gäller inte mig kan jag låta meddela. Hur fanken väljer man var därför min första tanke. Det finns för mig rätt många olika kriterier att ställning till och det är inte alltid att de sammanfaller och när de gör det är det kanske en eller två parametrar som väger tyngre och det finns alltid fler hänsynstaganden. Men sen var kanske inte uppgiften på liv och död.

Talar vi här om de mest signifikanta knivarna för samlingen/högen? Eller skall man gå enbart på utseende och i så fall ta de vackraste knivarna. De dyraste kan man förstås välja, de är troligen utrustade med de mest exklusiva materialen och på så sätt slår man flera flugor på en gång. Ett annat utgångssätt är förstås att ta gå på de som får mest ficktid. Det var lite åt det hållet jag lutade när jag gjorde mina val. 

Därför blev det fem "EDC"-knivar. Fällknivar som återkommer och som alltsomoftast återfinns i en ficka nära dig. 

"Top Five" Några favoriter i samlingen

Utan inbördes ordning blev det till slut de här:

1. Fox TUR. Den nyaste kniven i högen och borde kanske därför egentligen vara diskvalificerad. Men den blev en omedelbar favorit. Designad av danske Jesper Voxnaes och tillverkade i Maniago av Fox Knives. Den besitter många av de egenskaper jag värdesätter hos en bra allroundkniv. Lägg därtill fina material och en utmärkt byggkvalitet och du har en vinnare. Den konkurrerar hårt med andra favoriter som återfinns i serien "Den perfekta fickkniven", det vill säga knivar ur Spydercos Sage-serie, Kershaw Blur, Benchmade 943 med flera som TUR därmed passerade den här gången. 

2. Pro Tech Stinger. Jag bär mer än en kniv och som komplement till något större återfinns alltid någonstans på min person en riktigt liten kniv. De används för små uppgifter, snabba snitt och på platser där man inte vill skrämma populasen. En av de knivar som fått mest tid under åren har varit den här lilla gynnaren från Pro Tech. Den är "California Legal" vilket innebär att den har ett blad på under fem centimeter eller 2" om man så vill. Numera får nog Spyderco Manbug mer fickludd på sig och i sig än den här. Stinger är för övrigt en av de snabbaste fjäderdrivna knivarna på marknaden och kvaliteten är högsta möjliga. 

3. Spyderco Gayle Bradley 2. En kniv med mycket god ergonomi, ett blad formgett av en mästare inom "Blade Sports" och gjort i M4-stål. Resultatet kan inte bli annat än gott. Sen kan tilläggas att jag tycker  att det är en av de snyggare Spydercoknivarna med en profil påminnande om en riktigt snabb sportbil. Ett intryck som förstärks av kolfiberglimret i de laminerade sidorna. Kniven konkurrerade därmed ut andra bra knivar som Cold Steels Ultimate Hunter och Benchmade Griptilian, G10 versionen.

4. Viper Dan. Knäppgöken i samlingen. En frontflipper som inte flippar med ett lås som inte låser designad i hågkomst av en god vän. Det är Dan 1 en kniv formgiven av Tommaso Rumici. Roliga lösningar, utmärkt funktion parat med god ergonomi toppat med finish i toppklass i samma paket. Den passerade på mållinjen knivar som Kizer Gemini, ZT 0450 och 0220. Dan vinner på starkare personlighet helt enkelt. Spydercoknivar som Techno och Hungarian konkurrerar även de genom att vara färgstarka och så även Enzo Birk 75. Framelock flippers är sillar! 

5. Spyderco Yojimbo 2. Den andra Spydercon på listan som i och för sig kunde bestått av fem dylika. Som gammal kampsportsutövere måste jag väl ha något "semi-taktiskt" på listan också. Något som ser lite farligt ut. Den råkar på kuppen vara tämligen praktisk också. Jag beskrev den en gång som en en "mattkniv på stereoider". Kombinationen av uppsyn och användbarhet fick den att kila förbi knivar som Benchmade AFCK och fler Spydercos - Police, Military och PM2. 

Som ni förstår en lista som är långt ifrån komplett men jag låter den vara där. Den är heller inte skriven i sten och det är fullt möjligt att den ser annorlunda ut imorgon. 

Vilka är era "topp fem favoriter" när det kommer till fällknivar?

/ J - väljer

#cykligare #knivesandbikes

Knivrecension Viper Dan

- Den perfekta fickkniven del 25

Det är inte ofta man blir så positivt överraskad som jag blev när jag med redan höga förväntningar öppnade lådan från Viper Knives by Tecnocut som namnet till trots hör hemma i Italien. 

Innehållet var en styck kniv döpt till "DAN" vilket är en akronym som står för "Daily Assorted Needs" och därmed tänkt för alla sysslor som kan tänkas dyka upp i vardagen och tarvar en egg. En "EDC- eller fickkniv helt enkelt.

Viper "Dan1"

Designen är synnerligen genomarbetad och den bakomliggande tanken är att förutom att vara en praktisk och effektiv kniv så skulle den även vara laglig på så många platser som möjligt. 

Med det i åtanke fick kniven avsiktligen en mindre "aggressiv" framtoning genom att förses med en flipper som inte flippar, ett lås som inte är ett lås och ett blad som håller sig under sjuttiofem millimeter, tre tum, vilket är en vanlig övre gräns i flera länder.

Gammalt möter nytt i den här kreationen från Italienska Tecnocut

Kan man skapa en bra kniv med de begränsningarna? Klart man kan vilket bevisas inte minst av alla klassiska knivmönster så kallade "slipjoints" som de flesta ligger inom de parametrarna. Men frågan är om det går att göra en modern kniv med samma förutsättningar? Det finns några få lyckade exempel på området som några modeller från Spyderco som "UKPK" och "Pingo". Även den sistnämnda tillverkas likt Vipers knivar i Maniago. 

Blad

Det finns otaliga sätt att utforma knivblad på men skall de vara någorlunda praktiska är det alltid några grundtyper som återkommer. Den här enkla flatslipade droppointen är en sådan. Bladet är snyggt och utfört i en mycket polerad satinfinish med tämligen elegant logga. Väl utfört om man nu måste ha text på bladet. Trots den enkla framtoningen finns det detaljer som den mjukt rundade ryggen och finishen som gör att bladet känns arbetat. Intrycket förstärks av en väl utförd slipning, jämn och symmetrisk. 

Längden är 73 millimeter vilket inte är en slump eftersom det då hamnar under tre tum vilket inte är en helt ovanlig begränsning när det kommer till knivlagar. Godstjockleken är tre millimeter och det anser jag ofta vara optimalt. Grovt nog för att vara stabilt och tunt nog för att skära väl. lite beroende på bladhöjd.

Flatslipad droppoint. Enklare blir det knappt

Förutom att se bra ut bjuder bladet på en duglig spets, ett styck rundad buk för svepande skär och en bit rak egg att ta i med. Den går dessutom ända in till handtaget utan ricasso och det gör att man kan skära nära handtaget där man är som starkast och har mest kontroll*. Detta understryks genom att handtaget likt vissa välkonstruerade jaktknivar har ett handtag som är fasat i framkant och därmed underlättar för sidledes grepp, "pinchgrip". 

Stålet är i sammanhanget väl valt, Böhler/Uddeholms N690Co. Det är ett rostfritt stål som sägs vara en europeisk variant av VG10. Det må vara hur det vill med den saken men det är känt för att vara lättunderhållet. Själv har jag inte slipat kniven ännu utan bara stålat den som jag brukar göra. Men det känns mjukt och reagerar snabbt. 

Det här stålet bjuder på välbalanserade allroundegenskaper. Det är inte bäst på någonting och är inget så kallat "superstål" men det är kompetent och framförallt rostar det inte särskilt lätt vilket är en egenskap jag uppskattar särskilt som kniven skall tillbringa mycket tid i fickan.   

Ett i sammanhanget väl valt stål, N690 från Böhler/Uddeholm

Kniven var sympatiskt vass från början och det uppskattas. Är det något jag tycker är surt är när dyra knivar anländer slöa. Är man uppväxt med Moras fabrikseggar även på billiga knivar så inser man att det inte behöver vara så. 

Fabrikseggen rakade hår med lätthet, en uppgift som de flesta knivar förvisso klarar men det är hur de gör det som skvallrar lite om skärpa och eggvinkel. Samma gäller när det skärs papper. Det gick i det här fallet lätt men några avancerade S-kurvor blev det inte. Vass utan att extrem med andra ord. Det är skillnad på att dela ett papper och får det att "locka sig".

Vid riktigt arbete visar det sig att Dan var precis så bra som jag hoppats. Särskilt kartong och liknande avverkas som om den hade betalt för det. Ett flatslipat blad, inte för tjockt gods och möjligheten att skära nära handtaget ligger bakom det. Senare kom den positiva överraskningen - den är riktigt formidabel i trä! Bra bett och lätt att kontrollera. Både vad gäller vinklar och hur djupt eggen skall bita. Den rundade bladryggen gör dessutom att det inte känns lika mycket när man använder tummarna för att pressa på. Handtaget visade sig även duga efter en stunds hackande.

Även i köket klarar sig den här kniven bra. Inte lika bra som en kökskniv förstås. De är i allmänhet ännu tunnare och de som inte är det har oftast ett högre blad och därmed bättre geometri. Men jämfört med andra fällknivar är det en ok skalkniv. Fast egentligen är det bara en uppgift jag använder fällkniv till i köket och det är paketöppning. Eftersom jag alltid har en kniv i höger byxficka går handen automatiskt dit när jag skall öppna något. Till dylikt använder man naturligtvis inte sina fina japanska kökssvärd. Kartong och plast är inte eggarnas bästa vänner. Det är ingen stor sak men i de fallen gillar jag enhandsöppning och uppskattar därför den förlängda tangen på den här kniven. 

Handtag

Dan är byggd på en solid stålram som inte är lättad, inga konstigheter där. Skollorna varierar beroende på utförande och kniven finns i fyra olika varianter: Svart kolfiber, grön G10,  svart G10 - "Silver Twill" och som här vinröd canvasmicarta. I ryggen återfinns en "backspacer" i titan.

När kniven anlände var färgen ljust vinröd, närmast rosatonad. Men den mörknar fort eftersom ytan på handtagssidorna är blästrade och porerna gör att materialet ändrar karaktär över tid vilket gör det levande och i mitt tycke, personligt. Jag är därför svag för micarta som material måste jag medge. 

Handtag i vinröd canvasmicarta. Ett favoritmaterial då det "åldras"

Det här är ett mycket ergonomiskt genomtänkt handtag med flera detaljer som höjer det över mängden. Sidorna är välvda vilket ger en mjuk känsla i handen. Det intrycket förstärks av materialet som känns och uppträder som ett naturmaterial trots att det egentligen är en massa tyg och lim. Urtaget för pekfingret är inte för "brant" utformat och undviker därför att pressa handen bakåt eller orsaka tryck mot fingret när man jobbar med kniven. Därtill är clipet lagom långt för att spetsen på det skall gömmas inne i handflatan och inte störa mer än nödvändigt även om man greppar kniven tämligen hårt. 

Men den detalj som sticker ut lite extra är hur främre delen av bolstren är fasade. Formen är strängt taget nödvändig för att möjliggöra öppningsrörelsen med frontflippern men det ger även en utmärkt plattform för alla grepp som inkluderar att kniven hålls i nypan. 

Sättet som framkant på bolstret är fasat är en detalj som höjer helheten

Kniven är genomgående välbyggd och Viper gör till och med något så ovanligt på sin hemsida som att lista stålkvalitén i skruvarna som används. Något som många andra tillverkare borde ta efter. Finishen är oklanderlig med avsaknad av glipor samt väl slipade och fasade ytor vilket inkluderar insidan på ramen, skollorna, bladryggen och backspacern som är rundad även den. 

Ett litet hål för fånglina finns men den så vanliga 550-fallskärmslinan passar inte. Men å andra sidan skulle det vara totalt övervåld på den här kniven. Jag vet inte heller om det passar i stil på en dylik kniv. Efter en kort konversation på Instagram med designern fick jag emellertid veta att det fanns ytterligare en baktanke med placering och funktion på fånglinehålet. Om kniven förses med fånglina går den inte lika djupt ned i fickan och rider därför högre för dem som föredrar det.

Emellertid är jag kluven till hela konceptet. Det förfular handtag med fler hål och det är sällan åtminstone jag har nytta av dem. Men det skall också sägas att har man en finare kniv än säg tjugo kronor och befinner sig till sjöss vill man knappt vara utan dem. Vem vill höra ett plums bara för att upptäcka att ens nyinköpta kniv saknas? Eller som jag, placera en fällkniv inuti ett stenskravel i fjällen. Jag vet vart den ligger och där ligger den säkert. 

Öppning och lås

Öppningen är en av knivens mer unika drag. Det är en "frontflipper" som inte flippar utan snarare påminner om en förkortad version av tangen på en "frictionfolder". Det är dock inget konstruktionsfel utan här har man faktiskt tänkt till. En av grundtankarna var att göra en icke "aggressiv" kniv som är laglig i de flesta jurisdiktioner som tillåter kniv på allmän plats samtidigt som man strävade efter att den skall vara praktiskt enhandsmanövrerad. 

En "frontflipper" - eller inte?

Utfallet av de tankarna är ett halvlås som kallas "AS" vilket skall utläsas som "Action Stopper". Ett system som bygger på dubbla "detents" som både håller bladet på plats i stängt och öppet läge men som även bjuder på ett halvvägsstopp som på gamla traditionella fällknivar. Här möts således gammalt och nytt i symbios. 

Bladet har ett halvvägsstopp som hjälper till att rädda fingrarna

Funktionen är utmärkt. Kniven är inte blixtsnabb att hantera så de som känner att det är en nödvändighet att kunna snärta fram bladet får se sig om efter andra alternativ. Men det är snabbt nog både på väg ut och in för att tillfredsställa i alla fall mig. Framförallt är kniven lätt att manövrera med en hand. Stoppet på mitten är sympatiskt då det gör kniven säkrare och enklare att hantera när kniven skall fällas ihop. Avsaknaden av ricasso och ett mycket vasst blad hade fungerat som en effektiv fingertoppsgiljotin annars. 

Att bära

Till knivens förtjänster hör även hur den uppträder i fickan. Där är den civiliserad och vänlig. En stor del av förklaringen återfinns i ett nära nog perfekt clip. Det är ett enkelt stålclip som placerar kniven djupt i fickan. Det sker med auktoritet och det är ingen risk att tappa kniven samtidigt som den ändå är lätt att hala fram. Spänsten är med andra ord väl modulerad. När kniven sen brukas känns det så lite som ett utstickande clip kan göra. Det finns konstruktioner med infällda clip eller till och med utfällbara clip som känns mindre.

Ett clip som är riktigt bra. Det är stadigt monterat med dubbla skruvar

Och så här ser kniven ut när den bärs. Hålet i clipet är till 

för att släppa igenom en fånglina. Kniven sitter då högre i fickan

Allmänt rundade former och en modest vikt är andra egenskaper som gör kniven lättburen. Överlag en mycket lyckad kombination av material och former. Dan väger beroende på utförande in på 90-95 gram. Under hektot är inte dumt för en fickkniv med över sju centimeters bladlängd.

Sammanfattningsvis

Sammanfattningen blir något av en kärleksförklaring då Vipers modell "Dan" passerar de flesta hinder många andra fickknivar snubblar på och passar mina behov utmärkt. 

Jag tror att mycket av förklaringen står att finna i att det är en kniv som vet vad den vill. Det är inte en campingkniv, inte en täljkniv, inte en självförsvarskniv eller "hard use" - vad det nu är, överhuvudtaget. Det är en kniv  klart siktar mot fickan och vardagligt bruk.

"Dan1" Designad av Tommaso Rumici. Inte muggen då för den står min sambo för men 
visst matchar de?

Tommaso Rumici  som designern heter har därmed lyckats i sitt uppsåt. För mig är det här en nära nog perfekt "EDC", eller vardagskompanjon. Kniven är lätt nog för att bära och lagom tung för att inge förtroende i handen. Clipet låter kniven sitta djupt, säkert och diskret i fickan och känns knappt i handen när man arbetar med kniven.

Micartan och den väl avvända spänsten i clipet gör också kniven lätt att dra och väl i handen är Dan välbalanserad och ALLA grepp fungerar. Inte minst gör den avrundade främre delen av bolstren att kniven fungerar väl i "nypan" också, något som inte sällan missas på moderna knivar. Bladet är enkelt och briljant. En klassisk flatslipad droppoint i ett väl valt stål. Formen ger buk, spets och en bit rak egg att arbeta med. Eggen går också ända in till handtaget vilket ger kontroll och kraft.

Den något udda lösningen på "lås" är en modern tolkning av en slipjoint parat med tangen från en "friction-folder". Inte en historiskt ny konstruktion på något vis men bra såtillvida att den håller bladet på plats även om lås i traditionell mening saknas. Kniven är enhandsmanövrerad utan att vara en flipper vilket gör framtoningen mindre aggressiv.

Sade jag att den är snygg också?

Lika elegant som duglig. Vipers "Dan1" var en kniv som genast föll undertecknad på läppen

Finns det inga nackdelar med kniven ifråga? Det gör det naturligtvis och de återfinns i ungefär samma kolumn som de positiva punkterna om du frågar mig. Det handlar mest om preferenser. Om man vill ha en kniv som flippar, har titangrepp och ramlås och generellt följer mall 1A för moderna fällknivar så passar inte den här modellen helt enkelt.

Sen gör utförandet att man får vara något mer försiktig med i hur man fattar kniven om man skall ta i. Det går eftersom tummen håller bladet på plats men kniven har som sagt inget lås i egentlig mening och måste behandlas därefter. Det är således inget man sticker hårt med. Samma sak gäller vid hopfällandet. Det är en vass kniv utan "choil" eller "ricasso" så fingrarna får hållas borta från eggen när man fäller ihop den med en hand. 

Som bevis på vad jag personligen tycker om modellen inköptes redan innan den här texten var färdigskriven en "Dan 2". Den skiljer sig från modell 1 genom att ha ett modifierat wharncliffe-blad istället för en droppoint och just den här versionen har handtagssidor i G10/Silvertwill. Bladet är även något kortare och formen gör slipfasen något lägre och förstås att buken är mindre påtaglig.

Min rekommendation? Skaffa en kompis som heter Dan!



Tillverkarens hemsida för Viper Dan

Specifikation Viper Dan1:

Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N690Co, HRC 57-59
Handtag: kanvas micarta/stålram
Lås: AS, "Action Stopper"

Producerad av: Tecnocut, tillverkad i Maniago, Italien


*  Det kan tyckas vara uppenbart men är det något som är väldigt populärt för stunden i knivvärlden så är det "choils" som ger "räckvidd" det vill säga knuffar hela handen bakåt på handtaget, iväg från det som skall skäras. Det kan väl kännas logiskt på knivar som är tillverkade på amerikanskt manér med självförsvar i åtanke som exempelvis Emersons och vissa Cold Steel. Annars blir det mest märkligt och känns ogenomtänkt.  




/ J - propagerar för 

Ni vet känslan...

...när det dimper ned ett paket i lådan!

Det har det gjort här. Först de här från Spyderco och Viper. De som följer mig på Instagram vet vad de innehöll. En styck "Pattada" samt en "Dan". Båda knivarna blev genast mycket uppskattade. Så pass att jag genast slog till på en "Dan 2" när en sådan dök upp till försäljning på en facebooksida härförleden. Den andra knivgalningen som var förre ägaren sköter sina knivar väl så jag visste att den skulle vara i toppskick och det var den!

Det är alltid lika trevligt att öppna paket, julafton varje gång

Pattadan är en mycket personlig kniv med både för- och nackdelar. De flesta av dem var jag dock medveten om när beställningen lades eftersom jag tidigare varit intresserad av ett original från Sardinien. Det är en mycket elegant knivmodell må jag säga. 

Hm, vad kan de här tänkas innehålla?

Sen dök de här askarna upp igår! Extra roligt eftersom det vackra vädret uppmanade till uteliv och jag därför tillbringat större delen av dagen i skogen och badandes i Helgahavet (sjön). Eftersom jag fick ett ryck följde även ett antal knivar med i en väska för att testas lite extra och då bjöds även på fototillfälle förstås.

Visst är det något särskilt med en splitter ny knivlåda? Det är något med den där första intrycket oavsett om man känner till kniven på förhand eller inte. Att läsa sig till mått och vikt är en sak och att känna på den är en annan. Motsvarare den förväntningarna eller kanske till och med överträffar dem? Är den tyngre eller lättare än förväntat? Hur känns den i handen? Frågorna är många och brukar besvaras av endera ett belåtet leende eller med en rynka i pannan. 

Jag återkommer naturligtvis med omdömen om både Viper Dan och Spyderco Pattada samt om vad det nu än är i lådorna. 

Annars plitar jag för stunden på en text om Fällknivens "Erna" som jag testade åt Knivshop.se härförleden. 

Väl mött i etern go' vänner!

/ J - halvskarp


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Augusti

Sommaren kom och gick och snart är det höst. Eller njae det är att gå händelserna i förväg hoppas jag. Det är nu det börjar och värmen kommer men den som lever får se. Det är i alla fall nu jag kan börja cykla igen. När alla andra börjar runda av sin säsong eller motionerar/tävlar för fullt tänker jag starta min. 

Men hur man än väljer att betrakta det hela så är augusti månad här. Obevekligt och faktiskt kryper tiden på oss. Minut läggs till minut och år adderas och läggs på hög. Ibland känner jag mig gammal.

På den knivigare fronten av livet händer det rätt mycket. Just nu testas det knivar för allt vad tygen håller och de är av lite olika sort och karaktär.

Dessvärre har mycket av det sitt ursprung i det faktum att jag inte kunnat cykla eller ens träna alls den sista tiden. Men tiden har använts till diverse göromål och där ingår en hel del testande, fotande och bärande av skarpa föremål allt för att kunna sätta några av upplevelserna på pränt och delge er dem!

Inom kort dyker det därför upp recensioner på klassiker som Spyderco Starmate, nykomlingar som OKC Dozier Arrow och inte minst fler utmanare i min ständigt pågende serie "Den perfekta fickkniven". Den här gången är det en italiensk utmanare till tronen i form av Viper Dan.

En klassiker från Spyderco, "Starmate"

En nykomling på marknaden, en Dozierdesignad kniv från OKC "Dozier Arrow"

Och en ny fickfavorit, "Dan" från italienska Viper

Med bland testerna finns också min första kontakt med Fällknivens köksknivssortiment. Det är "Erna" som testats och presenteras i samarbete med Knivshop.se och vad jag tycker om den kan ni inom kort ta del av på Vasst.

För matlagaren på språng? Fällknivens "Erna - den mobila kockkniven"

Ha en bra fortsatt sommar, semester för de av er som tagit den senare och ett gott liv allihop. Jag hoppas att vi ses och hörs i lite olika forum. Förutom här hittas jag på Instagram, numera under namnet "knivesandbikes" vilket jag tyckte var lite mer adekvat än mitt gamla nick  som dock hänger med på diverse forum, bland andra "EDC-Forums". Sen återfinns jag förstås i flera Facebookgrupper som Knivsamlaren etc.

Väl mött i etern!

/ J - sorterar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre