Visar inlägg med etikett MCusta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MCusta. Visa alla inlägg

fredag 8 september 2017

Fredags-EDC VIII


Fredag igen och det är nog inte många som är ledsna för det. Eller jag tar tillbaks det uttalandet då de kan uppfattas stötande av några. Det finns människor som arbetar när andra inte gör det, som är sjuka som...ja, inte vill att det skall bli helg helt enkelt. 

Så "TGIF" gäller inte alla men mig i det här fallet. I fickan idag hittas en skönhet - MCustas Tactility. Japanska precision klädd i sin bästa stass bestående av handtag i kvittenträ och med damaskblad. Vacker men med bra sting i gadden. 



Fredags EDC, MCusta Tactility Elite, SRM 702 och Leatherman Style CS


Men en kniv kan inte vara ensam och som sällskap fick den idag en liten kines i form av San Ren Mu 702. En kniv som inte så lite påminner om Spydercos Des Horn. Den sistnämnda är å andra sidan väldigt lik en kniv från Schweiziska Klötzli designad av Wimpff. Men det skall vi inte tala högt om. Ja, knivvärlden är ibland inte så stor. 

MCustan får bo i byxan, SRM i jackan och sen vill jag ha en liten sax så en Leatherman hänger och dinglar vid bältet. 

(skrivet på frukostrasten, något skall man ju göra när man dricker kaffe. Bilden däremot togs imorse)



/ J - kaffesörplar

tisdag 5 september 2017

Dagens bild nr 121 "En hög med virke"


Handtagsmaterial finns det många av. Bland annat av det skälet har jag en serie på mitt Instagramkonto döpt till "Handle Materials". För stunden har metallhandtag återigen fått sig ett uppsving som i vissa kretsar dominerar så starkt att man kan tro att det är det enda som finns att tillgå. 

Från början var det brons, koppar och stål som gällde på fällknivar. De fick senare konkurrens av diverse konstmaterial med otaliga plastvarianter i täten. Idag kan de heta saker som Zytel, GRN, Grivex, FRN, GFN och så vidare. Det handlar i alla fall om fiberförstärkta plaster. De i sin tur har konkurrens av superversionerna av konstmaterial som olika kolfibervarianter, G10 och Micarta. Det senare är för den som inte vet en hög med tyg, papp eller annat material som dränkts med lim under tryck och värme. Ja, mycket förenklat då. 

Det som står för metallhandtagens uppsving är diverse titanlegeringar. De gör metallknivarna lättare än fordom och därmed mer attraktiva.

Förutom att det finns många varianter på material finns det förstås även oändliga former, mönster och ytbehandling. Det är troligen därför naturmaterial alltid kommer att vara tilltalande. Vid sidan om eller kanske snarare parallellt med de ovan uppräknade materialen lever ben, horn och inte minst trä sitt eget lilla liv. 

Vad det bland annat ger är ett personligt tilltal. Den ena träbiten är inte den andra lik. De skiljer sig sinsemellan i struktur, ådring och mönster. Charmen i icke uniforma utseenden helt enkelt. 

Det är därför, gissar jag, som det på dyrare knivar är populärt att förutom forna tiders damasksmiden i bladet även inkorporera material som Timascus och Mokuti. Det är varumärken för olika varianter av mönstrade titanbaserade material. De har ådring och karaktär nästan som trä men blänker förföriskt för den som vill bejaka sin inre skata



"Pile of Wood"


Dagens bild valde jag att kalla "Pile of Wood" och visar några knivar som låg närmast vid fototillfället med just trä i skaft och handtag. 

Där återfinns "trä" som Bucks "Dymond wood" och "Cherry Wood" vilket inte alls är massivt trä utan laminat. Sen hittas "Quince Burl Wood" eller kvitten och Cocobolo på MCustaknivarna som ingår i högen. Enzokniven har skaftsidor i masurbjörk och i customkniven från ML-Knives återfinns lönn. Ekas knivar görs med stabiliserat trä i vad som idag kallas för "integral" om det görs i metall, det vill säga ett helt stycke. I det här fallet är träslaget Bubinga. Sen har Viperkniven längst ned försetts med skollor i valnöt och Foxkniven "Ziricote". 

Underst en Joker i leken...bokstavligen och den har olivträhandtag. 




/ J - känner sig träig

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

tisdag 13 december 2016

Om "Freedroppers"



Många tillverkare verkar nuförtiden sträva efter att användaren skall bli av med åtminstone någon liten kroppsdel om denne inte är extremt uppmärksam när knivar fälls ihop. Man vill tillverka fingergiljotiner. 

För att uppnå det använder man sig vanligen av ett koncept som utgår från ett blad med mycket stål i som gör det tungt och därmed skapar mer moment. Sen kombineras det med goda toleranser även om det framförallt är kullager och en trimmade "detents" som förespråkas för önskat resultat. 

Därefter är du redo att effektivt kapa fingertoppar på löpande band. 

SanRenMu 963 faller precis så fritt det går till fingrarna tar emot



Frågan är varför? Jim Skelton* och andra liknande figurer med god spridning är svaret. Själv föredrar jag en mer "hydralisk" känsla i mina knivar om jag får tycka något. Det vill säga eftersom jag inte BARA leker med mina knivar och gillar de fingertoppar jag har så vill jag att knivarna skall löpa lätt men helst inte falla helt fritt när låset släpps. Det är nämligen inte praktiskt. 

Av någon anledning finns det en kategori knivmänniskor som ser förmågan att få bladet att falla fritt som det yttersta måttet på god kvalité. Man säger "ahh" och "åhh" i olika tonarter och använder sig av uttryck som "smooth as glass" och "effortless" för att beskriva känslan i otaliga recensioner och omdömen.  

Då skall jag vara elak och säga att det är det inte alls! Det ultimata testet alltså. Faktum är att det finns rätt många budgetmärken och budgetmodeller som klarar av den bedriften också. Det tarvar inte kullager, faktum att det inte ens är nödvändigt med glidlager i brons eller den minsta droppe olja. Så var det sagt. För att ta några konkreta exempel:

  • San Ren Mu 963 (numera Real Steel 963) - en kniv med lågt pris vars blad löper på nylon eller kanske till och med billigare plastglidlager om jag minns rätt. Inget glapp eller spel och trots det har den inga problem med att få bladet att dingla fritt och falla in av egen vikt.
  • Helt fritt faller även bladet på min något dyrare MCusta när spärren hålls inne. Även den på glidlager i nylon även om deras variant är unika för märket. Den har gett mig mer än ett litet snitt i fingrarna då kniven även är mycket vass. 
  • Bronslager hittar du i Benchmade Mini Griptilian men den faller lika fritt den när det kända Axislåset släpps.  
  • Kullager återfinns förvisso i Real Steels "Sea Eagle" vars blad är en "freedropper" men det är fortfarande en budgetkniv.


Spyderco PM2, det här specifika exemplaret har så lite friktion att bladet vill studsa ut igen


Minst motstånd av alla knivblad jag äger bjuder emellertid min Camoversion av Spydercos PM2 på. Det blir extra påtagligt då min svarta version som kontrast är närmast seg. Trots avsaknad av glapp i bladet faller den FÖR lätt. Den går nämligen inte att hålla med bladet uppåt när man fäller ihop den. Då löper bladet så smidigt att det ofelbart studsar ut igen istället för att låta sig hållas kvar i stängt läge. Istället måste man lägga kniven lite på sidan för att minska vinkeln och därmed farten på bladet för att det skall fungera som tänkt är.

Lite kul är det ibland men inte vill jag se det på alla knivar och inte tusan är det särskilt svårt att uppnå.  



/ J - i fritt fall


* För den som inte känner till honom så är han en mycket egocentrerad amerikansk klock- och knivsamlare som har en hysteriskt dyr knivsamling som han visar upp på IG och YT. I sina många och långa videos avslöjar han ständigt att han älskar bling och dyra material, att han inte vet något om ergonomi eller användning och att utseende alltid går före funktion.

tisdag 30 augusti 2016

Dagens bild nr 77 "Velighet"

Det här med val är inte lätt, fråga Kirkegaard! Eftersom jag är smågalen så matchar jag ofta knivar och övrig "EDC"* med vilka kläder jag råkar ha på mig. Jag misstänker starkt att det är en smula vrickat. 


"Wishy-Washy"


Här två olika alternativ. Svart/grått och sportigare kontra mer klassiskt. Oakley VS Boomerang, Kizer VS MCusta, plånbok i neopren kontra läder.

Knivarna är MCustas "Basic" med blad i VG10 och handtag i cocobolo över en stålram. Kizern är den kända "Gemini" och har S35VN i bladet och försedd med titanhandtag och ramlås.

Hur väljer ni?


/ J - har ibland svårt att välja

* "fnuffsar"/citationstecken för att jag inte är helt bekväm med det uttrycket men i avsaknad av något bättre på svenska får det duga

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 10 januari 2016

Knivrecension MCusta MC24C

- Den perfekta fickkniven del 23 



Den här modellen är knappast ny på marknaden utan har funnits i mer än tio år och ingår i MCustas "bas-sortiment". Det som fångade mitt öga och intresse en gång i tiden var de eleganta linjerna, de väl utvalda materialen och ryktet om god japansk kvalitet. Jag var redan bekant med ett flertal knivar från Seki-City som Fällkniven och flera Spydercomodeller som görs där och jag har haft förmånen att hantera knivar från MCustas köksknivssortiment vid ett flertal tillfällen.

På önskelistan över märken som produceras i området finns även knivar från såväl Al-Mar som Moki. Seki-City är lite slarvigt uttryckt Japans motsvarighet till Eskilstuna, Solingen, Sheffield, Maniago, Taichung, Thiers eller andra kända centrum för knivtillverkning. 

Mcusta MC24R

Knivarna finns i ett flertal varianter med eller utan damasksmidda blad och med handtag i micarta, corian och olika träslag som "rosewood", ebenholz, cocobolo och kvittenträ. Charmen med trä är att det ger ett eget uttryck och djup då inte ett trästycke är ett annat lik i ådring och mönster. 

Eftersom jag var på jakt efter en sober och elegant kniv med personlighet så fick det bli trä i handtaget även om svart micarta eller vit corian med mörkt kontrasterande damaststål också var lockande kombinationer. Jag valde även ett standardblad för att följa tanken om enkelhet. 

"Machine custom", japansk hantverkstradition parat med modern tillverkningseknik

  
Första intrycket var gott då kniven kommer i en tämligen välgjord papplåda och vid första anblick såg den precis så fin ut som jag förväntat mig. Andra intrycket var däremot betydligt sämre. Jag återkommer till varför.


Blad


Den här kniven är försedd med ett tämligen spetsigt droppointblad med en markerad falskegg på toppen som sträcker sig större delen av bladets längd. Bladet avslutas med en riktigt vass spets. Inte den nåludd som återfinns på en Leek exempelvis men ytterst kapabel och troligen något mer hållbar vilket är tacknämligt. Ytbehandlingen på bladet är en välgjord satinfinish som skänker glans och lyster åt kniven särskilt när ljuset återspeglas i slipningen och falskeggen.

Ett elegant blad i VG10-stål


Bladlängden ligger på runt åtta och en halv centimeter och eggen är nästan lika lång vilket är något jag uppskattar. Tumpinnarna agerar även bladstopp så de är placerade så nära handtaget som det bara är möjligt och är därför inte i vägen vid genomgående skär. Sen kunde det faktiskt fått plats några millimeter blad till i handtaget för att nyttja utrymmet maximalt. Jag ser gärna att ration mellan blad och handtag på en fällkniv närmar sig 1:1 så mycket som möjligt. 

Bladstålet är det för japantillverkade knivar vanliga VG-10 från Hitachi. Det är ett stål jag verkligen tycker om och har arbetat mycket med då det återfinns som eggstål i flera av mina köksknivar från bland andra Hattori och Shiki. Det tar en egg lätt, blir riktigt vasst och är tämligen rosttrögt även om jag inte skulle lämna det med citronsaft på över natten.  

Slipningen på den här MCusta-kniven tillhör egentligen ingen av mina favoritet - en tämligen låg skålslipning. Det brukar innebära vissa problem som kilformad profil på bladet och markant skuldra vid övergång från slipfas till flatsida vilket bidrar till sämre skäregenskaper särskilt vid genomgående skär i fibrösa material. Men här har man räddat funktionen på ett förnämligt vis. Dels är sekundäreggen gjord med mycket stor radie vilket gör att den närmast känns flatslipad när man drar med fingrarna över den. Sen är övergången från slipfas till sida mjukt rundad och saknar därmed kant. Ännu viktigare är att godstjockleken ligger på under tre millimeter. Lägg därtill att bladet har lite gods bakom eggen och att hela bladet i princip är taperat och du har en kniv som skär utmärkt i de flesta material. 

Sen kan tilläggas att den här kniven utan tvekan har en av de vassaste fabrikseggar jag stött på. Kniven rakar hår med lätthet.  


Handtag


Konstruktionen består av en vanlig öppen ram baserad på liners i stål. De är monterade med tre distanser förutom pivotskruven där en fungerar som bladstopp när kniven är hopfälld. I utfällt läge är det tumpinnarna som fyller den funktionen.

Ett handtag med formade skollor av cocobolo


Ramen är inte urborrad på något vis men trots det är kniven tämligen lätt med sina 88 gram. Men det är klart att här finns lite vikt att spara om man så önskar. Men det kan tilläggas att kniven är välbalanserad och i nuvarande konfiguration återfinns balanspunkten precis där den skall - vid urtaget för pekfingret vilket gör kniven smidig och snabb i handen. 

Kniven går att demontera om så önskas. Lite avvikande är att huvudet på den justerbara pivotskruven är av enkel spårmejsel-typ. En lösning som annars hittas på så skilda märken som EKA och Emerson.

Skollorna är av trä och mycket fint arbetade när det kommer till profilering, ytbehandling och inte minst passning mot ramen. Träslaget är i det här fallet cocobolo. Jag har läst på MCustas hemsida att de planerar att byta till andra träslag för att det är svårt att få tag i just det materialet av tillräckligt hög kvalitet. Hädanefter lär det bli "Indian Rosewood" som dominerar vilket lär vara någon form av jakarandaliknande träslag misstänker jag. Personligen föredrar jag den grövre ådringen på cocobolon. 

Konstruktion med ram i stål och som är öppen i ryggen


Modellbetäckningen "MC24" Står för att det här är modellen med något tjockare handtag och utan clip. Det finns även en tunnare "MC14" där handtaget är slankare, något mindre format och den är även försedd med ett clip.

Utförandet på trädetaljerna är exceptionellt välgjorda men det finns några småmissar på finishen för övrigt. En av dem är att kanterna på pivotskruven helt enkelt är lite vass och kan i vissa vinklar kännas. Jag ämnar montera bort den och åtgärda problemet. Sen är insidan på stålramen förvisso både snyggt polerad och något rundad men inte tillräckligt. Det kan fortfarande kännas om man drar fingret längs med ryggen på kniven. Har man en öppen konstruktion på ett knivhandtag är det viktigt att insidorna rundas rejält för att man inte skall känna dem i handens mjukdelar när kniven greppas hårt. 

En av få missar - den lätt utstickande kanten på pivotskruven är tämligen vass


Annars är handtaget riktigt bekvämt trots sin form får jag väl säga då jag egentligen föredrar slätare handtag. Men i det här fallet fungerar fingerurtagen väl i de olika grepp som kan vara aktuella och särskilt i fattningar i nypan och andra som passar för småarbeten vilket defintivt är vad den här kniven kommer att användas till. 

Kniven har ett mycket litet hål för fånglina. På den här kniven känns det mest överflödigt.


Öppning och lås


Bladet löper på något för prisklassen så ovanligt som glidbussningar i teflon. De är emellertid en specialvariant med smörjkanaler vilket inte är vanligt. Det gör att knivar från MCusta är kända för att vara extremt mjuka i gången. 

En mycket lättåtkomlig och välfungerande tumknopp. Den sitter även exemplariskt långt in på bladet


Men det var verkligen inte det här exemplaret inledningsvis. Jag trodde först att det var något fel på kniven. Den hade en mycket kärv närmast grusig känsla vid öppning och var inte i närheten av att glida någonstans. Bladet var till och med trögt att öppna. Jag släppte därför något på pivotskruven för att se om det skulle hjälpa, men icke.  

Den usla känslan förstärktes av att låset var segt att släppa. "Lock-stick" på en linerlock i stål!? Aldrig hört talas om det fenomenet tidigare, inte ens på mina billigaste kinesiska knivar. Det var inte den känsla jag förväntade från ett knivmärke känt för sin precision i tillverkningen och goda kvalitetskontroll. 

Men sen tänkte jag efter lite och hällde i en droppe olja och vips - förvandlingen var fullständig! Kniven blev precis så mjuk som det talas om och alla tendenser till kärvande lås försvann omedelbart. Uppenbarligen är det här en kniv som behöver smörjas från stund till annan. Numera är kniven en "freedropper", det vill säga bladet faller in av sin egen tyngd när låsarmen släpps så en viss försiktighet bör iakttas vid hantering. 

Kniven låser med hela låsarmens bredd vilket gör den robust


Efter det spa-badet kan konstateras att kniven låser oerhört bastant. Inte minsta tendens till glapp eller spel i bladet och låsarmen är lätt att släppa. För att underlätta åtkomst har den försetts med de enda räfflor som återfinns på kniven. De fungerar väl även om jag personligen kunde undvarat även dem. 

Bladet öppnas med dubbelsidiga tumknoppar som är relativt lättåtkomliga och med dem kan man företrädesevis smyga fram bladet stilla och kontrollerat. Vill man kan man emellertid med lätthet snärta fram bladet med tummen. Det passar sig dock inte på den här typen av kniv enligt mig. 


Att bära


Något överraskad blev jag faktiskt då jag helt missat att modellen "MC24" till skillnad från "MC14" saknar clip. Den sistnämnda är försedd tunnare skollor med grundare fingerurtag och som sagt andra möjligheter för fickan. Det var nog den jag sett på bilder när jag tänker efter. 

"MC24" levereras med ett något opassande fodral i nylon


Istället levereras den här kniven med ett fodral. Det är gjort i svart nylon med fäste för såväl horisontellt som vertikalt bältesbärande. Materialen känns väl sådär men känslan förhöjs av en en sydd läderlogga. Däremot tycker jag inte det passar med stilen på kniven för övrigt. Det borde i så fall varit ett tunnare läderfodral. Jag kommer troligtvis aldrig att använda det. 

Eftersom kniven är lätt och mäter runt decimetern i strumplästen får den istället glida ned i en ledig ficka. Nackdelen med det och de fina träskollorna är att den knappast kan samsas där med något annat utan att bli repig. Patina i all ära men jag vill inte misshandla kniven ihop med nycklar eller annat.


Sammanfattningsvis


Ibland ligger det mycket i ett namn och "MCusta" är ett talande exempel då det utläses "Machine Custom". Det är kopplat till att det handlar om knivar som monteras, finjusteras och poleras för hand men att vägen dit inkluderar att alla metalldelar är utskurna med laser eller CNC-frästa istället för att stansas ut som på enklare knivar. Det är en synergi mellan klassiskt japanskt hantverkstänkande och moderna industrimetoder.

En angenäm bekantskap


Efter att ha fått sin droppe olja är kniven precis så mjuk och behaglig i gången och låset som precisionen i tillverkningen tillåter och som ryktet gör gällande. 

Bladet är närmast perfekt utfört vad gäller slipning och polering. Det sitter även helt centrerad i handtaget i infällt läge. Överlag är det en mycket välbyggd kniv. 

Det blir tämligen uppenbart att det finns en viss distans mellan den japanska och amerikanska marknaden vilket jag i det här fallet tycker är befriande. Annars hade den här kniven haft bussningar i fosforbrons alternativt försetts med kullager, haft en urborrad lättad ram och hela handtaget hade varit nedlusat med "jimpings" på både blad och handtag för ökad friktion. Det finns en viss likriktning i hur knivar byggs helt enkelt. Den slipper man här. Mer tradition och något mindre trender även om formspråket på den här kniven är allt annat än traditionellt.  

Det här är en kniv jag rekommenderar till dem som vill ha en fickkniv med stil och finess försedd med ett ruskigt vasst blad. Köp den inte däremot om du vill ha en kniv att bända upp färgburkar i jobbet med. 


Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt:  88 g
Bladlängd: 85,7 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: VG-10, HRC60
Handtag: Cocobolo över liners i stål
Lås: Linerlock

Producerad av: MCusta, tillverkad i Japan


/ J - besöker den uppåtgående solens land

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knifereview MCusta MC24

This is an English version of a review or maybe overview of a knife that is part of a series called "The search for the Perfect pocketknife" and this happen to be part no 23. Not really logical but the rest is written in Swedish. This is one of the latest texts on the subject. It started some years ago with Spyderco Delica 4 followed by  it's antagonist from Benchmade, the Mini Griptilian and continued from there.

I'm quite sure that I will never find the "perfect" knife in any true sense of the word. But getting there is both fun and entertaining as you all probably are well aware of. And you nice people are most welcome to follow my journey there.

Today I give you a piece of refined Japanese cutting tool.



This model is hardly new to the market since it been around for more than ten years and is part of the MCusta "Basic-line". What caught my eye and interest back when I saw it the first time was the elegant lines, well chosen materials and the reputation about Japanese quality. I was already familiar with lots of other knives from Seki City like Fallkniven and several Spydercomodels which are made there and I have had the privilege to handle knives from MCustas line of kitchen knives at more than one occasion.


Mcusta MC24R


The MCusta knives are available in several versions with or without damascus steel and with handles in materials like Micarta, Corian and a number of different woods like "rosewood", ebony, cocobolo and quince. The charm with wood is that one piece isn't exactly like another and therefore have it's own expression.

I was at the time in pursue of a sleek and elegant knife with some character and the choice fell on wood even if black Micarta or white Corian with dark contrasting damasteel also were tempting alternatives. I also went for a standard blade to follow the idea about simple elegance.



"Machine Custom", Japanese craftmanship combined with modern production technology


The first impression was very good since the knife comes in a rather nice box and at first glance the knife looked exactly as I pictured it. Second impression was however not good at all. I will come back to why.


Blade


This knife is equipped with a rather pointy droppointblade with a well defined top swedge that run for almost the entire length of the blade. The tip is quite thin but not the needlepoint you find on a Kershaw Leek for example but very capable and a bit more sturdy which is commendably. The finish is a very well made satin that gives a nice shine and luster to the blade especially when light is reflected in the grind and swedge. In short it's a beautiful blade. 


A sleek blade in VG-10 steel


The blade length is 3.25" and the edge is almost as long, proportions which I highly appreciate. The tumbstuds also acts like bladestops so they are placed as close to the handle as possible and are therefore not in the way at all during work and through cuts. An area where many knife models fails unfortunately. 

Accordning to me MCusta could however have crammed another millimeter or two of blade into the handle in order to maximize use of space. In general I like when the ratio between handle and blade on folding knives is as close to 1:1 as possible. Exceptions always exists but it's a good ground rule.

The bladesteel is Hitachis VG-10, a quite common steel in knives made in Japan. It's a steel I really like and have worked plenty with since it's found in several of my kitchen knives from among others Shiki and Hattori. It's easy to sharpen, takes a really good edge and is fairly corrosion resistant even if I don't leave VG-10 blades with lemonjuice on them overnight. The edge retention isn't the best if compared to later "super steels" of course but is still adequate. I might add that I don't mind using my rods or strop from time to time. 

The grind on this MCusta knife is not one of my favourites though - a fairly low hollowgrind. That usually means certain problems due to a wedgelike profile on the blade and a clear shoulder between grind and flatside. That in turn contributes to less good cutting performance especially in fibrous materials. That's the theory anyway. 

But Mcusta has done some important things right. First of all the radius of the hollowgrind is very large. So large that it almost feels flat to the touch. Then the transition from bevel to side is very smooth and rounded. And maybe more important, the thickness of the bladestock is not more than three millimeters to begin with. If you combine that with a blade that is rather thin behind the edge you've got a knife that cuts well in most materials.

I might add that this knife came with one of the sharpest factoryedges I ever encountered. It shaved hair with ease. Later encounters with knives from MCusta tells me that it wasn't a fluke either.


Handle


The construction is a standardarized open frame made out of steel liners. They are connected with three spacers and a pivot. One of them acts like a bladestop in closed position. When the knife is unfolded the thumblugs acts as stop pins.

A handle made out of 3D-sculpted Cocobolo with finger grooves


The frame is not drilled out in any way but despite that this is a light knife weighing in at mere 3.25 oz. But of course there are some weight to be saved if they aimed for really light weight. But the knife is well balanced and in current configuration the balance point is found exactly where it should be - at the fingerchoil. That makes for a knife that feels fast and lively in hand.

The knife can be dissassembled for maintanance if you so wish. Something slightly unusual is that the head for the adjustable pivotscrew is made for an ordinary screwdriver or coin and not the on knives more common torx. A solution otherwise found on as diverse brands as EKA and Emerson.

The sides is made out of wood and is very well crafted when it comes to texturing, finish and fit against the frame. In this case the wood is Cocobolo. I've read on Mcustas homepage that they plan to change to other woods because of quality issues. Henceforth they plan on using "Indian Rosewood", which is some form of Jacaranda, to a large extent. Personally I prefer the larger grainpattern on the Cocobolo from a pure aestethic viewpoint.

Open back construction with barrelspcacers and based on a steel frame


The modelnumber "MC24" means that this is the sligthly thicker version of the knife without a pocketclip. There is also a thinner "MC14" with a slimmer handle equipped with a clip for those who prefer that set up.

The execution of the woodhandle is exceptionally well done but there are actually some small misses in the overall finish. One of the most obvious is that the edge of the pivotscrew head is almost sharp and feels a bit uncomfortable in some grips. I have since I wrote this fixed that little issue.

Another detail that I don't like is how the inside of the frame is finished. It is certainly both polished and rounded. But not enough I think. It still can be felt if you drag your finger along the back of the handle. If you have an open construction it's important that you chamfer and polish the insides properly so that they don't interfere with the hands softer parts when the knife is held hard.



One of few misses - the slightly protruding pivotheadscrew is fairly sharp


Otherwise the handle is quite comfortable. Despite it's shape I might add since I normally prefer straigther handles without this type of pronounced finger grooves. They have a tendancy to not fit at least my hands.

But in this case the grooves works well in different kind of grips. Especially in pinchgrip and other grips that might be used for precise work which is what this knife does best. But I can clearly see that persons with bigger hands than I can feel a bit cramped on this handle. 

The knife comes with a very small hole for a lanyard. On this knife it feels redundant.


Deployment and Lockup


The blade runs on tefonwashers which is rather unusual in this priceclass. But Mcustas signature washers have an extremely smooth almost hydralic feel to them. 

A very easy accessable thumstud. It rides exemplary close to the handle


But, and there is a big but this particular specimen was everything but smooth at arrival. At first I thought there was something wrong with the knife. It had a harsh almost gritty feeling when opening and wasn't close to "butter anything". The blade was even sluggish to open. I therefore eased the pivot so see if that did help any, but no. I only got blade play as a result.

The wretched feeling was amplified by a sticky lock. Lock-stick on a steel linerlock? Never heard about before, not even on my cheap knives. That wasn't exactly the feeling I expected from a brand known for it's precision and good quality control. They even named their brand "Machine Custom"!

But then I got an idea and put a drop of oil in the joint and in a sudden the transformation was complete. The knife became exactly as smooth as talked about and all tendencies to lockstick was gone at a blink of an eye never to return. Obviously this is a knife that requires a drop of oil from time to time.

Nowadays the knife is a "freedropper", the blade falls under it's own weight when the lockbar is released. I dare anyone to find a more silky action from a knife not on bearings. So some caution when handling is strongly adwised if you prefer to keep all of your fingertips. 


The whole lockbarinterface is engaged which makes for a solid lock up


After that speedy spa-treatment one can conclude that the knife locks very positive. No tendencies at all for movement in the blade, not up- and down nor side to side and the lockbar is very easy to release.

For better traction the only "jimpings" found on the knife is placed on the reliefcut for the lockbar. They work well but I could have lived without them as well. Not a fan of the phenomenon at all but that is my personal preference. And if they are going to be present on a knife they should be motivated, well placed and executed. 

The blade is opened by double sided thumbstuds who are relatively easy to access. With them you can preferably open the knife in a slow controlled motion. It is also possible to whip the blade out with just a flick of the thumb. But somehow it doesn't fit the style of the knife I think. Nowadays it's hard to avoid though because the knife opens so smooth. 


To Carry


I was a bit surprised when I first received the knife since I totally missed that this version "MC24" unlike "MC14" don't have a clip. The latter has thinner handlesides with shallower fingergrooves and other carryoptions. It was probably the one I've seen in pictures when I think about it.


"MC24"  comes with a nylonpouch for carry. A material somewhat inapropriate in this case


This knife is instead comes with a pouch. It's made out of black nylon with the option of both horisontally and vertically carrying on the belt. Even if the quality is high the materials chosen feels so-so. The overall impression is saved by a sewn leatherlogotype. But my opinion is that the nylon doesn't match the style of knife. It should have been a thinner leatherpouch. As is I do not use it.

Since the knife is light and measure round 4" folded it may instead slide into a vacant pocket. The downside to that is that the nice woodenscales hardly agrees with keys and other stuff without being scratched. Patina in all it's glory but I don't want to manhandle the knife.


To Conclude


Sometimes a name actually means something and "MCusta" is a good example of that since it is read "Machine Custom" as mentioned. It's linked to the fact that the knives are assembled, tuned and polished by hand but all parts are cut with laser och CNC-machined prior to that. It's a synnergi between traditional Japanese handicraft and modern industrial methods according to themselves.


A charming and sharp alternative to take into consideration if you are in search for a gentlemans EDC


After receiving it's drop of oil the knife is exactly as smooth and nice as the precision in the materials allow and the rumour has it. So the name is still viable. 

The blade is close to perfection when it comes to sharpening and polishing. It's also dead centered. Ovarall it'ts a really well made knife, no complaints there. 

Maybe it's just me but I feel a discrepancy between the Japanese and the American market or knives mainly aiming that way. Had this been an American made knife I guess the bushings had been replaced with bearings, the frame had been drilled out heavily and the entire handle and maybe half of the blade had been full of jimpings to provide a "traction plan". There is a certain conformity in how knives are made these days. But not in this case. A little bit more tradition and a little less trends even if the design elements in this knife is everything but traditional. A welcome addition to a modern knife world dominated by titanium framelock flippers or as I sometimes call them "herrings".

This is a knife that I can recommend to those who searches for a stylish and sophisticated pocketknife with a terribly sharp and pointy blade. A gentlemans knife with EDC-capacity. Don't buy it however if you want a trusty knife to pry open paintcans at construction sites.



Specification:

Overall Length: 7.5"
Handle Length: 4.5"
Weight:  3.25 oz.
Blade Length: 3.25"
Blade Thickness: 0.12"
Blade Steel: VG-10, HRC60
Handle Material: Cocobolo scales over steel liners
Lock: Linerlock

Produced by: MCusta, made in Japan



/ J - in search for Japanese precision

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

lördag 9 januari 2016

Dagens bild nr 11


En tvättäkta Japan! Det är inte helt vanligt med japanska fällknivsmärken på världsmarknaden även om det förstås finns varav Moki och Seki-Cut kan framhållas. Vanligare är dock att knivar tillverkas där och formgivs någonannanstans som exempelvis många av Spydercos och alla Fällknivens modeller.

Ett av de märken som hittat ut på den internationella marknaden är MCusta. De har gjort sig kända för hög och jämn kvalité och hävdar själva att de står för en fusion mellan gammalt hantverkskunnande och moderna tillverkningsmetoder.


"MmmmCusta"


Just den här modellen är en av deras "Basic"-modeller och har träskollor i cocobolo. Annars är det en tumknoppsöppnad kniv försedd med linerlock och bladstålet är det likaledes japanska VG-10 som här skrämts upp till 60HRC. Kniven är synnerligen mjuk och lågmäld i gången och riktigt vass. En trevlig fickkniv med integritet.

En recension på den här kniven kommer inom kort på en blogg nära dig!


/ J - japaner, japaner överallt japaner...öh, nej!