Då kan vi summera 2017 som det nu blev i stort och smått. Mitt år blev på flera fronter dramatiskt kan sägas. Tack och lov var inte allt lika stormigt och det är där våra kära knivar kommer in i bilden även om knivsamlingen på något bakvänt vis speglar resten av tillvaron liksom skrivandet som går i cykler.
En av årets bästa, TUR från Fox och Voxnaes
Flera riktiga fullträffar stiftades det bekantskap med under året och dessvärre även några mindre bra knivar. Så kan det gå när nyfikenheten får styra över förnuftet i knivsamlarträsket. Då kan det hända att man som jag understundom går vilse och finner sig upp till knäna i gyttja. Fast det är lite roligare och mer spännande än att bara vandra på livets smala men torra stig.
En av årets sämre knivar CRKT Batum Compact,
märkligt nog med samma upphovsman som TUR
På min knivfront därför mycket nytt och bland annat hände det att CRKT bjöd på både toppar och dalar. Först ut för mig var den förträffliga Pilar tätt följd av den inte fullt lika förträffliga Batum Compact. Senare upprättades det skadade förtroendet något av Noma. Utmärkande för alla tre modellerna är att de är designade av danske Jesper Voxnaes vilket förstås inte är en slump. Ytterligare en fullträff signerad av honom ingår numera i stallet.
Jag talar förstås om en av årets bästa knivar manifesterad i Fox TUR. När vi ändå talar om italienska rävar så dök ytterligare en yvig svans upp i form av Fox Bastinelli Slim Dragotac Piemontes. Årets kanske fylligaste knivnamn för övrigt. Slå det den som kan! Kniven är inte lika storvulen då det är en tämligen slank "frictionfolder".
Namnet är längre än kniven: Fox Bastinelli Slim Dragotac "Piemontes"
Vi stannar i Italien men byter ort. Från knivcentrum i Maniago med bland andra Fox till Prato där man hittar Extrema Ratio. Ur deras digra katalog av svart och ökencamo dammades en BF2 CD av och skickades norröver. Överraskande positiv bekantskap må jag säga vilket avspeglade sig i min recension av densamma.
Det var även året när jag hittade några Kizermodeller av intresse igen. Fortfarande en smula grå i uppsynen men väldigt välgjorda. I elfte timmen eller snarare för ett par veckor sedan dök Kizer T1 och Feist upp från Knivshop. De har inte lämnat fickorna för långa stunder sedan dess vilket kanske säger något med tanke på konkurrensen.
Kizer T1 och Feist, två riktigt sympatiska knivar
Sen var det kniven eller snarare knivarna jag inte hittade. Nämligen min hittills finaste Leek från Kershaw. Den kom ut i en kolfibervariant med 154CM stål som raskt införskaffades. Den har därefter försnillats på något vis och jag vet inte vart den tog vägen, mycket surt. Även en Harnds Talisman har försvunnit på senare tid. Även det surt dock inte på grund av pris eller exklusivitet utan för att jag har en färdigskriven recension men inga bilder att illustrera texten med. Eller i alla fall inte tillräckligt många.
Spyderco fick representeras av bland andra Police 4, Shaman och Para 3
Även i år blev det en Spydercosäsong med nyanskaffningar som budgetkniven Efficient, sprintrunversionen av Lil Lum med nishijinsidor, omtalade Para3, efterlängtade Police 4 samt den episka Shaman. Idel ädel fullträffar på lite olika vis.
Cold Steel-gruppen i knivhyllan utvidgades i och med Pro Lite Tanto och Tuff Lite. "Lite" var ordet.
Flera nya märken stiftades det bekantskap med för min del. Först ut bland dem var kinesiska ficklampstillverkaren Fenix som lanserade sitt märke Ruike och från dem har jag en P128SF. Även en Japan hittade hit och det lika nya märket Raging Jap och deras RJ5 ockuperar nu ett hörn av knivhyllan när den inte befinner sig i en ficka.
Ett nytt märke från Japan, Raging Jap
Ytterligare ett nytt märke, Ruike dök upp på marknaden
När vi ändå talar om asien så kan en ovanligt europeisk kines omnämnas. Den Ostap Hel designade Puuko G3 från Real Steel. Skandinaviskt namn av polsk formgivare tillverkad i kina som sagt. Senare hittades det något obskyra märket Katsu och från dem kom i december en modern tolkning av en Higonokami.
Modern tolkning av en Higonokami från Katsu i den enda snö vi såg här i år
Det förekom även knivar helt utan namn. Dels en "frictionfolder" från Kina av överraskande god kvalitet men i avsaknad av namn och därtill två Pakistanska knivar. Bara för att sondera terrängen som torde vara bergig. En var relativt välgjord medan den andra bekräftade eventuella fördomar. Upp till knäna i pakistansk gyttja fann jag mig plötsligt och jag som trodde det mest var öken där.
Köksknivarna blev det inte många av men av desto bättre kvalitet. En Gyuto från JCK ur deras Kagayaki-serie hittade till Sverige och mitt kök.
En Gyuto ur JCKs Kagayaki-serie, årets enda nya kökskniv
Sen testades en rad knivar utöver mina egna förstås. I samarbete med Knivshop.se utvärderades exempelvis modeller som Real Steels S571 Pro, en kökskniv från Masahiro och MCusta Tactility.
I skrivande stund har jag bara en kniv på väg och den lär inte anlända på den här sidan nyår men blir den första för det nya året. Ja om PostNord klarar av den uppgiften vill säga. Det var också året då vi lärde oss att inte förvänta oss för mycket av de som levererar paket som att de kommer fram till exempel.
Vad förväntar ni er av ett nytt vasst 2018?
/ J - summerar
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar