Kom igen 2025!

Det är dags att vända blad. Att gå vidare, till något annat, till något som väntar där borta bakom kröken eller kullen. En horisont aldrig passerad. Den som går under namnet framtiden. Den alla känner till men ingen har sett. Den som är långt borta men ändå strax här. 

Osett och nytt. Vi skiftar från det invanda, uttjänta och något skamfilade 2024 och ersätter med ett 2025 som återstår att fylla med innehåll. Med liv och allt vad som därtill hör. Låt oss göra det till något gott!

Det är väl så här de flesta nya år börjar

Men om tillvaron bjuder på liv och död, stort som smått är det nu dags att fokusera på det lilla. Nu skall vi tala om knivar! Det kommer nämligen bli rock'n'roll här på bloggen. Eller det är vad jag hoppas i alla fall. Förvisso planeras inga direkta förändringar men mycket av det redan befintliga. 

Mot nya tider, hur de nu än artar sig. Soluppgång vid Kronobergs slottsruin

Om den framtid som väntar här har jag nämligen en smula mer inflytande än över resten av tillvaron. Januari är här så det är en månad som redan speglar sig i spåkulans reflexer. 

Den kanske inte bjuder på rökelse och myrra från österlandet men väl skarpa föremål. Det handlar om knivar från kinesiska drakar som Two Sun, QSP och inte minst Civivi. Det blir några av deras senaste och bäst säljande modeller faktiskt. Vi talar om QSP Turtle Punk och Ripley, båda designade av Keanu Alfaro och från Civivi blir det Yonder och Sentinel Strike II. De senare är knivar i skilda viktklasser. 

När vi nu ändå talar viktklasser är det några mycket udda pjäser som kommit från Two Sun som ställer begreppet på sin spets då en av dem går i klassen supertungvikt. De senare är för övrigt resultatet av eBay-auktioner. En del tar en drink för mycket jag lägger kanske ett bud när jag inte borde. Plötsligt dimper resultatet ned i lådan. 

Tiden går och står stilla. Den här knimodellen är 45 år gammal men kom i en ny version 2024. Frågan vilken gammal ikon som skall återupplivas under 2025?

Mer planerad är även kontakten med en serie kastknivar från Zitoon Knives. Däribland vad jag tror kommer bli mina nästa tävlingsknivar i rotationskastning vilka jag redan presenterat. Det för oss osökt in på området knivkastning av vilket det lär bli en hel del av här på bloggen. Inte minst som jag i sommar skall ställa upp i mitt första VM (i UKATs regi). På vägen dit blir det en del träning, några texter, en och annan bild och möjligen en filmsnutt eller två. När äventyret startar är rätt avhängigt av väder och vind. För tillfället har det regnat ett dygn och temperaturen hovrar kring några plusgrader. 

Livet är dock inte bara en dans på rosor och ett kast med en kniv utan det består även av en jäkla massa tyckande. Det är populärt nuförtiden. För att inte det skall bli för löst skall det organiseras, förpackas och framförallt grundas i något. Då transformeras det till något annat. I det här fallet recensioner. Även sådana blir det ett flertal av. 

Först ut är en kniv från CJRB, the Bowie Pyrite som inte var alltför svår att positionera skulle det visa sig. Den följs av ytterligare en kniv från samma håll kallad Holm fast från modermärket Artisan Cutlery. Senare blir det även recensioner av knivar från Kershaw, Brisa och Cold Steel. 

Jodå, så lite rock'n'roll blir det allt, även om jag för stunden mest är inne i blues-period. 

/ J - säger "nu kör vi"

#knivesandbikes #knivigtvarre

Nytt år, nya möjligheter!

Frågan är om inte det var en lite väl hurtig rubrik? Visst förhåller det sig så men jag behöver kanske ändå inte skriva ut det då det faktiskt kan gå åt helvete också. Fast, det kanske är ett lite väl depprimistiskt synsätt? Livet är väl som vanligt en blandning, inte av sött och salt som det hette i schlagern utan kanske mer av...nä, mer av en balansakt kanske. En som understundom sker på slak lina och alltsomoftast utan säkerhetsnät. Fan, jag som lider av svindel. 

Nu har vi passerat krönet och kan från det blicka ut över en ny era som skrives 2024. I alla fall vi som håller oss med en linjär syn på tiden. Det är det inte alla som gör. 

För att komma hit måste Nyårsafton passeras, en märklig tillställning. Något som ofta är väldigt upphaussat vilket gör att det är mycket som skall klaffa. Fördrinken skall vara god, maten vällagad, kläderna eleganta och humöret på topp. Vännerna, platsen och allt runtomkring skall nuförtiden vara Instagramvärdigt. Inte sällan handlar begivenheten om att skryta om vad man gjorde och kanske var. Kiribati och sådana ställen är först, bara så ni vet.

De säger att vi går mot ljusare tider...fan tro't

Här regnade det som det oftast gör och var mulet så man inte såg ett jäkla dugg utan bara hörde fyrverkerier värdiga vilken artellerield som helst. In i dimman bröder och systrar! Därefter mörker varpå man somnar  och vaknar till nytt mörker, oftast bakfull som ett ägg. Det sista har jag hoppat över rätt många år nu vilket gjort inledningen på det nya året något bättre än brukligt. Jag är inte alls lika begiven på att vare sig bli vresig eller hysa ett begär efter svenskens stora nyårsdagsrätt, pizza. Vädret hade däremot ändrat karaktär och det är kallt och tillika blåsigt. 

Dagen försvann emellertid spårlöst. Därför har det nu hunnit bli "måndagstisdag". Det vill säga första arbetsdagen efter ledighet. Efter omständigheterna gick det väl ok  bortsett att jag inte kunde somna igår och därför endast har fyra timmars dålig sömn innanför västen. 

De här orden skrivs därför något senare än vanligt då jag efter en kylslagen promenad somnade en timme eller om det var två i soffan. 

Undet den promenaden klurade jag lite på frågan om vart den här bloggen skall ta vägen. Inte för att jag planerar att lägga ned den, tvärtom. I dessa tider när Meta slår ned på alla möjliga och omöjliga ämnen på Instagram och Facebook blir det allt svårare att vara knivintresserad i den stratosfären. Jag har en period varit bannad liksom hundratals andra knivkonton som dessutom drabbats mycket hårdare än jag. Räckvidd och hur många som gillar ens bilder minskar dessutom stadigt. Borta var den tiden då man kunde växa organiskt, det vill säga inte betala för sig. Det var flera år sedan faktiskt. 

Den sortens post jag vill ha mer av 2024

Då är det mycket roligt att konstatera att allt fler faktiskt hittar hit! De tre sista månaderna har antalet läsare legat kring 9600/mån vilket är mer än tidigare. Och av vad jag kan utläsa har det blivit en trend som dessutom verkar hålla i sig. 

Av det skälet och för att jag känner för att skriva saker ämnar jag fortsätta även under 2024. 

Bak hörnet väntar flera spännande nyheter. Det handlar om för mig och kanske er nya märken och modeller. Det blir fler recensioner av kockknivar, kastknivar och förstås såväl fastbladade knivar som fällknivar. En salig mix med andra ord. 

Jag hoppas innerligt att ni fortsätter att titta in med jämna mellanrum trots att formen, den skrivna texten i en ständigt virvlande malström av snabba TikTok-klipp kan kännas en smula ålderdomlig. Men kanske just därför. Ibland behöver vi stanna upp och inte ha så bråttom. Det gäller vare sig det handlar om något i sammanhanget så banalt som en knivrecension eller livet i stort. Glömt inte bort att andas!

/ J - för tillfället i någorlunda balans

Det har hänt igen!

Vad har hänt igen? Det förbaskade årsskiftet förstås. De har alltid en tendens att sluta likadant, åren. Nästan alltid haussade men ofta i regn och dimma och med hundar på valium hukandes bakom husse och matte. Det nya året har sedan en tendens att inledas med en rejäl sovmorgon följt av en stadig baksmälla för många. Därefter vidtar perioden då man skriver fel datum på allting. 

Fast i mitt fall innebar inte morgonen något att frukta. Tvärtom bjöds på en god natts sömn efter ett synnerligen måttligt alkoholintag inskränkt till två glas vin till maten. Det var det som blev över efter rödvinssåsen. Menyn vi snickrade ihop här hemma var inte särskilt äventyrlig annars. Gratinerad hummer till förrätt med en sallad med avokado och rostade pinjenötter till. Huvudrätten var oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Efterrätten bestod av hemgjort vaniljglass och apelsinmarinerade jordgubbar. Men gott blev det!

Nyåret kom och gick som det plägar göra

Eftersom jag var så förbaskad pigg imorse så inleddes året med att uppfylla ett av mina nyårslöften. Annars brukar jag inte ge några. Eller snarare så alternerar jag mellan att säga "jag skall aldrig lova något igen" och gödsla med dem. I år blev det några stycken. Ett var att motionera mer. Så för vardagsmotionens skull blev det en rejäl morgonpromenad. Man kan åtminstone inleda bra för att möjliggöra ett fall med flaggan i topp. 

Därefter vidtog uppfyllandet av ett annat löfte, att fokusera mycket på saker som jag upplever är bra för mig på olika vis. En sådan sak är intressen och ett stort sådant är att kasta kniv. 

(bild)

Därför vidtog två timmars träning. Knivarna för dagen var Bug Osetr TZ från Biting Metal och franska Throwingzone.fr. Utmärkta knivar för all typ av kastning. De är primärt knivar för No spin men fungerar riktigt bra även till rotationskastning samt såväl Military half spin som Instinctive half spin. 

Temat för träningen var mest att komma igång igen efter en tuff och väldigt vintrig december. Idag bjöd moder natur på plusgrader och uppehåll dagen till ära. Det som förstörde stämningen något är att alla mina tavlor är i ett sorgligt skick. Jag har delvis nytt material men behöver ta ett helhetsgrepp kring den biten. 

Kärlek är dock att min sambo efter någon timma kom ut med fika till mig. Lite varmt te i skumrasket var välkommet. Blodsockret eller vad det nu är höjde humöret och kastningen blev omedelbart mer fokuserad. 

Överraskningsfika under träningspass. Knivarna är Bug Osetr TZ från Biting Metal

För min del avslutades knivåret 2021 tämligen intensivt. Nya knivar ramlade in under såväl november som december. Nu vet jag inte hur det kommer bli framöver men jag vet att åtminstone fyra fällknivar är på väg men att några av dem har blivit försenade på grund av världsläget. Transportsystemen har inte hämtat sig efter pandemismällarna. Men det rör sig om knivar från både QSP och SOG. Utöver dem väntar jag lite längre fram på min första fastbladare från Lionsteel. Sen kommer det förstås bli kastknivar! Jag har en beställning liggande hos polska Graf Knives och väntar leverans vilken dag som helst från Throwingzone.fr innehållande mina första knivar designade av den legendariske Werner Lengmüller. Det skall bli kul att få testa dem. OM nu inte vintern gör en kraftfull comeback förstås. Risken är väl dessvärre rätt hög. 

Utöver de väntade nytillskotten finns många knivar att recensera sedan tidigare. I den kön återfinns så skilda knivar som en dolk från Fox Knives kallad Elementum Dagger, flera fällknivar från SRM, en kökskniv från Victorinox i form av en brödkniv i Grand Maître-serien och inte minst två olika typer av fastbladare från finland. Det är Brisa Scara 60 och Nessmuk 125. Fler knivar som väntar på sin tur Wulflund Vengeance och Pierre Cazoulat Woodpecker. Men då det är kastknivar behövs fler dagar med bra väder för att testningen skall kunna göras komplett. 

Knivåret verkar därmed arta sig även under 2022. Så jag hoppas att ni vill dela den resan med mig! Det verkar så i vilket fall som helst så statistiken säger att antalet besökare under de sista månaderna har haft en tendens att öka! Det är faktiskt roligt. Att någon vill läsa det man skriver vill säga. Så tack för det alla kära läsare!

Väl mött i etern!

/ J - allas er knivtok

Ett knivigt år till ända

Då kan vi summera 2017 som det nu blev i stort och smått. Mitt år blev på flera fronter dramatiskt kan sägas. Tack och lov var inte allt lika stormigt och det är där våra kära knivar kommer in i bilden även om knivsamlingen på något bakvänt vis speglar resten av tillvaron liksom skrivandet som går i cykler.

En av årets bästa, TUR från Fox och Voxnaes

Flera riktiga fullträffar stiftades det bekantskap med under året och dessvärre även några mindre bra knivar. Så kan det gå när nyfikenheten får styra över förnuftet i knivsamlarträsket. Då kan det hända att man som jag understundom går vilse och finner sig upp till knäna i gyttja. Fast det är lite roligare och mer spännande än att bara vandra på livets smala men torra stig.

En av årets sämre knivar CRKT Batum Compact,

 märkligt nog med samma upphovsman som TUR

På min knivfront därför mycket nytt och bland annat hände det att CRKT bjöd på både toppar och dalar. Först ut för mig var den förträffliga Pilar tätt följd av den inte fullt lika förträffliga Batum Compact. Senare upprättades det skadade förtroendet något av Noma. Utmärkande för alla tre modellerna är att de är designade av danske Jesper Voxnaes vilket förstås inte är en slump. Ytterligare en fullträff signerad av honom ingår numera i stallet. 

Jag talar förstås om en av årets bästa knivar manifesterad i Fox TUR. När vi ändå talar om italienska rävar så dök ytterligare en yvig svans upp i form av Fox Bastinelli Slim Dragotac Piemontes. Årets kanske fylligaste knivnamn för övrigt. Slå det den som kan! Kniven är inte lika storvulen då det är en tämligen slank "frictionfolder". 

Namnet är längre än kniven: Fox Bastinelli Slim Dragotac "Piemontes"

Vi stannar i Italien men byter ort. Från knivcentrum i Maniago med bland andra Fox till Prato där man hittar Extrema Ratio. Ur deras digra katalog av svart och ökencamo dammades en BF2 CD av och skickades norröver. Överraskande positiv bekantskap må jag säga vilket avspeglade sig i min recension av densamma.  

Det var även året när jag hittade några Kizermodeller av intresse igen. Fortfarande en smula grå i uppsynen men väldigt välgjorda. I elfte timmen eller snarare för ett par veckor sedan dök Kizer T1 och Feist upp från Knivshop. De har inte lämnat fickorna för långa stunder sedan dess vilket kanske säger något med tanke på konkurrensen.

Kizer T1 och Feist, två riktigt sympatiska knivar

Sen var det kniven eller snarare knivarna jag inte hittade. Nämligen min hittills finaste Leek från Kershaw. Den kom ut i en kolfibervariant med 154CM stål som raskt införskaffades. Den har därefter försnillats på något vis och jag vet inte vart den tog vägen, mycket surt. Även en Harnds Talisman har försvunnit på senare tid. Även det surt dock inte på grund av pris eller exklusivitet utan för att jag har en färdigskriven recension men inga bilder att illustrera texten med. Eller i alla fall inte tillräckligt många. 

Spyderco fick representeras av bland andra Police 4, Shaman och Para 3

Även i år blev det en Spydercosäsong med nyanskaffningar som budgetkniven Efficient, sprintrunversionen av Lil Lum med nishijinsidor, omtalade Para3, efterlängtade Police 4 samt den episka Shaman. Idel ädel fullträffar på lite olika vis. 

Cold Steel-gruppen i knivhyllan utvidgades i och med Pro Lite Tanto och Tuff Lite. "Lite" var ordet. 

Flera nya märken stiftades det bekantskap med för min del. Först ut bland dem var kinesiska ficklampstillverkaren Fenix som lanserade sitt märke Ruike och från dem har jag en P128SF. Även en Japan hittade hit och det lika nya märket Raging Jap och deras RJ5 ockuperar nu ett hörn av knivhyllan när den inte befinner sig i en ficka.

Ett nytt märke från Japan, Raging Jap

Ytterligare ett nytt märke, Ruike dök upp på marknaden

När vi ändå talar om asien så kan en ovanligt europeisk kines omnämnas. Den Ostap Hel designade Puuko G3 från Real Steel. Skandinaviskt namn av polsk formgivare tillverkad i kina som sagt. Senare hittades det något obskyra märket Katsu och från dem kom i december en modern tolkning av en Higonokami.

Modern tolkning av en Higonokami från Katsu i den enda snö vi såg här i år

Det förekom även knivar helt utan namn. Dels en "frictionfolder" från Kina av överraskande god kvalitet men i avsaknad av namn och därtill två Pakistanska knivar. Bara för att sondera terrängen som torde vara bergig. En var relativt välgjord medan den andra bekräftade eventuella fördomar. Upp till knäna i pakistansk gyttja fann jag mig plötsligt och jag som trodde det mest var öken där. 

Köksknivarna blev det inte många av men av desto bättre kvalitet. En Gyuto från JCK ur deras Kagayaki-serie hittade till Sverige och mitt kök.

En Gyuto ur JCKs Kagayaki-serie, årets enda nya kökskniv

Sen testades en rad knivar utöver mina egna förstås. I samarbete med Knivshop.se utvärderades exempelvis modeller som Real Steels S571 Pro, en kökskniv från Masahiro och  MCusta Tactility.

En ensam Morakniv önskade ingå i flocken varpå en Robust hittade hit. 

I skrivande stund har jag bara en kniv på väg och den lär inte anlända på den här sidan nyår men blir den första för det nya året. Ja om PostNord klarar av den uppgiften vill säga. Det var också året då vi lärde oss att inte förvänta oss för mycket av de som levererar paket som att de kommer fram till exempel. 

Vad förväntar ni er av ett nytt vasst 2018?


/ J - summerar


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre