Ett träningspass

- hur ett knivkastningspass kan se ut

Först vill jag påpeka att många pass inte alls "styrs upp" och då kastas det utan direkt mål eller mening förutom det uppenbara, att uppnå glädje. Vilket för övrigt är ett mål i sig. Till och med det främsta när jag tänker efter men ni förstår vad jag menar!

Sedan är det inte tråkigt att träna enligt en plan heller, bara lite annorlunda. Men det har blivit en vana för mig att räkna hur många kast det blir i vilket fall som helst. Mest för att det ger viss struktur som jag gillar. Det vara att jag kastar trettio kast från tre meter för att sedan upprepa detsamma från fyra och fem meter till exempel. Eller att jag byter teknik efter ett visst antal kast. Allt nedtecknas sedan i min "träningsdagbok". En annan vana jag har från många års träning i kampsport, cykel och i gym. 

Ett exempel på hur jag vet vad som kastats

Inledningvis börjar jag alltid med en uppvärmning. Jag hoppar dock inte runt och utför Ling-gymnastik. Istället mjukas nacke, axlar och handleder upp. Ofta sker det med några stillsamma kast direkt från fodral. Därefter påbörjas en mer omfattande uppvärmning med knivar. Det som dominerar för stunden är vad jag i mina anteckningar kallar "WB 90". I korthet innebär det "Walk Back" med nittio kast. De inledande 30 sker från tre meter för att komma igång helt enkelt. Det korta avståndet gör även att jag kvickt går fram och tillbaka till tavlan vilket gör att cirkulationen kommer igång i kroppen. Sedan följer motsvarande en tävlingsomgång i Walk Back. För den som inte är familjär med konceptet så innebär det fyra omgångar då man kastar tre knivar per distans på avstånden tre till sju meter. Det ger inalles sextio kast att addera till de inledande trettio vilket totalt blir nittio för uppvärmningsövningen som helhet.  

För mig är bättre att börja med tunga knivar för att sedan eventuellt växla till lättare sådana. Därför är mina Woodpecker från Pierre Cazoulat de jag använder mest då de väger in på stadiga 460 gram styck. Knivtypen ger också vid handen att det är rotationskastning som är aktuellt. 

Uppvärmningsknivar, efter att ha hivat iväg närmare ett halvt kilo nittio gånger blir man varm

Efter inledningen kan passen se lite olika ut beroende på vilket fokus som gäller för dagen samt vilken tid som finns till förfogande. Jag brukar ge passen ett tema. Är det ren grundteknik räknas inga resultat. Men det kan vara olika områden som är aktulla. Exempel på dylika kan vara

• Precisionsträning från tre, fem eller sju meter med både rotation och no-spin-teknik. Det kan ske genom ren "Bullseye-jakt" eller genom att kasta mot spelkort, kapsyler eller liknande. Allt för att träna upp siktet enligt konceptet "aim small, miss small".  

• Walk Back, innebär kastning på distanserna 3,4,5,6 och 7 meter antingen under tävlingslika former där man tar en distans i taget alternativt ett antal kast per distans för att träna på just det avståndet. 

• Långdistanskastning, försök att kasta så långt jag förmår med olika tekniker. 

• "Recensionskastning", får nog räknas som en egen kategori som innebär allehanda tekniker inklusive planerade missar (!) för att få underlag för bedömning av olika knivmodeller som det ämnas skrivas om. 

• Mindre vanliga kastsätt, vilket inkluderar de tekniker och fattningar jag inte använder lika ofta som rotation och no-spin. Dit räknas MH - Military Half-spin, IH - Instinctive Half-spin, Skanff-inspirerad "våg"-kastning, UH - underhandskast med ingen, en halv eller hel rotation, samt back-hand och "sido-kast"-versioner av grundteknikerna. Ytterligare ett moment som tillkommer är att försöka göra detsamma med min sämre hand, det vill säga vänster i mitt fall.  

• Udda applikationer, innbär saker som att skifta tekniker och ibland knivar mellan varje kast, kasta med vänster hand, vända sig och kasta, sitta ned och kasta, kasta i rörelse etc. 

Är det inte grundtekniksdag så brukar en eller flera omgångar kallat "Teknik" följa. Oftast kan det röra sig om en specifik distans som inte fungerar så bra som önskat. Då kastas fler knivar från den distansen helt enkelt. 

Om temat är Walk Back är det nu det tränas, innan jag blir för trött och okoncentrerad. I notationen blir det bara "WB" följt av vilken teknik som använts samt vilka knivar som är aktuella. "S" står för spin och Wp i det här fallet för Woodpecker som är knivarna. Nu kastas tre tävlingsomgångar i rad á 60 kast vilket förstås blir 180 kast. Resultaten nedtecknas efter hand. 

The Iron Mistress är en stor Bowie från franska Zitoon Knives som jag brukar använda när jag vill "lugna ned" kastningen

Efter ett tag brukar jag byta antingen knivar till ett annat set alternativt både knivar och kastsätt. Personligen har jag en tendens att börja begå slarvmissar efter ett tag. Något som till viss del kan motverkas av att det händer något nytt. Sedan ser ni att det står "Mellanakter". Dit räknas de kast som motsvarar "inkastning" på tävling, dvs sex kast innan varje nytt moment. Det kan även handla om att "varva ned" om jag känner att det går åt skogen. Numera blir det ofta en serie kast med en stor Bowiekniv* då den kräver att man tar det lugnt för att det skall fungera överhuvudtaget. 

Acejet Excalibur är ett exempel på knivar som kan användas med i princip vilken teknik som helst

När tröttheten börjar infinna sig är det dags för någon form av avrundning. De kan se mycket olika ut. Men antingen står det "mix" i träningsdagboken vilket i klartext betyder att jag använt en viss (allround) knivmodell till många olika tekniker och på flera avstånd. Eller så väljer jag att repetera något som gick sämre i början av passet men inte räkna poäng och dylikt som annars görs i både Walk back och precisionskastning. 

/ J - knivkastaren

* Mer konkret The Iron Mistress från Zitoon Knives.